Man tycker kanske att lite mer regelbunden uppdatering vore på sin plats, men jag har jobbat konstant från det att jag landade från New York ( Som förövrigt var hur häftigt som helst) ​att jag liksom inte riktigt har lagt mycket fokus på något förutom jobba, sova, träna och hålla vikten,

Att försöka gå ner i vikt med sådan oregelbundenhet som jag haft fram tills nu,  är för mig, ytterst svårt. Jag är bara glad att jag höll mig stabil som var målet. Hade såklart varit fantastiskt att få ha tappat 10kg till, men det gäller också att ha en realistisk syndbild på det hela. Det var helt enkelt inte optimalt. Dock framsteg från min sida då julen och allt som tillhör annars är en väldigt jobbig period pga alla obscena mängder mat i alla dess former. Så det händer väl något inom mig. Starkare mättnadsreaktion, starkare illamående känsla när det blivit för mycket osv. 

Jag var hos dietisten för 3:e gången igår för att återigen kontrollväga mig efter att ha "hållt 0:an" i en månad. Lika tråkig som vanligt och meningslöst men jag blir iaf godkänd för att träffa kirurg. Återigen måste vi alltså vänta ca 3-4 veckor innan vi får en tid för att träffa kirurgen, sen är det väl ca 4-5 veckor väntetid innan jag får operationen. Så har jag tur blir det en operation i slutet på mars. Dock är jag just nu i en fas där jag bara vill få det överstökat. Detta eviga näääääär är smått frustrerande. Suck. Bara att bita ihop. Nu gäller det att försöka gå ner dessa 10kg fram tills .......... när det nu blir. Högst oklart. men ju mer jag kan gå ner innan kirurgträffen destå färre veckor behöver jag stå ut med pulverdieten igen, hoppas jag iaf. Så tillbaka till att skriva upp allt jag äter och få lite mer struktur och rutin i vardagen. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Och 10kg lättare. Jag klarade målet satt av dietisten. Var det värt det? Nej. Har aldrig mått sämre under dessa två veckor. Sovit dåligt, konstant hungrig, noll energi, frustrerad och ledsen. Är jag glad att jag tog mig igenom det? Nja snarare stolt. Stolt över att jag inte gav upp trots mina svaga stunder. Stolt över att jag på något sätt vann över maten som jag tydligen är mer fixerad av än vad jag trodde. Smärre problem men det är något jag får jobba på.

Hur som helst, nästa fas blir alltså att successivt äta fasta måltider. Ett mål per 4:e dag i kombination med pulver. Målet är nu att hålla vikten eller gå ner mer till den 10/1 då nästa återkoppling är. Då jag helst vill slippa ytterligare 4 veckor pulver, då det känns fruktansvärt bara efter 12 dagar, så ska jag ge mig fan på att försöka gå ner 10-15kg fram tills dess med hopp om att då direkt kunna boka tid med kirurg och kanske få genomgå operationen i januari.

Min mini semester till New York kommer bli lite annorlunda än vad jag är van vid. Strikt kaloriintag och Jag har packat ner mina äckliga pulverpåsar. Jag har som mål att ha gått ner mer när jag kommer tillbaka. En stor utmaning då jag åker till landet där alla sorters smaker, färger och former på mat finns. Men nu har jag kommit så här långt, då är det bara att fortsätta.

Sen första läkare besöket i augusti är totalt viktnedgången 14kg och -9cm runt midjan. Oklart hur jag ska köpa kläder i USA....

Sist men inte minst GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN EMELIE nu kör vi!



Likes

Comments

Jag klagade tydligen helt i onödan sist. Jag fick nämligen tid hos dietisten redan 1 vecka senare. Däremot var jag extremt negativ till mötet då jag kände att denna människa förmodligen inte kommer berätta något som jag inte redan vet och ja... så var det typ också.

För det första så hade denna människa noll humor och var generellt tråkig. Om man nu ska arbeta med människor så måste man kunna vara lite tillmötesgående tycker jag. Hur som helst, då mitt BMI är över 45 så MÅSTE jag genomgå en testperiod innan operation. Alltså äta som om jag hade opererats. Jag kommer inte undan pulverdieten så det var bara inse fakta. Hade jag haft BMI under 45 hade jag sluppit detta....

Första fasen nu är alltså att gå på denna vlcd i 2 veckor och då gå ner 6% av min vikt, vilket i detta fall är 10kg. Fas 2 är sedan att bibehålla vikten eller gå ner mer under 1 månads period där jag samtidigt går på strikt kostschema. En blandning av mat och shakes. Precis som om det var efter operationen. Denna fas innehåller också 2 uppföljningar med dietisten. Har jag tur kanske jag får gå vidare snabbare till kirurgen som då är fas 3.

Jag var på detta möte i torsdags, började dieten/svälten i fredags, kontrollvägde mig i morse och har redan tappat 6kg. Jag lär ju kunna dubbla det tills nästa möte den 12/12.

Ärligt talat tog det emot extremt mycket att dricka shakes, fredagen var ett rent helvete. Det är liksom inte rätt. Men jag fascineras över hur snabbt min kropp ställde om sig. Visst jag är tröttare än vanligt och hade inte lika mycket energi på mina pass i helgen. Men kan inte påstå att jag mått dåligt. Ok jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var hungrig, för det är jag. Juletider underlättar inte. Men heja kolsyrat vatten och koffeinfritt kaffe haha. Det får mig att inse att jag kan klara av det här. Och som en kär vän sa, denna diet av shakes och soppor blir kanske en period på ca 2 mån av resten av ditt liv. Då helt plötsligt blev det inte så farligt. Nu kör vi.



Likes

Comments

Igår var jag äntligen på mitt efterlängtade besök hos läkaren för att fortsätta med gastric bypass proceduren. Det hela är dock onödigt utdraget och jag blev både less och glad.

Det positiva från mötet var att jag hade perfekta värden och det kändes jäkligt bra att kunna kryssa i alla "nej" på hälsodeklarationen. Läkarn tyckte tydligen också att jag är den enda patienten på länge som varit så redo och förberedd för en operation, EGOBOOST!

Men, det negativa är att pga mitt BMI som är över 45, måste jag nu får en fakking remiss till dietist och snacka med den och då i samband med det gå på 2 veckors pulverdiet trots min individuella förberedelser och förutsättningar.

Sen efter det, DÅ får jag remiss till kirurgmöte och sen är det återigen 4 veckors pulverdiet när datum är satt för en operation. Enligt läkaren blir inte en operation aktuell förrens i feb-mars.

Det blir lite frustrerande, då dels kirurgien på gruppmötet snackar om att alla skulle bli klara innan jul, och dels hade min process gått betydligt fortare om jag hade haft lägre BMI.

Jag sa även till läkaren att jag inte ville dricka shakesen pga allt socker och att det hela är ren idioti. Jag kan väl laga egen mat med samma kaloriinnehåll och komplitera med vitaminer. Men det var inte så poppis, " om det är något våra dietister kan så är det pulverdiet" fick jag till svar. Öh ....ok...

Aja jag försöker se det hela som att det ska ta sån här tid. En evig väntan, men jag kan iaf slippa oroa mig för att New York resan inte blir av så jag får peppa inför den istället nu. Kan tänka mig att det tar minst en månad till innan jag får en tid hos dietisten.

Likes

Comments

I onsdags var jag och lämnade blodprover inför läkarbesöket den 15/11. Då jag hade fastat fick jag inte i mig frukost förrens 2h senare än vanligt. I denna yra tyckte jag att det verkade vara en bra idé att redan nu två veckor innan, börja med en så kallad very low calorie diet. Som jag ändå måste göra 2-4 veckor innan operation. Jag tänkte att det skulle ge mig försprång. Jag gillar framförhållning. Men nu efter 3 dagar inser jag att det kan ha varit det dummaste impuls beslut jag tagit på länge.

Inte nog med att shakes och bars är dyrt. Dom smakar inte speciellt gott, mättar så klart inte, och innehåller enormt mycket socker för att vara ... "diet" mat. Har mått otroligt dåligt fysiskt. Även om jag ätit lunch som vanligt då jag jobbar med barn, så ha kroppen tagit strykt.

Så nu fick jag det jag redan visste bekräftat-jag behöver riktig mat. Jag kan äta samma kalorimängd/ dag med rena råvaror som mättar och som dessutom är snällare mot plånboken  än att dricka en caffe latte på 150kcal och 7,9g socker (och då är detta med 40% MINDRE socker än tidigare) SJUKT

Här kan jag dock bli lite fundersam. Jag menar socker är oftast den gemensamma boven för överviktiga. Borde läkare och dietister då inte stötta till sockerfria veckor innan operationen? Dietisten borde väl kunna slänga ihop massor av lätta recept på storkok? Jag tänker liksom soppa. Kvarg, keso, grönsaker. Broccoli och morötter är sjukt mättande men kalorisnålt och fullt med nyttigheter.

Jag kan köpa att det är betydligt bekvämare att bara ta en shake och hälla i sig. Men det tar inte jätte lång tid att slänga ihop en 10 portioners linssoppa heller...just saying.

Så jag slopar shakes och håller mig till vanlig jävla mat som sig bör. Det här var bara ren idioti. Jag ber hemskt mycket om ursäkt till min kropp. Förlåt.

Jag har under veckan inte bara bett om ursäkt till min kropp men jag har även börjat tacka den. Min meditation blev snarare egna yoga pass och jag har redan börjat märka skillnader. Jag har vågat utmana mig i fysiskt krävande positioner, jag hittar rätt och jag har blivit snäppet rörligare.

MIN KROPP ÄR SÅ JÄVLA COOL!

Likes

Comments

Hör och häpna! Eller ja, läs... jag har faktiskt tagit mig i kragen och fått lite rutin på yogan! Jag tycker fortfarande att det är sjukt jobbigt men har lyckas hitta en lösning på synkandet med min andning och då har det blivit liiiiiiite lättare..

Jag dammade av min gamla yogabok som jag köpte på bokrean för flera år sen med lite mer historiskbakgrund och förklaringar över det olika stilarna. Filosofin osv. Jag tror att ju mer jag förstår grunden till yogan dessto mer kommer jag förmodligen få kontakt med mig själv, hur klyschigt det än må låta. Just nu är det mer en fysisk utmaning som är skönt för kroppen. Avslappnande och lugnande. Ganska positiv effekt på en gång dessutom.

Jag behöver mer lugn. Missförstå mig inte, jag älskar när det är fart och fläkt, vilket gör att jag lätt blir uttråkad om det inte händer något = jag överäter. Kan jag då lyckas nå en behaglig balans och vara nöjd med att bara befinna mig i nuet skulle det vara fantastiskt. Och dessutom ytterligare ett verktyg för att underlätta i framtiden, kanske t.o.m förlänga min stubin?. Så jag tänkte testa att bryta vanemönster och börja meditera på morgonen när jag vaknar. Bara några minuter och se vart den resan tar mig. kanske blir en livstil, vem vet?

På tal om något helt annat så har jag nyligen också köpt en kompakt systemkamera. Fotografering har alltid varit ett stort intresse och den här kameran är sjukt smidig att ha med sig. Så om någon behöver bilder så hör av er! Jag behöver träna på att bli bättre på att fota :)

Likes

Comments

I över 5 veckor har jag lyckats hålla mig borta från raffinerat socker. Därför blir det så himla fel när det slår slint och jag bara stänger av all form av konsekvenstänk och impulskontroll. Igår var en sån dag. Jag vet inte riktigt hur det började, men av någon anledning tyckte jag att mackor på morgonen var en bra idé. Jag höll inte koll på mängden mat vid lunchen och mer mackor åkte ner på eftermiddagen.

Det värsta var nog när jag svängde in på ICA och köpte fikabröd som om jag skulle på möte. 5-6 olika saker. Allt slank ner. Snabbt dessutom. Lika snabbt kom jag också tillbaka till verkligenheten och fick bara ut ett tungt "Nej".

Eftersom jag har haft ett uppehåll blev effekten av sockret markant annorlunda än vad jag förväntade mig. Vanligtvis brukar det vara lycka-frustration-uppgivenhet. Nu var det mest illamående. Jag kunde inte äta något mer resten av dagen/kvällen. Det kändes som att kroppen blev 1000kg tyngre och allt svullnade upp.

Jag kan inte göra det som hänt ogjort. En dag på 5 veckor är inte hela världen, så länge jag kommer tillbaka på banan direkt vilket jag har gjort. För en gångs skull så tänkte jag inte "aja nu har jag redan sabbat för mig själv, då kan jag lika gärna fortsätta". För en gångs skull är jag medveten om att det är ok att ramla om kull. Jag kommer göra fler misstag under denna resa. Det är bara att acceptera. Men det gäller att kontrollera mängd och fundera över om det verkligen är värt det. Resan är lång....

På tal om något helt annat så har St:Göran äntligen skickat kallelse till läkarmöte 15/11! Så nu är bollen i rullning igen. Har jag tur blir jag opererad innan min USA resa i dec. Jag är riktigt taggad på att få det här verktyget. Det är så spännande.

Likes

Comments

Tiden går så otroligt fort just nu. Jag har precis kartlagt 2 veckor enligt KBT boken och det känns som att jag nyss började. Jag tycker det är rätt intressant hur jag upplever varje dag och vad som faktiskt händer inom mig när jag måste tänka efter. Det stämmer nog rätt bra att man blir väldigt hemmablind på sitt liv och alla händelser, samt hur det påverkar en. Vardagen är så automatisk ibland att jag inte ens reflekterar dess existens...förrens nu.

Med min kartläggning så blev det förvånansvärt enkelt att se vart det slår slint för mig och hur jag mår. De dagarna när jag varit mer irriterad än vanligt, har det gått sämre. Jag har även lärt mig att jag bygger upp och överanalyserar en situation långt innan den sker. På så sätt matar jag alltså mig själv med negativ energi i flera dagar, istället för att bara ta itu med situationen när den är aktuell. Jag vet inte om det kanske är mitt kontrollbehov som gör att jag måste förutse alla möjliga scenarion och vara beredd, eller om jag kanske är rädd att möta mina reaktioner?

Att analysera sig själv är tufft. Jag vet inte hur ni känner, men jag vill helst inte ta itu med mina brister. Samtidigt så är det EXAKT DET jag måste göra för att utvecklas till en bättre individ. I min loggbok har jag fått besvara x-antal frågor om mina livsregler- det sanningar som folk sagt som bidrar till din självbild. Jag har mina positiva som t.ex du är galet stark, du är så kreativ, vilken jäkla pipa du har och självklart mina negativa som t.ex Du blir jämt så arg, du är så negativ, jag blir rädd när du brusar upp dig.

Ilskan och min korta stubin är den sanning jag svårast att ta itu med. Har alltid haft det. Jag känner skam. Jag vill inte att folk ska vara rädda för mig. Jag vill inte explodera för små saker. Min mörka sida är inget jag är stolt över och jag hoppas verkligen att det tonas ner rejält under resan. Någonstans har säkert sockerdemonen något att göra med det, men den ska bort.

För att bidra med lite positiva vibbar så på slutet vill jag bara tala om för mig själv att jag är så otroligt stolt över att jag la tillbaka glasspaketet i frysboxen och godispåsen på hyllan innan jag betalade. Emelie vs. Demon 3-1

Likes

Comments

Under helgen har jag låtit saker och ting fått landa. Jag har skrivit upp mina mål med livet och vad jag så småning om vill åstadkomma. Mina drömmar, min drivkraft...,

För första gången känns det som att jag har kontroll och börjar hitta tillbaka till mig, Emelie, och den genuint glada människa jag innerst inne är.

Söndagen spenderade jag med att rensa i köket. Bort med allt som kunde trigga sötsug. Allt från ketchup, blåband soppor och kryddor. När jag väl gick för att handla tog jag mig tiden att läsa igenom innehållsförteckningen noggrant. Försökte hitta alla gömmor av dolt socker som finns. Det tog kanske dubbelt så långt tid att handla än vanligt men det är det värt. Jag lär mig väl med tiden. Sen blev det storkok, omställning av kosten helt och hållet. Nu försöker jag äta mer LCHF inspirerat utan att säga att jag går på någon diet. Jag försöker bara prova mig fram till de kostkombinationer som fungerar bäst för mig.

Mycket protein och bra fetter samt ovangjord grönsaker. Bara efter söndagens omställning hade jag ENORMT mycket energi idag. Jag menar verkligen nästan en överdos. Så jäkla härligt. Visst, kanske inte bara beror på en omställning på en dag men någonstans vill jag tro på det.

På tal om tro, så är det tydligen rekommenderat att man som sockerberoende försöker hitta en "högre kraft" att vända sig till. Oavsett om det är bok, religion, mantra, konst eller virkning, allt blir liksom individ anpassat. För mig blir det svårt att välja något men yoga har alltid intresserat mig. Jag hör bara gott om det och det ser så otroligt skönt och avkopplande ut. Jag bokade in mig på ett yogapass redan igår kväll och även om det var fruktansvärt utmanade, med svett som rann och andning som inte riktigt synkade, så var känslan efteråt fantastisk. Jag hoppas på att yogan ska kunna hjälp mig dels med mindfulness och dels att uppskatta allt häftigt och fantastiskt som just mig kropp kan åtstadkomma. Bara att låta mig vara frisk från fetma-relaterade sjukdomar är en sak jag är för evigt tacksam över.

Mer yoga kommer det bli

Namaste

Likes

Comments

Jag har varit helt uppslukad i boken "SOCKERBOMBEN i din hjärna" av Pia Nordström och Bitte Jonsson denna vecka. Boken har gett mig så många svar på mina VARFÖR-frågor som jag haft hela mitt liv. Svar som jag aldrig ens reflekterat över. Jag har varit både frustrerad, arg, ledsen och lättad när jag läst den. Insikter om mig själv och mitt beteende under alla år har liksom fått en förklaring. Allt socker som jag tryckt i mig, i det olika former som erbjuds i dagens samhälle, har gjort mig beroende. Eller nej, det är snarare i skadligt bruk. En vana att använda en "drog" ( i mitt fall socker) för att förändra hur jag mår utan att jag förlorar greppet om livet.

It all makes sense. Som liten vet jag att jag blev tröstad med kakor när jag var ledsen av mormor ( Hur skulle stackaren veta att det skulle bli så här?). Redan då lär jag mig att socker tröstar. Hur många gånger har man inte gömt, hetsätit, smygit, som barn/tonåring för att få den man vill ha? Det ger ju en kick. Det får en att bli glad. Konsekvenser när jag inte får det? Sockerbaksmälla, lätt irriterad, ilsken, explosiv och svår impulskontroll. Lägg då på koffein i höga mängder, alkohol och snabbmat i en längre period. Som att en knarkare skulle på en buffé på koks. Det är en befrielse att inse hur problemet påverkar mig. Någonstans i bakhuvudet vet jag allt det här. Men förnekelse är väldigt effektivt i dessa sammanhang...

Att bara få veta att vi är biokemiskt individuella precis som våra fingeravtryck har underlättat. Den kost som fungerar för dig fungerar inte på en annan osv. Att min biokemi är i obalans vilket gör att hjärnan inte riktigt fungerar som den ska. Min sockerkänslighet kan beror på för låga seratonin nivårer ( signalsubstans som gör oss gladare och ger bättre impluskontroll) och låga betaenordfiner ( kroppens egna morfin-stabilitet av känslor). Att då hälla i sig enorma mängder socker gör ju kicken blir enormt mycket mer kraftfull än om mina nivåer skulle vara normala. KLart man fortsätter då, eller hur?

Det här är bara en bråkdel av vad jag har lärt mig om mig själv men jag tror att det är huvudorsaken av mitt problem. Vet ni hur skönt det att nu få kunna bygga om hjärnan rent fysiologiskt ? Jag måste bara få låta all information få landa. Jag försökte ändra allt på en gång utan plan, men det slutade bara i ren katastrof. Så i helgen blir det att strukturera upp hur jag ska göra. Men som sagt. Ett steg i taget. Rom byggdes inte på en dag. Mitt första steg är att fortsätta låta blir raffinerat socker och försöka låta bli bröd och pasta. Nästa steg är att trappa ner på koffeinet. En rensning av köket skulle också behövas som en ny fräsch start. Men allt detta kommer bli tufft.

Mitt bästa redskap just nu är té, böcker och min loggbok...


Likes

Comments