Header
View tracker

Efter remiss från företagsläkaren fick jag i april kallelse till första besöket hos kirurgen vid Åbolands sjukhus, då man avgjorde att försöka skumma bort åderbråcket på mitt vänstra ben. Eftersom vi hade bokat resa till Spanien i september flyttades åtgärden fram till oktober.

Igår var det då dags för mitt andra besök hos kirurg Rantasalo. Hade jobbat natt & sovit tre timmar när jag steg in på mottagningen men det störde inte ingreppet på något vis. Tror jag kanske tack vare det inte hunnit tänka så mycket på åtgärden & göra mig nervös.

Ingreppet tog kanske 5 minuter. Fick klättra upp på en trappa, utan brallor & strumpor. Yes, även strumpan från andra foten ifall det skulle bli en blodig historia. Kirurgen lade två fjärilskanyler i det drabbade kärlet, en bak på vaden & en strax under knäet. När kanylerna var fixerade klättrade jag ner från trappan & lade mig på en brits. Under tiden blandade sköterskan & läkaren ihop ämnet som skulle sprutas in i mitt ben. Några sekunder senare är venen fylld med vitt skum, nålarna är borttagna, benet rengjort & omplåstrat. Lägger på mig stödstrumpan, tackar för mig & gör en 10 minuter lång promenad (enligt angivna direktiv) runt kvarteren vid sjukhuset & åker hem.

Innan ingreppet har jag i två veckors tid använt stödstrumpa & samma behandling fortgår ytterligare två veckor. Under första dygnet efter ingreppet har man strumpan på dag som natt. Även om det varit skönt att bära strumpan i ett dygn så blir det dusch & avlägsnande av förband ikväll.

Man sjukskrivs inte automatiskt vid skumbehandling men valde att inte göra mitt andra nattskift. Det var nog ett bra beslut & är glad att chefen tyckte detsamma. Behandlingen är så gott som smärtfri men fort börjar det mola i benet & det är väl naturligt då ett kärl plötsligt täpps till. Benet var under kvällen styvt & konstigt men sov natten bra. Berodde kanske delvis på en enorm sömnbrist.

Nu väntar en två veckor lång paus från tränandet eller nja, från svettig träning. Frågade försiktigt om jag får styrketräna övre kroppen & det gav han lov till. Utöver det tänker jag försöka göra promenader & ta cykelturer. Hoppas att jag tack vare ingreppet nu slipper svullnaderna, tryckkänslan, smärtan & klådan jag lidit av de senaste åren.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nostalgi. Det är vad jag fick uppleva idag. När jag klev på bussen fylld med glada handbollsungdomar flashade alla gamla handbollsminnen förbi. Är glad att mina barn valt just handboll. Visst, har kanske puffat dem i den riktningen men ännu, efter fyra år, vill Freja studsa & kasta boll. Förstår henne, för precis som vi då har de ett sammansvetsat gäng som kommer att gå långt. Med rätt handledning & träning förstås, från både föräldrar & tränare. Känns fint att få hänga med i just det här gänget, få tillhöra Pargas Idrottsförening & handbollsfamiljen.

Även om det kanske inte riktigt gick vägen idag, så tänker jag skryta på flickorna lite & speciellt på Freja. Laget kämpade bra & spelade tidvis vacker handboll men som i alla andra bollsporter är det målen som räknas & idag hade de inte turen på sin sida. Även domaren blåste tyvärr mycket till motståndarnas fördel. Matchen slutade 7-4, som är ett fint resultat för en första seriematch. Freja lyssnade på råden jag gav henne innan & under matchen, spelade fysiskt & försvarade hårt. Visst, de fick en straff men lugnade henne med att hon försvarat innanför målområdet, dessutom missade motståndarna den målchansen. Anfallsmässigt kunde hon ha vågat ta mera plats, utmana & finta men farten räckte inte till. Fick istället njuta av fina passningar & uppspel som lagkompisarna avslutade med mål.

Kunde inte vara tyst på läktaren. Ropade mig hes & fick många blickar av andra på läktaren. Peppade, berömde & gav råd. Det är viktigt för en tuff liten tjej att få bekräftat att hon gör ett bra jobb. Tog upp saken med Freja efter matchen & väntade mig en önskan om att knipa käft men hon tyckte det var bra att jag hjälpt henne. Tänk.

Oavsett vad mina lagkompisar tycker, är jag glad över mitt val att lämna dagens innebandyturnering emellan. Ska inte behöva ha dåligt samvete över att jag lägger barnen först. Det har funnits i bakhuvudet sedan våren, beslutet att lägga innebandyn bakom mig. Tror det är dags. Under säsongen kommer flera handbollsmatcher att krocka med innebandyn & för mig är det en självklarhet att jag väljer barnen ❤

Likes

Comments

View tracker

Det blev en lång paus från styrketräningen, helt ofrivilligt. Flunsan jag fick däckade mig totalt, gav mig en öroninflammation & en hästkur till antibiotika som tog musten ur mig. I två veckor veckor gick jag för halv maskin & med resan på, fick min kropp vila & återhämta sig ordentligt.

Ju längre man går otränad desto svårare är det att börja på nytt. Just av den orsaken försökte jag trots flunsa & resa röra på mig nästan varje dag. Men det var nog tungt att fatta vikterna i lördags, jobbigt att inse att man inte orkade som tidigare & därifrån hitta inspiration att pricka in följande pass.

Fast idag hade jag date med en arbetskompis på gymmet. Hon har precis startat samma resa som jag & ville ha sällskap bland maskinerna & vikterna. Dagens pass väckte någonting hos mig. Efter flera månader av intensiv träning & strikt diet så är man kanske inte lika ivrig & då behöver man ett wake up call för att hitta rätt igen. Det fick jag idag. För jag kan inte ge upp nu, är så nära mitt mål. Lägger jag i en växel till kan jag dessutom nå ännu längre.

När jag tittar på mig i spegeln har jag svårt att förstå att det faktiskt är min kropp jag ser. Då jag shoppade kläder i Spanien sökte jag automatiskt plagg i storlekar jag använde för ett år sedan trots att jag är en, om inte två storlekar mindre. Speglarna i salen på gymmet finns till för att checka upp att man gör rörelsen rätt, idag gav de mig något annat. Då man så gott som hela vuxna livet lidit av övervikt så har ju inte spegeln direkt varit ens bästa vän & har helst undvikit den. Längst fram på ett lett pass kommer jag aldrig men under en övning idag, vågade jag ta mig en titt. Det jag såg, de fina muskelpaketen som jobbade med hantlarna, gav mig en kick att jobba vidare.

Let´s do it!

Likes

Comments

Länge sedan jag buzzat senast & nu har jag två kampanjer på gång: Garniers fuktighetsmask & Schärs glutenfria bröd. Det glutenfria brödet får jag återkomma till senare då det anlänt på posten.

Garnier Moisture Bomb Tissue är en tygmask som skall förse ansiktet med intensiv fukt på endast 15 minuter. Huden ska efter behandlingen bli mjuk & få lyster. Tygmasken passar tydligen alla hudtyper. Låt oss sätta i gång.

Masken ska läggas på ren hud så vi börjar med ansiktstvätt.

I förpackningen finns en mask försedd med blått skyddsplast, för att slippa allt för mycket kladd.

Markus tyckte det var knepigt att få masken att passa & det fanns en logisk förklaring till det, nämligen hårväxt.

Måste säga att det här var den roligaste buzzningen på länge. Minns inte när jag skulle ha skrattat så mycket som ikväll.

På några sekunder la sig masken rätt på mig, det sista justerade man bäst efter att man avlägsnat plastfilmen.

Tyckte bägge att masken var rätt så hal & sliskig trots skyddsfilmen. Tyget var mjukt & skönt. Markus nämnde Slipknot-bandet & filmen The Mask under behandlingen. Efter behandlingen kände vi ingen märkbar skillnad i ansiktet. Får se vad som händer om en vecka, då Garnier lovar ytterligare hudförändringar. Hoppas i så fall på positiva sådana. 

Likes

Comments

Åskan, som det pratats om i flera dagar redan, drog över oss igår två gånger. Som tur öste det vatten 💦 ner tidigt på morgonen & sent igår ikväll. Himlen såg hotfull ut i ett skede under dagen men molnen blåste fort förbi.

Så vi bänkade oss vid poolkanten för flera timmar med lunchpaus i något skede under dagen. Precis vad jag behövde.

Har precis öppnat ögonen till vår sista dag i Spanien & det känns som alltid vemodigt. Visst är det skönt att komma hem till vardagen men ärligt så kunde jag stanna kvar några dagar till. Vi förlängde vistelsen från fjolårets vecka till tio dagar i år & kan hända det blir två veckor nästa år. Får se.

Likes

Comments

Meteorologerna här kan inte ha det lätt. Det har talats om åska & regn i flera dagar redan men nå sånt har vi inte sett skymten av. Tur det för det betyder mera strandliv för oss. Gjorde ett nytt försök till Calblanque & idag nappade det. Troligtvis var området hårt drabbat av vind igår, strandremsan såg rätt så väderbiten ut.

Då temperaturen närmar sig +30 grader är det skönt att tillbringa dagen på en blåsig strand. Vågorna var lite vassare idag & undervattenströmmarna kraftigare, så kraftiga att Aaron hade svårt att ta sig fram. Gick de längre ut, hade de sällskap av en vuxen.

Sanden på Calblanque är fin & perfekt till att bygga med. Barnen fixade slott, sjöjungfru & ödla. Ja, så samlade de stenar också. Behöver snart en skild väska för allt strandplock.

Att ta bilder på stranden är roligt. De blir ofta bra tack vare ljuset. Bad resten av familjen lägga sig & flyta vid strandkanten för ett trevligt fotografi men naturen ville annat. Våg efter våg sköljde över dem, flyttade dem långt ifrån varandra & dränkte dem. Det blev ingenting så vi tog en welfie istället. Eller två.

Många av stränderna i Spanien är nudiststränder, så även den här. Visst är det svårt att låta bli att titta då en man springer omkring på beachen helt näck eller då kvinnorna rör sig utan övre del. Tillika är det väldigt skönt att slippa fundera på om det är okej att vi byter om på stranden eller att barnen skuttar utan kläder i strandskvalpet.

Hoppas att det håller upp några dagar till så att vi kan göra ytterligare en utflykt hit.

Likes

Comments

Eftersom solen gömde sig bland moln i morse passade vi på att städa upp lyan en aning. Känner att vi på något sätt vill "betala" för vår vistelse här. Nu är i alla fall övre våningen ren. Ifall väderprognosen håller, blir det nedre våningen imorgon. Här växlar vädret tack & lov fort om, så efter lunch stack vi mot La Manga & beachen. Molnen sänker nämligen inte temperaturen nämnvärt. Meningen var att besöka Calblanque igen men området var av någon orsak stängt.

Trots att stranden såg okej ut, gav närliggande område ett väldigt slitet & skumt intryck. Kändes inte alls bra att bänka sig här för några timmar så bara barnen kylt ner sig, packade vi ihop grejerna & åkte till en annan playa, nämligen Playa Paraisio som var mera i min smak.

Trots att vi varje dag besökt stranden verkar inte barnen få nog. De simmar glatt, hittar på de mest lustiga lekar, samlar snäckor & stenar. Idag vågade också Markus ta sig ett dopp. Låg själv & njöt, läste kanske något kapitel & slumrade eventuellt till en stund.

Lockar nog att flytta hit, köpa villa eller åtminstone stanna längre. 

Likes

Comments

Dagligen ordnas det marknader i de kringliggande byarna & idag ställde man upp stånd i Torre Pacheco. Både grannarna här nere & husägarna har pratat om marknaden som den största & visst hade de rätt. Jämfört med det lilla torget vi besökte ifjol, så tog försäljningsstånden aldrig slut idag. På marknaden hittar man vad som helst: skor, kläder, godis, frukt, grönsaker, ost, kött etc.

Trots att jag inte kan ett ord spanska & försäljarna inte behärskar engelska, så gjorde vi affärer. För 3 € fyllde jag ett fruktfat med vindruvor, äpplen & plommon. Barnen fick handla lördagsgodis & jag hittade härliga brallor för några euron paret.

Trots otaliga skoförsäljare hittade jag inte något åt barnen. Speciellt svårt är det att köpa skor åt Freja eftersom man här inte hittar barnskor i str 36 utan måste gräva bland vuxenskorna. Aaron skulle absolut ha behövt nya skodon då hans "crocs" gick sönder här om dagen. Problemet är kanske mera att man nu börjat plocka fram vinterskorna men vi letar vidare.

Huvudsaken är att någon är nöjd över inköpen 😉

Likes

Comments

Vaknade igen till en solig & varm dag. Efter morgonpromenad med barnen & lite frukost i magen, packade vi badgrejerna i bilen & styrde den mot dagens mål - Playa de Calblanque.

Stranden ligger i naturreservatet Parque Regional de Calblanque. Det är en naturstrand, 300 meter lång med gyllene brun sand, som man gjort relativt lätt tillgänglig med skyltad parkering & trägångar.

Möttes av ett klart, turkost Medelhav. Barnen, som helst simmar i pool, älskade beachen. De tillbringade flera timmar i vattnet & vågorna, byggde sandslott på stranden. Även jag doppade mig flera gånger. Den långgrunda stranden gav fantastiska vågor, som även fick mig omkull. Barnen bara tjöt av förtjusning.

För att slippa smörja in barnen i stora mängder solkräm, fick de plaska i UV-dräkterna. De är väldigt tacksamma & skyddar kroppen bra från solen. Med betoning på kroppen. Guppar man omkring med huvudet just ovanför vattenytan i några timmar så får man kanske räkna med att ansiktet får färg. Blekfisen Aaron hade absolut behövt solskydd & han var inte den enda, Markus smorde in sig allt för sent.

Calblanque vann mitt hjärta & har lovat barnen att vi kommer hit igen innan vi åker. Eftersom stranden ligger avsides, fanns det också bra med plats. Skönt att slippa en massa stojande.

Likes

Comments

Att resa är tungt, speciellt om man är tvungen att göra det nattetid. Så igår gjorde vi inte så mycket annat än fyllde kylskåpet med ätbart. Avslutade dagen med ett dopp i Mar Menor, lagunen utanför Los Alcazares.

Efter nästan tio timmar sömn var det inga problem att stiga upp & börja planera dagen. Googlade sevärda platser & bestämde oss för att ta en tur till Bateria de Castillitos, en gammal militäranläggning från 1930-talet. På TripAdvisor hittade jag inlägg om slingriga vägar med höga höjder & branta kurvor. Trots att Markus meddelade att han inte kör, åkte vi iväg eftersom det enligt tidigare besökare utlovades magnifik anläggning & fantastiska vyer. Att navigatorn påstod att 36 km bilväg skulle dröja en timme, skrämde mig inte heller...

Visst, bilresan dit var långt ifrån gemytlig. Vågade inte titta ner utan koncentrerade mig på vägen & att komma helskinnade upp. Tack & lov stötte vi inte på så väldigt många bilar. Väl framme möttes vi av hav så långt ögat kunde nå & jo, det var precis så fantastiskt som jag läst på nätet.

Trots att det var hett orkade barnen bra. Markus oxå. Mest spännande var ju kanonerna.

På bergklipporna fanns flera byggnader, många förfallna med varningsskyltar om risk för ras. På flera ställen varnades det också om branta stup & klippor. Hade flera ggr svårt att ta mig fram till kanten för att ta bilder, därav flera sneda horisonter. Vallade även barnen som om de just skulle ha lärt sig gå.

Vågade mig faktiskt på en selfie.

Aaron var den som orkade bäst. Vet inte varifrån han hittade energi. Tyckte kanske att det var så intressant. Saknade dock skyltning & historia om platsen. Eller ja, vi såg nog något plakat men vår icke existerande kunskap i spanska hindrade oss att förstå texten.

Svettiga & törstiga tog vi oss tillbaka till bilen. Hade lovat barnen bad så började sakta rulla ner mot La Azohia.

Stränderna i La Azohia var oxå ett resetips jag hittade på nätet. Löftet om vägar & stränder randade av palmer höll & byn fick ett stort plus i kanten av Markus för en öppen strandbar. Lyckad dag på många vis, får se vad jag klickar upp på skärmen imorgon 😉

Likes

Comments