Header

Allt startade med ett meddelande från Markus i tisdags med orden: Kommer troligen hem imorgon. Så gick det. Skolan valde att ta bort Markus från fartyget efter en del problem, som tyvärr påverkat hans praktik. Följande kväll tog jag två ovetande barn med mig på en biltur till Åbo, en biltur som de trodde skulle leda till apoteket. Gissade att barnen skulle bli till sig men hade inte väntat mig en så stark reaktion av Aaron. Den långa kramen, tystnaden & tårarna. På fredagen kontaktade skolan Markus gällande ny praktikplats med start på söndag, så idag vinkade barnen av pappa igen. Den här gången är det öppet hur länge han ska stanna & har valt att hålla den informationen för mig själv. Meddelar barnen när jag vet exakt tidpunkt för hemkomst.

Man hinner inte så mycket på några dagar. Fanns en massa saker som vi borde fått gjort men hann knappt med hälften. På dop kom vi iväg & jag fick gosa med världens goaste lilla kille. Han somnade i min famn & sov sött länge ❤ Under samma skörgårdstur besökte vi oxå min farmor.

Skattedeklarationen är ännu inte ifylld. Min bil har fortfarande ena lampan mörk & nu vägrar oxå bakluckan gå upp - igen! Markus hann lägga sommardäck på hans bil så har nånting att rulla omkring med när det blir tvång på dubbfria däck. Inte så illa att kunna välja bil enligt väder 😉 Men nånting måste man lämna emellan för en lunch, shopping, umgänge med barnen, några skoluppgifter & för att bara vara en familj igen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Har inte haft bekymmer med hjärtat på flera år, måste vara minst tre år sedan jag upplevde det jag fick uppleva idag. Tack & lov för det. Hjärtat undersöktes då & man hittade inga fel. Troligtvis spelar hjärtat spratt med mig då fel pusselbitar faller på plats. Det kan handla om dåligt med sömn, stress, mitt låga blodtryck eller koffeinhaltiga drycker. Den här gången tror jag allt klaffade.

Kände mig konstig redan då jag gick av nattskiftet i morse. Väl hemma mådde jag så fruktansvärt illa att jag var bombsäker på att jag smittats av magsjukan som fortfarande cirkulerar på avdelningen. Ingenting kändes bra & det värsta av allt var att jag inte kunde ligga ner för att sova efter tio timmar nattarbete. Sen tog hjärtat fart & började slå på. Hade glömt känslan, känslan när man tror att man dör. När pulsen närmar sig 200 & man önskar man kunde få gå i byte för att vila men man får inte, utan är tvungen att fortsätta springa för fullt på innebandyplanen. Så känns det.

Det tar en stund innan allt lugnar sig & efteråt är man både trött & skärrad. Funderar om man ska ta medicin men vet att man inte heller mår bra av att sänka pulsen ytterligare då hjärtat väl lugnat sig. Låg vaken, fick inte tag i sömnen pga mindre återkommande rus i bröstet. Blev så glad när barnen kom hem efter att ha tillbringat helgen med min pappa, kändes tryggare att inte behöva vara ensam. Trots enorm sömnbrist tog jag mig ut på en promenad & det gjorde verkligen gott.

Kröp sen ner under täcket för att vila lite. Skrev några ord med Markus & berättade att vi ska äta hans makaronilåda. Mådde bättre & somnade. Vaknade några timmar senare & då var det redan mörkt ute, klockan var sju. Det blev ingen makaronilåda. Kände mig som världens sämsta mamma som lämnat barnen utan mat men vi satsade på ett rejälare kvällsmål istället.

Hoppas verkligen det här var en tillfällig störning. Som tur väntar nu en veckas ledighet från jobb, så ska varva ner rejält. Undvika onödiga måsten, äta & sova ordentligt, motionera. Njuta av vårvädret med sol & värme. Ta dagen som den kommer. Lyssna på kroppen. För det här vill jag verkligen inte vara med om igen.

Likes

Comments

Det har varit en intressant & turbulent säsong med nya tränare, som plötsligt slutade & därmed ny tränare igen. Gillar nya coachen & jag hoppas verkligen att hon fortsätter med oss i höst. Hade tänkt slänga mina slitna tossor på hyllan men får nog ta mig en funderare nu. Kanske man kör på bara tills någon kroppsdel går sönder.

Spelmässigt har vi varit väldigt stabila, jämna & kammat hem vinster i nästan varje match. Stundvis har vi fallit i djupa svackor men lyckats ta oss upp därifrån & vända spelet till vinst. Har gjort en del mål, många jag är väldigt stolt över. Mindre stolt får man väl vara över utvisningarna man samlat på sig under säsongen men det betyder att man gett allt, tycker jag. Alltid har inte domsluten varit rättvisa heller. Hehe 😏

Stort tack till mina lagkompisar för många goda skratt, för vackra mål, för mycket svett & även tårar, för träningstid & matchspel! Det fina med oss är att det alltid finns någon att prata med, som lyssnar, som tröstar & får en att må bra. Tack, kiitos, thank you! Vi grejade det, vi steg direkt till division III. Mot nästa säsong.

Likes

Comments

När man är trött & livet känns motigt så behövs det inte mycket för att man ska bryta ihop totalt. Psykbryt, det drabbades jag av på Fonum i Skanssi idag.

Förde min lur för batteribyte alltså till Fonum igår. Fick den tillbaka ett par timmar senare men fick återvända pga löst skal på baksidan. De fäste det & lovade att det nu sitter bra. På kvällen upptäckte jag att skalet fortfarande satt löst samt att skärmen tagit stryk, knackade konstigt vid användning, säkert pga pressbehandlingen. Så det blev ett tredje besök idag.

Vi hinner inte reparera din telefon nu, det kommer att ta timmar sa man på Fonum & jag började stortjuta. Den unge mannen bakom disken bytte för det första till svenska & gjorde sen sitt bästa för att hjälpa mig. Förklarade att jag redan står här för tredje gången & har kört över 100 km pga deras miss. Kom överens om att jag kunde komma tillbaka om ca 1.5 h.

Skämdes inte ens då jag gick, grät en stund i bilen & åkte till Prisma. Med rödsprängda ögon plockade jag mina varor & sakta blev det bättre. Lugn återvände jag till Skanssi & plockade upp min lur, som igen en gång fått skalet limmat. Skärmen visade sig vara lös, så man hade spänt någon skruv. Tackade massor! Tillfrågades om allt var okej & förklarade att det inte handlade enbart om telefonen utan om mycket mera. Önskade dem en trevlig helg.

Även om läget inte kanske var det bästa så kändes det jävligt skönt att släppa ut allt just där & då. Det har gått 15 dagar sedan Markus åkte & det har inte varit lätt.

Ekonomiskt är det tufft & ni kan tänka er hur det kändes när alla postade bilder på skidsemestrar på Instagram & Facebook under sportlovet. Som tur ville barnen simma så vi åkte till StKarins simhall.

Snö. Det kom nästan 40 cm i Strandby, snö jag skottade i två dygn helt själv. Tills min axel brände & jag knappt fick armen upp. Trots sju timmar sömn på tre dygn pga nattskift. Det är inte meningen att en 9-åring ska behöva arbeta fysiskt & jag tvingade henne inte men Freja såg att mamma var trött så hon greppade den lilla rosa skuffarn & hjälpte mig. Folk på sociala medier jublade över snömängderna, jag grät.

Jobba måste man oxå. Lämna barnen ensamma på morgonen & hålla reda på att de kommer iväg till skolan, mitt under rapport. Som tur har vi duktiga barn ❤ Jobba trots att risken är enormt stor att man blir sjuk pga härjande magsjuka. Det skulle fattas ännu, att vi alla spyr & skiter.

Man orkar inte inte hålla upp en fasad hur länge som helst & det var lättare att låta den rämna för en obekant. Det är väl här som skon klämmer, att man gör allt för att de ska se bra ut utåt, att inte bryta ihop inför barnen, arbetskompisarna, lagkamraterna. Man borde vara på träningar, klubbar, möten, evenemang & får dåligt att vara då man säger nej. Ingen vet att man ligger vaken om nätterna & grubblar, planerar följande dag, var barnen ska vara i helgen, nästa vecka, därpå följande tisdag. Ingen vet hur jag känner mig, ingen.

Intensiva 15 dagar bakom & 45 dagar återstår. Flera om båten inte är i Finland.

Likes

Comments

Då var det dags för vår familj att bli tre för två månader framöver. I måndags fick Markus samtal om praktikplats på Finnlines skuta Finnsun och tackade så klart ja. Han fick välja att köra 60 dagar i ett kör eller att dela upp praktiken i 30 + 30 dagar och valde alternativ ett. Tror, bara vi landat lite, att han valde rätt.

Vi har haft fyra dagar på oss att smälta det här & tror inte det blir konkret för barnen innan han åkt iväg. Imorgon hoppar Markus på bussen till Helsingfors för att sig till Nordsjö, varifrån Finnsun avgår senare på kvällen. På Finnlines hemsidor hittar man tidtabeller för samtliga deras fartyg & där har vi kunnat se att Finnsun seglar till Tyskland, Belgien, Storbritannien, Spanien, Danmark och Ryssland. Eftersom Markus kommer att vara till sjöss i flera veckor, blir det besök i samtliga länder. Nästan att man är lite avundsjuk.

Har fått arbetsturerna ordnade så att barnen inte behöver bollas med så mycket. De kommer att vara tvungna att klara morgonsysslorna självständigt flera morgnar men det vet jag att de fixar, för de har gjort det tidigare. Har inga kvällsturer eller nattpass på veckan utan har koncentrerat dem till helgerna så att de sena kvällarna inte påverkar skolarbetet & att barnen ska ha möjlighet att övernatta hos någon. Det fina är att det handlar om en handfull övernattningar. Skönt att ha den biten ordnad.

Tuffast kommer Aaron att ha. Han har länge varit fundersam över Markus yrkesval, att fartyget kommer att sjunka & att pappa ska dö. Skolan är informerad om hans funderingar & vi hoppas att det här inte påverkar hans skolgång. Markus har nästan alltid funnits här hemma för honom så det kom lite som en chock för Aaron. Att Aaron dessutom är en känslig pojke med en 7-årings hjärna gör inte saken bättre.

Vardagen kommer såklart att rulla på som tidigare. Enda skillnaden är att jag ensam håller i trådarna. Det värsta är att jag måste börja tillreda käk. Kan laga mat men tycker helt enkelt inte om det. Gärna får det gå undan, får gråa hår t.ex av att vänta på att potatisarna ska börja koka. Gäller också att hinna en meny som tilltalar alla.

Något som också skapat huvudbry är hur man ska packa för två månader på en båt. Nu har vi vinter men när Markus återvänder hem i mitten på april är väl våren redan långt gången. Söderut i Spanien lär det heller knappast vara snö. Praktiken är ju inte arbetsläger dygnet runt utan man har ju fritid också. I väskan finns nu en salig blandning plagg för arbete, fritid, träning och sightseeing.

Själv biter jag ihop & gråter en skvätt i smyg, för visst kommer jag att sakna honom.

Likes

Comments

Har klarat mig rätt så bra utan skador. Trots en grym stukning av höger vrist som tonåring, har jag kunnat träna på & relativt hårt. Visst molar & värker det ibland eller ja, ofta i axlar & höfter men det är sådant som brukar gå om efter ett par dagar. Har planerat fortsätta med innebandyn så länge min kropp tål den tunga belastningen men nu tror jag att den försöker säga mig nånting. Du är inte 17 år gammal mera, utan närmare 40.

Hade innebandyturnering i helgen. Två tuffa matcher med mycket spring. Innebandy pressar ju lederna rejält men fram tills nu, så har jag som sagt klarat mig utan värre krämpor. Den här gången tog av någon anledning mitt vänstra knä illa upp. Minns inte att det skulle ha gjort ont, minns inte någon form av rivning eller annan skada men då jag vaknade igår morse märkte jag att knäet inte var som förr. Har absolut ingen värk i knäet men det känns inte bra. Knäet är styvt & jag får det varken i full extension eller full flexion. Trots ingen nämnvärd svullnad så misstänker jag att knäet samlat på sig vätska.

Det här ha hänt en gång tidigare för några år sedan. Cyklade mycket en sommar med barnen i cykelkärra & det tyckte inte knäna alls om. Minns inte om det då var frågan om vänster knä men besvären lugnade sig fort & knäet började fungera normalt igen. Det hoppas jag ju såklart nu oxå för är inte så intresserad av eventuell punktion. Får se hur det utvecklar sig under veckan. Att vänster knä känns en aning varmare än höger är kanske inte så bra men så länge jag inga smärtor eller feber har så är väl läget lugnt. I alla fall enligt dr Google 😉

Det svåra är nu att vila det här förbannade benet. Eftersom det duger till arbete så får det nog komma med till gymmet oxå. Går ju att anpassa övningarna enligt skadan. Tycker vila gör knäet ännu styvare. Kom igen nu, kroppen min! Inte tycker jag att du ska ge upp riktigt ännu.

Likes

Comments

Vår vardag består till 99 % av handboll. Okej, jag kanske överdriver lite men det känns så just nu. Freja har haft match eller matcher nu varje helg. Ja & så tränar hon också tre gånger i veckan. Aaron har tack & lov handboll bara en gång i veckan.

Förra helgen kunde vi kombinera idrott & nöje då min morbrors fru bjöd in oss på 50-års kalas. Barnen älskar att besöka min morbror och hans familj. Hos dem finns det massor att göra & Aaron har flera gånger sagt att han vill flytta till Esbo 😊 Vi vuxna klagar inte heller för sällskapet är verkligen nice & bjudningen bra. På programmet stod nämligen oxå spel i Riihimäki så för att spara en slant i bensin & även tid, fick vi övernatta. Även det populärt hos barnen.

Gudomlig god kaka, som hedersgästen beställt till kalaset. Med ätbara dansskor.

På söndagen åkte vi norrut för att spela mot Cocks. Meningen var att Freja skulle stå över matchen men eftersom intresset för spel på bortaplan inte är stort, ville tränaren ha henne med. Är glad över det.

Efter flera tuffa matcher behövde Freja få slappna av & utan press dribbla, studsa, kontra & finta. För att utvecklas som spelare behöver man hårt motstånd men ibland måste en nioåring få skina lite, om inte annat så för självförtroendet. Det var en fröjd att få se henne spela, det var med glädje jag fick se henne njuta av handboll. Flickorna vann matchen 22-5 & vår dotter stod för hälften av målen. Mammahjärtat brann av stolthet ❤

Idag hade de spel igen & den här gången var det Frejas tur att stå över en match. Vilan kom rätt så passligt eftersom hon ådragit sig något virus med skällande hosta. Freja ville så gärna spela den andra & eftersom hon inte hade feber, så gav jag lov till det. Tyvärr förlorade de både mot Atlas & HIFK Länsi. Trots förlusten ligger laget ganska mitt i tabellen & har fortfarande all chans i världen att placera sig bättre. Freja slängde in några bollar bakom målvakten & ökade säsongens målsaldo till 36 mål. Duktigt, gumman!

Eftersom jag agerade sekreterare under matcherna fanns det ingen tid för fotografering. Tyvärr.

På vägen hem från Riihimäki lyckades jag bli förevigad av en plåtpolis Lieto. Trots att vädret var blött, grått, disigt & dimmigt, att vi legat länge på vägen & tröttheten kommit smygande så borde jag ha varit observant. Har våndats hela veckan över händelsen för en extra utgift är någonting vi absolut inte behöver just nu. Vill rikta ett stort tack till polismyndigheterna som endast gav mig en skriftlig varning.

Lovar att köra enligt hastighetsbegränsningen. Kanske. Lovar att försöka.

Likes

Comments

Vi, tillsammans med P07 har fått inbjudan till Finlands och Hollands träningsmatch
lördagen den 14.1 kl 17:00 i PIUG för att leda in spelarna på planen.

Så stod det i mailet jag fick i början på året av lagledningen & Freja tackade såklart inte nej.
Det är ju klart att man ställer upp!

Var i god tid på plats så hann följa med då lagen värmde upp.

Det var ett gäng spända men glada fröknar jag hade med mig 😃

Freja ville absolut gå in med en spelare från Nederländerna & det fick hon.

Sen följde en riktigt kiva handismatch med tufft spel & fina avslut som slutade jämnt, 28-28.

Freja fattade fort tycke för Nederländernas kapten nr 28 Fabian Van Olphen. Vem skulle inte tycka om en tatuerad man i sina bästa år, som dessutom lirar bra handboll & får en att tänka på Volbeat. Mor & dotter var helt på samma linje.

Trots ett hårt yttre var Fabian en snäll spelare som gärna ställde upp på bild, vem kan säga emot när en söt 9-åring säger Hello & hennes morsa frågar om man får fota.

Likes

Comments

Det var alltså inte bara barnen som satte sig på skolbänken den här veckan utan även Markus med några timmar introduktion på onsdag. Det kom mycket information om studier och praktik samt en lång checklista över vad som ska göras innan inlärning i arbetet börjar.

Europeiskt sjukvårdskort samt rese- & olycksfallsförsäkring fanns redan från tidigare men sjömanspass måste fixas. Som tur ordnas sig allt på egna orten & redan idag togs passfoto på Pelaago. På onsdagskväll gjorde vi förarbetet för passansökan på nätet & råkade då hitta en tid till polisstationen även tills idag. Några timmar efter besöket där fick Markus meddelande om att sjömanspasset är färdigt & kan avhämtas från Åbo polisstation. Otroligt.

Bara Markus har sjömanspasset till hands kan han ansöka om praktikplats. Man får inte kontakta de finska rederierna själv utan allt sköts via portaler. Det är praktiken som jag mest går & grubblar på, speciellt då Markus eventuellt kan bli ute till sjöss 60 dagar i sträck. Hoppas att det klarnar fort, så att jag kan börja planera hur barnens & min vardag ska se ut.

Situationen hade ju sett helt annorlunda ut ifall jag jobbade måndag till fredag, från morgon till eftermiddag men nu gör jag ju inte det. Betyder att barnen antingen måste få sällskap under kvällar & nätter eller övernatta hos någon. Skolskjuts ska jag isf försöka ordna från centrum till Sunnanberg. Tänker tillsvidare försöka fortsätta arbeta treskift för det ger mig mera lediga dagar & mera pengar. Det sistnämnda är något som prioriteras högt. Tack & lov är barnen flexibla, så tror att det kommer att gå riktigt bra.

Men det är en dryg månad dit ännu så ska försöka att inte stressa över det ännu. Innan praktiken har Markus fullspäckade veckor med första hjälp, heta arbeten, brandkurs, basic safety, säkerhetsskolning, navigation & maskinteknik. Efter praktiken följer ännu livbåtsövning. Låter ju så intressant att man kanske själv borde skola om sig 😉

Likes

Comments

Några dagar innan jul tog min lur en flygtur & landade på trottoaren. Trodde först att den klarade flygresan men upptäckte fort att mikrofonen tagit stryk. Efter en del förhandlande med försäkringsbolaget & rådfrågning hos Elisa (var jag köpt telefonen för ca 1.5 år sedan) bestämdes att telefonen ska fixas.

I Salo finns ett företag som reparerar Sony-telefoner. 20.12 postades luren iväg & två veckor senare levererar en vänlig postbärare luren ända fram till dörren. I lådan ligger en ofixad telefon med följebrev & information om att deras Sony-service upphört. Morr, sa jag. Morr, sa försäkringsbolaget. Företaget i Salo åtog sig Sony-telefoner fram till 31.12.2016. Varför kunde de inte öppna paketet tidigare & varför kunde de inte ha fixat telefonen då den en gång var där? Suck. Försäkringsbolaget var ledsen över att företaget inte nämnde nånting då telefonen lades på posten.

Efter lite letande hittade vi en mindre företag i Åbo som kunde hjälpa mig. Länge trodde jag att jag aldrig skulle få se min lur igen men igår ringde de & meddelade att den är färdig. De kunde trots allt fixa den & för en helt okej summa pengar. Blev betydligt billigare än att köpa ny & hade aldrig fått en så bra Sony som jag har nu. Ska hantera den varsamt nu så att den håller minst ett par år till. Eller tills jag blir led på den 😉

Likes

Comments