Header

Då var det dags för vår familj att bli tre för två månader framöver. I måndags fick Markus samtal om praktikplats på Finnlines skuta Finnsun och tackade så klart ja. Han fick välja att köra 60 dagar i ett kör eller att dela upp praktiken i 30 + 30 dagar och valde alternativ ett. Tror, bara vi landat lite, att han valde rätt.

Vi har haft fyra dagar på oss att smälta det här & tror inte det blir konkret för barnen innan han åkt iväg. Imorgon hoppar Markus på bussen till Helsingfors för att sig till Nordsjö, varifrån Finnsun avgår senare på kvällen. På Finnlines hemsidor hittar man tidtabeller för samtliga deras fartyg & där har vi kunnat se att Finnsun seglar till Tyskland, Belgien, Storbritannien, Spanien, Danmark och Ryssland. Eftersom Markus kommer att vara till sjöss i flera veckor, blir det besök i samtliga länder. Nästan att man är lite avundsjuk.

Har fått arbetsturerna ordnade så att barnen inte behöver bollas med så mycket. De kommer att vara tvungna att klara morgonsysslorna självständigt flera morgnar men det vet jag att de fixar, för de har gjort det tidigare. Har inga kvällsturer eller nattpass på veckan utan har koncentrerat dem till helgerna så att de sena kvällarna inte påverkar skolarbetet & att barnen ska ha möjlighet att övernatta hos någon. Det fina är att det handlar om en handfull övernattningar. Skönt att ha den biten ordnad.

Tuffast kommer Aaron att ha. Han har länge varit fundersam över Markus yrkesval, att fartyget kommer att sjunka & att pappa ska dö. Skolan är informerad om hans funderingar & vi hoppas att det här inte påverkar hans skolgång. Markus har nästan alltid funnits här hemma för honom så det kom lite som en chock för Aaron. Att Aaron dessutom är en känslig pojke med en 7-årings hjärna gör inte saken bättre.

Vardagen kommer såklart att rulla på som tidigare. Enda skillnaden är att jag ensam håller i trådarna. Det värsta är att jag måste börja tillreda käk. Kan laga mat men tycker helt enkelt inte om det. Gärna får det gå undan, får gråa hår t.ex av att vänta på att potatisarna ska börja koka. Gäller också att hinna en meny som tilltalar alla.

Något som också skapat huvudbry är hur man ska packa för två månader på en båt. Nu har vi vinter men när Markus återvänder hem i mitten på april är väl våren redan långt gången. Söderut i Spanien lär det heller knappast vara snö. Praktiken är ju inte arbetsläger dygnet runt utan man har ju fritid också. I väskan finns nu en salig blandning plagg för arbete, fritid, träning och sightseeing.

Själv biter jag ihop & gråter en skvätt i smyg, för visst kommer jag att sakna honom.

Likes

Comments

Har klarat mig rätt så bra utan skador. Trots en grym stukning av höger vrist som tonåring, har jag kunnat träna på & relativt hårt. Visst molar & värker det ibland eller ja, ofta i axlar & höfter men det är sådant som brukar gå om efter ett par dagar. Har planerat fortsätta med innebandyn så länge min kropp tål den tunga belastningen men nu tror jag att den försöker säga mig nånting. Du är inte 17 år gammal mera, utan närmare 40.

Hade innebandyturnering i helgen. Två tuffa matcher med mycket spring. Innebandy pressar ju lederna rejält men fram tills nu, så har jag som sagt klarat mig utan värre krämpor. Den här gången tog av någon anledning mitt vänstra knä illa upp. Minns inte att det skulle ha gjort ont, minns inte någon form av rivning eller annan skada men då jag vaknade igår morse märkte jag att knäet inte var som förr. Har absolut ingen värk i knäet men det känns inte bra. Knäet är styvt & jag får det varken i full extension eller full flexion. Trots ingen nämnvärd svullnad så misstänker jag att knäet samlat på sig vätska.

Det här ha hänt en gång tidigare för några år sedan. Cyklade mycket en sommar med barnen i cykelkärra & det tyckte inte knäna alls om. Minns inte om det då var frågan om vänster knä men besvären lugnade sig fort & knäet började fungera normalt igen. Det hoppas jag ju såklart nu oxå för är inte så intresserad av eventuell punktion. Får se hur det utvecklar sig under veckan. Att vänster knä känns en aning varmare än höger är kanske inte så bra men så länge jag inga smärtor eller feber har så är väl läget lugnt. I alla fall enligt dr Google 😉

Det svåra är nu att vila det här förbannade benet. Eftersom det duger till arbete så får det nog komma med till gymmet oxå. Går ju att anpassa övningarna enligt skadan. Tycker vila gör knäet ännu styvare. Kom igen nu, kroppen min! Inte tycker jag att du ska ge upp riktigt ännu.

Likes

Comments

Vår vardag består till 99 % av handboll. Okej, jag kanske överdriver lite men det känns så just nu. Freja har haft match eller matcher nu varje helg. Ja & så tränar hon också tre gånger i veckan. Aaron har tack & lov handboll bara en gång i veckan.

Förra helgen kunde vi kombinera idrott & nöje då min morbrors fru bjöd in oss på 50-års kalas. Barnen älskar att besöka min morbror och hans familj. Hos dem finns det massor att göra & Aaron har flera gånger sagt att han vill flytta till Esbo 😊 Vi vuxna klagar inte heller för sällskapet är verkligen nice & bjudningen bra. På programmet stod nämligen oxå spel i Riihimäki så för att spara en slant i bensin & även tid, fick vi övernatta. Även det populärt hos barnen.

Gudomlig god kaka, som hedersgästen beställt till kalaset. Med ätbara dansskor.

På söndagen åkte vi norrut för att spela mot Cocks. Meningen var att Freja skulle stå över matchen men eftersom intresset för spel på bortaplan inte är stort, ville tränaren ha henne med. Är glad över det.

Efter flera tuffa matcher behövde Freja få slappna av & utan press dribbla, studsa, kontra & finta. För att utvecklas som spelare behöver man hårt motstånd men ibland måste en nioåring få skina lite, om inte annat så för självförtroendet. Det var en fröjd att få se henne spela, det var med glädje jag fick se henne njuta av handboll. Flickorna vann matchen 22-5 & vår dotter stod för hälften av målen. Mammahjärtat brann av stolthet ❤

Idag hade de spel igen & den här gången var det Frejas tur att stå över en match. Vilan kom rätt så passligt eftersom hon ådragit sig något virus med skällande hosta. Freja ville så gärna spela den andra & eftersom hon inte hade feber, så gav jag lov till det. Tyvärr förlorade de både mot Atlas & HIFK Länsi. Trots förlusten ligger laget ganska mitt i tabellen & har fortfarande all chans i världen att placera sig bättre. Freja slängde in några bollar bakom målvakten & ökade säsongens målsaldo till 36 mål. Duktigt, gumman!

Eftersom jag agerade sekreterare under matcherna fanns det ingen tid för fotografering. Tyvärr.

På vägen hem från Riihimäki lyckades jag bli förevigad av en plåtpolis Lieto. Trots att vädret var blött, grått, disigt & dimmigt, att vi legat länge på vägen & tröttheten kommit smygande så borde jag ha varit observant. Har våndats hela veckan över händelsen för en extra utgift är någonting vi absolut inte behöver just nu. Vill rikta ett stort tack till polismyndigheterna som endast gav mig en skriftlig varning.

Lovar att köra enligt hastighetsbegränsningen. Kanske. Lovar att försöka.

Likes

Comments

Vi, tillsammans med P07 har fått inbjudan till Finlands och Hollands träningsmatch
lördagen den 14.1 kl 17:00 i PIUG för att leda in spelarna på planen.

Så stod det i mailet jag fick i början på året av lagledningen & Freja tackade såklart inte nej.
Det är ju klart att man ställer upp!

Var i god tid på plats så hann följa med då lagen värmde upp.

Det var ett gäng spända men glada fröknar jag hade med mig 😃

Freja ville absolut gå in med en spelare från Nederländerna & det fick hon.

Sen följde en riktigt kiva handismatch med tufft spel & fina avslut som slutade jämnt, 28-28.

Freja fattade fort tycke för Nederländernas kapten nr 28 Fabian Van Olphen. Vem skulle inte tycka om en tatuerad man i sina bästa år, som dessutom lirar bra handboll & får en att tänka på Volbeat. Mor & dotter var helt på samma linje.

Trots ett hårt yttre var Fabian en snäll spelare som gärna ställde upp på bild, vem kan säga emot när en söt 9-åring säger Hello & hennes morsa frågar om man får fota.

Likes

Comments

Det var alltså inte bara barnen som satte sig på skolbänken den här veckan utan även Markus med några timmar introduktion på onsdag. Det kom mycket information om studier och praktik samt en lång checklista över vad som ska göras innan inlärning i arbetet börjar.

Europeiskt sjukvårdskort samt rese- & olycksfallsförsäkring fanns redan från tidigare men sjömanspass måste fixas. Som tur ordnas sig allt på egna orten & redan idag togs passfoto på Pelaago. På onsdagskväll gjorde vi förarbetet för passansökan på nätet & råkade då hitta en tid till polisstationen även tills idag. Några timmar efter besöket där fick Markus meddelande om att sjömanspasset är färdigt & kan avhämtas från Åbo polisstation. Otroligt.

Bara Markus har sjömanspasset till hands kan han ansöka om praktikplats. Man får inte kontakta de finska rederierna själv utan allt sköts via portaler. Det är praktiken som jag mest går & grubblar på, speciellt då Markus eventuellt kan bli ute till sjöss 60 dagar i sträck. Hoppas att det klarnar fort, så att jag kan börja planera hur barnens & min vardag ska se ut.

Situationen hade ju sett helt annorlunda ut ifall jag jobbade måndag till fredag, från morgon till eftermiddag men nu gör jag ju inte det. Betyder att barnen antingen måste få sällskap under kvällar & nätter eller övernatta hos någon. Skolskjuts ska jag isf försöka ordna från centrum till Sunnanberg. Tänker tillsvidare försöka fortsätta arbeta treskift för det ger mig mera lediga dagar & mera pengar. Det sistnämnda är något som prioriteras högt. Tack & lov är barnen flexibla, så tror att det kommer att gå riktigt bra.

Men det är en dryg månad dit ännu så ska försöka att inte stressa över det ännu. Innan praktiken har Markus fullspäckade veckor med första hjälp, heta arbeten, brandkurs, basic safety, säkerhetsskolning, navigation & maskinteknik. Efter praktiken följer ännu livbåtsövning. Låter ju så intressant att man kanske själv borde skola om sig 😉

Likes

Comments

Några dagar innan jul tog min lur en flygtur & landade på trottoaren. Trodde först att den klarade flygresan men upptäckte fort att mikrofonen tagit stryk. Efter en del förhandlande med försäkringsbolaget & rådfrågning hos Elisa (var jag köpt telefonen för ca 1.5 år sedan) bestämdes att telefonen ska fixas.

I Salo finns ett företag som reparerar Sony-telefoner. 20.12 postades luren iväg & två veckor senare levererar en vänlig postbärare luren ända fram till dörren. I lådan ligger en ofixad telefon med följebrev & information om att deras Sony-service upphört. Morr, sa jag. Morr, sa försäkringsbolaget. Företaget i Salo åtog sig Sony-telefoner fram till 31.12.2016. Varför kunde de inte öppna paketet tidigare & varför kunde de inte ha fixat telefonen då den en gång var där? Suck. Försäkringsbolaget var ledsen över att företaget inte nämnde nånting då telefonen lades på posten.

Efter lite letande hittade vi en mindre företag i Åbo som kunde hjälpa mig. Länge trodde jag att jag aldrig skulle få se min lur igen men igår ringde de & meddelade att den är färdig. De kunde trots allt fixa den & för en helt okej summa pengar. Blev betydligt billigare än att köpa ny & hade aldrig fått en så bra Sony som jag har nu. Ska hantera den varsamt nu så att den håller minst ett par år till. Eller tills jag blir led på den 😉

Likes

Comments

Redan före jul beställde jag en massa nya snöleksaker åt barnen. Meningen var att de skulle ha fått allting till julklapp men då snön lyste med sin frånvaro, fick paketet stå oöppnat. Ni kan ju ana hur barnen gått & funderat på vad lådan innehåller. Idag fick i alla fall den äldre pröva både pulka & snow kicker. Miniskidorna ligger ännu i förrådet & väntar på mera snö.

Varför i all världen har Freja hjälm på sig? Jag vet, det kanske är lite överdrivet men den har faktiskt skyddat hennes skalle några ggr i samband med bättre flygturer ner i diket & så länge barnen gärna lägger dem så stoppar jag dem ju inte. Dessutom är de varma. Freja skulle absolut behöva en ny men tror den får duga den här vintern ännu.

Roligt när oxå Markus blir som ett barn på nytt & gör Freja sällskap samt fixar pulkabacke & guppar. Orsaken till att Aaron inte syns på bild idag är att han, hör & häpna, spelar handboll i Grankulla idag. Eftersom jag ska på jobb till natt & spelen pågår ännu under kvällen, så har vi ordnat transport med en lagkompis familj. Är igen glad att det finns snälla föräldrar som ställer upp. Det betyder massor för oss & speciellt för barnen som får möjligheten att delta.

Hoppas att snön håller sig kvar ett tag!

Likes

Comments

Freja åkte tidigt i morse iväg till Kyrkslätt för att delta i KyIF Cup. Flickorna var indelade i två lag: röd & vit. Den här gången spelade Freja i det röda laget. Bägge lagen bjöd på riktiga rysare & vann matcherna i grundspelet med ett mål. Mera krävs ju inte. Fick flera meddelanden under dagen av både föräldrar & Freja själv om hur spelet löpt. Som vinnare i zon gick lagen vidare till semifinal.

Nu stod Dicken som motståndare. För de som inte känner Freja så tränar hon i min kusins blåa Dicken-skjortor (fick en hög nya under julen). Berättade på vägen hem för mig att hon hade bestämt att hon slutar använda dem ifall de förlorar 😜 Precis innan slutsignal lyckades de klämma in vinstmålet & matchen slutade 11-10.

Med tre matcher & en lång dag i bagaget var flickorna redo för final & slutspel mot serieledarna HIFK Itä, som petade det vita laget ur final med 12-1. Den mest spännande finalmatchen jag nånsin sett, skrev en mamma. Nu harmade det mest att jag inte kunde vara på plats. I efterhand kanske det var bra eftersom Freja fick kämpa rejält då motståndarna valde att markera bort henne & hårt. Hade inte kunnat vara tyst & domaren hade gått osäker. Matchen slutade 8-8 & fortsatte med 5 minuters förlängning som slutade i vinst för huvudstadslaget. Silvret var deras!

Det var en trött men lycklig fröken jag hade med mig hem. Allt var roligt, då jag frågade hur dagen hade varit. Freja visade stolt upp sin medalj samt de klös- & blåmärken hon samlat på sig, för att inte glömma bulan i skallen & den sjuka tummen & hälen. Erkände att hon hade velat börja gråta efter finalmatchen, då det värkte överallt & det sa jag att hon ska göra nästa gång, för att det känns bättre sen ❤ Handboll i ett nötskal & lättare lär det ju inte bli.

Är igen stolt över vår 9-åring som med tuffa tag & en jävla fananamma tog sig igenom dagens matcher!

Imorgon väntar vila & en stor godispåse. Då ska det samlas krafter inför seriespel på söndag. Så om ni inget program har vid 12-snåret så kan ni bänka er i PIUG för att heja flickorna till vinst mot Hangö. HC HIK ligger andra i tabellen så motståndet kan bli rätt så tufft.

Likes

Comments

Det är sällan jag bloggar om inredning. Tycker nämligen att det inte det är något speciellt med vårt hem. Men ibland kan man göra undantag.

Har länge velat ha ny kökslampa. Armaturen vi hade var snygg, gav bra belysning men ställde till det gång på gång. Det gick inte en dag utan att någon slog skallen i någon av glaskuporna. Platsen var helt enkelt fel för just den lampan.

Har snålat på Hektar-armaturen på IKEA länge & när den råkade vara billigare nu under januari, så slog jag till.

Kärlek första gången jag tände lampan. Den är som gjord för vårt kök. Perfekt på alla vis. Mysfaktorn är hög.

Likes

Comments

Meningen var att jag skulle starta bloggåret med en tillbakablick på år 2016 men eftersom det tar tid att producera ett inlägg med bild & text över ett helt år, så tänker jag börja med det som komma skall. År 2017 hoppas jag kommer att bli året allt vänder till det bättre.

För min del slutade nog året lite snopet. Hade ju lagt som mål att få ner min vikt under 70 kg men med flera veckor av sängvila & träningspaus så lyckades jag inte göra mig av med tillräckligt med fett. Julhelgen gjorde ju inte heller saken bättre. ETT träningspass lyckades jag få till i december. Igår sparkade jag dock igång träningssäsongen med bodycore. Meningen var att dra ett styrketräningspass på det men fick ge mig, krafterna räckte inte till. Bra att kroppen sa ifrån för jag sov i 12 timmar i natt.

Hur det blir med träningen under våren är fortfarande lite öppet. I nästa vecka börjar nämligen Markus sina vaktmanstudier vid Aboa Mare. Studierna kommer att pågå till mitten av juni. Lovade Markus att jag pausar med styrketräningen under tiden, främst för att spara pengar. Har alla förutsättningar i världen för att fortsätta träna hemma på egen men man vet ju hur det brukar sluta. Så får se. Markus drar dessutom iväg på en tre månader lång praktik från mitten av februari, så ska oxå hitta tiden att träna.

Trots att jag inte eventuellt har tid att motionera så mycket under våren så kommer det nog att idrottas en hel del. Freja är mitt uppe i handbollssäsongen & kommer att ha match/matcher så gott som varje helg. Blir en hel del pusslas med skjutsar eftersom jag inte pga mitt arbete alltid kan transportera henne överallt. Känns lite trist att jag inte har möjlighet att närvara vid alla matcher men som tur finns det många ivriga föräldrar som sänder bilder & referat. Är så glad att det även i Aarons lag finns mammor & pappor som ställer upp som chaufförer. Det mesta ordnar sig nog men kräver kanske ett samtal, ett textmeddelande & att man vågar be om hjälp. Serien pågår ända in i maj & säsongen avslutas med Sjundeå Cup.


Meningen var oxå att i år spara pengar men då jag kom över flygbiljetter till Spanien för under 400 € för hela familjen tur-retur så slog jag till. Hoppas ju på att Markus ska få ett jobb när han blir färdig med studierna, så det är lite öppet om han kan följa med men får väl locka med någon annan i så fall att han guppar omkring på någon skuta nånstans. Finns inget roligare än att ha nånting att se fram emot, kommer att åka ungefär samma tid som ifjol.

Efter flera kämpiga år ekonomiskt så hoppas vi att Markus studier ska bära frukt & ge honom ett jobb med hyfsad inkomst. Orkar inte leva en månad i taget mera. Vi har fixat det någorlunda hittills men man står inte ut hur länge som helst. Framför oss har vi fem, kärva månader men jag vet att det går, vi har gjort det tidigare & det är annorlunda då man vet att det tar slut till sommaren.

Det var heller ingen självklarhet att Markus skulle få påbörja sina studier. Arbete på sjön kräver sjöintyg & hans sjukdom höll på att sätta stora käppar i hjulet. Sjömansläkaren kunde inte godkänna intyget utan alla papper skickades till trafiksäkerhetsverket för genomgång. Vädjade i följebrevet om en chans till, om att inte rasa drömmar om en bättre framtid, om att inte straffa en för nånting man drabbats av & tillfrisknat ifrån för 14 år sedan. Därför blev vi överlyckliga då Trafi gav grönt ljus. Därför är vi beredda att satsa allt även om det till en början betyder uppoffringar.

Vi är redo att ta oss an år 2017!

Likes

Comments