Graviditeten

När mars började så mådde jag fortfarande dåligt, jag jobbade mina 6h per dag hemifrån. Gick upp precis innan jag skulle börja, sov på lunchen och la mig direkt efter att jag har loggat ut från jobbdatorn. Jag åt i princip bara frukt, bröd och ost och hela vardagen snurrade kring hungern, hantera illamåendet och sova.

Sen så hände något :) från ena dagen till den andra runt den 7 mars så kom energin tillbaka. Jag tror det var precis när jag gick in i v 16 eller 17. Illamåendet försvann, jag kunde börja äta och så orkade jag göra saker igen! Jag friskanmälde mig en vecka innan sjukskrivningen gick ut och gick tillbaka till att jobba heltid. Jag var i Sverige, och skulle åka på kick off till Köpenhamn och träffa alla underbara kollegor från hela Europa som jag inte kan träffa dagligen. De fantastiska människorna från Norge, Latvia och från övriga Sverige. Och jag orkade vara med!

Eventet var så lyckat! Jag orkade vara med på alla delar, och med alla sociala festligheter även om jag var nog en av de första som försvann från middagen. Och vilken helg det var, under lediga tiden vi fick gick jag, och gick i Köpenhamn och njöt av den underbara staden.

Och så spelade Aqua- japp AQUA på festen! Fjortisen i mig var överlycklig. Jag orkade ju inte dansa eller så men jag stod löngst bak i lokalen och hade så himla kul!

Och magen började synas- så tur att alla visste- då jag från början innan jag visste att de var två tänkte berätta till mig chef just på den resan men med facit i handen så var det rätt att berätta för chefen och teamet redan i v 8-10.

Jag mådde alltså bra i några dagar, sen hände något, för rent fysisk mådde jag bra- det enda negativa var att jag började få problem med sömnen. Jag började vakna vid 3-4 och var klarvaken. Ibland lyckades jag somna om- oftast satt jag och spelade Candy crash eller kollade på Gilmore Girls. Jag vet inte om det var tröttheten, eller om det vid den tidpunkten kommer en ny hormonpåslag men jag blev så snurrig, förvirrad och hade svårt med fokus. Jag som normalt har så lätt med prioriteringar, och hålla reda på saker började bete mig som någon annan.

Det hela började med när jag skulle flyga från Stockholm till Poznan- och jag blev bestulen på min väska på flygplatsen i Poznan- min älskade Marc Jacobs som jag köpte i NYC år 2014. Jag hade inte koll på den/glömde den och den blev tagen av en rutten äcklig tjuv. Jag fick psykbryt, fick prata med gränspolisen som säkrade bilderna. Fick uppläxning av de att man ska hålla reda på sina saker SPECIELLT när man befinner sig på flygplatsen men de gjorde bara sitt jobb. Den ena killen tittade på min mage, och bad mig att polisanmäla så ska han se till att bilderna sparas då man kunde se ansiktet på äcklet som inte kunde skilja på mitt och ditt. Man fick även reg. nr på bilen han lämnade flygplatsen med. Jag kunde känna hur gränspolisen tyckte synd om mig, han sade att han blev precis far och minns hur hans fru var som gravid så har var supergullig!

Men sen började polsk byråkrati- att polisanmöla tog 2 timmar minst, och jag blev så ifrågasatt av polisen som tog anmälan att jag skämdes ihjäl. Han fick mig att känna mig som en mytoman...

P-Hade du nåt värdefullt i väskan?

Jag-VÄSKAN var mer värd än innehållet men jag hade även korthållare från Louis Vitton i väskan

P-Men inga kontanter, då är det väl inget? Vi kommer nog behöva skriva av då det är inget värde....

Jag-Väskan kostade 650USD, korthållaren 140E.

P-VAD? En väska, hopaps du har kvitto då jag har svårt att tro det...

Så skulle han ha uppgifter om boendet i Wroclaw och försöka ringa M....

Jag-Han är inte anträffbar just nu.

P-Varför?

Jag-Han jobbar som pilot och flyger just nu.

Hade han kunnat skicka mig till psykiatriker där och då hade han gjort det! Men han sa att de ska se om de kan göra något med ärendet.

Jag grät resten av dagen, hemma hos min morfar och tog tidig tåg till Wroclaw dagen efter.

Innan jag blev bestulen på väskan så hade jag köpt en tågbiljett från Poznan till Wroclaw och mobilen hade jag i handen när jag blev bestulen. Jag var glad för då kunde jag ju ta mig hem till M! Som verkade tycka synd om mig... jag ÄLSKAR min väskor! och jag skulle ju snart gå på mammaledighet och då har man ju inte råd med dyra väskor!

Så jag stiger på tåget, sätter mig i restaurangvagnen då jag var hungrig och så kommer tågvärden och kollar min biljett. Ber om ID.... Jag säger att jag blev bestulen på min handväska så jag har inget. Han säger då att jag plankar och jag kan antingen gå av eller köpa en ny biljett. (Jag reste på en ordinarie biljett köpt i appen, har gjort det flertal gånger innan och har ALDRIG behövt visa ID)

Jag får panik- börjar gråta på tåget- går inte att stoppa, han blir mer och mer irriterad, börjar prata med sin myndighetsröst tills jag får nästan panikattack och så ser han min mage och hur jag hyperventilerar och säger att han ska gå och prata med sin chef som sitter några vagn längre bort. Han kommer inte tillbaka.

Jag minns att jag ringde M, och då sa jag något som jag aldrig har sagt innan, i min rena uppgivenhet. Jag vill inte vara i Polen, jag vill att du säger upp dig och kommer hem till Sverige. Han kommenterade det inte alls, utan blev irriterad. Men han blev arg, och när han hämtade mig från tåget så ville han prata med tågvärden men då hade jag hunnit samla mig. Det var den 19mars och han var tyst i bilen på vägen till lägenheten.

Och den 20 mars, gick jag ut på sociala media om att vi väntar tvillingar :)

Men jag blev mer och mer snurrig med varje dag, jag glömde ringa in på telefonmöten- som har aldrig hänt tidigare, var tvungen att göra listor för att inte missa viktiga ärenden på jobbet.

Jag skulle flyga till Stockholm 28/3 för att gå på ultraljud den 29/3. Jag var helt 100% på att jag har köpt flygbiljett men den 28/3 när M ska köra mig till flygplatsen och jag ska checka in på mobilen men hittar inte bokningen. Sätter mig på golvet i hallen i lägenheten i Polen och börjar gråta. Jag fick sådan ångest att jag skulle missa ultraljudet och att jag var en dålig mamma som inte kunde se till att vara på Huddinge sjukhuset när jag skulle vara där. Jag lyckades boka ett ultraljud i Polen den veckan och det var då M fick se bebisarna sedan januari och han log och sa att de nu såg ut som människor och inte typ räkor. Allt såg bra ut- men jag hade låg tillit till polska sjukvården och deras kunskap om TTS

Jag åkte hem till Sverige 1april och efter det kände jag mig inte trygg med större projekt, så jag åkte aldrig mer ner till Polen under graviditeten- utan valde att fokusera på barnen då den ångesten jag kände när jag satt på golvet ville jag inte känna fler gånger. Där och då tog vi beslutet, M mumlade bara men vi sa i alla fall att det är nog bäst att jag tar det lugnt. Vi skulle ses nästa gång på Malta under påskhelgen... en resa som jag i efterhand förstod fick honom att inse att vi inte passar ihop- och den resan kommer komma i inlägget om april 2017.



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Benjamilian

Så var det dags att åka hem, resan hem gick hur bra som helst! Vi fick med oss lite presenter så
det var jobbigare än igår :) men tack tjejer!

Alla dessa blickar, leenden och uppmuntrade ord man får när folk inser att "de är TVÅ" är kul!

Nu är vi hemma hos mormor och hela trion är övertrötta. Och kl 21.00 är det "ensam mamma söker" och men tanke på hur livet har blivit så är det lika bra att börja kolla på det programmet 🙈

Likes

Comments

Benjamilian

Den här fina pojken ler mycket men slutar så fort jag tar fram mobilen. Men idag- då lyckades jag filma hans underbara leende.

Likes

Comments

Nya livet, Benjamilian

Fast jag är en ensamstående tvillingmamma vill jag kunna ha ett någorlunda aktivt liv. Så när jag hörde att 2 av mina bästa vänner sommar mammalediga skulle ses idag i Linköping så ville jag hänga på. Sagt och gjort tackade jag ja oväch började längta efter att ha en mammadag och kväll med de bästa. Sedan så skulle tågbiljetter bokas och då insåg jag att min älskade vagn får ju inte åka med på tåget 😱 så beslut togs att jag testar att åka UTAN vagnen... så får vi se om det funkar eller ej.

Maximilian fick sitta i selen och Benjamin i babyskyddet- och gissa vad, det gick superbra! SJ hade problem och tåget var 15min sen pga signalfel...

Nu är ungarna nattade och jag ska ha en kopp te.
Antar tårar idag: 0!!!

Johanna och Matilda och alla bebisar-tack!

Likes

Comments

Nya livet

Igår kallade jag M officiellt för mig ex i ett mail till officiellt samtal. Det kom så lätt, ordet man kom liksom inte genom halsen så det blev ex. En gör framsteg i resan mot nya livet som skild.

Benjamilian har börjar samsova med mig igen, säker samsovning med andningslarm och nestet. Så mysigt och underbart... jag är helt galen, och besatt av dessa två pojkar. När
Det känns att hjärtat håller på att sprängs av smärta, saknad , när hjärtat håller på att gå i miljoner bitar- så räcker en blick på de, en tanke på Benjamilian så känner jag mig hel igen. Galen känsla när man går sönder och helas på en och samma gång.

Och så har jag tecknat om mina privatförsäkringar med en livs och sjukförsäkring så barnens framtid är säker. Allt för de! Som ensamstående måste man tänka på allt. Jag drack kaffe ur fängelsemuggen 🙈 snart är jag fri från M. Jag kan bryta ihop eller se det som något bra och positivt. Jag väljer det sistnämnda.

Och sist men inte minst- det ultimata beviset på att jag kommer fixa detta. Jag såg de två fösta avsnitten av TBBT på femman.

Jag älskade det- fast det var första gången jag såg det utan M. Det var vår serie.. men vi finns inte mer.
Amy och Sheldon kommer funka. Bernadette och Sheldon hade aldrig fungerat ihop- inte ens i en serie skulle de komma på nåt så galet. :) synd att jag har lärt mig det den hårda vägen.

Likes

Comments

Nya livet

Min fluffiga bäbis fyller år idag, Och hon fyller 10...
Saknaden är så stor, längtan är så stor... Har inte sett henne sedan 1 april och jag får så panik när jag tänker på dig och dina tassar. Jag vet att det är sjukt att älska ett djur- och visst är det ett annat typ av kärleken än den som känner för mina barn men tro mig mig skillnaden i styrkan är inte så stor trots allt. Jag trodde jag skulle älska katten mindre efter att jag har fått ungarna- nej, jag älskar katten lika mycket om inte mer.

Min svart-vita lycka, min bästa vän som fanns alltid när jag har varit ledsen de senaste åren och fanns vid min sida när jag somnade, väckte mig på nätterna... jag hoppas jag får hålla om dig inom kort.

M har katten, och han har hotat redan en gång att om jag inte gör som han vill så kommer jag aldrig få se henne igen... (jag får inte åka till Wroclaw och hämta mina personliga saker).

Likes

Comments

Nya livet

Idag fick jag träffa en underbar vän, en vän som har upplevt en skilsmässa där han kanske inte var den som önskade att gå isär. Det var så nyttigt att kunna älta, och se att vi som blir lämnade har alla olika historier men delar många avsnitt. Men min historia ä ju en påkostad Hollywood produktion i jämförelsen.

Vi gick, vi gick och vi gick- hela Södermalm runt och mina benen värker men med tanke på att jag har haft några lata dagar i veckan så behövde jag luften, och motionen. Det var en fantastisk dag! Mest uppskattat är det när folk faktiskt uppmärksammar mig och inte bara barnen. Så tack B för presenten som får ju bli startskottet för det nya livet... en parfym för alla dejter jag ska börja gå på bara jag blir av med min separationsångest från barnen!

M sa för snart 2 veckor sedan att han är klar med mig, att vårt äktenskap är endast en formalitet, och nån vecka innan dess så kallade han mig för mother of his children- och jag påpekade snällt att vi är gifta och jag är hans fru... då sa han iaf att han hade vigselringen på. Har han den idag? Jag vet inte, jag tror inte det, jag frågar inte då han lär inte svara. Juste han har skrivit åtmistone 3 gånger att han lär träffa någon snart/ har rätt att bli lycklig med någon annan/ jag ska inte bli förvånad om han snart någon annan. Jag sa bara att jag tror inte han kommer träffa någon utan börjar tro att någon redan finns. Inget svar där- så det kan betyda vad som helst! 

Jag har inte haft vigselringen på mig sedan april- då vi var på semester på Malta och mina fingrar svullnade. Jag får fortfarande inte den på mig- sign from above!

Men det här med dejtningen kommer oftare och oftare på tal men jag vet inte vad jag är, jag är formellt gift, i praktiken separerad men om min MAN är öppen för att träffa nån så gäller väl detsamma mig? Inte för att jag är ute efter att träffa nån men efter senaste veckor vet jag i alla fall profilen på mina blivande dejter:

-gillar laga mat, så vi kan laga mat ihop- jag vill så gärna laga mat ihop med någon! Smaka och krydda. Så människan ska gilla vegetarisk mat. Ät kött men snälla kanske inte varje dag?

-har vettig människosyn, ingen homofob, rasse light eller liknande

-har den sjuka konstiga humorn som jag har

-gilla promenader, timtals

-gillar naturen, vandra i fjällen, vill besöka Lofoten med mig

-fattar grejen med Bridget Jones, och Britney Spears

-gillar diskutera, böcker, politik, nyheter

-gillar resa, upptäcka nya saker

-gillar teater, opera, balett

-vill äta frukost ihop, och prata om förväntningarna inför dagen

-gillar sitt jobb! 

-vill sätta sig ner i soffan när dagen är slut och ta en kopp te/glas vin/öl och prata om dagen som varit

-gillar parsaker, parmiddagar, fira midsommar och nationaldagen, nyårsafton med vänner och jul och påsk med familjen

-längre än 178 cm så jag får äntligen gå i klackskor

-inte en endaste minut yngre än mig! men inte heller för gammal

Och det är det sjuka att ens tänka på det innan jag ens är skild men det bästa med att M lämnade M är att jag får förhoppningsvis ett riktigt bröllop med en fest! Jag tänkte under sommaren när min finaste vän A berättade omsin förlovning och om alla planering inför bröllopet att jag kommer dö utan att ha haft en riktigt brudklänning på mig :) jag tänkte då om M skulle gå med på en stor fest på vårt 10årsdag som gifta- nu slipper jag ställa den frågan :D 

Det som inte dödar en- stärker en! Och juste, jag frågade M om vi är fria att träffa andra- få se om han svarar.

Och Benjamilians mormor kom från semester idag och vi fick så många presenter:

underbara bodies, tröjor och första bebis uggs ;) Tack mormor!

Likes

Comments

Nya livet

-är det tvillingar? Frågar kvinnan på 4:an

-mmm! Jag kostar mig på ett leende
-men guuuud så sööööta! Är det en av varje? (Den frågan kommer alltid!)
-nej, det är två pojkar... vem trodde du var en flicka? (Jag har börjat fråga det då svaren är ofta underhållande)
-nej, men du klär ju de inte i likadana kläder så jag antog att det är en pojke och en flicka. De är inte gamla va?
-2månader är de
-men du måste ha en underbar man som hjälper till mycket, du ser för fräsch ut för att kunna ta hand om två spädbarn...
-tack...ja min MAN är underbar han och han hjälper till SÅ MYCKET och här avfyrar jag världens största leende för att inte bryta ihop totalt 🙄🤐🤣

Just shoot me eller nåt!

Inte nog med att jag tar hand om 2 små bebisar, bearbetar en skilsmässa så ska jag hinna pyssla med lägenheten på Kungsholmen. Fräscha upp den, fixa blommor osv...visning imorgon!


Likes

Comments

Fredagen den 13- jag och Benjamilian sover till 11 och efter långa förhandlingar bestämmer vi oss att köra en stanna inne, dricka massa kaffe och te, kolla serier dag 😍 

Jag har spenderat de senaste 2 dagarna på att be M om ett kort samtal. Våra sms och mail är i så otrevlig ton så jag börjar inse att vi lär inte kunna samarbeta kring barnen. För hur ska man kunna samarbeta med en person som inte kan ringa upp när hans unge har ont i magen för att någon har svår period och behöver anpassa sig till förändringen... jag fattar inte vem han syftade på. Jag kan inte, jag fick inte pausa ungarna för jag mådde sämst hela september för att han valde att meddela mig att han vill gå isär per mail 🙈 Är man förälder så Sätter man väl sina barn först. Man sätter prestige och sina egna känslor på sidan och om den andra förälder behöver stöd när denna tar hand om barnen då finns man där för den personen M. Fatta det!!! 

Varför är människan rädd att prata med mig, visst jag bönade och bad om en ny chans och det var jobbigt. Idag skulle jag aldrig ta i den mannen- finns ingeting i den personen som jag vill ha. 

Men dagen avslutades underbart, jag och moster Köttbulle lagade veggie lasagne, kollade på en av mins favvo serie How to away with a murder och jag såg att en karaktär säger exakt samma sak vad jag skrev och sa till M... hehe när ens liv blir typ en Shonda Rhines serie fast på riktigt så ryser man. 

Visst skildes Meredith och Mc. Dreamy? Varför? Kanske  dags att börja ta tag i de senaste 8 säsongerna av Grey's anatomi som jag btw upptäckte 2010 när jag och M gjorde slut då :) så det måste jag ta tag i när Benjamilian  sover framöver 😃.


Likes

Comments

Den 16 oktober 2007 föddes hon, den vackraste svart-vita drömmen som finns. En kisse misse som skulle bli min bäbis nr 1! Jag har haft en katt hemma och älskade somna med en katt i sängen, vakna med en katt bredvid mitt ansikte. Jag visste att när jag väl hade en lägenhet där jag kunde ha en katt så skulle jag skaffa en katt. Ett hem utan en katt- vad är det liksom?

M var ingen kattmänniska- han är en fågelälskare... men han gick med på att hitta en katt. Det var märkligt med i slutet på dec 2007/ början på jan 2008 så fanns det inga kattungar på blocket. Vi hittade henne i Eskilsuna. Hon var en ensam kvar i syskonskaran, svart- vit och alldeles perfekt! Jag betalade en 100 för katten, M stod för hyrbilen och bränsle.

Inte trodde jag då att den här katten skulle vara anledningen till att jag och M skulle faktiskt hålla ihop och till slut gifta oss. Det är lite roligt om man har den tragiska humorn som jag har att jag stannade med M för en katt- och han kan inte göra ett försök när 2små barn är inblandade :) man kan skratta eller gråta- och gråter man så dör man! Och här ska ingen dö idag!

Hur som helst så hämtade vi henne i januari, vaccinerade, skaffade försäkring- vi var ordentliga. Eller jag var :)

I januari 2008 så började M PPL (private pilot license) och körde teori och flög med små Cessna plan. Han skaffade en moppe. En moppe som blev stulen, upphittad av polisen men M okade aldrig hämta ut den. M fixade första kreditkortet i den vevvan och jag såg bara räkningar komma och komma. Vi hade ordentligt snack men det skulle år innan M faktiskt fick någorlunda sundare förhållningssätt till pengar och ekonomi men han fick inte det hemifrån. Jag är tvärtom- trygghetsnarkoman som kan inte leva på kredit utan ska ha pengar på sparkontot för att kunna sova gott på natten.

Och jag började mitt första heltidsjobb i januari 2008. Jag skulle egentligen skriva mitt C uppsats och ta min kandidatexamen men räkningar skulle ju betalas... och det kom fler och fler räkningar. Så min C uppsats fick vänta några år, men jag fixade det till slut och tog min examen i statsvetenskap! Ett jobb som skulle spåra ut totalt och leda till så mycket skratt, så många vänner- men så många tårar och utmaningar! Ett jobb som skulle ta de bästa och de sämsta sidorna av mig- ett jobb som jag skulle lämna helt och en anställning som skulle upphöra sista mars 2017.

Vad mer hände 2008? Juste vi firade 5 år ihop på Max på Hamngatan 26 juni :)

Jag var på Kreta med mamma som resulterade i bråk om M, Minns inte vad mamma sa men jag reste mig upp- och lämnade restautangen och åkte till flyglatsen för att åka hem- men det fanns inga flyg till Sthlm så jag fick snällt åka tillbaka till hotellet :)

Och så blev jag vegetarian runt Lucia 2008, ett beslut som jag inte har ångrat- men som skull vara en av orsakerna till varför M valde att ta ut skilsmässan från mig!

Likes

Comments