Tror dem flesta har fått känslan av att bilist utnyttjad av sina vänner, man ger dem hela ens hjärta och verkligen gör allt för att dem ska kunna må bättre. Man gör allt för dem man älskar, speciellt ens bästa vänner, eller hur? Men har ni någonsin känt den känslan av att vara helt ensam efter? Att dem kommer tillbaka varje gång något händer? Den känslan är bland de värsta jag vet.

Jag är en sån person som gör allt för dem jag känner, speciellt mina närmaste. Men är det för mycket att begära att en person ska lyssna på mina problem?

Jag har vänner som ofta säger till mig att dem finns här oavsett vad, men när ord ska bli verklighet är det 90% av gångerna de inte ens stämmer. Man ringer och ringer för att prata med en person men det ända som händer är att man blir satt på andra, tredje eller fjärde plats.

Det är jobbigt för mig att vara den som ställer upp när ingen lyssnar på en heller. Det känns som man pratar högt i ett klassrum men det är bara du själv som hör vad du säger. Kånslan av detta är bland det värsta som finns.

Även fast man känner många, hur många av dem känner mig? Asså känner mig på riktigt.

Jag vet att det är fler som känner som jag och det är därför det är viktigt att alltid säga hej till alla i klassen, sitt lag eller i en annan grupp av människor som du tillhör. Du vet inte vad den personen har för tankar eller vad som hänt hemma.

Det är inte mycket som krävs av dig, du säger hej varje dag fast på olika sätt.

Vad du än går igenom, du är inte själv. Fler tänker precis som du. Det är precis därför jag skriver detta, för jag vet att det finns fler än jag som känner precis så här.

Kram / Felicia

Likes

Comments