Hej på er! Nu är det snart två veckor sedan jag uppdaterade och det är mycket som har hänt sedan dess, det har inte riktigt funnits tid över åt bloggen. Det känns som att jag sätter för höga krav på mig själv när det kommer till inläggen här för det tar mig alltid så lång tid när jag ska skriva något eftersom jag vill att det ska bli så bra som möjligt. Planen med blogg var att uppdatera den oftare och lite kortare inlägg men mina inlägg blir alltid jättelånga oavsett hur jag gör och vad jag skriver om, haha. Oh well, det blir åtminstone något av det hela. Hoppas att allt är bra med er i alla fall, med mig är det toppen. För tillfället trivs jag som fisken i vattnet med livsstilen och mitt egna liv här i Nya Zeeland. Jag är nöjd mest hela tiden även om alla dagar kanske inte är de bästa, eftersom det är i princip omöjligt. Det har slagit mig hur oerhört stolt jag är över mig själv som gör detta och hur mycket jag redan har lärt mig om livet och mig själv sedan jag kom hit. Det må låta klyschigt men det är så jag känner.

Missförstå mig rätt, självklart saknar jag familj och vänner där hemma men för tillfället väger helt enkelt de bra sakerna så mycket tyngre än de sämre. Men som alla Au Pairer vet så kommer det och går i perioder. Ibland känns allt jättebra och de dåliga dagarna är som bortblåsta sen kommer det en period där en ifrågasätter sitt beslut om att åka hit och inte vill göra detta överhuvudtaget. Förhoppningsvis kommer denna bra perioden att hålla i sig ett bra tag till. Nu är det ju dessutom mindre än 50 dagar kvar tills mamma och Marcus kommer hit och hälsar på mig! Så jag tror, och hoppas, att den närmsta tiden kommer flyta på bra.

Nu kort om vad som har hänt sedan sist. I helgen som var åkte jag och tre kompisar till Taupo som är Nya Zeelands största sjö samt en liten mysig by med samma namn som sjön. Vi besökte Huka Falls som är det mest populära och turistiga en kan göra när en är i närheten av Taupo. Det var rätt fantastiskt, vattnet var en så speciell nyans av blått så det knappt går att beskriva, kolla på bilderna! Vi besökte även craters of the moon vilket jag vet hur jag kan beskriva på engelska men jag kan inte de svenska orden för det... Det är i alla fall rök som kommer upp ur marken, vilket ni kan se på bilderna. Det var rätt häftigt men inte det coolaste jag har sett. Det finns mycket större och fler av dessa på andra ställen runt om i NZ, speciellt i Rotorua, så detta kändes mer som en mindre version eller en kopia av originalen, eller något. På kvällen gick vi en promenad runt i byn som inte var speciellt intressant så det slutade med att vi spenderade den mesta tiden på hostellet med andra backpackers, vilket var mysigt!

På söndagen åkte vi sedan ut på en segeltur runt sjön. Vi stannade bland annat vid några berg där Maoris (Nya Zeelands urbefolkning) hade karvat in olika mönster för många, många år sedan. Det var väldigt häftigt att se och vi hade toppenbra väder vilket gjorde det till en bra dag. Jag och en av mina kompisar hade de bästa platserna på hela båten - vi satt längst bak i varsin sackosäck. Jag hade lätt kunnat somna där alltså.

Jag tog över 500 bilder denna helg så förbered er för att kolla igenom mååånga bilder, enjoy!

Kramar

xx



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

​Hej igen! Det är november och jag är inne på min tredje månad här i Nya Zeeland?! Det blir bara varmare och varmare här, de senaste dagarna har vi haft närmare 20 grader och en ser att allt fler börjar gå runt i t-shirt, shorts och jandals (kiwi slang för flip-flops). Det konstigaste med att ha vår nu när jag är van vid att ha höst är att jag kommer fira min födelsedag under sommaren? Mycket ovant. 

Sedan sist har det varit fullt upp, ingen lugn och ro här inte. I tisdags firade vi halloween genom att gå bus eller godis. Min värdmamma hade under dagen stött på några andra föräldrar som sa att alla vuxna som går bus eller godis med barnen också klär ut sig, så det var vad vi gjorde. Vi gick alla all in med smink och utklädning men när vi väl mötte upp med de andra visade det sig att detta var fel. Hälften av alla andra vuxna hade ingen utklädnad what so ever... Men det var roligt! Jag lät Felix och Howie måla mitt ansikte med ansiktsfärg och det blev verkligen ett mästerverk måste jag ändå säga, bäst sminkning av alla. På kvällen träffade jag sedan Anni - en av mina bästa vänner här, tysk au pair - i en park och spelade lite fotboll. Det var sååå roligt att spela på riktigt gräs igen eftersom jag inte har gjort det sedan jag lämnade Sverige.

Efter att jag och Howie hade hämtat Felix från skolan i onsdags åkte vi nästan direkt till familjen med Zoe och Nathan, som jag tog hand om medan min värdfamilj var iväg, där vi åt middag. Det var jättetrevligt att träffa dem igen även om det inte var allt för länge sedan sist. Nathan frågar tydligen fortfarande efter mig ibland när han kommer hem från kindy och när vi var på väg ut genom deras dörr i onsdags sa han "Linnea, can't you come back to our house tomorrow and spend some time here with me?". Det gjorde lite ont i hjärtat samtidigt som det är något positivt eftersom det betyder att han uppskattade det när jag var där. 

På kvällen igår åkte vi till en lekplats i Point Chevalier där grabbarna sprang, hoppade och lekte tills de var helt slut. De träffade många andra barn där och det är så roligt att se hur bra allihop kan leka tillsammans trots att de aldrig har träffats tidigare. Jag blir helt varm i hjärtat av att se dem så glada som de var igår. Vi köpte även take aways från deras favorit, ett kinesiskt matställe, som vi åt på en bänk i parken. Såå mysigt. 

Det har varit en väldigt bra vecka för min del och inför helgen har jag faktiskt inga speciella planer mer än att träffa kompisar, Även om jag älskar att resa runt så är det ganska skönt att inte åka iväg någonstans för en gångs skull. Hoppas att allt är bra med er alla. Kraaam.

xx

Likes

Comments

Hej igen, för en gångs skull var det inte så länge sedan jag skrev senaste inlägget här. Hoppas att allt är bra med er alla, allt är bara bra med mig. Låt oss börja med en bild på Howie från i tisdags när det var dubbelregnbåge medan vi väntade på att Felix skulle avsluta sin Athletics. Howie utbrast "Linnea, I really want to touch the rainbow!" och då sa jag till honom att ta upp handen i luften så att jag kunde ta en bild. När jag sedan visade denna för honom blev han SÅ glad "LOOK, I'm touching the rainbow!!!". Efter det var han jättenöjd.

I fredags fyllde en av mina Au Pair-vänner här i Nya Zeeland, Ellinor, 19 år vilket vi firade med att gå ut och äta. Det var jag, Ellinor, Lisa, Lauryn och Anja, vi har alla lärt känna varandra igenom en av kaffegrupperna. Hela kvällen var jättemysig och det lät som att Ellinor hade haft en bra födelsedag vilket gör mig glad att höra! När vi hade ätit klart planerade de alla att åka hem men jag kände mig inte klar för kvällen så jag mötte upp några andra kompisar på en karaokebar. När vi gick igenom Auckland City för att hitta en annan bar bestämde jag och Ines spontant att åka Sky Screamer vilket är reverse bungy som ligger mitt i stan. Jag har tidigare sagt att jag aldrig skulle betala för det då det är rätt dyrt meeen Jag och Ines har ett motto för vår tid här i NZ som lyder är "why not?!", vilket även var vår anledning till att göra detta. Det var väldigt dyrt men samtidigt sååå himla kul så nu i efterhand är det inget jag ångrar, fett värt.


Igår åkte jag och två tyska au pairer, Alexandra och Solveig (som jag inte ens hade träffat innan igår #aupairlife att åka iväg på weekend trips med människor du inte ens känner) sammanlagt i ca tre timmar söderut så förbi Hamilton och ytterligare en bit. Där var planen att vi skulle göra en kayak tour genom grottor för att se glow worms men vi misslyckades lite med bokningen, vi köpte som en voucher men glömde att faktiskt boka en specifik tid för touren... Så vi kommer behöva åka dit igen för att faktiskt få användning av det som vi har betalat för. Tur i oturen så var vädret ändå för dåligt för att den skulle bli av igår, vilket är till lite tröst. Oavsett så åkte vi istället till Raglan vilket är en av Nya Zeelands bästa platser för surfing, vägen dit tog ca en timme ifrån platsen för kajakgrejen. Vi bodde på ett supermysigt hostel över natten där vi träffade backpackers från hela världen, allt från Kanada och USA till Kiwis. Vi spenderade kvällen där alla andra också satt och bara pratade samt spelade lite bräd- och kortspel halvhjärtat. Idag besökt vi även Raglans bästa surfstrand, så trots att det våra planer misslyckades blev det en mysig och bra helg ändå. Denna helg har även fått mig att inse hur gärna jag vill lära mig att surfa, och hur gärna jag vill åka tillbaka till Raglan endast för att bo på samma hostel igen, hah.

När vi kom tillbaka till Auckland idag drog jag direkt med värdfamiljen till JUMP trampoline park och det var jättekul att se hur roligt grabbarna hade, de var verkligen så lyckliga! Det är perfekt underhållning för oss, jag tycker liksom att det är minst lika kul som de, haha.

Min värdmamma berättade även idag att när jag är iväg så är Howie alltid väldigt fundersam över var jag är. Varje gång han kommer tillbaka in i huset frågar han "where is she? Is she here?" och frågar alltså efter mig! Söten.


Massa kramaaar

xx

Likes

Comments

Hallooooj, detta inlägg kommer väldigt sent. Jag hade tänkt skriva det i måndags när jag kom hem efter vår resa över labour weekend men icke. Sen har jag helt enkelt haft för mycket att göra för att ha någon tid över till att skriva här. Det skrämmer mig verkligen hur fort tiden går, jag vet att jag har nämnt det jättemånga gånger men det är helt sjukt. 


Som jag skrev i mitt förra inlägg så hade vi stora planer för helgen eftersom det var en långhelg, att upptäcka Northland och ta oss till den nordligaste punkten i Nya Zeeland. Northland innefattar i princip allt som är över Auckland, tror jag i alla fall? Oavsett så fanns det en hel del saker som vi ville försöka hinna med, självklart fanns det varken tid eller ork för att se exakt allt men efter denna helg känner nog vi alla att vi har en bra uppfattning om vad Northland innebär och hur det ser ut. Jag åkte tillsammans med fyra andra au pairer, tre killar och en tjej. För en gångs skull var det faktiskt väldigt internationellt - Damien och Caroline från Frankrike, Ben från England, Tim från Tyskland (som tog ett flyg från Christchurch bara för att följa med på denna resa, se bilden från när vi plockade upp honom på flygplatsen, haha) och så jag från Sverige. Under resans gång träffade vi även en massa olika människor från hela världen.

Vi hade planer på att börja köra i fredags men då några av de som hängde med behövde jobba till rätt sent kändes det rätt meningslöst, det hade i princip bara krävt ytterligare en natts boende någonstans. Istället åkte vi alltså tidigt lördag morgon, vi kom visserligen iväg lite senare än vad vi hade tänkt men jag har insett att det alltid är fallet när en ska resa med au pairer. Alla är dåliga på att planera och alla är tidsoptimister, vilket stämmer in oerhört bra på mig också, tyvärr. 

På vägen upp till Paihia, där vi sov båda nätterna, stannade vi vid en grotta där det fanns glow worms, vilket tyvärr inte går att få några bilder på, det är verkligen något en måste uppleva på egen hand. Sedan åkte vi vidare till Whangarei Falls, som var ett jääättestort vattenfall, där vi även våldgästade ett bröllop? De hade bröllopet precis framför vattenfallet så vi var ju bara tvungna att ta selfies med det i bakgrunden, haha. Det måste vara ett jobbigt ställe att ha en sådan ceremoni på, fatta vad blött allt måste bli. Sist men inte minst svängde vi förbi stranden där något som kallas för Mermaid pools ligger, vilket jag inte ens vet hur jag ska beskriva. Det är havet men det är liksom runda vattenhål ish så det ser ut som pooler. Väldigt fint i alla fall. Väl framme i Paihia var väl klockan 19 eller något så vi lagade mat och bara umgicks.

Söndagen blev dagen då vi tog oss upp till Cape Reinga. På vägen stannade vi på 90 miles beach vilket är precis vad namnet säger, en extremt lång strand. Jag har hört att den faktiskt inte är 90 miles så det är samtidigt lite falsk marknadsföring. Det är egentligen inte en jätteimponerande strand i sig, det coola med den är istället att det räknas som en väg så det är fritt fram att köra där med bil. En rätt kort bit ifrån stranden fanns även stora sanddynor där vi stannade för att åka sand board. Som att surfa men på sand, och vi låg ner på brädorna meeen nästan samma sak. Att gå upp för en backe täckt av sand var något av det jobbigaste jag har gjort men det var helt klart värt det! När en stod uppe på sanddynorna var allt på ena sidan täckt av sand och såg ut som öken sen när en vände sig om var det skog och hav. Det är helt fantastiskt att ett och samma land kan se så olika ut inom så korta avstånd.

Sist men absolut inte minst åkte vi till Cape Reinga. Det var inget speciellt att göra där utan bara extremt vackert med fyren, skylten, vägarna över bergen och att ha havet på alla sidor om sig. Det är definitivt en av de finaste platserna jag har varit på, det var svårt att ta in allt när en väl stod där och kollade ut över bergen och havet. Breathtaking. 

I måndags regnade det jääättemycket så vi åkte nästan direkt hem till Acukland, bortsett från ett stopp vid rainbow falls. Tyvärr tog det rätt mycket längre tid för oss att komma hem än planerat då det var mycket trafik på vägarna eftersom alla  antagligen skulle hem efter sina resor. Överlag blev det en hel del bilkörande denna helg och eftersom det var Damiens bil så var han den enda som kunde köra, stackarn. Jag vill inte ens försöka räkna på hur många timmar han körde sammanlagt. Vi gjorde några små stopp på vägen så att han fick chanser att sträcka på benen lite. När vi kom tillbaka till Auckland var vi alla hur trötta som helst. Paihia är rätt känt för att vara en festby så det blev inte speciellt mycket sömn för oss någon av nätterna, med tanke på hur aktiva vi dessutom var alla dagarna så känns det ändå rätt rimligt att vara trött. Det blev en väldigt lyckad helg i alla fall! Alla var nöjda, alla kom överens bra, vi hade otrolig tur med vädret två av tre dagar så en kan inte klaga allt för mycket på det heller. Nice.

Bilderna är inte i någon speciell ordning men vad gör väl det om hundra år. 

Hoppas att ni har det bra där hemma, med tanke på hur kallt det är och att det ösregnar regnar här känns det nästan som svensk höst. Andra sidan jorden men samma väder. 

Likes

Comments

Hej på er, hoppas att allt är bra! Det är fredag kväll här i NZ och det är en lugn fredag för min del, för en gångs skull. Detta är nog andra fredagskvällen sedan jag kom hit som bara spenderas hemma då jag vanligtvis försöker ta mig ut och hitta på saker. Det är Labour Day här på måndag vilket i princip bara innebär en ledig dag (lite pinsamt att jag inte ens vet varför), vilket också innebär långhelt! Tre dagar ledigt i rad istället för två, fantastiskt. De absolut flesta ger sig iväg under över denna helg, min värdfamilj åkte för bara två timmar sedan och jag åker själv tidigt imorgon. Jag och fyra anda au pairer ska åka norrut med Nya Zeelands nordligaste punkt som slutdestination - Cape Reinga! Vi kommer dock övernatta i Paihia/Bay of Islands och sedan ta en dagstur till Cape Reinga men ja. Jag ser verkligen fram emot denna trip då alla dessa platser är något som i princip alla kiwis en möter rekommenderar att besöka. Lite tidigare idag fick jag även reda på att våra grannar ska till samma ställe så vi får väl se ifall jag stöter på dem där också. Hur som helst så är detta i alla fall anledningen till att jag valde att bara stanna hemma ikväll.

Igår plockade jag upp Howie från kindy redan vid 10.30 vilket gjorde honom jätteförvirrad då ingen hade sagt till honom att jag skulle hämta honom tidigare. "But Linnea, why was I only at kindy for a little bit?" Anledningen var att Au Pair Link hade anordnat ett event för oss Au Pairer + våra värdbarn som innebar en guidad rundvandring på Tip Top glassfabrik. Tip Top är Nya Zeelands mest populära glassmärke (tror jag i alla fall). Det var en så bra dag, alla barnen var så himla nöjda vilket inte är jättekonstigt kanske... Det är väldigt intressant att delta på dessa event och se hur andra Au pairer har det med sina värdbarn. Igår insåg jag hur tacksam jag är över det speciella band som jag och Howie redan har, som tydligen saknas hos flera andra. Det är svårt att förklara men vi funkar bara väldigt bra ihop vi två. Dreamteam.

Felix hade double playdate igår, en var redan planerad sedan innan och den andra kompisen träffade vi på vägen hem och eftersom jag ändå hade ansvar för en extra unge tänkte jag att ytterligare en inte kunde göra så stor skillnad. Oj vad fel jag hade! Frida (min värdmamma) kom hem för en liten stund och såg vilka kompisar Felix hade med sig hem, hon skrattade bara och sa lycka till innan hon gick igen. Dessa tre grabbar är tydligen en väldigt dålig kombination då de alla är starka, viljestarka, ska alltid ha rätt, vara värst och så vidare. Det insåg jag nästan sekunden vi satte fötterna innanför dörren och det blev sedan en väldigt utmattande eftermiddag. Jag fick med jämna mellanrum gå och kolla till dem samt säga att de inte får slå varandra, vilket känns som en självklarhet?! Men dessa killar sa inte ens förlåt när de "råkade" skada varandra. Herregud, aldrig igen haha.

Överlag har det varit en toppenbra första vecka tillbaka med värdfamiljen. Både Howie och Felix har fortsatt att vara hur kramiga som helst vilket verkligen känns som ett tecken på att de har saknat mig och att de därmed uppskattar min närvaro. De har verkligen redan en så speciell plats i mitt hjärta, att se dem glada är något av det bästa jag vet.

Massa kramar

xx

Likes

Comments

Här är lite bilder från när jag och Ines var på Muriwai beach igår (söndag). Det var bara en strand på västkusten i närheten av Auckland, ca 40 min att köra. Det var väldigt fint så vi tog allt några fina bilder. Det blåste verkligen jättemycket så vågorna var både många och höga. Bortsett från vinden var det verkligen jättefint väder, så det var perfekt att spendera den på en strand.

Både stranden och vattnet var täckt av surfare av olika slag - kite surfing, wind surfing och vanliga surfare - folk som körde cross, hästar, hundar, bilar och människor. Om en kollade på en karta så såg stranden ut att vara extremt lång. Jag tyckte att vi gick jättelångt men något slut på stranden syntes inte till. Det fanns även en del av stranden som funkade i princip på samma sätt som en väg? Det fanns hastighetsbegränsningar och allt vilket bara kändes jättekonsigt.

Fint var det i alla fall.

​Detta var precis efter att Ines hade halkat på mossa och satt sig pladask i en stor vattenpöl​, ​haha.

Likes

Comments

Hej på er! Det har hänt en del sedan sist, till exempel i fredags kom min värdfamilj äntligen hem! Jag var iväg och jobbade för en av de andra familjerna och tog även en sväng förbi gymmet på vägen hem, så när jag kom hem var de redan där. Grabbarna var uppmärksamma och märkte direkt när jag kom hem, de sprang snart båda två runt och ropade "She's hooooome!".

De hittade även min kamera i fredags och det i kombination med att de båda två var extremt kramiga resulterade i så många mysiga bilder. Ena stunden hade Felix kameran och tog bild på när Howie kramade mig, andra stunden hade Howie kameran medan Felix satt i mitt knä och gosade, haha. De tog även bilder på bara sig själva, föräldrarna och huset överlag så att jag "ALDRIG glömmer dem!". Hela kvällen (eller snarare alla dagar sedan de kom hem) bestod sedan av attacker med kramar och pussar från dem. Dessa grabbar alltså, vad jag har saknat dem!

Eftersom jag spenderade längre tid ifrån dem än vad jag faktiskt spenderade med dem innan de åkte iväg så hade jag kommit in i att bo själv i huset. Nu när de är tillbaka blir det därför bara att vänja sig tillbaka igen. Det är konstigt på samma sätt som det var konstigt när de åkte härifrån. Jag kommer självklart att sakna de underbara barnen och familjerna som jag har jobbat med de fyra senaste veckorna, för under denna tid har jag ändå hunnit lära känna dem en hel del.  Men jag är självklart jätteglad över att de är hemma för det har till och från verkligen varit sååå tomt i huset. Nu är det fullt ös igen, precis som det ska vara.

Likes

Comments

Hejheeej! I helgen hyrde jag, Ellinor, Anja och Lisa en bil och åkte till Hawke's Bay som är en region här på nordön. Jule åkte också med oss eftersom hennes pojkvän jobbar på en farm där, såväl där spenderade hon tiden med honom. Det tog oss ungefär 6 timmar att köra dit, vi började strax innan klockan 7 på lördag morgon.

Vi bodde på ett backpackers hostel (bästa sättet att bo!) i Napier vilket räknas som regionens main town/city. Tyvärr var vädret verkligen inte på vår sida vilket bilderna visar rätt tydligt... Pappan i familjen som jag jobbar för nu sa att det innan denna helg inte har regnat där på två månader, sån tur har vi haha. Trots dåligt väder hade vi det dock supermysigt. Det var fantastiskt att komma iväg från Auckland och se något helt annat, eftersom vi stannade över natten kändes det nästan som en minisemester. Med tanke på att bilresan blev rätt lång så hade vi dock inte jättemycket tid att faktiskt spendera där, men äsch. 

Den främsta anledningen till att vi åkte dit var för att besöka Te Mata Peak (ett berg) vilket inte riktigt ar som vi hade tänkt oss på grund av vädret. Det var fortfarande väldigt coolt, men om det hade varit soligt hade det nog varit mer vackert. Under lördagen gick vi annars mest runt och kollade på Napiers hus som är kända för sin art deco stil, åt på en indisk restaurang med fantastiskt god mat som gjorde att vi alla fyra bara satt tysta och åt för att vi njöt så mycket. På kvällen tittade vi på en film i hostellets TV-rum tillsammans med flera andra som också bodde där. 

På söndagen åkte vi till Hastings (en annan stad i samma region) och besökte en Farmer's Market där de sålde huuur mycket olika saker som helst, de hade till och med ett band som spelade så en hade musiken i bakgrunden. Det var mysigt. Vi stannade även en kort stund i Hamilton på vägen tillbaka till Auckland eftersom vi ändå passerade. 

Här är lite bilder, såväl fina som charmiga.

Likes

Comments

Halli hallå! Jag startar ju numera alla inlägg med att skriva hur fort tiden går vilket jag känner nu igen. För att undvika att spendera för mycket tid ensam och bli uttråkad gör jag saker i princip hela tiden så dagarna flyter verkligen ihop. Men jag antar att det är positivt på ett sätt? Det hade ju varit betydligt sämre om jag hade känt mig ensam.

Förra helgen åkte jag, Lisa, Kira och Lara till Waitomo Caves för att besöka deras Glowworm caves samt "Legendary Black Water Rafting Co.". Jag vet inte ens hur jag ska beskriva Black water rafting, en utforskar grottor, ish? Google is your friend. Det var oavsett verkligen något av det coolaste jag har varit med om i hela mitt liv, hands down. Jag och Kira tog oss runt den längsta, dyraste och mest extrema touren medan Lisa och Lara valde den lite kortare, billigare och mildare. Hela grejen kändes verkligen bara så väl anpassad för mig - adrenalinkickar och äventyr. Guiderna var fantastiska och gjorde hela upplevelsen ännu bättre. För att hinna fram tills vår tour skulle börja, 09.00, åkte vi från Auckland vid 05.30 vilket låter mycket värre än vad det faktiskt var när vi väl satt i bilen och var på väg. Vi fick på vägen dit se en helt fantastisk soluppgång. Dagen i helhet var verkligen cool. Vi hade med oss en kamera ner i grottorna och så snart jag har fått tag på de bilderna kommer jag lägga upp de här för att ge er en bättre uppfattning om vad det handlade om.

Annars är det bara bra med mig. Jag har jobbat varje dag denna vecka då jag har jobbat för ytterligare en annan familj som har varit i Bali de två tidigare veckorna. Eftersom det är school holidays här i Nya Zeeland denna och nästa vecka behöver föräldrarna helt enkelt hjälp med att se efter barnen medan de är på jobbet. I måndags var jag med om något av det sötaste hittills när jag jobbade för familjen med bebisen, Zoe, och pojken på 3,5 år, Nathan. På grund av skollovet hade de även sina halvsyskon där, bland annat en pojke på 6,5 år, Matthew. Majoriteten av min arbetsdag, likt arbetsdagen i tisdags, gick ut på att underhålla grabbarna. När jag och Matthew vid ett tillfälle satt och lekte med Zoe utbrast han "Everyone in this family has blue eyes. Look, I have, Nathan has, Zoe has, even dad, even B, even Ana, even Tash - even you!!!". Han tänkte ju inte så mycket mer på det, det var bara ett konstaterande från hans sida men jag kunde inte låta bli att bli tårögd. Att Matthew, som jag har träffat ytterst få gånger, inkluderade mig i den meningen, som att jag tillhör familjen. Jag blev verkligen varm i hjärtat. 

I onsdags var jag på en coffee group i Ponsonby och för första gången där var det väldigt internationellt. Vi var bara sju personer men det var jag från Sverige, en snubbe från England, en snubbe från Frankrike, en tjej från USA och så tre tyskor. Missförstå mig rätt, de flesta tyskorna som jag har träffat här - vilket är väldigt många - är supersnälla, men det blir lite extra roligt när en då träffar folk från andra länder än Tyskland. 

Nu till helgen är det en trip till Napier som är planerat. Det tar ca fem timmar raka vägen dit så vi kommer försöka åka vid 06.00 imorgon bitti. Med tanke på den långa resan kommer vi antagligen inte få speciellt mycket tid till att faktiskt se saker när vi väl är framme, även om vi ska stanna över natten också. Alla kiwis som jag har berättat detta för tycker att vi är galna som gör en sådan resa över en helg, haha. Vi får se hur vi känner oss på söndag kväll när vi är tillbaka i Auckland.  

I morse fick jag även reda på att mamma har bokat biljetter åt henne och Marcus för att åka hit och hälsa på mig (och för att se Nya Zeeland såklart)! Jag blev verkligen så himla glad eftersom jag faktiskt inte trodde att de skulle ta sig iväg, men nu har de biljetterna och i början av januari får jag krama om åtminstone en del av min familj igen. Jag kan inte vänta på att få guidea dem i detta underbara land som jag har fått turen att kalla mitt andra hem!

Likes

Comments

I söndags besökte sedan jag och fyra andra au pairer - Ellinor, Anja, Lauryn och Tim - Hunua Ranges. Det är framför allt ett stort vattenfall men det finns även en hel del olika hiking tracks som går runt området. Det ligger också ungefär en timmes bilväg ifrån Auckland city men en åker söderut istället. Det är helt otroligt att det finns så många fina platser inom så korta avstånd! Jag är faktiskt lite stressad över hur jag ska hinna med att se allt som jag vill se...

Likes

Comments