View tracker

Jag är stark och det vet jag, men på senaste har jag känt mig svag vilket jag har haft svårt att acceptera. Jag måste lära mig att det är okej att va svag ibland, att acceptera det faktum att man inte alltid kan va stark och känna mig bekväm i det.
Men om jag tänker igenom vad jag gått igenom, hur mycket jag har kämpat och hur många gånger jag har kommit upp på fötter igen,starkare än innan, så måste jag nog säga att jag är så jävla stolt över mig själv. Saker har ärrat mig men jag bär upp ärren med stolthet. Dom har format mig till den jag är idag.
Jag försöker se det positiva med att allt gick i botten och sket sig. Nu kan det ju bara bli bättre, det kan bara gå uppåt härifrån!
Jag är singel, 20 bast och har världens bästa vänner och familj runt mig. Vad mer kan man önska!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 58 readers

Likes

Comments

View tracker

Allt kan ändras på en dag, hela ens liva kan vändas upp och ner på bara några timmar. Det va exakt vad som hände mig förra torsdagen.
Jag blev inlagd på sjukhus för nått dom trodde var blindtarmsinflammation, vilket det visade sig att det inte var. Jag va helt frisk men med en konstant smärta i magen. Innan detta blev konstaterat så hann jag genomgå en titthålsoperation vilket resulterade i en sjukskrivning.
Samtidigt som detta pågick så fick jag en nyhet som jag nog fortfarande inte smält helt.
Mitt liv som det varit dom senaste 2,5 åren fick ett avslut. Det liv jag lagt all min energi och tid på är slut.
Så nu är jag själv, för första gången på länge. Nytt boende, nytt liv och en jävligt tuff nystart.
Men jag tror jag kan gå stark ut ur detta, det är nått jag är bra på, att va stark.
Dessa år har både varit den lyckligaste och svåraste tiden i mitt liv. Och jag har lärt mig mycket.
Det kan gå jävligt nerför men snart går det uppåt igen.

  • 100 readers

Likes

Comments

View tracker

Vissa dagar är extremt viktiga, dagar som idag. En dag som annars skulle fyllas med massa sorg och smärta. Den fylldes istället med massa glädje av lillebror. Lilla Cesar som är påväg att bli stor. Vi myste, gick promenad med morris och fixade kläder inför halloween. Cesar som är så galet smart och alltid glad. Han har så stor kunskap om typ allt och har alltid en åsikt. Han klättrar och flänger runt som att han har all energi i världen. Det va exakt vad jag behövde. Sen möte vi upp Åke som nu är stor och så underbar. Vi åt glass och bara hade det bra. Familjen är alltid bäst.

  • 98 readers

Likes

Comments

Idag är det tre månader sedan du lämnade oss. Tre månader av bladade känslor. Jag vill att du ska veta att vi alla mår bra. Vi livnär oss på kärleken till varandra och minnet av dig.
Dennis pratar mer och Smilla är världens största busunge. Dom är så fina. Emi och Emelie växer så det knakar och dom är så smarta och så otroligt underbara. Och farmor, ja hon mår bättre nu. Vi åkte till din grav hon, jag och Viktor i söndags. Vi valde ut två fina ljug som vi planterade. Farmor va så glad att vi åkte tillsammans dit. Vi bestämde att vi skulle göra det flera gånger bara hon och jag.
Så har vi Monica, som är så otroligt stark och är världens bästa mamma till barnen. Jag förstår inte hur hon gör det. Hon är världens supermorsa.
Och så har vi lilla jag, som jobbar på och sliter. Men jag har börjat unna mig, ta hand om mig själv och ta vara på den kärlek jag får av folk runt mig.
Jag hade ju velat ha dig bara ett samtal bort, som det alltid varit. Som jag trodde att det alltid skulle va. Men nu är det inte så. Men jag har mamma, Viktor, alla syskon, Monica, farmor, Hanna, morfar och hela resten av släkten och mina vänner vid min sida. Och jag är aldrig ensam, du finns alltid där även fast det inte är exakt på samma sätt som förut.

  • 127 readers

Likes

Comments

Just nu sitter jag på bussen från Norrtälje, har hälsat på alla underbara syskon och Monica. Känns så skönt att träffa alla. Känner mig "helare" när jag är med dom, känner mig närmare pappa hos dom. Ser pappa i dom, speciellt i Dennis. Men det är jobbigt att åka hem igen, då känns allt så verkligt.
Livet.. Ja det rullar väl på. Jobbar som vanligt massor och försöker lirka fram stunder av ledig tid så mycket jag kan. Har börjat laga lite mat igen vilket jag inte orkat innan och jag kan faktiskt skratta utan att känna skuld. Jag kan va glad utan att det känns fel.
Och kärleken då.. Åh gud vad den är bra. Viktor är en klippa, han finns där genom allt och ställer upp till tusen. Jag har varit som en igel fastklistrad på honom, och han gnäller inte! Han klappar mig bara på huvudet, säger att jag är galen och låter mig hänga kvar. Ibland byter han ut att jag är galen mot att han älskar mig, en perfekt blandning. Älskling jag vet att du läser detta och skrattar för dig själv så jag vill passa på att säga att jag älskar dig massor, jag är så tacksam att du finns vid min sida, att du är en pruttrumpa och att du är det bästa som hänt mig. Puss
Så var är jag nu i sorgeprocessen? Jag har accepterat det faktum att pappa är borta, jag är fortfarande ledsen och känner en stor saknad men jag kan leva med det. Det är så det kommer vara. Han kommer inte tillbaka, men han finns där. Jag är glad för den tid jag fick med honom och ler när jag tänker på dom minnen vi har. Jag kommer göra dom saker han va noga med att jag skulle uppleva. Jag ska göra honom stolt, mer stolt än han redan är. Han lever vidare genom mig, med handen på min axel och ler.

  • 188 readers

Likes

Comments

Jobb, jobb och jobb, det är allt jag gör just nu. Det är slitigt och kroppen börjar säga ifrån mer och mer. Fötterna gör ont redan när jag vaknar och huvudet mår inte bättre. Allt snurrar och jag drömmer om udda beställningar och att läsken förvandlas till färgad sand. Sen är det ju pappa, har finns ju alltid i tankarna. Jag pratar med honom på kvällarna, jag vet att han lyssnar och det gör allt lite lättare. Imorgon är jag ledig och ska bara sova och vara.
I fredags så tatuerade jag mig, en text för pappa på skuldran. Det va lixom en del av min sorgeprocess, nu kan jag ta ett steg till på vägen.
Jag saknar honom och det gör ont hela tiden, tror aldrig jag kommer sluta känna så. Jag tror däremot att man kommer lära sig att leva med saknaden och smärtan, att man kan utvecklas och ha användning av den. Att den kommer bli en del av mig, få mig att se saker ur ett annat perspektiv.

  • 169 readers

Likes

Comments

Efter 14 timmars jobb är jag påväg hem. Kroppen är helt slut, hela jag är helt slut. Jag vill så gärna att jobbet skulle hjälpa mig att reflektera allt och kanske gå vidare, men så är det inte. Sitter fast i ett hål av svett, tårar, smärta och onda fötter. Hoppas att det snart blir bättre, det måste bli bättre, visst blir det bättre?
Men nått som jag är lycklig över är att jag har min familj, mina vänner och världens bästa kille vid mig sida. Dom stöttar och finns där även fast jag blir arg för ingenting, gråter och skriker. Fan va känslorna spelar ut på grund av detta. Men så är väl sorg, som en jävligt dålig bergochdalbana?

  • 153 readers

Likes

Comments

Just nu är jag inne i en period där allt är svårt och livet bara vill gå åt helvete. Min pappa gick bort för tre veckor sedan. Astmaattack och hjärtat stannade. Han va 44 år och det va inte i närheten av hans tur. Så livet har stannat för mig. Känner bara sorg och hela jag känns stum. Tror inte jag fattat än. Dödsannonsen va i tidningen igår. Den gjorde allt mer verkligt och det va en extra kämpig dag igår.
Livet fortsätter som vanligt för alla runt omkring mig och det känns så konstigt, helt förjävligt faktiskt. Jag vet att jag måste försöka få mitt liv tillbaka. Jobba och ha en vardag. Folk runt om mig säger att jobb kan hjälpa, att jag då inte tänker så mycket på allt. Men det gör ingen skillnad. Jag hör hans röst i huvudet, hans favorit låtar och hans varnande ord när jag åker hem sent på kvällarna. Jag ser honom i personer i min omgivning.
Men jag jobbar på och försöker, det är allt jag kan göra.

  • 188 readers

Likes

Comments

Efter en helg i Ockelbo så är vi påväg hem. Helgen bestod av sol, bakning, grillning och orienteringstävling. Jag och Tove stod i kiosken, sålde fika och grillade.
Det va riktigt mysigt, dålig täckning ledde till att mobilen låg i väskan 90% av tiden vilket va skönt.
Efter långa förmiddagar på tävlingen så spenderades resten av tiden på gräsmattan i solen, ofta sovandes.
Riktigt skönt att komma bort från stan lite och få känna lugnet ett tag. Fast det är ju alltid skönast att komma hem igen.

  • 180 readers

Likes

Comments

Igår blev det en heldag med Viktor. En runda i stan och sen vidare till söder för lunch på Lilys. Det va första gången vi va där och det va sjukt bra. Det blir helt klart fler besök dit. Sjuk oreoshake och perfekt burgare.
Sen gick vi till Medis och njöt av solen. Innan vi åkte hem så hängde vi lite på eken som avslutning. En underbar dag med en underbar kille.

  • 180 readers

Likes

Comments