Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte ha mat.
Äcklas just nu av allt, allt i matväg som ska förtäras och hamna i min äckliga kropp.
Jag har fixat och donat hela morgonen.
Plockat och städat i köket, kokat ägg, bryggt kaffe och förberett scones.
Varit uppe sedan extremt tidig morgon.
Rastlös i både kropp och själ.
Alla samlade och nu ligger 1scones i min mage.
Den måste stanna där så jag får energi till att överleva eller vilja överleva.
Jag skrattar ler och ser glad ut trotts att min kropp skakar av att den fått socker i sig.
Men jag kan inte komma ifrån att jag älskar frukost.
Hotellfrukost med mina bästa vänner är fan det bästa som finns.
Vi kan sitta i evigheter och bara vara.
Prata om existensiella frågor eller bara snacka skit.
Nu när jag är så långt ifrån dom blir det svårt att acceptera att jag behöver göra detta för jag vill vara där hos dom.
Men jag vet att detta kommer vara värt varje liten tår när jag tänker på hur mycket jag missar hemma.
Allt kan jag inte ta igen men mycket kan jag hänga med på genom sociala medier och telefon.
För om jag överlever detta kommer hotellfrukost, myshelger, hemmafesten och bara må bra tid bli värdefullt och något jag kommer kunna till att göra.
Som det har varit nu har mitt liv inte existerat och jag har bara varit förtvinad ut i tomma intet.
Jag kämpar mot ett friskare liv
Kram på er

Likes

Comments

Såhär i svåra tider finns det 3 sett att hantera det. Ge upp, kämpa eller bara överleva.
Inget av dom är fel bara ett som är mindre bra.
Jag väljer bort det där som är mindre bra trotts att det är de jag vill många gånger.

Natten har varit jobbig och fått använda mig av ett x antal ståutfärdigheter.
Här kommer ett...

Jag har haft dig i snart 4år och de kan ha varit det bästa, finaste och mest livsviktiga som hänt mig.
Du är den stabilare av oss två trotts att jag måste visa tvärt om för att du ska må bra.
Du följer mig vart jag än går, det finns bara vi.
Folk räknar med oss, OSS, jag kan alltså inte komma själv, då är något fel.
Du är vacker utan spackel och du älskar alla (förutom en som inte gillade dig).
Våra promenader och utflykter i fint väder kan vara höjdpunkterna på dagen, bara du och jag
Du har räddat mitt liv och lugnat ner min själ.
Du ger så extremt mycket kärlek både till människor och djur (ja, katter skulle kunna bli dina bästa vänner).
Du jagar inte och går lös med mig jämt till och med inne i stan, du lyssnar bättre då.
Även du har några svaga sidor tex blir du mer harig när det är mörkt och så kan du gå extremt långsamt framför allt efter löp.
Du fixar till mig när jag hamnar snett. Tyvärr kan du inte göra allt. Men du finns där, det är alltid du och jag, vi.
Du värmer mig på nätterna och älskar gos
Vad vore jag utan dig? Och vad vore du utan mig? Du är min bättre hälft och utan dig vore jag bara halv.
Jag älskar dig

Likes

Comments

Jag måste helt enkelt varna för ett mindre positivt inlägg.
Skulle kunna försköna "the story of my life" för att få det att låta bra.
Men vad gör jag med men självrespekt då? Den kör jag i så fall över med en ångvält OCH sedan lägga i backen för att köra över igen.
Nä, jag måste minst sagt säga att just nu är det förjävligt. Jag dissosierar både dag som natt och tappar lätt nuet. Tar mig tillbaka med hjälp av terapeuten och min hund. Min behandling kan slänga sig i väggen just nu. Vill skita i allt, ge upp, lägga mig ner, gråta, skrika, slå. Men icke. Vi kör på. Session och exponering. Jag kräks. Jag kräks just nu varje dag. Det va länge sedan sist. Men jag blir så äcklad av allt. Jag har personalen i samma rum när jag lyssnar på min exponering. Ändå blir jag så känslostyrd att jag inte kan kontrollera vad som händer.

Jag måste strukturera upp mina dagar så noggrant som möjligt just nu för att förhindra att jag blir för destruktiv. För att minska plats för självhat och självmordstankar.
För oj vad mina självmordstankar ökat i takt med att behandlingen blir svårare och svårare. Dock har jag kommit så pass långt med mig själv att jag just nu kan skilja på självmordstankar och självmordsplaner/handling. För så länge det bara är tankar och det inte går över till handling är det okej att ha dom. Jobbar med att inte låta dom ta för stor plats.

Jag får mycket validering från min omgivning just nu. Alla är extremt stöttande. Både. Personal och patienter. Ingen har sett mig så här. Jag håller alltid min fasad. Men nu är det i princip omöjligt.
Dom säger att det är vanligt att man blir sämre innan det blir bättre. Jag hoppas dom har rätt. För så här orkar jag inte må.

Ta hand om er kropp och själ. Ni ska leva med den hela livet

Likes

Comments

God morgon!
Jag har gått in till de stora villan där enheterna är.
Jag bor några steg bort i typ en utslussningslägenhet.
Varför jag gör de är för att jag trivs bättre där då min hund uppskattar de lugnet och även jag.
Missar gärna lite drama som kan förekomma här där många själar mår periodvis extremt dåligt.
Från kl 04-07 på morgonen brukar det ändå inte vara någon vaken. Så pälsade på mig och traskade in där personal finns.
Hade en helt sjuk session igår. Min terapeut trycker på skallade hot-spot och sessionerna exponeras. Jag mår illa konstant.
Komplex PTSD fy fan vad jag hatar dig. Du ska bort. Hoppas bara jag kommer orka. Just nu är behandlingen extremt jobbig läskig, hemsk och allt där till. Och det hemska, jobbiga, äckliga. Just de ska jag prata om igen och igen och igen och lyssna på inspelning varje dag. Fy tusan va kämpigt. Men kommer jag bli fri från detta helvete så är det lätt värt de. Om jag klarar de!

Ha en bra dag snyggingar! Ni äger

Likes

Comments

Kommer troligtvis nämna detta igen....
Min sömn min jävla fucking sömn...
Jag kan bli helt tokig ibland.
Inatt har jag inte sovit en minut och har ett hektiskt schema.
Börjar känna mig bakis.
I vanliga fall snittar jag min sömn på 3-4timmar och har gjort i många år.
Alla och då menar jag ALLA säger att det är ett under att jag funkar som jag gör.
Dock funkar jag inte riktigt rent fysiskt och inte psykiskt heller för den delen.
Men jag är ändå den som är mest aktiv här. Jag är van vid ett liv där man har ett vanligt jobb (eller jag hade nog 3)
Så ligga på soffan har jag inte ro till. Något jag faktiskt måste träna på och exponera mig emot. För att ligga still och bara vara skapar oro i hjärnkontoret!

Men med min extrema sömnbrist så får jag ta del av så mycket här. Så mycket jag så gärna hade sovit bort. Sånt som får stanna hos mig. Många frågar mig ofta hur jag kan veta de både patient/personal. Jag sover ju inte, jag får ju höra och ta del av så mycket mer än alla andra. Något jag gärna hade bitit ut mot några timmars extra sömn!

Ta hand om er finisar

Likes

Comments

Vad är det absolut bästa som finns på morgonen? Solklart ett stort ikealatteglas med kokhett pulverkaffe med en skvätt laktosfri mjölk, sådär lite att det bara skiftar färg. Jag kan riktigt längta på kvällen eller på natten om jag inte kan sova efter det där goda rykande magiska kaffet. Konstigt nog tycker jag inte alls lika mycket om kaffe resten av dagen, kanske om det är något gott till då är kaffe ett måste. Annars räcker det med ett max två glas om dagen.

Och något jag saknar är skidor. Jag bara ÄLSKAR ATT ÅKA SKIDOR. Jag har rest en hel del trotts att jag varit sjuk ganska länge. Men jag har fixat sånt i perioder. Hela min uppväxt har jag och min mamma+ hennes man åkt skidor. Åre, sälen, trysil, hemsedal m.m. Och jag är kär i den sortens semester. Snö, jag älskar snö och skidor, glida ner och känna mig fri, känner mig så frisk och tänker bara på skidor när jag åker. Men nu va det för länge sedan jag åkte och jag längtar så. Det har snöat här i natt, svinkallt är det också. Jag hatar snö här, ställer bara till det och här kan man ändå inte åka skidor. Ååå blir så sugen. Blev medbjuden men va tvungen till att tacka nej över nyår. Ni vet jag har ju hund också och är under en tuff behandling på behandlingshem. Så jag siktar på att om jag kämpar satan nu så kan jag åka nästa år.

Det där med självskador.... ojojoj.... jag har haft ett helt register med självskador. Allt från riktigt livsfarliga till mildare varianter. Det har satt förödande spår. Både inuti och utanpå. Personligen är jag inte den sortens människa som brukar jämföra mig med andra vilket jag har stor fördel av MEN här är det ganska omöjligt. Andras självskador blir så tydliga. Många har skurit upp hela sina kroppar. Jag har snart varit skadefri från de i 1år. Jag har skurit mig mycket och svårt. Något jag tycker är jobbigt och lite tragiskt. Att mående ska behöva bli så svårt att man måste ta till så destruktiva beteende. Mina ärr syns och har satt djupa spår. Jag är ändå glad att dom inte syns särskilt mycket. Jag har inte skurit upp hela mina armar. Jag har skurit på 2ställen och på icke så synliga delar av min kropp. Jag har skurit av senor och nerver, har fått nedsatt känsel och motorik i vänster arm. Jag har varit fri snart ett år. Jag vill inte tillbaka trotts de får jag "ett sug" när jag mår så dåligt att jag tappar uppfattning om jag är död eller levande.

Nu ska jag bara bli av med mina andra destruktiva beteenden. Bara och bara... dessa har blivit en del av mitt liv. Men jag håller på att förändras, jag vill bli fri och friskare.

Kram på er

Likes

Comments

Det är helt sjukt
Det är helt galet
Men min vikt har nått det där talet
Då jag måste göra valet
Att fortsätta på samma spår och hålla kvar
Inte dala ner igen.
Min primära problematik komplex-PTSD är förjävlig just nu
Den "riktiga" behandlingen för den startar på måndag
Jag är rädd, så galet rädd.
Det triggar destruktiva beteenden
Något som jag vet är energikrävande
Mina 18kilo som kommit och landat på min beniga kropp har gjort nytta
Det syns och känns
Mitt förnuft säger friskt och bra men min sekundära problematik säger fetto äckel
Min ätstörning är inte baserat på dagens skönhetsideal eller medias sjuka redigeringar
Min ätstörning är inte pga mitt tydligen enorma (enligt andra)kontrollbehov.
Nej, min ätstörning grundar sig i min PTSD i alla mina trauman som barn.
Det vet jag nu
OCH det är inte konstigt.
Att jag som 8årig flicka började kräkas pga yttre omständigheter startade allt
Det startade allt destruktivt

Trotts allt har jag klarat mycket
Trotts allt har jag överlevt tills nu
Måste fortsätta kämpa
Behålla minst 14kg som lagt sig på min kropp
Behålla min energi
Den kommer behövas
Både till behandlingen som kommer bli grym och tuff
Men också till häst och bästa vän hund
Kärlek och räddning till djur och natur

Likes

Comments

Vaknade ur nattens sömn som knappt va befintlig med en gigantisk uppsvullen mage.
Fy tusan.
Jag vet att jag säkert ätit något olämpligt som orsakat denna ballong MEN jag kan inte undvika de äckel känslor som kommer som ett brev på posten.
Fy tusan.
Jag kastar skit på mig själv.
Hårt.
Fetto äckel, tjockis, du är värdelös, karaktär, hatad, misslyckad, ful, dö.... listan kan göras lång.
Fortsätter att döma mig själv och tänka destruktiva tankar.
Jobbar febrilt för att förhindra att dessa blir till handling.

Det är fint väder ute, gilla.
Nu tar jag min terapi och går ut.
Älskar min hund
Hon är allt för mig
Kärlek

Likes

Comments

Jag är ständigt i rörelse, dag som natt.
Måste aktiveras för att inte tänka, måste jobba för att inte känna mig värdelös.
Den hemska känslan att inte ha någon betydelse, att vara miss nobady
Jag vill vara en del av ett sammanhang som ger energi och där jag kan ge tillbaka.
Detta skapar mig en trygghet, en trygghet att klara av allt destruktivt jag utsätter/utsatt mig för under många år.
Det går bättre nu, ibland bra men ibland rakt åt helvete.
Jag jobbar på allt och får hjälp med en del. Trotts de låser sig allt ibland.
Det gör mig komplicerad och svår för inte många kan läsa av mitt ansikte och kroppsspråk som förmedlar budskap som inte stämmer.
Jag jobbar på de men det går åt helvete ibland

Julen är här och den skapar stress, inre stress och rädsla.
Nej, så vill jag inte ha det, så ska det inte behöva va.
Många känner lika vilket är tragiskt.
Jag älskar min familj, älskar mina vänner.
Snart kommer jag hem, blir ett kort besök, några dagar.
Kommer fira jul lite innan med dom. Skapa förutsättningar för att inte kapitulera.
Sedan far jag tillbaka till den plats jag befinner mig på nu. En plats där hjälp finns om jag kan ta den.
Jag ska fira jul här, bjuden till en plats där jag känner mig trygg. Känns ändå konstigt men kanske bra, vi får se.
För vart är hem när jag inte vet. Jag vet inte mycket just nu. Jag är stressad en konstant inre stress.
Men om resan till familj och vänner går bra och de första dagarna tillbaka här går bra, då finns det hopp om min första fridfulla jul.
Jag kämpar för de

Likes

Comments

Mitt första inlägg kanske inte blir det bästa.
Jag vill inte få denna text att kategorisera mig.
Det är lätt att döma människor man aldrig träffat, det är enkelt.
Det gör även jag, ibland för ofta.

Jag är en öppen person utåt men lever i en komplex PTSD hjärna.
Detta kan lätt misstolkas och jag är svår att förstå.
Mitt liv består av mycket.
Extremt mycket.

Jag har varit frisk hälften så många år som jag varit sjuk,
Jag har levt ett dubbelliv
Diagnoser har skrivits in i journalen,
Jag har fyllt i med utbildningar
Sjukvård har satt stopp
Men jag har fortsatt.
Just nu är jag halv i allt.

Jag är just nu under behandling
Det svåraste jag påbörjat av allt svårt i mitt liv
Jag är rädd
Rädd för hur detta ska gå och vart det ska sluta.

Men jag vet att JAG har förutsättningar för att ta tillbaka
JAG har förutsättningar till att få ett liv värt att leva.
Men det gör inte jobbet enklare.
Igår skrev jag under med min underskrift
Det började snöa framför mina ögon
Höll på att svimma
Fan den rädslan

Nu tar jag vovven och drar till lugnet
Till de jag ägnar min större tid av dygnet till
Djur och natur, hästar
Där känner jag mig ok.
I alla fall för en stund
Där är jag jag

Likes

Comments