God morgon sköna bönor!

Åter igen en tidig morgon. Det skadar dock inte att solen är på väg upp samtidigt som mig och färgar hela himlen i underbara färger.
Så vackert. Och vilken skillnad på mitt humör när det är sol eller regn på morgonen när jag går upp. Oftast är jag själv uppe i minst två timmar till. Kan hända att en rökare går upp på kaffe och cigg för att sedan krypa till kojs igen innan morgonmötet som är vid 9.

Helgen har spenderats utanför behandlingshemmet tillsammans med min mamma. Jag har varit lite nervös ett tag just för detta. Vill så gärna att allt ska vara bra när vi ses. Utan att vi bråkar eller att jag blir grinig av småsaker. Det är det där med kontroll. Kontrollen försvinner helt när vi åker iväg och både mat, sömn, motion och rutiner rubbas. Att ha kontroll är viktigt för mig. De har jag inte vetet innan utan fått upp ögonen för nu, eller det har dom påpekat här. Nej nej sa jag, jag har inga kontrollbehov. Hehe.... ojoj... vad fel jag hade. Extrema kontrollbehov när det kommer till i princip allt. Men nu vet jag de och jobbar med det dagligen.
Så helt ärligt. Helgen va toppen, helt underbar. Älskade mamma fick bjuda mig på allt. Resturang, hotellfrukost och shopping. Allt va perfekt. Jag frös lite (vilket jag typ alltid gör när jag ätit), skulle haft vinterjackan med mig men tänkte att det är ju sommar, vilket det är typ vädermässigt. Men men, det gick. Och maten gick så sjukt bra. Bestämde mig för att leva och äs och PTSD va bortblåst. Åt underbart lamm på kvällen och en helt super hotellfrukost.
Söndagen blev det shopping för hela slanten och mamma skämmer bort mig som vanligt. Dock så har jag aldrig gillat att shoppa utan det är min mamma som är shoppoholic. Men hon fick handla vad hon ville åt mig utan att jag skulle klaga. Inget gräl och bara glada miner.

Så hon lämnade av mig med ett stort gigantiskt leende och jag kände mig extremt glad och nöjd över att allt gick så mycket bättre än väntat.

Tillbaka här och det känns jobbigt. Måndag och allvaret är här, tillbaka till verkligheten.

Kram på er

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Ja, god morgon allesammans!
Hoppas allt är fint med er och att ni sovit betydligt mer och haft bättre dagar än mig dom senaste två.
Jag bara hatar mina extrema toppar och dalar. Dock glad över att Dalarna inte innehåller självskador i den bemärkelsen längre trotts att vissa beteenden tycks gå åt ett destruktivt håll.

Behandlingen har sått rätt still de senaste veckorna. Något som frustrerar mig. Jag undviker helst min behandling för att jag upplever den som obehaglig och näst intill dödsfarlig. Helt enkelt jag är livrädd. Det hela blir tyvärr inte lättare av att min terapeut tycks lysa med sin frånvaro eller är det jag som försvinner bort från tid och rum. Svår situation just nu.

Vilket fall så är äggen kokta till frukost. Tyvärr har kylen här varit näst intill tom de senaste dagarna. Fuck ätstörningar säger jag bara. Det är lixom blandad problematiker här och just nu är det några med bulimi på enheten vilket märks. Många blir irriterade över att frukost och kvällsmat är slut redan efter 3dagar. Ja, det är fan inte lätt och livet kan va ett mörkt helvete. Just nu är jag inte inne i en hets period. Troligtvis för att behandlingen står still. Annars får jag sånt extremt äckelpåslag vilket många gånger tyvärr slutar med hets och kräkningar.
Men jag har gått upp i vikt. Ojojoj.... jag kunde aldrig i hela min värld tro att det skulle påverka mig så mycket psykiskt. Jag får seriöst panik varje dag över de. Jag gör allt för att gå emot känslan men det är fan inte lätt. Hör bara massor av äckelröster i huvudet och min egen syn på mig själv är fruktansvärd. En sak är säkert JAG SKA INTE LYSSNA. Jag tänker inte gå ner i vikt. Jag blir ingen bättre och snyggare människa för de. Och de som gjort mig illa... dom ser mig inte idag så fuck dom.

Till alla er där ute. Tappa inte hoppet och knäpp alla sjukdomar på näsan. Det är vårt liv och vi ska leva.

Likes

Comments

Jag lär mig sakta men säkert att se från andra perspektiv
Ser med nykomponerade ögon
Ett sundare synsätt börjar titta fram
Och det destruktiva blir mer en dimma.
Dock försekommer det en hel del.
När mående eskalerar kommer de gamla synerna fram och det blir mörkt som natten
Men det förblir oftast en dimma.

Jag måste lätta på trycket
Men det blir oftast för svårt
Har heldygnsvård och det är som gjort för att kunna spotta ut allt
Det tar stopp innan jag ens har börjat.
Får kommentaren tid, det tar tid
Har jag nämnt att jag har ADHD och komplex PTSD.....
Jaaa det har jag och dom som vet vad det innebär hjälper inte tid
För allt ska helst göras nu och stresspåslag är ett faktum.
Det bildas ett klot inom mig och det brinner

Jag önskar att jag kunde ta till mig all den kunskap jag får här
Önskar att jag kunde ta emot all hjälp och utnyttja deras resurser
Just nu är det för svårt
Jag är verkligen ledsen över de
Hur kan det vara så svårt att öppna sitt hjärta
Ett trasigt hjärta i en trasig kropp
Sviterna från mitt förflutna är så tydligt nu
Jag har ont
Ser med andra ögon
Verkligheten

Likes

Comments

Jag älskar att pressa min kropp
Älskar att känna att jag lever
Älskar att se musklerna pumpa och blodådrorna växa
Älskar att känna att jag jobbat och byggt upp
Allt detta på gott och ont
Oftast bara på gott
Jag bygger muskler lätt och det syns
Med inte så mycket underhudsfett blir det extra tydligt
Jag får ofta höra från ätstörda att jag är triggande
För jag äter och tränar och är smal och snygg
Visst, på ett sett tar jag det som en komplimang
Och på ett sett så är det jobbigt
Jag vill inte att folk kollar på mig, jag vill inte synas
Men tydligen ser jag väldigt vältränad ut för att vara tjej
Jag gillar den känslan
En aktiv sund livsstil är mitt mål
Det gillar jag

Hoppas ni får en fin helg

Likes

Comments

Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte ha mat.
Äcklas just nu av allt, allt i matväg som ska förtäras och hamna i min äckliga kropp.
Jag har fixat och donat hela morgonen.
Plockat och städat i köket, kokat ägg, bryggt kaffe och förberett scones.
Varit uppe sedan extremt tidig morgon.
Rastlös i både kropp och själ.
Alla samlade och nu ligger 1scones i min mage.
Den måste stanna där så jag får energi till att överleva eller vilja överleva.
Jag skrattar ler och ser glad ut trotts att min kropp skakar av att den fått socker i sig.
Men jag kan inte komma ifrån att jag älskar frukost.
Hotellfrukost med mina bästa vänner är fan det bästa som finns.
Vi kan sitta i evigheter och bara vara.
Prata om existensiella frågor eller bara snacka skit.
Nu när jag är så långt ifrån dom blir det svårt att acceptera att jag behöver göra detta för jag vill vara där hos dom.
Men jag vet att detta kommer vara värt varje liten tår när jag tänker på hur mycket jag missar hemma.
Allt kan jag inte ta igen men mycket kan jag hänga med på genom sociala medier och telefon.
För om jag överlever detta kommer hotellfrukost, myshelger, hemmafesten och bara må bra tid bli värdefullt och något jag kommer kunna till att göra.
Som det har varit nu har mitt liv inte existerat och jag har bara varit förtvinad ut i tomma intet.
Jag kämpar mot ett friskare liv
Kram på er

Likes

Comments

Såhär i svåra tider finns det 3 sett att hantera det. Ge upp, kämpa eller bara överleva.
Inget av dom är fel bara ett som är mindre bra.
Jag väljer bort det där som är mindre bra trotts att det är de jag vill många gånger.

Natten har varit jobbig och fått använda mig av ett x antal ståutfärdigheter.
Här kommer ett...

Jag har haft dig i snart 4år och de kan ha varit det bästa, finaste och mest livsviktiga som hänt mig.
Du är den stabilare av oss två trotts att jag måste visa tvärt om för att du ska må bra.
Du följer mig vart jag än går, det finns bara vi.
Folk räknar med oss, OSS, jag kan alltså inte komma själv, då är något fel.
Du är vacker utan spackel och du älskar alla (förutom en som inte gillade dig).
Våra promenader och utflykter i fint väder kan vara höjdpunkterna på dagen, bara du och jag
Du har räddat mitt liv och lugnat ner min själ.
Du ger så extremt mycket kärlek både till människor och djur (ja, katter skulle kunna bli dina bästa vänner).
Du jagar inte och går lös med mig jämt till och med inne i stan, du lyssnar bättre då.
Även du har några svaga sidor tex blir du mer harig när det är mörkt och så kan du gå extremt långsamt framför allt efter löp.
Du fixar till mig när jag hamnar snett. Tyvärr kan du inte göra allt. Men du finns där, det är alltid du och jag, vi.
Du värmer mig på nätterna och älskar gos
Vad vore jag utan dig? Och vad vore du utan mig? Du är min bättre hälft och utan dig vore jag bara halv.
Jag älskar dig

Likes

Comments

Jag måste helt enkelt varna för ett mindre positivt inlägg.
Skulle kunna försköna "the story of my life" för att få det att låta bra.
Men vad gör jag med men självrespekt då? Den kör jag i så fall över med en ångvält OCH sedan lägga i backen för att köra över igen.
Nä, jag måste minst sagt säga att just nu är det förjävligt. Jag dissosierar både dag som natt och tappar lätt nuet. Tar mig tillbaka med hjälp av terapeuten och min hund. Min behandling kan slänga sig i väggen just nu. Vill skita i allt, ge upp, lägga mig ner, gråta, skrika, slå. Men icke. Vi kör på. Session och exponering. Jag kräks. Jag kräks just nu varje dag. Det va länge sedan sist. Men jag blir så äcklad av allt. Jag har personalen i samma rum när jag lyssnar på min exponering. Ändå blir jag så känslostyrd att jag inte kan kontrollera vad som händer.

Jag måste strukturera upp mina dagar så noggrant som möjligt just nu för att förhindra att jag blir för destruktiv. För att minska plats för självhat och självmordstankar.
För oj vad mina självmordstankar ökat i takt med att behandlingen blir svårare och svårare. Dock har jag kommit så pass långt med mig själv att jag just nu kan skilja på självmordstankar och självmordsplaner/handling. För så länge det bara är tankar och det inte går över till handling är det okej att ha dom. Jobbar med att inte låta dom ta för stor plats.

Jag får mycket validering från min omgivning just nu. Alla är extremt stöttande. Både. Personal och patienter. Ingen har sett mig så här. Jag håller alltid min fasad. Men nu är det i princip omöjligt.
Dom säger att det är vanligt att man blir sämre innan det blir bättre. Jag hoppas dom har rätt. För så här orkar jag inte må.

Ta hand om er kropp och själ. Ni ska leva med den hela livet

Likes

Comments

God morgon!
Jag har gått in till de stora villan där enheterna är.
Jag bor några steg bort i typ en utslussningslägenhet.
Varför jag gör de är för att jag trivs bättre där då min hund uppskattar de lugnet och även jag.
Missar gärna lite drama som kan förekomma här där många själar mår periodvis extremt dåligt.
Från kl 04-07 på morgonen brukar det ändå inte vara någon vaken. Så pälsade på mig och traskade in där personal finns.
Hade en helt sjuk session igår. Min terapeut trycker på skallade hot-spot och sessionerna exponeras. Jag mår illa konstant.
Komplex PTSD fy fan vad jag hatar dig. Du ska bort. Hoppas bara jag kommer orka. Just nu är behandlingen extremt jobbig läskig, hemsk och allt där till. Och det hemska, jobbiga, äckliga. Just de ska jag prata om igen och igen och igen och lyssna på inspelning varje dag. Fy tusan va kämpigt. Men kommer jag bli fri från detta helvete så är det lätt värt de. Om jag klarar de!

Ha en bra dag snyggingar! Ni äger

Likes

Comments

Kommer troligtvis nämna detta igen....
Min sömn min jävla fucking sömn...
Jag kan bli helt tokig ibland.
Inatt har jag inte sovit en minut och har ett hektiskt schema.
Börjar känna mig bakis.
I vanliga fall snittar jag min sömn på 3-4timmar och har gjort i många år.
Alla och då menar jag ALLA säger att det är ett under att jag funkar som jag gör.
Dock funkar jag inte riktigt rent fysiskt och inte psykiskt heller för den delen.
Men jag är ändå den som är mest aktiv här. Jag är van vid ett liv där man har ett vanligt jobb (eller jag hade nog 3)
Så ligga på soffan har jag inte ro till. Något jag faktiskt måste träna på och exponera mig emot. För att ligga still och bara vara skapar oro i hjärnkontoret!

Men med min extrema sömnbrist så får jag ta del av så mycket här. Så mycket jag så gärna hade sovit bort. Sånt som får stanna hos mig. Många frågar mig ofta hur jag kan veta de både patient/personal. Jag sover ju inte, jag får ju höra och ta del av så mycket mer än alla andra. Något jag gärna hade bitit ut mot några timmars extra sömn!

Ta hand om er finisar

Likes

Comments

Vad är det absolut bästa som finns på morgonen? Solklart ett stort ikealatteglas med kokhett pulverkaffe med en skvätt laktosfri mjölk, sådär lite att det bara skiftar färg. Jag kan riktigt längta på kvällen eller på natten om jag inte kan sova efter det där goda rykande magiska kaffet. Konstigt nog tycker jag inte alls lika mycket om kaffe resten av dagen, kanske om det är något gott till då är kaffe ett måste. Annars räcker det med ett max två glas om dagen.

Och något jag saknar är skidor. Jag bara ÄLSKAR ATT ÅKA SKIDOR. Jag har rest en hel del trotts att jag varit sjuk ganska länge. Men jag har fixat sånt i perioder. Hela min uppväxt har jag och min mamma+ hennes man åkt skidor. Åre, sälen, trysil, hemsedal m.m. Och jag är kär i den sortens semester. Snö, jag älskar snö och skidor, glida ner och känna mig fri, känner mig så frisk och tänker bara på skidor när jag åker. Men nu va det för länge sedan jag åkte och jag längtar så. Det har snöat här i natt, svinkallt är det också. Jag hatar snö här, ställer bara till det och här kan man ändå inte åka skidor. Ååå blir så sugen. Blev medbjuden men va tvungen till att tacka nej över nyår. Ni vet jag har ju hund också och är under en tuff behandling på behandlingshem. Så jag siktar på att om jag kämpar satan nu så kan jag åka nästa år.

Det där med självskador.... ojojoj.... jag har haft ett helt register med självskador. Allt från riktigt livsfarliga till mildare varianter. Det har satt förödande spår. Både inuti och utanpå. Personligen är jag inte den sortens människa som brukar jämföra mig med andra vilket jag har stor fördel av MEN här är det ganska omöjligt. Andras självskador blir så tydliga. Många har skurit upp hela sina kroppar. Jag har snart varit skadefri från de i 1år. Jag har skurit mig mycket och svårt. Något jag tycker är jobbigt och lite tragiskt. Att mående ska behöva bli så svårt att man måste ta till så destruktiva beteende. Mina ärr syns och har satt djupa spår. Jag är ändå glad att dom inte syns särskilt mycket. Jag har inte skurit upp hela mina armar. Jag har skurit på 2ställen och på icke så synliga delar av min kropp. Jag har skurit av senor och nerver, har fått nedsatt känsel och motorik i vänster arm. Jag har varit fri snart ett år. Jag vill inte tillbaka trotts de får jag "ett sug" när jag mår så dåligt att jag tappar uppfattning om jag är död eller levande.

Nu ska jag bara bli av med mina andra destruktiva beteenden. Bara och bara... dessa har blivit en del av mitt liv. Men jag håller på att förändras, jag vill bli fri och friskare.

Kram på er

Likes

Comments