Mitt första inlägg kanske inte blir det bästa.
Jag vill inte få denna text att kategorisera mig.
Det är lätt att döma människor man aldrig träffat, det är enkelt.
Det gör även jag, ibland för ofta.

Jag är en öppen person utåt men lever i en komplex PTSD hjärna.
Detta kan lätt misstolkas och jag är svår att förstå.
Mitt liv består av mycket.
Extremt mycket.

Jag har varit frisk hälften så många år som jag varit sjuk,
Jag har levt ett dubbelliv
Diagnoser har skrivits in i journalen,
Jag har fyllt i med utbildningar
Sjukvård har satt stopp
Men jag har fortsatt.
Just nu är jag halv i allt.

Jag är just nu under behandling
Det svåraste jag påbörjat av allt svårt i mitt liv
Jag är rädd
Rädd för hur detta ska gå och vart det ska sluta.

Men jag vet att JAG har förutsättningar för att ta tillbaka
JAG har förutsättningar till att få ett liv värt att leva.
Men det gör inte jobbet enklare.
Igår skrev jag under med min underskrift
Det började snöa framför mina ögon
Höll på att svimma
Fan den rädslan

Nu tar jag vovven och drar till lugnet
Till de jag ägnar min större tid av dygnet till
Djur och natur, hästar
Där känner jag mig ok.
I alla fall för en stund
Där är jag jag

Likes

Comments