Header


För stunden är mitt liv inte mycket att hänga i granen eftersom jag är sjuk. Hostar och huttrar och har knappt klarat av att lämna soffan på flera dagar, men jag trycker i mig både läkemedel och ingefära eftersom jag vägrar att vara sjuk en enda sekund till - för imorgon så åker jag till Moskva! Min absoluta drömstad. Det enda resmål som finns kvar på min lista över platser jag måste se till vilket pris som helt. Så givetvis går det inte an att vara sjuk nu när jag ska resa till livets stad i livets land. Jag är nämligen helt besatt av Ryssland, men för att det här inlägget inte ska bli världens längsta så sparar jag den storyn till framtiden.

Hur som helst, jag mellanlandade i Moskva förra veckan när jag flög hem till Sverige (jag har bott i södra Ryssland de senaste två månaderna vilket också är en story att spara till en annan gång) och det kändes så dråpligt att sväva ovanför, landa i utkanten av och sedan återigen lämna min drömstad. Så nu ska jag alltså bege mig tillbaka för ett par dagars vistelse som jag hoppas kommer att bli очень хорошо (som betyder mycket bra på ryska). Jag kan ärligt talat inte speciellt mycket om Moskva och hoppas på att upptäcka en massa spännande saker och platser att återvända till.

De få saker jag egentligen känner till i Moskva och planerar att besöka är följande:

Ostankinotornet. Ett 540 meter högt TV- och radiotorn som står rest i den norra delen av staden. Jag har en liten thing för torn, master och liknande strukturer och tycker om att titta på de lokala förmågorna på de platser jag reser till. Moskvas Ostankinotorn är välkänt i Ryssland eftersom det byggdes på tidigt sextiotal och överträffade Empire State Building i New York rent höjdmässigt och därför var världens högsta byggnad under ett flertal år. Tyvärr tror jag inte att det går att besöka som privatperson, utan enbart i större grupper, så eventuellt får jag nöja mig med att beundra det från marken.


Izmailovskymarknaden. Som enligt hörsägen ska vara ett souvenirparadis. Och nog för att jag är svag för allt vad ryskt krimskrams heter (jag har redan jättemycket men jag känner att jag behöver lite till) men det jag känner lockar mest med marknaden är den otroliga arkitekturen. Jag menar hur vackert är inte detta bygge? En stor anledning till att jag är så fascinerad av Ryssland är just konsten och arkitekturen som inte går att mäta sig med någonting annat på denna jord.

Röda torget. Givetvis, eftersom det om något utgör Moskvas absoluta hjärta. Här finns Kreml (även känt som Putins crib, haha), Vasiljkatedralen, Leninmausoleet, Historiska museet, GUM-shoppingcentret och Iberiska porten. Allting som är bra och intressant finns med andra ord där (bortsett från Putin vill säga).


De sju systrarna. Eller Stalinskraporna som de kallas i folkmun av stadens invånare. Det första sovjetiska höghusprojektet som består av sju skyskrapor byggda på initiativ av Stalin. Idag utgör de Moskvas universitet, hotell, bostadshus och Rysslands utrikesdepartement.

Gorkijparken. Som är huvudstadens svar på central park belägen vid Moskvafloden. Den består mestadels av nöjesfält (som knappast är öppet såhär års) och det ska även finnas en välbesökt skridskobana där.

Utöver de här platserna så har jag ett flertal veganställen jag vill besöka, eftersom att äta är hälften av nöjet när man reser. Jag är lite nervös över hur det ska gå med min snuva eftersom det ska vara typ tio minusgrader varje dag under min resa. Så jag har laddat med underställ och min allra längsta halsduk. Så tyvärr lär jag inte kunna köra mina bästa outfits utan kommer att få prioritera hälsa och överlevnad före bra look. Men det kommer nog att kännas jävligt äkta! När bättre än att resa till Moskva om inte mitt i smällkalla vintern, omgiven totalt av riktigt rysskyla? Aaaaaah jag blir helt pirrig i magen bara jag tänker på att jag kommer att vara där imorgon!

Så nu måste jag verkligen besegra min kropp och min hjärna och få röven ur soffan och börja packa, önska mig lycka till!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Min favoritfärg är röd. Det säger väldigt mycket om mig. Det enda som är mer talande än mitt val av favoritfärg skulle vara mitt stjärntecken, jag är en sådan himla typisk kräfta att det är klyschigt. På väldigt många vis är jag nog en väldigt klyschig person, förmodligen på grund av att jag har en väldigt dramatisk sida som tenderar att gå överstyr ibland. Jag tänker inte ens försöka börja räkna alla gånger jag stormat ut ur ett rum, ofta med snorkig uppsyn och ofta lämnades bakom föräldrar jag haft någon meningsskiljaktighet med. Eller hur många gånger jag snäst av killar på krogen. Eller i samma skamlösa anda retat upp någon med min ångvälts-natur. Jag är bra på att vara too much, faktum är att allting jag gör är too much. Jag är inte en speciellt nyanserad person, jag gör eller är antingen någonting jättemycket eller inte alls. Ungefär som nu! Efter att ha lagt bakom mig det mest psykiskt påfrestande året i mitt liv ramlade jag ut på andra sidan och kände mig inte riktigt som mig själv längre. Förmodligen så är det nog snarare så att jag klarade mig igenom 2016 och faktiskt blev mig själv, men att jag själv inte riktigt hunnit landa i det än. Jag lever i ständig förändring. Jag blir alltid någonting nytt, och jag har alltid ett behov av att förnya mig.

Min mest spelade låt under 2016 må (enligt Spotify ska tilläggas, där Lemonade inte fanns. Hade den kunnat tillgodose alla mina Beyoncé-lyssningar så hade topplåten sett annorlunda ut. För den hade utan tvekan varit Sorry) ha varit Famous med Kanye West (jag SKÄMS), det skyller jag på en klubbkväll i London (och en hjärna som alldeles för enkelt hakar upp sig på samplingar) men i själva verket känns det som att jag enbart lyssnat på David Bowie, Placebo och Silvana Imam det senaste året. Detta har nog präglat mig mer än vad jag egentligen kunnat tro, och med ett helt nytt soundtrack kom en helt ny attityd. Jag har blivit lite mer kompromisslös, lite mer skamlös och lite mer skoningslös. Och det firar jag. Så välkomna till min helt nya blogg som jag tänker fylla med allting jag älskar och vill få ur mig, det kan bli en hel del. För att vara lite jobbigt övertydlig så tänker jag försöka presentera mig själv.

Jag heter Anna i förnamn och Stohr i efternamn (därav bloggnamnet). Jag är född på västkusten och i sommar så fyller jag hutlösa tjugofyra år. Tanken på att åldras skrämmer mig lite trots att jag inte är rädd för döden. Jag har bott i tre städer i mitt liv, alla belägna precis vid havet men trots detta så avskyr jag att åka båt. Jag är lite väl språkförvirrad och blandar engelska med svenska lite för friskt, och jag svär som att det inte finns någon morgondag. En av mina största ambitioner i livet är att lära mig ryska. Jag har ingen högre utbildning (än) och just därför tycker jag att det är väldigt svårt att introducera mig och berätta vem jag är, då avsaknaden av detta lämnar något sorts hål i min identitet. Så ja - jag jämför mig fortfarande lite för mycket med andra, trots att jag verkligen försöker sluta med det.

Jag spenderar nästan alla mina pengar på resor. Under det senaste året har jag besökt åtta länder (somliga fler än en gång dessutom) eftersom jag har varit inne i någon sorts resemani. Mest på grund av min omättliga upptäckarlusta, litegrann för att jag har ångest och lite för att jag älskar att fotografera. I skrivande stund bor jag i södra Ryssland där jag varit bosatt de senaste månaderna. Jag har en totalt överaktiv hjärna och tänker mer än vad jag kan föreställa mig att någon annan människa på planeten gör. På grund av detta har jag tusen tankar jag vill formulera, hundratals historier att berätta och så mycket att dela med mig av. Jag tänker och jag känner, och när jag inte gör det så äter jag garanterat. Eller badar badkar. Eller hetsar om någonting av ovidkommande storlek. Mitt liv är lite för händelserikt, det är inte riktigt hälsosamt för mig och jag känner ett fysiskt och mentalt behov av att börja ha tråkigt, annars kommer jag nog tyvärr få en hjärtinfarkt vid trettiofem. Så i ett försök att bli lite mer stillsam tänker jag börja på ny kula med den här bloggen, och jag tror att det är en ganska bra idé. Välkomna!



Likes

Comments