Att vara beroende av andras hjälp är så FRUKTANSVÄRT jävla (ursäkta språket) jobbigt.
Jag är en person som sällan frågar efter hjälp/avlastning, ofta får vi det ändå inte att gå ihop och då blir det att jag nästan slutar att fråga. Jag vill inte se fram emot något för att sedan bli besviken.
Jag vill inget hellre än att träffa någon, det betyder inte att jag är desperat och dejtar till höger och vänster, men det är jävligt svårt som situationen är.
Givetvis har jag full respekt för att alla har sitt men eftersom Olivers sk pappa lyser med sin frånvaro, och har gjort i drygt 5 ½ år, så är min familj de enda jag kan vända mig till.
Ibland går det månader innan jag får till en kväll för mig själv, och vem vill träffa en tjej som aldrig kan ses liksom. Tufft är det. Ledsamt är det. Och tiden bara går. What to do…

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Som vanligt får jag börja med att ursäkta glappet i bloggen. Det har hänt en hel del sedan jag bloggade sist.
Bland annat så har jag fått nytt jobb, jag ingår nu i ett projektteam på SL, C30, där vi förbereder allt inför lanseringen av den nya tunnelbanan, C30, på den röda linjen. Jag har bara arbetat i 4 veckor men trivs jättebra och alla är supertrevliga. Något mer kul är att jag och Oliver äntligen skall flytta till större. Nu bor vi i en 2rok på 65kvm och den nya lägenheten är en 3rok på 83kvm. Med 2 balkonger dessutom!
Flytten blir den smidigaste EVER då lägenheten ligger i samma hus och på samma våningsplan! Inget packande eller bärandes på tunga kartonger, det är bara att ställa in/hänga upp. Så skönt!
Jag har tillgång till lägenheten den 1/8 men då vi är i Frankrike då och inte kommer hem förrän den 3/8 så blir flytten den 4/8. Längtar!! Så nu är det mycket att se fram emot, Frankrike, Provence, den 25/7 med syrran & Emmy och ny lägenhet den 4/8!
Annars så försöker vi njuta av semestern, vi är inne på vår 3:e dag idag. Vädret har ju varit typ sämst så här långt men Oliver är lika glad för det tror jag. Han har gjort en hel del kompisar här och är ute och leker hela dagarna. Jag, ja jag rensar i hyllor, lådor och garderober. Tittar solen fram så njuter jag på balkongen i loungemöblerna.
Hur har er sommar varit hittills då? Har ni semester eller jobbar ni fortfarande? Några roliga planer?
Puss så hörs vi snart igen (från Frankrike så lovar jag att blogga varje dag!).


Likes

Comments

Jag satt för en liten stund sedan och tittade på ”Teen Mom 2” och fick sådan ångest. Hur mycket skit kan man utsätta sitt eget barn för egentligen?!!

Ni som inte har hängt med mig sedan början av allting så kan jag snabbt berätta att jag blev lämnad med Oliver då han var endast 3 veckor gammal.
Jag kämpade i nästan 2 år för att Olivers pappa skulle ta sitt ansvar, eller i alla fall komma och träffa sitt barn, som han själv har valt att sätta till världen, utan några som helst framsteg.
Sista gången Olivers pappa träffade Oliver var den 30/12-11. Alltså snart 5 ½ år sedan.
Sista kontakten, som var via sms, var för lite drygt 4 år sedan. Inte ett samtal eller ens sms på någon av Olivers födelsedagar sedan dess. Inte för att jag längre förväntar mig, eller vill ha, några men ändå. Ingen på Olivers pappas sida har funnits där heller, EVER!
Oerhört ledsamt så klart och emellanåt gör det skitont rent ut sagt men jag kan på riktigt säga att jag idag är glad att Oliver slipper dem. Jag menar, hur kan man inte vilja vara med sitt barn/barn-barn?!! Hur kan man inte vilja göra det bästa för sitt barn/barn-barn precis hela tiden?!! Jag kommer ALDRIG att begripa det. Aldrig någonsin.

Trots det oerhörda sveket, och all skit jag har blivit utsatt för, så har jag aldrig någonsin sagt något dumt om varken pappan eller pappans familj (farmorn) och skulle aldrig göra heller. Det är det som jag gick igång på nyss då jag såg på ”Teen MOM 2". Där står de framför sitt barn, i detta fall Janelle och hennes mamma som har uppfostrat Janelles barn, och bråkar, skriker, gapar, gråter, involverar polisen m.m. Inte undra på att barn växer upp och agerar utåt och gör väldigt dumma saker (i många fall) då! Stackars barn.
Oliver frågar inte mycket om sin pappa men i och med att vi träffar Nettis & Liam, Olivers halvbror och mamman, en del så försöker jag att berätta så gott det går.
Hittills så verkar Oliver inte riktigt förstå. Det är ju minst sagt komplicerat alltihopa. Oliver vet ju dessutom att Liam är hos sin pappa ibland eftersom Oliver ibland frågar efter Liam då han inte är hos Nettis. Hur förklarar man det liksom, Liam får vara hos sin pappa men du får inte. Eller får och får, ni förstår nog vad jag menar..
Jag försöker förklara, jag blev lämnad då du var liten bebis och när Oliver då har undrat om hans pappa valde att lämna honom också så har jag sagt ja, så kan man väl se det eftersom han ju inte har valt att finnas här för dig. Typ så går den konversationen.
Idag säger Oliver att han inte vill träffa sin pappa, att vi klarar oss fint utan honom och jag har sagt att det är helt ok att känna så men att det kanske ändras då man blir äldre och då är det ok det med. Jag vill inte säger Oliver då och så kramas vi och pratar inte så mycket mer om det. Lilla, älskade barn <3

Likes

Comments

Vad kul vi har haft. Riktigt lyckad kryssning och bra avslut på påsken.
Oliver och Liam har spelat spel mest och jag och Nettis har mest njutit av maten haha..
Det enda negativa var väl att de, Silja, går ut med att det är "påsklovskryssning" på hemsidan men något mer än det ordinarie utbudet är det inte. Inte som på sommaren då de har konferensrummen med en massa roliga saker anpassade för barn. Det var lite synd. Sedan var flertalet, ja de flesta faktiskt, av spelmaskinerna för barnen ur funktion så det var lite småkaos runt de som fungerade. Ser man inte till, om det nu skall vara "påsklovskryssning", att allt är fungerande då?! Annars mycket bra. Buffén är toppen, mycket att välja mellan.
Oliver tjatar redan om nästa kryssning så vi får väl ge oss iväg i sommar igen.

Likes

Comments

Idag sitter jag på jobbet och känner mig helt slut. Jag vet inte om jag börjar bli sjuk eller vad det är men jag känner mig totalt tömd på både ork och energi. Yrseln är ju konstant, ja fortfarande efter 5 år (!!!), så där är inget nytt men ibland är den åtminstone lättare att hantera. Inte så mycket just nu. Så den ökade yrseln kan ju vara en bidragande orsak till mitt mående just nu. Sedan så vaknade Oliver igår natt och bara skrek av smärta. Växtvärk. Det tog säkert 2 timmar innan han kunde komma till ro, efter benmassage och smärtlindring. I morse så mådde han som vanligt igen men hade svårt att komma upp. Lite samma för mamman kan jag ju säga. Jag kom ändå ut på en 5km promenad på lunchen, det var skönt.
Det finns inget bättre än långa promenader, njuta av omgivningen och få rensa huvudet.

Lördagen var superkul, det blev ett par goda drinkar på Scandic Haymarket och sedan Dubliners. Vad jag har saknat mina vänner och att få komma ut och se lite folk!

Likes

Comments

Ok, dags att lägga ner bloggen kanske!? Samtidigt så vill jag ju inte det eftersom jag använder bloggen som en typ av dagbok på något vis. Det är alltid kul att gå tillbaka och läsa vad man har haft för sig, Olivers utveckling m.m.
Jag förstår att nästintill ingen går in och läser längre, det finns ju liksom inget att läsa, men jag kommer nog ändå fortsätta att skriva. Så ni som fortfarande har tålamod och undrar vad jag och min fina lilla kille, Oliver, har för oss emellanåt, ni är mer än välkomna att fortsätta titta in :)

Så, vad har hänt den senaste tiden då.. Ingenting egentligen. Det är jobb i vanlig ordning och där rullar det på med processer och annat kul.
Vi har ny chef i vårt Recept & Varuförsörjningsteam och han är skitbra. Just nu sitter jag, tillsammans med honom, och en tjej på ”driften” och ser över de befintliga och icke befintliga rutinerna/processerna som finns ute på våra 325 apotek. Det är högt och lågt kan jag säga så en hel del att se över men väldigt kul. Djurgårdare är han dessutom, bara en sån sak! ;)
Och apropå Djurgården, där händer det ju en hel del! Jag skall verkligen försöka gå så ofta jag bara kan i år, det kan bli en riktigt härlig/kul/bra säsong!

Oliver då, jo han utvecklas i all världens fart. I skolan så jobbar de mycket med bokstäver och siffror vilket han tycker är jättekul. Och han känner sig mer och mer trygg och kommer mer och mer in i klassen. Snart har han liksom gått 1 år, crazy bananas!!!

Semestern är spikad och i sommar så blir det Frankrike med syrran & Emmy. Jag ser sååå fram emot det. Vi åker inte förrän den 25/7 men det känns underbart att ha något att längta efter.
Min mamma och styvpappa har hus i Six Fours les Plages, Franska Rivieran, så det är alltså där vi kommer att vara (min mamma & styvpappa är inte med).
Nu fick jag så många presentkort på ”Ticket” när jag fyllde 40 i höstas så eventuellt så räcker de presentkorten till en långweekend någonstans innan Frankrike också. Bara jag & Oliver. Vi får se.
Annars så ser jag fram emot en varm, skön och härlig sommar med en massa skoj.

Ja, och helgen då.. Jo, en av mina bästa killkompisar, som tyvärr har emigrerat till Gbg för en tid sedan, kommer upp till Stockholm så det blir ett glatt gäng som går ut med honom imorgon. Jag tror att det blir någon drink på Scandic Haymarket och efter det möta upp några irländska vänner till honom på Dubliner. Nu har jag inte varit ute och ”slirat” sedan januari så det skall bli riktigt kul att komma ut lite.
Jag hoppas att ni mår fint och får en supernajs helg!
Stor kram

Likes

Comments

Jag vet, jag är sämst på att blogga.
Jag vet också att jag skriver det rätt ofta. Hur som, ledsen för glappen men livet kommer emellan ni vet.
Ja, det har ju varit både jul och nyår men vi har faktiskt inte gjort något speciellt alls. I år hade jag absolut noll julkänsla, den infann sig inte ens då vi kom ut till mamma & styvfar på Gällstaö. Det brukar den göra men inte i år inte. Det var liksom bara, jahapp det var den julen det. Nyår lite samma sak. Jag har i alla fall haft ett par egentidskvällar och det har varit enormt välbehövligt. Och kul! Shit så kul jag har haft. Lite hockey, DIF, vänner och öl. Det är livet det ;)
Ja, sen har jag dejtat lite också. Det är ju kul det med.. När man får till det dvs, inte så lätt när man är ensamstående och måste förlita sig på att andra kan ha Oliver. I alla fall, killen jag träffar är en fantastiskt bra kille sen får vi se helt enkelt. Oavsett så känns 2017 som det kommer att bli ett mycket bra år (peppar peppar).
Hoppas att ni mår bra, ni som fortfarande går in och checkar läget, och att ni har fått en fin start på det nya året.
Kärlek <3

Likes

Comments

Men herrejisses vad tiden flyger förbi. Och jag är som vanligt superdålig på att uppdatera bloggen. Ledsen för det folks. Det har dock varit fullt upp med min nya tjänst, sitter i en klassisk upplärning/överlämning och det har varit så mycket info så jag minns knappt att jag lägger huvudet på kudden på kvällen. En massa info och en massa info om en massa saker jag aldrig tidigare har arbetat med så det är helt klart en utmaning. Men en kul sådan givetvis!
Ja, sedan har jag varit sjuk. Som om en jobbig och envis hosta på ca 7 veckor inte var nog liksom. Jag är fortfarande dyngförkyld och känner mig inte helt 100 men jag måste verkligen få all info jag kan nu innan Sara, tjejen jag ersätter, går nu om 1 vecka. Visst kan jag arbeta hemifrån en hel del, vilket är superskönt, men det är helt klart bättre att sitta på kontoret, i alla fall nu under överlämningen.
Oliver mår bra, som han brukar göra, peppar peppar… Oliver blir väldigt sällan sjuk (inget jinx!) men det är som han på något sätt bär på något som han sedan överför så snällt på mig.
Annars går det superbra för Oliver i skolan nu vilket känns superskönt. Det var väl en jobbig period där för honom vid starten och att inte känna en enda kotte som gjorde att han utåtagerade.
Nu har han kommit in fint i gruppen, och även på fritids där det är en blandad kompott av 0:or, 1:or och 2:or. Oliver blev bjuden på kalas här för någon vecka sedan och då ville han till och med vara där själv. Det har aldrig hänt tidigare. Min stora kille! <3
Annars har det inte hänt så mycket, känns dock som det är mycket spännande/fint på intågande. Love the feeling!!
Hoppas att ni mår toppenfint och att ni får en jättefin helg!
Kram

Likes

Comments

Sedan Oliver föddes för drygt 6 år sedan så har jag varit singel. Visst har jag dejtat och så men inget som har lett till något seriöst. Har jag velat att det ibland skulle ha lett till något seriöst, absolut men jag har ett helt annat tänk och sett att se på saker nu. Inte bara för att jag har fått barn och det i sig, förhoppningsvis, gör att man får perspektiv på saker och ting men oxå för att jag har varit med om en del som format mig.
Jag har nog inte varit den som har blivit kär snabbt tidigare men däremot kanske jag har varit den som har blivit kär i kärleken om ni förstår vad jag menar.
Nu efter alla dessa år som singel, och allt vad det innebär, så längtar jag ENORMT mycket efter kärleken. Riktig och äkta kärlek. En kärlek så djup och fantastisk att man inte kan eller vill vara utan varandra.
Jag har varit reggad på Match, Happy Pancake, Badoo, Happn, Tinder ja you name it men inte en enda gång så har det lett till allt det där. Ett par bra dejter på sin höjd kanske men det är allt.
Många gånger, de flesta gånger tyvärr skulle jag säga, så har de jag börjat att prata med dragit sig ur pga att jag har barn. Först brydde jag mig inte så mycket om det, tänkte mest att det är deras loss, men med tiden så har det faktiskt gjort mig ledsen. Jag ges inte ens chansen att visa vem jag är. Jag blir alltså dömd på förhand.
Då ändrade jag mina profiler utan att outta att jag har barn, men heller inte ljuga om det, tänkte att då dömer de i alla fall mig inte direkt utan jag kanske faktiskt kommer till en fysisk dejt och ges åtminstone chansen att visa vilken bra tjej jag är. Men det funkade inte, frågan kom upp, innan en fysisk dejt, och då var det jag som var dum, ljög m.m. och blev avfärdad pga det. It backfired om en så säger.

Varför är det så himla jobbigt det här med att träffa någon som har barn?? Är det så jobbigt att involvera sig med någon som redan involverat sig så med någon annan och att den personen alltid kommer att finnas där? Av svartsjuka? Eller helt enkelt att de vill "börja på noll" med den tjej de involverar sig i/med?
Är jag inte värd att lära känna? Vad är så läskigt med en tjej med barn? Jag förstår inte.
Jag kan förstå dåliga erfarenheter m.m. men dra mig inte med de dåliga erfarenheterna snälla. Ge mig en chans. Åtminstone 1 ynka dejt innan du dömer.
Jag är ensamstående visst, det kanske krävs lite planering ibland, men jag har inget jobbigt ex som ringer och bråkar eller som du för den delen behöver oroa dig för (han är för er som inte vet inte involverad över huvudtaget).
Och jag letar inte efter någon pappa till mitt barn heller, det vill jag poängtera, utan någon för MIG!
Självklart måste personen som kommer in i mitt liv både acceptera situationen och respektera mitt barn men mer än så kräver jag inte. Faktiskt. Accepterar och respekterar man så brukar saker och ting bli bra. Kanske till och med jättebra.
Bara för någon dag sedan så pratade (chattade) jag med en kille jag fann väldigt intressant men så fort barnbiten kom upp så dog konversationen. Ingen förklaring, inget. Det gör ont att det skall vara så.



Likes

Comments

Helgen har varit lugn och skön. Trots en jävligt jobbig hosta som vägrar att ge med sig. Sedan nackspärr på det, som förmodligen har kommit pga hostan. Men trots det en lugn och skön helg alltså.

Igår så var jag och Oliver nere på "OneChai" och tittade på lite thaiboxningsmatcher och efter det lite matshopping och hem. Idag vaknade jag med nackspärren from hell och kunde knappt ta mig ur sängen. Ett par Citodon och Naproxen senare så kände jag mig lite bättre och kunde avnjuta frukost bestående av lchffrallor och en stor kopp te framför Nyhetsmorgon.
Sedan blev det, som varje söndag, lite söndagsfix, dvs tvätta, städa m.m.
Oliver var så exalterad att det hade kommit snö över natten så på eftermiddagen gick vi ut och åkte pulka. Planen var att åka till Kungsholms k:a och tända ljus för pappa oxå men pga nacken och kylan så orkade jag inte med det, det fick bli en massa tända ljus här hemma istället.
From imorgon så går jag dubbelt med tjejen jag kommer att ersätta så nu är det dags för kudden.
Hoppas att ni mår bra och har haft en fin helg.


Likes

Comments