Det är suddigt. Jag minns inte mycket efter ölen jag fick i restaurangen. Jag minns bara att jag kände mig lite för full för att vara kvar, att jag ville hem och vänta in min kille. Jag minns att jag gick på toa, att jag snurrade på min förlovningsring och att jag längtade. Jag minns att jag tar upp haspen på metalldörren, att jag sakta tar mig ner för den branta trappan och att jag tar ut min jacka ur garderoben. Allt det där minns jag precis lika klart som jag minns att hans bil var svart, att han hade 1,5 cm långt hår och att han var bred i ansiktet.

"Jag gillar svenska tjejer", säger han när vi närmar oss tunneln.

Där och då reagerade jag inte så starkt. Jag var trött, halvvilade mig i baksätet på hans bil och tänkte att det var snällt på något vis. Att det var bara en trevlig tanke liksom. Jag sa ingenting.

"Svenska tjejer är sexiga du vet."

Jag gillar inte ordet. Sexig. Sexig låter inte bra i en mörk bil klockan sex på morgon. Sexig är inte bra. Jag snurrar ihop mig till en boll, ser till att kjolen på klänningen verkligen är över rumpan och att inget syns.

"Nej, snälla.. vad har du för underkläder på dig?"

Där blir det svart. Där vet jag att jag får en panikångestattack utan dess like. Det är inte första gången i livet jag känner mig instängd. Jag kastas snabbt tillbaka till den där kvällen då tre killar lekte "Efterlyst" med mig på en stor, kal madrass i Helenelund. Hur de riktade en lampa i ansiktet på en trettonårig tjej och hotade med att våldta och stycka henne ute i skogen. Sedan lekte dem Hasse Aro genom att alltså imitera honom och hans röst. "Liten flicka gruppvåldtagen i Silverdals skogar" och något med sprickor i analen och fittan. De sista orden i meningen är lite oklara. Jag minns mig själv i den där skräcken när de tog på mig "bara för att kolla".

Jag minns att jag berättade för en enda person i hela världen.. och att det tog en eller två dagar.. och sedan stod det "HORA" över hela mitt skåp i skolan.

Jag minns att jag säger att jag kommer att kräkas. Jag vet att han inte tog mig på allvar i den där mörka bilen i helgen. Han skrattade till, trodde inte på det. Men det kom kräks över hela hans dörr. Och han låste snabbt upp dörren medan jag sprang i min panikångest-värld in i ett mörker jag inte minns mycket av. Det enda jag minns är att han knuffar till mig och att jag hamnar med knä och panna i gräset. Jag minns också att han sparkar till mig i revbenen och att han försöker liksom "mucka" med mig till en början. Sedan går hans händer en snabb runda över mig medan jag kräks om och om igen, men dom kommer aldrig innanför mina strumpbyxor - för jag tog en shape-upmodell istället för den vanliga, tråkiga på 20 den. Dessutom sparkas jag så gott jag kan.

Men sen är det svart igen. Jag minns ingenting. Hur lång tid gick det? Vad hände då? Jag trodde att polisen hade tagit honom. Kanske för att min panikångest dök upp lika förbannat snabbt som de drog upp mig. Jag hyperventilerade, skakade och hon höll om mig, sa att allt skulle bli okej, att dom visste vem det var, typ hade honom. Det var så jag trodde i alla fall.

De lämnar till och med av mig uppe i lägenheten. Jag somnar på soffan med lager på lager av filtar och jackor för att jag skakar så mycket. Jag saknar min sambo. Jag känner mig så ensam. Och helt jävla borta på samma gång.

Dagen efter är man som i en stor dimma. "Jag tror dom fick honom.. eller jag vet inte..", jag vill låta klarare än jag var, vill verkligen att jag skulle ha struntat i den sista ölen så att minnet kunde vara bättre. Men jag struntade varken i den eller vinet. Jag drack allt. Och jag hade kort klänning. Och jag åkte svarttaxi. Allt en tjej "inte borde göra", ja det gjorde jag.

Jag är samtidigt arg. Han var en gammal gubbe. Han borde tagit hand om mig!? Eller? Hade han rätt att göra så för att jag ändå inte skulle minnas allt? För att jag hade kräkts i hans bil?

Jag får ett stort stöd i sociala medier och några tjejer får jag bolla tankar med. Det gör mig lite visare. Jag är normal som känner såhär. Som klandrar mig själv och inte snubben som körde taxin. En del av mig vill bara gråta och hata mig själv medan en annan säger "men för fan, om det hade varit din syster, så hade du väl ALDRIG skällt på henne??". Det är så jävla hårt att just "supa så att minnet försvinner" och sedan bli utsatt som tjej. Om en kille super så att han tappar minnet och sedan blir misshandlad, så är det inte många som snurrar på sig och ojar sig över hans promillehalt. De flesta tycker att han inte förtjänar det. Men när det liksom kommer till oss tjejer.. då är det så jävla svårt. Så fruktansvärt jävla svårt.

Min kille fick se mina skrapsår och en tjej som låg i sängen, under täcket och vägrade röra sig i över två dygn. Jag gick aldrig ut, stannade hemma. När dagen idag kom, måndag, så hade jag seminarium med min grupp som jag var TVUNGEN att verkligen gå på. Och fyfan vad kräkset satt där i halsen och ville komma ut. Fyfan vad ångesten var på sin jävla plats och ville hem, under täcket igen.

Och så ringer dom på allt det där och säger att det där jag minns inte var så alls. Killen tog dom inte på "långa vägar" och jag var väl "för berusad för att riktigt veta". De förstod ju att vi hade haft någon "brottningsmatch i gräset med tanke på hur jag såg ut", men de sa om och om igen att inga bevis fanns. Hon presenterade sig inte ens när hon ringde, men hon sa att de mycket riktigt hade kunnat ta in mig i fyllecell istället, men att de var snälla och släppte av mig hemma.

Och så skulle jag repetera mitt personnummer 3 gånger.

Sen la jag på.




Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

En ring ligger gömd i min byrålåda. Den är till mannen med de stora underarmarna, mitt livs kärlek. Varje dag som han kommer hem, så känner jag mig bortskämd som får ha en så vacker man. Han har en så manlig stil som jag gillar; tighta t-shirts, läderskärp och fina jeans i mörka kulörer. Han har ett tjockt skägg, en parfym jag köpt och de där vackra underarmarna vars händer alltid kramar om mitt ansikte när han kysser mig. Alltid.

​Jag har en slags plan, men det är så lång tid dit att mitt tålamod sätts på prov. Nu vet jag att den här mannen med underarmarna inte läser denna blogg, så jag kan faktiskt berätta om mina planer lite grann. Det var egentligen tänkt att jag skulle fria på hans födelsedag, eftersom han hatar att fylla år, men poängen var att jag inte kom på ett enda vackert ställe i Stockholm att fria på. Sure, Kaknästornet.. kanske på en Djurgårdsfärja.. men.. men det är inte som många andra platser vi varit på. Chania, där han friade till mig, var helt perfekt. 

Och jag får ju lite krav på mig i och med det. Det hade väl varit enkelt om han hade friat typ på en fest eller här hemma, men han hyrde en båt och gjorde världens grej. Jag blir pirrig i magen bara jag tänker på det. Och jag har alltså kommit på en plan. Typ. Men det innebär att jag MÅSTE involvera hans familj. De måste få honom att gå dit jag vill ha honom (haha). Och det är alltså lättare sagt än gjort, eftersom Martin är en människa som gärna tar egna initiativ och inte bara gör som man själv säger. Detta beror på ett tidigare förhållande där tjejen bestämde, i princip, allt. Var de skulle, när de skulle och hur de skulle. Det har liksom gjort att jag har gett honom VÄLDIGT fria tyglar i att få välja i vårt förhållande hur var och när vi ska göra saker. Det gör liksom honom lycklig att få bestämma och ha friheter. Ungefär som att det gör mig lycklig att han aldrig tackar nej till gos. Aldrig. 

Men nu ska jag alltså få honom att ta sig till en plats på mitt initiativ och det kommer inte bara bli svårt, utan assvårt. Jag har en bild av att jag ska kunna spela vår låt (eller min låt, men den är typ vår) och jag ska liksom fixa levande ljus å grejer. Grejen är bara det där som jag sa.. tålamod. Jag vill ju såklart att den där ringen ska sitta på hans finger ASAP (asså helst igår), men det är LÅNG TID KVAR och jag storknar. Jag vet ju att han kommer passa så himlans bra i den, och jag blir så jävla otålig. Tänk liksom.. han med min ring.. herregud, vilken fantastisk känsla! 

Han har verkligen allt jag vill ha. Efter två och ett halvt år vet jag vet. Jag är så rädd att förlora honom och så glad som får behålla honom. Han har aldrig tagits för given och har alltid varit min bästa vän. Jävla snygg är han också. Snyggaste killen jag varit med. Haha! 

Aja, nu ska jag fundera lite på hur jag vill göra med det där frieriet. Jag har inte ens skrivit ett tal ännu. 

Likes

Comments

Jag satt där i mammas soffa medan alla tankar började snurra. Fragilt X? Va? Skulle jag kanske ha det? Ska syrran testas? Tänk om det visar att hon har det? Då har ju jag det med. Hur gör jag då? Vem ska jag då bli? Varför? Varför jag?

Jag kunde inte riktigt fatta. Det fanns en möjlighet att mitt framtida pojkbarn kunde få autism. Lätt, svår.. det vet man inte. 25% chans om genen finns. 10% hos en flicka. Jag grät. Jag kunde inte riktigt ta in det. Skulle jag och Martin inte ens ha ett biologiskt barn? Inte ens ett? Hur skulle han tänka då? Skulle han lämna mig?

Jag mådde illa. Ringen låg som ett känslomässigt skavsår i fickan. Ringen jag så noga planerat och tänkt ut. Den där ringen som jag ska fria med. Vem ska ha den nu då? Tänk om han inte vill ha mig mer?

Jag kände mig mindre kvinnlig. Jag, timglaset själv, kände så. Jag kanske inte kunde bära hans barn. Om jag hade den genen, så hade jag nämligen inte hjärta att, med mening, ta chansen att få ett autistiskt barn. Inte med flit. Jag kan inte ha det på mitt samvete. Så egoistisk är jag inte.

Aldrig vara gravid. Aldrig föda hans barn. Aldrig.

Tankarna snurrade.

Jag kom hem och kände mig halv. Kände mig inte riktigt helt som en kvinna, en människa. Han bar upp mig i hallen och kastade ner mig på sängen. Han la sig tätt intill och strök sitt tjocka skägg mot min kind. Jag ville gå sönder. Jag visste ju inte om han skulle stanna kvar.

- Vad är Fragilt X? frågade han.
"Typ.. en dålig gen.. som ger autistiska barn.."
- Okej..
"Jag kan nog inte ha barn som är autistiska, Martin. Jag älskar verkligen dig och du kanske gör bäst i att vara med någon annan som kan ge dig friska barn i så fall."
- Eveline, jag skiter i allt. Jag vill bara vara med dig. Oavsett.

Och så var vi ännu starkare som par helt plötsligt.


Likes

Comments

Det känns lite konstigt att gå från en bitter bloggare utan jobb och utbildning till att vara typ allt jag hoppades, typ, på att bli en dag. Pja, förutom att mina läppar spricker, blöder och mina råttor äter på sin bur så att det dånar i lägenheten. Men mycket jag har idag har jag liksom drömt om. Särskilt i kärlek. Mannen jag har.. herregud.. hur kan han vara så otrolig? Jag fattar fortfarande inte vilken tur jag haft. För visst; vi bråkar ibland. Alla gör det. Men vi bråkar inte ofta och MÅNGA dagar är det helt fantastiskt! Vi kan sitta i olika rum, göra olika saker och pussa gonatt utan att det blir jobbiga diskussioner om saken. Jag har liksom bara haft needy pojkvänner förr (eller killar som frågat den där jävla frågan om man är arg och så blir man arg för att dem frågar). Jag orkar liksom inte vara med min kille jämt. Ibland vill jag ligga å sova middag, ibland bara scrolla Shpock, ibland bara sitta uppe och chatta med folk.

Och jag ÄLSKAR att han respekterar det. Han tror liksom inte att jag har en hemlig agenda med mitt uppesittande. Han vet att jag bara är så - en såndär som sitter uppe. Inget mer med det.

Just nu går allt bra i skolan också. Jag har godkänt i två delkurser av fyra och väntar in betyg ifrån den tredje. I morgon ska vi intervjua en kommunikatör, äta lunch och mysa i min grupp! Jag måste inflika med att jag älskar den här gruppen! Smarta och snälla människor! :)

Ska försöka sminka av mig och sova lite nu. Har en vecka FULL av roligheter framför mig med middagar, träning, Dreamhack och MYCKET mer! Så taggad!

Likes

Comments

​Pja, mycket kan jag faktiskt inte ens skriva om för att det är hemlisar, haha. Mycket, mycket, mycket är internt och kommer aldrig ut. Men som arrangör finns det vissa saker man måste kunna tackla både inför ett event och på själva eventet. 

INFÖR:
- Du måste vara tillgänglig 24-7 i messenger. I princip 24-7. Jag sover typ 4h om dygnet tre veckor innan eventet äger rum. 
- Du måste kunna närvara på vissa möten oavsett skola eller jobb. 
- Du måste kunna hantera kritik. Klarar du inte att dina idéer kan sågas, så klarar du inte jobbet. 
- Du måste fan ha skinn på näsan och tro på dig själv. En idé jag fick som inte många trodde på blev SUCCÉ på eventet. 
- Klara av också att säga till när det blir för mycket. Typ "nu stänger jag av chatten och går på gymmet", haha! 
- Kunna hålla sjukt roliga hemlisar som du egentligen vill kasta ur dig till allt och alla. 
- Förstå människor. Hur rör dem sig? Vad tittar dem på? Vad vill dem ha? Osv. 
- Våga inspireras av andra. 
- Klara det bara rent mentalt. Det är sjukt nervöst. 
- Kunna prata med helt okända människor i telefon, över mail och IRL. Du ska kunna kontakta dem och säga; "hej, jag heter blabla och jag är arrangör till..". 
- Synas i sociala medier, MYCKET. 
- Hantera ca. 500 mail på kort varsel, hahaha! 
- Komma på texter som ska skrivas, inlägg som ska göras etc. 

PÅ EVENTET: 
- Byta om i ett helt öppet rum bakom en garderobsdörr, hahaha! 
- Springa fram och tillbaka mellan informationen för att hojta ut meddelanden. 
- Hantera en 12-manna personal. 
- Stå på scen. 
- Ta ut tävlanden. 
- Ordna med lappar. 
- Ordna med dricka. 
- Fixa konferensrummen till sponsorer, medarbetare osv. 
- Se till så att DJs är på plats. 
- Ansvara för ett helt dansgolv. 
- Ordna med godis och kondomer. 
- Se till så att personalen kommer till rätt sittning i buffén. 
- Föra över bilder till USB. 
- Få tid till smink. 
- Fixa så att alla är på rätt platser vid rätt tider. 
- Spring mellan olika dansgolv. 
- Skriv talmanus. 
- Håll koll på rekvisita. 
- Ansvara för viktiga saker man låst in med en nyckel bara jag har. 
- Varva ner på något jävla sätt, hahahaha! (min personal kastade ut mig dag 2 och sa åt mig att gå å kröka)

Mycket handlar om att kunna bolla över vissa saker på andra människor också. Jag måste kunna säga åt andra att göra saker och kunna be om hjälp när saker inte fungerar riktigt. Det är jävligt jobbigt då jag inte vill ses som en lat person, men jag MÅSTE kunna göra det bara.

Dessutom måste man ha lite distans till alkoholen. Jag var aldrig full under hela kryssningen. Drack max fem öl per kväll (33cl). Det räckte för mig. 

Likes

Comments



Nu är kryssningen och efterfesten slut, done. Jag har jobbat ARSLET av mig i två dygn och jag känner mig redo för gym, sallad och promenader! Det ska bli så jädra härligt med jul och bara fokus på skola ett tag.

Ska dessutom ägna mycket tid med min sambo och mysa med honom. Jag är som nykär igen. Innan båten var jag så avstängd, men nu är jag liksom på honom hela tiden och myser jämt. Min älskade man! Min Martin! Snart två och ett halvt år ihop och jag är fortfarande sådär "MEN SHIT VAD SNYGG HAN ÄR" när han står utan tröja. Min bästaste, underbaraste man! Vad fan vore jag utan honom?

Jag längtar tills vi ska ha familj, bil, hus och allt. Det ska bli skönt att ev. flytta nästa år också. Golvet ska fixas i köket och så även luckorna. Jag ska välja ut handtag till skåpen :) Kul att man får vara med och bestämma lite. Och om ett och ett halvt år ska vi gifta oss i norrland, så vi har bokat in två veckor uppe i Boden till nästa sommar. En vecka med arbete och en veckas semester. Arbetet är att fixa i ordning ladan, golvet, göra skyltar, fixa med inredningen etc. Och det kommer bli hur vackert som helst!

Eventuellt kommer mamma och hennes kille upp för att hjälpa oss också. Jättekul!

Vi blir ca. 80 gäster och ska försöka göra så mycket som möjligt själva med mat, underhållning osv. Prästen ska informeras och inbjudningarna ska ut år 2018. Vi gifter oss dessutom på min födelsedag; den 13:e juli. Häftigt va? :)

Då är jag nyexaminerad också! Superhärligt!

Kommer bli helt magiskt att få gifta sig med just honom. Ofta tycker jag att han fan är för snygg för mig, hahaha!

Min Martin :)

Likes

Comments

Jag går med gammal go 90-tal i lurarna medan fötterna blir tyngre och tyngre. Inte tyngre som i något dåligt, nä, som i att jag får feeling, vill ombord, göra mitt jobb. Även om folk som bara ska jobba FÖR mig har fått panikångest och hoppat av, så har jag väl inte riktigt blivit nervös ännu. Jag har ju gjort det här alldeles själv för många gånger. Nu är det min sjunde gång. 

Jag och min kille har hunnit kramas kanske tre gånger på en vecka (hahaha). Helt sjukt. Jag har i alla fall lyckats få med honom på hans bästa utekväll i limmo efter limmo. Han var lycklig. Jag blev bara ännu mer sjuk efter det, haha! Har förmodligen lunginflammation, men har inte tid att kolla det. Får ordna sig på söndag. Eller något. 

Det kommer bli skumt att få en vardag utan events ett tag. Att kunna gå på gymmet utan att tänka på personal, scheman och tal. Att kunna äta frukost utan dator i knät. Att kunna ha sex med sin kille nästan varje dag (haha). Det vore ju verkligen helt sjukt kul. Nu ska man vara glad OM det händer mer än en gång i veckan. Det är mer mercy-BJ som gäller nu. 

Orkar inte riktigt bry mig om jag går in på för mycket detaljer. Är för trött. 

Insåg att jag MÅSTE hoppa två seminarier nu. Grejt. Och att jag MÅSTE på jävla föreläsning i morgon. Grejt. Ibland önskar man att man INTE gick på högskola OCH gjorde detta samtidigt, men högskolan är det som jag brinner för och kryssningen gör ju mig glad egentligen. 

FAAN vad jag gnäller. Måste sova. Och ta SSRI. Glömde i morse. Grejt. 

Likes

Comments

Jag står vid kassan när min vän tittar på mig, tar sats och säger något han vet är himla känsligt. 

- Jag ehm.. har pratat med någon..
"Oookej..? Vem då?"
- Jag har pratat med din bror.. heh.. faktiskt. 

Förr hade jag väl stannat upp, frågat hur han mår och bett honom att hälsa eller något. Nu skakar jag bara på huvudet och gör något läte som ska få mig att uttrycka min "obryddhet" eller vad man nu ska kalla det. 

- Jag frågade om han skulle med på båten, men han sa att du var typ sur på honom. 
"Ja, jag är skitförbannad på honom."
- Varför då?
"För att han borde sluta knarka någon jävla gång och vara min storebror."
- Okej.. men är det bara knarkandet som gör dig arg?
"Nej.. jag är arg för att han skiter i att höra av sig, att han bara drar, försvinner när allt är lite jobbigt, och så skiter han i sitt jävla ansvar som individ, människa liksom. Jag kräver bara att han hör av sig ibland, att han har ett normalt jävla liv med kneg, lägenhet och lite mål i livet, men knarket är viktigare än vad jag är, så jag har valt att skita i honom lika mycket som han skiter i mig."
- Oj shit.. jag visste inte. 
"Nej, vem fan vet en familjs mörkaste jävla hemlighet? Vi har försvarat honom i över TIO år. Jag har gått och ljugit för människor, sagt att han har förändrats, utvecklats, men det har han inte. Han har varit precis som fucking vanligt. Han har gjort min mamma ledsen, mig ledsen, familjen ledsen. Och jag orkar inte försvara honom mer."
- Vad ska jag säga till honom då?
"Fan vet jag.. hälsa att jag fyllde 30 i juli och att det hade varit kul om han hade kommit ihåg det och skickat ett grattis i alla fall. Själv åkte jag över till honom när han fyllde 32 och gav honom nya kläder i present, men jag fick fan inte ens ett jävla sms. Så det kan du väl hälsa.. att jag är trettio nu."

Min kompis står med ögon stora som golfbollar och bara stirrar på mig. Jag bryr mig inte mer Jag skäms inte längre. För det är fan inte jag som ska skämmas. Det är han som ska göra det. 

Likes

Comments

Han sitter bredvid och spelar ett spel med syrsor som låter i bakgrunden. Han ser alltid så bra ut i profil, sådär snygg och stilig ut med sitt skägg. Jag sitter klar med min retorikläxa och funderar på att göra min #metoo och han nickar som att det är helt självklart. Jag har inte orkat prata om hur jobbigt det EGENTLIGEN var. Jag brukar svepa förbi storyn när den måste berättas med "ja asså han drog mig till hans hytt å jag var ju full men asså han våldtog mig inte men det var ändå psyk liksom" ungefär. Så jävla ursäktande. Så jävla svag jag har varit.

Det är bara Martin och Mariella som vet vad som egentligen hände. Det är dom som vet att han tog på mig när jag sov. Att han försökte slita av mina kläder. Att han låg och tittade på mig i timmar den morgonen - som en psykopat. Det är dom som vet att han ville ha med mig till Karlstad, att han agerade hotfullt, att jag skulle vara hans tjej. Dom.. vet. Ingen annan.

Jag hade turen att smita. Jag smet vid terminalen, hoppade in i Robins bil och sa "KÖR FÖR I HELVETE". Jag var så jävla rädd och jag trodde lite att jag bara "överreagerade" och var dramatisk. Men efter att ha läst Joakim Lundells bok, så förstår jag att jag hade rätt magkänsla, rätt tankar om den här mannen som hade brutit sig in i vår hytt och tagit med mig till sin.

Han var inte frisk.

Många gånger försökte han få till samarbeten med mig. Jag gick faktiskt med på ett möte en gång. Det var på ett fancy hotellrum. Jag tog med mig en tjejkompis dit och jag minns att det kryllade av avdankade småkända människor ifrån såpor och annat TV-trams. Och där stod han, pekade ut mig på balkongen och sa, nästan lite hotfullt; "nästa gång du tar med en vän så säger du det till mig". Jag ryckte på axlarna, nickade väl ett ja och förstod inte riktigt vad dramat handlade om liksom. Han såg då att jag sneglade bort mot dörren, så han avbröt snabbt min tanke och sa "men heh asså jag menar att du måste säga något så jag vet hur många vi ska vara i limmon sen".

- Limmo?
"Ja, vi ska ju åka limmo sen."
- Ah jag troddeeh..
" Så är det, Stjärna!"


Sedan satt vi runt ett glasbord vid Centralen. Han tittade lite hånfullt på en av tjejerna och sa med sin psykopatiska stämma;
"Du vet väl att Stjärna har fler följare än vad du har på Facebook? Och hon har inte ens horat ut sig i TV som du har.."

Jag blev alldeles kall. Jag kände att han försökte få henne att inte tycka om mig, att liksom skapa en dålig stämning - med flit. Vem gör ens så? Skapar dålig stämning MED FLIT? Vem vet..

Vi åkte limmo. En av tjejerna visade sig vara ganska trevlig, men en annan dum. Det gjorde detsamma för mig. Hon var i alla fall inte elak och hon knarkade inte så mycket. Hon och jag tittade på varandras tatueringar, drack skumpa och hon pratade om att hon kunde spela guitarr.

När vi kom fram till GK, så satte vi oss vid ett drinkbord. Efter någon timme berättar han att han äntligen vill prata business med mig (för det hade vi INTE gjort under hela kvällen - även om det var DÄRFÖR jag hade kommit dit). Först så bygger han upp en förväntan hos mig. Pratar om varumärken, om separat dansgolv och mycket mer..

Och så säger han;

"Om du bjuder in 100 personer som tackar ja och bokar, så kan du få allt det."
- Vadå?
"Ett separat dansgolv för dina passagerare."
- Är det allt jag får?
"Det är JÄTTEMYCKET, Stjärna! Se det som en början!"


Då tog jag på mig jackan, drog tag i en kompis och gick på efterfest i Sundbyberg.

Likes

Comments

Saknar du någon just nu?
Min storasyster väldigt mycket faktiskt.

Har du ett par rosa string?
Japp, ifrån VS.

Tycker du om kött?
Tycker om och tycker om.. nja. Jag var aldrig särskilt köttfrälst innan jag blev pesci. Har aldrig gillat hur man slaktar nöt, fläsk och höns heller..

Vem var den senaste du pussade?
Min pojkvän när han typ kom in, drog av mig kläderna och plötsligt hade sex med mig. Fattade noll. Var helt inne i InDesign och blev alldeles paff, hahahaha!

Gillar du någon nu?
Gillar väldigt mycket just nu. Min kille, mina vänner, mina chokladflingor..

Vad gjorde du inatt?
Pluggade propaganda. Tur det för jag var med i en panel som fick prata om det för hela klassen idag.

Hade du berättat för din föräldrar om du blivit gravid?
Ja, asså.. eller.. inte för pappa, men för mamma. Har inte så bra relation till min biologiska pappa.

Hade du blivit glad om din kille friat till dig?
Det har redan hänt och jag var fan lyckligast på jorden. Vackraste frieriet någonsin.

Klackskor eller sneakers?
Sneakers. Sneakers. Sneakers. Jag är sjuuuuuukligt bekväm av mig.

Jeans eller kjol?
Kjol. Jag har bara typ ett par jeans, haha!

Äkta hårfärg?
Nej för fan i helskotta. Min mamma experimenterar med mitt hår jämt.

Nuvarande hårfärg?
Strawberry-blonde

Frisyr?
Någon pony tail på skallen efter gymmet tidigare idag.

Skostorlek?
38,5-39isch

Civilstatus?
Förlovad serru

Har du någonsin vart olyckligt kär?
Nja mja jo.. asså man har väl varit olyckligt kär i något ex som dumpat en liksom, men jag lägger sällan tid på killar som inte lägger den på mig tillbaka, så jag går inte runt och "är olyckligt kär", haha!

Tror du på spöken?
Men för fan nej.. Jag tror att vissa människor ser vad dom vill se och hör vad dom vill höra. Om jag koncentrerar mig ashårt, så knarrar golvet här, haha!

Har du någonsin fått ditt hjärta krossat?
Ja, asså eller jo.. jag var med om ett uppbrott som var ganska vidrigt där killen inte pratade med mig på veckor eller ens berättade varför han hade dumpat mig. Absolut vidrigaste ever. Då var jag rejält förkrossad.

Har du någonsin krossat någon annans hjärta?
Ja, både med flit och oflit. Jag har varit ganska hemsk i mina singeldagar.

Har du någonsin blivit kär i din bästa vän?
Ja, alltså.. jag är tillsammans med min bästis idag.

Är du rädd för att starta ett förhållande med någon?
Om jag är singel så, ja! Absolut! Jag var rädd för att bli ihop med Martin i början, men sen när han var ivrig och sådär på, så blev det helt självklart.

One night stand eller förhållande?
Jag har aldrig lyckats med ett ONS. Jag har VERKLIGEN försökt, men det har inte gått bra alls.

Vild fest eller romantisk hemmakväll?
Just nu blir det inget av det då jag ALLTID har plugg att göra, men jag stannar hemma kanske 3 helger av 4. Orkar inte festa så jävla mycket.

Telefonkontakt eller face to face?
Skriva? Hahaha! Men ehm.. jag svarar aldrig i telefon, så F2F?!

Har du någonsin velat ta livet av dig?
Ja, ett par gånger minst. Ibland får man lite känn på dom tankarna än idag även om man inte ens vill. Så jävla jobbigt med depressioner..

Har du någonsin gått på bio ensam?
Faktiskt inte.. skulle dock lätt kunna göra det.

Är du glad?
Mja.. trött.. less.. men glad..

Kan du nämna tre saker du vill ha?
Hmm.. 1. kaffemaskin. 2. tatuering. 3. semester.

Har du någonsin blivit jagad av polisen?
Haha, nej. Jag är en jävla mes. Har aldrig varit kriminell på så vis.

Har du hund?
Två tamråttor. Halo och Nikita.

Skulle du vilja väga mer?
Näe..

Skulle du vilja dricka dig full nu?
Nope. Jag är för trött för det. Orkar dessutom inte bli bakis.

Kan du låta bli att prata i fyra timmar?
När jag sover så, haha!

Kan du vara på en fest utan att dricka?
Nä, eller.. jag går inte på fest om jag tänkt vara nykter.. haha! Jag stannar hellre hemma med CS.

Likes

Comments

Så var det lördag och jag skulle ut. Hade satt på mig prassliga tajts, en urringad topp och lite mycket solpuder. Min vän väntade inne i stan på mig och, 6h senare, satt jag i soffan med tårar i hela ansiktet och klockan hade blivit tolv. 

Det är inte helt ovanligt att vi bråkar. Senaste tiden med hans stressiga jobb, alla mina jobb och skola, så har vi inte alls samma klocka, samma schema. Stressen tar över, höstmörkret och allt blir jobbigt. Att laga mat blir jobbigt, att städa blir jobbigt, att hinna ens knulla blir fan jobbigt. Orken efter gymmet är på noll och jag drömmer mardrömmar nästan hela tiden. Han får hålla om mig halva nätterna för att jag antingen skriker eller svettas och rycker. Livet är inte så enkelt. 

Och min psykiatriker ringde för två månader sedan och drog in mina Atarax. Inga piller har, än så länge, varit lika bra, men jag vill heller inte byta SSRI för att få ta Atarax igen. Theralen är ett jävla skämt i jämförelse. Dom gör mig astrött och jag sover bort hela dagar på dom. Fattar inte att det ens kan vara ett substitut för Atarax. Så nu måste jag, mest troligen, ta något annat insomningsmedel. Suck. Typ Imovane. 

Vi bråkar inte längre på samma vis. Vi har ätit ute mycket denna vecka, dejtat liksom och, faktiskt, haft sex ett par gånger. Haha, innan hade vi inte haft det på.. ehm.. två veckor!? Vilket är lång tid, I know. Och jag tänker inte vara bruden som skryter om någon VILD SEXLUST. Ibland är jag fan så jävla stressad att jag inte har någon alls. Jag stressar igenom allt jag vill göra under dagen och sen dör jag på sängen. Inte som att jag nonchalerar min partner och aldrig gosar för det gör jag väldigt ofta, men jag har bara haft NOLL LUST senaste tiden då.. med alla bråk, all stress, all jävla skit. 

Önskar jag var klar med skolan. Den här kursen jag går BORDE ha varit kul, men det är den inte. Den är upplagd som att ALLA lektioner är seminarier - fast det är RETORIK?! Jag hade liksom önskat mig spännande föreläsningar med dramatik - och fick fan inte det alls. Jättesynd. Men men.. denna kurs slutar nästa vecka, så då slipper jag den skiten antar jag. 

Nu måste jag göra frukost. Min mage kurrar deluxe kl. 05 på morgon nu för tiden - fast jag käkade popcorn och proteinpudding igår kväll :/ Skumt.. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Över två år har gått och våra bråk blir kortare, våra dagar ljusare och livet till och med bättre än jag kunde tro. Han förgyller mitt liv genom att komma hem lite full, ta tag i mina kinder och säga "jag skulle aldrig vara otrogen mot dig" med en andedräkt som luktar bensin-isch. Jag ler och säger något i stil med att om han skulle vara det så är han ändå helt jävla dum i huvudet för att jag faktiskt är en jävligt bra tjej faktiskt. Då kysser han mig länge och hans tunga smakar lite vin med en apelsinlikör.

Han somnar på min kudde precis bakom min nacke medan jag scrollar instagram morgonen därpå. Jag går på gymmet, tittar på nyhetsmorgon medan crosstrainern berättar att jag har 133 i puls. Jag tränar ben tills jag inte kan stå särskilt bra och sedan hem igen, packa matlåda, kyssa hejdå fast han håller fast mig och jag får ta ett senare tåg för att han måste berätta att jag är vacker.

Han lagar mat till mig och dammsuger lägenheten. Han ler när jag somnar på hans axel och när jag vaknar med min saliv över både kind och hans t-shirt, så säger han med fnitter i rösten att det, det är det bästa han vet; när jag somnar på honom. Han berättar att han har gömt en choklad under min kudde som ska hjälpa mig att plugga bättre. Jag pussar sönder hans ansikte.

Vi leker med råttorna när jag klarat min komplettering. Han ler när min råtta snuttar på mitt öra och han håller sin i famnen. Vi gör rent i buren, matar dom med ris och sås, pussas hela tiden.

Det är bara en vardag, men så är livet just nu. Vi är fortfarande helt löjligt kära i varandra och det är sjukt efter två år att den där mannen är så pass snygg i mina ögon att jag tittar på hans instagram i smyg när jag sitter på tåget på väg till skolan.







Likes

Comments

Så köpte vi två råttor. Han stod där med tusen och åter tusen saker som försäljaren inne i affären tyckte vi skulle ha. Vi tog allt. Man vill inte vara en dålig råttförälder. Man vill göra rätt för sig. Så vi tog med allt. Min man blev lite ångestfylld, men har börjat vänja sig. Vi tar allt step by step liksom och råttorna verkar trivas med oss - särskilt min som är social och gömmer sig i mitt hår.

Han hade dessutom varit på konferens idag. De hade gjort personlighetstester. Han pekade sedan på ett resultat som var HELT tvärtom hans och sa; det där är min fästmö! Haha! Och mycket riktigt var det jag. Jag är tydligen HUNDRA PROCENT extrovert. WTF liksom?! 100%! Inte en enda procent av mig är introvert. Ganska häftigt faktiskt! Han var väl 70% introvert istället (LOL) och mer åt det praktiska hållet. Jag är bara virrig, ganska smart och kreativ typ. Grejt.

Gjorde klart en uppgift på 8 A4 igår. Vet inte alls hur det gick och om jag ens gjorde den rätt. Jag är lite rädd, men.. men vad fan.. det är ju bara å hoppas på det bästa. Det är bara lite kinkigt med stavning, ordföljd och skit när man går kommunikatörsprogrammet. Lite sådär att de petar på ALLT. Brrr. Man ska fan vara noga när man måste - i övrigt skriver jag gärna asslarvigt. Typ Å istället för och, ist istället för istället, mm istället för m.m.. bara lat liksom.

Ska gå och säga godnatt till råttorna, smörja in nyllet och lägga mig med instagram en stund. I morgon ska jag jobba lite på eventet och sen dra till skolan och sen köra gymmet igen. Har slutat dricka fram till efter Halloween (alltså inte ta ett glas vin, utan jag menar liksom SUPA), så jag ska fokusera mer på träningen nu. Blir Zumba på lördag! Igen! Wii!

Godnatt på er!

Likes

Comments

Jag minns det ibland så starkt att jag står i samma rum, där och då, när det hände. Det är bara när jag orkar som jag tar mig tillbaka. Men även då förstår jag att jag egentligen inte orkar.

Jag minns hur det bubblade i hennes hals, i hennes lungor. Jag minns hur jag kastade mig på larmknappen och bad någon göra något, men att.. att inget hände. Jag minns att jag stod med gråten över hela ansiktet, att desperationen tog över mina andetag, att panikångesten la sina ägg i min kropp för evigt där och då. Jag minns att det var då jag tappade kontrollen, att det var då jag förstod att hon skulle dö. Inte på läkarsamtalet, inte när de ringde hem mig ifrån Malmö och jag bokades akut på ett flyg, inte alla gånger jag fick samtal som hennes kontaktperson att åka in. Det var då.. där och då.. som jag fattade att hon skulle dö. Precis innan hon gjorde det.

Jag hatade mig själv i det ögonblicket för att jag hade varit så jävla naiv. Varför hade alla andra fattat, men inte jag? Varför stod ingen förvånad?! Varför var det bara jag som larmade på knappen och skrek att någon måste göra något?

Det bubblade. Det där bubblande ljudet. Det som sakta ska dränka det vackraste jag har. Det ska ta bort den jag älskat mest i min familj och hon ska aldrig komma tillbaka igen. Min idol, min bästa vän, mitt allt.

Jag håller hennes varma hand medan droppet droppar helt i onödan och alla rör lika gärna kan tas bort. Det bubblande ljudet ska snart sluta och så även gunget av hennes andetag under den gula filten ifrån Landstinget. Jag ska bli lämnad ensam. Jag ska aldrig mer lyfta hennes son i mina armar, aldrig klappa hennes svettiga panna, aldrig höra hennes höga skratt igen.

Jag ska aldrig få göra det igen.

Jag får hennes sista ögonblick. Det där då hon vaknar till och ser helt normal ut i några sekunder. Hon tittar på mig, fast inte på mig. Det är som att hon ser rakt igenom mig. Hon ser kanske något annat som jag inte kan se. Jag vet inte. Jag vet bara att jag hoppar upp och säger "HEJ! Där är du ju! Hej! Vi tycker om dig, Loo! Kom ihåg det!". Det är som att halva jag vill fortfarande tro att hon inte ska dö medan den andra faktiskt förstår, redan vet.

Och hon tittar upp i taket med ett par ögon precis lika runda och mörka som mina.

Och sedan försvinner hon.

Och vi är inte i samma rum längre.

Likes

Comments

Personal som hoppar av och på, arbeten i grupp och individuellt dag på dag, rapporter, möten, gymmet och allt det där som måste hinnas med; gosa, äta, älska. Människor som mailar, skriver fina saker, skriver saker jag måste svara på. Hostan som nästan blommar ut i halsen, blir nästan snart en förkylning, ignorerar. Mer arbete på jobbet, mer dagar i månaden. Träningsbyxor som noppar sig för att de använts för ofta. Missfärgade mjukisar av samma orsak. En text på 8 A4 som inte skriver sig självt. En nystart snart i retorik. Vitt bröd, Kelloggs special-K och pasta dominerar mitt liv. Kaffe ifrån Kahls likaså. Arrangörsgrupp som ska ses i morgon och på fredag och på söndag. Jag själv som ska ha personalmöte. Köpt fler matlådor för att spara tid, slippa stå i lunchkö, hinna maila folk.

Fästman som älskar mig och meckar projektor. Han.. han är i alla fall lycklig och trygg. Då är jag det med.



Likes

Comments

Nu kommer den där jävla stressen. Den då jag blandar gym, skola, jobb och jobb 2. Arrangerandet tar mycket mer tid än förr, CUM behöver mig lite mer, skolan är fullständigt jävla kaos av uppgifter och skit, gymmet måste jag till för att typ sluta ha min ADHD. Den har bara eskalerat på något jävla vis och även om jag tar Theralen på kvällen, så vaknar jag med ADHD på morgon ändå och måste "göra något fort". 

Min kille gillar min ADHD väldigt mycket. Han tycker att jag är ball som klarar så många bollar i luften samtidigt. Att jag ens tränar när jag går på högskola är ju ett plus i kanten. Nu är jag uppe i 8-9 pass i veckan. Isch. 

Min kille, fästman alltså (ska verkligen bli bättre på att säga det), var uppe i 13 pass i veckan när vi träffades i början (WTF liksom?). Så när en klasskamrat säger "WOW 9 PASS I VECKAN!!?" så rycker jag bara på axlarna. Det är inte så mycket i vår värld här hemma i Sollentuna, haha! Det är typ "normalt". 

Men stressen är här för att stanna ett bra tag. Jag studerar kommunikatöryrkets grunder just nu och vi får nya, nya nya uppgifter hela, hela, hela tiden. Man hinner knappt göra en innan man har tre till liksom. Gjorde en etikuppgift idag i alla fall som jag hoppas är helt okej. I morgon ska vi göra klart en enkätuppgift och jag måste läsa 222343429 texter som är jättejobbiga till ett jävla litteraturseminarium. 

Hah, när någon sa att Södertörn var en pajasskola, så känner jag att någon kan dra åt helvete just nu. ALDRIG har jag behövt läsa och göra SÅ MYCKET i skolan som nu. Strategier, teorier och en jävla massa skit som jag ska kunna. SUCK. 

Och som grädde på moset hade vi vårt studiebesök idag på SVT. Det är SÅ MYCKET att tänka på. 

Kryssningen säljer halvslut och vi måste boka möten, besök, marknadsföringsdagar och skit. Jag ska leda ett personalmöte med 11 pers om en vecka i en hyrd lokal. Hurra. 

Aja, tur att jag och min fästman har det jävligt bra i alla fall. Inga bråk, bara gosigt faktiskt. Det är som att "mycket att göra" är nyttigt för oss, haha! Min älskade norrland.. nu är det bara fem dagar kvar :) 

Likes

Comments

Det finns några saker jag är lite stolt över i livet. Eller ja, egentligen ganska många nu när listan kan göras lite längre.

Förr i tiden krökade jag alltså kanske tre dagar i veckan. Jag bodde väl med någon kille som jobbade och själv studerade jag eller gjorde ingenting. Jag levde för helgen och festerna, söp på allt jag fick tag i, hade noll framtidsplaner och noll självkänsla. Jag hörde inte ett jävla barr så jag läste på folks läppar hela tiden. Jag gjorde aldrig klart något jag påbörjat och jag hade en jävla massa vänner som stöttade mitt dåliga jävla skitliv genom att leva lika dåliga liv själva. Det var väl en slags supportklubb i att inte förverkliga sina drömmar. Dessutom hade jag inget eget ansvar alls what so ever. Inget alls. Inget arbete, ingenting.

Idag studerar jag på högskola, heltid, på kommunikatörsprogrammet. Jag är förlovad och bor sambo med min drömkille. Jag jobbar som butiksansvarig minst en heldag i veckan på C.U.M och arbetar även som festarrangör för Tallink Silja. Vid sidan av är jag en hjälpreda för gruppen "Vi som kämpar med psykisk ohälsa" på Facebook och så tränar jag 6 dagar i veckan med målsättning att bli bättre och bättre i Tough Viking. Jag dricker bara öl om jag går ut och jag är absolut inte ute tre dagar i veckan (älskar nyktra helger). Alla vänner jag kände drog ner mig har jag inte bara slutat umgås med - utan jag har avföljt vartenda en på Facebook. Alla verkligen.

Det var egentligen inget svårt beslut att släppa gamla Eve och bli en ny person. Jag blev det i samband med att jag blev tillsammans med Martin. Jag kom på att "nä, fan, jag orkar inte festa och ha vänner som bråkar med mig". Jag blev liksom nöjd över att vara ensam, att börja om igen när det kom till att skaffa vänner. Förvisso har jag några kvar såsom Mariella t.ex. Men många har fått gå. Många.

Martin kan kolla på mig ibland och säga att han tycker att jag är ball. Jag brukar alltid säga "NEEEHH", men han insisterar. Jag tror att han tycker det för att jag har tagit så jävla mycket skit i livet och ändå kan fnissa och skratta högt med honom. Jag kan så enkelt bara släppa jobbig vardag när han och jag gosar i sängen. Jag kan liksom lämna saker, bara acceptera att dom inte är bra för mig, och avsluta. Det är en egenskap jag tidigare kommit in på, men sällan pratar om. Den där egenskapen där jag bara kan stänga av folk, inte känna mer, inte bry mig.

Den fick jag nog i samband med alla löften min pappa gav som han aldrig höll. Jag har länge stängt av hans och min relation. Jag har gjort det sedan jag var.. öhm.. 17. Och att kunna stänga av en relation till någon som egentligen ska stå en nära kanske gör att man så enkelt kan stänga av andra relationer(?). Jag vet inte riktigt. Folk jag känt i flera år har jag kunnat stänga av.

Fast jag vet inte om jag kan stänga av min lillasyster. Det tror jag inte.
Och inte Martin heller.

Men att förändra sig själv kan bara komma ifrån två saker;

1. Man hamnar på botten av jävla botten i livet.
2. Man väljer att ta sig upp igen - men tar en annan väg än den jävla vägen man alltid försökt med som aldrig fungerat.

Jag behövde testa droger, somna på gräsmattan utanför mitt hus, förlora mina närmsta vänner och misshandla mig själv psykiskt om och om igen innan jag kunde ta mig upp.

Nu är jag inte den gamla Eve längre. Nu har jag nya vänner som vill dela min kärlek och tid - alltid, jämt - med mig.

Likes

Comments

Sa jag och bokade in Zumba på lördagen. Jag har varit enormt less på alkohol och vara social. Jag har varit enormt sugen på att mysa ner mig, gå på gymmet kanske och liksom bara vara. Jag orkar verkligen inte med all hets om att umgås - jag vill bara vara med mig själv ibland. 

- Öh va? WHY? Mår du dåligt eller?

Nej, det är ju det jag inte gör. Jag mår faktiskt jättebra och jag vill bara vara i mitt eget sällskap ibland. Jag älskar att strosa runt i centrum, köpa fina ljus på TGR och lyssna på någon knepig blues i öronen som ingen annan gillar medan min kille sitter hemma och tittar på CS-matcher och saknar mig. Jag älskar att bara vara helt enkelt. 

Och att vara låtsas-PT till mina vänner förstås - vilket jag varit två gånger på en vecka nu. 

Jag vet inte riktigt varför folk väljer mig som PT. Min kille är MYCKET bättre, men de väljer ändå mig. Kanske ser jag lika ödmjuk ut som en labrador. Jag vet inte riktigt. Jag är dock väldigt snäll och jag försöker fungera som en psykolog på gymmet genom att prata mycket om det psykiska som händer - skammen, rädslan och förvirringen. Det är faktiskt riktigt läskigt att gå på gymmet när man inte kan träna. 

Min man är lika jävla bra som vanligt. Vi har åkt på loppis, gått på bio, ätit vegoburgare och poppat popcorn. Han tyckte det var himla kul när jag kom ner till styrketräningsavdelningen och såg ut som typ "jag-duschade-med-kläderna-på-och-gick-i-spöregn" efter Zumban. Herregud, jag har aldrig blivit så svettig förr! Och vad KUL det var! Mer Zumba!! 

Dessutom tryckte jag igenom en ny piercing i min tunga. Jag har fortfarande ont i den ;( Buhu. Hoppas den läker helt snart. 


Nu måste jag sova. 

Ps. Om typ 8 dagar har jag och min kille varit ihop i 2 år. 



Likes

Comments

Okej, allt händer i livet på en och samma gång, och varför i helvete bespara detaljer om den mörka sidan av livet för att erhålla en myspys-fasad? Nä, det har jag slutat med och här kommer saker som hänt i mitt liv under tre veckor..

- Jag fick nackspärr och kunde typ knappt röra mig mina sista riktigt lediga dagar. Jag sov 11 timmar om dygnet i tre dagar i sträck.
- Jag höjde min SSRI-dos, drack tre glas vin och kaskadkräktes dagen efter. Trappade ner till 0,5 igen (biter av ett piller på mitten alltså).
- Jag har fått svamp och smittat min fästman med det. Jag vill inte erkänna det för honom, men jo.. mest troligen är det mitt fel för att jag svettades ihjäl när jag körde mark i fredags och blev jätteäcklig.
- Jag har fått CSN. Äntligen.
- Jag har fått 8 uppgifter att göra under mina tre första skoldagar.
- Jag har ätit sushi fler gånger på tre veckor än på ett år.
- Jag har blivit rosahårig.
- Jag har jobbat på event och extrajobb as fuck.
- Jag har sjungit för Martin på fyllan och han tyckte det var fint.
- Jag fick en ny stalker på mitt jobb.
- Jag har köpt en ny jacka och ska kasta min gamla för den är fan död nu. Hål i den överallt. Känner mig lite luffig.
- Jag köpte nya skor igår. Vuxenskor. Typ. Fast ingen jävla klack på för det pallar jag inte. Än.
- Jag och Martin åt 40 kräftor på 30 minuter förra helgen.
- Jag har fått mens. Typ. Tror jag. Jag vet inte. Oklart det där.
- Jag har varit hos en manlig gynekolog igen. Jag skulle aldrig välja en kvinnlig före en manlig. Kanske knäppt, men jag föredrar killar. De är snällare.
- Jag har planerat nästa tatuering.

Ja, livet på tre veckor. Typ. Jag är jävligt trött nu. Har läst kanske 300 sidor Kommunikationsbok också. I morgon har jag skola från 10 till 17. Tur att dom säljer världens godaste proteinbarer i skolans café.

Går och scrollar instagram från sängen istället. Att ens sitta är jobbigt, haha!

Likes

Comments

Åh, vem gillar nackspärr?! Inte jag. Och nu har jag det. Nackspärr. Vem fan kom på den skiten?! Ugh! Jag kan inte träna, inte springa, inget. Känner mig som en trött deg. Suck. Tur att min pojkvän tänder på "mycket kvinna" då.. 😂 

Lagade världens godaste mat med räkor och köpte en present till honom; en ny kniv. Han blev jätteglad. Egentligen vill han ha en morakniv också, men njä.. jag får tona ner hans norrländska idéer ibland. 

Vi hade faktiskt en kniv som hängde på väggen i köket. En rostig jävel. Jag fick bort den efter typ ett halvår ☺️ Winning! 


Har just köpt världens sexigaste catsuit på Tradera också 😂 Impuls! Hoppas den sitter bra 😊 


Nu ska jag pussa godnatt och sova. I morgon ska jag till frissan 😍

Likes

Comments