Om jag bara fick byta bort min hjärna med någon annan, under dessa dagar. Undrar hur det känns att kunna tex städa ett enda rum i taget och hålla fast den tanken, eller att kunna tänka rätt där man tänker först och handlar sedan, eller bli lagom arg så det inte blir svart, eller kunna styra över sin impulser . Undra hur det känns att leva utan hallucinationer? Måste vara tomt på något sätt. Jag slåss dagligen med mina tankar och speciellt under mina depressioner, då mina tankar blir maniska. För såna som vi som både har adhd och bipolär sjukdom så lever man i en kamp med elektricitet i vatten, jag hade varit glad om vattnet var en liten pöl. En gnutta tanke kan bli otroligt stor där den förvandlar ett stilla vatten till ett livsfarligt ställe med vansinnesutbrott, ångest och tankar som jag är livrädd för. Jag vet att det låter sjukt men om jag bara kunde föra min hjärna in i din så skulle du inte stå ut en dag.

Att ringa och sjukanmäla sig är det värsta jag kan göra. Jag blir både nervös, förbannad och ledsen för jag är INTE SJUK!! Jag är jag fast jag inte klarar av mig själv ibland, så hur skall jag då kunna klara av andra människor?

Jag tänkte dela med mig lite av min tankar som jag har nu.

baka bullar, ta en promenad vid Brattfallet, resan till Veddinge, måste jobba, måste ladda mobilen, skall jag våga skapa ett eget företag, källaren skall städas, altanen skall städas, kolla timepoolen för att bli bokad på jobb, 2 veckor kvar till lön, jag vill flytta, jag vill resa, fixa kaffe, människor som har gjort mig illa ( och deras närvaro), boken jag vill skriva klart, ut och sjunga och spela, ta reda på pant burkarna. Ja listan kan bli lååååång på bara några sek.

Ibland får jag problem med sömnen då jag kan vara vaken över 1 dygn. Oftast beror det på att hyperaktiviteten inte lägger sig. Får jag inte min aktivitet som jag behöver den dagen och fuskar med maten samt sover för länge på morgonen så löper jag en större risk att jag får vara vaken och irritioner växer fram.


Så idag är det ingen rolig dag.



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Ängla hund ängla hund. Du är så fin, rar och omtänksam. Ett hjärta av guld stannar snart i tiden för att starta i en annan tid av levende.

Ängla hund ängla hund tror du på livet efter detta. Liv som blir ett forsatt kärleksliv.
Ängla hund ängla hund öppnas porten för dig som den kanske gjorde för min farmor. Kommer du vara där?

Ängla hund ängla hund dig jag kommer minnas längre än till minneslund.

Ängla hund ängla hund dina verk av livet kommer jag gör till mästerverk i det försätta livet. Din närhet med tomma ord gav kärlek till oss alla, vi skapade orden som du ej kunde säga.

Ängla hund ängla hund du är och förblir en ängla hund. Nu skall du icke få lida mer och nu skall jag få säga hej då för farväl vågar jag inte säga för hoppet att få träffa dig igen skall finnas hos mig och hos oss.

Ängla hundar ängla hundar ta hand om våran älskade Boulas tills vi ses igen.

Ängla hundar änglar hundar ta nu hand om våran ängla hund

Likes

Comments

Du finns hos mig på den långa stigen men jag kan inte nå dig för att rädda dig. Han är snäll och han är en riktig familjemedlem. En familjemedlem som snart inte finns hos oss. Hur mycket jag än gråter och kväver mig i sorg så kommer inget mirakel. Om att livets slut kunde se ljusare ut. Du betyder så oerhört mycket för oss.
Sorgen är enorm, tanken att du kommer försvinna i detta liv skrämmer mig. Du är en hund med leende och glädje rus. När dom jobbigaste stunderna har varit har du varit där. Du har inga riktiga ord men ditt hundspråk har gett oss allt och vi har gett dig sann kärlek tillbaka.
Du är och förblir våran underbara familjemedlem💖
Jag hoppas vi kan synas snart igen, där vi kan bada,leka, trösta och kramas igen.

ÄLSKAR DIG BOULAS! och det kommer jag alltid att göra i både detta liv och nästa.

Likes

Comments

Hej läsare.

NU är Påsken klar och valborg knackar på dörren. Känns konstig detta år och nervositet från och till.

Vill verkligen bli klar med undersköterskeutbildningen och lyckas ta examen. Är så nervös över dom sista uppgifterna och gymnasiearbetet, men snart är PRAON över och då kan man fokusera på skolan igen.

Idag har jag trappat ner mer av min medicinering av Lamotrigin så nu är jag nere på 1 tablett om dagen, och hur kommer kroppen nu reagera? Förra gången när jag hade trappat ner till 200mg så började hjärtklappningarna och fullt i oro i kroppen samt sömnen blev rubbad en stund, men nu känns det "normalt". Jag skall kunna klara mig utan mediciner och lära mig att tänka rätt samt lyssna på kroppen.

Satt här om dagen och hade en lite dålig dag, med massa tankar men för en gång skull orkade jag föra bort dem. Jag minns inte när jag lyckades föra bort tårar som förut har forsat en hel dag och hallucinationer. Men det var en jobbig dag men jag orkade mig igenom den, och jag orkade till och med åka på praktik dagen därpå.

Jag har mött på människor under min praktik som faktisk rent ut sagt har vågat frågat mig utan att döma mig innan, där jag har fått frågan

- du har en tung ryggsäck va?

Jag har tänkt på den ryggsäcken och FY Fan när man bara tänker igenom , det finns människor som lever eller levt ett liv värre än va jag har levt. Ju tyngre ryggsäck man ber på ju starkare blir man som person i slut ändan, svårt att tro på det under galenskapen men med rätt hjälp och närhet av något som lyckas få en upp ur sängen på morgon så har dagen börjat relativt bra, helt bra känns det inte förrän du har fått bort en del saker som trycker dig. Har du mer en 2 saker som gör dig stressad, och det kan vara allt ifrån släkten, familjen, skolan, sambon, jobbet, kronisksjukdom eller ANNAN SKIT! Man kan fråga sig måste jag godta skiten? Nej du måste inte godta men du själv måste ändra tanken, med att antingen går du tillbaka och altar allt gamla för att inse själv vad problemet sitter, eller så tar du vägen där du vet att något är fel och sätter upp mål åt dig själv, som du skall klara av (men tänk på att inte stressa fram dem) Tillslut står du där för att klara va din dröm, som du aldrig trodde du skulle klara.

Min dröm är att få föreläsa inom Mobbing och god hälsa. Men först måste jag av runda min mål först.

Jag har avklarat mobbningen, sex-trakasseringar, 2 st jobb där jag gick in i väggen, slagits med medicineringar och olika diagnoser, självskadebeteendet, fört bort folk som har stått mig nära som bara har gett mig ångest och oro, den höga aggressivitet över människors olika synpunkter och deras fel steg, klarar av att styra mina hallucinationer och vågat berätta om dem.

Jag har några saker och känslor som jag måste se på ett annat sätt, men med rätt stöd, hjälp och vägledning så skall man klara detta också. Helt fel fri skall jag inte bli behöver bara lite fler bättre tankar, för att klara av mina andra mål.

Har du någon förebild? Det har jag, min egen far och mor. Den dagen vi får egna barn hoppas jag och min sambo att vi blir bra förebilder. HA DÄ PUSS OCH KRAM



Likes

Comments

Låt mig få kalla mig för tönt.

Sitter ute på våran altan i endast nattskjorta och trosor. Har ingen lust att dra på mig några vardagskläder alls idag.

Det är något märkligt med våren. Naturen skapar ett nytt mode varje år, man blir lika fascinerad av alla fågel läten, första fjärilen, knoppar och den värmande solen. Jag förstår inte att man aldrig kan lära sig att allt blir återfött igen och att det är ingen big deal egentligen, för så skall det vara. Men lika förbaskat så blir man sittandes/stående och pekar på årets första fjäril ( ååå titta) och vill lägga ut en bild på instagram. En annan känsla finns, en känsla som är den vanligaste hos oss alla i detta samhälle STRESSEN! Man hör av olika erfarna människor hur man skall göra för att undvika stressen, man skall tydligen tänka rätt. Allt handlar om att tänka rätt. Detta tänkande gör mig helt och hållet galen. Kan man inte bara trycka på en on och off knapp ístället, så slapp man tänka på alla måsten.

MÅSTEN!? För mig finns det två måsten här i livet. Man måste dö och man måste välja. Min gammelfarfar sa: Stressar man på jobbet så skall man tänka, jag jobbar för att överleva jag jobbar inte för att ta livet av mig.

Ute i djurlivet gäller det överlevande och samspel , vi är inte helt olikt djuren när det gäller överlevnad och samarbete (tänk efter själv ;)). Det är något magiskt med våren, det är en positiv stress där man får kreativitet, spritter i kroppen och samtidigt ger den ett lugn.

Våren är en av dom bästa årstiderna. Allt känns så lagom på något vis. Lagom med insekter, lagom värme, ingen semester rusch på turister, lagom varmt på altan och elräkningen minskas. Skall man slänga in något negativt? JA visst kan jag väl det, det luktar röt, lerigt och ko bajs samt en hel drös med flugor. Men men man skall vara glad att man bor här uppe i värmlandsskogarna för nere i stan skulle man aldrig få denna dessa vyer eller lagomheten.

Tre timmar på ett köpcenter och hela kroppen är helt död när man kommer hem.

Tre timmar ute i naturen och man har skaffat sig ett bättre välmående.

Nej nu skall jag gå ner och hälsa på mina vänner i från söder (hägrarna), och se hur dom mår idag när det är söndag och allt. Får nog dra på mig vardagskläderna lika förbannat. Grannarna kanske blir stressade om dom ser mig halv näck ute på åkern, dom kanske kan tror att det är en överlevnadskurs. Får nog sätta på min stövlarna också så inget röt kommer på mina små fossingar. Bh-n skiter jag i för lagom skall det va!

Ha en förjävla lagom söndags vårdag, och är det stjärnklart ute ikväll så titta rakt ovanför ditt huvud för där är Karlavagnen med sina 7 stjärnor, då gör vi något tillsammans fast vi inte är tillsammans. HA DE!!



Likes

Comments

Hej bloggers!
Idag har det varit en underbar dag uppe vid Hovfjället. Har legat på 0 hela dagen och vindstilla, och sköna backar med mjuksnö. Skulle försöka mig på att åka på den nya brädan men det blev att byta till slalomskidor ist 😄. Får nog öva lite mer på brädan innan jag åker ner för järvstupet🤕 Inga benbrott bara någon leder som fick sig lite stryk, inte lätt att bli äldre🙈🙉🙊 nu blir det att fortsätta med träningen och förbereda sig för grottäventyret i maj.

Är så perfekt att bo här för det är inte mer än 1 h till Branäs ca 1h till Hovfjället, sälen ligger också nära. Under sommaren finns det också sjukt mycket med aktiviteter.
Skulle aldrig byta ut detta mot en stad.

Likes

Comments

Mitt namn är Anna och lever i en vuxen kropp. Att se tillbaka till ungdomen är inte så kul alla gånger, men det är något som drar mig dit ibland. Eftersom jag tror mycket på ödet och meningen så tar jag tillfället och skriver några rader, eftersom tanken finns och bilderna.

Varför gör du detta? Varför skall alla veta detta? vad vinner du på med att göra detta?

1. Jag gör detta för att visa hur grymma barn kan vara, lärare som blundar, och hur dåligt föräldrar kan uppfostrar sina barn, till att inte lära dem att be om förlåtelse och se deras behov, och inte bara sina egna. Det är lätt att hamna i grupptryck och vill spela cool, men är det du? En tjej eller kille som får supa hemma utan gränser, blir misshandlad psykiskt och fysiskt av sina föräldrar där ingen kroppskontakt eller meningar med kärlek existerar varken mellan föräldrarna eller till barnet. Som barn behövs oerhört mycket kärlek, för att kunna växa och kunna visa andra känslor samt empati och sympati till andra människor och våga säga sig ifrån samt möta påfrestningar. Via kärleken kan du känna ömhet, rädsla, ledsamhet, frustration eller bokstavligen bli flyg förbannad.

Kärleken gör att du kan omfamna både negativ och positiv.

Tex: Frustration för att den du älskar inte förstår dig.

Omtanke mot ditt barn eller din partner

Ilska mot sin partner när han/ hon väljer någon annan

det är konstigt med kärleken. Man vet hur det känns, man vet hur det är men konstigt nog kan man inte förklarar det.

Som förälder skall man ha olika behov, men inte ett barns behov. Det har du förhoppningsvis fått, för man mognar med åren och skaffar sig erfarenheter av livet.

Men enligt Friends så kan man inte sträcka sig till en viss människotyp, men enligt mig så kan man. För via skolan blir du den du är idag, händer något under skoltiden så bär du med dig det under vuxen livet.

2. En lärare skall inte uppfostra barnen. Det är föräldrarnas plikt att göra det, socialt vett kommer ifrån miljön runtom.

Jag tror inte det är meningen att trycka bort problemen utan problemen är nog kunskapen om hur man skall göra som lärare. När jag jobbade som personligassistent så skulle jag följa min kund till skolan. Jag såg många fel och brister, som jag tog upp med min arbetsgivare. Eftersom jag står för det jag säger så vill jag inte vara anonym, för jag tycker att folk skall kunna få försvara sig om dom vill eller ha råg i ryggen och be om ursäkt. Jag hade reagerat över en lärarinnas beteende emot min kund, som var för mig helt oacceptabelt som lärare. Hon fick reda på detta, och efter några dagar fördes jag in till personalrummet och fick mig veta hut. Jag stod för det jag hade sagt om situationen och berättade att jag var inte ensam om att tycka såm. Det sjukaste av allt var att lärarinnan ville att jag skulle visa henne BOKSTAVLIGT hur hon hade gjort och sagt. Jag var aldrig arg utan mest fokuserad på att göra rätt ifrån mig.När jag hade gjort min lilla teaterscen blir kvinnan riktigt arg. Efter den dagen blev jag hackkycklingen och den mest okunnigaste assistenten. Jag var heller inte pedagogiskt lagd och saknade kunskap. SÅ lärare är inte alls så underbara alla gånger! När man ser att sådant händer i en skola och äldre inte får sätta emot vem skall då göra det?

Många gånger har det hänt att mina föräldrar har försökt men inget gensvar, bara nej men det har jag aldrig sett eller hört.

Alla är vi inte perfekta och man kan inte ändra på en annan människa utan personen måste inse själv att något är fel, när samma procedur återkommer av olycka så försök då att inte blunda och tro en massa, utan försök ändra på SKITEN. Alla gör vi misstag i livet och beter som IDIOTER, det är bara bra för då får man kunskap att aldrig göra om det (förhoppningsvis). Jag gör detta för att få folk att inse hur viktigt det är med kärlek och kunna ha förståelse för andra människor och att det inte är olagligt att visa känslor, och snälla gör något uppskattat mot någon i din omgivning utan att du själv skall vinna på det.


3. Man har fått frågan en gång, va vinner du på att skriva om detta? Är du ute efter att elda på dom som var elaka emot dig? NEJ, jag kunde ha blivit en mobbare om jag hade velat. För är det någon som vet hur man går tillväga så är det jag. Det jag vinner på är att visa dem att det spelar ingen roll va du säger eller gör så kommer det fram, fast det kan ta flera år. Jag har tagit kontakt och frågat men har aldrig fått svar på varför, men som sagt det kommer nog fram en dag, precis som allt annat. Man skall veta att den som har blivit utsatt är den som går starkast, och vågar ta stegen till att vara sig själv. Lika så den som utsätter får ett annat liv. Jag gillade min klass och mina vänner, men det fanns lite små skit här och var å det finns i varje klass. Vi i klassen var begåvade tillsammans allt var inte åt helvete.


Jag när gick i klass 4-5, lätt den värsta tiden genom tiderna i skolan, Blev utsatt för verbal, psykiskt och fysiskt mobbning som var fruktansvärt. Tänk om man hade fått mer stryk än alla dessa jävla psykiska spel, det psykiska är svårare att läka än ett blåmärke tro mig. Det kom en tjej som snabbt blev populär och som nästan alla tjejer ville umgås med. Jag var en av dem som ville vara med och det blev att betala priset.

Jag visste att jag inte var helt med i gruppen, bara en del av den. Jag fick börja ljuga för mig själv, mina vänner och mina föräldrar. Allt jag kunde började nu att tina bort. Matten, engelskan och andra ämnen började bli svårare och svårare. Koncentrationssvårigheterna och hallucinationerna börjar. Hallucinationer? japp psykiskt störning. Jag trodde först att allt var fantasier men, när fantasierna började följa mig i min egen spegelbild, och röster när jag låg i min säng, talet blev inte ett dugg bättre hade mina talsvårighet, och nu började tankarna runt döden komma. Behövdes inte mycket att få omkull mig nu, bara se henne och jag ville hem. Min svaghet märktes rätt fort. Jag blev tvungen att göra saker som jag inte ville men jag hade inget att sätta emot, jag vågade inte säga nej och när jag kom hem brakade helvetet och känslor blev bara kaos.

Men såg inte lärarna något? Jag minns som igår dessa JÄVLA blanketter man skulle fylla i om trivseln i skolan. Ingen brydde sig, det dom brydde sig om var att sätt mig i en special klass för dom som hade det svårt för sig. tror ni det blev bättre med det??

Har du några bra minnen? Ja jag var bäst på dans och va flitig på att vara kreativ och att vara glad,

När jag gick i 4:an så gick mobbaren i 5:an. När examensdagen kom så tittade tjejen mig rätt i ögonen och med ett allvarlig ansikte med riktig attityd

- Du har väl förstått att vi skall dela klassrum till hösten VA?! FY FAN

Jag kommer tyvärr inte ihåg va som gjordes under den sommaren men jag var väl med mina vänner och gjorde sånt barn skall gör på ett sommarlov.

Men jag hade verkligen ingen lust till att börja skolan igen. Alldeles för mycket med ångest.

Klass 5: Under detta år kommer jag tyvärr bara ihåg SKIT. Hotbrev, hot samtal, spyor, svarta damen, tomten, frågesporter som gjorde att jag fick vara ett spelplan, stryptag, tryckningar i håret, spott i ansiktet, ursäkter om att jag finns till och värst av allt var att en hoppades att jag skulle ha tagit mitt liv.



Tomten var ett psykspel, minsta lilla ljud man hörde så var det något avskyvärt. Inte nog med ljudet ifrån luftkonditioneringen som skrämde mig utan dessa stirrblickar som kunde hålla i sig en hel lektion.,

Vad var spelplanet som du skrev? JO, jag kallar det så för det var en gissningslek som skulle handla om mig och vid varje fel svar skulle min tröja föras uppåt med mobbarens fot, medans andra stod och tittade på. Det fanns frågor som vem jag var kär i , vem jag hade umgåtts med under helgen, om jag var ute efter någons kille. Jag hade blivit tvingad till att lägga mig ner på golvet ute i gamla matsalen, längst bort i hörnet bakom stolarna och borden, så ingen skulle kunna se mig på golvet ifall någon skulle ha kollat in genom fönstret. När mitt linne var under min byst och var på väg uppåt för att bli blottad inför tjejgänget så knackar det på dörren. Killarna kom precis i rättan tid. Jag kommer ihåg killen som frågade vad vi höll på med, men jag höll masken, för jag var livrädd att det skulle bli värre. Det som händer är att mobbaren är snabbtänkt och säger att vi gör en teaterscen. Det tar en stund innan killarna går sin väg, och jag blir bara mer och mer illamående spykänslan gör sig påmind. När killarna hade gått trodde jag att hon skulle vika av, men istället ger hon mig en kil och säger att jag skall låssas att jag skall knivhugga henne, hon tar en själv och jag börjar försiktigt för jag vill verkligen försvara mig med VART FAN ÄR STYRKAN!?

-OKEJ ÄR det så här du vill göra! Vill du skada mig?! utbrister hon Hon kryper ihop och börjar gråta och helt plötsligt är det mitt fel, så jag börjar be om ursäkt och vill trösta henne. Fast det är ju hon som skall gör det inte jag! Men jag tar på mig alltihop och ber om ursäkt.


Svarta damen var också en psyklek var en lek som för mig var fruktansvärd, och som satte spår i mitt huvud ordentligt. Så ordentligt att jag fick klaustrofobi och ännu mer psykiska störningar där döden blev mer som min vän. Den svarta damen skulle man få se om man gick in på toaletten låste dörren, skulle vara mörkt, kolla sig i spegeln, blinka med lampan och samtidigt kolla sig i spegeln och säga svarta damen. Vad som skulle komma ville jag aldrig veta. Tills den dagen jag blev tvingad till att göra det. Mobbaren tog in mig på toan och stod bakom min rygg för att se så allt gjordes rätt. Sen la hon sitt huvud på min axel och kollade på mig med ett psykiskt sjukt ansiktet, precis som om hon skulle knivhugga mig när som helst. Jag blev så jävla rädd och paniken bara exploderade och panikångesten blev jaaaa svårt att beskriva, sinnessjukt kanske är rätta ordet? När jag sprang ut ifrån toan skrek jag som en stucken gris och höll på att träffa fröken med dörren. Jag hörde henne säga på väg ut

-Men va fan händer?

Tror du det hände något då? Man skulle ju tycka att något skulle ha gjorts men NEJ INTE ETT SKIT!!!
Istället åker en tjej på 13 år hem och super sig dragen i smyg under natten och går ner i källaren för att skjuta av sig huvudet, men misslyckas för att säkringen var på, man trycker inte av två gånger tro mig!

Jag blev dragen i håret, spottad och stryptag en gång. Stryptaget var inte hårt alls men hårt nog för att få mig att svimma. Rädslan var fruktansvärd och jag kunde inte springa bort denna gång, eftersom hon stod framför mig, Tillslut känner jag att allt bara svartnar, och vaknar upp av att mobbaren är i panik och skriker att jag bluffar, för så hårt tryckte hon inte,

Hotbrevet blev en vändning

Vi skall förbereda oss för en engelskalektion, klassen som mobbaren var i hade engelskan i högstadiet och vi i 5:an fick stanna kvar. Dom lektioner som inte mobbaren fanns med så blev jag varm i kroppen och full av energi, rent utsagt överlycklig. Var hon hemma ifrån skolan så önskade jag att hon hade flyttat.

När jag lyfter upp mitt bänklock så får jag se ett brev som jag aldrig har sett förut. Jag vecklar upp det och det jag ser och det jag minns är att det står att jag är en hora och texten är röd som blod.
Jag hamnar i något trans jag hör inga ljud, rummet försvinner, benen försvinner, hjärtat håller på att flyga ut. Helt plötsligt står läraren framför min bänk och försöker få kontakt med mig tydligen, jag vaknar till och orkar inte svara honom.
- Ida hör du mig! vi skall ha engelska nu så du får ta upp böckerna. Det bara ekar i huvudet och snart dör jag.

VET du vad som händer sen!
Av något konstigt fenomen så hade jag gett brevet till min manliga lärare och snacka om att han vände om att han blev flyg förbannad. Man såg att han ändrade till och med ögonfärg. Ögonen blev kolsvarta det var det ända jag såg sen brast hela världen framför mig.
En varm hand kom över min axel, och jag tittade upp. Där satt en av mina klasskamrater och tog hand om mig och tröstade mig. Ingen annan brydde sig i min klass. Man hörde senare av dom som hade stått och sett på att dom var rädda för att rycka in och var rädda att dom skulle bli ett mobboffer, jag visste att det fanns andra som hade blivit utsatt för skit snacka och var livrädda för mobbaren.
Men står du och glor när någon blir utsatt så är du lika förbannat med och utsätter  fast du inte tror det.

Det blev uppror i skolan mellan föräldrar, lärare och eleverna. Nu var kriget igång. Mina föräldrar blev otroligt sårade, att jag inte vågade komma och berätta om sakerna som hade hänt, och hur kunde jag hålla masken så jävla bra? hur kunde jag låta det gå så långt att döden höll på att ta mig. Alkoholen blev mitt ångestdämpande väldigt tidigt. Jag skötte mig exemplariskt för att inte oroa mina föräldrar i onödan. Jag hade talat om vissa skit saker som inte var så farliga, där mor och far berättade för mig att inte ta emot så mycket skit utan försök slå tillbaka. Pappa och mamma stöttade mig mycket genom skolan med att få upp mitt självförtroende, för dom förstod redan i 3-4:an att jag skulle inte få någon hjälp av skolan, Men dom kunde väl aldrig tro att det skulle gå så här långt. Min mamma sa många gånger att den som mobbar har det inte lätt och tar den som har kärlek, för det är alltid svartsjuka med i spelet, och svartsjukan är katastrofalt för bägge parterna.

Jag har aldrig skrivit om detta, för att jag har inte vågat, För jag har skämts så mycket för mina hallucinationer och fobierna och hur allt sinnessjuka psykspel har ställt till det.
Man fastställde att min diagnos växte fram under dessa omständigheter. En bipolär diagnos får man av ärflighet, men hur den växer fram finns det teorier om att trauman kan utlöser det.

Anna? Det var det namnet som alltid kom upp när jag skulle skriva dagböcker, eller i mina memoarer som jag skrev under skoltiden.



Del 3 kommer inom sinom tid.












Likes

Comments

Jag vet att jag inte var klassens favorit, men av någon anledning så var man en favorit när det gällde dom sexuella trakasserierna och mobbningen. Kommer aldrig att glömma när jag jag skulle gå till handikapptoaletten i skolan! Jag hinner inte
stänga dörren förrän en drar åt sig dörren och tre andra kommer in. Lampan släcks och nu blir jag inknuffad i ett hörn. Det ända lilla ljus jag ser är larm knappen nere på väggen och ljusstrimman under dörren. En hög av händer, läppar som är blöta mot min kropp, fingrar som är innanför min byxa och flås vid mina öron, allt detta känns som en ända lång evighet. Tills jag äntligen lyckas skrika och brabbas av panik. Killarna rusar ut med ilfart, och jag hör dem skratta. Nu står jag där i dörröppningen med ett rufsat hår, byxorna öppna, linnet på sniskan och ett bultade hjärta. Tills@!@## efter bara några sekunder öppnas dörren till rektorns kontor och rektorn kommer ut. Rektor tittar på mig och säger; Va håller du på med? Innan allt detta hade jag redan ett dåligt psyke, men snacka om att psyket blev inte ett dugg bättre när jag får höra av en vuxen människa va jag håller på med. Jag tänkte efteråt; allt jag gör, allt jag säger så är allt mitt fel.
Innan rektorn fick bli rektor var han lärare i vår klass. Eftersom mitt psyke var åt helvete så kunde jag inte prestera bra i skolan, allt berodde på att jag hade fått för mig att jag var sämst och oduglig. Vi hade en engelska lektion och vi skulle säga några ord var och en. Jag var så JÄVLA kass på engelska så jag drabbades av indre stress när läraren gav mig frågor. Tills läraren efter ett tag frågar mig vad butcher betyder på svenska. Jag sa att jag inte visste, vilket leder fram att läraren säger; men Ida du är ju kallad så, då borde du ju veta vad det heter. En del i klassen började små skratta och nu visste jag verkligen inte vart kag skulle ta vägen. Jag kommer inte ihåg vad som hände efter hans dåliga skämt. Men jag vet att allt blev kolsvart! Innan högstadiet hade jag blivit utsatt för mobbing både psykiskt och fysiskt skadad samt med dödshot som kom som brev och samtal. Det finns så mycket att berätta detta är bara en liten del. Jag är inte rädd för människor idag. Det är många år sen detta helvete var. Men självkänslan är inte på 100 % än men är på god väg och älsklingen min hjälper mig❤

Likes

Comments

Om jag bara kunde slippa dessa dagar!!. Man har skrattat, varit glad, har haft ett bra självförtroende och orkat med vardagen i flera dagar och helt plötsligt vill man ta en överdos. Inatt började tankarna som en blixt ifrån en stjärnklar himmel. En blixt som gör att hela världen och folk blir skit i mina ögon. Bara mitt största ego till att tycka synd om mig själv existerar.

Man orkar bara gå, gå och gå kilometer vis. Så man slipper öppna upp dörren till sitt eget hem, där man bara ser elände och inget annat.
Att dra till Ica nu skulle bara skapa ännu mer kaos.

MEN här om dagen fann jag mitt sätt att finna ro, och släppa alla tankar. Det räckte bara med några få timmar. Det var som allt bara försvann och mjuka tankar existerade.
Hästar och hundar är fanimej bra terapi!

Som tur är så har jag en god vän som jag vågar ringa när jag kommer i mina svackor. Hon äger tre hästar som hon nu behöver hjälp med, pga omständigheter. Jag kände direkt ett lugn men ändå ett nervkittlande  ansvar, som fick mig att känna stolthet inom mig.

SÅ idag blir det stallet igen samt släppa in hästarna😊 Bara tanken på att få åka till hästarna ikväll, gör att tårarna rinner bort.

Likes

Comments

NU FÅR DET VARA BRA! Mardrömmar hit och dit. Men i natt skapades en mardröm som slog alla mina mardrömmar. Vaknade av att gubben väcker mig och jag har ett minne av att jag ropade på GUD!

Mamma och jag åkte iväg på liten weekend för att ro om oss och äta gott. Vi kommer till ett hotell som är byggt av timmerstockar, jätte fräckt och snyggt. När vi går in mot repetitionen  står en dam med huckle och en folkdräkt tittade ner mot golvet. HALLÅ vi vill boka rum. Damen kolla de upp och såg på oss men sa inget utan gav oss en nyckel, och kollade ner igen. Bra underligt tyckte vi. Vi satt å åt god mat och pratade om en massa skit om väder till slynor. Jag kände en kallkåra i längst min ryggrad, och tittade snabbt bakom mig, för att vara säker på att inget var bakom mig. Inget var där men jag kände den kalla kåran hela tiden. Mamma ställde sig upp och gick fast vi inte hade ätit klart. KOM sa hon bestämt. Nu går vi.och lägger oss, inge bra här nere. Första natten skakade väggarna och närvaron av detta kalla fanns kvar. Började ana något men säkert inbillning. Det blev morgon men det var skymning ute humm. Under den konstiga dagen möter vi på en familj som var normala. Helt plötsligt blir det natta igen, och vi alla ligger i ett och samma rum. Det ända som fanns var sängar, stockarna som syndes i taket och en plywood skiva så man slappa se varandra när man hade lagt sig i sängen. Den natten fick jag lägga mig bredvid mamma, den kalla jävla kåren infann sig åter igen. Mamma viskar mig i örat. Kommer det en brud över oss kolla inte på henne utan blunda så hårt du kan, hon kommer försöka ta dig. Jag borrar ner huvudet mellan madrassen och mammas rygg och täcket över huvudet och fötterna utanför (så klart). Tittar under täcket och det kommer ett sken över täcket. Blunda!! Täcket ryckte bort och varelsen rycker mig i fötterna och skriker att jag skall titta upp och skenet försvann men bruden var över mig och drog och slet i mig. Jag försöker skrika och paniken är fasansfull. Ropar på herren men det går inte. Men tydligen gick det för gubben väckte mig.

HERRE GUD SOM ÄR I HIMMELEN. Inte denna dröm igen 😨😖

Likes

Comments