View tracker

Balkongen. Älskade balkongen. Läste två böcker. Öppnas i händelse av min död och en som har lite för krånglig titel för att man ska komma ihåg den utan att googla den. Här! Konsten att höra hjärtslag. De båda var fantastiska.

Från båtutflykt. Jesus och Maria på bild.

Livets vatten. Släng för fan inte skräp i havet.

Blue Lagoon. Ibland undrar man hur man gjort sig förtjänt av att vara på en sån plats. Tack Cypern.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Bild: när UTOPIA mottog stipendium skolavslutningen 2015.

Alla frågar vad man ska "göra" nu efter studenten. Vad gör du nu då? Man får lite lära sig att svara rätt på den frågan. Jag kan inte säga att jag ska satsa helhjärtat på musiken, för reaktionen på det är så given. "Jaha hehe, ja det måste ju vara svårt... Men du jobbar lite också eller?" Ja det tro f*n att jag jobbar också, men det är väl inte det jag brinner för. Det svaret som brukar göra folk mest nöjda (förutom om jag hade svarat att jag pluggar såklart) är: jag jobbar just nu och tänkte göra det något år så jag hinner fundera på vad jag vill plugga. Men det är bara halvsant. Jag jobbar för att få pengar till resor, och när jag fått ihop tillräckligt vill jag åka runt lite. Säkert kommer jag plugga någon gång, men jag stressar inte. Fast egentligen är det väl lite mitt eget fel då kanske att jag inte står för det jag vill riktigt? Att jag anpassar mig efter det jag tror folk vill höra. Det känns som att folk tror man SKA må skit och ha livsångest efter studenten för vad man ska göra, bli, plugga, BLA BLA BLA,

Men om man ska prata om mitt riktiga svar då. Jag har nog aldrig mått bättre än vad jag gör just nu. Att ta studenten var det bästa som kunde hända mig. Visst saknar jag att träffa mina lärare och klasskamrater varje dag, men för mig var skolan också ett helvete med prestationsångest, stress, ångest de luxe, press och krav. Jag älskar att gå till mitt jobb, att veta vad som förväntas av mig och såklart utvecklas där. När jag sedan är ledig så är jag ledig, på riktigt. Jag älskar att vara fri, att det är jag som bestämmer. Jag kan göra precis vad jag vill med mitt liv. Vill jag jobba så gör jag det, annars säger jag upp mig. Vill jag vara kvar här så är jag det, annars reser jag iväg. Vill jag plugga så gör jag det, annars skiter jag i det. Den vetskapen gör mig så SJUKT peppad på livet. Tänk vad det har att erbjuda mig! Länder att upptäcka, människor att möta, lärdomar för livet, hem att bo i, musikupplevelser... Det känns som att livet börjar på ett nytt kapitel nu. Kapitlet som jag skriver, och det känns så jävla bra.

Efter en sommar där jag jobbat mycket har jag snart varit ledig nästan en hel vecka, vilket har varit nyttigt för mig. Jag har hunnit lyssna på böcker, ligga i hängmattan, gå promenader, rensa ut mitt rum och min garderob. Jag älskar att ha tid och att styra över den själv. Jag tror att jag är min egen bästa chef, kanske något att ha i åtanke i de flesta beslut för min del. Häromdagen steg jag upp kl 9, åt en lång frukost, la mig i hängmattan och lyssnade på en bok, spelade lite piano, skrev en låttext till bandet och sedan kom Ludwig från jobbet och vi lagade mat tillsammans. HUR fullbordad dag?! Så vill jag att mitt liv ska se ut alltid. Älskar att hösten är här (typ) också, jag är aldrig så lugn och harmonisk som på hösten. Det känns som att den klara luften gör att tankarna blir ännu skarpare. Känslorna förändras också på något sätt. Jag menar det finns väl en anledning till att musiken man lyssnar på är olika beroende på årstid?

Wow vad flummigt. Mår skitbra iallafall. Ska försöka smitta av mig det på så många jag kan. idag är jag ledig och ska kanske söka runt på lite utbildningar, resor eller kanske bygga en hemsida till bandet? Jag bestämmer.

Likes

Comments

View tracker

Tänkte inte skriva en lång o blödig text om studenten men jag bara måste :/Är faktiskt stolt över mig själv för att jag kämpade mig igenom inte bara gymnasiet, utan hela skoltiden och äntligen fick ta på mig studentmössan till slut. Inte för att jag haft det värre än någon annan, men det är ta mig tusan inte enkelt att gå i skolan. Att jag fixade högstadiet där jag hade migrän nästan varje dag och prestationsångesten började ta över, att jag fixade gymnasiet med körtelfeber och sköldkörtelproblem (vilket innebar uppåt 20 tabletter o kosttillskott dagligen), att jag kämpade (och fortfarande kämpar) mot ångest, nedstämdhet, prestationsångest och höga krav som jag själv satte upp - det har bara med en enda sak att göra och det är de som stått ut med mig. Mina underbara vänner som stöttat, peppat, tröstat o skrattat med mig, min älskade familj som hämtat o lämnat mig överallt oavsett om det gällt spelningar, ångestattacker eller skola, och sist men inte minst världens finaste pojkvän som älskat mig när jag knappt orkat med mig själv. We made it!!!! Evigt tacksam.

Måste också lägga till talet som jag höll på ceremonin på studentdagen. Det säger typ 10% av allt, men något ju:

Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont

Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod

Som ett hjärta som vägrar sluta slå


Jag vet att många av oss är lite ledsna idag. För att vår tid här är slut och från och med idag går vi skilda vägar i livet. För att vi inte vet vad som väntar eller om något någonsin kommer bli såhär bra igen. Vi är trots allt Academy of Music and Business allra första elever, nu studenter. När vi kom hit fanns det ingen skola, åtminstone inte en med fyra väggar o tak. Men under det första året byggdes skolan inte bara klart på det viset, utan också med en enorm gemenskap oss emellan.


Blitt sparkad runt några gånger

Som en del måste bli

För att fatta vad som betyder nåt

Och vem som går att lita på

Men när du var med mig

Musiken slutade aldrig

Du bara får mig att hänga kvar


Jag skulle ljuga om jag sa att allt varit en dans på rosor under dessa tre åren. Precis som för alla andra har även min, eller vår gymnasietid kantats av uppförsbackar och prövningar. Men jag har däremot varit omgiven av människor som lyssnar o bryr sig på skolan, något som tyvärr är få förunnat. Jag har sagt det förut, och hur klyschigt det är må låta säger jag det igen, att jag på Academy of Music and Business inte bara utvecklats enormt som musiker, utan kanske framförallt som människa.


Fortsätt när de lynchat sista hoppet

Fortsätt när allt du levt för räknats ut som ett skämt

Där under träden, bakom stängslet

Finns en stig för dig, fortsätt


Vi som väljer musikens väg, eller vilken annorlunda väg som helst, kommer ofta bli ifrågasatta, säkerligen har mina klasskamrater redan upplevt det precis som jag. Det finns de som vänligt men bestämt hävdar att man ska ha en plan B ifall man ska satsa på musiken. Det finns de som rakt ut säger “jaja men vad ska du JOBBA med?” när man svarat musiken. Det finns också de som hånskrattar och utbrister “lilla gumman, vem tror du att du är?”


Kanske är det just de kommentarerna som tar en längst ändå. Så tack till er som frågar vad man “blir” på Estetprogrammet men inte samhälle, till er som tror att estetprogrammet är något man väljer för att man inte orkar nåt annat, och stort tack till alla er som säger att vi aldrig kommer lyckas. Utan er vore vi bara ett gäng omotiverade vrak på väg in i arbetslöshet. Utan er hade kanske Håkan Hellström inte sålt ut 2 kvällar i rad på Ullevi.


Jag vet att många av oss är lite ledsna idag. Några för att de tre bästa åren i livet hittills nu kommit till sin ända. Några för att de ska flytta ifrån sina bästa vänner. Några för att de är osäkra på vad som komma skall.


Men jag tror

När vi går genom tiden

Att allt det bästa

Inte hänt än


Likes

Comments

Nu ska jag berätta om vår lilla tripp till Köpenhamn och Coldplay-konserten. Innan vi kom fram till hotellet drack vi en öl på Strøget och åt hamburgare på Donken, fancy fancy. Ludwig rullade på min väska hela tiden för den var så tung, världens snällaste. Tror dock han tröttnade till slut, för jag kunde inte riktigt känna igen honom när han vid ett övergångsställe i centrala Köpenhamn plötsligt går mot rött och samtidigt högt och tydligt säger "fuck copenhagen!!!!!!" (Rolig historia va? Lovar den är sann!) Hotellet var superdupermys och fancy. Vi har gjort det lite till en grej att välja lite udda små hotell när vi åkt iväg tillsammans bara för att det är skoj tror jag. När denna bild togs var vi iallafall redo att gå ner och äta för att sedan åka till Parken.

Konserten sen.... Helt magiska timmar!!!! Credd till Coldplay om de var de första som kom på detta med att dela ut armband till publiken som lyser? Det är så fint, fick typ lyckorus när hela arenan plötsligt lyste upp i alla regnbågens färger <3 Rent musikaliskt finns det ju inte så mycket mer att säga än att det är sjukt talangfulla människor i det där bandet. Allt var perfekt i minsta detalj. Vi pratade om det jag och Ludwig, att konserten var väldigt "showig", alltså mycket effekter, ballonger, glitter, ljus, eld, you name it, vilket ingen av oss sett på konsert innan. Egentligen är vi nog sådana tråkmånsar som föredrar det enkla framför detta, men här gjorde det faktiskt ingenting, det förstärkte live-upplevelsen liksom. Tror det har att göra med att Coldplay är ett band som egentligen inte behöver gömma sig bakom sin show, de hade varit lika uppskattade om de kört unplugged med endast frontljus i princip. Det är så fantastiskt bra ändå liksom. Åh så fint det var. MVH EXPERTEN TYDLIGEN???

Dagen efter konserten började vi med att gå en stund på Strøget och därefter lunchade(brunchade?) vi på Café Norden som jag valt.... Snacka om att man blir ledsen när jag liksom höjt detta till skyarna och tvingat en något motvillig Ludwig dit, så glömmer personalen vår beställning och han får påminna dem och dessutom betala kalaset. Aj. Men maten var väldigt värd, ni ser ju vilket himmelrike jag fick serverat här. Och fint var där också. "Instagramvänligt" som bloggerskorna säger (ha ha). Nästa gång får dock Ludwig välja restaurang tror jag.

​Samma dag, många kronor fattigare, åkte vi hem och det var en så fin kväll med regnbåge, regn, solnedgång (kanske obligatoriskt för regnbåge men vad vet jag) och kanske det finaste varma ljuset jag sett. Var tvungen att ta en bild i backspegeln på den blåa Toyotan. Hemma hos Ludwig fick vi favvo-tacos och sedan somnade vi gott och sedan var det en ny dag. Circle of life!!!!!!

Likes

Comments

På tisdag åker jag och Ludwig till Köpenhamn för att titta på Coldplay. Det kommer nog bli en sjukt bra konsert. Är egentligen ganska dåligt inlyssnad på nya albumet. Om man får vara en typiskt tråkig gamling så hoppas jag på att få höra Fix you, Yellow och The Scientist också. De spelas väl alltid tänker jag. På tal om The scientist har jag läst någonstans att Chris Martin var tvungen att spendera 3 månader med att lära sig texten till låten baklänges, eftersom att han i musikvideon ovan går baklänges men sjunger samtidigt. Undrar om det är sant? Hade säkert varit enkelt att ta reda på, men ibland är det så himla skönt att bara undra saker utan att googla det tycker jag. Vi har bokat ett (till synes) väldigt mysigt och speciellt hotell också, hoppas det lever upp till våra skyhöga förväntningar nu bara. Fint kommer det bli.

Likes

Comments

​Jag tänkte att jag kunde börja skriva här lite. Det är så himla kul för en själv att gå tillbaka o minnas, titta på bilder o skratta lite åt hur man tänkte förr. Rekommenderar alla att göra det. Och ja sen måste jag väl få utlopp för lite kreativitet nu när jag inte skriver med bandet I guess. Hejdå. 

Likes

Comments