Jag bestämde mig nyss för att gå ut o gå En sväng, rensa tankarna o Ba komma ut.. Att gå ut o gå mitt i natten är faktiskt skönt..

Borde sova egentligen. Men påsklov är ett påsklov, o nätterna dom blir allt längre, eller?.. kortare kanske? Äsch vem bryr sig. Men imon ska ja till VC såå..

Som rubriken faktiskt lyder, Frågorna många frågar..
" vad hände me glada Stina?
" hur blev du så Depp? Så kall? Så trött på människor?"
"Hur hamna du så långt ner i En så stor svart grop?
" hur tappa du livsglädjen?"

Jadu, mycket har ni läst i tidigare inlägg, mycket har jag inte sagt.

Så vad hände egentligen med mig? Eller rättare sagt, vad hände mig i livet?

Jag började spela handboll som 6-7 åring, o de va det bästa ja visste om. Jag levde för handbollen, att ta på mig matchkläderna, illaluktande skorna o ut på planen. En plan som luktar klister, svett o den speciella lukten från plastmattan på planen.. sån härlig känsla.
Men jag slutade med de, som 13-14 åring. Ett misstag tyvärr.

De va samtidigt som ja va tillsammans med en kille, min första kärlek. Kristoffer.. eller det var vad jag trodde att han va. Alla som gick i 7e klass med mig vet mycket väl vem han är. Han är en del av vad som hände, han e första anledningen. Vi va tillsammans i 2 år. 2 förbannat långa år.. 2 förbannat långa år som bestod att misshandel, dominans, o mycket bestämmelser, bestämmelser från en sida.. han va den som tog min oskuld, men han tog den med våld o utan tillåtelse.

Det kom en dag då jag fick nog. O han förstörde halva skolan.. japp du läste rätt, han förstörde skolan. Handfat, korridor, klassrum, toan. O stalkning. Min bästa vän Albin fanns där då, hjälpte mig ur allt, försvarade mig från honom. Han va den bästa.


Men sen så 3 år senare försvann han. Han som alltid höll ihop alla, som alltid fick en på bättre humör. Han va som nalle puh, fast pinn smal. Alla älskade honom.
Vi bodde typ 1 km från varandra, så mitt i natten kunde han stå utanför fönstret eller så va jag hos honom.
Men så en molnig dag i September 2013.
Det va skolfoto dag, o vaknade sent den dagen så fick stressa igenom smink, kläder och frukost.
Det vad inte förrens när ja skulle plocka upp telefonen när ja skulle gå ut genom dörren jag märkte de.
De va inte förrens halvvägs till skolan, min värld rasade samman. Albin hade tagit livet av sig under natten.
Min bästa vän fanns inte längre, killen jag kunde ringa mitt i natten när tårarna rann, han va borta..
jaha.. nudå?..?
Begravningen va några veckor senare.. Hela kyrkan va full. Så otrolig fin. Det är sjukt hur omtyckt han va.
Älskade Albin.. när han försvann, så försvann oxå en del av mig. Och komma över det, nja det kommer jag nog aldrig göra.

Och sen våren 2014, träffade jag han.
Han som jag föll för, utan förvarning, helt pladask.
30 mil bort, men ändå så kär.
Jag hade hittat en bit av mig som försvann med Albin,
En kille jag kände mig hemma med.
Vi gick igenom rätt mkt.. mer än jag räknade med faktiskt.
Vi förlovade oss, vi flyttade ihop. Ja..
2 år o 3 månader ihop.
Men jag trodde aldrig att en människa skulle Kunna förstöra en så otroligt mkt.
Vi ljög båda två för varandra, absolut att det är fel.
Men den dagen jag var 100% ärlig, va de han som fortsatte ljuga.
Jag kunde idag hade en Son på 5 månader.
Men jag valde istället att tro på hans ord o lovord så jag valde bort de. Hans ord var lögner. Tyvärr.
Han är den som har förstört mig mest. Han var den som en gång fick mig se positivt på världen.
Men faktiskt, han är den mest iskalla o själviska kille jag någonsin träffat.
Han har tryckt ner mig så otroligt mkt, att jag har tappat fotfästet. Att jag har svårt att sova om nätterna..
Det finns dagar då jag känner att jag har gjort allt jag kunnat här i världen, att jag inte räcker till mer.
Att jag inte orkar kämpa längre.

O att gå vidare? Släppa de? Komma över de?
Absolut, att komma över honom va inga problem.
Men att komma över hur han tryckt ner mig, hur dåligt han får mig att må? - Nej det är inte lätt att bara släppa de. Det är inte lätt.
Svår depression, ångest, panikångest, socialfobi.
Att leva med de, att leva med alla nedkränkande ord han sagt. Eller handlingarna han gjort, eller inte gjort kanske.. Det är inget man släpper som de vore ingenting.
Så ja, jag e kall. Jag e kort, jag e trött, jag är trött på att bli överkörd o lekt med. Det är slut på det. Kommer aldrig låta mig själv gå sönder så igen. Någonsin.

Nu har jag hittat mig en kille som försöker sig förstå mig, försöker att hjälpa mig på bästa sätt. Som sakta försöker få mig se En ljuspunkt i livet.
Han är den som försöker att limma o tejpa ihop alla mina trasiga bitar som alla tagit sönder på mig.
Han är den som håller om mig på nätterna för att jag ska sova utan att vakna i panik.
Han är en av dom få killar jag skulle kunna offra mitt liv för. Och han är min trygghet. Mitt hem. Hans famn, är hemma i mina ögon.
Han är den riktiga mannen till skillnad från dom som tagit sönder mig. Och han e min.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Heeeeej igen..
Sist berätta ja om hur jag hittat min ljuspunkt i mitt liv.
Och det har ja, han e guld värld. Blir mer kär för varje dag. Han är den som försöker hålla ihop lilla trasiga mig, tyvärr på avstånd..
Egentligen bor han 2 hus bort, men nu gör han inte de..
Han sitter på behandlingshem, 3,9 mil här ifrån.
Det är ingen dans på rosor, inte för nån av oss..
Jag kan inte prata för han, men vad jag har fattat på han.. så ah..
Jag hade hellre haft han här, sovit med han varje kväll än o ha han där han är nu..
Att leva med diagnoserna " Svår depression" och " ångest" o bo ensam och faktiskt vara ensam 7 dagar i veckan, är förbannat jobbigt och svårt..
Att göra mat till sig själv är ännu mer deprimerande, så yoghurt o müsli. Ellee mackor är de som äts här, ibland riktig mat oxå..
Jag träffar Samuel var tredje helg, tyvärr blir de ännu mer sällan nu.. vi pratar varje dag, oftast.. men de blir de oxå ännu mindre av.. jag saknar honom såååå mkt, det är nå sjukt hur mkt man kan sakna en annan människa.. Som texten lyder i låten " see you again - Wiz Khalifa" 

 " It's been a long day without u my friend, and I'll tell u all about when I see you again.  We've come a long way from where we began, oh I'll tell u all about when I see u again"

Dom senaste dagarna, eller veckan, har vart svår, för svår och jobbig för nån med depression..

Vart mycket tårar o mkt tänkande, o ännu mer tårar.. 

Hade behövt mitt hjärta här denna veckan, en sådan bamse kram så man känner hur några av sina trasiga delar blir ihop limmade..

Likes

Comments

Hej igen! Nu ska ni få en liten flashback historia till min helg för 2 veckor sen..

För två helger sen, så sa ja att ja skulle på dejt..
En liten vit lögn men ändå inte samtidigt..

Har träffat killen förut, har nog alltså tyckt lite smått att han e snygg.. o rätt rolig oxå..
men jag hade då pojkvän o ja, kunde inte direkt säga de då.. haha.. men nu iaf, så har vi träffats lite mer o pratar dagarna långa..
Den helgen va den absolut bästa helgen i mitt liv!
Han fick min mörka rättare sagt kolsvarta värld att få ett ljus att tända sig, min så mörka värld som vart så mörk såååå otroligt länge.. börjar faktiskt bli ljusare.
Han är så bra, han finns där när alla tårar faller, när allt rasar ihop.

Minns en kväll när ja föll ihop på köksgolvet o bara storgrät.. skrev till han " Du har hittat världens trasigaste tjej, finns inget lim eller tejp som kan klistra ihop mig nu.." och då får ja svaret " gumman då är de mitt jobb att göra dig hel igen" och jag bara föll för han. Pladask!
Ungefär så när man trillar helt omedvetet o blir själv chockad mitt i allt. Precis så. När han klev innanför min dörr, gick mot mig, gav mig världens bamse kram o sen pussade mig.. Gud som jag kände mig hemma.

Meningen vart att ja skulle åkt till Jönköping den fredagskvällen.. men jag sköt upp de.. först till lördagen.. men ville inte lämna han.. så sen till söndagen.. att låta han gå, var de svåraste jag gjort..
vill ha han här föralltid. Han e min. Bara min. O jag låter honom aldrig gå igen.. tyvärr måste ja de men..
jag åkte inte till Jönköping förrens tisdagen..
låg i min säng hela måndagen o luktade på hans tröja o bara va.. sån träningsvärk som jag hade.. så kom jag faktiskt knappt ur sängen.. men Gud den helgen.

Lyckligast gör han mig, han gör mig så otroligt glad.
Han får mig o må så otroligt bra, trots mitt kaosartade liv.. Han e solen i mitt liv. Min egna Samuel.

Likes

Comments

Hej alla ni där ute igen! Sist va inlägget rätt djupt, o de lär väl kommande bli oxå..

Asso ni vet den där känslan i kroppen o magen när man e helt nykär? När fjärilarna i magen Ba tar över?
Den e så underbar, o det är den jag har nu, varje dag.
24 timmar om dygnet. Killen ja börjat prata med är såååååå bra. Han e helt otroligt o så underbar.

Men idag så fick ja känslan o Ba insåg hur jävla fucking trasig jag är.. hur jävla djupt ner jag sitter i gropen ja hamnat i.. hur kaos mitt liv faktiskt är.
För flera år sen så lovade ja mig själv, att aldrig böja ner nacken o tappa kronan på huvudet. Lovade mig själv att aldrig mer falla ner o bli så trasig igen.
Men ändå så sitter ja i samma sits igen.
Killen jag än gång älskat o levt ihop med, har blivit en kille jag faktiskt inte ens känner igen idag.
O då får de mig o börja undra, har han vart falsk i all tid vi haft ihop, Eller äre Ba en fasad det här eller vad hände?..

Vissa dagar tar Bara tankarna över, allting bara faller ner i bitar o då undrar jag hur jag nånsin ska bli hel igen.
Att flytta 30 mil från min familj är nog största misstaget jag gjort.. Vissa dagar vill jag bara ha min mamma o Bara va runt henne. Min mamma är absolut världens bästa mamma, o att hon har stått ut med mig i 19 år är helt otroligt, för vissa dagar står jag inte ens ut med mig själv. Ida är en sån dag jag behöver en kram som är så hård så super limmet fastnar på alla mina trasig bitar o faktiskt gör mig hel igen. Vet att dagen kommer, då killen Valsar in genom min dörr o försöker göra mig hel..
På fredag för o va exakt.. men nu känner de som en hel evighet..

Mitt liv är inte perfekt, tror faktiskt ingens liv är perfekt.
Verken Beyonce, Justin Bieber, Petter Eller Matt Bomers liv är nog perfekta.. men inte vet jag..
Att folk inte pratar ut om alla deras problem är tråkigt, Eller tragiskt.. det borde dom göra oftare..
för att sitta o säga hur ens liv är perfekt, när dom istället sitter ensamma hemma på fredagskvällen är rätt sorgligt..

Men som sagt, vad vet jag?
Allt jag vet är att jag är trasig.

Likes

Comments

Vet inte hur många som läser, som ser eller som vet om..
några kanske vet, några kanske inte. Men Here I go..

För mer eller mindre ett år sen exakt idag, give or take a day.. så fick ja reda på att ja va gravid, inte planerat, hur försiktiga vi än va.. hade tom bytt p-piller för att inte hamna i samma sits igen.. slarvade aldrig eller nånting..
men ändå så blev de så..
I samma stund testet visade positivt fick ja en glädje inom mig, för killen jag dejtade som yngre tjej 13 årig faktiskt, höll på att ta ifrån mig chansen att bli mamma då han slog mig i över 2 års tid.. läkarna sa att det kan bli svårt, o ja.. men i samma stund ja kände glädjen över order " positivt" kom rädslan..

Killen jag älskade över allt annat, han ville ha barn, men inte riktigt än, o jag förstår han.. Ett barn, snarare en hel familj att försörja på en lön?.. Allting går, men samtidigt är en av föräldrarna pluggande?..
Så tankarna gick.. abort- behålla- abort- adoption- behålla? Abort?..
Jag ville sååå gärna behålla.. sååååå gärna..
Jag såg hjärtslagen, såg de.. såg allt.. o Ba blev kär..
tankarna fortsatte.. ångesten blev större.. nätterna blev längre.. bråken blev fler..
tillslut drog jag ut på tiden, mer o mer..
När jag faktiskt ringde om aborten, så fick ja tiden dagen efter ett ultraljud.. O på ultraljudet visade det sig va en pojk.. jag bar helt plötsligt på en son, som jag kände.. när läkarna frågade mig om jag hade känt han röra sig, blev ja osäker.. dom sa att de kändes som fjärilar i magen.. o då blev ja säker..

Jag fick panik.. jag kunde inte längre..
jag skickade sms till killen o skrev jag kan inte..
jag åkte hem, jag packade väskan, jag va fan halvvägs genom ytterdörren påväg att lämna honom.. oså får jag smset.. " älskling vi klarar de här, barn skaffar vi sen, när du har tagit studenten, vi båda har lön och allt ser bättre ut hemma och jag kan va närvarande mer, gumman jag älskar dig, mest av allt"
O där fångade han mig igen.. jag kunde inte fortsätta gå ner för trappen.. utan jag gick upp igen.. la mig i sängen o grät..

Aborten blev bokad, o dagen den kom..
Jag hade vart på sjukhuse 2 dagar tidigare o påbörjat den.. fick en tablett som skulle mjuka upp livmodertappen..
Vi skrevs in på KK, runt 9.. dom bad mig byta om, satte nål o dropp, hjälpte mig med tabletterna.. oså började de..
Glömmer aldrig den smärtan.. kräktes, kallsvettades, i ett.. morfiner hjälpte inte, det gjorde mig bara trött..
en spurta, två sprutor, tre sprutor, det hjälpte knappt.. gjorde mig bara trött.. timmarna dom gick.. jag sov igenom de mesta, dom kom in o gav mig mer morfin.. uppe i spruta 5-6 då spydde ja igen.. ingenting hade hänt.. så jag fick fler tabletter.. smärtan blev värre.. 7-8 sprutor hade inte hjälpt speciellt mycket heller.. men jag kunde somna.. somna jämte killen jag skulle dö för.
När jag ringer om 9 sprutan så kommer hon in, världens gulligaste barnmorska o säger, " för nån som är så liten så har du en kropp som tål alldeles för mkt medicin" o ger mig min 9e spruta.. samtidigt så känner ja hur nånting släpper inom mig.. o ja får panik..
jag går rätt fort in till toan, där allt blod o allt fostervatten forsar ner för låren..
Och där är han.. världens finaste lilla kille..
Jag håller i han en stund innan jag ringer på klockan, o bara memorerar.. Hör att sambon reser sig från stolen o knackar försiktigt pp dörren o frågar hur de går..
ja svarar inte utan snyftar ist, så tror han fattade..
sen kommer barnmorskan, o tar mitt lilla lilla knyte.. 17 cm långt.. o går iväg..
vi får vänta yttligare för moderkakan ska lossna..
så går o lägger mig igen..
sen när moderkakan e borta, kan vi åka hem, va de sista ja sa innan ja somnade..
klockan är nånstans runt 15 nu, o moderkakan lossnar, dom tar världen.. frågar om vi vill se han.. men sa att jag har sätt mitt.. o att ja vill hem..
Ångrar djupt idag att ja sa att ja inte ville se mer..
Mer ångrar jag att jag inte stod upp mer om min vilja..
Gav han namnet Elliot.. trots den korta stund jag fick med han.. men han har en plats här i mammas hjärta föralltid ❤

Glömmer aldrig den dagen, den synen, eller den smärtan. Det har gjort idag att jag lever med depression, en djup o svår sådan.. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om de här. Det här är mer än en människa ska klara ensam, vilket jag får göra idag.. Med facit i hand hade jag gjort vissa saker annorlunda.. För idag, har jag ingen utav Dom två killarna jag älskar mest.

Jag saknar dom, båda två. Och det lär jag alltid göra..
mer eller mindre..

O förlåt mig, hela min familj, släkt o vänner..
För att ni får läsa de här. Men tycker ändå att alla tjejer där ute i världen som sitter i samma sits jag satt, ska veta hur det är, vad man går igenom, o vad man får se..
Så till alla tjejer, även killar.. tänk igenom det noga.. dubbelt, tredubbelt många gånger..

Likes

Comments

Insåg precis att jag har en blogg, en blogg jag inte skrivit på, på ungefär 1,5 år.. om inte mer..

Har hänt extremt mycket sen sist, för mycket, så mycket så jag ibland undrar hur jag ens orkar med allt.
Jag gick ifrån att ha världens bästa kille till singel, från att ha så många vänner omkring mig till att undra vilka som egentligen var äkta.. Sen att jag inte är guds bäste barn det vet jag, men ändå..
Det var ett tag sen allt fuckade upp, men känns ändå som igår, allting ekar fortfarande i huvudet, alla ord, alla skratt allting.. Jag insåg att jag behövde hjälp, jag gick till läkaren, fick diagnosen svår och djup depression..

Så när jag fick diagnosen, ihop med mediciner så gick det åt rätt håll.. Hade folk omkring mig som gjorde mina dagar bättre, en nära kompis som fanns där, som lovade att aldrig lämna.. Så jag fann hopp, fann kärleken och bara lät livet glida på, oavsett hinder.. Allting var inte en dans på rosor, verkligen inte, men jag kämpade..

Fanns dagar jag bara ville ge upp allt, allt, verkligen allt. På en gång.. Killen jag en gång älskade, var inte samma kille längre, han va inte killen jag föll för.. Vännerna jag en gång kallat bästa vänner, dom fanns inte där längre, folket som alltid hört av sig, dom slutade höra av sig..

Men sen släppte de, allt blev bra igen, jag lät inget hindra mig, jag lät ingen förändra mig och jag lät ingen förstöra eller krossa mig på samma sätt igen.. Men nu idag, ikväll.. så ba drog h*n under mattan under fötterna på mig.
Själet till att jag fortsatte och att jag höll ihop mig själv med lim och tejp, bara försvann..
H*n tog sönder mig, igen, så mycket att jag inte vet hur jag ska kunna limma ihop allt igen, tror inte att nåt lim eller nån tejp kan laga de här. För nån som va drottningen av is, som slutat bry sig, som inte lät sig gå sönder igen, så händer det igen. Värre denna gången.. Jag vet verken ut eller in, jag hittar inte ljuset i min väldigt mörka tunnel längre. Hur blir jag hel igen? efter du tog sönder mig..?

Jag vet inte vad som hände, vet inte vad som jag gjort, vad som gick snett, vet bara att det jag kämpat för såååå otroligt länge, bara gick käpp rätt åt helvete. Gick upp i rök, bara Poff.. Sa till mig själv att jag aldrig mer skulle låta en kille ta sönder mig såhär, men ändå så blir jag det igen.. Jag e så trött på att folk inte kan ta reda på vad ordet " KÄRLEK" står för, utan att dom leker ord lekar med de och bara leker bort det..

Hade det funnits pengar, hade jag aldrig tvekat en sekund på att bara fly.. Fly bort från människor, fly här ifrån, fly utomlands.. Bara fly helt enkelt...


Likes

Comments

Hej igen!

Insåg att jag inte skrivit på ett tag, men nu så får ja väl passa på att skriva igen!
Inte hänt så jätte mycket på sistone..
Jul var ju jul, var ett evigt flängande.. Va uppe hos Jack då, men åkte senare ner på kvällen till Jönköping. Men mellan 23/12 o julafton så åkte vi soffa! Alltså soffa bakom en bil, AS kul!ni som inte provat, måste prova! Juldagen blev kaos.. Annandag var vi hos mormor, bästa med julen. Min älskade mormor! Sen den 28 så spelade vi handboll, årets höjdpunkt! Älskar det! Saknar det! ( men för lat för o träna upp konditionen..)
Sen var det bara att åka upp till Jack till nyår igen. Blev att vi spelade Bingolotto, men strax innan det, så fick Jack sin överraskning jag hållit på och fixa med i 100 år. Och jag fick min.
Dagen innan det så fixade jag ner denna lilla ask i större askar, full proppat med Biltema kataloger. Aldrig haft så kul åt Jack när jag såg minen när han öppna kartongen :'D (bild kommer längst ner) och min överraskning vart en gigantisk nalle! 140 lång, vit och så jävla gosig! Älskar den! Han e världens bästa, min kung!

Min pappa, ja han e lika mkt skit stövel nu, som han va sist, så ni som läst förut, kan ju få veta att han fortfarande vägrar skriva på dessa papper.. Så någon flytt och skolbyte är inte gjort än.. Men försöker fixa så gott det går.. Även att de får jävligt trögt...

Ja, de var nog allt.. Kortfattat iaf!
Saknar alla vänner där hemma, de ska ni allt Veta! Får se när det kommer ett inlägg igen.

Ha de bra så länge!




Likes

Comments

Inte för att jag kommer ihåg om jag skrev nåt inlägg förra veckan men skit samma.
Idag är det alltså 3 dagar kvar tills jag fyller år, till jag fyller 17.. Det där värdelösa mellanrummet mellan myndig o att man får börja övningsköra.. Och i mitt läge hade jag gjort allt för att få fylla 18, så jag sluppit allt med min pappa.. Men nej, får stå ut ett helt år tills dess.. Och på min födelsedag ska jag springa o gömma mig nånstans så slipper jag höra alla grattis, typ..

Sen så om 8 dagar är det julafton, årets höjdpunkt, enligt svensktradition iaf.. Men enda sen man vart tvungen o ta bort klipp från Kalle Anka, inte får ha med pepparkaksgubbar i lucia så känns de ganska meningslöst..? Visst, nu får man va pepparkaksgubbe, då min lillasyster va de på hennes lucia tåg. Men ändå.. Julen blir aldrig desamma som när man va liten..
Min högsta önskan va att hela min familj och släkt skulle vara på samma ställe på julafton. Men nej, nu ska vi åka runt ist.. Det suger..

Sen så är det nyår, fyllekajornas dag.. Typ.. Haha.. Under alla mina 17 år så har jag firat nyår hos morfar eller hos mamma. Detta året så ska jag inte va hemma, utan hos min älskade pojkvän och med vänner. Och fick nyss reda på att överraskningen jag ska göra för min pojkvän kommer bli av, har planerat det ganska länge nu, men sen så sket sig allt när jag inte fick ut några pengar osv, men nu är allt löst!! Så glad! Och så nyfiken på hans min när allt händer osv! Ska bli såååå super duper kul!!! Hihi!

Nu ska jag väl ta o palla mig upp ur sängen, eller? Äsch, de märker vi!

Men skriver senare i veckan iaf!
( bilden e på min lillasyster)


Likes

Comments

För nåt inlägg sen så skrev jag att jag skulle berätta mer om min pojkvän. Och nu är det dags.

Det vart en grå o kall lördag som min kompis Jenny snodde min telefon o gjorde ett Badoo konto, hon hade tröttnat på att jag va singel..
Sen så på kvällen skulle jag va barnvakt åt min lillasyster så när vi kom hem o tittat på film o hon somnat så fick jag ett väldigt gulligt meddelande.. Hmm.. Nån som hette Jack..
Svarade på honom och sen så efter ett tag somnade jag.. Dagen efter så fortsatte det oh så fick ja reda på vart han bodde, och tänkte då..
Och hur ska detta funka? 35 mil bort? Hjälp.. Han va ju så förbannat gullig.. Fastnade ju direkt.. 😳 


Sen så bestämde vi oss för att vi skulle träffas på bilmässan på Elmia.. dock så blev det tidigare, vilket jag inte brydde mig om, jag var överlycklig. Oh as nervös.. Den där lilla fjärilen i magen vart tillslut ett helt Zoo när fredagen började närma sig.. Och så ringde han när han var här, jag va tvungen o gömma mig i blomkrukan i vardagsrummet faktiskt, så nervös var jag.. Hihi
När jag väl samlat mig och gått ut, så såg jag killen jag fastnat för, som jag var galen i.. Och dom ögonen o den kramen, fick mig på fall ännu mer.
Och nu så är vi snart 9 månader ifrån denna helg, och den helgen var en av mina favoriter med honom. Han får mig till det absolut bästa av mig själv, han får mig orka. Han är så otroligt fin så utan honom hade jag nog inte överlevt! Är så otroligt tacksam för att han orkar stå ut med mig, mina små damp utbrott och bara den konstiga saken jag är..  I alla små tårar som jag får fram så är han alltid personen som får mig le och tänka på annat. Han är som nutellan på mina rostade mackor. Är så otroligt galen i denna pojk

 Vet att han kommer läsa de här och sitta oh små le för sig själv. Men jag är helt ärlig när jag säger att jag vill aldrig ha nån annan, jag vill ha min lille Jack föralltid, så mycket har jag fastat för han. Kan inte göra mer än att hoppas på att der blir så. Huset, bilarna, garaget, barnen och ja.. Allt de där.. Han e guld värd, och släpper han aldrig. Han e min största kung, min ögonsten. Kommer göra allt för dig. För oss.
För jag älskar dig min älskade Jack❤️

Likes

Comments

Tjing!

Lovade ju er en uppdatering på vad som händer med pappa.. Kan säga så här. Han existerar inte i mitt Liv alls längre.. Jag tänkte ge han en chans till, så jag följde med farfar upp till pappa.. Han frågade väldigt kort vad jag ville..
Förklarade då att de var om skolan, flytta och lägenheten jag hittat.. Han sa att han inte hade nåt mer att säga om det, mer än att jag skulle gå färdigt tvåan i Jönköping och inget mer med det. Han frågade inte ens Grunden till flytten eller nånting sånt. Jag ville ha anledning till varje sak han sa, han tyckte inte jag var mogen till att jag skulle flytta, eller att jag skulle sköta skolan. Han sa även att mina betyg inte var bra nog, utan krävde att jag helst skulle ha A i alla betyg, annars dög det inte.. Sorry, att jag inte blev den perfekta dottern. Och även att jag skulle vara för nära min pojkvän och det var anledningen som tog hårdast.. Min älskade pojkvän är anledningen till att jag ens orkar stå upp, vakna upp och fortsätta andas. Det tog min pappa 3 minuter innan han sagt att han verken brydde sig och slängde ut mig, bad mig dra åt helvete. Att inget jag gjorde eller sa spelade någon roll. Han tyckte även jag svikit honom.. Nu ska vi se.. Vem har svikit Vem?...

Så nu ligger jag i badet hemma hos mamma, väldigt förbannad.. Och letar efter olika nummer.. Imorgon blir en väldigt spännande dag. Imorgon är dagen jag ska ge tillbaka på hans egna medicin. För nu räcker det.
Många tycker jag ska sitta tyst och se på medans han förstör mitt liv, och även min kontakt med mina syskon. Men nej nej..
Min mamma fick en dotter som e krigare i grunden.

Annars så har de inte hänt ett skit på fronten..
Hittat en lägenhet jag antagligen ska titta på imorgon, as fin! Så nu ska jag ta och bada färdigt och sen så ska jag försätta smida mina planer.

Skriver imon eller senare!


Likes

Comments