Hej alla ni där ute igen! Sist va inlägget rätt djupt, o de lär väl kommande bli oxå..

Asso ni vet den där känslan i kroppen o magen när man e helt nykär? När fjärilarna i magen Ba tar över?
Den e så underbar, o det är den jag har nu, varje dag.
24 timmar om dygnet. Killen ja börjat prata med är såååååå bra. Han e helt otroligt o så underbar.

Men idag så fick ja känslan o Ba insåg hur jävla fucking trasig jag är.. hur jävla djupt ner jag sitter i gropen ja hamnat i.. hur kaos mitt liv faktiskt är.
För flera år sen så lovade ja mig själv, att aldrig böja ner nacken o tappa kronan på huvudet. Lovade mig själv att aldrig mer falla ner o bli så trasig igen.
Men ändå så sitter ja i samma sits igen.
Killen jag än gång älskat o levt ihop med, har blivit en kille jag faktiskt inte ens känner igen idag.
O då får de mig o börja undra, har han vart falsk i all tid vi haft ihop, Eller äre Ba en fasad det här eller vad hände?..

Vissa dagar tar Bara tankarna över, allting bara faller ner i bitar o då undrar jag hur jag nånsin ska bli hel igen.
Att flytta 30 mil från min familj är nog största misstaget jag gjort.. Vissa dagar vill jag bara ha min mamma o Bara va runt henne. Min mamma är absolut världens bästa mamma, o att hon har stått ut med mig i 19 år är helt otroligt, för vissa dagar står jag inte ens ut med mig själv. Ida är en sån dag jag behöver en kram som är så hård så super limmet fastnar på alla mina trasig bitar o faktiskt gör mig hel igen. Vet att dagen kommer, då killen Valsar in genom min dörr o försöker göra mig hel..
På fredag för o va exakt.. men nu känner de som en hel evighet..

Mitt liv är inte perfekt, tror faktiskt ingens liv är perfekt.
Verken Beyonce, Justin Bieber, Petter Eller Matt Bomers liv är nog perfekta.. men inte vet jag..
Att folk inte pratar ut om alla deras problem är tråkigt, Eller tragiskt.. det borde dom göra oftare..
för att sitta o säga hur ens liv är perfekt, när dom istället sitter ensamma hemma på fredagskvällen är rätt sorgligt..

Men som sagt, vad vet jag?
Allt jag vet är att jag är trasig.

Likes

Comments

Vet inte hur många som läser, som ser eller som vet om..
några kanske vet, några kanske inte. Men Here I go..

För mer eller mindre ett år sen exakt idag, give or take a day.. så fick ja reda på att ja va gravid, inte planerat, hur försiktiga vi än va.. hade tom bytt p-piller för att inte hamna i samma sits igen.. slarvade aldrig eller nånting..
men ändå så blev de så..
I samma stund testet visade positivt fick ja en glädje inom mig, för killen jag dejtade som yngre tjej 13 årig faktiskt, höll på att ta ifrån mig chansen att bli mamma då han slog mig i över 2 års tid.. läkarna sa att det kan bli svårt, o ja.. men i samma stund ja kände glädjen över order " positivt" kom rädslan..

Killen jag älskade över allt annat, han ville ha barn, men inte riktigt än, o jag förstår han.. Ett barn, snarare en hel familj att försörja på en lön?.. Allting går, men samtidigt är en av föräldrarna pluggande?..
Så tankarna gick.. abort- behålla- abort- adoption- behålla? Abort?..
Jag ville sååå gärna behålla.. sååååå gärna..
Jag såg hjärtslagen, såg de.. såg allt.. o Ba blev kär..
tankarna fortsatte.. ångesten blev större.. nätterna blev längre.. bråken blev fler..
tillslut drog jag ut på tiden, mer o mer..
När jag faktiskt ringde om aborten, så fick ja tiden dagen efter ett ultraljud.. O på ultraljudet visade det sig va en pojk.. jag bar helt plötsligt på en son, som jag kände.. när läkarna frågade mig om jag hade känt han röra sig, blev ja osäker.. dom sa att de kändes som fjärilar i magen.. o då blev ja säker..

Jag fick panik.. jag kunde inte längre..
jag skickade sms till killen o skrev jag kan inte..
jag åkte hem, jag packade väskan, jag va fan halvvägs genom ytterdörren påväg att lämna honom.. oså får jag smset.. " älskling vi klarar de här, barn skaffar vi sen, när du har tagit studenten, vi båda har lön och allt ser bättre ut hemma och jag kan va närvarande mer, gumman jag älskar dig, mest av allt"
O där fångade han mig igen.. jag kunde inte fortsätta gå ner för trappen.. utan jag gick upp igen.. la mig i sängen o grät..

Aborten blev bokad, o dagen den kom..
Jag hade vart på sjukhuse 2 dagar tidigare o påbörjat den.. fick en tablett som skulle mjuka upp livmodertappen..
Vi skrevs in på KK, runt 9.. dom bad mig byta om, satte nål o dropp, hjälpte mig med tabletterna.. oså började de..
Glömmer aldrig den smärtan.. kräktes, kallsvettades, i ett.. morfiner hjälpte inte, det gjorde mig bara trött..
en spurta, två sprutor, tre sprutor, det hjälpte knappt.. gjorde mig bara trött.. timmarna dom gick.. jag sov igenom de mesta, dom kom in o gav mig mer morfin.. uppe i spruta 5-6 då spydde ja igen.. ingenting hade hänt.. så jag fick fler tabletter.. smärtan blev värre.. 7-8 sprutor hade inte hjälpt speciellt mycket heller.. men jag kunde somna.. somna jämte killen jag skulle dö för.
När jag ringer om 9 sprutan så kommer hon in, världens gulligaste barnmorska o säger, " för nån som är så liten så har du en kropp som tål alldeles för mkt medicin" o ger mig min 9e spruta.. samtidigt så känner ja hur nånting släpper inom mig.. o ja får panik..
jag går rätt fort in till toan, där allt blod o allt fostervatten forsar ner för låren..
Och där är han.. världens finaste lilla kille..
Jag håller i han en stund innan jag ringer på klockan, o bara memorerar.. Hör att sambon reser sig från stolen o knackar försiktigt pp dörren o frågar hur de går..
ja svarar inte utan snyftar ist, så tror han fattade..
sen kommer barnmorskan, o tar mitt lilla lilla knyte.. 17 cm långt.. o går iväg..
vi får vänta yttligare för moderkakan ska lossna..
så går o lägger mig igen..
sen när moderkakan e borta, kan vi åka hem, va de sista ja sa innan ja somnade..
klockan är nånstans runt 15 nu, o moderkakan lossnar, dom tar världen.. frågar om vi vill se han.. men sa att jag har sätt mitt.. o att ja vill hem..
Ångrar djupt idag att ja sa att ja inte ville se mer..
Mer ångrar jag att jag inte stod upp mer om min vilja..
Gav han namnet Elliot.. trots den korta stund jag fick med han.. men han har en plats här i mammas hjärta föralltid ❤

Glömmer aldrig den dagen, den synen, eller den smärtan. Det har gjort idag att jag lever med depression, en djup o svår sådan.. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om de här. Det här är mer än en människa ska klara ensam, vilket jag får göra idag.. Med facit i hand hade jag gjort vissa saker annorlunda.. För idag, har jag ingen utav Dom två killarna jag älskar mest.

Jag saknar dom, båda två. Och det lär jag alltid göra..
mer eller mindre..

O förlåt mig, hela min familj, släkt o vänner..
För att ni får läsa de här. Men tycker ändå att alla tjejer där ute i världen som sitter i samma sits jag satt, ska veta hur det är, vad man går igenom, o vad man får se..
Så till alla tjejer, även killar.. tänk igenom det noga.. dubbelt, tredubbelt många gånger..

Likes

Comments

Insåg precis att jag har en blogg, en blogg jag inte skrivit på, på ungefär 1,5 år.. om inte mer..

Har hänt extremt mycket sen sist, för mycket, så mycket så jag ibland undrar hur jag ens orkar med allt.
Jag gick ifrån att ha världens bästa kille till singel, från att ha så många vänner omkring mig till att undra vilka som egentligen var äkta.. Sen att jag inte är guds bäste barn det vet jag, men ändå..
Det var ett tag sen allt fuckade upp, men känns ändå som igår, allting ekar fortfarande i huvudet, alla ord, alla skratt allting.. Jag insåg att jag behövde hjälp, jag gick till läkaren, fick diagnosen svår och djup depression..

Så när jag fick diagnosen, ihop med mediciner så gick det åt rätt håll.. Hade folk omkring mig som gjorde mina dagar bättre, en nära kompis som fanns där, som lovade att aldrig lämna.. Så jag fann hopp, fann kärleken och bara lät livet glida på, oavsett hinder.. Allting var inte en dans på rosor, verkligen inte, men jag kämpade..

Fanns dagar jag bara ville ge upp allt, allt, verkligen allt. På en gång.. Killen jag en gång älskade, var inte samma kille längre, han va inte killen jag föll för.. Vännerna jag en gång kallat bästa vänner, dom fanns inte där längre, folket som alltid hört av sig, dom slutade höra av sig..

Men sen släppte de, allt blev bra igen, jag lät inget hindra mig, jag lät ingen förändra mig och jag lät ingen förstöra eller krossa mig på samma sätt igen.. Men nu idag, ikväll.. så ba drog h*n under mattan under fötterna på mig.
Själet till att jag fortsatte och att jag höll ihop mig själv med lim och tejp, bara försvann..
H*n tog sönder mig, igen, så mycket att jag inte vet hur jag ska kunna limma ihop allt igen, tror inte att nåt lim eller nån tejp kan laga de här. För nån som va drottningen av is, som slutat bry sig, som inte lät sig gå sönder igen, så händer det igen. Värre denna gången.. Jag vet verken ut eller in, jag hittar inte ljuset i min väldigt mörka tunnel längre. Hur blir jag hel igen? efter du tog sönder mig..?

Jag vet inte vad som hände, vet inte vad som jag gjort, vad som gick snett, vet bara att det jag kämpat för såååå otroligt länge, bara gick käpp rätt åt helvete. Gick upp i rök, bara Poff.. Sa till mig själv att jag aldrig mer skulle låta en kille ta sönder mig såhär, men ändå så blir jag det igen.. Jag e så trött på att folk inte kan ta reda på vad ordet " KÄRLEK" står för, utan att dom leker ord lekar med de och bara leker bort det..

Hade det funnits pengar, hade jag aldrig tvekat en sekund på att bara fly.. Fly bort från människor, fly här ifrån, fly utomlands.. Bara fly helt enkelt...


Likes

Comments

Hej igen!

Insåg att jag inte skrivit på ett tag, men nu så får ja väl passa på att skriva igen!
Inte hänt så jätte mycket på sistone..
Jul var ju jul, var ett evigt flängande.. Va uppe hos Jack då, men åkte senare ner på kvällen till Jönköping. Men mellan 23/12 o julafton så åkte vi soffa! Alltså soffa bakom en bil, AS kul!ni som inte provat, måste prova! Juldagen blev kaos.. Annandag var vi hos mormor, bästa med julen. Min älskade mormor! Sen den 28 så spelade vi handboll, årets höjdpunkt! Älskar det! Saknar det! ( men för lat för o träna upp konditionen..)
Sen var det bara att åka upp till Jack till nyår igen. Blev att vi spelade Bingolotto, men strax innan det, så fick Jack sin överraskning jag hållit på och fixa med i 100 år. Och jag fick min.
Dagen innan det så fixade jag ner denna lilla ask i större askar, full proppat med Biltema kataloger. Aldrig haft så kul åt Jack när jag såg minen när han öppna kartongen :'D (bild kommer längst ner) och min överraskning vart en gigantisk nalle! 140 lång, vit och så jävla gosig! Älskar den! Han e världens bästa, min kung!

Min pappa, ja han e lika mkt skit stövel nu, som han va sist, så ni som läst förut, kan ju få veta att han fortfarande vägrar skriva på dessa papper.. Så någon flytt och skolbyte är inte gjort än.. Men försöker fixa så gott det går.. Även att de får jävligt trögt...

Ja, de var nog allt.. Kortfattat iaf!
Saknar alla vänner där hemma, de ska ni allt Veta! Får se när det kommer ett inlägg igen.

Ha de bra så länge!




Likes

Comments

Inte för att jag kommer ihåg om jag skrev nåt inlägg förra veckan men skit samma.
Idag är det alltså 3 dagar kvar tills jag fyller år, till jag fyller 17.. Det där värdelösa mellanrummet mellan myndig o att man får börja övningsköra.. Och i mitt läge hade jag gjort allt för att få fylla 18, så jag sluppit allt med min pappa.. Men nej, får stå ut ett helt år tills dess.. Och på min födelsedag ska jag springa o gömma mig nånstans så slipper jag höra alla grattis, typ..

Sen så om 8 dagar är det julafton, årets höjdpunkt, enligt svensktradition iaf.. Men enda sen man vart tvungen o ta bort klipp från Kalle Anka, inte får ha med pepparkaksgubbar i lucia så känns de ganska meningslöst..? Visst, nu får man va pepparkaksgubbe, då min lillasyster va de på hennes lucia tåg. Men ändå.. Julen blir aldrig desamma som när man va liten..
Min högsta önskan va att hela min familj och släkt skulle vara på samma ställe på julafton. Men nej, nu ska vi åka runt ist.. Det suger..

Sen så är det nyår, fyllekajornas dag.. Typ.. Haha.. Under alla mina 17 år så har jag firat nyår hos morfar eller hos mamma. Detta året så ska jag inte va hemma, utan hos min älskade pojkvän och med vänner. Och fick nyss reda på att överraskningen jag ska göra för min pojkvän kommer bli av, har planerat det ganska länge nu, men sen så sket sig allt när jag inte fick ut några pengar osv, men nu är allt löst!! Så glad! Och så nyfiken på hans min när allt händer osv! Ska bli såååå super duper kul!!! Hihi!

Nu ska jag väl ta o palla mig upp ur sängen, eller? Äsch, de märker vi!

Men skriver senare i veckan iaf!
( bilden e på min lillasyster)


Likes

Comments

För nåt inlägg sen så skrev jag att jag skulle berätta mer om min pojkvän. Och nu är det dags.

Det vart en grå o kall lördag som min kompis Jenny snodde min telefon o gjorde ett Badoo konto, hon hade tröttnat på att jag va singel..
Sen så på kvällen skulle jag va barnvakt åt min lillasyster så när vi kom hem o tittat på film o hon somnat så fick jag ett väldigt gulligt meddelande.. Hmm.. Nån som hette Jack..
Svarade på honom och sen så efter ett tag somnade jag.. Dagen efter så fortsatte det oh så fick ja reda på vart han bodde, och tänkte då..
Och hur ska detta funka? 35 mil bort? Hjälp.. Han va ju så förbannat gullig.. Fastnade ju direkt.. 😳 


Sen så bestämde vi oss för att vi skulle träffas på bilmässan på Elmia.. dock så blev det tidigare, vilket jag inte brydde mig om, jag var överlycklig. Oh as nervös.. Den där lilla fjärilen i magen vart tillslut ett helt Zoo när fredagen började närma sig.. Och så ringde han när han var här, jag va tvungen o gömma mig i blomkrukan i vardagsrummet faktiskt, så nervös var jag.. Hihi
När jag väl samlat mig och gått ut, så såg jag killen jag fastnat för, som jag var galen i.. Och dom ögonen o den kramen, fick mig på fall ännu mer.
Och nu så är vi snart 9 månader ifrån denna helg, och den helgen var en av mina favoriter med honom. Han får mig till det absolut bästa av mig själv, han får mig orka. Han är så otroligt fin så utan honom hade jag nog inte överlevt! Är så otroligt tacksam för att han orkar stå ut med mig, mina små damp utbrott och bara den konstiga saken jag är..  I alla små tårar som jag får fram så är han alltid personen som får mig le och tänka på annat. Han är som nutellan på mina rostade mackor. Är så otroligt galen i denna pojk

 Vet att han kommer läsa de här och sitta oh små le för sig själv. Men jag är helt ärlig när jag säger att jag vill aldrig ha nån annan, jag vill ha min lille Jack föralltid, så mycket har jag fastat för han. Kan inte göra mer än att hoppas på att der blir så. Huset, bilarna, garaget, barnen och ja.. Allt de där.. Han e guld värd, och släpper han aldrig. Han e min största kung, min ögonsten. Kommer göra allt för dig. För oss.
För jag älskar dig min älskade Jack❤️

Likes

Comments

Tjing!

Lovade ju er en uppdatering på vad som händer med pappa.. Kan säga så här. Han existerar inte i mitt Liv alls längre.. Jag tänkte ge han en chans till, så jag följde med farfar upp till pappa.. Han frågade väldigt kort vad jag ville..
Förklarade då att de var om skolan, flytta och lägenheten jag hittat.. Han sa att han inte hade nåt mer att säga om det, mer än att jag skulle gå färdigt tvåan i Jönköping och inget mer med det. Han frågade inte ens Grunden till flytten eller nånting sånt. Jag ville ha anledning till varje sak han sa, han tyckte inte jag var mogen till att jag skulle flytta, eller att jag skulle sköta skolan. Han sa även att mina betyg inte var bra nog, utan krävde att jag helst skulle ha A i alla betyg, annars dög det inte.. Sorry, att jag inte blev den perfekta dottern. Och även att jag skulle vara för nära min pojkvän och det var anledningen som tog hårdast.. Min älskade pojkvän är anledningen till att jag ens orkar stå upp, vakna upp och fortsätta andas. Det tog min pappa 3 minuter innan han sagt att han verken brydde sig och slängde ut mig, bad mig dra åt helvete. Att inget jag gjorde eller sa spelade någon roll. Han tyckte även jag svikit honom.. Nu ska vi se.. Vem har svikit Vem?...

Så nu ligger jag i badet hemma hos mamma, väldigt förbannad.. Och letar efter olika nummer.. Imorgon blir en väldigt spännande dag. Imorgon är dagen jag ska ge tillbaka på hans egna medicin. För nu räcker det.
Många tycker jag ska sitta tyst och se på medans han förstör mitt liv, och även min kontakt med mina syskon. Men nej nej..
Min mamma fick en dotter som e krigare i grunden.

Annars så har de inte hänt ett skit på fronten..
Hittat en lägenhet jag antagligen ska titta på imorgon, as fin! Så nu ska jag ta och bada färdigt och sen så ska jag försätta smida mina planer.

Skriver imon eller senare!


Likes

Comments

Hej allihopa igen! Hoppas inte nån dog av mitt förra inlägg som va lika långt som en roman typ.
Sitter nu hos Angelica o kollar på fast furious.

Vart en månad kvar te julafton igår och jag sitter fortfarande och försöker komma på något att köpa till min äskade pojk. Vill köpa nåt som påminner om mig, men ändå nånting som
Han vill ha.. Hade väl en idé om nånting men tror jag struntar i de.. Hur mkt jag än vill köpa de.. Så den som har några tips för väldigt gärna säga nåt! Han e det bästa jag vet och skulle göra allt för han! Kommer ett inlägg om honom snart, och hur vi träffades osv.

Ni kanske undrar hur de går för mig med allt mä far min och allt sånt..?
Ja.. Kan säga att han fortfarande inte hört av sig, att det jag skrev i förra inlägget vart fel och att han fortfarande vägrar låta mig flytta.. Men har lösningar på det mesta, så kommer att gå runt detta, så han har satt sig själv i skiten just nu. Och för er som känner mig så kan jag både vara helvetet själv och ställe till med helvete om de vill illa till! Och att jag aldrig ger upp vid första gången, så mer Info kommer senare!

Nu ska jag ta och återgå till min kära fast and furious film.

Hörs senare!


Likes

Comments

Börjar om bloggandet igen, efter att jag la ner min förra blogg. Denna SKA bli bättre.
Som rubiken säger, " det äter upp mig, in ifrån och ut" så ska jag förklara för er.


För snart 17 år sedan så kom jag till värden ( Noshit) och allt var helt ok ( tror ja, fråga mor min). Sen så när jag va 2/3 år så gick mor min o far min isär och själv kommer jag inte ihåg ett skit av det, men närmare 4,5 års åldern så var jag hos mor o far min varannan vecka, Finns minnesluckor, men ett speciellt tillfälle var när pappa skulle lämna mig hos mamma som jag blev lessen för att jag ville vara hos pappa mer, kan ha varit 5 år? Och samma gäller min mamma,  hon skulle lämna mig hos pappa för det var hans vecka, blev förkrossad, vägrade låta mamma gå. Så hon fick försöka med det mesta för att trösta mig och hon gjorde så kallade bananpengar. ( man tar en banan och skivar den med skalet på, precis som små femmor och sen skulle man försöka få ut bananen ur skalet utan att ta sönder bananen) Gick en stund sen så åkte mamma och jag var väl fortfarande ledsen men fick funka. Pappa var alltid min kung, min bästa vän, det var alltid öppna armar när jag kom. Sen så helt plötsligt försvann det.  Och när detta hände så vart  jag 8 eller 9 år kan jag tänka mig. Pappa hade träffat en ny och flyttade till hus och de var så allt började. Min bästa vän och kung försvann  mer och mer, jag bor inte längre varannan vecka hos pappa, utan nu varannan helg. Och en sen vintner eller tidig vår lördag när jag var 10 så krachade allt totalt. En händelse som förändrade allt, min syn på människor, på livet och framför allt min pappa. 

Det var en bara en vanlig lördag som sen gick till rent kaos. Den lördagen var bara en början av vad jag trodde då. Då såg jag bara att det här kommer aldrig bli detsamma igen, jag hade förlorat min bästa vän, min kung, mitt kungarike och min pappa.  Det blev år av utredelser från socialen, möten varje vecka i flera år. Under 1,5 år hade jag inte kontakt med pappa alls och började smått lära mig leva utan honom, även att de fanns stunder jag saknade honom. Efter 1,5 år så får jag träffa min pappa, och då får jag även reda på att jag har fått yttligare ett syskon, En lillebror. KUL, tänkte jag nu kanske jag kan gå tillbaka till att träffa pappa och lillebror osv igen.. Trodde jag ja.. Det gick nog inte mer än 6 månader sen vart vi tillbaka på ruta ett igen. Jag blev sviken igen, och igen, igen igen och igen,. Till slut är jag 13 år och ger upp. 

Bråk på bråk, till tjafsande och uppsagd kontakt, Igen. Det var vad mitt liv bestod av just då. När jag behövde min pappa som mest så var han ungefär på andra sidan jordklotet, men egentligen var han bara 1 mil bort.. Men han fanns helt enkelt inte där, det var som ett tomt hål, som att stå och prata med en vägg, eller ringa till en telefon utan nån ägare.  En skoldag så ringde jag honom i panik då den killen jag hade då va helt galen, han förstörde skolan och jag var livrädd. Men fick jag något svar från min pappa? nej, utan kom till telefonsvararen. I det ögonblicket kände jag mig övergiven och hopper det försvann ännu mer..  Sen blev kontakten aldrig detsamma, fanns födelsedagar jag blev utan ett Grattis och presenter, Julafton utan ett " god jul" och juklappar.  Föräldrar möten bestod sedan jag va 9 år av bara mamma, läkarbesök sen jag var 9 som också bara mamma var på. För er som inte vet, så har jag diabetes, fick det när jag va 6,5 och då är det läkarbesök var 3:e månad. Den pappan jag en gång hade, han var borta, 

Nu är jag snart 17 år och allt ser nästan likadant ut, jag har 2 syskon hos min mamma, min mamma som älskar nåt otroligt, gäller samma för mina syskon där även att dom kan va en pain in the ass ibland. Hos pappa så har jag 4 syskon. Sista ungen kom på min födelsedag förra året så nu när jag fyller 17 så fyller hon 1. Ännu en födelsedag jag kommer missa. I våras så träffade jag den mest otroliga killen jag nånsin skådat, han får mig att le, hur sur och grinig jag än är, Han är guld värd, han är så otrolig så jag kan inte beskriva honom för er, Han är den drum killen jag drömt om, han finns där när jag behöver honom som mest, även som minst, Han gör mig så otroligt lycklig och just nu ligger han i sängen 2 meter bort och mumlar i sömnen.. hihi..  I somras så hade jag någorlunda bra kontakt med min pappa. Träffades, umgicks, pratade, frågade honom om tips, letade bil ihop. Och för första gången på 7,5 år har jag känt att vi va påväg tillbaka till det vi hade när jag var liten. ÄNTLIGEN! trodde jag ja, det var bara inom en kort tid innan mattan under mina fötter skulle dras undan för mig igen. Sen sommar eller tidig höst så försvann den kontakten igen, surprise,,eller inte.. Och jag orkar seriöst inte bry mig om att försöka få tillbaka den längre..  Enda problemet är att mamma och pappa har delad vårdnad och det sitter käpparna i hjulet ganska ordentligt faktiskt.. 

Nu är jag påväg att flytta upp till min pojkvän, bor i värmland och även byta skola osv. Allt har gått jätte bra, fått plats på en skola, fått godkänt ifrån min mamma att flytta och även  min pojkvän vill detta. men pappa, han vägrar låta mig flytta, kan dock inte förstå varför.. Han förlorar absolut Ingenting på att jag flyttar, har inget rum där, ingen kontakt med han, utan han är helt enkelt ute efter att förstöra.. Jag mår inte bra hemma i Jönköping, det är kaos i min kropp, mår bättre hos honom, mer folk att umgås med. Därför jag vill flytta, inte bara för att min kille bor här, utan även för mitt egna bästa. Har Idag försökt få tag på min pappa men kom då fram till att han blockat mig på telefonen.. Jag har gett han så otroligt många chanser, så otroligt många gånger så jag kan inte ens räkna dom.. Nu ger jag upp, jag verken kan eller orkar lägga så mycket energi på han. Det får va bra nu. Det äter upp mig innifrån och ut och fortsätter jag kämpa så kommer det ta död på mig. Hur mycket jag än saknar min pappa och att jag önskar att allt vore som när jag var liten, Så orkar jag inte mer. För saknar min pappa, det gör jag. Men jag har börjat att lära mig leva utan honom,  så jag saknar honom mindre och mindre.

Det här va väl mort versionen av mitt liv just nu iaf, förlåt för det blev som en roman, men hade de vart mindre så hade ni inte fattat ett dugg.. NU däremot ska jag ta och lägga mig jämte min pojkvän om han inte tagit upp hela sängen.. 

Hoppas ni där ute sover gott!
Natti!❤

Likes

Comments