Snart är det bara en månad kvar till julafton - vilket också innebär panik och stress i jakten på de perfekta julklapparna (för vissa i alla fall). Med detta i baktanke har jag fixat ihop en mini-julklappsguide till er. Försökte hålla priserna under 200 kronor så att de både funkar till julstrumpan och under granen.

Mamma

Pappa

Syster

Bror

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej! Något som jag verkligen gillar är att kolla på serier. Skaffade Netflix för bara ett litet tag sedan och sedan dess har jag varit besatt! För skojs skull tänkta jag dela med mig av lite tankar kring en av mina favvoserier just nu. Och det, mina damer och herrar, är...

...Mindhunter!

(De som är ett fan av Hamilton kommer förmodligen känna igen Jonathan Groff (<3) i rollen som Holden Ford.)

Mindhunter utspelar sig i slutet av 70-talets USA, och FBI har precis börjat kombinera kriminologi med beteendevetenskap och psykologi för att kunna underlätta utredningar på olika sätt. Allt är förstås i ett tidigt skede, och till exempel är frågan om mördare föds som monster eller formas till monster kontroversiell.

Seriens fokus ligger på Holden Ford (Jonathan Groff) och Bill Tench (Holt McCallany), två agenter på FBI:s beteendevetenskapliga avdelning, och deras banbrytande studie på seriemördare. Studien går ut på att intervjua dömda seriemördare; gräva i deras bakgrund och osunda relationer till andra människor, samt reda ut mördarnas egen inställning till morden de begått. Förhoppningen Ford och Tench har är att kunna samla in värdefull information som kan användas i andra utredningar, pågående och framtida. En metod som idag skulle kallas för gärningsmannaprofilering.

Det låter kanske lite långtråkigt och komplicerat, och ja lite komplicerat är det förstås. Psykologi är väl nästan alltid just det. Men långtråkigt? Det tycker jag verkligen inte. För mig har Mindhunter tvärtom varit fängslande, intressant och ibland riktigt obehaglig på ett uppfriskande sätt (i brist på bättre ord). Istället för att använda sig av säkra kort, alltså billig chock i form av blod och andra hemskheter, lägger serien stor vikt på dialogerna och på sättet de framförs. Det som chockerar och skapar obehag är alltså vad seriemördarna säger och inte nödvändigtvis vad de gör.

Mindhunter passar självklart inte alla smaker. Serien är en slow-burner och definitivt ingen fartfylld actionrulle. Det saknas både polisjakter och pang-pang (bortsett från öppningsscenen, spoileralert), så är det sådant man är ute efter får man leta vidare. Vad serien däremot gör är att belysa många intressanta, psykologiska frågor om just ondska och galenskap - och vår märkliga fascination av dessa två.

Har sett åtta av tio avsnitt än så länge, och är så glad att jag gav denna serie en chans! Ge den en chans ni också vetja.

Likes

Comments