För inte så värst länge sedan släppte Therése Lindgren sin nya bok Vem bryr sig?, och jag som är ett stort fan av henne bestämde mig såklart för att förbeställa hem en signerad utgåva. Och igår kom den äntligen hem till mig! Har inte hunnit läsa mer än första kapitlet, så kan inte direkt recensera boken än. Fin är den i alla fall, snyggt omslag och massa trevliga bilder inuti själva boken. Men det bästa måste ändå vara att Therése skänker 5 kronor till WWF för varje såld bok. Hur bra är inte det?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Humör idag?
Lite trött, gick trots allt upp kvart i fyra i morse. Men samtidigt är jag lite sprallig - på bushumör typ. Var inte så på hugget igår och trodde jag skulle känna likadant idag. Skönt att det inte blev så.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Frågade mina föräldrar och de svarade "Ludvig", alltså min brorsas namn. Hur tråkig får man vara? Mer intressant är dock att jag tydligen hette Elin ett tag - så pass länge att mormor hann skicka blommor där det stod typ "Välkommen till världen Elin". Mamma funderade också på att döpa mig till Lily, men tyckte inte att det lät så fint ihop med efternamnet.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Igår, idag och i morgon var och är den inställd på 04:45<333 Underbart.

Vad gör du exakt just nu?
Lyssnar på Oskar Linnros nysläppta album "Väntar på en Ängel". Så bra! Älskar varenda låt.

När var senast någon stötte på dig?
För några veckor sedan när jag var i Göteborg. En snubbe kom fram till mig på ett café och sa att jag var snygg och frågade bland annat om jag gick på Chalmers. Lite smickrande, men mest pinsamt (för mig då alltså, jag är inte bra på sånt där). Och så här i efterhand tror jag att han förlorat en vadslagning.

Dagens planer?
Jobba (check) och kanske onlineshoppa lite julklappar. Tycker det är svinroligt att komma på julklappsidéer till min familj. Önskar att jag var gjord av pengar så att jag kunde köpa allt också.

Helgens planer?
Gå på 50-årskalas och umgås med vänner.

Vad ser du mest fram emot i helgen?
Att träffa släkten, och få ha roligt med mina kompisar såklart.

Vad åt du till middag senast?
Middag som i kvällsmat, eller middag som i lunch? Den eviga frågan... Svarar väl på båda då för säkerhetsskull. Igår kväll åt jag tonfiskpizza och till lunch idag åt jag lasagne med en grekisk sallad till.

Veckans fundering?
Att man inte har en aning om när man ska dö. Alltså verkligen ingen aning. Ena stunden kanske man går på Coldplay-konsert, shoppar kläder på nätet eller gör hamburgertallrikar på jobbet. Lever helt enkelt. Men i nästa stund kanske man inte finns mer. Obehagligt tanke.

Pratar du några andra språk?
Engelska och väldigt knagglig tyska. Märkligt att 6 års tyska-undervisning gett mig så bristande kunskaper.

Vad har du med dig in på bion?
Popcorn alla dar i veckan! Och nån dricka till ifall jag blir torr i halsen eller får en hostattack mitt under filmen. Har hänt för många gånger, vill sjunka under jorden varje gång. Är inte så petig med vilken typ av dricka, det går bra med det mesta.

När sov du senast på golvet?
En hel natt? Tja, det var ett tag sedan. Antingen första eller andra gången jag var i London. Det var i alla fall sista natten där och jag och familjen skulle flyga hem till Sverige tidigt på morgonen, typ halv sex. För smidighetens skull hade vi checkat in på ett lågprishotell i närheten av flygplatsen. Med totalt värdelösa sängar. Det gick verkligen inte att sova i någon av dem. Så resultatet blev att jag tog mitt täcke och kudde och sov på golvet.

Vad var det senaste du åt?
Ostkaka med hjortronsylt och grädde. Vilken mysig människa jag verkar vara.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Om jag skulle! Verkar jätteroligt. Är dock övertygad om att utrustningen kommer krångla när jag väl gör det, så det är väl därför jag inte varit mer manad.

Tycker du om att krama folk?
Är inte så kramig som person, men det är fint när det känns rätt.

Lista från Elsas blogg, bilder från wehearit.

Likes

Comments

Hej! Något som jag verkligen gillar är att kolla på serier. Skaffade Netflix för bara ett litet tag sedan och sedan dess har jag varit besatt! För skojs skull tänkta jag dela med mig av lite tankar kring en av mina favvoserier just nu. Och det, mina damer och herrar, är...

...Mindhunter!

(De som är ett fan av Hamilton kommer förmodligen känna igen Jonathan Groff (<3) i rollen som Holden Ford.)

Mindhunter utspelar sig i slutet av 70-talets USA, och FBI har precis börjat kombinera kriminologi med beteendevetenskap och psykologi för att kunna underlätta utredningar på olika sätt. Allt är förstås i ett tidigt skede, och till exempel är frågan om mördare föds som monster eller formas till monster kontroversiell.

Seriens fokus ligger på Holden Ford (Jonathan Groff) och Bill Tench (Holt McCallany), två agenter på FBI:s beteendevetenskapliga avdelning, och deras banbrytande studie på seriemördare. Studien går ut på att intervjua dömda seriemördare; gräva i deras bakgrund och osunda relationer till andra människor, samt reda ut mördarnas egen inställning till morden de begått. Förhoppningen Ford och Tench har är att kunna samla in värdefull information som kan användas i andra utredningar, pågående och framtida. En metod som idag skulle kallas för gärningsmannaprofilering.

Det låter kanske lite långtråkigt och komplicerat, och ja lite komplicerat är det förstås. Psykologi är väl nästan alltid just det. Men långtråkigt? Det tycker jag verkligen inte. För mig har Mindhunter tvärtom varit fängslande, intressant och ibland riktigt obehaglig på ett uppfriskande sätt (i brist på bättre ord). Istället för att använda sig av säkra kort, alltså billig chock i form av blod och andra hemskheter, lägger serien stor vikt på dialogerna och på sättet de framförs. Det som chockerar och skapar obehag är alltså vad seriemördarna säger och inte nödvändigtvis vad de gör.

Mindhunter passar självklart inte alla smaker. Serien är en slow-burner och definitivt ingen fartfylld actionrulle. Det saknas både polisjakter och pang-pang (bortsett från öppningsscenen, spoileralert), så är det sådant man är ute efter får man leta vidare. Vad serien däremot gör är att belysa många intressanta, psykologiska frågor om just ondska och galenskap - och vår märkliga fascination av dessa två.

Har sett åtta av tio avsnitt än så länge, och är så glad att jag gav denna serie en chans! Ge den en chans ni också vetja.

Likes

Comments

För två veckor sedan fyllde jag 19. Och gullig som min mamma är fixade hon därför en överraskningsresa till mig som gick till Karlstad. En weekend i Karlstad på hundvänligt hotell, närmare bestämt.

Vad gjorde vi i Karlstad då? Vi började med att besöka Sandgrund, ett före detta danspalats som numera är Lars Lerins permanenta konsthall med många av hans vackra akvareller.

Vi hade turen att få träffa Lars Lerin i person också, eftersom han dök upp helt plötsligt när vi satt och fikade. Väldigt intressant och begåvad människa. Trevlig också! Han både signerade mammas bok och lät oss ta bild.

Efteråt gick vi på stan och åt på Pinchos. Och på kvällen gick vi på Värmlandsteatern och tittade på en dramatisering av De 39 stegen - en thrillerkomedi av Alfred Hitchcock. Min familj verkar så kultiverad lol. Skitbra var den för övrigt! Rolig och spännande.

Det var första gången Pontus (vovven) bodde på hotell förresten. Han tyckte det var jättespännande tydligen, och han trivdes bra i hotellsängen. Andra bilden är på utsikten från vårt hotellfönstret, om ni undrar. Ingen fem-stjärnig utsikt kanske, men det dög fint ändå.

Likes

Comments

Hej och välkomna!

Så brukade min gamla SO-lärare i högstadiet alltid börja sina lektioner. Och jag nu då. Ja jag vet, ganska platt sätt att starta upp sin nya blogg på. Men ni kan vara lugna! Jag vet vad jag håller på med, tror jag. Det är liksom inte första gången - inte ens andra gången - jag startar en blogg. Utan tredje. Och av erfarenhet vet jag att i princip ingen läser första inlägget bara för att det i allmänhet brukar vara astråkigt. Allt det där man hört om att första intrycket är viktigast av allt; det är struntprat och dumheter. Okej, kanske inte. Vad jag egentligen menar är att innehållet kommer bli bättre med tiden, förhoppningsvis. "Den som väntar på något gott" och yada yada. 

På återseende, vänner.

Likes

Comments