Sthina Ulfhielm

Idag är det hela 6 år sedan du lämnade oss. Den värsta sorgen & smärtan må ha lagt sig, men den där brutala saknaden och tomheten är helt enkelt - oundviklig.

Det går inte en enda dag utan att jag saknar dig. Du betydde så otroligt mycket för mig & hela min familj. Och det gör så jävla ont att jag aldrig kommer få en chans att förklara det för dig.

Men vem hade trott att du skulle lämna oss så pass tidigt...?

Du blev trots allt bara 18 år. Du hade hela livet framför dig.

Jag kommer ihåg hur lycklig du var över att du lyckats ta motorcykelkörkortet. Och att det då skulle bli din död, känns bara så jävla orättvist...

Men det visar väl bara hur oförutsägbart livet faktiskt kan vara.

Nu är det jag, som är 18 år, snart 19 till och med.

Tack vare dig, så tar jag aldrig någon/något för givet. Jag vet att de som står mig allra närmst, kan vara borta inom ett ögonblick och försöker därför att uppskatta allt, även det som är jobbigt.

Finaste Jesper. Tack för att du var den där stabila, spralliga och glädjespridande storebrorsan som vi aldrig fick. Ingen kan någonsin ta din plats. Men jag försöker att finnas där för mina småsyskon så gott jag kan, och där är du min största inspirationskälla.

Vi ses på andra sidan ❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • 368 Readers

Likes

Comments

ALLMÄN FAKTA...

Namn: Sthina Thi Lan Helen Ulfhielm

Födelsedag: 1998-09-28 (18 år)

Längd: 156,4 (cm)

Nämn några bra egenskaper du har: försöker alltid att se det bästa hos folk, sen så.. (inte för att skryta men) jag är typ en professionell deeptalker haha, jag är lojal & ärlig och har väääldigt lätt för skratt.

Nämn några dåliga egenskaper du har: har dåligt självförtroende och framställer mig därför alltid på ett negativt vis, jag är klumpig, har dåligt tålamod, övertänker allt, har svårt att be om hjälp (vill försöka klara allt själv), kan vara blyg bland folk jag inte känner, och tänker ofta mer på andra än mig själv (+-)

Saker du hatar - Skräckfilmer, säga hejdå/avsked i allmänhet, blodpudding, sociala mediers perfektionshets, lögner & falska människor, att bli utnyttjad, att inte bli förstådd eller känna mig lurad..

Saker du älskar - Skräckfilmer, mango, att lyssna på musik, att mysa, sena sommarnätter, festivaler & nöjesfält, att resa, duscha & bada, piggelin, att sjunga, bo på hotell (hotellfrukost & hotellsängar O M G), fyrverkerier & svävande lyktor, laga mat (och äta den såklart heh), fotboll & innebandy,

Största rädslor - att förlora någon jag bryr mig om, att bli avvisad, att dö ensam, att bli sårad, att bli sviken, att misslyckas.

Fobier - spya, kackerlackor, MÖRKER

FAVORIT...

Mat: Pizza, skolans tikka masala, suvlaki, tacos, KÖTT (entrecote, oxfilé osv), sushi, grekiska hamburgare, nuggets, plankstek, pasta osv.

Årstid: Sommarn eftersom att det finns så mycket mer att göra - spontana cykeläventyr, roadtrips, tälta, picknick, bada osv. MEN vintern också, pga. att det är jul då, och jag ÄLSKAR julen.

Glass: piggeliiiiiiin, tuttifrutti & sunset från triumf. Och sen den där glassen som set ut som en colaflaska, tror dock inte att den finns längre :-(

Chips: barbecue chips (lays), pringles, stjärnchips

Dricka: Smultrondricka, passionsfruktläsk, zingo tropical, fanta exotic, trocadero.

Serie(r): Friends, skam, awkward, west world, breaking bad, orphan black, scream the TV series, pll, vampire diaries, the flash, game of thrones.

Film(er): HARRY POTTER, SAGAN OM RINGEN (!!!) star wars, batman, amazing spiderman, deadpool, en oväntad vänskap, jurrasic world, the fault in our stars, now you see me, 21 jumpstreet, gone girl osv osv.

Outfits: oversized t-shirt & trosor eller morgonrock.


BLANDADE FRÅGOR

Om du hade fått byta kön för en dag, vad hade du gjort?

Runkat i sinne (?) nejmen vet inte hahah

Vad stör du dig på hos andra människor?

Onödigt skitsnack, folk som spelar dumma, folk som är manipulerande, folk som ljuger, folk som trycker ner andra för att må bättre själv, folk som har FÖR bra självförtroende & tycker att dem är bättre än alla andra.

Vad gör dig riktigt glad?

När jag lyckas att sänka någon som är typ dubbelt så lång som mig på fotbolls/innebandy planen (ooops haha), gulliga godmorgon/godnatt sms, att köpa piggelin, eller att få såklart ;-) Och att bli överraskad (!!!)

KÄRLEK, SEX & RELATIONER

Hur många gånger har du varit kär?

Jag har inbillat mig själv att jag varit kär en massa gånger, men har bara varit det for reals, EN gång.

Vart går gränsen vid otrohet?

Det är väldigt individuellt antar jag, men jag kopplar iallafall otrohet till minsta lilla orespektfulla beteende från ens partner. Till exempel att den flörtar med andra osv. Låter kanske hårt, men respekt är något jag prioriterar högt i ett förhållande. Där är jag väldigt principfast.

Är du en kåt person?

Jaa

Har du någonsin haft ett one night stand? Nej, och det är inte direkt något jag strävar efter, händer det så händer det, men gör det mycket hellre med någon jag känner mig bekväm med. Ligger inte med vem som helst 🙅

Viktigast i ett förhållande?

Att personen både kan vara som ens bästa vän OCH pojkvän, sen så är det väl framförallt tillit, ärlighet, intimitet, kommunikation, respekt, trygghet

6 SAKER NI KANSKE INTE VISSTE OM MIG...

1. Jag tål typ ingen sprit alls, så när Jag är full, blir jag helt borta & är den där jobbiga personen som tror att den är helt nykter: "alltså jag lovar, är helt nykter, det är bara det att jag inte känner av mina ben" var något jag sa sist jag skulle ut haha..

2. Mitt drömjobb har alltid varit att bli pilot.

3. Måste alltid sova med en lampa tänd, om jag är själv.

4. Jag har ett "H" i mitt namn eftersom att mina föräldrar ville få med mitt vietnamesiska namn i ett svenskt.

5. Musik betyder ALLT för mig.

6. Jag är FAKTISKT lång för att vara vietnames, tro det eller ej

Det var allt (för denna gång) älskar att svara på frågor, så detta blir nog inte sista gången heh

  • 2620 Readers

Likes

Comments

Jag är less på perfektionshetsen jag möts av varje dag, jag är less på att ständigt gå runt med känslan av att inte vara bra nog, men jag är framförallt less på all den här stressen. Vi har aldrig jämfört oss så mycket med varandra som vi gör idag. Ångest, sömnproblem, dålig själv känsla och depressioner blir allt vanligare. Varför?

Jo, bland annat på grund av något som började som ett helt simpelt kommunikationsmedel, som skulle berika och förenkla våra liv, men som nu istället har övergått till ett ledande verktyg för stress, och förstör mer än vad vi tror.

Det jag pratar om är ett växande problem i vårt samhälle, som är mer beroendeframkallande än både alkohol, cigaretter, snus och droger över huvudtaget. Och ni som inte räknat ut det, så är det mobiltelefoner jag pratar om, något som de allra flesta har nu för tiden.

Idag finns det nämligen fler mobiltelefoner än det finns människor, och majoriteten av mobilanvändarna kan inte ta in och hantera all information som matas in i ett allt för högt tempo. Enligt psykologen Anders Wesslund är det något man inte kan göra förrän vid 25 års ålder. Innan dess så är hjärnan inte fullt utvecklad, vilket gör att det alltså är svårt att skilja på vad som är på riktigt och vad som faktiskt inte är det.

Ett bra exempel är det här med att allt fler väljer att ”leva sina liv” på sociala medier. Ta bara instagram som ett exempel, där folk delar med sig av exakt allt dem gör, eller?

Det man möts av är perfekta bilder, det perfekta leendet, perfekta kropparna, perfekta ljuset och den där perfekta planksteken som du bara var tvungen att visa.

Jämför man sig med detta, så jämför man sig med något som inte finns, nämligen perfektion.

För inte är det någon som lägger ut en bild på den där kakan du råkade bränna, eller på hur svullen din mage blev efter det där julbordet, eller den där gången du hade en dålig dag och kände dig ledsen.

Nej nej nej... att göra fel och att misslyckas är ju något som är mänskligt, och hallå det går ju inte ihop med samhällets normer??? Perfektion var det vi skulle uppnå va?

Och när jag uttrycker det såhär, inser ni ju att sociala medier faktiskt ger oss en falsk verklighetsbild. Men jag tror att det är lätt att glömma bort hur mycket detta faktiskt påverkar oss, just eftersom att detta är något som börjat tillhöra vardagen.

Jag har till exempel i princip med mig mobilen vart jag än går, jag kollar alltid instagram innan jag går och lägger mig på kvällen och även på morgonen direkt jag vaknar. Till och med när jag har försovit mig, prioriterar jag ändå mobilen först. Ni som inte känner igen er i detta, kanske tycker att jag är extrem, men jag är långt ifrån ensam. Mobilberoenden är allt vanligare än man kan tro:

  • Kollar du till exempel sociala medier mer än 5 gånger per dag,
  • Använder mobilen utan särskilda mål mer än 30 minuter
  • Använder mobilen samtidigt som du faktiskt pratar med någon

Så finns det en risk att just du, är en av dem.

Det finns till och med extremfall då folk mister jobb, vänner och i princip allt dem har på grund av detta.

Men visst mobiler är jättebra, vi har ju faktiskt full tillgång till internet, vi är kontaktbara och uppkopplade vart vi än går, geografin i skolan, inte längre viktig, det finns ju GPS, och när vi väl börjat där, varför lära sig saker, när vi har Google. Och varför ens träffa vänner, när vi ändå har dem på snapchat? Och det är DÄR, ett av de större problemen dyker upp. Latheten, som drar verkligheten ifrån oss. Vad jag menar är att ju mer skärmtid man spenderar, desto mindre tid blir det åt det verkliga livet. Och är du verkligen villig att i bekostnad på samliv och vänner, använda din mobil?

Förhoppningsvis inte, så mitt tips är: ha skärmfria dagar också, för kom ihåg, sociala medier är inte alltid så sociala.

  • 1449 Readers

Likes

Comments

Side by side or miles apart, we're sisters connected by the heart

Varför är det så lätt att vara snäll mot andra, men inte mot oss själva?

Vår självbild (vår egna syn på oss själva) påverkar vårt liv, vårt mående och våra val - mer än vad vi tror.

Detta kom jag att tänka på för ett par veckor sen, då min lillasyster (ironiskt nog) OCKSÅ blev dumpad...

Min lillasyster

Elin Viktoria Li Wen Ulfhielm. Du är inte bara min lillasyster, utan även min bästa vän.

För ca. 1,5 månad sen då jag blev dumpad, så fanns du alltid där vid min sida och sa att jag inte hade gjort något fel och att jag förtjänade någon som vill vara med mig till 110%.

Men när du någon vecka senare hamnade i samma situation, trodde du att det var något fel på dig, att ingen ville ha dig och du var säker på att du aldrig skulle hitta någon som honom.

Det är ren bullshit, du underskattar dig själv. För det finns ingen annan som du. Du har egenskaper som många andra (jag till exempel) hade kunnat MÖRDA för:

Du är orädd

Du är social som få

Du är målmedveten

Du är smart

Du är rolig

Och framförallt så så stark

Alla dessa egenskaper redan och du är bara 14 år?! Du har liksom hela livet framför dig och jag vet att du kommer att lyckas i framtiden.

Så att du ska sitta och vara ledsen över någon som inte var smart nog att inse vilken underbar tjej du faktiskt är, är helt enkelt orimligt. För du hade rätt när du sa att du inte kommer hitta någon som honom. Du kommer att hitta någon mycket mycket bättre. Någon som sätter dig på en pedestal och hade gjort vad som helst för dig.

Du förtjänar det bästa och jag önskar bara att du kunde förstå det...

Men vad du än gör: ge inte upp bara för att det inte funkade just denna gång, you can do this, i know it + du vet vad mamma brukar säga ;-)

"Man måste pussa många grodor innan man hittar sin prins"

Och...

"det finns många fiskar i sjön" haha!

Jag älskar dig mest, men det vet du nog redan!


// En mycket stolt storasyster

BREVET...

Glöm inte att kolla in min lillasysters blogg också: http://nouw.com/elinulfhielm

  • 1786 Readers

Likes

Comments

"Såhär mår jag egentligen"

Långt inlägg, men jag tycker att du ska läsa ändå!

Vad är det för fel på mig?

De som verkligen känner mig vet att jag typ alltid har varit en snäll, omtänksam och positiv tjej, som alltid haft lätt för sig, vill alla väl & älskar att göra saker.

Men för drygt 5 år sen vände det, och just dem där 5 åren har varit dem absolut värsta åren i mitt liv.

Det började redan då jag gick i 8an. Enkla inlämningsuppgifter samlades på hög och någon ork till att plugga fanns inte, men på något sätt lyckades jag ändå alltid få bra betyg. Detta gjorde att ingen tog mig på allvar när jag förklarade att jag faktiskt behövde hjälp.

De allra flesta i min omgivning tog för givet att det var mitt dåliga självförtroende eftersom att jag alltid haft väääldigt höga krav på mig själv. För hur bra det än gick och hur mycket bekräftelse jag än fick, blev jag ändå aldrig nöjd.

Tiden gick och tillslut hamnade jag efter i princip allt, vilket resulterade i en massa stress som sedan övergick till svår ångest. Mest för att det var så sjukt frustrerande, för jag visste ju att jag var tvungen att göra dem där uppgifterna, men det GICK bara inte (?) detta var något annat än bara lathet eller dåligt självförtroende, men vad det var specifikt, kunde tyvärr ingen sätta ord på. Ännu*

Ingenting var kul längre

Det var ju uppenbart att något inte stod rätt till, men eftersom att ingen förstod vad, så började jag klanka ner på mig själv, anta att JAG var felet, och min självkänsla bröts bara ner mer och mer.

Jag började känna mig värdelös och det fanns inte längre någon ork till något överhuvudtaget. Detta gjorde att jag till slut skalade jag bort ALLT jag tyckte var kul – innebandy, fotboll, musik (sång, piano, cello), kompisar osv. Det kunde till exempel räcka med ett felpass på en träning, så bröt jag ihop.

Helt ”plötsligt”, var jag inte längre den där glada tjejen, utan var på väg att bli något helt annat. Men det var en tyst process. Jag började att isolera mig mer & mer, eftersom att jag helt enkelt inte hade någon ork till att ens prata med någon.

Men hur dåligt jag än mådde, gick jag alltid runt med ett leende på läpparna & hur dåligt jag än mådde, grät jag aldrig så att någon såg.

Jag som alltid hade varit en så positiv & aktiv person (?!)

Min osynliga diagnos

Det var först för ett år sen, när jag varken klarade av att äta eller resa mig ur sängen som jag faktiskt fick hjälp. Det visades att jag hade ADD, och eftersom jag behövt kämpa på i motvind så pass länge med en ständig ångest, hade jag även hamnat i en depression.

"Alla dessa bokstavskombinationer & hur vi faktiskt mår"

Jag gick från "allt" till ingenting. Så anledningen till att jag tar upp detta är för att jag verkligen inte vill att någon ska behöva gå igenom samma plågsamma process som mig. Och för att förhindra det, krävs det att man vågar prata om det.

Det pratas på tok för lite om alla dessa bokstavskombinationer & hur vi faktiskt mår, vilket gör att diagnoser som ADD ofta framstår som sjukdomar man bör skämmas över. Och att depressioner framstår som en pinsamt jobbig form av svaghet.

ADD

ADD (& andra bokstavskombinationer) är för det första ingen sjukdom, utan en funktionsnedsättning som är mycket, mycket vanligare än man tror.

Att skämmas över det är alltså helt enkelt meningslöst. Min diagnos är ju en del av mig & min personlighet.

Min diagnos är anledningen till mitt ständiga kaos, att jag alltid tappar bort saker, att jag är så glömsk men samtidigt kan älta de mest löjliga sakerna. Att jag är klumpig och ibland kan verka allmänt borta i min egna lilla värld.

Folk tycker ofta att det är roligt och lite gulligt till och med. Så poängen är att, utan min diagnos, hade jag inte varit jag. Och istället för att skämmas & vara i förnekelse, får man helt enkelt anpassa sitt liv utifrån sina förutsättningar.

"Jag är precis som vilken annan människa som helst"

Jag är precis som vilken annan människa som helst, men skillnaden är att jag har kortare uthållighet & en begränsad ork pga min hjärna alltid går på högvarv.

Jag kan till exempel komma ihåg varenda ord jag sagt på en redovisning i skolan och sedan gå runt och må dåligt & älta det i flera dagar efteråt. Något som de flesta andra hade släppt direkt dem gjort bort det. Ser jag någon som mår dåligt, mår jag dubbelt så dåligt för dem.

Det finns som inget filter för hur mycket information som matas in & ibland kan jag gå vilse i mina egna tankar. Jag kan höra en konversation i ett annat bord, samtidigt som jag pratar med någon, samtidigt som jag tänker på hur dåligt det där provet gick, samtidigt som jag tänker på hur sjukt det är att Donald Trump är president (?) Nejmen ni fattar vad jag menar haha.

Men det är ju inte direkt så att det står "ADD" i pannan på mig, så just därför, är det väldigt många som aldrig någonsin får behandling. Och det tycker jag är sorgligt.

Mer info om diagnosen: http://www.add.n.nu

Psykisk ohälsa

Sen det här med hur vi faktiskt mår..

Visst, livet har sina ups & downs, men när allting känns extra tungt och livet känns hopplöst, ska man verkligen inte rädd för att söka hjälp.

Det finns nämligen studier som visar att ALLA människor någon gång drabbas av en depression under sin livstid.

Så du är är inte svag, och du är framförallt LÅNGT ifrån ensam, det kan jag lova.

För att räknas som deprimerad krävs det nämligen bara att man känt sig nedstämd i drygt 2 veckor. Det kan bero på vilken livskris som helst, att en av sina nära & kära gått bort, att man är osäker på sin sexualitet, att man plötsligt drabbats av någon sjukdom eller någon typ av relationsproblem (osv.)

Eftersom att man oftast klarar av det vardagliga livet vid en lindrig depression, är det lätt att gå runt och tro att livet helt enkelt ska vara så. Vilket är synd, då man på så sätt riskerar att hamna i en mer långvarig & djupare depression.

Jag gjorde själv det misstaget, och ni ser ju hur det gick för mig.

Jag är nu sjukskriven från skolan, jag går inte längre några sporter & jag har förlorat många fina vänner. Så att jag vågade söka & ta emot hjälp, är nog det absolut bästa beslutet jag någonsin tagit.

Med hjälp av rätt medicinering, rätt form av stöd och framförallt en förståelse från omgivningen, är den där snälla, omtänksamma och glada tjejen sakta men säkert på väg tillbaka.

Tips för att må bättre: Acceptans - "Sluta att vara i förnekelse"

Att vara i förnekelse gör alltså inget annat än att livet blir svårare. Att våga se sina svagheter, är något som gör en stark, inte svag. Det ger oss en möjlighet att kunna göra något åt det, och få fram den bästa versionen av oss själva.

Det tog 5 år för mig att nå hit, & jag har FORTFARANDE inte nått till mål fullt ut, men jag är snart där.

Så snälla, var smartare än mig. Mår du dåligt så gå inte runt och håll ditt dåliga mående för dig själv & tro att det bara kommer gå över, för det gör det inte.

Ensam är inte alltid starkast, tro mig.

  • 3838 Readers

Likes

Comments

Klart att man passar på att gymma lite nu när man bor på hotell & det är gratis ;-)

  • 2671 Readers

Likes

Comments