Header

Canon EOS 7D

Hej på er!

År efter år så missar jag de fina körsbärsblommorna i Kungsträdgården. Men i år så han jag in. Det var några månader sedan ( våras ) men blommorna är fina så vem klagar.

//

Hello!

Year after year I have been missed the bloom of the beautiful flowers in Kungsträdgården, Stockholm. But this year I finally got the time to go there. It's was a few months then but the flower is beautiful so who complains?

Likes

Comments

Canon EOS 7D / 55 mm

Hej på er!

Det är inte min dag idag. Ni vet den här känslan när allt bara är fel och det känns som du inte kan göra något åt det!?

Dagen började tidigt på gymmet och det var där jag kände att jag var inte riktigt med idag.
När man får känslan utav att alla ögon på gymmet är på dig och inte på ett bra sätt. Utan att varje lite rörelse du gör är fel och folk dömer dig. Fast de inte gör de. Bara känslan som hänger över en att man inte får ut någonting utav träning. Bara att gå på bandet tänker du att varje steg du tar är fel. Att personen bredvid sneglar på dig igenom spegeln framför er. Och tänker ”att den människan inte vet hur man går på ett band.”
Att varje vikt på maskerna är fel och i huvudet går det ” klara du inte mer”

Man ska inte tänka så men vissa dagar gör man de och idag var det min dag.
Inte nog med att det var på gymmet, för på kvällen sedan så var jag på jobbet. Där jag bara kände mig i vägen. Som när man är ny och inte vet vad man ska göra och man bara är den där jobba nya skitungen på jobbet. Jag har trevliga kollegor så det brukar inte göra något men känslan du själv har att du bara vill gå hem och gräva ner sig.

Nu är denna dag över och imorgon är en bättre dag.

Man måste bara kommer ihåg att alla är människor och ibland har man såna dagar. Men det är bra det också även om det inte känns så för stunden och du skäms ögonen av dig. För utan dessa dagar skulle vi inte uppskatta de bra dagarna vi har.



//

Hello everyone!

It is not my day to day. You know that feeling you have, that everything you do is wrong and it feels like you can't do anything right.

The day started early at the gym and it was there I started too fell that it's not gona be my day. When you get the feeling that everybody in the room is staring at you and not in a good way. That they juding you every move you do and the move you do is wrong. But the really don't. No body is looking at you. It's just the feeling that somebody dose. And you get nothing out of the workout. Just walking on the tredmile, you doing it wrong. Every step you take is wrong. That the person next to you is looking at you throw the mirror infront of you, And thinking " that person don't know how to walk on the treadmile."
That every waight on the machine is wrong. you think to yourself " your weak, can't you take anymore? "

You should not think like that. but some day you just do. And today was my day to think like that.
Just like it was not enough to think like that at the gym but at the evning I was at the work and I was just in the way. Like when you are new at work and don't know were things is or what too do. You are just that little new kid at work. I have lovely co workers so everything works out. But the feeling. You just want to go honom and go to bed.

Now is that day over and tomorrow is a new and better day.

Somethimes you need to remember that everybodu is human and everybody haves this days. But it's good to have this typ of days. Even if it not feels like that in the moment and you are so emberest. But if we did not have this days we wolud not appreciate the good days we have.

Keep remember of the good things you have and think it's a new day tomorrow.


Likes

Comments

Canon Eos 7D / EF-S 60 mm 1:2.8

Hej på er!

Var ett tag sedan jag bloggade. kände att jag saknar det så nu kör jag igen. Är er som är nya här. Jennifer de är jag och jag håller på med fotografering och film. Det är vad som kommer komma upp mest här på bloggen.


--

Hello to you!

Been a while since I blogged. Feel I miss it so I'm back. Are you new here?Hey I'm Jennifer and I'm working with photography and movies. That's what comes up most on this blog.


Likes

Comments

Jag vet inte hur jag ska börja de här. Finner heller inga ord på vad jag ska skriva.

I allla fall så idag den 16 januari 2017 så är det två år sedan min fina Rambo fick somna in.

Den resan jag hade med den här hästen var en sån lärorik resa och gjorde en stor del till hur jag är som person idag.

Våran resa startade den 11 juli 2011 när jag för första gången provred honom. Under 3 h så frågade jag mist 4 gånger om ägaren var helt säker på att han inte var en travare. Han såg verkligen ut som en, ingen kondis och inte så mycket muskler heller. De hade inte riktigt haft tid att rida honom. Men det var någonting som jag såg hos honom som gjorde att jag fastnade för Rambo.


Bilder från sommare 2011

De fanns lika många positiva saker med honom som negativa men de glömdes bort. ju mer jag lärde känna Rambo ju mer kändes det rätt. Tiden gick och han fick mer muskler och kondition och kom även på att han var både större och starkare än mig ( så klart). Så under en perido fick vi börja om och börja tänka unghäst. Rambo glömde alltid att han var 20 och inte 3-4.

Jag skulle kunna sitta här och skriva sidor om våran resa från 2011-2015. Så mycket har hänt. perioder när jag var rätt för att rida ut med honom till att galoppera full fart barbacka i grimma och grimskaft och hunden bredvid. Typiska dressyrryttaren som man är var jag även rädd för att hoppa men 120 banor kom vi runt på träningarna. Alla galna turer och äventyr. Som jag saknar honom. En häst som var min trygg het i över 4 år.


Att se dig ta dina sista andetag och äntligen få andas ut och springa på de eviga gröna ängarna. Den dagen dog en del utav mig. Jag har haft svårt att prata om dig, ens kolla på bilder. MEN nu 2 år senare, visst så gör de ont ibland men nu kan jag tänka tillbaka på vilken underbar tid vi hade tsm. Jag trodde aldrig att en häst skulle betyda så mycket för mig.

Så det jag vill säga är tack! Tack Rambo för att du var en trygg punk när skolan och allt var som svårast.

Du var och är älskad utav många och inte bara jag som tycker denna dag är svår. så jag vill också säga tack till min familj och även Elin. Ni stöttade oss och fanns alltid där.

En sak som jag höll vad jag lovade var att jag fanns dör till slutet och vi ( + medryttare som tog över honom hans sista månader men jag blev medryttare i stället typ) var hans sista stopp. Då han var 20 + och en del av familjen.


R.I.P Rambo

1991-2015

Sv.halvblod

E.Rastell

U:puppchen

UE. Vagabond

Likes

Comments

Jennifer Sternlind@jennifersternlind