View tracker

Nu var det väldigt länge sen jag blogga. Har inte bloggat sen veckan efter jag kom hem från Sverige och det var typ 1,5 månad sen. Mycket har hänt sedan dess och det finns inte en chans att jag får med allt i detta inlägget! Men en del iallafall.

Chicago Cubs vann the world series om det var någon som missat detta! Ca en månad sen nu och jag blir fortfarande lika spralligt lycklig när jag tänker på det. Det är en underlig tanke och känsla när jag tänker på baseball. Jag har aldrig brytt mig om en sport eller ett specifikt lag, men så kom Chicago Cubs och förändrade allt! Efter 108 år vann de igen. Många har väntat länge! Och det var sån fest i hela Chicago! Och som vi firade. Jag hade tur nog att kunna gå på Cubs paraden som var på grund av att Ben bjöd med mig och barnen och wow. Alla spelare åkte igenom Chicago och fast att jag sett dom förut så kändes det väldigt speciellt att se dom där och då. Helgen efter åkte jag och Astrid till Wrigleyville och firade med alla andra som befann sig där och den kvällen blev så lyckad! Det var en sån underbar period under mitt år. Jag önskar jag kunde gå tillbaka och uppleva det igen! Dock nervositeten under Game seven behöver jag inte uppleva igen. My god!

Eftersom min familj och jag firade thanksgiving i Ohio tillsammans med min värdpappas sida av familjen så hade min värdmammas sida av familjen en fakesgiving någon vecka innan och det var en blandning av halloweenparty och thanksgivingmiddag. Vi lekte lekar, hade någon tävling och åt god mat. Min värdmammas pappas syskon var också där och jag hade väldigt roligt tillsammans med alla. En av lekarna vi lekte var att mumifiera barnen med toapapper och den som var bäst invirad vann. Jag var tillsammans med Benjamin och guess who won? Surprise Surprise - We did! Priset var ett paket toapapper, haha! Vi tog stolt emot det!

Jag måste säga att jag var lite besviken på Halloween här i USA. Fast det kanske bara hade med min värdfamilj att göra som inte var jätteengagerade. De pyntade jättehäftigt i alla trädgårdar och barn gick runt och knacka på dörrar, men det var inte så stort som jag hade förväntat mig. Barnen hann knappt knacka på dörren och säga "Trick or treat" innan de fick godiset och blev ivägskickade till nästa hus. Min värdmamma satt ute på altanen till o med och gav ut godis så här hann de definitivt inte säga något, vilket jag kan tycka är tråkigt eftersom det är halva grejen nästan. Dock gick jag på en halloweenfest och kvällen kunde ha slutat bättre, men intrycken jag fick var roliga trots allt! Det var en fest som på film. Där fanns ett pingpong bord. Massa folk överallt. Killen som bodde där visst inte vilka alla var, utan det var kompisars kompisar. Det fanns en sån ölgrej som de på film står upp och ner över och dricker och någon annan bunk med någon drink. Dessutom var varenda människa utklädd! Vilket var lite mer av vad jag förväntat mig av amerikas halloween.

Jag har även börjat ta tag i min tid lite bättre och börjat göra saker som jag hela året sagt att jag ska göra men skjutit upp. Så under denna tiden har jag varit vid Home alone-huset. Vilket är ganska coolt faktiskt. Dom har redigerat gatan lite i filmen, men annars ser det likadant ut. Jag tog mig även en dag och gick omkring på Chicagos botaniska trädgård. Kan tänka mig att det är jättefint där under våren och sommaren. Nu är det ju höst och det var vackra färger också och så väldigt rofyllt. Dessutom var det väldigt bra väder då jag var där så det blev många fina bilder!

Den här tjejen har även kramat James Lafferty! Ni vet antagligen inte vem det är, men han är en skådespelare och spelar en av huvudkaraktärerna i min favorit serie One tree hill. Jag var på en One tree hill convention där jag fick gå på Q&A där skådespelarna fick svara på fansens frågor och prata med oss och där fanns ett rum där vissa av skådespelarna satt så man kunde prata lite mer enskilt med dom och ta bilder osv. Dock var James Lafferty inte en av de skådespelarna som satt omkring, utan jag stötte på honom i korridoren och tog chansen och frågade om en kram som en riktigt fangirl, haha! Hans bodyguard sa nej, men han sa ja och gav mig en kram ändå. Känns ganska overkligt. Conventionen var under hela helgen och helgen var väldigt lång, men så rolig. Träffade nya människor från Chicago och helgen var otrolig.

Lissy, Astrid och jag åkte på en roadtrip häromhelgen. Vi åkte till Michigan City i Indiana och det var så kallt! Indiana blev min sjunde delstat och där fanns inte så mycket att se egentligen. De hade väldigt fina stränder, som säkert är jättehärliga på sommaren, men när vi var där var det bara kallt. Vi gick omkring och tog massa kort vid stranden och sen åkte vi och åt på Olive Garden. Det mest lyckade var väl själva bilturen. Vi hade väldigt roligt i bilen dit och hem så det var åtminstone tur. Vi åkte förbi ett ställe som heter The Dunes, som också var en strand men därifrån kunde man se Chicagos skyline. Från andra sidan av Lake Michigan. Dock var det så mörkt att man inte kunde få foto på det, men det var häftigt! Det såg så nära ut, men det var så långt bort.

Min riktiga thanksgiving firades i Columbus, Ohio. Under vår vistelse där så bodde jag hos farmor och min värdfamilj bodde hos barnens faster. Det kanske låter konstigt i era öron att jag bodde ensam hos farmor, men bättre kunde det inte ha varit! Den människan är fantastisk! Jag kände mig som hemma. Och eftersom jag inte jobbade så kändes det bra att inte behöva stressa över barnen heller. Victoria och jag träffades varje kväll under veckan vi var där och då var det speciellt bra att jag bodde hos farmor så jag inte väckte barnen när jag kom hem sent på kvällen. Victoria och jag firade vår traditionella jul den 23 november i år. Normalt sett firar vi tillsammans den 23 december, men eftersom vi inte kommer vara tillsammans den 23 december i år tog vi det som låg närmast. Det är så mysigt. Jag älskar vår tradition. Det är inget speciellt egentligen, men det betyder så mycket. Vi byter julklappar, umgås och fikar - bättre kan det väl inte bli?


Själva thanksgiving var underbar! Jag vaknade på morgonen och farmor hade smsat mig om att Macys thanksgiving parad strax skulle börja och att det fanns frukost till mig om jag vile ha. Så jag gick upp och åt frukost och kollade på paraden tillsammans med dom. När paraden var slut och vi väntade på att min värdfamilj och fasterns familj skulle komma så spelade jag kort tillsammans med farmor och gammelfarfar. Så mysigt och roligt. När resten av familjen kom så dukades maten fram och farmor hade dukat bordet jättefint. Maten var gudomligt god! Kalkon, potatismos, olika stuffings och farmor hade gjort sötpotatis. Så otroligt gott. I deras familj har de en tradition att de går på bio efter middagen eftersom de inte har fler ställen att åka till under thanksgiving. Så hela familjen åkte och såg Moana. Jag tror vi tog upp en hel rad i biosalongen. Jag vet inte vad som var annorlunda under den dagen, men alla var på bra humör och behandla varandra bra. Jag kan inte sätta ord på det, men allt kändes annorlunda än vanligt. Jag gillar thanksgiving otroligt mycket och jag förstår varför det är många amerikaners favorithögtid!

Nu är det redan december och det känns helt galet. Vart har året tagit vägen? Häromdagen var min värdfamilj och jag och köpte en julgran. Jag själv har bara vart och köpt en riktig julgran en gång i mitt liv eftersom vi alltid har plastgran, men det är roligt att köpa gran. Dock var jag och min mamma lite mer petiga om vilken gran vi skulle ha än vad min värdfamilj var. De i stort sett tog första bästa och så var det färdigt. Men fint är det nu iallafall. Min värdfamilj ska fira jul och nyår i Florida i år och en kompis från Sverige kommer till mig under dessa dagar. Så jag får se hur min jul blir och anpassa mig efter det. Men jag känner att det är okej att min jul inte blir traditionell i år eftersom det bara är detta året. Nästa år är allt tillbaka till det normala igen. Dock ser jag väldigt mycket framemot alla julpartyn!

I det stora hela så är detta vad som hänt. Detta är de största händelserna som hänt den senaste månaden. Jag har såklart varit och gjort saker med barnen varje dag, men just nu kan jag inte komma på något stort eller nytt, som står ut som är värt att skriva om. Jag har med all säkerhet gjort en massa mer saker än det här. I mitt vardagliga liv så händer det något nytt, spännande varje dag. Efter en månads tid är det svårt att hålla koll på allt man gjort, haha. Men det har varit en bra månad och jag hoppas mina sista två månader blir bra också. Idag är det endast 47 dagar kvar tills min resemånad börjar. Otroligt, vart tog tiden vägen?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu är jag tillbaka i USA efter min semestervecka i Sverige. Vilken otroligt bra vecka jag hade. Känslan att vara tillbaka i Sverige efter 8,5 månader var både obeskrivlig bra men samtidigt en aning underlig och konstig. Det kändes som att de gångna 8 månaderna inte hänt och allt var som "vanligt", samtidigt som det kändes som att jag drömde och egentligen inte befann mig på det stället som är hemma. Jag vet egentligen inte hur jag ska beskriva det. Det var iallafall en helt otrolig känsla och det kändes så bra ändå. Att vara hemma med mamma, pappa, mina systrar, svågrar, syskonbarn och vänner var otroligt bra och det gav mig ny energi att komma tillbaka och uppleva ännu mera och få så många nya perspektiv på livet. Att komma hem till Sverige med amerikanska ögon var också en speciellt känsla.

Det kändes dock lite surt att jag åkte från 20 graders väder till ett vinterväder med 3-10 grader och rusk. Dock kändes det bra att spendera varje dag med min systerdotter. Jag hade henne hela dagarna. Gick upp klockan sex för att ta mig till min syster innan hon behövde åka till jobbet och sen lekte vi hela dagarna. Sov middag, åt godsaker veckan igenom(som man får göra när ens moster är på besök) och bara hade det görmysigt. Jag lämnade henne på förskolan en dag endast för att jag ville kunna hämta henne, haha! Och inte nog med att jag fick spendera hela dagarna med henne - förra måndagen fyllde hon 2 år! Och det känns så bra i mitt mosterhjärta att jag fick vara hemma och vara med på hennes tvåårsdag. 

Jag var lite nervös över hennes reaktion över när jag kom ut från flygplatsen eftersom hon inte träffat mig på 8 månader och tänkte att hon inte skulle bry sig så mycket om mig. Men åh så fel jag hade! Hon såg mig och kom springandes med öppna armar med en sådan äkta glädje i ögonen! Förutom dagen hon föddes, så var nog detta det bästa jag varit med om hittills! Jag var överlycklig över hennes reaktion. Jag är överlycklig! Det minnet kommer ta mig igenom alla jobbiga stunder och mörka, kalla kvällar tills jag är hemma med henne igen. Jag älskar den lilla flickan mer än vad ord kan beskriva! 

Fast denna systerdottern var inte allt som hände denna veckan! Min syster är gravid(systern som ännu inte har barn)! Hon ska få bebis i mars - alldeles lagom tills jag är hemma igen och medans jag var hemma hade vi ett baby revelation party och jag fick avslöja könet på barnet. Jag fick alltså reda på att jag i början på nästa år får ännu en liten systerdotter!! Jag är så glad och jag längtar så mycket tills denna lilla bebis vill komma ut till oss! Min syster bjöd även med mig på ett ultraljud så jag har fått se min lilla flicka <3 Åh så jag längtar! 

Fast än var bebisnyheterna inte slut! Under mitt år så fick en väldigt nära vän till familjen en son och pappan till barnet frågade mig om jag ville bli gudmor till denna lille pojken och självklart ville jag det! Så under veckan jag varit hemma har vi även haft dop och jag har blivit gudmor. Så mycket glädje och kärlek i mitt hjärta och i mitt liv just nu så det kan räcka och bli över! 

Så mycket bebisar och jag älskar dom allihopa! 

Förutom umgåtts med barn och sett barn osv, så har jag även haft tid att träffa mina vänner. Jag vet inte hur det var för dom, men för mig kändes det som vanligt. Som att vi träffades förra veckan och nu träffas vi igen och fikar eller äter lunch och normalt umgås med varandra. Det kändes väldigt bra att jag lyckades få ihop tid till att träffa dom allihopa och jag är glad att vår vänskap inte har förändrats under den tid jag befunnit mig på andra sidan Atlanten. Att veta att jag fortfarande har dom hemma är en väldigt stor trygghet. 

När jag åkte till USA i Januari sa jag att jag inte kommer sakna svensk mat, men så fel jag hade! För det mesta  saknar jag snabbmat - pizza, sushi, Adams sallad, tacos, holidaydipp! Eftersom jag hade semester struntade jag i hela det här att man ska vara nyttig och leva ett sunt liv, pff! Jag hade semester och jag åt allt! Och det var så gott! Som att komma till himlen verkligen. Jag såg fyrverkerier och färgstarka färger som råttan i Råttatouille! Fast när jag väl var i Sverige saknade jag maten i USA, så det är väl så att man alltid vill ha det man inte kan få. 

Allt som allt hade jag en kanonvecka och att träffa och umgås med min familj var det bästa av allt! Jag är en lyckligt lottad människa som får ha denna underbart fina familjen helt för mig själv! Life did me good!

Nu känns det också väldigt bra att vara tillbaka i Chicago med dessa vännerna. Att få spendera ytterligare tre månader här tillsammans med dom känns fantastiskt! Och vi har så mycket planerat så det kommer gå alldeles för fort, men när Januari väl kommer och det är dags att åka hem på riktigt så kommer jag vara redo!

Denna veckan har jag jobbat måndag, tisdag och onsdagmorgon. Det är fortfarande onsdagsmorgon och jag har "helg". Jag jobbar inte igen förrän fredageftermiddag och sen jobbar jag hela helgen och bara kvällar. VIlket suger. Jag hade planerat att gå på en halloweenfest lördagkväll, men eftersom jag jobbar kan jag inte gå som planerat. Jag kommer fortfarande gå, men komma långt efter alla andra. Medan jag har varit i Sverige på besök så har min värdfamiljs första au pair varit här i Chicago på besök. Hon är fortfarande kvar här och jag var lite nervös över att träffa henne på grund av att min värdfamilj älskar henne så mycket, men det har gått hur bra som helst. Vi kommer jättebra överens och trivs bra ihop. Vi har umgåtts varje dag sen jag kom hem och det är väldigt roligt! Hon är en lättsam människa och lätt att tycka om. 

Goda nyheter! The Cubs är i The World Series! Det kanske jag har berättar förut, men igår var den första av sju matcher och de möter Cleveland Indians. Sorgligt nog förlora det, men de har tid på sig att ta igen! Four more wins och vi vinner! Come on Cubs! Jag och Astrid åkte till en resturang/bar igår och kollade på matchen och jag måste erkänna att jag trivdes med att sitta där bland alla andra cubsfans och titta på matchen. Men som sagt förlora det, men nya tag ikväll! #flythew #gocubbies #chicagocubs #gocubsgo <3

Likes

Comments

View tracker

Cubs är vidare i the world series!! Woop! Den senaste veckan har the Cubs mött San Fransisco Giants i the postseason. De skulle spela fem matcher och bäst av fem gick vidare! Cubs vann fredag, lördag och tisdag och på så vis är vi vidare! På Lördag spelar de antingen mot Nationals eller Dodgers. I nästa period är de bäst av sju, så de måste vinna fyra av de matcherna! Så otroligt roligt att de är vidare och de är så braaa! Let's go cubs! Fly the W!
Jag älskar hur hela Chicago har kommit ihop sig och tillsammans börjat heja på the Cubs! Vart man än går - resturanger, mataffärer, shoppingcenter, you name it - så finns det antingen en W-flagga, en Cubs flagga eller på något sätt står det Let's go cubs! Och de flesta går runt i Cubs-kläder och alla bara älskar. Sån härlig stämning här just nu.

Förra fredagen, var jag dock på en annan sport. Vi gick och kollade på en High School American footballs match. Det var svinkallt ute och de förlorade, men det var allt en upplevelse ändå. Det är precis som man ser på film. Allt från cheerleaders, till orkestern, till spelarna och spelet - allt. Jag önskar jag kunde ha fått gå på High School här. Det hade vart något! Dock så förlorade vårt lag som sagt, men vi hade roligt ändå och det var roligt att se showen i pausen. Därefter åkte vi hem till Astrid och kollade på Cubs matchen!

På lördagen gick vi upp med tuppen och åkte till ett mall för att jag skulle kunna köpa färdigt alla dessa födelsedagspresenter. Det kändes lite som en roadtrip. Dock ligger mallet bara sisådär 30 minuter bort, men vi hämtade upp alla, stannade på Donkin' Donuts, kopplade in musiken och körde igenom alla hits. Härligt känsla. Jag önskar att vi hade åkt på en roadtrip. Det hade varit guld! Dock fick det endast bli en trip till mallet eftersom jag jobbade på eftermiddagen.
Jag och barnen var på kalas. Min lille och jag var till o med på två kalas. Grannarna hade ett kalas med Paw Patrol hoppborg, så där var vi i ca en kvart innan vi var tvungna att gå hem och åka vidare. Min värdmammas kompis son fyllde två år. Jag tycker det är så roligt hur accepterad jag blir. Jag känner mig alltid så stressad när min värdföräldrar skickar iväg mig med barnen till såna här tillställningar, men varje gång när vi kommer dit så är det kolugnt. Föräldrarna till barnet hade jag träffat förut och de var så snälla och omtänksamma. Jag hade även träffat några andra av gästerna, så det blev faktiskt en rolig eftermiddag där på kalaset.

Denna veckan känns som den har gått jättefort men jättelångsamt. I måndags hade barnen ingen skola, så de hade en kompis från skolan över och att ha en kompis här gör mitt jobb så lätt. Jag behöver inte göra någonting. De är så självständiga. Kanske ta fram snack, men that's it. På kvällen fick vi möjligheten att gå på ett Blackhawks och Bulls event. Barnens morfar har bås-säsongsbiljetter och på grund av det blev han inbjuden till detta eventet, men kunde inte gå så Ben fick gå istället och bjöd med barnen, och därav mig. Vi fick gå runt nere på planen, där de hade gjort om till mingel med mat, dricka och desserts. Vi fick träffa coachen och två spelare från the blackhawks och vi fick även träffa Bob Love. En föredetta spelare i the Bulls. Jag vet inte exakt vad för något rekord han håller, men något är det. Han är väldigt känd bulls spelare. Det var otroligt häftigt. Vi fick även titta in i lagens omklädningsrum! Så jag har numera vart inne i både the Bulls och the Blackhawks omklädningsrum. Inte för att de är överdrivet speciella, men det är inte något alla får göra. Så häftigt! Jag var en aning starstrucked när jag kom hem.

Igår hade vi en megaplaydate. Mina barn, Lissys barn och Astrids barn. Det blir tillsammans sju barn. Vi hade tänkt vara ute, men från ingenstans kom världens oväder så vi knökade i min källare. Den källarn känns stor tills du knökar in sju barn och tre vuxna där, då är den inte så stor längre! Det gick bra ändå och alla hade kul. Värsta cirkusen och sånt kaos bland leksakerna, men det finns värre saker här i livet. Vi hade en kanoneftermiddag!

Denna veckan är Ninas sista vecka. Imorgon åker hon hem till Sydafrika igen. Jag har inte känt henne så länge, men det känns som jag känt henne hur länge som helst. Jag är lite ledsen att vi inte lyckades träffas tidigare, men jag är tacksom för tiden vi fått tillsammans och minnena vi skapat under denna korta tid. Jag kommer sakna henne något så otroligt. Det är så jobbigt att säga hejdå. Det är den jobbigaste delen med detta året, att jämt behöva säga hejdå. Hejdå till familjen hemma, hejdå till vänner man träffar och tillslut hejdå till familjen man lärt känna. Så många hejdå på ett år. Och nu är det dags att säga hejdå till Nina. Fast vi kommer träffas igen. Vi ska på Safari hos henne i Sydafrika och vi ska till Las Vegas om några år! Men för just nu.
I tisdags hade hennes värdfamilj anordnat en hejdå- och födelsedagsfest som vi alla var bjudna till. Jag var tvungen att jobba på kvällen, men jag hade tid att vara där en liten stund iallafall. Jag missade all kvalitetstid och tjejsnacket, men jag fick åtminstone deep dish pizza och tårta och Nina hann öppna sin hejdåpresent från oss. Som tur är så var det inte vårt riktiga hejdå utan vi träffades även igår och vi ska träffas idag. Vilket jag tycker känns skönt. Jag vill verkligen inte att hon ska åka hem!
Ons sal jou mis Nina!

Dock jag är samtidigt exalterad över imorgon. För imorgon åker jag också hem. Imorgon är det dags för mig att ha semester i en vecka! Imorgon är det dags att påbörja en vecka av firanden. Jag åker till Sverige på semester en vecka och det ska bli så roligt! Jag ska få träffa alla, krama alla. Mina systrar, mina syskonbarn, mina föräldrar, mina svågrar! Jag ska få träffa min brorson aka. gudson för första gången. Jag ska få umgås med mina vänner och framförallt med min familj! Som jag längtar! Och min yngsta systerdotter blir två år. Helt otroligt vad tiden har gått fort. Hon föddes nyss! Imorgonkväll tar planet mig till Sverige för en vecka. 

Innan imorgonkväll har jag dock två arbetsdagar! Och en massa annat småpill som måste tas hand om. Vi hörs när jag är tillbaka i USA! Ha en bra vecka mina vänner!


Likes

Comments

Okay! Soooo, jag insåg att denna helgen har jag tagit en MASSOR av bilder.

Jag har nämligen varit på ännu en baseballmatch i fredags. Denna gången blev jag medbjuden av Nina till en White Sox Game - vilket tekniskt sett är "fel" lag... men det är trots allt ett Chicago lag så det fick vara bra ändå.
I Chicago är det för det mesta så att om du är född i Norra delen så hejar du på the Cubs och är du född i Södra delen hejar du på White Sox. Visst finns det undantag, men i stort sett är det så det är. Min familj bor i Norra delen och därav hejar de på the Cubs och därav är the Cubs det laget jag lärt mig att älska. Det var ganska stor skillnad mellan en White sox match och en Cubs match. Först och främst så är det en hel del mer folk på Wrigley Field under en match än det var på US Cellular Field. The Cubs fans är mer cheerleader-aktiga och hejar på laget. Dock roligare på en white sox game är att när de gör homeruns så skjuts det fyrverkerier och när de vinner så skjuts det ännu mer fyrverkerier. Det gör det då inte när the cubs vinner. The Cubs är dock det bättre laget. Både ur mitt perspektiv och rent statistiskt också. Jag var där med Nina, Lissy och Astrid och det gjorde det hela bara bättre. Dessutom lyckades vi få väldigt bra platser eftersom det var väldigt få människor på matchen. Det var en fantastisk fredagskväll och White Sox vann.  Efter matchen avslutade vi vår fredag med en milkshake på McDonalds.

Under lördagsmorgonen jobbade jag en timme med att städa barnens rum och vika tvätt. Au pair-chores. Därefter pratade jag med min fina mamma och hypade över att det endast är två veckor tills jag åker hem på besök!! När min dag väl drog igång på "riktigt" vid 3tiden så åkte vi, mitt team(Lissy, Nina, Astrid och jag) downtown för att leta vinterkläder till Lissy och för att gå på ett event på stranden. Eventet hette Light up the waterfront och de hade ställt upp en massa ljuslyktor på stranden och när alla ljusen var tända så var det så fint! Jag tror eventet var för att hedra några slags soldater eller något, inte hundra faktiskt, men fint var det iallafall!
När vi åkte hem var klockan endast 8pm, men vi alla kände att det kändes som det var mitt i natten. Vi åkte iallafall hem till Astrid och kollade på "How to lose a guy in ten days" som kommit ut på netflix! Vi var alldeles för exalterade över detta faktum.

Och IDAG.... Idag kan jag bocka av den sista amerikanska sporten från min bucketlist. Idag har jag och Astrid varit och kollat på amerikansk fotboll. Idag har vi sett Chicago Bears VINNA över Detroit Lions! Chicago Bears är ett dåligt lag, väldigt dåligt. De har inte vunnit en match på evigheter och de flesta Chicago-bor har nog övergett laget, haha - dock finns det fortfarande några trogna fans! Men... men, idag vann dom. Första vunna matchen på säsongen. Och jag var där. Det känns fantastiskt bra! Astrid och jag hade läst på reglerna innan matchen och när man förstår vad de gör så är amerikansk fotboll en fascinerande sport! Om man inte förstår reglerna så ser spelarna mest ut som ett gäng myror i en myrstack. Jag kan också förstå varför många amerikaner föredrar amerikansk fotboll över baseball. Jag gillar baseball och jag gillar amerikansk fotboll. Mycket roliga sporter att kolla på. Dock är jag fortfarande ingen människa som kollar på sport på tv. Så mycket tycker jag inte om sport. Inte ens baseball eller amerikansk fotboll. I'm sorry.

Jag kan även bocka av Soldier Field från min bucketlist. Jag tror att jag varit på alla Chicagos arenor efter idag. Iallafall alla större och betydelsefulla arenor.

När jag kom hem från matchen, ställde jag mig i duschen. Jag tror jag duschade i säkert en och en halv timme. För en gångs skull tog jag hand om mitt hår som en "tjej". Jag schamponerade, la i hårinpacking och balsamerade det. Det tog evigheter. En av anledningarna till att jag inte gör det så ofta. Dock är mitt hår lent som silke. Jag kan knappt sluta ta i det. Fantastisk känsla. Kanske borde göra det till en söndagsrutin.

Nu är min helg över och nästa veckas schema är som en dröm! Jag tycker synd om er alla som har riktiga jobb och som sliter rumpan av er den kommande veckan, för jag lever ett drömliv at the moment. Just sayin'. Godnatt!

Likes

Comments

Glad höst! Ganska roligt att tänka tanken att för bara två veckor sen låg jag och Astrid i min trädgård och njöt av 30 grader och sol och idag är det 15 grader, regn och svinkallt ute. Jag tycker om höst faktiskt. Inte att det blir kallt, men alla dekorationer som tillkommer. Speciellt här i USA! Folk har redan börjat pynta sina trädgårdar och hus med Halloween-temat, men framför allt dekoration med höst-temat. Så fint och trevligt att gå förbi och kunna kolla på! Barnen älskar det och jag med!

Jag har sett Volbeat live. I Chicago. Komiskt nog behövde jag ta mig hela vägen till America för att se ett danskt band, men lika bra var väl det! Det var en pytteliten arena vilket betyder att vi, små korta tjejer som jag och Astrid lyckades knuffa oss ända fram till scenen och det var fantastiskt! Och tur kanske jag också ska säga - det var en hel del knuffandes och utan stängslet framför mig så hade jag antagligen blivit ihjälknuffad! Men det var helt otroligt roligt! och de är så braaaaa! Vi var tillräckligt nära för att få ögonkontakt med bandet och i slutet av konserten lyckades jag få tag i ett av deras plektrum! Trummisen kastade sin trumpinne till mig, men det var någon korkad egoist bakom mig som hade längre armar än mig och sträckte sig efter den och missa så den flög iväg. Surt! Men jag hade riktigt roligt och det är en upplevelse som tål att upprepas! Volbeat, see you again soon!

Under veckorna, på mina "lediga" dagar... eller mina lediga timmar rättare sagt. Är ledig varje dag från 8-3 på grund utav att mina barn är i skolan, ganska schyst schema om du frågar mig. Under dessa timmarna har jag och Astrid iallafall haft utflykter. En dag gick utflykten tilll IKEA där vi löjlade runt som äkta svenskar. Vi åt såklart köttbullar och testsatt varenda soffa. Roligt med en dag till IKEA med en människa man kan prata blaja med i flera timmar. En annan dag åkte vi till Lake Opeka i Des Plaines och åt lunch, promenerade och återigen prata om ingenting och allting i timmar. En dag låg vi som sagt i min trädgård och njöt av solen. Och tro det eller ej, men (undantag för denna veckan då våra scheman varit väldigt omatchande) i stort sett varje morgon går vi till gymmet. Inte för att man kan se det på mig, men det känns bra.

För två helger sen så kände jag mig riktigt amerikansk! Jag var med min familj och plocka äpplen! Det är något man gör här nämligen. Varje höst åker man en dag ut till en äpplefarm och plockar äpplen. Väldigt rolig tradition kan jag tycka. Det var inte bara min familj som var där utan även resten av min hostmammas familj och tillsammans hade vi väldigt roligt allihop. Tydligen är det en grej de gör att om man är där första gången så måste man plocka ett äpple med munnen. Bara sikta in sig på ett äpple och ta ett bett på det. Jag gjorde detta och det var en av de skummaste saker jag gjort i mitt liv. Som sagt, väldigt roligt! Efter min apple picking experience så bjöd familjen med mig på Cubs matchen. Så alltså var den femte inte den sista, utan här gick jag på min sjätte. Kan ju meddela att jag ej är någon medgångssupporter här inte eftersom jag nu gått på sex matcher, varav fem de förlorat. Chicago Cubs är ett bra lag i år. De vinner de flesta av sina matcher. Jag har bara haft väldigt otur att gå på alla där de förlorat, haha! Men baseball är roligt och cubs är cubs så I'm fine with it! Barnen fick dessutom springa runt baserna! Hur coolt är inte det!? Jag önskar jag var mellan 3-12år så jag också hade fått springa! Jag fick åtminstone gå brevid planen och där de värmer upp innan de ska in och spela och det är inte många som kan säga det! Sjukt häftigt!

Den helgen åkte jag, Lissy och Nina till Oak Park för att gå på deras Oktoberfest. Usch, fy och blä så räligt, som de säger i skåne! Det luktade äckligt och det fanns ingen musik och ingen riktigt mat heller, utan bara öl och visst, det är säkert roligt i Tyskland där man får dricka med 16 år-ish, men här i USA var det inte en jättehit. Så vi åt istället Mac 'N Cheese på Noodles och sen glass därefter innan vi åkte hem och satt i Lissys kök och pratade.

Jag har bildat mig ett nytt gäng. När alla mina tyskar åkte hem tänkte jag att that's it, nu blir jag ensam och jag kommer inte hitta någon annan. Och så har dessa tjejer dykt upp. Vi har bildat oss ett team, vår squad. Träffas en, träffas alla och vi har så otroligt roligt varje gång! Speciellt när Lena åkte hem, som jag är så väldigt nära med, så kändes det lite mörkt. Men de här två tjejerna, Lissy och Nina, har jag nu också bildat en väldigt nära och fin relation till! Jag är så tacksam för vännerna som åkt hem och vännerna som är här! Så många nya, nära, kära vänner jag träffat under detta året!

Mitt nya team och jag vi har movienights många kvällar i veckan. Denna veckan har vi haft två redan. Så mysigt och så roligt. Vi kollar på gamla barndomsfilmer och skrattar åt vilka vi en gång i tiden drägla över och delar minnen med varandra. Häromdagen flätade Lissy mitt hår under en av dessa kvällarna och det kändes som en sån där typisk, filmaktig sleepover. Jag blir så glad i hela kroppen när jag tänker på oss, vårt team och hur alla av oss tycker om att umgås med varandra.

I fredags jobbade jag kväll, men det hindrade inte oss från att umgås. Lissy och Nina kom hem till mig och vi började kolla på film hemma hos mig tills mina värdföräldrar kom hem. När de kom hem så gick vi ute, men vi tog oss bara till affären för att köpa glass och hyra film och sen åkte vi hem till Nina och kollade på film där. Det var ganska sorgligt och otroligt roligt. Vi satt tre tjejer i en soffa med chokladglass med tre skedar och kollade på "How to be single?". Jag var inte hemma förrän 2.30 mitt i natten. That's what I call a successfull movienight!

Dagen därpå jobbade jag två timmar i downtown. Min stora pojke hade en läkartid så medans han var där så lekte jag och min lille på en lekplats mitt i Chicago. Det var en underlig känsla. Han är så liten och alla byggnader kändes helt plötsligt så himla stora och höga! Vi lekte där i ca 2h innan hans mamma och bror kom tillbaka och därefter var mitt arbetspass färdigt. Jag vandrade omkring i Chicago ett tag och letade presenter och åkte sen hem för att gå på bio tillsammans med Astrid , Nina och Romi(en ny tysk au pair). Vi såg Bridget Jones Baby och vanligtvis är jag inte så mycket för komedifilmer, men herregud vad vi skratta. Nina och jag har dessutom exakt samma humor så vi höll på att dö.

I söndags hade Astrid och jag signat up oss för att "volontär" jobba med Cultural Care. Det är inte riktigt volontär för vi fick ett presentkort på valfritt ställe, men vår arbetsuppgift var iallafall att ge barn glittertatueringar. Väldigt simpelt och förvånandsvärt roligt. Vi gjorde det i två timmar och därefter åkte vi hem till Lissy och hängde. Åt pizza, kollade på film och pratade.

När man skriver såhär så känns det lite långtråkigt att varje dag mötas upp och kolla på film och prata, men så är inte alls fallet. Det är underbart. Det är det bästa jag vet. När jobbdagen är slut eller dagen förövrigt, att då möta upp dessa tjejer och bara släppa på allt och vara sig själv och bara umgås. Jag älskar det. Att varje kväll ha något att göra, ha någon att träffa är en ny upplevelse för mig. I Sverige träffade jag endast Victoria under veckorna och sen träffade jag resten av mina vänner under helgerna om man hade tid. Men här har jag ett varje dag-liv. Jag träffar dom varje dag och det är den bästa tiden på dagen. Antingen är det Astrid eller Lissy och Nina eller allihop om alla är lediga! Bästabästa! <3

I jobbväg har det varit en berg-och dalbana de senaste två veckorna. Min lille var sjuk för ett tag sen och var hemma två eller tre dagar, så mitt schema ändrades, men det gjorde mig ingenting. Vi läste literally ut en hel bok en dag. De har en Musse Pigg kollektions bok med 5 minuter sagor och vi läste varenda saga i hela boken. Från början till slut. Det var allt han ville göra den dagen. Vi låg i hans säng(med förhoppningar att han skulle somna från min sida), satt i soffan. låg på golvet och satt vid bordet. Så fort det fanns en lucka bad han om att få läsa. Min lille sjukling!
Nu är det höst ute också, så det är inte bara att gå ut och gå till en lekplats. Det regnar och är ruskigt så för min del så är det en aning mer planering i dagarna än under sommaren. Hösten har varit här i ca en vecka och jag saknar redan sommaren. Please, come baaaack! Värme, sol, torr yta! Nu är det återigen dags att hitta alla dessa inomhusplatser som går att leka på som t.ex. biblioteket eller barnmuseum. Igår gjorde min stora sin läxa så otroligt väldigt bra och regnet öste ner ute så jag var en slapp au pair och satte på en film.
Jobbigt nu är också att det är perioden då alla är sjuka, så att ha playdates blir himla kruxigt och att inte kunna ha playdates gör dagarna och veckorna väldigt långa. Jag längtar tills alla är friska igen så vi kan ha playdates!

Igår eller så, fick jag ett mejl av Cultural Care. Senast den 17 oktober måste jag berätta för dom när och vartifrån jag vill åka hem i februari. Mitt jobb som au pair är slut i Januari och efter det får jag resa i en månad. Cultural Care betalar mitt flyg hem till Sverige igen så de behöver veta vilket datum och från vilken flygplats de ska boka flyget. Det känns helt sjukt. Så nära nu. När jag fick mejlet blev det på riktigt att jag ska åka hemhem i Februari. Om 5 månader. Det är väldigt blandade känslor över detta faktum. Och 17 oktober är så snart. (Min systerdotter fyller två den 17 oktober... och då är jag hemma i Sverige på besök<3)

Oj, detta inlägget blev också långt och känns som jag bara skrivit en massa blaja, haha. Dagarna går och jag glömmer bort att blogga. När jag startade bloggen så var det roligt och nytt, men nu är allt för det mesta samma och detta är trots allt mitt liv nu och i Sverige är jag inte riktigt en människa som är i behov av att berätta varje detalj av mitt liv för folk. Fast det är ju annorlunda här, men så jag glömmer liksom av bloggen och woops så har det gått tre veckor och jag har glömt bort hälften av vad jag gjort, haha. Så då blir det såna här långa, klumpiga, stökiga inlägg! But here you go, until next time!

Likes

Comments

Okej, så en hel del har hänt sen jag blogga sist. haha, ganska otroligt vad mycket nytt som kan hända på bara sådär 2-3 veckor.

Jag berättade om min nya sydafrikanska vän Nina i förra inlägget och jag kan nu berätta för er att jag hade rätt. Jag kände på mig att vi skulle bli bra vänner och i dagens läge är vi mycket bra vänner. Jag har precis kommit hem från en heldag med henne och några andra - men mer om det snart!

För ungefär ganska exakt tre veckor sen nu, haha, så var barnens farmor här på besök. Båda mina hostföräldrar var på arbetsresor och jag får inte vara ensam med barnen i mer än 10h varje dag. Jag tycker verkligen om farmor. Hon är en av de personerna, att om man tänker på hur än farmor är, exakt sån är hon! Hon gör pannkakor varje morgon, hänger med och hämtar och lämnar barnen i skolan när hon kan, bakar kakor mitt i veckan, ger massa godheter efter maten för att hon kan osv. Hon är verkligen jättehärlig och jag tycker verkligen om att umgås med henne. Jag älskar när hon är på besök eller när vi var och besökte henne! Jag gillar även hur hon kallar mig Miss Stephanie! När hon pratar med barnen om mig så säger hon Miss Stephanie och det låter så professionellt och samtidigt gulligt. Dock efter 10 dagar kändes det också väldigt skönt nör hon åkte hem. Att alltid ha någon att ta hänsyn till och fråga vad de vill göra med barnen, blir en aning jobbigt i längden. Att ha farmor här var väldigt skönt eftersom barnen då lekte med henne och var upptagna hela tiden och det gjorde mitt jobb väldigt mycket lättare. Men åandra sidan underlättar det mitt jobb om jag har full kontroll över alla beslut själv. Så det finns både bra och dåliga sidor, precis som med allt.

Jag vet inte om jag skrivit om det förut, men jag har en veranda på mitt hus och jag bara älskar att sitta där på kvällarna. Att sitta på verandan med min vänner och prata bort hela kvällen är det mest underbara som finns. Häromveckan så satt jag, Astrid och Nina på min veranda och åt hemmagjorda kakor och drack lemonad. Så otrolitg mysigt. Jag har spenderat många kvällar på min veranda tillsammans med mina kompisar denna sommaren och varenda en gjorde sommaren ännu lite bättre!

Nu har även Alina åkt hem också. Det var också sådär tre veckor sen. Herregud, jag måste bli bättre på att uppdatera denna bloggen! Men när så mycket händer så har man inte tid att sitta vid datorn och blogga. Det känns så tomt utan mina tyskar här! Nu har det kommit nya vänner in i mitt liv, men mitt hjärta längtar ändå efter de som tidigare varit här. Förra veckan kom den nya au pairen som flyttar in sex hus bort. Lissy, heter hon och är också från Tyskland. Underbar tjej och vi har redan blivit väldigt bra vänner, hon och jag. Vi har i stort sett umgåtts varje dag denna veckan och det känns så bra att hon är här. Det känns lite konstigt när man har playdates med barnen och det är hon som tar hand om Lenas barn, men det är samtidigt väldigt självklart. Det är också en underlig känsla att knacka på deras hus och hennes värdfamilj öppnar, men det är inte Lena som kommer ut. Allt detta lär jag väl vänja mig vid och jag känner att jag till en viss grad redan gjort det. Enda sedan jag fick reda på att de matchat med en ny au pair och enda sedan Lena åkte hem så har jag väntat på Lissy! Och det är så otroligt roligt att hon är här och att vi kommer överens! Bara för att vi bor sex hus i från varandra så är det ju självklart inte givet att vi kommer överens och det var jag lite orolig över, men nu när hon är här och vi har umgåtts så mycket så känns det så bra! Nu har vi börjat bilda oss en ny liten grupp av au pairer som träffas i stort sett dagligen.

För några helger sen så var jag ute på krogen i Chicago för första gången. Jag har ju varit 21 ett bra tag nu, men jag har inte känt att det varit nödvändigt att gå ut och jag har inte haft suget till att göra det heller. Men den helgen så kändes det som det var dags. Inte nog med att vi gick ut, jag och Astrid var ute både fredag och lördag. Båda kvällarna träffade vi massa nytt folk som var väldigt trevliga och Astrid har hållt kontakten med en av killarna - vilket är väldigt roligt! Han är en rolig prick. Drinkar i Chicago är en aning starkare än de jag är van vid, så efter bara två-tre drinkar var vi båda mer berusade än vad vi förväntat oss att bli. Det var två roliga kvällar som jag kommer minnas med ett leende på läpparna!

Förra helgen var jag på antagligen min fjärde och sista Cubs match. Min värdfamilj bjöd med mig på en match. Tråkigt nog förlorade dom, men vilken spännande match de var! Cubs låg under med 3-2 mot San Fransiscos Giants och tre-fyra gånger var de nära på att ta ledningen, men sabbade de alla gånger. Men vilken stämning och spänning de var i hela arenan! Wow. I matchen dagen efter mötte de Giants igen och Astrid som var där berättade att de även då var en lika spännande match. De stod 2-1 till Giants upp till the 9th inning och då gjorde Cubs poäng och de spelade upp till 13 innings innan Cubs gjorde de avgörande poänget och vann. Många säger att baseball är en tråkigt sport... Let's just agree to disagree, shall we? Go Cubs! När jag var på wrigleyfield köpte jag mig även en cubströja äntligen! Alla andra matcher har jag haft Astrids tröja på mig, men denna gången kände jag att det var dags att köpa mig en egen! Så nu är jag en stolt Cubs-tshirt-ägare!
Innan matchen åt vi brunch på ett jättefint och hemtrevligt ställe som heter Summer House. Jag gillar att bli medbjuden på brunch tillsammans med min värdfamilj för de tar med mig till ställen som inte är så turistiga, som är mer local amerikanska ställen och det är vad jag såg framemot när jag åkte till USA. Att få känna av de vanliga Amerikanska livet och det känns så bra när jag får tillfälle att verkligen vara med och njuta av såna fina ställen, som jag aldrig hade hittat på egen hand.

Astrids syskon var här denna vecka som var och efter cubs matchen mötte jag upp dom och vi åkte till en resturang som heter Kuma's corner och åt middag. Det är en rockmusiksresturang, kind of och de gör otroligt goda hamburgare! Om du någonsin befinner dig i Chicagoland, leta upp Kuma's corner och ät en ordentlig amerikansk hamburgare. Efter det kollade vi på årets sista sommarfyrverkerier på Navy Pier. Otroligt mysigt.

På söndagen åkte jag till Highland Park och träffade min grekiska vän Mela. Det tog mig FOREVER att ta mig dit. Jag ville inte fråga om bilen för Highland Park ligger ett tag härifrån. Men det tog mig 3,5h att ta mig dit med kollektivtrafik så jag ångra att jag inte fråga om bilen! Tur nog kunde Mela köra mig hem, så jag behövde inte krångla med att ta mig hem. Melas vördbarns skola hade en greek fiest som vi gick på och det var så roligt. Jag fick testa grekisk mat och efterrätt, se grekisk dans och lyssna på grekisk musik! Älskar kulturombyten! Att få uppleva andra människors kulturer och få dela med mig av min kultur. Inte för att jag skulle vilja påstå att vi har en jättestark kultur i Sverige, men ändå att få dela med mig av hur vi lever, vad vi äter och hur vi firar högtider osv. Efter denna fiest åkte vi först till hennes hus för en liten paus och vilket hus det var! Jag tyckte mitt hus är ganska imponerande, inte längre. Wow. Deras badrum var helt i spegel. Varenda vägg var spegel och även taket! Huvudsovrummet var gigantiskt och varje sovrum hade walk-in-closet! Jag som inte vill bo i hus kan tänka mig att bo i deras hus. Sen åkte vi till Micheal Jordans hus! Häftigt right!? Micheal Jordan är en basketspelare, eller han var och han har ett hus här som han håller på att sälja. På husets grindar står hans basketnr och jag lyckades ta ett kort framför dom. Bilden är sorgligt nog suddig därför att vi blev bortjagade därifrån. Jag vet inte om man inte får ta bilder eller om någon redan varit där och tagit bilder så länge, men jag har iallafall varit där och sett dom och rört dom, vilket jag tycker är så coolt! haha! Därefter åkte vi först och njöt av stranden och sen tog vi en drink på en bar innan vi åkte hem. Det var en väldigt avslappnande och rolig dag.

Måndag förra veckan var jag ledig - det var en röd dag i Amerika, Labor day. Jag gjorde absolut ingenting under hela dagen, vilket kändes väldigt skönt med tanke på hur mycket som hänt de senaste tre veckorna. På kvällen på måndagen träffade jag Lissy för första gången och bjöd med min sydafrikanska vän Nina och vi satt och prata på starbucks. Mycket roligt och mysigt.
Denna veckan som var hade jag en bra jobbvecka. Jobbade bara tis-fre och det var väldigt enkla timmar dessutom. Sådana här veckor gillar jag. De får mer än gärna schemalägga fler sådana här veckor!

I fredags jobbade jag kväll och min värdmammas föräldrar, alltså mormor och morfar bjöd med mig och barnen på middag. Varken min värdmamma eller pappa var med på middagen, så det kändes så bra att de bjöd med barnen trots att det var med mig. Jag hade lite ångest över middagen, men det visade sig bli hur trevligt som helst. Vi åt på ett ställe som heter Countryside Saloon och det var också ett sådant ställe som jag inte skulle ha hittat själv. En restaurang som nog är väldigt lokalamerikansk. Vi åt pizza med sallad på och det var annorlunda än vad man får i Sverige. I Sverige får man ändå ost, tomatsås, skinka osv på också men detta var en pizzabotten med sallad på. Intressant. Inte det godaste jag ätit, men det var helt okej. Middagen gick så mycket bättre än vad jag förväntat mig. Jag har alltid haft en känsla av att jag inte är accepterad av min värdmammas sida av familjen, men i fredags kändes det så bra. Det kändes som jag äntligen blivit accepterad som en egen person, som en au pair som faktiskt gör ett bra jobb med deras barnbarn. Den första au pairen familj hade står väldigt nära till min värdmammas sida av familjen och jag har känt att jag alltid blir jämförd med henne och att jag alltid stått i skuggan till henne för att hon var en bra au pair. Men i fredags kändes det som om jag fått något slags osynligt godkännande. Konversationerna var lättsamma och smidiga och både jag och pojkarna gick därifrån med ett leende på läpparna. Mina pojkar uppförde sig så bra dessutom! Det var en väldigt bra dag i fredags!

På kvällen efter jobbet möttes mitt nya lilla gäng upp på Diary Queen och åt glass. Diary Queen har bara säsongsöppet så sorgligt nog stänger de snart, men vi satt där och pratade till 12tiden. Att man kan ha så mycket att prata om är en sån bra känsla. Jag blir så lycklig när jag tänker på min lilla grupp. Båda mina grupper och alla andra vänner som inte är en del av dessa grupper, för att vara ärligt. Jag har haft sån otrolig tur som träffat såna bra människor som jag får kalla mina vänner. Vänner där konverstionerna aldrig tar slut. Jag är så otroligt tacksam.

Igår träffade jag två nya svenska tjejer, Lisen och Elin. De har varit här ca en månad och det är underligt att prata med nya au pairer och helt plötsligt är jag den som varit här längst och den som kan allt och vet vart allt finns. Eller åtminstone är det så det ska vara. Det är inte riktigt så jag känner, men så ska det iallafall vara, haha. Vi åkte tillsammans till Andersonville, som är ett svenskt område i Chicago. När svenskarna immigrerade till USA så bosatte sig många där och de har fortfarande väldigt mycket svenskinspirerat kvar. Det var där de hade midsommarfirandet i somras. Vi promenerade runt där ett tag och sen åkte vi downtown och åt på Cheesecake Factory och avslutade sen kvällen med att kolla på fyrverkeriena de sköt för att fira in hösten. Jag känner lite att med alla dessa fyrverkerier varje vecka så bleknar spänningen för nyårsfyrverkerierna. Jag älskar fyrverkerier, men det känns inte så speciellt längre. Jag hoppas att de kommer tillbaka närmre nyår eller nästa år, men just nu känns fyrverkerier lite som att det tillhör vardagen. De är otroligt fina dock!

Okej, så till idag! Idag har jag, efter sju månaders tid, äntligen tagit mig upp i Willis tower. Willis tower är Chicagos nästhögsta byggnad. De har flest våningar, men är inte högst på grund utav att Trump tower har en pelar på toppen som gör att det blir högre. Otroligt töntigt, right? Men så är det iallafall. Så idag har jag varit uppe i Chicagos nästhögsta byggnad som är på 103 våningar. Sjukt högt. Jag är höjdrädd, men jag har någon slags hatkärlek för höjder. Jag älskar att åka upp i såna här byggnader och se utsikter osv. Uppe i tornet finns det så man kan gå ut på ett glas golv - vilket jag gjorde. Hela jag skakade och min underläpp darrade av rädsla, men det blev fina bilder. haha. Allt för fina bilder! Det var en väldigt häftig upplevelse och jag är glad att jag gjorde det. Det var en väldigt fin utsikt där uppifrån. Tydligen ska man kunna se hela vägen till både Wisconsin och Michigan där uppifrån, men jag kan inte påstå att jag såg något särskilt. Jag kanske bara inte visste vad jag skulle leta efter. Men väldigt fint. Vi var två tyskar, två sydafrikaner och jag som ensam svensk. Tre av oss var nya i Chicago och har inte varit downtown förut, så vi var på vår "normala" seighseeing. Vi åt ännu en gång på cheesecake factory och promenarade sen till Navy Pier och sen Cloud Gate, aka bönan. Det var en väldigt bra dag och det blev många fina bilder.

Jag älskar med USA att trots att det är "höst" så är det inte höst. Det är fortfarande sommar. 25-30 grader och sol. Vi ville bada i Lake Michigan idag men hade inga badkläder. Jag hoppas att värmen håller i sig ett bra tag till. Jag är inte redo för höst och kyla ännu. Nu ska jag ladda inför morgondagen och krypa ner i sängen med Mr. Grey. Jag hoppas att även ni har haft bra, händelserika och roliga veckor, att er helg varit bra och att er kommande vecka blir magisk!

Jag ska jobba på att bli bättre på att blogga så vi kan undvika dessa extremt långa och plågsamma inlägg. Jag har dessutom säkert missat hälften av vad som hänt, men jag tror inte ni är så ledsna över det. Vi hörs nästa gång!

Likes

Comments

Förra fredagen bad Victoria mig skriva en roman på bloggen för hon var uttråkad och ville ha något att läsa. Jag var just då tyvärr upptagen och hade inte möjlighet och under resten av veckan blev det helt enkelt inte av. Men nu såhär en vecka senare så kommer äntligen romanen!

Jag fick reda på en ny grej häromdagen. Jag bor i den närmsta förorten till Chicago och häromdagen berättade min värdmamma för mig att Chicago börjar på andra sidan vägen utanför oss. Med det sagt så har jag insett att jag i stort sett bor på gränsen till Chicago. Utanför Chicago, men så nära man kan komma utan att faktiskt bo i Chicago. Det tar mig ca 1 minut att promenera till Chicago, vilket är ganska häftigt ändå. Jag halvt om halvt listade ut detta själv en dag då jag promenerade till Astrids hus(Astrid bor nämligen i Chicago, trots att det bara är 30 min gångavstånd och 7 minuter med bil) och såg en Chicago polisbil vid vägkanten. Chicagos poliser och brandmän måste bo i Chicago för att få arbeta inom yrket och denna polis bor i huset längst ut i Chicago - bilen står alltid parkerad på hörnet till min förort på kvällarna. Han bor alltså så långt ut som det är tillåtet utan att lämna staden. Kanske bara underhållande för mig som faktiskt bor här, men there you go.

Förutom detta onödiga, men roliga faktum så har det väl hänt en del. Denna veckan var första hela veckan utan Lena. Vilket, tro det eller ej, märktes. Man märker inte hur stor plats en person har i ens liv förrän de inte är där längre. Mina arbetsveckor har varit väldigt långa och en aning kämpiga, men denna veckan var sista veckan av 10 veckors sommarlov. På måndag börjar skolan igen och normala rutiner kommer in i vardagen och mina 6 lediga timmar om dagen återvänder. Tack gode gud. Jag gillar mina barn, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var trött på dom efter 10h. Denna veckan har vi haft många playdates med Astrid och hennes värdbarn. Hennes värdbarn är i samma ålder som mina barn och de kommer överens och leker hur bra som helst tillsammans, vilket innebär att vi kan umgås i timmar utan problem. Det gör en arbetsdag otroligt mycket lättare och roligare. Det märks både på mig och barn att sommarlovet lider mot sitt slut. Barnen är stissiga och ovanligt griniga och klagande och min förmåga att komma på nya saker att göra är inte lika motiverad och fantasifull.

Förra helgen var jag på ett Amerikanskt dop. Min värdmammas syster fick barn i juli och detta barnet blev döpt i söndags. Jag är väldigt tacksam att jag blev medbjuden och fick möjligheten att se ett amerikanskt dop. Det är inte en upplevelse många får chansen att vara med om. Dopet var inte jätteannorlunda från vårt svenska dop. En skillnad var att de var flera barn som döptes samtidigt - jag är säker på att det finns i Sverige också, men tror aldrig jag varit på ett av de dopen. En annan skillnad var att de gick fram och tillbaka i kyrkan. Dopvattnet och dopceremonin hölls i den bakre delen av kyrkan och när de sjöng psalmer och bad böner stod prästen i den främre delen av kyrkan. Familjerna satt även ner en större del av tiden och föräldrarna blev välsignade. Att föräldrarna blev välsignade kan jag tycka är en rolig detalj. Det var även endast familj med på dopet. Jag var den enda utanför familjen som var bjuden, vilket inte riktigt är samma som i Sverige. Dopet var ca 30 minuter och efteråt gick vi hem till systern och åt mat och tårta och bara umgicks. Väldigt trevligt och jag fick äntligen hålla i barnet. Jag har träffat barnet en gång tidigare men kunde inte hålla honom då, så det var väldigt roligt!

Den helgen umgicks jag även med Alina och vi cyklade. Vi tog våra cyklar - eller våra värdfamiljers cyklar -, köpte lunch och cyklade i ca 3,5h och hade picknick. Detta var första gången jag umgåtts med Alina ensam och det var otroligt roligt. Hon är en lättsam och rolig människa. Det känns så lätt att prata med henne och det finns alltid samtalsämnen att prata om, dessutom är det väldigt roligt att försöka utveckla min tyska tillsammans med henne och försöka lära henne svenska. Hatar att även hon åker hem snart! Men det känns bra att det går att umgås bara vi och jag ser så framemot att åka till henne i Tyskland och att hon och Lena kommer till mig nästa år!

I veckan har jag tagit mig många tidiga kvällar. I tisdags gick jag och la mig så tidigt som 7 på kvällen och fick sova i hela 11h! Vilken dröm. Jag har varit väldigt trött så det kändes bra med en lugn vecka. I torsdags fick Astrid och jag dock möjlighet att gå på ännu en Cubs match. Min tredje baseballmatch och mitt första W! Har varit på två matcher tidigare men har då antingen kommit försent eller gått förtidigt och de förlora båda gångerna, men i torsdags var vi i tid och stannade hela matchen. Jag älskar baseball! Och jag fick se en homerun och de vann! Det är en helt annan atmosfär när cubs leder och vinner, såklart och det känns otroligt bra att ha fått uppleva det! Hade jag haft pengar hade jag gått på cubsmatch varje dag haha! Det var även roligt att få gå med Astrid, som även hon är intresserad av baseball!

Häromdagen introducerade Alina mig för en ny sydafrikansk tjej här i Park Ridge och vi hann i stort sett bara säga hej för jag var då tillsammans med min värdfamilj, men igår sprang vi på varandra på biblioteket och började prata medan våra barn lekte - himla bra dedär biblioteket! Vi bytte nummer och bestämde att vi skulle träffas på kvällen. Jag tog även med en ny fransk au pair och den colombianska au pairen som för tillfället bor i min källare och vi fyra gick tillsammans och såg Bad Mom. (Vilken matchmaker jag är ändå! Får en massa främlingar att umgås hit och dit, haha). Om ni inte sett denna filmen, så se den! Herregud vilken hysteriskt rolig film - som vi skratta och underbara skådespelare! Iallafall, eftersom större delen av min vän-skara antingen åkt hem eller ska åka hem så var det väldigt roligt att träffa nya människor och få möjligheten att skapa nya vänner. När man åker från sitt hemland är man väldigt nervös över att man inte ska få några vänner i det nya främmande landet, men jag har antingen haft väldigt tur eller så är jag extremt social för jag känner att det finns vänner till höger och vänster om mig hela tiden. Jag tycker det är så roligt att träffa nya människor och skapa nya band till folk. Få nya upplevelser och se saker från ett nytt perspektiv. Jag hoppas jag kan komma bra överens med dessa nya au pairer jag umgicks med. Speciellt Nina, som jag träffade på biblioteket. Det känns som vi skulle kunna bli riktigt bra vänner, but I guess time will tell!

Idag jobbade jag endast 3h på morgonen så det känns lite som att det är lördag, så det blir en halvlånghelg! Idag har jag tränat med Astrid och kollat slut på House. Vilket dåligt sista avsnitt - jag är djupt besviken över hur de valde att avsluta en sådan klockren serie. Ikväll ska jag träffa Astrid och Renata och äta thaimat och skvallra.Förutom att äta och sova så är det vad vi gör bäst!

- Jag glömde nästan! Förra veckan bokade vi biljetter för min semestervecka! Så i Oktober kommer jag hem till Sverige på SEMESTER. Inte många som kan säga att de varit på semester i sitt hemland, men åh så bra det känns att jag ska få hälsa på och träffa alla om så bara för en vecka. The countdown has started! -

Likes

Comments

Jag minns knappt när jag blogga sist, men nu så!

Förra veckan hade jag 5 dagars ledighet och vilken bra tajming det var! jag var så trött på allt och kände verkligen hur jag behövde göra ingenting. De fem dagarna bestod av sömn, promenad, film/serier och Astrid. Jag kan ärligt säga att jag knappt lyfte ett lillfinger! Så otroligt härligt och det kändes så bra efteråt när familjen sen kom hem och det var dags att hoppa in i jobbet igen.
Under dessa dagar hittade jag även en sjö här i närheten! Jag försökte promenera till den, men efter att ha promenerat i 1,5h och då inser att trottoaren tagit slut och det bara fanns bilväg att gå på så gav jag upp och gick hem. Dagen efter tog jag bilen dit och det var så rogivande! Så mysigt. Jag tog med mig en filt och en bok och låg där tills solen gick ner.

Denna helgen som var, var Lenas sista helg :'( På onsdag ska jag för sista gången köra henne till flygplatsen och så åker hon på sin resemånad och om en månad är hon tillbaka i Tyskland. Det känns riktigt tungt att hon ska åka, but it's not a goodbye - it's a see you later! ♡♡
Under helgen har vi alltså gjort massa "för sista gången" saker. Vi tog kort med Chicagos skyline, kollade på fyrverkerierna, åt pizza på Vapianos -medans vi drömde om Smyckes pizza-, vi var på stranden, åt på Chipotle och mest av allt så umgicks vi. Vi prata, skratta, löjla oss som bara vi kan och hade allmänt roligt. Jag kommer sakna henne något så otroligt mycket. Här i USA är hon en av mina två närmsta vänner och det kommer bli tomt utan henne!  Men för henne väntar nya äventyr och nästa år träffas vi i både Tyskland och Sverige! ♡

Nu är en ny vecka påbörjad och nedräkningen för skolan likaså. Iallafall i mitt huvud - barnens skola börjar om exakt två veckor. Jag ska kämpa de här sista veckorna och sen går vi tillbaka till "normala" tider då jag är ledig 6h varje dag!

Förra veckan jobbade jag endast två dagar, men vi hann med så mycket! Hela torsdagen var en lång rad av playdates. På morgonen lekte vi på kohls children's museum tillsammans med Lena + värdbarn och på eftermiddagen lekte vi på en lekplats med Astrid och Renata + värdbarn. På fredagen skulle barnen på utflykt med deras fritids och vår morgon var så kämpig. Min stora var på väldigt ledset humör och ville inget alls än att vara hemma med mig, men eftermiddagen blev bättre. Vi var inbjudna till ett poolparty hos Renata och det tog upp hela eftermiddagen. Jag hade en väldigt bra avslut på förra veckan. Jag hoppas att denna veckan kan bli lika bra och gå lika fort! Det kanske är att kasta bort livet, men jag gillar dagar och veckor som går fort :)

Likes

Comments

6 månader har gått sen jag lämnade min mamma, pappa och syster på Landvetter. Mina sex månader har helt klart varit både händelserika och emotionella. Mitt au pair år började på helt fel sätt känner jag, men jag har jobbat mig uppåt. Under dessa första sex månaderna har jag hunnit med sex städer/sex stater, fyra konserter(min femte konsert om en vecka), fyra amerikanska sportmatcher och en himla massa annat roligt! Dessutom har jag hunnit vara sjuk minst fyra gånger, vilket inte är riktigt lika roligt.

Jag har kämpat och jag har lyckats. Nu har jag 6 månader kvar innan mitt år är över och jag ska fortsätta kämpa och jag ska lyckas även då! Som min fantastiska och kloka mamma säger, härifrån är det nedförsbacke. När jag tänker tillbaka så har det varit sex väldigt bra månader - kämpiga, men bra. Jag har haft och har hemlängtan, men inte så illa att jag måste åka hem idag. Jag vill vara här, jag vill ta vara på min tid och njuta av alla de erfarenheter som kommer i min väg. Jag kanske inte ska prata för tidigt, men de kommande sex månaderna kan omöjligt bli lika motsträviga som de sex månader som nu gått. Jag känner barnen, jag känner familjen, jag vet våra styrkor och våra svagheter - jag tror de kommande sex månaderna bara kan bli bra och bättre!

Jag är så stolt över mig själv som tagit mig till halvlek! Nu kämpar vi oss igenom andra perioden också.

Jag minns att jag sa under min första månad att jag längtar tills den dagen jag också kan säga att jag varit här i 6, 7 eller 8 månader och jag minns att jag tyckte att det var så långt bort! Nu är det här och jag tänker nu på hur otroligt fort det gått ändå. Jag är inte längre en newbie, jag är numera en av the oldies - vilket känns för himla bra!

---

Förutom onsdagen och torsdagen förra veckan så har jag svårt att minnas vad jag och barnen gjorde. Förra veckan sprang förbi och vips var det ny vecka och måndag igen. Onsdagen var vi iallafall på en "drive-in bio" på biblioteket, där barnen fick dekorera sina egna bilar och sen kollade vi på The peanut movie - himla rolig idé! Efter filmen åkte jag och barnen downtown för att möta upp deras mamma och pappa, det var min första gång på Metra-tåget - så det var lika speciellt för mig som för barnen, haha - tillsammans gick vi till ett Science museum för barn. Där fanns olika utställningar bland annat en med lego som var så häftig! Någon hade byggt Golden Gate bron i lego och Rapunzels slott från Disneyworld och pyramiderna i Egypten! Att kunna bygga såna fantastiska likheter med lego är mer imponerande än att sjunga eller kunna skådespela! Sjukt imponerande! Det fanns även en ubåtsutställning där man kunde gå in i en ubåt, tyvärr fick vi inte chansen till detta. Däremot fick vi gå in i ett av de första flygplanen från United airlines vilket var ganska häftigt. Det var ett underhållande museum, för både mig och barn.

I fredags fyllde Lena 21 år! Happy belated birthday frieeeend! Vi firade henne under fredagen med att gå till Hofbräuhaus och åt middag och tog det lugnt och sen på lördag firade vi henne ordentligt! Hon hade ett poolparty under lördagen. Dock så var det åskoväder ute, men jag, Alina och Lena lyckades ändå bada innan stormen kom och när stormen var över vid 2 på natten, haha! Vi åt pizza på det mest utsökta sätt - ur kartongen och åt glasstårta från Dairy Queen och hennes speciella tyska kladdkakelikande kaka! Ah Ma Gaad, va den kakan är god! I matväg var detta party helt klart godkänt! Partyt var godkänt förövrigt också. Vi hade en väldigt rolig lördagskväll och natt.

Söndagen blev en slappdag. Låg i en säng och kollade på film hela dagen tills det var dags för mitt au pair möte. Jag har en ny LCC, som bor närmare mig och det var vårt första möte. Jag gillar verkligen kvinnan som är min nya LCC. Hon är ung, glad och livlig och det känns som hon faktiskt hör och bryr sig. Vi är endast två personer i min nya au pair-grupp än så länge, men igår på mötet så var Astrid med och även Reneta som är min vän och min LCCs egen au pair. Lite roligt - Renata är i min hostmammas LCCgrupp och jag är i hennes hostmammas LCCgrupp. Efter mötet åkte vi alla fyra hem till Astrid och kollade på film innan dagen var över.

Jag har sovit bort min 6 månaders dag! Medans barnen var på camp i förmiddags hade jag tänkt att bara ta ca 1h powernap, men det slutade med att jag ställde om klockan och sen snoozade jag tills det var dags att åka och hämta dom, haha! Under eftermiddagen var vi på biblioteket där det var en bubbleshow. En man "uppträde" och gjorde olika kreaturer av bubblor och jag var nog den person i rummet som var mest imponerade. 100 pers varav minst hälften barn... ja, ni fattar ju. Men det var helt otroligt! Han var så duktig och hela showen var fängslande. Sen älskar jag bubblor också.
Imorse kändes det som jag hade hela dagen på mig och vi hade inget att göra - inget planerat och när eftermiddagen kom så blev jag istället stressad för då var det en massa vi skulle göra. Bubbleshow, lek på biblioteket, snack, lek hos Lena, bada och sen var min arbetsdag över. Allt detta på 5h - ett späckat schema, fast de är oandra sidan de bästa dagarna.

Nu väntar jag på att Lena och Alina ska sluta och vi ska åka iväg till nåt mall och umgås. Denna veckan kommer antagligen gå hur långsamt som helst med tanke på att efter fredag har jag sex dagar ledigt! Som jag ser fram emot detta - MINISEMESTER!

Likes

Comments

Nu då. sex stater på sex månader! Inte nog med det, tre stater på en månad! Det är då inte illa gjort. Bra jobbat Stephanie!

Idag har jag varit med min hostmamma och mina pojkar i Lake Geneva, Wisconsin. En väldigt liten och mysig stad. Min hostmamma tog en dag ledigt för att umgås med pojkarna och det var min lediga dag också, men jag valde att hänga med ändå. Dels för att umgås med familjen utanför jobbet och dels för att få se mer av USA.

Vi åkte från Chicago vid halv 8 imorse och var framme i Lake Geneva vid kl 9. Helt okej dagsutflykt om ni frågar mig. Min hostfamilj är ofta i Lake Geneva och efter idag förstår jag varför. Det är väldigt hemtrevligt, lugnt och avslappnat i hela staden.

Vi började dagen med att boka biljetter till en båttur. Vi fick dock inte biljetter till den turen de hade planerat att åka på, på grund utav att de var slutsålda. Den båtturen de planerat att se var en mailboat-tour. Där man åker med på en båt där de helt enkelt delar ut posten längs vattnet. Många hus låg alldeles intill vattenkanten och från Juni till September delas posten ut från båt varje dag. På båten skulle det finnas brevbärare som hoppar mellan båten och bryggorna och delar ut posten medans båten fortsätter åka, så de måste vara snabba. Kan tänka mig att den båtturen kan vara väldigt underhållande - för alla åldrar! Dock var de biljetterna slutsålda som sagt. Istället åkte vi på en bay-area-tour, där vi fick information om alla husen längs vattenkanten. Vissa historier var mäktigt imponerande. T.ex. var det en man, vars namn jag ej kommer ihåg, som kom från Tyskland långt bak i tiden och började jobba med att sälja klockor längs gatorna i NYC och de slantar han tjänade ihop la han tillslut på fastigheter i Chicago efter att staden brunnit ner och på så viss fick han miljontals med pengar. Han köpte sitt megastorahus vid vattnet för 2 miljoner dollar, men sålde det många år senare för 75 miljoner dollar. Fattar ni eller? De berättade även att en liten ruta av mark i detta området kostar mellan 20-40 000dollar och guiden berätta att någon satt denna summa i ett perspektiv hon kunde förstå och berättade att den summan kunde betala alla hennes 4 år på collage och finnas pengar över. Unbelivable. De hade även massa roliga skämt runt touren varav ett om en av stränderna vi passerade "They say this beach is the only place in the world without one single mosquito. Why? Because they're all rich and married!" Fattar ni? haha! Sjukt dyrt, men fint område iallafall!

Efter båtturen gick vi för att äta lunch på Pier 290, vilket från utsidan såg ut som ingenting men när man kom in var det väldigt mysigt och trevligt. Det fanns en sandyta med en leksaksbåt där barnen kunde leka och utsikt över sjön. Väldigt vackert. Vi åt hamburgare, extremt amerikanskt. Därefter åkte vi till stranden. Jag och min stora pojke lekte länge tillsammans i vattnet och hade hur kul som helst. Jag älskar att bada! Jag saknar att kunna bada när jag vill, att inte kunna gå till havet för ett kvällsdopp. Det var dessutom varmt i vattnet. Till och med min mamma hade kunnat bada och det säger inte lite för en som känner henne! Min hostmamma och min yngsta tyckte dock det var för kallt i vattnet för att bada... mesar! haha. Vi var på stranden tills det var dags att åka hem.

Det var en väldigt bra dag tillsammans med min hostfamilj. Jag tror det är nyttigt att umgås med dom utanför arbetet, där jag kan slappna av och umgås med alla, utan större ansvar.

Thanks for today Jess! I had an amazing time!

Likes

Comments