Header
Nouw Magazine

Måndag morgon... Macron har blivit Frankrikes nya president, det har snöat ute och gått från 26 grader till 6 grader på ett dygn, jag har 100 spänn på kontot och min näsa är fylld med snor.
Nejdå, jag är inte bitter.

Nej, det är jag faktiskt inte. Är bara så himla, himla sugen på att bli frisk så jag kan prova mina nya löpskor. Så nu känns livet lite jobbigare för det är liksom svårt att andas och jag känner knappt min mun när jag vaknar på morgonen.
Jag lovar att jag blev sjuk efter Valborg som vi firade i Lund. Underbara, härliga Lund!! Bästa vi gjort hittills 2017 och vädret var dessutom gudomligt. Så att bli sjuk var värt det egentligen. Alla borde för övrigt testa att fira Valborg i Lund någon gång i livet! Oslagbart!

Efter Valborg har jag liksom blivit mer entusiastisk till att göra spontana saker. "Kosta vad det kostar vill" är typ tanken just nu. Vilket både har sina negativa och positiva sidor. Och grejen är såhär att Paramore kommer till Stockholm i juli. OCH JAG MÅSTE SE DEM. Dem har liksom följt med hela mitt tonårsliv! När jag försökte hitta en slags identitet har jag haft dem i lurarna. När man gått till och från skolan, när man skulle dricka alkohol för första gången, när jag satt med mina tjejkompisar i mitt tonårsrum och snackade killar osv. Så jag köpte en biljett till överpris. Ståplats. I don't even give.. Ni vet. YOU ONLY LIVE ONCE.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Postad i: ADVENTURES, UNCATEGORIZED


Har känt det senaste hur jävla trött jag är på sociala medier. Så jävla trött på att se fasaden väldigt många lägger upp på sina feed på instagram. Jag liksom kände hur mycket jag avskydde instagram eftersom det jag följde var så jävla giftigt. Mycket ytlig skit, många wannabes som "tränar" och äter gött varje dag och gärna lägger upp på pannkakorna som åts till frukost. Hur bra relationer dem har, den nya klockan som köptes när lönen kom osv osv. Ointressanta människor helt enkelt.
Så jag inaktiverade mitt konto. Och vet ni vad? Det var så skönt!!! Man inser inte hur mycket det stressar med all skit som kommer med sådant som instagram. Jag loggade in igen efter en vecka för att ta bort alla "giftiga" konton som jag störde mig på. Alltifrån superSara som tränar till fina Lina som shoppar och ställer upp stativet i sovrummet och kör en fotosession och sedan låtsas ha ett fab life på instagram. Dra åt helvete, sa jag te dig.
Skulle inaktivera igen men inte visste jag att man bara kan inaktivera någon gång per månad?! Vad är det för skitsnack? Skitdumt... Så jag är halvt tillbaka med cirka tusen mindre konton.

Helgen då? Jo, men jäklar vad gött det var! Jag var nykter men var ute både fredag och lördag. Drog till Jönköping för att vara taxi åt killarna och det slutade med att jag hängde med ut på klubben. Trots noll promille i kroppen dansade jag mest och bäst. I två timmar i streck! Och jag kan säga att det är fan lika kul att gå ut och dansa nykter!
Fick umgås med världens finaste killar och fick träffa Filip som man inte allt för ofta få träffa. Megago helg, heja heja!

Likes

Comments

Postad i: THOUGHTS

Jag var bara tonåring när jag kände känslan för första gången. Idag går jag runt och ge fan i att bry mig. Men visst gör man det ibland.
Jag minns att jag var så kär att jag kunde inte tänka. Inte äta. Och absolut inte sova.
Det var snart fem år sedan jag kände så, och ibland tänker jag; är det samma sak nu? Tre år ifrån tonårstiden sitter jag och försöker minnas hur det kändes. Känns kärlek likadant i tjugoårsåldern som det gjorde när man var sexton?
Min bästa vän i hela världen har skaffat sig en pojkvän nu. Och jag kan inte hjälpa att tänka på om det faktiskt finns en skillnad på hur det känns. Eller heter det pojkvän förresten? När blir det en etikett på det? När vågar man säga något idag? Kan man älska någon inom en viss tid? Hur lång tid måste det ta innan man får visa det? Finns det regel på det? För det är just det med reglerna som gör mig förvirrad.

Tonårstiden var den tiden innan vi bestämde oss för att växa upp. Helst utan varandra då vi var övertygade om att gräset alltid var grönare på andra sidan. Men då, flera år tidigare kändes allting tusen gånger mer än vad det verkar göra idag. I alla fall om man läser regelboken.
Idag använder vi inte ordet ”älskar” i samma utsträckning som förut. Positivt? Ja, kan hända. Jag använder ”tycka om” eftersom det känns som mer betydelsefullt. Eller så utrycker jag mig att jag ”uppskattar” personen i fråga väldigt mycket. Älska är ett farligt ord som vi aldrig skulle våga använda mer än någon enstaka gång i våra vuxna liv.
Första gången någon vågade säga ”jag älskar dig” till mig var efter ett tjafs med han som sedan skulle bli min första pojkvän. Jag var påväg hem från min tjejkompis och jag fick ett sms. Tog upp min iPhone 4 och där, efter en månad som vi hade gått utan en etikett, stod det på displayen ”Förlåt mig. Jag älskar dig.”
Simpelt. Rakt på sak. Och inga konstigheter. Det bara var så. Utan rädsla eller baktanke.

”Hur känns det? Är du kär?!” frågade jag min väninna i telefonen idag. Jag ville höra hur fjärilarna kittlades i magen, hur hon haft svårt att äta, hur lycklig hon är. Att hon knappt kan läsa böckerna hon måste läsa inför kommande tenta, att hon sover dåligt pågrund av att telefonen lyser upp hennes rum varje natt pga sms från honom. Jag ville känna hennes känslor, bara för någon sekund, bara för att. För visst är jag också den lyckligaste i världen just för att hon är lycklig.
”Det känns bra men konstigt. Hur gör man dock? Med förhållande och hela den biten? Jag vet inte om man ska säga att jag är kär. Kan man säga det redan? Jag tycker ju om man jättemycket och vill absolut inte att han ska försvinna för då skulle jag bli helt förkrossad!” förklarade hon sig.

Jag vet att hon känner allt från fjärilar i magen till minskad matlust. Men visst är det farligt att blotta hur man känner helt och hållet? Du kan få en kniv i hjärtat när som helst. Och ondare gör det ju mer du avslöjar från början. När ska det försvinna, tänker man? För när man har något så vet man också att det ”något” kan försvinna. Vilket är den läskiga delen.
Minns när jag var sexton så var jag inte riktigt klok. Blind och naiv skulle jag ha samma person hela livet från och med då. Bestämde att ”somebody that I used to know” med Gotye skulle bli ”vår låt”. Att alla hjärtans dag var den viktigaste dagen på året, att bilder på oss skulle pryda mitt tonårsrum och att jag aldrig skulle älska någon annan lika mycket.

I telefonen idag pratade vi också om att känslor kan växa fram idag när man blivit äldre. Att man kanske ser något i någon lite senare som gör att man dag för dag känner mer och mer för den människan. Och sant är väl det. Att man låter en människa växa i ens ögon.
”Men vem fan vill låta det växa fram? Vem fan tycker det är roligt?!” sa jag till henne.
”Jag vill att det ska komma som en jävla käftsmäll rakt över ansiktet. Så man börjar blöda och ligger på marken i ren förbannad värk. Du vet ”jag kan inte fungera utan dig”-grej!” Annars kan det fan kvitta.”
Det är inte samma sak när man är tjugotvå år. Kärlek när man är vuxen grundar sig i att man har en säker plats på andra sidan för att man ska tycka det är värt det. Där gräset kanske är grönare. Världsbilden måste vara lika varandras för att det ska lyckas. Ekonomi spelar roll. Situation spelar roll. Tajming spelar roll. Framtiden spelar roll. Och det är något som inte går att undvika när tonårstiden är förbi. Och visst fan är det inte lika kul. Liksom för några år sedan när jag äntligen skulle få ta studenten, och bli vuxen på riktigt, släppte jag taget om allt vad tonårstiden innebar. Även om honom. Jag upptäckte snabbt att här finns det ingen som vågar stryka mig om kinden pågrund av rädslan att bränna sig. Idag känns det kanske inte likadant som när man var sexton och kär. I tjugoårsåldern håller man nog ingen i handen.

Likes

Comments

Postad i: TIPS

Bästa jävla tröjan från Ivy Revel. Älskar att det är en fin urringning också, supersnygg!

Här låg jag och vresade med benen.. Tog en timme ungefär och ont gjorde det.

Ensamtid at its best. Första gången jag testade hårborttagning med laser igår och det var ju spännande.
Jag går till HairFree i Jönköping och deras hemsida hittar ni här.
Tänk er att ni tar på er bikinin utan att behöva fixa någonting innan. Vakna en sommarmorgon, ta på dig bikinin och det är ingen stress med rakhyveln. NÅGONSIN igen. Därför jag känner att det är värt varenda öre. Och det är inte dyrt heller om man tänker på att det är för resten av livet.
Det gjorde en aning ont eftersom det är ganska tunn hud. Det sticks och blir väldigt varmt. Men jag tror att det kändes värre än var det egentligen känns eftersom de var första gången och man låg på spänn.
Behandlingen måste göras några gånger för att det ska försvinna helt, så det blir nog runt 5-6 behandlingar för mig. Tråkigt nog så tar det lång tid mellan behandlingarna just för hårets "växtfas" som tar cirka 8 veckor. Så varannan månad gör man en ny behandlingar för bästa resultat. Så tyvärr tar det upp till ett år för att komma upp i så pass många behandlingar att håret försvinner. Och det är ju lite segt... Men tänk vad gött när det är borta.
Om någon är sugen att testa detta så är det bara att höra av sig till Hairfree i Jönköping (dem finns på andra orter runt om i sverige också) och boka en tid för konsultation då du liksom berättar vart på kroppen du vill göra med laser. Ni kommer överens om pris (det blir billigare desto mer du gör) och sedan bokar tid för själva behandlingen. Enkelt och smidigt.

Och Elizabeth som jobbar där är hur grym som helst. Trevlig och proffsig så inget känns pinsamt när man ligger där i bara trosor.
Och det är för övrigt inget farligt med laser eftersom det endast är värme på ungefär 80 grader som strålas ner i hårsäckarna. Så det är inget som kan ge någon slags skada på huden.

Resultatet återstår att se! Spännande!

Likes

Comments

Postad i: TIPS

Åter igen är årets mest överskattade dag här. What a time to be alive!
Men jag tänker ändå att eftersom jag inte har någon "valentine" så ska jag spendera denna dagen med mig själv. Äta allt jag får tag i till exempel. Treat ma self yo know.
Jag har köpt ansiktsmasker från skincity.se som kostade skjortan. Tänkte skämma bort mitt vackra ansikte. En för djuprengöring eftersom mina porer blir stora som fan på vintern och en hydrating mask då min hy flagnar av pågrund av för lite fukt. Ni fattar inte hur ful och torr min hy är...
Btw, den konstiga dockan längst ner på bilden är något man alltid får i paketet när man beställer från skincity.se. Skitläskig gumma! Kommer i en liten kartong till och med. Ett jädra jobb bara, för jag slänger alltid den.

Är sjuk för övrigt! Dagen till ära. Hela min kropp avskyr alla hjärtans dag så mycket att den utrycker sin ilska i feber och svettningar. Trodde jag skulle klara mig men som vanligt hade jag fel.
Hoppas ni har haft en bra dag med någon ni tycker om eller med er själva som ni bör tycka om allra mest.

Lots of love

Likes

Comments

Postad i: UNCATEGORIZED

Brukar ofta läsa horoskop, speciellt vecko revyn's! Tycker alltid att det stämmer in så himla bra.
Denna vecka verkar dock lite osannolik, men jag antar pengar är något som jag kommer ha gött om. Haha, håller tummarna.
Gillar det där med lugn helg dock. Hell to the yezz att det ska bli en lugn helg.

Likes

Comments

Postad i: THOUGHTS

Fifty shades darker. Well, hello. Förstår delen med ”darker” eftersom det var det enda jag kände när jag kollade på filmen i fredags.
Jag och Molly hade tagit en och annan öl innan vi satte oss för att kolla på Mr Grey och hans undergivne/undergivna. Minns att för två år sedan var jag en ganska naiv och blåögd tjej som satt tillsammans med en annan tjejkompis i en biosalong och kollade på första filmen.
Wow, tänkte jag, och drömde om att få hitta en liknande kille som var rik, snygg, skämde bort mig med presenter jag inte hade råd med själv, åka tillsammans med Honom med stor H i en helikopter, han som också berättar för mig vad, hur, och när jag skulle äta, att jag inte fick dricka alkohol, att jag skulle vara med honom ENDAST på hans villkor, utan att dela några känslor skulle det stå svart på vitt att jag var hans men han var inte min. Är det DET jag syfte på, när jag diskuterade med min tjejkompis för två år sedan, att en dag, då jävlar, då ska jag hitta min egen Mr Grey? Var det DET jag ville ha då?

De kändes så vidrigt, hur snygg och stilig Mr Grey än var, att sitta i en biosalong med 95% kvinnor som åh:ade när han berättade för Anastasia Steel (efter att han varit försvunnen ett bra tag ifrån hennes liv) att han köpt upp alla porträtt av henne som var upphängda på hennes väns vernissage en kväll. Förklaringen var att INGEN annan man skulle ha rätten att kolla på hennes ansikte. Förutom han.
Eller som när han ville köpa företaget som hon jobbade på, just för att ALLTID ha koll på henne. Till och med på hennes arbetsplats. Han förbjuder henne dessutom lite längre in i filmen att åka till New York för att jobba över helgen. Anledningen är för att hennes chef är ganska skum och för att hon är hans.
Även att jag kan acceptera att Mr Grey och Ana kommer överens om vad som är okej eller inte att göra i sängkammaren i första filmen, så är allt runt om det som gör mig förbannad. Kontrollbehovet, känslo-spelen och ägandet. Jag kan inte sluta dra likheter till svin man träffat i verkliga livet som just nu glamouriseras i Fifty Shades.


I've got commitment issues, babe

”Jag vet inte hur man gör med kärlek”
”Jag har blivit sårad en gång så djupt att jag vet inte riktigt om jag vågar låta dig komma in”
”Jag har daddy issues”
”Min barndom skärrade mig, så jag vet inte hur man älskar någon”

MEN ALLA HAR EN GEMENSAM NÄMNARE och det är ”Vi kan spela safe och knulla once in a while, då du inte får ligga med någon annan men du får inte heller bli arg om jag gör något med någon annan. För vi är inte tillsammans, men jag vill ha dig för mig själv, okej? Inte mitt fel att jag är fucked up från mitt förflutna och har commitment issues, eller hur? Ha lite förståelse..”

Men what about us?


”Jag älskar dig, jag lovar”

Jag har varit otrogen, slått till dig så du blir rädd för mig, du är omgiven av mina ex som kommer och går i mitt liv, jag har lämnat dig ute för att rädda mig själv, men om jag säger att jag älskar dig och säger att du är speciell, då är det klart att du stannar!
Klassiker. ”Jag älskar dig så som jag aldrig älskat någon annan, snälla, förlåt mig! Du får inte lämna mig! Jag klarar mig inte utan dig!” är en ganska effektiv fras som GENAST gör att allt blir förlåtet och glömt på två sekunder. Vem bryr sig om det är tomma ord? Inte han i alla fall. Hon känner sig speciell, på så sätt kommer det funka lite till.

En scen i filmen säger Ana ifrån och ifrågasätter varför han sårar henne hela tiden. Han vänder hela situationen emot henne, som om hennes känslor vore mindre än hans egna, sätter sig på knä och säger ”hela jag är din” och hon sätter sig i hans knä och kysser han ömt. Där flög hennes känslor genom fönstret och ersattes av hans. Så enkelt var det, tänkte jag.


Jag kan ändra på honom

Efter att man känner sig speciell så börjar tankarna om att svinet kan förvandlas till en hygglig och snäll man som genuint stannar hos dig. And all because of you. Du är anledningen till att han blir en bättre människa som inte längre har commitment issues. Tror du, ja. Med det är slöseri med din dyrbara tid, för du kan aldrig förändra honom. Vilket också gör mig förbannad eftersom filmen får tjejer att tro att det går att lyckas med något sådant i verkliga livet. Men det är slöseri med tid och energi.


I filmen säger Mr Grey allt jag skrivit om ovan och Anastasia försöker förstå sig på varför han beter sig konstigt, vill straffa kvinnor, undviker att prata om känslor om varför han är ”besatt” av henne men samtidigt stänger henne ute när situationen blir intense och jobbig. Känner mest why the FUCK does she care?
Och dem som kanske inte förstår vad jag vill komma fram till tänker säkert ”Men det är ju kärlek, klart hon bryr sig då!” Käft. Direkt. Nej.
Det är inte kärlek. Det är idioti. Du kan inte ändra på honom. "Vill du bli ägd eller tagen på allvar?"

Jag var så obekväm när kvinnor satt runt om mig i salongen och tyckte att alla situationer som var så fucked up var gulliga. Jag sa till Molly fler gånger att jag ville ställa mig upp och gå därifrån. Jag nästan skämdes för att ha betalat för att se detta.
Om vi plockar bort att Mr Grey är rik. Vi tar bort all lyx i hela filmen. Tänk er det bara.
Vi har en helt ”vanlig” kille med ett ”vanligt” jobb så som Ana har i filmen. Vi säger att han jobbar som lärare. Eller varför inte typ elektriker? Han har en medellön i månaden och kan inte riktigt erbjuda något speciellt så som Mr Grey i filmen.
INGEN skulle tycka att det var gulligt. Kontrollbehovet, känslo-spelen och ägandet skulle göra fler folk förbannade än vad det gör nu när allt är glamouriserat.

I verkligheten kan jag tänka mig att det är precis så. I en lyxig miljö där pengar inte är en issue är inte heller en mans våld en issue. ”Domestic violence” skuggas över med så mycket av den ytlighet som pengar och lyx gör, vilket gör att jag drar min slutsats precis där, till VARFÖR det finns fler som tycker filmen är okej än dem som tycker som jag. Att filmen är vidrig.
Utan lyxen och pengarna skulle det vara färre människor som luras av Mr Grey’s så kallade charm. Den finns inte.

Ni vill inte ha det där. Och det finns nog dem som läst så här långt och säkert inte förstår vad jag syftar på och menar på ”att det bara är en film”. Men då säger jag att det inte är det. Detta händer hela tiden överallt. Bara det att ni blir blinda av den lyx som ger en ”må bra”-känsla när ni ser filmen. Ni tror det är kärlek, men det är det inte. Tjejer i såna typer av förhållande måste förstå DET ÄR INTE KÄRLEK. Eller ni som känner någon som är i ett liknande förhållande. DET ÄR INTE KÄRLEK.

Jag har ändrat min åsikt helt från första filmen för två år sedan.
Med en annan tjejkompis kollade jag på den andra filmen i fredags. Och efter filmen var diskussionen annorlunda än för två år sedan. Jag sa att ALDRIG vill jag ha en Mr Grey. Aldrig ska någon känna äganderätt eller kontrollbehov när det kommer till mitt liv.
Jag tänker skämma bort mig själv med presenter för att jag förtjänar det. Jag är en smart kvinna som säger nej för att jag kan och dricker vin på en vardag om jag vill. Jag har rätten att utrycka mig, precis som jag gör nu, och tänker aldrig hålla käften. Och så bör varenda kvinna känna. Till och med Anastasia Steel.

Kolla gärna på filmen ni som inte gjort det. Men tänk på det som är så lätt att missa. För man ser allt med så klarare ögon när man ser på filmen mer kritiskt. För det speglar den verklighet som vi lever i idag.

Likes

Comments

Postad i: ADVENTURES

Äntligen hemma!
Ett av det värsta flygningarna jag varit med om hittills. De nio timmarna första flygningen kändes som ett dygn. Jag kan inte heller sova när man flyger så jag satt trött och sur i flygstolen med nackont. Samt livrädd varje gång flyget ryckte till. VARFÖR har jag blivit flygrädd nu?
Spydde även på bussen från Köpenhamn till Eksjö. Spydde igår morse också. Av flygmaten, I guess. Eller kanske den dassiga korven jag köpte i Köpenhamn klockan tolv på natten? Eller pommesen jag köpte i Moskva?
Vågar bara äta blåbärssoppa nu. Jag får inte i mig något annat. Och kaffe nu på morgonen också förstås. Kunde inte hålla mig!

Men jag ber till gudarnas gud att jag är frisk hela dagen idag. För klockan två ska mamma och jag åka till Norrköping och kolla på en liten vovvis!!!!!!!!! Eftersom Elton är min hund så vill dem inte stå hundlös när jag flyttar. Så vi håller tummarna för att det blir en hund i slutet av veckan.

Likes

Comments

Postad i: THOUGHTS

Så många gånger jag hållit kvar i orden,
i hopp om att någon gång få säga dem
Vi är karaktärer i en Håkan-sång
och det finns inget i dem som jag inte känner
Så många gånger jag ljugit och sagt
att för mig kan inget smärta, just för att få ha kvar dig lite till
Du ristar in att jag är din men du är inte min
Att jag är fast men du är fri, att du är perfekt
men inte jag
Så många gånger jag stannat för dig, just för att inte drunkna i stunder
utan dig
Som hösten i mitt bröst,
är du löven jag låter falla nu
Jag inväntar våren, älskling
I mina sprickor låter jag nu ljuset komma in

Likes

Comments