Header
View tracker

Igår blev jag fullständigt knockad av någon elak bacill. Det började egentligen redan i onsdags. Först var allt hur bra som helst och jag var och tränade på lunchen, men sen var det som om något bara anföll mig. Jag började nysa hejvilt och även bli mer och mer täppt i näsan. Då trodde jag bara att det var någon liten förkylning som drabbat mig och jag skulle bli bättre snabbt.
Även när jag vaknade igår så kändes det helt ok, jag kände att jag nog skulle stanna hemma från jobbet, men var helt övertygad om att jag skulle kunna jobba hemifrån. Men jag blev bara sämre och sämre och låg fullständigt utslagen på soffan hela dagen. Ett bevis på att jag var helt däckad var att jag hade 88% kvar av batteriet på mobilen. En vanlig dag har jag ca 30% kvar och när jag annars ligger hemma och har tråkigt så finns även risken att det tar slut. Inte igår alltså, så däckad att jag inte ens orkade scrolla 😉
Idag är det något bättre även om jag ligger nerbäddad även idag. En stark bidragande faktor till att jag ändå tillfrisknar så snabbt är min alldeles egna, privata sjukvårdare. Han ser till att jag håller mig stilla och varm genom att ockupera min mage och har legat still där de senaste dygnen. Man behöver i alla fall inte känna sig ensam 💕

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Denna veckans träning kommer uteslutande att läggas på lösgörande träning och gymnastik för att få Darlingh att komma igång i kroppen igen. Det är viktigt att inte gå ut för hårt efter vila, även om man själv är väldigt sugen på att träna. En bra tumregel som jag alltid kör efter är att det tar lika många dagar för de att komma igång som de har vilat. Alltså tre dagars vila = tre dagar lösgörande, 1 vecka = 1 vecka och en månads vila kräver en månads jobb innan de är tillbaka där de var innan vilan. Man får inte glömma att de har stora muskler som långsamt behöver jobbas igång och stretchas ut för att få ut optimalt av dem och minimera skaderisken.

Att jobbas igång är ju en definitions fråga beroende på vilken häst man har och vilken utbildningsnivå de är på. För Darlingh så innebär lösgörande och gymnastiserande övningar mycket sidvärts, jobba växelvis med att ställa inåt och utåt på volten, men även en hel del förvänd galopp på volten och givetvis tusentals med övergångar, både inom och mellan gångarterna. Jag jobbar alltså inte med någon samling eller teknik, så som byten, denna vecka, utan bara mjukgörande för henne och med övningar som hon känner väl till och som jag vet hon blir loss av.

För yngre hästar, eller inte så utbildade hästar, så kan det räcka med att trava och galoppera runt fyrkanten och lägga in volter då och då för att de ska komma igång och för äldre, mer utbildade så kanske de behöver ännu mer gymnastiserande övningar för att komma tillbaka dit de var innan sin vila. Förhoppningsvis så känner ryttaren sin häst så pass bra att de vet vad som krävs och vad hästen behöver för att komma igång, men om man är osäker så ar det alltid bättre att ta det lite lugnare i början och sen långsamt trappa upp intensiteten i passen.

Likes

Comments

View tracker

Jag kommer så väl ihåg när jag köpte min hatt! Jag och mamma var på Göteborg Horse Show och mitt på mässan stod det en man som sålde hattar. De hade en liten annorlunda form än den traditionella hatten, den var liksom smalare, vilket gjorde att den passade mitt huvud bättre än de andra. Dessutom så var den billigare än övriga så det kändes inte som om det var något att fundera på så vi slog till!

Just då hade jag ingen användning för den, jag red LA på min häst Aperitif men hade som mål att få rida Msv inom ett par år (på den tiden så fick man rida med hatt i MsvB och även när man var under 18år..). Mycket riktigt så tog vi oss ut i de Msv klasserna ca ett år senare och jag fick äntligen lova att använda min hatt! Det kändes så stort! Helt plötsligt fick lilla jag vara med och leka med de stora duktiga ryttarna. Jag det var så jag såg det, hatten var liksom en symbol för att man kunde rida.

Mitt problem var bara att Piffe var ett riktigt busfrö, man visste aldrig vad som kunde hända med honom. Hans favoritrörelse var bocksprång, vilket han också visade visade prov på på banan då och då och inte minst på framridningen. Detta gjorde att jag red fram i hjälm, för att jag inte litade på honom, men innan jag gick in på banan bytte jag till hatt och det inte kändes för riskabelt. Hur tänkte jag där egentligen? Och hur kunde mamma tillåta mig att göra så? Tack och lov så gick det bra men nu i efterhand så blir jag rädd över hur korkad man var. Visst det var töntigt att ha hjälm, men ännu värre är det ju om man inte kan rida alls!

Jag blev inte heller visare med tiden. På Piffe red jag ju i alla fall med hjälm hemma, men när jag sen köpte Emilian så slutade jag med det också. Mille var visserligen mycket mycket snällare än Piffe, men som man vet kan ju allt hända. Min motivering för att rida utan hjälm hemma var för annars vågar jag inte göra det på tävling, jag behöver träna på det! MEN HALLÅ????? Jag kommer tydligt ihåg känslan när jag på tävling inte vågar rida på max för att jag är osäker på grund av att jag inte har hjälm, men min lösning är då inte att ta på hjälmen utan istället tar jag av den hemma för att träna!

Jag har länge känt att jag inte kommer att rida med hatt igen, även om en liten del av mig tycker att det är tråkigt. Det är nog för att det är så starkt förknippat med att när man var liten så var det mer eller mindre likhetstecken mellan hatt och duktig ryttare, en statussymbol helt enkelt. Nu är det ju dessutom så att de finns så många snygga och sköna hjälmar (just det, en annan anledning till att jag valde bort hjälmen hemma var att jag HATADE mig gamla Champion hjälm, den var både varm och klämde i pannan) att det inte finns någon anledning att välja annat.

Idag har det offentliggjorts att det kommer att vara hjälmtvång på alla tävlingar i Sverige från och med nästa år. Jag tycker verkligen detta är ett steg i rätt riktning i många avseende. Framförallt ur säkerhetssynpunkt. Vi håller ju faktiskt på med en väldigt farlig och skadedrabbad sport. Jag tror även denna förändring på tävlingsbanorna kommer att avspegla sig hemma i ridhusen. Jämför bara med utförsåkning. För inte så länge sedan så fick slalomåkarna tävla utan hjälm och åkte i mössa i stället, vilket då alla hobbyåkarna i alperna också gjorde. Sedan dess så har hjälmarna utvecklats, blivit både skönare och snyggare, och nu så är det sällan man ser någon i liftkön utan hjälm. Den andra aspekten är att jag tror detta är ett steg i att modernisera vår sport och inte hänga kvar vid gamla mossiga traditioner. Ridsporten är ju redan nära att tappa OS-status och vi måste förnya oss för att kunna hänga med. Hjälm tycker jag indikerar att vi håller på med något som kräver mycket av oss som ryttare och att vi är idrottsmän precis lika mycket som cyklister, skidåkare eller hockeyspelare.

Hatt och frack. I framtiden kommer det att vara hjälm och frack även på den internationella scenen tror jag. Eller kommer vi kanske även se ett alternativ till fracken snart?

Likes

Comments

Äntligen är viloveckan över! Även om den varit lång och det känns som en evighet sedan jag var och red programridning så måste jag erkänna att det faktiskt har gått ganska så bra denna gång. Jag har inte alls haft samma extrema abstinensbesvär som jag brukar ha när jag inte får rida på en vecka.

Jag tror det mycket beror på årstiden vi är inne i nu, konstant mörker och kyla. Jag känner verkligen att min energinivå sjunker drastiskt och jag vill bara ligga inne och kolla på vinterstudion (det bästa med att det blir vinter). Jag känner inte alls samma sug och driv till att göra saker just nu utan är mer trött. Johan påminde mig om att det kanske är dags att börja äta D-vitamin nu när man inte har sett solen på flera veckor och det har han nog rätt i. Jag gjorde det förra vintern och tyckte faktiskt att det fungerade bra. Man ska bara komma ihåg att ta de där tabletterna också...

Igår var jag uppe i sadeln igen för ett lättare joggingpass på Darlingh. Hon lider inte brist på energi i alla fall, det är en sak som är säkert. Hon tyckte att det var hög tid att börja jobba igen vilket hon har visat tidigare i helgen genom att hoppa runt och busa när vi har gått promenader. Hon håller sig precis vid sidan om mig, så jag behöver inte vara orolig att hon ska dra iväg, men man ser verkligen i blicken hur busig hon är och hur hon laddar. I lördags så kom hon på en ny "lek" som gick ut på att försöka bita i mattes huva utan att hon märker det! Hon liksom smög in bakom mig och försiktigt sträckte sig efter huvan och när jag vände mig om för att säga till henne att hon inte fick gå där, så nästan pep hon och slog med huvudet så busig hon var.

Idag blir det dock vila för henne igen för jag ska iväg och hålla flera träningar ikväll, men sen blir det tillbaka i rutinerna igen resten av veckan. Så kul att få komma igång igen och göra upp en plan för vinter träningen. Jag ska även sätta mig och titta lite på planeringen inför nästa år. Det kliar ju riktigt i mig att få komma ut och tävla igen, nu är ju bara frågan vilka klasser man ska satsa på?

Ny fin frisyr har hon hunnit få i helgen också!

Likes

Comments

I morse när jag gick in på Facebook så blev jag påmind om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Detta är något som förkommer överallt, varje dag och som orsakar mycket lidande. Det jag pratar om är att rattsurfa.

Mobilerna är idag nästan som en naturlig del av vår kropp, vi går INGENSTANS utan dem. Detta gör att vi har skapat ett beteende av att alltid vara tillgängliga och inte minst en känsla av att vi alltid måste vara uppdaterade av vad som händer runt oss. Jag skulle dessutom vilja lägga till att det har gjort att vi har svårare för att ha tråkigt. Så fort man inte har något viktigt att göra så åker mobilen upp och det scrollas på diverse sociala medier. Ta en titt runt dig nästa gång du väntar på något, bussen, tandläkaren eller bara på att reklamen på TV ska ta slut, och se hur många som inte har näsan ner i mobilen! Det är inte många! Jag ska inte skylla ifrån mig, jag är inte ett dugg bättre själv!

Tyvärr så har detta beteende även tagit sig in i våra bilar, vilket är skrämmande. Tydligen så tycker folk inte det är tillräckligt med att susa fram i 120 på motorvägen, utan man måste dessutom uppdatera sig på vad som folk har ätit till lunch, eller vilka som var på gymmet idag! Jag befinner mig många timmar i veckan ute i trafiken, dels på cykel inne i stan till och från jobbet och sen i bil på motorväg till och från stallet och överallt, överallt, så ser jag folk med sina mobiler uppe. Jag tror att folk helt enkelt har en övertro på sin egen förmåga att ha koll på allt samtidigt. Statistiken säger att det är mest unga människor som rattsurfar, men enligt min egen erfarenhet så är det precis alla, unga som gamla, kvinnor som män, ensamma, barnfamiljer, svenska, utländska...

Jag har sett så många olyckor som varit en hårsmån från att hända, men också många som har hänt och det är ett under att det inte sker fler och fler blir allvarligt skadade! Det känns långt ifrån roligt när man ska köra om en långtradare som plötsligt vinglar till och nästan prejar ut en i diket och man sen ser att föraren sitter med mobilen. Lika obehagligt är det när det sker en inbromsning och man tittar bakåt i backspegeln och ser att föraren bakom inte har uppfattat det för de tittar på mobilen. Då är det bara att hålla i sig och trycka nacken mot nackstödet och hoppas på det bästa. Eller när man kör på en landsväg och bilen man möter plötsligt kör över på fel vägbana och fortsätter rakt emot en och man själv bara kan lägga sig på tutan och styra ut i diket. Alla dessa tre scenario har jag själv varit med om den senaste tiden och tack vare att jag själv varit uppmärksam så har jag kunnat undvika kollisioner (förutom när jag stod stilla och blev påkörd bakifrån). Tänk om jag också hade suttit med mobilen i dessa ögonblick? Hade jag suttit här då?

Jag är inte guds bästa barn, jag har också tittat på mobilen när jag har kört, men inte längre, jag har verkligen blivit skrämd av det som händer runt mig och jag vill inte vara en del av det. Bättre att komma hem, än att smsa att man är på väg, men aldrig komma fram.

Likes

Comments

Sitter hemma och känner mig glad som en speleman (många talesätt i detta inlägg 😉).
Idag har jag och Darlingh varit på mälarkliniken hos Izabella Granswed för koll och vaccinering. Darlingh dansade igenom det som ingenting, skönt! Izabella började med att känna igenom hela henne och konstaterade att hon var väldigt fin, framförallt i benen tyckte hon att hon var väldigt fin. Det enda som hon kunde anmärka lite på var att hon var något spänd i ländryggen, inte farligt, men ändå att notera. Hon sa att det inte var något konstigt för dressyrhästar att vara så, speciellt inte om de jobbar mycket samlande. Hon tyckte att D var väldigt välmusklad i området och det är då inte konstigt att hon kan bli lite stel där.
Därefter så skrittade och travade upp på gången och då påpekade Izabella att hon var väldigt rak och spårade bra vilket var ett gott tecken!
Sen gick vi ut på volten och longerade henne i båda varven. Darlingh sprang mest och kollade ut på lastbilen som körde utanför och brydde sig inte så mycket om oss. Att trava och galoppera runt i bara grimma var också lajbans, inte att hon gjorde något dumt, men hon såg ut som om hon tyckte att det var lite busigt att få göra det.
Därefter så gick vi in på gången igen för att böja henne. Även här var hon helt obekymrad och bara stod och filosoferade när hon böjdes, så skönt. Izabella kollade även ryggen på henne och berömde hur hon kunde flexa den både uppåt och i sidled. När hon sen kände på ryggen igen så var hon inte alls lika spänd längre, vilket tyder på att när hon kommer igång och får cirkulation så försvinner det spända. Det kan också vara så att hon stått och spännt sig i lastbilen eftersom hon inte är så glad i att åka och sen när hon fått komma ut och röra på sig så släppte det.

Så summa summarum så var allt jättebra, och det är riktigt skönt att veta när man nu går in i vinterträning så att man kan göra det med gott samvete

Likes

Comments

Denna vecka blir lite lugnare för både mig och Darlingh.

Hon har jobbat på så fantastiskt bra denna hösten ärr hon verkligen förtjänar en lugnare vecka med att bara få spatsera runt i hagen hela dagarna och få omvårdnad och mys på kvällarna. Igår så stod jag och kliade henne i 45 minuter och när jag därefter skulle börja borsta henne så visade hon med all sin tydlighet att jag inte var klar! Finns risk att hon blir en riktig primadonna efter denna veckan.

Imorgon så ska vi åka iväg och vaccineras (bara hon inte jag, även om jag kanske också borde kolla upp om jag behöver något inför min stundande resa till Australien...) och jag passar då även på att göra en check på henne innan vi sätter igång med vinterträningen. Vi åker till Mälarkliniken, jag har hört gott om dem, men inte varit där själv men eftersom jag inte misstänker att det är något problem med henne så tror jag att det blir bra!

Det är svårt när man flyttar så som jag har gjort, i Skåne så har jag ju byggt upp ett stabilt team runt mig, med veterinärer, hovslagare, tränare ect och har alltid vetat vem man ska vända sig till med diverse problem. Här i Stockholm har jag ju ingen aning och får hela tiden fråga mig runt. Nu har jag ju bra folk omkring mig här också som hjälper mig, men det känns ändå som om att man inte har kontroll själv eftersom man inte vet så mycket om vilken kunskap folk besitter och om de förstår mina krav och vad jag vill. Men det är väl sådant som man får ta när man är "ny" och bara hoppas på det bästa och vara om sig och kring sig och ifrågasätta allt och förklara sin egen syn och förhoppningsvis så hittar man sitt nya team så småningom.

Ikväll ska jag dessutom ta tag i min egen träning igen, har inte varit på gymmet på över två veckor nu. Det böjade ju med att jag fick ont i halsen och efter det så har jag suttit på en segdragen förkylning. När man då dessutom inte kan hålla sig borta från att rida så har den egna träningen fått ta stryk. Men ikväll så ska Johan och jag gå tillsammans, något som händer ca 2-3ggr/år så det blir mysigt i alla fall även om det säkerligen resulterar i träningsvärk i morgon.

Likes

Comments

"Ni kommer att bli farliga!"- Anna-Britta Olden
"Jag kan inte se några begränsningar för er" - Roger Ohlsson


Med dessa fantastiska kommentarer så avslutar jag nu "säsongen". Känns lite skrytit att skriva ut det såhär, men jag vill bara dela med mig av den lycka jag känner just nu. Detta året blev ju långt ifrån vad jag hade hoppats, detta skulle ju bli vårt år! Så blev det inte och därför känns det extra kul att nu äntligen ha fått visa upp henne för två duktiga domare som båda lovordar henne och verkligen verkar tro på oss inför framtiden! Till råga på allt så debuterade vi med nya program både förra veckan och idag, och det verkar som att jag då alltid får strax över 67,5% både på tävlingen i MsvC1 och nu båda MsvB "starterna". Det är verkligen något jag är nöjd med.

Dagens program kändes överlag bättre än förra veckan, trots att jag hade två rejäla missar. Högerbytet som vi alltid, alltid sätter tvärmissade vi idag och 3 på (med koeff 2..) och sen så fick jag inte stopp på henne efter sista galopp ökningen utan bara susade förbi kortsidan i hundranittio 😂😂. Tyvärr så tog minnet slut på mobilen så det fastnade inte på film.

Min mobil sjunger även på sista versen så kvalitén är långt ifrån optimal, men tänkte ändå att det är kul att dela med mig av den.

Likes

Comments

Förmiddagen igår spenderades på Friends med att titta på fina dressyrhästar! Jag beställde biljetter så sent som för 2 veckor sedan, men tyckte ändå att vi fick riktigt bra platser, precis bakom C-domaren på rad 13. Det var fler som tyckte att det verkade vara en bra plats för när vi kom dit så satt redan Linnéa och Linde där! Alltså av alla platser i hela Friends så sitter vi brevid varandra!
Tävlingarna började med Dressage Power, en Intermediere kur som reds av 8-9 åriga hästar (ingen 7 åring hade kvalat in). Riktigt kul att få se dessa hästar som är framtiden i vår sport. Det har verkligen funnits ett glapp mellan unghästar och Grand Prix som nu är fyllt. Det är ju också extra kul att jag för en gångs skull är i fas för något sånt här. Vad som slog mig när jag satt och tittade var att jag faktiskt har en riktigt bra häst. Hon kan hävda sig kvalitetsmässigt, men framförallt tekniskt! De äldsta hästarna igår är ju 3 år äldre än D men jag tycket inte att vi är hela tre år efter. Visst, just nu är vi långt ifrån helpiruetter och byten i vartannat, men det är ju ett helt år kvar 😉 Har vi på 2,5 månad gått från att inte kunna byta alls till 5 byten i vart 4e så ska vi väl kunna närma oss det om ett år. Samma sak gäller piruetterna, vi har inte svårt att vända så kan vi bara få till att styrketräna under ett helt år så ska vi nog kunna ta oss runt ett helt varv. Ska man vara helt realist så är väl finalen lite väl mycket att hoppas på under nästa år, men att vara med att kvala ska vi definitivt försöka och sen om två år, då j***ar 😂
En annan sak som jag tyckte var riktigt roligt igår var att dessa klasser gick direkt efter varandra, för det är ju i stort sätt samma galopp program i båda. Det är svårare linjer i GPn och byten i varje, men annars är det samma rörelser som ska utföras. När man då såg Int1 först med de bästa så förstår man sen hur fantastiskt duktiga de är som rider GP. Ibland så blir man nog lite blind när man bara ser en GP klass och inte har något att jämföra med, man kan tycka att vissa missar och kanske saknar kvalité, men man glömmer då hur svårt det faktiskt är. Bra att bli påminnd om det ibland!  

  • 236 readers

Likes

Comments

Fokus under denna helgen kommer att vara på... *trumvirvel*... HÄSTAR! Ovanligt va? 😂

Ingen som är insatt i hästvärlden kan ha undgått att det är Sweden International Horse Show denna helg. I alla fall så fullkomligt svämmar mitt instagram flöde över av bilder därifrån redan, kanske säger något om mitt flöde, men ändå. Självklart så ska jag också dit, men inte för än imorgon. Jag har lockat med mig Johan för att se på Dressage Power och Top Stars. Extra roligt tycker jag att det ska bli att se Dressage Power (7-9 åriga hästar) då detta är ett realistiskt mål för mig och Darlingh de kommande åren. Lite synd är det att det inte är några 7-åringar med i finalen utan bara 8- och 9-åringar. Det är ju visserligen logiskt att det är så då de har haft längre tid på sig att träna, men lite tråkigt att det är så också, kanske något att se över till nästa år? Kvotera in den bästa hästen i varje ålder?

På söndag är det sedan dags för mig och D att åka iväg på årets sista utmaning, ytterligare en programträning. Just nu lutar det åt att försöka ge mig på att rida igenom MsvB4, bara för att känna hur det känns. Kanske blir det pannkaka av allt ihop, men då är det skönt att det är vid ett sådant tillfälle!

Men innan det är dags för dessa roligheter så blir det en helkväll i stallet, jag har nämligen kvällsfodringen idag och innan dess så ska jag träna och försöka testa ett par av vägarna i B4.

Efter helgen så blir det vilovecka för D. Hon ska vaccineras och i samband med det så planerade jag in att åka iväg och vet-checka henne för att känna mig säker inför vinterträningen. Bättre att åka iväg och eventuellt identifiera problem innan det har blivit något och ta extra vila nu än att komma på det i mars efter vinterträningen och då tvingas vila då istället!

Likes

Comments