Header
View tracker

Grattis Peder till Jerringpriset, det var välförtjänt! Precis som det hade varit om någon av de andra kandidaterna hade vunnit. Jag tycker att det var fem mycket starka kandidater som var med i slutstriden om Jerringpriset igår och alla hade varit värdiga vinnare. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att jämföra prestationer, speciellt när det gäller så olika sporter! Henrik Stenson var förste svensk att vinna en major, Peder Fredriksson var förste man någonsin att rida felfritt genom alla omgångar, Jenny Rissved utklassade sitt motstånd, Tove Alexandersson är bäst i två grenar och Sara Sjöström har tagit fler medaljer än vad någon kan räkna till! Jag vet att i alla fall jag hade svårt att bestämma mig (jag röstade faktiskt på mer än en idrottare...)!

Men allt man för höra såhär dagen efter är det är en kupp, att det inte är rättvist! Vad är mer rättvist än demokrati? Flest röster vinner? Bara för att någon tex är insatt i golf och förstår hur stort en major är, innebär det inte att någon av de andra prestationerna är mindre. Ja, hästfolket kanske är bra på att rösta, vi utnyttjar vår rätt att göra det! Har alla som tycker det var fel att Peder vann utnyttjat sin rätt och möjlighet att rösta? Jag tror inte det! Precis som i riksdagsval ect så tycker jag inte man har rätt att klaga om man inte utnyttjar sin rätt och bara ligger på sofflocket. Det är ju dessutom enklare att rösta på Jerringpriset än i ett riksdagsval, det är bara att ta upp telefonen.

Jerringpriset är ju folkets pris, dvs den person som har engagerat flest ska vinna. Kanske har Sara eller Henriks prestationen varit större, men uppenbarligen har de inte engagerat så mycket att folk har valt att rösta, vilket Peder och All-Ins prestation uppenbarligen har gjort!

Det låter på media som om att vi hästfolk är en sekt, vi kuppar och är inte rättvisa. Men det är inte sant. Vi är engagerade, ja, men också rättvisa. Om vi skulle kuppat så skulle ju vi bara röstat fram våra egna kandidater, men så är det ju inte. Till exempel så vann ju inte Sara Ostholt när hon var nominerad för 4 år sedan, det var en stor prestation av henne att ta silver då, men inte lika stor som Lisa Nordén.

Jag tycker det är respektlöst mot alla oss som håller på med Ridsport, och vi är många, att säga att vi kuppar och att vår kandidat inte är värdig. Det visar bara på okunskap för andra sporter och i detta fall även bristande respekt för en "tjej sport", som faktiskt är en av landets största idrotter, men det verkar helt glömmas bort i debatten!

Likes

Comments

Ja, nu har vi påbörjat vår långa resa hem till Sverige, 28h kommer det att ta!!!!
Vi har alltså hunnit avverka en av tre flygningar än så länge och har därför nu hamnat i Singapore. Flygningen hit har gått väldigt bra, vi flög med quantas och de hade sköna kuddar, bra och mycket mat och hur mycket filmer och serier som helst! Så nu har jag avverkat tre bra filmer som jag velat se så nu inväntar jag bara att få gå ombord på nästa flight så att jag kan få sova lite. Min förhoppning är att kunna sova så mycket som möjligt under flygningen till London, så när man sen landar där i morgon bitti så är man tillbaka i rätt tidszon igen, orkar hålla sig vaken hela dagen i morgon och sen somna gott på kvällen. Risken är väl dock att man vaknar riktigt tidigt på måndag morgon, så bli inte förvånade om jag sitter på jobbet kl 6 på måndag morgon!

  • 126 readers

Likes

Comments

Äntligen har jag gjort det som jag så länge pratat om att göra. Jag har surfat!!!! Detta är något som jag i säkert 10 års tid har pratat om att jag vill testa, men av olika anledningar så har det inte blivit av.
När vi hade vaknat och checkat ut från hotellet i Torquay så begav vi oss ner till Surfers Beach för att se hur det såg ut. Det var mycket surfare i vattnet, lite för många för min smak då det kändes mest som att man skulle krocka, men annars var förhållanden bra, "lagom" stora vågor, hyfsat grundt och bara sandbotten. Vi velade ett bra tag om vi skulle testa eller ej. Johan var lite trött efter morgonens simträning och jag var inte helt säker på att jag verkligen ville testa helt plötsligt. Som jag sa var det väldigt mycket folk i vattnet som precis som jag var nybörjare och därför kändes det lite osäkert. Dessutom är jag ju inget stort fan av att bada då jag alltid fryser, oavsett hur varmt det är i vattnet, och här var det ganska så svalt. Jag har visserligen förstått att man inte fryser i våtdräkt, men jag var skeptisk att det skulle funka för mig. Men här vill jag säga våtdräkt is the shit!! Jag tror nästan att jag ska köpa en själv och ha i yngsjö på sommaren 😉. Den tredje anledningen till att jag kände mig osäker var att när man misslyckas och ramlar så är det som att hamna i en tvättmaskin och tillslut inte veta vad som är upp eller ner. Så var det faktiskt, men det var inte alls så läskigt som jag trodde. Jag tumlade runt ordentligt ett par gånger, men tyckte aldrig att det var obehagligt.
Efter en stunds velande så bestämde vi oss tillslut för att hyra varsin bräda och våtdräkt. Jag kände att jag hade ganska så bra koll på vad man ska göra, hur man paddlar, hoppar upp, styr ect, men det var långt ifrån lika lätt att faktiskt utföra det.
Jag började med att bara ligga på magen på brädan och åka in med de vågor som redan brutit och bara det var hur kul som helst. Mitt första problem som jag stötte på var att jag inte var tillräckligt snabb med att vända brädan om när det kom en våg så i början slogs jag oftast omkull i sidled och den första halvtimmen fick jag nog brädan fler gånger i huvudet än under mig... När jag hade kommit underfund med att jag måste ha brädan på rätt håll i god tid så stötte jag på nästa problem, jag ställde mig för långt fram på brädan så den "dök" och jag trillade igen... Ok, ha brädan åt rätt håll ✔ stå långt bak ✔ Nu så började jag få till det! Jag höll mig än så länge till white water surf, men nu kom jag upp till knästående ett par gånger och kunde faktiskt åka riktigt långt. Jag lyckades även att ställa mig upp helt en gång och åka (surfa är för starkt ord..) yey!
Här någonstans fick jag nog lite hybris och försökte ge mig ut till Johan som låg länge ut för att försöka ta en riktig våg. Sammanfattningsvis kan man säga att det var lite för svårt och jag åkte nog 5 varv i tvättmaskinen... Tillbaka till white water surfing! Nu kände jag att jag fått lite koll och lyckades ställa mig upp helt ytterligare 2-3 ggr och lyckades även styra brädan lite. Nu började det lika något! Så himla roligt var det och jag vill gärna göra om det.
Som avslutning vill jag flika in ett tips från coachen (som är jag i detta fallet), om en stor våg kommer emot dig och du inte tänker ta den, stäng munnen! Det blir så himla mycket vatten att försöka svälja annars 😨

  • 129 readers

Likes

Comments

Bild från sista passet innan vi åkte på resa, hon samlade sig bättre än aldrig förr.

Det slog mig igår hur lite ridsug jag har haft under denna resan. Vanligtvis så går det bra ett par dagar, men sen blir det så stort att det uppfyller en stor del av mina tankar. Men denna gången har det inte varit så. Jag tror att det beror på att denna resan har varit så aktiv, intressant och att jag hela tiden har fått bearbeta nya intryck att jag helt enkelt inte har haft tid att sakna ridning så mycket som jag vanligtvis gör.
Igår däremot, när jag scrollade igenom instagram, så kom det till mig. Resan börjar nu lida mot sitt slut och jag längtar mest av allt att få komma hem till mina djur igen! Att få vara i stallet med Darlingh och träna inför nya mål och sen komma hem och lägga sig i soffan med Alfred på magen. Dock kommer det att dröja ytterligare en vecka innan jag får träffa dem och det beror på att vi flyger direkt till stockholm, men de är ju nere i Skåne. Johan föreslog att vi skulle köpa en tågbiljett till Alfred så han kunde åka upp själv. Han har ju åkt så mycket tåg i sina dagar att det fixar han väl själv? 😉
Men snart så är vi ändå tillbaka i vardagen och även om detta har varit den bästa resan någonsin så gillar jag min vardag och längtar lite tills jag får vara i den igen (även om jag föredrar klimatet här big time)

Alfred kan ju det där med att resa

  • Vardag
  • 158 readers

Likes

Comments

Hej! Nu var det ett par dagar sedan jag hörde av mig här och det beror inte på att jag blivit uppäten av en krokodil, haj, manet, spindel, orm eller annat av alla de farliga djur som finns här. Nej, dagarna har helt enkelt gått i ett (och så har man inte alltid tillgång till wifi när man väl har några minuter över).
För ett par dagar sedan så tog vi flyget från varma, tropiska Cairns och landade i det betydligt svalare Melbourne. Här hyrde vi en bil och gav oss iväg mot Great Ocean Road, en välkänd väg längst med kusten som har många fina ställen att stanna och titta på. Vad som slog mig när vi satt i bilen och jag tittade ut över landskapet var att det kändes som hemma. Vi skulle lika gärna kunnat ha landat någonstans i Skåne en fin sommardag. Öppet landskap som böljande mjukt rörde sig i sidorutan. Solen, ljuset och värmen var också på ett sådant sätt att det påminde om hemma. Sen gjorde det ju inte saken sämre av att det låg höbalar och gick kor överallt! 

Vårt första stopp blev de tolv apostlarna, som är fantastiskt vackra sandstens klippor ute i vattnet. Riktigt mäktiga och häftiga att se!
Därefter begav vi oss till den lite sömniga orten Port Cambell för att spendera natten innan vi gav oss vidare längst med kusten igen.

Dagen efter satte vi oss i bilen igen för att köra längst med kusten och göra små stopp när vi såg något som intresserade oss. Här skiftade landskapet lite mer, från böljande åkrar, till mäktig skog, branta klippor, vidsträckta stränder, små samhällen och vackra vattenfall

När vi började närma oss målet för dagen, Torquay, så körde vi förbi några välkända stränder, bland annat Bells Beach, som varje år håller världscupen i surfing. När vi kom dit hade jag hoppats lite på att det skulle gå stora vågor och där skulle vara några riktigt duktiga surfare i vattnet, men tyvärr så var vågorna inte så stora, men stora nog för att kräva sina surfare..

Tur var det väl att vågorna inte var högre för min egen del, men berättelsen om min egen Surf-premiär förtjänar ett eget inlägg imorgon istället!

  • 177 readers

Likes

Comments

View tracker

Nu är vi anmälda till årets första tävling! Så roligt! Men det är ju verkligen smått hysteriskt hur det går till att anmäla till tävlingar i Stockholmsområdet.
Jag fick sätta klockan på 02.54 för att vara säker på att hinna logga in på internet, logga in på TDB och sen hitta rätt tävling att klicka in på och vara förberedd att uppdatera sidan när mobilen slog om till 03.00. Jag klarade det, 13 sekunder tog det för mig att anmäla. Inte mitt rekord dock (tror det ligger på 7sek) men helt ok för att vara mitt i natten på andra sidan jorden!
Efteråt skulle jag ju lägga mig och sova igen, men det var inte helt enkelt när man har varit på helspänn, även om det bara var ett par minuter.
Men nu är vi i alla fall anmälda, så om det finns någon vänlig själ där ute som vill följa med oss till Täby på eftermiddagen den 25 februari och hjälpa till att hålla, ta av skydd och kanske filma lite så får ni gärna säga till 😊.
Vet någon förresten hur man byter namn i TDB? Jag har ju bytt efternamn, men kan inte hitta någonstans där jag kan ändra det i systemet..

Likes

Comments

Igår när vi kom hem från utflykten så orkade jag bara inte skriva något. Hjärnan var så fullproppad med intryck samtidigt som kroppen var trött av snorkling, sol, vind och vatten. Dessutom så hade jag lite ont i huvudet efter att ha behövt spänna cyklopet så hårt för att inte läcka att jag fortfarande idag har ont i näsroten. Inte lätt att ha smalt ansikte... 🙉
Vi blev upphämtade på hotellet strax innan åtta igår och åkte då in till Cairns där alla turer utgår ifrån. Därifrån så tog det ca 1.5 timme att ta sig ut i revet där vi skulle snorkla. Jag var lite orolig för att det skulle vara för djupt för att se något bra när vi var så långt ute och det skulle krävas riktig dykning för att få en bra upplevelse (något jag inte alls är sugen på). Men där hade jag fel! På många ställen var det inte djupare än 1.5m så man fick istället se upp så man inte sparkade till några koraller när man simmade.
WOW, vilken upplevelse! Jag har snorklat innan men det har aldrig varit såhär bra, dessutom såg jag inte en enda sjöborre, som är det enda djuret som jag har lite fobi för i vattnet. Jag såg till och med en haj 😨. Den skrämde mig lite först för den dök upp snett bakom mig, men jag såg snabbt den vita tippen på fenan som guiderna hade visat innan vi hoppade i och försäkrat oss om att de var ofarliga. Men hajen var nog på dryga 1.5m och med det så var den störst under dagen av de fiskar jag såg. Annars var det ganska mycket som jag förväntat mig, mycket fisk i många fina färger och former.
Vi köpte ett fodral till mobilen för att kunna ta med den ner och fota, men det var lättare sagt än gjort och bilderna blev inte så speciellt bra.
Det enda som fattades så långt var att få se en sköldpadda och det fick jag tyvärr inte när jag snorklade. Men när jag kom upp i båten igen och tittade ut över barbord sida så fick jag syn på en!!! Stor var den också, säkert över en meter i diameter, simmade den vid sidan av båten och kollade läget innan den dök ner igen. Tyvärr fick jag ingen bild på den då jag bara stod fokuserad och tittade och njöt!

  • 208 readers

Likes

Comments

Tanken med denna delen av resan var att sola, bada och bara ta det lugnt. Men då vädret inte riktigt har varit på vår sida så har detta utvecklats till att bli ett riktigt training- camp istället.
I morse vaknade jag med mördande träningsvärk i magen efter gårdagens styrketräning och idag har jag hunnit med både ett yogapass och en löprunda. Tyvärr så var jag tvungen att avbryta löppasset efter bara en knapp halvtimme då jag fick ont i benhinnan på vänster ben. Det var iallafall inte knäet denna gång, jipiee!! Jag fick i alla fall springa tillbaka den kortaste vägen medan Johan fortsatte en bit till.
Men lite avkoppling har vi i alla fall fått till. Imorse kunde vi ligga en stund vid poolen och det har inte varit förrän nu på kvällen som regnet har dragit in. Men då sitter vi tryggt på balkongen och dricker cola (Johan föredrar öl) och äter chips, så det går ingen nöd på oss.
Imorgon ska vi iallafall iväg på det som var hela andledningen till att vi åkte hit, vi ska nämligen ut på en heldagstur till barriär revet och snorkla!!!

  • 232 readers

Likes

Comments

Kan vi få komma ut på tävlingsbanorna nu då?

Jag har ju lärt mig den hårda vägen att inte ha för höga förväntningar på det kommande året. Men å andra sidan, har man inga mål så kommer man inte att utvecklas!
Så därför tänkte jag ändå dela med mig av de planer och mål som jag har kommit fram till än så länge. De kommer säkert att förändras under årets lopp, men så är det ju när man håller på med levande varelser.
Jag ska även vara ärlig och säga att jag gärna vill sätta upp realistiska mål, men just nu vet jag inte vad det är? Jag känner inte riktigt att jag har koll på var vi står och vad som kommer att krävas av oss, då vi inte varit ute "på riktigt" på nästan 1.5 års tid. Jag tycker även att Darlingh har förändrats mycket under denna tiden, hon har fått mycket mer nerv och energi vilket jag gillar, men är inte hundra på hur det kommer att visa sig på tävlingsbanan. Så det kommer inte bara vara att rida svårare program, jag tror också det kommer vara en utmaning i att hantera en mer komplex häst.
Så, så fort vi kommer hem från vår honeymoon och jag har hämtat upp Darlingh från Mosslunda så börjar träningen på allvar. Jag kommer att fortsätta träna för både Paulinda och Cilla så mycket som det bara går. De kompletterar varandra bra då de har samma tänk gällande grundridning, men ändå kan uttrycka det lite olika.
Sen är det dags för första start. Jag tänkte försöka komma igång med terminen så fort som möjligt och tänker faktiskt vara lite wild and crazy och fokusera på att rida MsvB5 för att få kval. Första tävlingen blir förhoppningsvis på Täby i februari (om jag lyckas anmäla, får sätta klockan på 02.50 och hoppas på att jag har uppkoppling här i Australien..). Sen hoppas jag på att det ska komma in lite fler B5or snart så att jag kan kvala klart så fort som möjligt. Jag skulle gärna vilja ha kvalen gjorda så tidigt som möjligt för att sen ha valmöjligheten att välja om jag vill stanna kvar på MsvB nivå eller träna mot MsvA. Jag ska inte sticka under stolen med att jag gärna vill debutera MsvA innan sommaren, men när det blir får tiden utvisa.
Om det sen går bra så blir nog Breeders ett mål och även Elmia, men som sagt så känner jag mig lite osäker på vår status och kommer därför att vänta med att sätta höst-målen tills efter våra första starter för att se vad som är realistiskt.
Men om allt går som det ska och vi får ett skadefritt år för både Darlingh och mig så finns det många roliga mål att sikta emot den kommande tiden!

När jag letar tävlingsbilder på mig och D så är de senaste från början av oktober 2015, dags för lite nya nu kan man tycka!!

Likes

Comments

Nu har vi lämnat Sydney för denna gången. Men jag hoppas verkligen inte att det var sista gången som jag besökte denna fantastiska stad. Efter att ha ätit ännu en fantastisk middag (har flera bra ställen att rekommendera om någon ska dit) så satte vi oss på på ett morgonplan upp till Cairns. Där hyrde vi en bil och körde ytterligare norrut mot Cape Tribulation.
Där uppe finns världens äldsta regnskog som vi hade planerat ett besök till. När vi kom fram till där vi skulle bo så berättade de att vi inte fick bada i havet. Johan tittade då besviket på receptionisten och frågade varför? Svaret han fick då var att det berodde på att det finns farliga maneter och krokodiler i vattnet. Helt plötsligt kändes det inte lika lockande att ta ett dopp...
Natten spenderades alltså i en liten hydda mitt ute i djungeln med krokodiler inpå husknuten. När vi sen båda vaknade mitt i natten av ett ljud att det var något uppe på taket så var vi inte så kaxiga!
Vi överlevde natten och satte oss sen i bilen igen för att köra tillbaka söderut. Vi gjorde diverse stopp längst vägen och det var mycket intryck att smälta när man gick och la sig på kvällen sen.

Vi hade turen (eller oturen) att inte stöta på någon krokodil i det vilda så vi bestämde oss för att åka till en krokodilfarm på vägen tillbaka. Det visade sig att de hade mycket mer än bara krokodiler och kan varmt rekommenderas om någon är i trakterna, inte alls som en djurpark även om det var inhägnat.

Man är inte så stor när en 5m krokodil bara är dryga en meter från en. Då gillar jag koalerna och kängururna bättre. Och det är tydligen inte bara Alfred som sover med huvudet rakt in i väggen... 

Nu har vi checkat in på ett lugnare hotell där det var tänkt att vi skulle sola och bada i ett par dagar. Tyvärr så ösregnar det och kommer att göra hela veckan.. Jaja, det är varmt och jag såg en vild känguru på parkeringen igår så jag klagar inte

  • 271 readers

Likes

Comments