Header

Åh, vilken härlig helg! Den har gått i precis lagom tempo, med lagom mycket att göra så att man både har kunnat vila upp sig, men utan att bli uttråkad. 

I lördags så var jag och D ute på en långtur som verkligen innehöll det mesta, långa skrittsträckor, trav på slingriga skogsvägar, galoppintervaller uppför en backe och utforskande av nya ställen i skogen där  inte alltid var så lätt att ta sig fram. Vädret var dessutom också alldeles lagom för en lördag i mars, 7 garder, vindstilla och med en sol som då och då tittade fram bakom molnen. Både jag och Darlingh njöt allt vad vi kunde och var väldigt tillfreds när vi kom tillbaka efter 1h och 40 min.

Gårdagens pass, däremot var inte lika lugnt och harmoniskt.

Tanken var att vi bara skulle rida ett helt vanligt träningspass i ridhuset, inte utmanande på något sätt utan bara jobba på de saker som vi jobbar på just nu. Det visade sig dock ganska så snabbt att Darlingh hade värre humörsvängningar än en gravid kvinna och jag misstänker att det är brunst på gång igen. Ena sekunder är hon hur fin som helst för att nästa bara tjura ihop totalt! För mig är det dessutom helt ologiskt när dessa utbrott kommer, men för henne är det säkert hur logiskt som helst! Jag hade förstått om jag bara hade fått jogga på henne, men när jag försöker kräva mer så skulle hon surna till, men det är precis tvärt om! När jag rider något som kräver fullt fokus och styrka från henne så funkar det, men när jag sen tex rider på kortsidan och lättar av så tjurar hon ihop. Tydligast blev det igår när jag red skänkelvikningar i galopp längs långsidan samtidigt som jag red tempoväxlingar för att få in och igång bakbenen så gjorde hon det jättefint, lätt och lyhörd tog hon i på precis det sätt sam jag önskade. När jag sen rätade upp och skulle vända in på en volt för att ge oss båda lite andrum så blev hon tvärförbannad. Ehhh, WHAT??? Eller när jag hade satt press i traven för att sen göra en övergång till skritt för att pusta och hon bara la in backen. Måste ju säga att det blir himla svårt att rida då man inte kan berömma (eftergift från min sida) utan måste ligga med en konstant "press" på henne för att hon inte ska explodera. 

Jaja, troligtvis är det en brunst som ligger och lurar och därför så blir det nog longering av damen idag och så får jag testa att rida på henne i morgon igen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Just nu känns det som att precis allt går i rätt riktning! Dagarna blir längre och ljusare. Det blir varmare och Alfred vill vara ute mer och mer. Min egen ridning går framåt och Darlingh utvecklas och blir starkare.

Veckan har alltså flutit på helt utan missöden och jag ser en ytterst ljus tid framför mig. Tävlingarna har jag skjutit lite på av olika anledningar som jag inte själv riktigt har kunnat styra, men det gör inget! Just nu är jag bara positiv till allt och ser fram emot hela våren och vad den kommer att innebära, för det kommer minsann vara spännande!

Likes

Comments

Igår var bästa passet på länge! Första passet på flera veckor där jag verkligen kände att jag hade kontroll. Jag visste vad jag gjorde och att jag skulle klara av det jag gav mig in på, jag hade helt enkelt fått självförtroendet tillbaka!

Med detta återfunna självförtroende så kom även Darlinghs tillit till mig tillbaka. Även hon kände att jag hade kontroll och kunde därför bara fokusera på sig själv och sin egen kropp och behövde alltså inte fatta en massa egna beslut.

Vi fortsatte med att hålla oss till basic övningar, med övergångar både inom och mellan gångarter. Sen lade jag till lite sidvärts i både trav och galopp, där jag även där kontrollerade att jag kunde variera tempot. Jag var också noga med att kontrollera att jag kunde variera formen och att jag hade henne upp och ut till ytter, trots att jag ställde inåt.

Som avslutning så testade jag på ett par byten, som jag i ärlighetens namn har varit nervös inför den sista tiden, men igår så var de sådär fjäderlätta och fina som de kan vara.

NU ÄR VI PÅ GÅNG IGEN!

Likes

Comments

Två, som vanligt fantastiska, Cilla träningar är nu till sin ända. Aldrig tidigare har jag längtat så mycket efter att få träna och sällan har det varit så givande för MIG! JAG behövde verkligen hitta tillbaka efter min svacka, och vem kan guida mig bättre än Cilla?

När jag har varit lite lost de senaste veckorna och inte riktigt litat på mig själv så har det resulterat lite i att Darlingh inte heller har litat på vad jag håller på med. Inte konstigt alls, med tanke på hur känsliga djur vi har att göra med. Detta har gjort att vår maktbalans har rubbats en del och D har satt sig i förarsätet i stället för mig och jag har inte lyckats att göra något åt det. Men nu är det dags för mig att återta den platsen genom att bevisa för henne att jag har hittat tillbaka igen och hon kan lita på mig, på att jag har koll och vet vad som ska göras.

Därför ägnades de två passen åt lösgörande arbete, och då menar jag inte bara fysiskt lösgörande för Darlingh, utan minst lika mycket bestod i lösgörande för mig mentalt och även mentalt för D. Jag började känna igen att jag har koll, att jag vet vad som ska göras och jag klarar av att göra det. Sen gällde det även att övertyga D om detta och även om hon först var lite tveksam så gav det med sig mer och mer under dagarna.

Jag gjorde långt ifrån några fancy övningar, utan större delen av arbetet skedde på volten där jag arbetade med ställning och böjning både inåt och ut, för att känna att hon var mjuk samtidigt som jag fick upp henne på ytter. Vi jobbade även med övergångar mellan trav och galopp och att ställa om från sluta till förvänd sluta och tillbaka igen.

Detta arbetet var jättebra och jag fick igång en riktigt bra galopp i henne. Vi kunde då avsluta med att rida lite byten, något som jag också lyckats stöka till under de senaste veckorna, men efter att ha gått tillbaka till basics och göra dem på trygga linjer så hittade vi tillbaka även här!

Nu är jag så taggad igen på att få rida och jag känner att jag hittat tillbaka till mitt självförtroende! Dock så får hon vila idag och bara gå en promenad, det är inte helt otänkbart att hon är lite trött i kroppen idag efter dessa träningar, men i morgon då j****r


Alfred, min ständige supporter, har hittat mina vantar att sitta på så han inte blir kall om rumpan.

Likes

Comments

Denna vecka har Darlingh haft några enorma humörsvängningar! Hon har gått igenom alla tänkbara känslor under bara en vecka. Vad det beror på har jag ingen aning om. Om det beror på att hon är ett sto, hormoncykeln eller bara hennes personlighet. Men lite intressant har det varit att följa under veckan i alla fall. Man blir om inte annat bra på att hantera olika situationer och lägga om sin plan för att passa dagens sinnesstämning.

Måndag: Värdens gosigaste humör! Ville bara stå och mysa och kela hur länge som helst. Och inte bara med mig utan med alla som gick förbi.
Tisdag: Ganska så nollställd, reagerade inte så mycket på något alls. Detta har historisk varit det vanligaste humöret, men nu börjar hon alltså plocka in fler nyanser.
Onsdag: Skit-sur! Klippte med öronen och viftade på svansen när jag borstade henne. Slog med huvudet och högg i luften när jag skulle sadla. Såg mest ut som en drake hela dagen.
Fredag: Helt uppe i det blå. Hade svårt att fokusera och sprang mest runt och kollade på allt annat.
Lördag: Dramaqueen! Överreagerade på precis allt. Minsta lilla jag red på henne och gav henne en hjälp så for hon iväg, antingen framåt eller bakåt... Det låg en bom ( En!) i ridhuset som jag försökte rida över och då hoppade hon som om det vore ett hinder på minst 1,20m. Som sagt, lite av en överreaktion!

Idag blir det i alla fall vila inför att vi ska åka och träna för Cilla i morgon och på tisdag. Kan väl säga att det känns minst sagt välbehövligt nu.

Likes

Comments

Bidrar med några suddiga snapshots från gårdagen. vill ni se en film så kolla in min Instagram, melodor heter jag där!


Igår så kände jag att det var dags att göra något annat. Måndagens pass var nog ett av de bästa någonsin, men det resulterade också i att hon var lite trött i kroppen i tisdags och mest bara använde mig som stödhjul. Därför så fick hon gå ganska så lätt och jag tyckte att det kunde passa med att ändå rida en dag till, men med lite annat fokus.

Under dagen så kom jag på att jag ville testa att hoppa studs med henne, något som vi aldrig testat på innan. Tänkte att det kunde vara en bra alternativträning för bakbenen och behöver styrkas ny för att orka med alla piruetter hon ska göra i framtiden ;) Själv har jag inte hoppat studs på 13 år, dvs sist var när jag red Vermont och vi varje måndag hade "Hoppning för dressyrryttare". Mitt minne av det var dock inte så bra då jag kom ihåg att han tog de tre första hindren i ett språng... Inte riktigt vad jag var beredd på!

Jag var tvungen att googla på vilket avstånd som jag skulle ha, då jag inte hade den blekaste om vad som är lagom. Men efter att ha surfat runt på diverse sidor så kom jag fram till att 3m nog var lagom att börja med. Jag plockade fram 4 bommar och tillhörande sockerbitar och kände att det skulle bli alldeles lagom, långt och högt. Jag började med att bara ha bommarna på marken och galoppera över de ett par gånger, för jag ville undvika att ta ett "Vermont-språng" och göra plockepinn av hela rubbet. Men det visade sig att det inte var någon risk. Jag la upp bommarna och red an!

Det visade sig att det svåraste för oss är att komma in rätt. Varken D eller jag har visat sig vara någon fena på att taxera så ibland blev insprånget väldigt långt, men när hon sen kom in i det så var det inga problem, 3e och 4e språnget var alltid toppen, och det kändes som vi lätt hade kunnat ta 4 st till utan problem! Så duktig hon är!

Det roliga med henne är att hon är helt obrydd om denna nya övning, precis som med allt annat. Jaha, idag ska vi träna byten, Jaha, idag ska vi hoppa studs, Jaha, idag ska vi rida slutor. Inget verkar påverka henne. Hon blir inte de minsta stark eller på av denna nya övning, utan så fort jag kommer ner i sadeln igen efter så kan vi fortsätta med vår dressyrträning som om inget hade hänt. Skönt att känna att man kan testa precis vad som helst med henne och hon bara lyssnar och litar på en.

Likes

Comments

... och fick mest pengar i födelsedagspresent, då får man ta och unna sig något extra, eller rättare sagt, unna Darlingh något extra! Varför är det roligare att köpa saker till henne än till mig själv?

Men faktiskt så är det så att vi behövde nya tränings-skydd. Jag köpte en uppsättning snygga dressyrskydd i somras i Falsterbo som jag gillade riktigt mycket. Men tyvärr visade det sig att de inte passade på Darlinghs ben. Darlingh har jättesmala ben (och ponny hovar) så skydden jag köpte, även om det var cob, blev alldeles för vida. Så när jag drog ihop dem så kom kanten på skyddet lite mer på framsidan av benet än vad som var tänkt och det resulterade i skav. Första gången trodde jag bara att det hade kommit in grus i mellan skyddet och benet, men när det blev skav på exakt samma ställe gång efter gång så fick jag acceptera att de inte funkade. Synd, för jag gillade verkligen de skydden och hade varit på jakt efter de länge.

Så nu var det alltså dags att investera i ett par nya, och som alla vet så vill jag helst inte ha de där vanliga tråkiga färgerna som svart, vitt och brunt, så när jag såg dessa mörkblåa luddskydd i crocolack så kände jag att det är de som ska få flytta hem till mig! D verkade också gilla dem för hon gick bättre än aldrig förr när hon hade de på sig!

Sen kunde jag inte låta bli att klicka hem detta täcket också, även om vi inte är i jättestort behov av det... Jag har länge sneglat på PS täcken, men kunde hålla mig när det bara fanns i blått och brunt, men nu när det kom i rosa så gick det inte längre. Klart Darlingh ska ha ett rosa täcke!

Men det verkar vara ett himla bra täcke som har svettabsorberande material på insidan, så detta får därför bli hennes nya transport-täcke. Rosa är inte så praktiskt att ha i boxen, speciellt inte hos en sån som gris-fia här som alltid ligger i sitt eget bajs... 💩

Så totalt onödigt köp, men ändå så är jag så nöjd över det! Är väl det som kallas materiell lycka?!

Likes

Comments

Igår var hon bara såååå fin att rida! Redan från första travsteg så kände jag att detta blir ett bra pass. Hon var sådär lätt och mjuk i kroppen som bara hon kan vara ibland.

Mycket av vårt fokus ligger just nu på galoppen, det är vår svagaste gångart samtidigt som det är där alla nya svårigheter i programmen har tillkommit i år. Men igår var verkligen inte svårt någonstans. Redan efter uppvärmningen så kände jag att hon var perfekt mellan hand och skänkel, galoppkvalitén var hög och hon var så lätt att reglera. Detta fick jag även bekräftat när jag skulle korta tygeln lite och märkta att jag höll på sista "knoppen". Detta tydde alltså på att hon var väldigt kort och ihop i kroppen och detta utan minsta ansträngning.

Under alla pass så strävar jag efter att kunna hålla där, för det är dit jag brukar komma under de riktigt bra träningspassen för tränare. Därför så har jag det lite som en måttstock, att beroende på hur långt fram på tygeln jag kan hålla utan att det blir jobbigt, ju bättre och mer ihop i kroppen är hon. Och i går kunde jag hålla längre fram än någonsin tidigare på ett "eget" träningspass!

När hon var så ihop i kroppen så tänkte jag att det var bra att träna på lite samling eftersom hon då redan hade bakbenen så långt in under sig och oj, vad bra det gick! Jag började först att samla rakt fram på volten för att sedan, när jag hade kolla på det, minska volten lite och variera mellan att rida med tagen bakdel och rakt fram. När hon svarade bra på det så testade jag att vända ett par språng. Fokuset här var inte på hur många språng eller hur centrerat det var, utan på kvalité, alltså kontroll från både hennes och min sida. Åt höger gick det så bra, där har hon lätt att sitta kvar i galoppen i vändningen och där har vi i stort sett en färdig halvpiruett. Åt vänster är det däremot lite svårare. Hon har visserligen extremt lätt att samla sig på rakt spår här, nästan lättare än i höger, men när man ska ta in bakdelen så slår hon nästan knut på sig själv och kan därför varken vända lika många språng eller lika centrerat. Men som sagt än så länge så tar jag det i hennes takt och forcerar inte fram en vändning om hon inte är redo för det.

Jag var så lycklig efter passet att jag till och med kom ihåg att ta bilder för att föreviga det, men som vanligt så är inte D den allra lättaste att fånga, även om jag faktiskt har lyckats ett par gånger nu den sista tiden

Likes

Comments

I dagen fantastiska väder hade det varit en synd att gå in i ridhuset! Dock var jag lite orolig att det skulle vara aldeles för halt att rida ut trots att hon är broddad. Och det var väldigt isigt på vägen men på stubbåkern visade det sig vara helt perfekt 👌.
Det märktes att vi inte varit ute och busat på länge för D var ordentligt pigg, trots ett ganska hårt pass igår. Tanken var först att bara skritta och eventuellt trava lite, men jag kunde inte hålla mig från att både trava och galoppera och det verkade även som att Umpa Bumpa tyckte det var rätt beslut. Massor med energi ville ut och det var bara livsglädje rakt igenom. Jag vågade dock inte öppna spjällen helt för då vet jag inte var vi hamnat, det får bli lite senare på säsongen.
Men lyckliga var vi i alla fall för att komma ut i både sol och snö och få lufta oss ordentligt.

Att sen få äta sin lunch i hagen var ju bara grädde på moset.
Även Alfred njöt för fulla muggar av solen 💕

Likes

Comments

Åh, vilken härlig morgon det var idag! Strålande sol och alldeles krispig luft. Lite klurigt var det dock att cykla med solen i ögonen och isfläckar på marken, men jag överlevde.

Igår när jag hoppade upp på Darlingh så kändes hon lite seg för benen och stark i handen. Första instinkten då blir ju att rida på mycket framåt och driva med benen samtidigt som man håller mot med handen, dvs om hon drar på ena hållet så drar jag på andra. Men det kan inte bli mer fel än så, ju klämmigare jag blir med benen och starkare i handen desto okänsligare blir D. I stället så gick jag tillbaka till det mest grundläggande, övergångar. Jag gjorde så att jag travade en bit, ca 1/4-1/2 varv på volten och sen gjorde jag en övergång till skritt. Skrittade mellan 5-10 skrittsteg och sen fram till trav igen. Fokuset här var att hon skulle reagera direkt på mina hjälper. Jag fokuserade på att ge så små hjälper som möjligt för att få henne alert och lyssna noga. Om jag inte fick någon respons så gav jag en kraftigare hjälp och sen gick jag tillbaka till micro-hjälper igen. Min strategi för detta var alltså att lägga över mer ansvar på Darlingh. Istället för att jag ska skrika högre när hon har slagit dövörat till så börjar jag att viska. Då tvingar jag henne att fokusera och lyssna mer på mig och vad jag har att säga om hon ska förstå alls vad det är hon ska göra.

När övergångarna mellan skritt och trav fungerade med små hjälper så gick jag över till trav-galopp övergångar. Även här red jag korta sträckor, 1/2 varv i galopp och sen 1/4 varv i trav innan galopp igen. Samma gällde här att jag var noga med att hon var kvick i sina reaktioner samtidigt som hon skulle göra alla övergångarna i balans för annars hinner man inte bli klar tills nästa övergång. Dessa övergångar är verkligen både lösgörande och stärkande då de tvingar henne att bära sin vikt på sina bakben hela tiden. Superbra!

Jag avslutade med att rida en del byten och även någon serie och det är helt otroligt att något som ibland kan vara så svårt plötsligt är så lätt! Det är verkligen tydligt hur viktigt grundjobbet är, för har jag varit noga där så funkar allt annat. Sista varven red jag i trav och jag kan bara konstatera att hon var magisk. Så stor, lätt, energisk trav där hon är lätt i handen och bär sin hals och huvud på ett föredömligt sätt! Halvhalterna gick igenom hela kroppen och hon fjädrade i ryggen och trampade på bakifrån. Det är då man skulle önska att man inte var själv i ridhuset...

Likes

Comments