Header
View tracker

Jag upptäckte en sak igår när jag och Ellen var på boxning, och stod och tittade oss själva i spegeln medan vi väntade på att passet skulle börja. Jag upptäckte att håret i våra hästsvansar var ungefär lika långt. Till saken hör att Ellen har betydligt kortare hår än vad jag har, säkert 10 cm i alla fall. Så HUR kan då håret i våra hästsvansar, nästan vara lika långa?

Detta kan ju endast bero på att mitt huvud är extremt långt mätt från örat upp till toppen av huvudet? Eller att jag i alla fall måste ha ett väldigt väldigt stort huvud? Till och med när jag hade löshår i så blev inte toffsen alls lång, trots att håret var jätte jättelångt!

Någon annan som har ett långt huvud och lider av ett tiny-tail-syndrome?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag satt här om dagen och scrollade igenom mitt Instagram-flöde. Det var en sådan där dag när man i princip blir stressad över minsta lilla sak, och ju mer jag scrollade, desto mer möttes jag av "positivitets-hets". Ja, jag skulle faktiskt vilja kalla det för hets. Ju fler inlägg som passerade, desto sämre kände jag mig. Jag förstod att min frekvensnivå var i botten just den dagen. Just den dagen hade jag enligt dessa budskap nämligen tagit 285 steg bakåt och beblandat mig med de "hemska" och "lågenergiska" människorna.

Om man besöker Instagram, Pinterest, Facebook eller rentav tar sig en sväng på en av stadens välsorterade bokhandlar, är det i princip omöjligt att undgå meningar som: "It is all in your mind" "Decide today is going to be a good day. "It is all up to you", "If you can believe it, you can have it", "Fulfill your dreams while others are asleep". Enligt min nuläges-bedömning, går detta endast att likna vid en form av sekt-liknande hets där man säljer på människors rädsla! I det här fallet på rädslan om att bli en av de gråa små mössen, som inte förstår att livet väntar där ute, och att det enda som behövs är att byta ut sina tankar, för att den världen skall öppna sig." IT IS UP TO YOU!! FATTAR NI???"

Dessa budskap säger i princip att om vi inte tänker positivt HELA TIDEN, så kommer allt att gå åt helvete. Det är ungefär som att tänka, att om man inte äter nyttigt hela tiden så blir man överviktig, eller om man inte tränar hela tiden så kan man inte komma i form. Vi vet ju alla någonstans att en sund livsstil härstammar ifrån balans!

Självklart är det alltid bäst att tänka positivt - men är det verkligen rocket sience? Är det en ny upptäckt som vi inte tidigare har kunnat räkna ut? Jag säger detta för att jag själv, under en period, var helt uppslukad av dessa idéer. Jag läste all populärlitteratur på positivitetshets-ämnet som jag kunde komma över, vilket gjorde mig helt övertygad om att ifall jag inte skulle börja tänka positivt och stänga dörren till alla negativa tankar, så skulle det helt enkelt komma att hända mig HEMSKA saker.

Så fort en negativ tanke råkade svepa förbi drabbades jag av panik och tänkte: "NEJ! Nu attraherar jag hemska saker till mig själv, sluta, sluta, sluta!" Detta kunde exempelvis ske om jag blev rädd på ett flygplan eller om jag tänkte att någon människa var konstig, och kanske ville mig något illa. Då tänkte jag genast: "Sluta tänka såhär, för då kommer det garanterat att hända".

HALLÅ? Vad är det egentligen frågan om? Självhjälpsböckerna om hur man genom tankens kraft kan få det perfekta livet har brett ut sig i hyllorna, och har samtidigt spytt ut sina budskap på hela befolkningen. Dessa budord är nu internets motsvarighet till amerikanskt julgranspynt. Den enda skillnaden är att det inte enbart är pyntat till jul, utan hela året om!

Där låg jag stressad och oroad över min framtid och scrollade fram den ena goals-bilden efter den andra, blandat med hetsiga positivitets-citat. Självfallet blir livet enklare om man tänker positivt, men tycker ni verkligen att människor som kallar sig själva för "positiva människor" känns genuina? De är positiva på ytan, på Instagram och under 15 minuter när de möter en ny människa. Det är sådana som säger att de inte vill ha några negativa energier i sitt liv, eller som svartmålar en person bara för att den har en dålig dag.

Såhär kan det inte fortsätta. Att hetsa fram positivitet är lite som att försöka bli lycklig av att köpa sig nya saker. Precis, det funkar inte.Jag har i alla fall bestämt att avfölja varenda konto som hetsar mig till att vara positiv och får mig att känna dåligt samvete över att jag inte har tänkt positivt varenda sekund.


Likes

Comments

View tracker

Här om dagen satt jag på en restaurang tillsammans med min mormor och hennes fästman. Han berättade om sina upplevelser när han varit på besök i Venezuela och närmare bestämt i Caracas, och berättade hur fruktansvärt osäker den staden var.

Jag och mormor tittade på varandra. Det var ju precis dit jag och en kompis reste ensamma när vi var 19 år gamla och precis hade slutat gymnasiet! Anna med en Louis Vuitton under armen, och jag med en stor rosa och blank resväska (den blev visiterad ett antal gånger kan jag meddela). Andra brukar ju kanske åka iväg till Sydamerika med en backpackerväska menar jag - istället kom jag dragandes på den största och mest rosa resväska som ni kan tänka er.

Jag minns att taxibilarna var som gamla raggarbilar och varje gång vi hoppade in i en sådan så låste de dörrarna och gasade med full fart - till och med mot rött! Vi skrattade ihjäl oss när chauffören gjorde detta och trodde bara att han var lite vild av sig. I efterhand har det kommit till vår kännedom att detta enbart berodde på att om man inte låser dörrarna och kör mot rött så finns det en stor risk för bilrånare. Wtf?!!

Jag minns att Annas släkt var väldigt oroliga när vi for mellan Mexico, Colombia och slutligen Venezuela. Jag tror att vi betade av några av världens mest riskfyllda städer att befinna sig i, och inte direkt på ett diskret sätt heller! Vi hade ingen som helst aning om vart man kunde röra sig eller inte, men det rörde oss inte ur ryggen.

Tycker att det är lite komiskt. Tror inte att det skulle vara mina drömresemål idag nämligen..

Likes

Comments

Inte nog med att man är nervös för att möta upp sin tinderdejt och att man bär på en inre oro över hur stämningen kommer att bli - när man väl har gått igenom dessa jobbiga moment, så kanske man inte riktigt förväntar sig att dejten i fråga ska försöka sig på att hoppa över en vattenpöl, misslyckas och landa mitt på magen?

Det var i alla fall vad som hände min syster härom dagen. Var bara tvungen att berätta det. Vem kan tänkas ha genomgått mest obehagliga känslotillstånd under själva händelseförloppet - hon eller han? Frågan är ju också om en sådan situationpå något sätt kan stabiliseras om den ramlande personen ifråga inte ens skrattar åt sitt lilla misstag, utan i stället borstar av sig och låtsas som ingenting?

Alltså, att skratta är ju i princip den enda lilla lilla utväg som finns för att under några som helst omständigheter, ges möjligheten att framstå som en bra människa någonsin igen.. - eller?

Har ni ramlat någon gång?

En gång såg jag en välbeställd man på cykel i Bryssel som körde rakt in i ett cykelställ, lyfte från sadeln och flög fram i en båge för att sedan landa som ett litet köttfärsknyte på andra sidan gatan. Det kan vara den värsta självförvållade förminskningen "in public" som jag någonsin har beskådat. Jag undrar om han ens åkte till jobbet den dagen eller om han gick hem och drog en stor nopprig filt över sig? - det hade jag gjort.


Likes

Comments

Känner det i kroppen, det är stora förändringar på G. Det bubblar som en kokande kittel inombords, och jag kan inte sätta finger på vad det är. Jag vill bara hoppa fram 6 månader och se vad som har hänt - orkar varken vänta och tycker inte om överraskningar.



Likes

Comments

Har du också fobi för tvättstugor? Jag tvättade knappt i min lägenhet i Stockholm, under tiden jag studerade, utan brukade motvilligt packa hela garderoben i en stor resväska och släpa hem den till Vingåker, sommar som vinter. Detta för att helt enkelt slippa gå ner i tvättstugan själv!

Jag har en tanke om att ingen vet att jag är i tvättstugan, där är jag verkligen HELT själv. Sedan har jag en tanke om att ju faktiskt vem som helst kan lura där nere! Jag ser framför mig hur jag står böjd och lägger in tvätt medan en galning slänger upp dörren. Jag brukar därför oftast stå med nycklarna i handen, redo att hugga, om det nu väl skulle hända.

Det jobbigaste med detta är ju faktiskt att man utför tvättrutinen i det där lilla källarutrymmet, under en otrolig stress och press. Jag liksom kastar och trycker in tvätten, utan att ibland ens ta hänsyn till tvättråden. Glöm att jag skulle ha tid för att separera det som egentligen inte alls borde få sig en åktur i torktumlaren - det åker in det med! 

Ju mörkare det blir, desto mer psykar jag mig själv. Det slutar oftast med att jag inte vågar mig ner och hämta sista omgången som ligger i torktumlaren, vilket ger näste man på tur det stora nöjet och den förträffliga möjligheten att plocka ur min tvätt och lägga den vid sidan om. Det börjar nästan likna ett tyst avtal! (Vissa viker den till och med fint). 

Någon som har samma problem? Och hur fan ska man kunna börja gilla tvättstugor?

Likes

Comments

För några år sedan vaknade jag upp ur en mardröm. Jag drömde att jag satt och åt människokött från en stor gryta. Jag var i ett halvvaket tillstånd när jag hörde mig själv säga att jag inte borde äta kött. Det kändes väldigt starkt. Men jag förstod inte varför?

Jag har alltid varit en sådan som stör mig på strömningar, och att man ska göra saker för att höra till dem som "vet lite bättre". Därför blev jag chockad över min egna tanke. Jag som alltid skrattat lite åt aktivister och veganer, skulle jag sluta äta kött?

Det var så märkligt, för sedan den dagen har jag inte velat ha kött. Därför blir det också lite knepigt att förklara för andra varför jag inte äter det.

Har jag då saknat att hugga in på en stor och saftig köttbit? Nej, inte en enda gång faktiskt.  Sedan äter jag ju fisk, och då säger folk; Men är det inte lika mycket synd om fiskarna då? Saken är bara, att jag inte ens lägger någon värdering i vem det är synd om. Jag vill bara inte äta kött. Är inte sugen på kött. Min kropp säger nej.

Lite som när man möter en människa och försöker tycka om den, men någonstans anar att den här personen inte är riktigt 100..

Likes

Comments

1. Säg ja! - Just say yes!

2. Gå till mataffären utan att bestämma vad du ska köpa i förväg.

3. Bli riktigt arg på någon utan att personen vet om det! Det kräver ju att du har någon i ditt liv, som bara av tanken på vissa händelser eller saker, kan få dig att tända till på nolltid. Som ni säkert erfarit, krävs det då inte särskilt mycket tankeverksamhet, för att ruset och ilskan skall kicka in. När du väl sedan är arg - skriv ner all din ilska i ett dokument som om det vore riktat till just den personen. Man känner sig rejält utrensad efter det!

5. Titta på miniature cooking på Youtube! Jag får inte nog. Dels är jag helt BESATT av miniatyrer över lag och dels så gillar jag matlagningsklipp. Kan det bli bättre? Här nedan är en av mina favoriter: Tiny Waffles! Det här med besatthet av just miniatyrer, är det någon som vet varför det blir så? När jag var liten kunde jag gå och vänta på att få öppna den ryska dockan, som mormor hade i sin bokhylla, en hel dag. Detta för att jag visste att längst längst in fanns en mini mini-docka som väntade på att få se ljuset!

6. Skriv en lista på alla saker och uppgifter som du borde genomföra. Alltså verkligen ALLT. Jag älskar att skriva listor för att sedan få äran att stryka över dem punkter som jag har avklarat. Åtminstone så tror jag för stunden att jag kommer att genomföra precis allt som står där..

7. Åk buss i stället för tunnelbana. Det är mycket roligare.

8. Duscha eller borsta tänderna. Jag kan duscha en gång varannan timme när jag är hemma och helt sysslolös. Då skapar man sig ett litet projekt som känns nödvändigt. Så fort man kommer in i duschen så börjar man ju dessutom tänka på ett helt annat sätt, och på saker som ibland är helt orimliga. Vad är det med dusch- och tandborstningstankar egentligen?

9. Scrolla igenom alla bilder på Facebook ända tillbaka tills allting började.

10. Boka en spontanresa och dra så fort du bara kan!

Likes

Comments

Det är inte många frisörer som klarar av att göra mig helt nöjd, men en av dem är Hair Angered! Därför bestämde jag mig för att åka fram och tillbaka till Gbg, under ett och samma dygn.Till historien hör också att jag steg upp klockan 06.00 dagen efter min diplomering som slutade ända in på småtimmarna, vimmelkantig och dan.

Är jag dum i huvudet, tänker ni? Kanske, men att vara dum i huvudet har ju inte skadat för att vinna. Det har vi ju sett prov på de senaste dagarna - inte minst sagt idag när vi vaknade upp till vad jag trodde var årets julkalender eller en ny, skruvad Netflix-serie.

Mina bilder är rätt så förskräckliga just nu. Det beror på att jag har en sjukdom som gör att jag tappar bort mobiler på löpande band och tvingas återanvända gammalt skrot som slagit sig till ro i byrålådorna. Minns ni förresten när bilderna man tog med mobilkameran var pixlade? På den tiden så hade det här varit rena Elle-plåtningen. Nu är det lite mer Katrineholmskuriren-style på bildkvaliteten. Katrineholms-kuriren är tidningen som alla i Vingåker (min hemort) också tvingas läsa eftersom vi inte har någon egen.

Man kanske skulle starta en tidning i Vingåker förresten? Vingåkersnytt, Vingåkersraffs, Vingåkerskraffs?


Likes

Comments

Sverige hittade sin statminister i korvkiosken, och där verkar han hänga kvar. USA toppade ändå med att hitta sin i frisörstolen. Den där frisyren han bär måste nog ändå kammas om, och sprayas med "strong hold" flera gånger om dagen för att upprätthålla sin form och figur. Det är lugnt. USA:s nya ledare kommer varken ha tid för att trycka på någon kärnvapenutlösande knapp eller skjuta lerduvor tillsammans med en sådan underbar och oemotståndlig man som Putin. Trump kommer att ha fullt upp med sin frisyr förstår ni väl!

Visst kommer han att skapa en hel del nya jobbmöjligheter för alla de trailer-trash-karaktärer, som för första gången givit sig iväg till vallokalerna, och lagt sin röst på vad de trodde var sin favoritseriefigur. De som röstade har ju varken tv, telefon eller tidningsprenumeration. De hörde från grannen att Joacim Von Anka skulle ställa upp i valet, och att han lovade hålla kassaskåpet öppet i minst 4 år, för dem som vid detta laget varken lyckats bli självuppfyllande entreprenörer, konsulter eller bankers.

Det bjuds nu alltså på planekonomi där tillverkning av coca-cola-färgade tupéer får absolut störst utrymme. För lite mer välmöblerade hjärnor kan även tänkas ges möjlighet till lite innovation på området. Hårtejp, hårklister, julgransutsmyckning för glest barr - ja listorna kan skrivas långa på nya behov inom missväxtbranschen! För att inte tala om exportmöjligheterna som nu skapas. Har någon retailexpert t.ex. tänkt på utbudet av illersvansar i Sveriges skogar? Utgången på det här valet var alltså bara en dold välsignelse! 

Jag kan faktiskt inte nog betona vilket charmtroll till flockledare som föddes och förlöstes från sin ovisshet medan vi sov! Det fattas bara att han besitter en dold känsla för takt och ton. Att han är en hejare på slagdängor i patriotisk anda. Då lär ambulanserna få hämta fler av kärleken avsvimmade damer, än under Justin Biebers Europabesök.

Dessa mindre ironiska bilder kommer från mitt senaste USA-besök! Det vilar minst sagt i framtidens händer, om det blir några fler resor dit! 

Likes

Comments