Header

Jag har inget som helst intresse av att slänga mig ut för stup, dyka bland slemmiga havsdjur eller besöka "creddiga" platser för att kunna slänga upp det på Instagram. När jag tänker på vad jag verkligen vill göra i livet, och vad som är viktigt så är det ganska enkla, genomförbara saker som inte alls är särskilt drömmiga.. 

Komma på meningen med livet

Besöka ett museum med bara miniatyrer

Åka på ett meditationsläger

Skriva en bok

Kunna spela piano

Bli hypnotiserad

Åka till Island och bada i en varm källa

Köpa ett hus någonstans där det är varmt!

Gifta mig och skaffa barn

Ta körkort (HAHA!)

Ha en konstutställning

Göra spontanresor (helst i samma stund som jag diskuterar det med någon)

Gå med i ett politiskt parti

Köpa en hundvalp

Vara ensam 10 dagar i sträck utan någon kontakt med omvärlden

Bli utsatt för placeboeffekten och få reda på det efteråt

Vara med i en teater eller en film

Sy en underklädes-kollektion till ett par små persikor (alltså riktiga frukter)

Hjälpa människor att må bättre

Få bort min spindel- och insekts-fobi

Starta ett företag

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

De kallar mig inte städdrottning, inte Pedantiska Petra och heller inte manisk (eller jo, kanske i vissa sammanhang). Jag gillar helt enkelt inte att städa. Och så en dag fick jag reda på varför. Inte varför jag inte tycker om att städa, utan varför städning, samt "ordning och reda" är så högt prioriterat och värdigt här i väst.

Inte hade väl jag någonsin kunnat tro att vikten av ordning och reda skulle kunna förklaras med någon slags historisk bakgrund?

ROMERSK KONST                                                                ANGLOSAXISK OCH ASIATISK KONST

Det var under en föreläsning i Uppsala, under tiden då jag studerade konstvetenskap som jag blev helt tagen av informationen som nådde mina öron. Det fanns en förklaring till varför städmani tillhör någon slags norm, och varför de som inte lever upp till normen, anses vara socialt missanpassade flummiga idioter som inte kan ta hand om sig själva.

Anledningen till varför städning är så högt skattat i väst, hade enligt denna professor sina rötter i Rom vars kultur påverkat vår kultur väldigt starkt. Konsten där var som bekant väldigt avskalad och ren. Den innehöll vita eller klara färger - rena och raka linjer skulle det minsann vara! Det syns till och med i den romerska skriften, som ju inte består av några som helst krumelurer, utan enbart av raka streck! (se ovan) Läraren jämförde detta med den asiatiska och anglosaxiska konsten som är väldigt rörig och inte har någon som helst struktur eller följsamhet (se ovan). Titta bara på trafiken i Thailand!

Så att i stället för att se ordning och reda som det enda rätta, har jag nu börjat föreställa mig det som en stil! DET ÄR EN STIL HÖRRNI! Antingen så väljer man en romersk stil, vilket de flesta svenska hushåll verkar gilla mest, flockdjur som de är. Jag menar, vem har kunnat undgå jante-lagen och lagomsyndromet? Eller så kör man en mer asiatisk stil som mig :

ASIAN-STYLE

Idag fick jag dock en sådan innerlig lust att testa på den romerska stilen, och såhär blev resultatet!

ROMAN-STYLE


Vilken stil gillar ni bäst? Asiatisk eller Romersk?

Likes

Comments

Nog för att det kan anses vara klyschigt med ordspråk, men idag såg jag ett sådant som bara satte ord på allt jag har tänkt det senaste året:

"Vår generation tror att det är coolt att inte bry sig. Det är coolt att anstränga sig. Att bry sig är coolt. Att vara lojal är coolt. Testa det"

Vad är det egentligen för fel på vår generation? Varför växer man i andra människors ögon när man lyckas hålla ytan fri från krackelering då insidan är på väg att koka över?

Varför är det finare att låtsas som att man inte tar åt sig, eller att man inte bryr sig när någon säger eller gör något elakt mot en? Varför ombeds man, att vid möte av motstånd, förvandlas till en isprincessa, vända på klacken och gå i stället för att låta ögonen bli spegelblanka och kanske anse sig besegrad? Varför är huvudregeln att INTE BRY SIG, i en hel drös med olika sammanhang? Förstår ni hur sjukt det egentligen är?

Det enda människor egentligen gör är ju just att bry sig. Att därför gå omkring med en obrydd attityd hela dagarna, t.ex. när man får en utskällning på jobbet, när killen man dejtar dissar en, när kompisen sviker eller när man jämt och ständigt tvingas stå ut med svåridentifierade pikar, kan ju endast leda till ett samhälle fyllt av tickande bomber, redo att explodera NÄR SOM HELST?!

Det är verkligen inte coolt att inte bry sig!

Likes

Comments

Jag är inte nostalgisk. Lever alltid i framtiden. Känner nästan aldrig att jag vill tillbaka till något som är över. Att saker är över betyder utveckling och ett av ledorden i mitt liv handlar just om det: att aldrig bli klar. Det är skönt. Nostalgiska människor verkar lite sådär halvsorgsna mest hela tiden, kanske till och med bittra. Nej, jag gråter ut, skrattar ut, kramar ur, skakar ur och allt det där på samma gång när saker och ting väl händer. Sedan plötsligt kommer våren och livet börjar om igen. Oj oj oj, jag har verkligen levt så många gånger nu! Men ännu är jag inte trött.

Så hur var mitt 2016? Närmast kaotiskt skulle jag vilja påstå. För att vara lite mer konkret kommer här en summering. Håll i hatten:

DECEMBER 2015

Firade nyår i Prag med min föredetta studiekamrat Julia. Prag var oförskämt fint och lite kusligt. Vi drack Weinglögg, bäljade i oss öl (något som jag egentligen tycker är rent utav otäckt, men lärde mig sakta men säkert att uppskatta smaken vilket har adderat en ny kandidat i vad jag samlar under kategorin "äckelgott". Vi spelade även ett annorlunda spel där man fick bli inlåst i en lägenhet och genom olika ledtrådar hitta olika nycklar som låg gömda tills dess man tog sig ut. En bra start på det nya året!

JANUARI

Flyttade in hos Viktor. Vi gjorde acai-bowls varje morgon (som förövrigt fläckade ner hans fina betongskiva totalt, förevigt), vi tränade, vi skrattade och mådde bra tillsammans. Vår vänskap växte sig otroligt stark och jag tror att vi alltid kommer att ha ett speciellt band till varandra, även om jag inte längre bor där och vi inte hinner umgås lika mycket som då!

FEBRUARI

Jag följde med när Samir och Viktor medverkade i Melodifestivalen. En annorlunda upplevelse och en spårad efterfest som slutade med att Viktor ryckte av sig kläderna och dansade någon form av salsa tillsammans med Anna Book. Under dessa dagar och under några timmar där vi hade lite tråkigt på hotellrummet bokade vi vår resa till Thailand.

Vi for till Thailand och fick spendera några fantastiska dagar i bröllopssviten på Sri Panwa. Det är en av de där stunderna i livet som man inte glömmer - känslan, utsikten, stämningen, ja allt! Jag minns när vi skulle checka in, och vi blev hämtade med en sådan liten transfer. Då satt Viktor och spekulerade i om vi kanske skulle bli tilldelade ett sådant rum som städerskorna bor i. Hans min, när de hänvisade oss in i en av de separata brölloppsviterna, högst upp på berget och när vi bakom dörrarna fann vår alldeles egna lilla butler, är också det ett minne för livet.

Att vi fick en egen butler, kanske heller inte var det bästa för vår hotellnota, då vi spårade ur ganska rejält vad gäller roomservicen - vinflaskorna for runt i poolen, vi beställde bricka efter bricka med olika uppläggningar, äben ombäddning av sängen då den blev totalt nedskvätt när vi trilskades med att hoppa från sovrummet ner i poolen, ja till och med en låda med ris beställdes med hemleverans när Viktors systemkamera plötsligt for i poolen..

MARS

Var på Bollywood-fest!!

Åkte till Sälen med Viktor och mötte upp några vänner! Detta bara några dagar efter att vi kommit hem från Thailand. Vad vi också lyckats glömma bort var att Viktor skulle medverka i ett TV-program och att jag skulle flytta ut ur min lägenhet samt åka till USA 1 dag efter att vi skulle komma hem från Sälen. Vi insåg när vi låg i sängen på hotellrummet efter att vi varit ute och åkt skidor, att vi inte skulle kunna vara kvar, vi hade satt för mycket på spel.

Vi fick alltså kasta oss på ett tåg hem en dag efter att vi kommit dit, jag lyckades trycka ner alla mina prylar i sopsäckar och städa ur min lägenhet samt packa till USA samma kväll som vi nådde Stockholm igen. Då var mina föräldrar på väg i bil till Stockholm och Arlanda hotell för att på vägen plocka upp mig. Så jag fick ställa kvar ALLA saker, och min snälla snälla vän Christopher fick åka och hämta alltihop dagen efter så att hyresvärden inte skulle komma hem till en lägenhet full med resväskor och sopsäckar.

APRIL

Resan till USA med familjen. Bilderna får tala. Här blev jag bland annat bestulen på min DKNY-keps, som jag lyckades få tillbaka efter ett hot till städerskorna bakom stängda dörrar. Jag hotade henne på spanska att om hon inte skulle lämna tillbaka kepsen så skulle hon få sparken. Jag var ju egentligen inte 100 på att hon tagit den, men min magkänsla ljuger aldrig! Nog fick jag rätt även denna gång. Det var även här de ringde mig och ville att jag skulle vara med i Bachelor. En hel del party hann vi också med! Det var inte sista gången jag besöker detta landet (om inte Donald Trump sätter käppar i hjulet vill säga ;) )

MAJ

Stack till Aruba och medverkade i årets program av Bachelor. Som ni såg blev jag inte särskilt långvarig, men ett roligt äventyr var det i alla fall. I samband med detta skrevs vår kandidatuppsats och de andra spenderade sina dagar på skolans bibliotek medan jag låg med min laptop i paradiset. Multitasking på hög nivå och godkända blev vi också!

JUNI

Tänk att man skulle vara 26 år gammal första gången på partysemester av den kalibern, men jag hade faktiskt väldigt väldigt roligt! Jag stannade till och med kvar 2 dagar till då jag stötte på min gamla kompis från Barcelona, Knut, som åkte runt i en stor båt runt hela Mallorca tillsammans med sina vänner.

JULI

Jag och Gabriella följde med på turné och började sälja merchadiseprodukter med Samir och Viktors logga på. Vi åkte runt i hela Sverige och det var inte svårsålt kan jag lova. Är så väldigt tacksam för detta eftersom jag och Gabriella blev bättre och bättre vänner och idag är riktigt bra vänner! :)

Vi drog även till Kallis under Stockholmsveckan och slog runt!

SEPTEMBER

Åkte till Grekland tillsammans med några vänner. Då det var en sista minuten hamnade vi på Kreta, eller CRETE som de inhemska byborna uttalar det med en högst obehaglig ton. Grekerna har verkligen inte imponerat på mig, varken service eller vad gäller den personliga charmen!

OKTOBER

Fyllde 27 år!

NOVEMBER

Jag tog examen. Ja äntligen fick jag mitt pappersdokument som jag slitit för i 3 års tid, och jag höll mig på benen hela tillställningen igenom. En rolig detalj är att jag inte hade någon klänning att ha på mig förrän ca 1 h innan kalaset började. Detta då den låg nedpackad i väskor hemma hos Christopher som hämtat alla mina saker då jag flyttade ut från min lägenhet som jag tidigare berättade. Han bor i Kungsängen och därför fick jag i sista sekunden skicka en Uber att själv hämta upp sakerna i Kungsängen och sedan köra dem till min adress. När det kom fram så var det ju hur många väskor och kartonger som helst. Säckar med köksartiklar och skor omvartannat. Klänningen var där i alla fall, så allting löste sig i sista sekunden som vanligt.. även om jag bör erkänna att den är en smula för lång.

DECEMBER

Firade jul med familjen!

Och så hände en sak till, men det lämnar jag över till nästa år att berätta! <3

Likes

Comments

Med dem orden startade min morgon. Min mormor som satt inne i tvrummet kommer plötsligt farande i rasande fart mot sovrummet där jag låg samtidigt som hon skrek: Neeeeej! Det har hänt något förskräckligt, det har hänt något förskräckligt! Hon var helt blek i ansiktet och stapplade liksom runt i sin pyjamas utan mål. Jag tänkte direkt att det hade hänt någon vi känner någonting och drabbades av panik.

Jag sa bestämt: "Vem är det vem är det" samtidigt som jag kände att tårarna var på väg. Mamma stelnade samtidigt till ute i köket som om hon väntade på beskedet.

Mormor började därpå gråta och lyckades sedan haspla ur sig att Alex Schulman hade blivit ihjälslagen: "De slog ihjäl honom när han skulle lämna sina barn i skolan" snyftade hon ihärdigt. Då började jag också gråta och började tänka på hans fru som är gravid och hur hon i sin podd pratat om sin rädsla för döden. Gråtandet eskalerade en smula varpå mamma tog kommandot och började predika om alla onda energier som just nu cirkulerar på jorden. Hon fortsatte mala på och hävdade att vi får acceptera läget varpå min syster plötsligt skrek till inne ifrån tv-rummet : det är ju ett skääääääämt! Det var ju ett humorinslag i hans show för faaan!

En väldigt obekväm tystnad la sig som en dimma över rummet. Vi tittade på varandra och kom till slut fram till att mormor slagit på tvn precis när en fejkad nyhetsuppläsning ägt rum i Alex Schulmans show och att det väldigt tydligt var ett skämt. Problemet  var att mormor inte tittade klart på inslaget utan enbart såg när nyhetsuppläsaren sa " Den kände journalisten Alex Schulman slogs ihjäl... hans liv gick inte att rädda".

Egentligen är det inte ens kul eftersom sådant händer. Men hela situationen var så brutalt kaotisk och slutade i något slags skrattgråt som jag inte ens kan beskriva hur det kändes... skrattat har vi i alla fall gjort.


God fortsättning

Likes

Comments

Jag har pratat om detta förut, men jag kan bara inte låta bli att skriva några rader till. Min kärlek till miniatyrer är så stor, att den med dagens mätinstrument inte under några som helst omständigheter går att fånga upp. Igår hände det igen. Jag fick nämligen den stora äran att stifta bekantskap med ett par hundglasögon! Japp! Runda, trendiga plusglas i miniatyr. Förstår ni min chockblandade förtjusan när mamma utan att förvarna plockade upp dem ur väskan? (De tillhör tydligen en släktnings lilla hund, och den är inte stor vill jag lova).

Känslan som jag får av att se en miniatyr är heller inte bara positiv ska ni veta. Det är en slags ångest över att inte få utlopp för den kärlek som jag känner till dem. HAHA, jag hör ju själv hur sjuk jag låter när jag skriver detta. Vad är det för syndrom? Ni vet den där känslan av att man tycker att en bebis eller hundvalp är så gullig att man inte vet vart man ska göra av sig själv?!

När jag var liten brukade jag förresten göra sockerkakssmet och hälla ner det i sådana små små sockerkaksformar som tillhörde ett dockskåp och grädda dem i ugnen för att sedan få skära ut små små tunna sockerkaksskivor. Det är, för att vara tydlig, bara en av alla händelser kopplade till min miniatyrbesatthet.

Likes

Comments

Ja visst! Det ordet är mycket lätt att säga men svårare att utföra i praktiken. För att kunna vara tacksam måste man kunna känna skillnaden mellan det man har och den situation som skulle uppstå då det man har skulle försvinna. Människor som inte är vana att få blir då självfallet mer tacksamma än bortskämda små ungjävlar. Ni vet de där kaninbarnen i familjen utter? De som fick nya presenter varje timme och gav bort sina "gamla" presenter till de vänliga och väluppfostrade små utterbarnen. 

Så just i år blev det verkligen så himla populärt att vara tacksam och tänka positivt. ​Man kunde till och med slösa bort alla sina pengar på att köpa böcker om tacksamhet eller terapeuttimmar hos tacksamhetsexperter som lär dig att känna tacksamhet ända in i benmärgen. Jag försökte också vara tacksam och enbart tänka positivt ett tag . Det fungerade en tid , när man kämpade med att slå bort alla tankar så fort de ens vågade närma sig, men sedan förstod jag att det bara handlade om uppskjutning. 

Att en sådan där avig dag när tacksamhetsordet känns som grekiska så skulle allt ogräs växa tillbaka och bli ännu grövre än innan - precis som när ett fjun övergår till att bli en fullvuxen mustasch. Att vara falskt tacksam och positiv är helt enkelt inte utvecklande. Och med dem orden tar jag en stor klunk av mitt mittemellanstora ego. God jul!




Likes

Comments

Halva den här dagen har gått åt till att leta efter saker. På ett mystiskt vis så har alla saker en tendens att försvinna hemma hos oss och ingen vill ta på sig skulden för att ha flyttat på dem.

Nu är alla saker återfunna, jag har bekvämt placerat mig i en fåtölj och nu väntar vi bara på att maten ska bli klar. FAST det är ju egentligen inte maten som är viktig, det är ju julklapparna så klart! Blir inte ni också lyckligare för varje år som går?

Likes

Comments

1. Jag älskar stress och att lösa problem i sista sekunden.

2. Jag har ingen morgonrutin som följer ett exakt mönster. Ingen dag är den andra lik.

3. Jag älskar att äta väldigt små portioner av olika saker. Jag blir ofta trött på en smak efter tre tuggor.

4. Jag började gråta när Donald Trump vann valet i USA.

5. Jag har svårt att bära femenina klänningar då jag som liten blev tvingad att se ut som en av karaktärerna i lilla huset på prärien. Skolavslutningarna ska vi inte ens tala om. De utstyrslarna skulle endast kunna liknas vid en av nobelmiddagarnas efterättsmeny.

6. Jag har bott utomlands i nästan tre år, i Barcelona och där bor mina värsta dumheter och livsläxor kvar ☺

7. Jag får ofta höra att jag är brutalt ärlig och backar sällan när jag väl har bestämt mig för att säga någonting.

8. Mitt absolut största handikapp är att jag har extremt svårt att hålla reda på saker. Detta för att jag alltid tänker på andra mer spännande saker när jag gör vardagliga saker.

9. Min favoritfärg är grön. Min favoritmaträtt är lax och potatis. Min favoritdryck är måltidsdryck. Min favoritstad är Bcn . Min favoritsport är att springa. Mitt favoritplagg är jackor. Min favoritfrukt är mango .

10. Jag tycker om att städa åt andra men inte åt mig själv.

Likes

Comments