Som rubriken lyder så känner jag mig hungrig men inte den hungern ni tror, inte hungrig på mat. Utan jag är hungrig på mer, mer muskler, mer utveckling och mer jobb. Jag vaknar varje morgon men siktet inställt, med mina mål klart och tydligt satta och med ett driv jag inte känt tidigare. Jag känner sån hunger efter att utvecklas, inte bara fysiskt utan psykiskt också och kämparglöden har blivit som en eld inom mig nu!


Som ni alla säkert förstår så gick jag in i dietvecka 11 idag måndag. Dietvecka 11 av 26 totalt, det är en bit kvar men tiden går så otroligt fort ändå och jag njuter av varje dag som går. Jag har verkligen fått in ett sånt flyt i vardagen och livet nu och jag håller tummarna att det fungerar bra eller ännu bättre när skolan drar igång igen på måndag nästa vecka. Då kommer jag till skolan mer än 10 kilo lättare haha, sjuk tanke måste jag säga. Men det är en motiverande tanke också, varje ny skolvecka kommer jag vara lättare och varje ny skolvecka kommer nya konturer synas på kroppen. Ser verkligen fram emot det, ser fram emot allt just nu måste jag säga.


Dessutom fick jag och min sambo besked igår om en rolig sak. Vi kommer åka till Norge nästnästa helg. Min sambo är alltså typ 12 dagar ut från sin första tävling denna hösten. Med andra ord, det är nu det drar igång. Vi kommer alltså spendera tid på varje tävling denna hösten (inom Sverige + 1 i Norge) då jag kör 3 tävlingar på senhösten/vintern och min sambo kör 2 i Sverige nu på hösten. Så ja, vi är båda glada och förväntansfulla på vad hösten har att erbjuda och vi undrar nog båda hur många pokaler som kommer stå där hemma vid årsskiftet...


Det var en liten update från mig och hur livet ser ut just nu. Vi kämpar båda på, just nu på två olika håll i Sverige då jag fortfarande befinner mig och mamma och pappa i Skåne och min sambo är i Göteborg. Jag kommer åka upp där igen på onsdag eftermiddag för att börja pusha honom lite hårdare och hjälpa honom nu de sista dagarna innan karusellen drar igång för oss båda. Jag kommer nämligen följa med på alla tävlingar och befinna mig backstage med honom, både som stöd men också för att det är en så sjukt grym känsla backstage. Och om jag inte varit motiverad innan så lär jag bli det av att hänga backstage med alla andra atleter. Lukten av spraytan, alla människor i form, nervösa och knaprandes på riskakor, kalaspuffar, potatis osv är obeskrivlig måste jag säga. Så ja, jag ser fram emot att få hjälpa till backstage och samtidigt samla in motivation för flera år framåt haha.

Men nu, nu ska jag laga lunch, tömma diskmaskinen och sen ska jag nog ut och gå en runda i det fina vädret. Gäller att ta vara på det fina vädret så mycket som möjligt. Jag kommer blogga mer när jag kommer till Göteborg igen där jag har min dator. Och min tanke är nog att berätta mer om min förra diet då, så ni kan vänta er att öppet och ärligt (men långt) inlägg då.


​Riktigt sådär ser vi inte ut nu måste jag säga haha men jag är minst lika nöjd som på bilden faktiskt. Dock älskar jag bilden för den beskriver oss så väl, två matvrak som tycker det är gosigt att äta ihop. Och sen ibland går det överstyr haha som på bilden där vi ätit sjuka mängder innan bilden är tagen. Dessutom så spänner vi ju ut magarna som ni kanske förstår . Men vi kommer säkert se ut så igen om ungefär 102 dagar (efter min sista tävling) så det är nog inte sista bilden ni ser oss såhär. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Dietlife, Tankar, Kärlek, Resa

Lycka & kärlek

Det är vad jag känner nu, lycka för att dieten och träningen går så bra och kärlek för min sambo som är så himla duktig och kämpar på med sin diet. Trotts denna kärlek så lämnar jag honom ensam i några dagar för att åka ner till Skåne och mina föräldrar. Men min skatt kommer ner till mig på lördag igen efter sitt jobb så det är inte många dagar vi är utan varandra.

Han gör mig så glad och lycklig och kärleken till honom bara bubblar och sprutat runt i kroppen. Jag är så stolt över honom och så väldigT imponerad av hans inställning och mindset till dieten och allt runt om. Han jobbar heltid + lördagar och utöver de 40+ timmarna så tränar han, lagar mat, umgås med mig och familjen och vänner OCH det gör han med ett leende på läpparna. Hur trött han än är så går han upp 05.30 för att göra sin cardio innan jobbet, han jobbar och efter jobbet så tränar han sin styrketräning och kör sin cardio innan han får komma hem igen och äta om umgås med mig innan sängen kallar. Jag måste säga att hans driv och motivation ibland kan tyckas va utomjordiskt enligt mig och jag är verkligen så sinnessjukt stolt över honom. Min skatt och största inspiration!

Det är han som får mig att kämpa så hårt med min diet och samtidigt känns sån lycka och glädje över allt. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen just nu, sitter på tåget med "myror" i byxorna och vill bara att tiden ska springa iväg så jag får se vad livet med honom kommer att erbjuda men samtidigt vill jag bromsa tiden för att verkligen njuta av nuet.. En sak är iallafall säker, han och jag kommer åka på en resa när mina tävlingar är klara och dieten är slut och då ska vi njuta ihop av god mat och massa avslappning. Vi får bara se var i världen vi hamnar, om det blir USA eller Dubai eller kanske Thailand eller Egypten, det får tiden utvisa. Dock ska jag verkligen försöka njuta av denna känslan nu för jag är verkligen lycklig, ända in i själen!



Likes

Comments

Hej och godmorgon!

Måndag och ny vecka idag. Jag går in i dietvecka 10 idag, det betyder 16 veckor kvar till min sista tävling och 12 veckor + 5 dagar (om man inte räknar idag) till min första tävling. Det är inte direkt så att jag känner jättestor längtan till att bli klar (ännu), jag trivs så bra just nu, med allt verkligen. Men det är klart, att gå in i dietvecka 10 är "stort" för nu är jag uppe på tvåsiffrigt och om 3 veckor är jag halvvägs. Det känns så sjukt, jag vill nästan redan börja bromsa tiden så jag kan njuta mer av resan mot scenen och en grym form.

Dietvecka 10 innebär dock lite förändringar för mig, inte med kosten (den sköter ju inte jag) men med cardion på morgonen samt efter passen. Som jag sa till min coach, det gäller att passa på nu när energin finns där. Så yesbox, idag steppar vi upp cardio-gamet och byter ut 60 minuter morgonpromenad på bandet mot 60 minuter trappa eller crosstrainer. Inte för att jag behöver det kroppsligt utan mer mentalt, jag kände igår hur "tråkigt" det var att traska på där på bandet och tyckte det skulle bli skönt att byta ut bandet mot trappan eller crosstrainern nu i några veckor (sjuk i huvudet som hellre går trappa än bandet). Så, sagt och gjort. Idag startade jag min morgon med 60 minuter trappan och det kändes bra måste jag säga. Går där och titta på youtube-klipp varvat med lite musik i lurarna.
Det bästa med det hela är att cardion jag gör på morgonen är valfri, det är inget måste för mig alltså och det är därför den bara flyter på som den gör jag känns så (ursäkta språket) J*VLA bra. Eftersom min sambo också går på tävlingsdiet (hans tävlingar är närmare än mina) så faller det sig naturligt att vi kör cardion ihop på morgonen. Dock börjar han jobba nu vilket gör att hans måste köra sin cardio betydligt tidigare än vi gjort på semestern nu så vi får se om jag följer med honom till gymmet så tidigt eller om jag kör på egen hand lite senare. Men det är liksom bara tanken på att den är frivillig som får mig att göra den, det blir liksom roligt då för man kan ge sig själv en klapp på axeln och endorfinkicken man får är typ 100 gånger större om man har ett tvång att göra den. Tycker att måsten är det värsta som finns, speciellt när det gäller jobbiga saker som cardio hehe.
Så ja, jag är mer än nöjd över att jag steppat upp cardion och tänker rida på lyckovågen så länge jag bara kan för jag mår så bra i huvudet just nu. Allt fungerar så bra nu, kosten och träningen och livet i allmänt känns himla bra.

Det roligaste var ändå i förrgår när jag och sambon kom hem från morgoncardion så stod hans syster och bredde mackor och så stod där ett glas oboy också. Och han säger till mig "Åh, kolla Stephanie, oboy och rostat bröd, blir du inte sugen nu?!" och jag svarar helt ärligt "nej, inte det minsta, jag trivs så bra med det jag äter själv" och han bara kollar på mig "är du sjuk?" frågar han sen lite oroligt och jag bara skakar på huvudet.
Nej, jag är inte sjuk, jag är helt frisk. Men jag har kommit till den otroliga insikten att dieten är självvald och varför ska jag gå runt och ha sug efter saker jag inte får äta när jag ändå får äta så sjukligt goda saker? Jag vet att jag sagt det innan, att dieta är självvalt men det har mer varit som ett mantra för mig då eftersom jag varit hungrig och sugen på massa annat. Men det bara kom över mig i veckan, jag har egentligen inga cravings på riktigt utan har det bara för att man "måste" ha det på diet typ. För mig är detta jättestort, att komma fram till denna insikt och sluta fråga mig själv varför jag utsätter mig för detta "självplågande". För vet ni vad, det är inte självplågande, inte för fem öre, det är roligt och väldigt lärorikt!
Så ja, jag måste gå emot de svenska normerna lite och berömma mig själv för jag är verkligen stolt över mig själv just nu. Jag mår så himla mycket bättre bara efter att liksom inse att jag gör detta för skoj skull. Alltså inte för skoj skull att jag inte tar det seriöst för det gör jag, jag är en extrem vinnarskalle och jag visualiserar mig redan med första pris i handen på varje tävling jag ställer upp i till vintern. Jag ska göra en hattrick och vinna på 3 av 3 tävlingar, så är det bara! MEN samtidigt vet jag att jag kommer njuta så himla mycket av resan dit.

Nu ska jag gå ner till gymmet vi har 2 våningar under oss och träna lite posering.. Börjar bli dags att gå in klackarna lite igen ju och dra en sväng om. Det har såtts ett litet frö i min skalle att jag kanske ska köra en extra tävling till i år. Men det får vi se hur det bli med det. Inget är bestämt ännu och det bestäms inte ännu på ett tag heller. Men som sagt, dags att gå in klackarna igen och öva öva öva på vändningarna och gången.




Bilden beskriver ganska bra hur jag känner just nu!

Likes

Comments

​..Min nuvarande tävlingsdiet

​Andra inlägget här hörni, inte för att jag har några läsare (ännu). Känner att det förra inlägget blev väldigt negativt och nästan lite deprimerande..? Det är inte tanken bakom bloggen eller något inlägg för den delen. Tanken är dock att folk ska få en helhetsbild av hur en tävlingsdiet kan kännas, dels vecka för vecka men även dag för dag då psyket är så väldigt påfrestat under tiden och man ofta får "hjärnspöken" som gör att du börjar nedvärdera dig själv. Dessa "spöken" sätter ofta andra, i detta fallet dina konkurrenter på piedestaler ovanför dig och tankar som "är jag stor nog?", "hon har magrutor, det har inte jag, därför är jag sämre" och "jag är ju tjock jämfört med henne" börjar lätt snurra i skallen. Då börjar du rannsaka dig själv och i 9 fall av 10 kommer du ställa dig frågan "varför gör jag detta när jag ändå kommer komma sist och se sämst ut?!". Detta kommer bli en nedåtgående spiral och har man väl börjat så är det svårt att sluta tyvärr. 
Därför ska man bara tävla mot sig själv.. Vilket är så himla lätt att säga men svårare att göra. Jag menar, vem vill inte vinna? Vem vill inte stå med den största pokalen i handen, ensam på scen? Vem vill inte få det bästa priset för sitt slit och den tid och energi man lagt ner? Det är klart att alla vill det ju! MEN det är viktigt att vara stolt över sig själv under hela resan och om man sen får stå ensam på scen med den största pokalen i handen och förmodligen det största leendet på läpparna så är det bara ett plus. För att ens lyckas ta sig upp på scen är en GRYM prestation och jag kan lova att det är inte många som har det pannbenet och den karaktären som kroppsbyggare faktiskt har!

Men nu till överskriften, tankar om min nuvarande tävlingsdiet. 
Den första tanken är "vadå diet?" för det känns verkligen så, vadå diet, är jag på diet? Jag har massor med energi, inte så mycket hunger (ännu) och är väldigt motiverad till både kosten och maten just nu. Alltså det är klart att jag inte har 100% energi hela dagarna från det att jag öppnar ögonen på morgonen tills jag sluter dem på kvällen men jag har energi till att göra saker (9 fall av 10 i alla fall) och jag känner inte att träningen har blivit lidande ännu. Jag kör på med morgoncardio de flesta morgnar och styrkepass på eftermiddag/kväll och avslutar med 20-30 minuter cardio i olika form. Det kan då vara trappan på steady state, intervaller eller backe upp men det kan också vara crosstrainer eller cykel på steady state, intervaller eller backe upp. Jag gör det jag känner för och det som jag känner kommer få mig att må bäst just då. Har jag kört ben så känns det dumt att köra 30 minuter intervaller på trappan, kommer förmodligen inte få ut så mycket av det utan då är det kanske smartare att sitta på cykeln och köra en uppförsbacke till exempel. 
Så med andra ord så träningen jättebra just nu, speciellt nu när man börjar se lite mer konturer under tiden man kör. Det blir liksom roligare och roligare att stå framför speglarna och spänna sig mellan seten. Ungefär som det ska vara efter 9 veckor på diet. 

Kosten då? Jodå, den fungerar mer än väl får man nog säga. Jag äter efter ett schema som är väldigt varierande och jag kan bestämma vad jag vill äta till varje måltid. Som idag så bestod min frukost av ProPud med chokladsmak, 10 gram havregryn och 12 gram mandlar. Super gott och det känns nästan som att jag fuskar även om jag inte gör det. Det är skönt att kunna variera tycker jag, det känns liksom inte riktigt som diet även fast det är det. Jag vet dock givetvis att det kommer bli mindre "fritt" under dietens gång och i slutskedet har jag inte så mycket att välja på. Men det gör mig inget, så länge jag slipper äta samma saker dag ut och dag in i 26 veckor är jag nöjd. Och även om mitt underskott på kalorier är ganska så stort så får jag ändå unna mig lite extra varje lördag i form av extra kolhydrater. Detta är guldvärt till söndagen då jag har mitt sista benpass och ofta brukar bränna av ett grymt pass då som leder till träningsvärk i rumpan och benen någon dag efter. 

Så för att summera det hela så är jag mer än nöjd med dieten so far, det känns inte som diet även om jag äter mindre än vad jag gör av med om dagarna. Jag håller tummar och tår för att det fortsätter såhär och jag inte behöver sänka kalorierna (på ett bra tag) för just nu leker livet typ. Ser fram emot att börja skolan snart igen och göra livet ännu mer inrutat, speciellt nu när vi har ett gym som tillhör vårt lägehetskomplex 2 våningar under oss. Då kan jag köra morgoncardio på cykeln där innan skolan och sen träna efter skolan innan jag pluggar hela kvällarna. 

Åh ja, jag har gjort upp en massa planer i huvudet och jag ser verkligen fram emot att börja snurra i "hamsterhjulet" igen om några veckor! Nu ska jag sätta på ugnen och börja laga mat åt min sambo som förhoppningsvis är 4 veckor ut från sin första tävling. Spännande och nervöst på samma gång tycker jag då detta är hans sista år som junior och vi har satt upp höga mål för denna säsongen. Jag kommer givetvis uppdatera här snart igen och då tror jag det blir ett mer djupgående inlägg om min förra diet med bilder och någon film från veckornas gång. 

Tänkte bara kolla en sista sak med er, vill ni har uppdateringar från mig i form av vloggar? Tänkte nämligen kanske göra som små dagböcker över ur veckan känts och då lägga upp vecka för vecka här. Kanske filma från de olika tävlingarna som jag kommer vara på under hösten, dels när man sambo tävlar men även när jag själv tävlar så att ni kan följa med backstage och så? 
Kommentera här under vad ni tycker!



Likes

Comments

Tankar, Dietlife

Hej och välkommen till min blogg!

Jag tänkte först berätta lite om mig själv och vad jag gör samt varför jag startat denna bloggen.

Jag heter Stephanie Aminoff och är en 22 årig tjej med ursprung från Skåne. Jag är dock numera bosatt i Göteborg där jag bor ihop med min sambo och pojkvän. Jag flyttade till Göteborg inför hösten 2015 på grund av studier men efter ett år på det programmet så insåg jag att det inte var någon utbildning som passade mig så jag bestämde mig för att hopp av och börja jobba istället. Jag flyttade hem till Skåne över sommaren 2016 och fick jobb på Nordic Wellness, gymkedjan som finns i princip hela Sverige.
Men jag ville givetvis tillbaka till Göteborg så jag sökte ihärdigt jobb där för att kunna jobba hösten 2016. Jag fick jobb på Nordic Wellness där uppe men sa upp mig redan efter några veckor då jag fick jobb på Liseberg och jobbade där oktober till december. Under hösten bestämde jag mig även för att börja studera igen, jag sökte till sjuksköterskeprogrammet på 10 olika ställen i Sverige med Göteborg som mitt 1a val. När antagningsbeskedet sen kom så kom jag först inte in i Göteborg utan Borås (ligger ca 40 minuter med bil från Göteborg) men efter en dag i Borås så kom samtalet från Göteborgs Universitet, jag hade kommit in där och slapp då pendla till Borås.
Jag och min nuvarande sambo började leta efter bostad i Göteborg efter att ha bott utanför under hösten och hittade i april en lägenhet som vi nu bor i inne i stan.

Under sommaren 2016 påbörjade jag min första tävlingsdiet mot min debut i bikini-fitness. Jag skulle då tävla under september månad och dieten satte igång i mitten av april om jag minns rätt. Jag dietade alltså i ungefär 20 veckor tror jag eller om det var 24. Tanken var hur som helst att jag skulle tävla på Junior SM samt Tyngre Classic. Men efter min debut på JSM så bestämde jag mig för att avsluta min diet. Detta gjorde jag enbart på grund av min hälsas skull. Under de sista 4 veckorna innan JSM mådde jag inte bra, jag var knappt vid medvetande vissa dagar och min sambos familj (som vi då bodde hos/hyrde lägenhet av) tyckte att jag så sjuklig ut. Jag var blek, kunde knappt hålla ögonen öppna vissa dagar och jag upplevdes nog som mer död än levande ibland. Kan då tillägga att jag ofta kände mig mer död än levande också då sömnbrist och hunger var en stor del av livet då. Så efter många om och men, tårar och huvudvärk så avbröt jag min diet 1 vecka efter min debut med 3 veckor kvar till Tyngre Classic. Detta var ett av de bästa och viktigaste besluten i mitt liv skulle jag nog vilja säga då jag idag inte tror att jag kommit frisk från min första tävlingssatsning om jag fortsatt min diet i de 3 veckorna till.

Så efter avbruten diet började jag äta igen, äta, äta och äta och sova var det jag gjorde under 2 veckors tid. Idag kan jag ångra att jag gjorde på detta viset, det var nämligen startskottet på min snabba och onyttiga viktuppgång. Men efter att ha gått hungrig varje dag i flera veckor så tänker man inte logiskt, man tänker inte alls utan man äter det man får tag i, helst ska det man äter vara så kaloritätt som möjligt och helst ska man äta tills man ligger och kvider av magknip. Det var iallafall så jag kände då för varken kropp eller hjärna är inställda på att man kan äta med måtta (de vet ju inte när de får mat igen.. typ). Det jag inte tänkte på då var att kroppen efter en tävlingsdiet är som en tvättsvamp, den suger till sig allt den får tag i, oavsett om det är godis eller isbergsallad. Och kroppen lägger på sig snabbt, väldigt snabbt kan jag lova. Det som tagit 20+ veckor för mig att åstadkomma var borta på några dagar bara, så illa är det. Därför ångrar jag mig idag, jag skulle valt isbergsalladen istället för godiset.
Nej men skämt och sido, i det läget tänker man inte speciellt mycket tyvärr. Och det får man kanske ångra sen, när man ska gå på tävlingsdiet igen och väger 20 kg över sin tävlingsvikt vilket jag gjorde när jag började den här tävlingsdieten som jag håller på med just nu. Jag kommer berätta mer om den i ett senare inlägg då detta inlägget kommer bli alldeles för långt annars.

Så nu vet ni en del om mig och min bakgrund. Och jag tror att Du som läser det här redan har fattat vad för typ av tjej jag är och vad mina intressen är. Men om du inte förstått genom att läsa så är det träning, kost, hälsa/ohälsa och en del andra saker också till exempel bakning, recept, kläder, shopping (mestadels kosttillskott), läsa, skriva och en del annat som inte är värt att ta upp för det är såna saker som alla tycker om.
Och jag tror att Du också förstår att denna bloggen dels är till mig själv för att komma ihåg men även för att ge tips och råd för framtida atleter som kanske går och velar om de vill tävla eller inte. Tanken med bloggen är att vara så ärlig som möjligt med hur livet på diet ser ut för mig. För det är ju olika från individ till individ och från gång till gång. Jag hoppas att Du som läst fortsätter läsa och känner att du hittat rätt, hittat en blogg och en person som inte förskönar och bagatelliserar det som kan vara svårt.

<-- Före första tävlingsdieten | På tävlingsdagen (JSM) -->



Likes

Comments