Hej igen!

Just nu sitter jag på tåget påväg hem, efter några underbara dagar i Göteborg. Jag satt och kollade igenom mina bilder och insåg att det är mer än två veckor sen, sen jag lämnade vackra Costa Rica. Jag saknar alla fina människor jag träffade där och jag saknar värmen. Jag var inte riktigt beredd på kylan här i Sverige, folk hade sagt att det var kallt, men man blir alltid lika överraskad varje gång och det värsta är att det bara kommer bli kallare. Jag har i alla fall haft det bra här i Sverige sen jag kom hem, dock har jag blivit förkyld men det är sånt man får leva med när man kommer tillbaka till kylan.

Jag har även skaffat jobb nu till vintern. Jag hade sagt upp mig från mitt gamla jobb så jag hade inget jobb att komma till och eftersom jag inte hade så mycket pengar kvar efter Costa Rica kände jag mig rätt orolig över att jag inte skulle hitta något innan jul. Men så blev det inte och allting gick rätt snabbt och redan den här veckan blev det klart. Jag ska dels jobba som ambassadör, på SACO studentmässa i Stockholm, för företaget jag åkte via och prata om min resa till Costa Rica, vilket ska bli kul och förhoppningsvis inspererar jag fler till att göra en liknande resa. Sen ska jag även jobba som servitris och sångerska under Sundby gårds julbordsperiod, vilket jag verkligen ser fram emot och hoppas blir kul.

Jag har funderat över vart min nästa resa kommer vara men än så länge vet jag inte och som det ser ut nu behöver jag jobba en hel del. Förhoppningsvis har vi en "Costa Rica reunion" nästa år och då kommer det bli en lite mindre resa men annars får vi se vad som händer. Sen pratar vi familjen om att resa till Chile om tre år men jag hoppas verkligen jag hinner göra en till innan dess. Vi får se, jag känner mig ändå rätt nöjd efter den här resan, jag hade bara önskat att jag kanske varit där under en lite längre period men nu vet jag till nästa gång.

Vi hörs, puss och kram

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag är verkligen glad över vår resa till Panama. Jag kommer verkligen sakna vår spontanitet. Dock tror jag inte att vi fyra resandes tillsammans under en längre period skulle klara oss eller må så bra men vi skulle ha det sjukt bra, så länge det varade. Den här helgen var verkligen ett bra avslut på den här resan och jag åkte till och med till Panama, något jag inte trodde att jag skulle göra under min tid här.

Trots att jag hade möjligheten att sova ut idag så vaknade jag rätt tidigt och låg och drog mig i sängen. Till frukost fick jag pannkakor. Sen jag kom hit har min värd mamma sagt att hon ska göra pannkakor till mig men det har aldrig blivit av, fram tills nu. En väldigt god avskeds frukost.

Efter frukosten packade jag lite och sen fixade jag mig för att åka till skolan för att äta lunch med Sarah. Hela helgen tjatade jag om att jag ville ha pizza så jag köpte pizza till lunch, men jag kom precis på att jag faktiskt åt pizza i helgen också. Det var i alla fall gott. Vi tig med oss det till skolan och åt där och när vi var klara kom Marc och hängde lite med oss, tills han var tvungen att gå. Jag och Sarah passade på att gå samtidigt, för jag ville köpa en present till min värdfamilj. Jag ville gå till en djur affär, så vi började gå mot ett område som heter Curribat. Där hittade vi en djuraffär med dom sötaste hundarna och jag var så nära på att ta med mig en hund därifrån. Hade det inte varit för att jag åker hem idag och jag haft mer tid för att fixa allt jag behöver med hunden innan jag åker så hade jag köpt den. Sen såg jag även en kanin som påminde mig om min lilla Stampe men mycket mörkare, min Stampe var så fin.

Tillslut lyckades vi ta oss därifrån och så gick vi till en annan djuraffär och dör hittade jag det jag letade efter. Saken är den att min värdfamilj har ett akvarium hemma med en massa fiskar som dom har köpt och efter tidigare ungdomar som har bott hos dom. Så jag ville köpa en fisk till dom som tack för allt. Min värdmamma blev så glad och sa att den ska heta Steph. Hon tog bild på den direkt och skickade den till min värdpappa. Han åkte till Panama imorse så igår kväll sa jag hejdå till honom men så ringde han efter att han fått bilden och tackade mig och var jätteglad. Min värdmamma skickade även med lite presenter till min familj.

När jag väl köpt fisken och var påväg hem så gick jag med Sarah till hennes hus och beställde en uber därifrån. Det var verkligen jobbigt att säga hejdå till henne, kommer sakna henne så himla mycket och är så glad att jag träffade henne här. Vi har bestämt att vi ska ses nästa år så hoppas tiden går snabbt så jag kan träffa henne och alla andra igen.

Innan middagen packade jag klart samtidigt som jag pratade med Aris. Som jag sa i mitt första inlägg så väntar jag tills precis innan jag åker för att packa, vilket jag gjorde nu. Men fet gick bra. Så kom min värdpappas bror för att äta med oss och kolla på fisken. Dom kom lite tidigare och hämtade mig, alla följde med ut och sa hejdå till mig, och så åkte vi förbi och hämtade en vän till kvinnan som hämtade upp mig. Så trevliga var dom. Nu ät jag på flygplatsen och väntar jag på att få boarda. Ser inte fram emot den här långa resan och jag hoppas verkligen att vi slipper turbulens.

Realmente voy a extrañar a todos. Pero esto no es la última vez, algún día voy a volver. Tengo una experiencia que nunca voy a olvidar y con personas que nunca voy a olvidar. Hasta la próxima vez Costa Rica.

Likes

Comments

Har inte kunnat uppdatera under hela helgen för wifi var inte jättebra och la till och med ner helt idag. I fredags skjutsade min värdpappa mig till busstationen och vi hämtade upp Sarah och Gerome på vägen, och så mötte vi Marc där. Eftersom jag hade råkat köpa två biljetter så gick jag till receptionen och killen där sa att han skulle försöka sälja min ena biljett och att jag skulle komma tillbaka om 5 minuter för att se om han gjort det. Det gick inte ens en minut och så ropade han på mig och sa att han sålt den och så fick jag pengarna. Så det gick smidigt. På bussen sen sov jag som ett litet barn, dock var det väldigt obekvämt och jag har ont i nacken nu.

Väl i Puerto Viejo, 5 timmar senare, köpte vi shuttle biljetter. För vi åkte till Bocas del Torro i Panama. Dom sa till oss att det bara skulle ta 3 timmar men det gjorde det inte. Vi åkte från Puerto Viejo kl 12 och vi blev skjutsade hela vägen till gränsen. Där fick vi betala 8 dollar för att ta oss ut ur Costa Rica, när vi gjort det fick vi gå ut och gå vidare till ett annat ställe för att få stämpel. Vi gick över en bro och så var vi i Panama. Väl i Panama fick vi göra passkontroll och så blev vi upphämtade för att åka vidare till båten. Panama har så mycket mer jungle och mycket bättre vägar än vad Costa Rica har, det märks att dom lägger ner pengar på sina vägar, men sen kan man ju fundera lite över hur mycket dom lägger ner på resten.

Vi tog en båt från fastlandet till ön och båtresan kanske tog oss max 30 minuter. Vi var framme på Selinas vid 17 (Panama tid), Panama ligger en timme före Costa Rica.
Ett fint litet hur, inte Selina Hostel.
Vi tog ett 4 bäddars rum men såklart hamnade vi precis vid konstruktionsarbete. Vi skyndade oss och bytte och och så gick vi ner för att bada. Happy hour började vi 18 så då började vi festa. Det var verkligen en riktigt bra fest den kvällen, vi hade det riktigt kul. Vi dansade kanske i 5 timmar non stop.
Vi hade så kul dagen efter när vi pratade om kvällen. Dock blev vi väldigt irriterade på arbetarna utanför för dom började så tidigt och det enda vi ville var att sova. Vi hade tänkt hyra ATVs men vi var för långsamma så det fanns bara 1 kvar när vi kom dit för att hyra dom. Istället tog vi en båt taxi till en annan ö där vi badade.
Även denna kväll blev det mycket festande. Vi åkte till en annan ö och en annan Selina och festade där så tog vi en båt taxi vid 04 på morgonen tillbaka till vårt hostel. Vi hade sagt att vi skulle åka hem 08 på morgonen men vi försov oss typ, så jag och Sarah gick sen och förklarade och dom sa att vi skulle kommer 11.30 istället. Idag var väldigt lugn och resan tillbaka till Puerto Viejo gick mycket snabbare och smidigare och vi hann med San Jose bussen som vi var oroliga över att vi skulle missa.
Den första riktiga måltiden den här veckan var idag i Puerto viejo, Bocas del Toro hade inte så god mat.
Vi var framme i San Jose vid 21 och efter det åkte vi hem direkt och jag fick lite mat. Trots att jag sov hela bussresan så är jag helst slut nu och packningen har inte gått så bra. Så jag ska sova nu och så får jag fortsätta med packningen imorgon. Godnatt. 

Likes

Comments

Tiden bara flyger och idag var min sista dag på barnhemmet. Jag såg till att komma dit lite tidigare och gosade lite extra med dom på morgonen. Sen hjälpte jag till med att vika kläder innan jag gick in till lekrummet för att leka med dom. För dom var det en vanlig dag men inte för mig. Jag hade hoppats på att få mata lilla bebisen igen men det blev inte så, men jag fick i alla fall gosa med honom. Lilla flickan har inte börjat gå helt själv än utan hon gör ljud åt folk och sträcker ut handen så man ska hålla hennes hand, hade varit kul att se henne gå helt själv men det kommer nog snart, hon måste bara våga. Till lunch satt vi och pratade mycket och dom berättade att dom ska till stranden nästa vecka och så berättade dom också att en av dom minsta bebisarna ska bli bortadopterad. Dom skulle höra av sig till familjen nu på eftermiddagen och han kan till och med bli hämtad imorgon, beroende på vad familjen säger. Jag är verkligen så glad för hans skull och jag hoppas verkligen det är en bra familj för honom och att han får mycket kärlek. Jag hoppas det för dom alla. Jag försökte verkligen dra ut på tiden för att säga hejdå men tillslut fick jag ju göra det. det var verkligen så jobbigt. Så jag gick runt till dom äldre barnen, för dom små sov, så sa jag att jag skulle gå och då sa dom "men du kommer tillbaka va", och när jag och la nana svarade nej kollade alla ner och blev verkligen ledsna. Jag gav alla en kram men dom kramade inte riktigt tillbaka utan kollade bara ner. Äldsta tjejen ställde sig upp och gick mot mig och bara stod där utan att säga något och bara kollade på mig så gav jag henne en kram och hon gick och satte sig. Det var verkligen så jobbigt att säga hejdå till dom, jag kände mig som ännu en person som har svikit dom. Det var en pojke som det var extra jobbigt att säga hejdå till för imorse hade vi suttit i soffan och hela tiden var han jätte gosig och ville hela tiden att jag skulle krama honom och vid ett tillfälle höll jag på att leka med en annan pojke men vi satt fortfarande på soffan, så lutade han sig mot min arm och kallade mig mamma. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag höll om honom och fortsatte leka med den andra pojken. Han var den sista jag sa hejdå till och när jag väl sa det till honom så frågade jag om jag fick en kram, vilket han alltid brukar fråga, och han ställde sig upp och gav mig värsta kramen. Jag fick verkligen hålla mig från att gråta. Även att säga hejdå till la nana var jobbigt för hon sa så fina saker och hon var alltid så söt mot mig. Jag sa hejdå till alla där och dom sa att om jag någon gång kommer tillbaka till Costa Rica att jag måste komma och hälsa på och jag lovade att jag absolut skulle göra det.
Jag ska inte ljuga, det var jobbigt att vara där ibland och jag kunde bli riktigt irriterad på barnen men jag kommer verkligen sakna dom och jag önskar jag kunde ta med mig lilla bebisen, men det går ju inte. Jag är verkligen glad och tacksam över stället jag hamnade på för jag har hört om dom andras ställen och dom har inte haft samma frihet och så har vissa varit otrevliga. Såklart har jag haft regler men dom har ändå behandlat mig som en av dom och jag har fått göra saker, dom har pratat med mig och dom har verkligen varit trevliga, jag uppskattar verkligen att jag fått jobba med dom kvinnorna.
Efter att jag gick ut blev jag lite känslosam, vilket jag blev nu också av att skriva det här. I skolan hämtade jag ut min bussbiljett men tydligen hade jag på något sätt råkat köpa två. Jag hade glömt att dom redan skrivit upp en åt mig och att jag bara skulle betala den och så skrev jag upp en nu lapp hos en annan person så jag fick betala två biljetter nu, förhoppningsvis kan jag "lämna tillbaka" biljetten imorgon och få pengar. Sen får vi även se hur det blir till helgen, det är ännu lite oklart för Selina hostel var helt fullbokat och dom andra i Puerto Viejo känns inte lika bra, så vi började tänka om och jag vet inte än till 100% hur det blir, så jag berättar imorgon. Det jag vet är att vi kommer ta bussen till Puerto Viejo men vad vi gör sen får vi se. Är faktiskt verkligen taggad, för den här idén vi har är faktiskt väldigt nice så jag hoppas verkligen det blir av. Sen var jag även med på ungefär 30 minuter av bachata klassen och det var verkligen roligt, det var kul att dom hade det idag så jag kunde vara med på den som min sista innan jag åker.
Efter det delade vi på en Uber hem och nu sitter jag här och väntar på att maten ska bli klar så jag kan äta och sen börja packa. Jag kan ju börja packa nu innan maten också men jag orkar verkligen inte resa mig från sängen. Så jag tänker sitta här och vänta tills maten är klar och så berättar jag imorgon hur det blev. Vi hörs. 

Likes

Comments

Imorse blev jag väckt av att min värdmammas mammas hund skällde. Hon är här och hälsar på ett tag och hon har en liten hund som såklart också stannar här. Saken är den att dom alla åkte iväg tidigt idag och hunden fick stanna hemma så jag vaknade av att hon skällde och grät och sprang runt i huset. Så efter ett tag gick jag upp och öppnade dörren till mitt rum så kom hon in och kollade på mig, jag la mig i sängen och klappade på sängen och så hoppade hon upp och la sig vid mina fötter och blev tyst. Jag lyckades halvt somna om igen efter det tills det var dags för mig att gå upp. Väl inne i duschen hörde jag hur hon började skälla igen och när jag väl kom ut hade jag henne efter mig hela tiden. Så gulligt. Jag fixade min frukost och lite innan jag skulle gå kom min värdpappas mamma och hämtade hunden så hon inte behövde vara själv efter att jag gått.

Jag gick tidigare från jobbet idag eftersom vi skulle äta lunch så jag åkte till skolan och mötte Sarah där och så gick vi till gymmet för Gerome hade skrivit att han var där, så vi skulle möta honom. Men såklart var han inte klar så vi fick vänta. Folk gillar tydligen att få oss riktigt hungriga och på dåligt humör. Vi var på Arbol de seda, den vegetariska restaurangen jag var på min första helg här, och vi hade dagens lunch. Så vi fick tomatsoppa med ett ägg i och jag beställde en falafel wrap. Riktigt gott var det och jag gillar verkligen det stället.

När vi var mätta och belåtna gick vi tillbaka till skolan för att köpa våra biljetter, klockan 06.00 går bussen till puerto viejo på fredag. När vi väl gjort det tog vi en Uber till köpcentret Multiplaza Escazu och vår uber chaufför var så trevlig och gav oss aux-kabeln så vi kunde sätta på musik i bilen. Det var blandad musik men mest Disney, så kul för vi alla kunde låtarna och ibland blev det på tre olika språk för alla sjöng på sitt eget. När vi började närma oss åkte vi genom villa områden och sjukt fina hus fanns det. Man såg verkligen att bara folk med pengar bodde där.

Köpcentret var stort och vi kände oss som hemma, bra affärer, stort och fräscht, det enda var att priserna var dyrare än hemma. Vi gick runt nästan hela stället och gick in i en massa affärer men vi köpte inget. Förutom frozen yoghurt, alltid lika gott. Vi gick runt där i ungefär 3 timmar men det slutade med att vi satte oss i en soffa och bara pratade. När vi skulle gå till outback steakhouse, där vi skulle möta Marc, gick vi förbi en affär och köpte ”friends” armband, ett packet med tre stycken så en var.

Kolla noga på bilden och finn felet. Vi skrattade så mycket med dom här armbanden. En har passformen, ”friends”, men inte färgen. Den andra har färgen, ”friends” men inte passformen. Den tredje har passformen, färgen men inte ”friends” utan “ffiends”. När vi väl såg det hade vi svårt att sluta skratta.

När vi väl gick mot Outback Steakhouse var vi lite vilsna så vi frågade ett par som satt i en bil om vägen så sa dom att dom kunde skjutsa oss dit. Aldrig någonsin att jag skulle sätta mig i en främlings bil bara sådär men eftersom Gerome var med och min magkänsla verkligen kändes bra så hoppade jag också in. Dom var så trevliga och vi pratade mycket om allt möjligt. Det var kul att få prata lite mer spanska för med vara dra pratar vi bara engelska, vilket också är bra, men vill ha mer spanska. Det var verkligen schysst av dom att skjutsa oss eftersom det var en rätt lång bit, speciellt om vi skulle gå.

Maten där var underbar och vi hade det väldigt trevligt. Vi försökte även boka hostel i puerto viejo men den vi ville boka var full så vi mejlade dom istället så förhoppningsvis får vi svar imorgon.

Vi var där till runt 23.00 och när vi gick ut hörde vi musik som kom från en bar från andra sidan parkeringen så vi gick dit och dansade lite och beställde uber. Jag bokade med två stopp men ännu en gång ser dom inte andra stoppet, vilket är jättekonstigt. Så jag fick beställa en ny, som tur är behövde jag inte vänta ensam.

Jag hade verkligen en trevlig dag med trevligt sällskap, vi har alltid kul tillsammans och det är kul att det är vi fyra som åker nu min sista helg. Nu ska jag sova för imorgon blir en lång dag.

Likes

Comments

Som jag skrev i det tidigare inlägget så är jag inne i min fjärde vecka och om en vecka är jag hemma i Sverige igen, i mitt eget hus och min egen säng. Längtar faktiskt lite till det. Även till min familj och min kille och så fick jag nyligen höra att min kompis, som flyttat till Lund, kommer upp till Stockholm och kommer vara där veckan jag kommer hem. Ser så fram emot att få träffa henne igen. Dock vill jag samtidigt vara kvar här. Så mycket jag inte har sett än som jag gärna vill se. Det gäller bara att njuta av dom sista dagarna här.


Igår var jag, Sarah, Marc och Ethan och åt på Hard Rock Café, som ligger ungefär 40 minuter från skolan med bil men eftersom det var trafik, som vanligt här i San Jose, så tog det mer än en timme för oss att komma fram. Jag och Sarah var vrålhungriga och dom känner mig vet hur otrevlig jag blir när jag är hungrig, dock försökte jag verkligen vara trevlig men jag vet inte riktigt om jag lyckades så bra.
Vi beställde en drink var och det tog mig kanske 5 minuter att dricka upp den och äta frukterna som kom med. När maten väl kom vet jag inte hur jag lyckades ta en bild innan jag började äta, dock hann ingen ta en bild när efterrätten kom. Vi beställde en äppelpaj som alla fyra delade på. Riktigt gott var allting. Dock har jag ätit godare på andra Hard Rock Cafe.

Idag har varit rätt lugnt, jag laddade på mitt internet för jag hade tydligen bara så mycket för att kunna använda internet i 30 min till. Så var vi även på yogan i skolan. Jag hade ett litet dilemma för det var bachata idag också och jag ville så gärna gå på det också men Sarah hade skrivit upp mig på yogan och som hon sa så lär jag mig något på yogan. Det var kul och det behövdes och eftersom jag inte kunde göra allt ordentligt förra gången så kändes det bra att kunna göra fullt ut nu. 
Jag sa även hejdå till Ethan som egentligen skulle med oss till Puerto Viejo men han åker till sitt nästa projekt imorgon. Egentligen skulle det vara om två veckor men tydligen är alla lärare på strejk så han har inget projekt här så han åkte tidigare. 

Imorgon har jag lunch dejt med mina buddies och så ska jag och Sarah troligtvis åka till ett köpcenter som tydligen är jättebra med bra och riktiga affärer. Sen får vi se vad mer vi hittar på.
Just nu väntar jag bara på att maten ska bli klar och jag hoppas verkligen det är snart. 

Likes

Comments

Nu är jag inne i min fjärde vecka och jag har ett tag nu funderat över att jag ska göra ett inlägg där jag skriver lite mer om barnhemmet. Jag har tidigare nämnt lite saker men inte så detaljerat. Så jag tänkte att det här inlägget ska handla om det.

Min första dag i skolan fick jag, som jag berättade, välja vart jag ville vara och då även skriva på papper. På det pappret stod det en massa saker om vad jag fick och inte fick göra bl.a. att jag inte får fotografera barnen, skriva ut deras namn någonstans, fråga barnen eller personal privata frågor om bakgrund eller liknande. Min första dag på barnhemmet fick jag också skriva på papper innan jag fick träffa alla barnen och där stod det liknande saker.

Det stod också att jag inte får gå in i barnens rum eller byta blöja på dom. Dock har jag gått in i barnens rum en gång, för att tvätta fönsterna, men då var inga barn där. Jag fick se hur dom sov och dom har stora rum med stora sängar och det såg väldigt bra ut. Uppdelat flick- och pojkrum.
Men pågrund av dessa regler var jag väldigt osäker i början ifall jag fick ta upp barnen eller inte och väntade tills dom sa något. Men nu med tiden har det blivit bättre.
Trots att jag inte har frågat något så har kvinnorna själva berättat saker. Min första dag som jag var där satte sig en gullig tant hos mig och började berätta saker. Hon berättade exempelvis att alla barnen som är där har kommit som bebisar och några till och med precis nyfödda. Jag hörde även att dom totalt, sen dom öppnade år 1973, har haft ca 400 barn på barnhemmet.

Dom är totalt 9 st barn på barnhemmet, från 0-5 år. Barnen får vara där tills dom är 6 år och vad som händer sen efter vet jag inte. Det var så sorgligt för en av dom äldre pojkarna sa till La nana, "när jag fyller sju år kommer jag inte vara här med alla andra" och man märkte hur jobbigt hon själv tyckte att det var. Hon har jobbat där sen 15 år tillbaka så alla barnen som är där har hon känt sen dom var små bebisar och kom dit.

Barnhemmet är inte jättestort. De har en matsal och ett vardagsrum som är öppet med ett litet rum som delar dom på mitten. Köket och vardagsrummet har tv. Sen har dom kök, tvättstuga, en bakgård där barnen kan leka, med gräsmatta och gungor och rutchkana och gungbräda. Det är inte jättestort men dom har plats för att leka. Däremot är deras lekplats inomhus väldigt liten där dom leker innan lunch. Nästan allt har grindar och lås. Så har dom även ”una officina” där dom ansvariga sitter och gör pappersarbete eller likande. Såklart även barnens sovrum.

Dom har även så att dom äldre barnen får gå på förskola varje dag. Varje tisdag eftermiddag åker dom äldre barnen på simskola. Onsdags eftermiddagar kommer det en musiklärare till dom. Så varje eftermiddag har dom olika aktiviteter för att lära sig saker. Och om två veckor ska dom åka med alla barnen till stranden och kolla på sköldpaddor.

Dom är verkligen måna om att barnen ska må bra och se bra ut. Tvättar kläderna regelbundet och byter kläder på dom så fort dom smutsat ner sig. Man märker att dom tar hand om barnen och vill alla väl. Sen håller jag inte alltid med om hur dom uppfostrar dom eller liknande. I vissa fall tycker jag dom är för hårda, som när bebisarna gråter och dom låter dom ligga kvar där o gråta och i vissa fall är dom för snälla och inte säger åt barnen ordentligt och ger dom inte konsekvenser för sitt beteende. Så är dom även hårdare mot vissa än mot andra. Såklart känner dom barnen bättre än jag men jag tycker ändå det. Men bara på dom här tre veckorna har jag lärt mig hur barnen fungerar. Sen tycker jag kvinnorna borde tänka på att när dom t.ex. sitter och äter inte ska sitta och prata om barnen för barn lyssnar mer än vad man tror. Och säger man hela tiden till varandra ”ja han är olydig” och ”han har alltid varit det sen han var liten” då tror barnen att det verkligen är så och kommer inte ändra sig. Får man höra det redan som barn så tror man ju det och det kan ta tid att ändra på. Men utöver det är dom jättesnälla mot mig och mot barnen och dom tänker inte när dom säger sånt utan det är bara en kulturell grej.

Det enda jag hoppas för barnen är att dom blir adopterade, det är en så lång process och dom flesta vill bara ha bebisar, men även att adoptera bort bebisarna är svårt och ännu svårare med dom äldre. Dom här barnen vill bara ha kärlek och dom förtjänar det, så jag hoppas att dom hittar några bra familjer som ger dom den kärleken dom behöver. Jag önskar verkligen jag kunde lägga upp bilder på barnen för att visa hur söta och gosiga alla är men som jag förklarat går det inte. 

Likes

Comments

Jag kom hem till min värdfamilj för ungefär en timme sen, alltså 22.15. Dom hade sagt till oss att det var en 6 timmar lång resa men vi räknade med att det skulle ta lite längre tid men inte såhär lång tid. Som jag skrev tidigare åkte vi från Santa Teresa klockan 12 och var i Cobano från 13 till 15. Vid 15 åkte vi från Cobano mot färja som skulle ta oss till Punta Arenas.

Vi kanske var framme i Punta Arenas vid 18.15, vilket vi hade räknat med. Från Punta Arenas till San Jose är det max 2 timmar och 30 minuter, så jag skulle som senast ha varit hemma vid 21.30, men troligtvis mycket tidigare än det. Så fort vi satte oss på bussen från Punta Arenas somnade vi alla tre. Tills vi vaknade av att bussen stannade och någon, på spanska, ropade "passkontroll". Sarah och Marc hade inte passet med sig bara id-kort och körkort och det hade inte jag heller för den delen bara passkopia, vilket dom hade sagt att jag kunde klara mig med. Men polisen sa att vi alla tre, samt några fler, var tvungna att gå av bussen och ställa oss i led mot en vägg, och vår buss åkte iväg. Efter oss stannade dom flera bussar och flera människor fick gå av och ställa sig i led efter oss. När vi stod där insåg vi att vi var vid flygplatsen och det tog 30 minuter tills vi fick gå. Vi bara stod där som brottslingar tills dom kollat våra uppgifter och sen lät oss gå igen. Eftersom bussen hade lämnat oss fick vi ta en vanlig buss mot San Jose. När vi väl var framme där, 21.30, beställde vi en Uber med två stopp för Sarah och mig. När vi väl kom till Sarah och hon gått av och jag skulle fortsätta hade chauffören tydligen avbeställt resten av resan för tydligen stod det inget på hans mobil. Så jag fick beställa en ny Uber. Som tur var var den nya chauffören jättetrevlig och han gav mig en klubba när jag var framme.

När jag kom hem trodde jag att alla skulle sova men som tur var var dom vakna och dom hade lämnat mat till mig som dom värmde och jag fick äta. Jag var rädd att jag inte skulle få mat men jag får somna med lite mat i magen.

Något jag i alla fall har lärt mig nu är att alltid ha med passet, även fast jag helst inte vill resa runt med det. Vi får se, jag kanske ändå lämnar det hemma nästa helg när jag åker iväg, för jag vill ju inte tappa bort det precis innan jag ska åka tillbaka hem till Sverige. Nu ska jag i alla fall sova, är helt utmattad.

Likes

Comments

Den här dagen var underbar. Lite efter att jag skrev inlägget och lyckades uppdatera gick jag o Sara och mötte Marc för att gå till supermarketen och köpa lite frukost. Det blev pannkakor och stekta ägg till frukost. Precis när vi ätit klart om Elise, som hade varit på surflektion, så vi fixade oss och gick ner för att få våra ATVs som vi hyrt. Som vi åkte till Montezuma med, vilket ligger ungefär 1 timme från Santa Teresa med bil.

Jag och Sarah åkte på en och Elise och Marc hade en. Det var verkligen så roligt. Sarah körde första biten på grund av poliserna, så fick jag köra resten av biten till och i Montezuma. Montezuma är inte så stort men det är verkligen fint. Speciellt vattenfallet.
Det började med att vi såg ett vattenfall, som var jättefint men det såg mer ut som en fors. Så var det en man där som hoppade ner i ett stort hål i vattnet så vi ställde oss och kollade. Så kom han fram och började prata med oss och sa att han skulle till ett vattenfall högre upp ifall vi ville hänga med så vi gjorde det. Det kanske tog oss 20 minuter att gå dit, vi klättrade upp och ner och det var rätt så jobbigt ibland men värt det! Vattenfallet var så himla underbart och vi badade och simmade under det och klättrade upp. Det var så svårt att andas under vattenfallet och vattendroppar åkte upp och runt i luften, det var så häftigt. Påväg tillbaka till ATVs gungade vi på en natur gjord gunga. Det var en trädrot som hängde så man kunde gunga på den.

Vid 17 åkte vi tillbaka mot Santa Teresa för vid 19 var vi tvungna att lämna tillbaka våra ATVs. Jag fick köra tillbaka, tills vi började närma oss staden igen. Böter för att man kör utan körkort ligger på 2000kr och jag ville helst slippa det, men jag känner att vi delade upp det bra.

Till middag åt vi på ett ställe som heter Rancho Burger och det var verkligen gått. Dom från Elises camp var också där så vi åt med dom.

Efter middagen hade vi egentligen tänkt gå tillbaka till Banana Beach, som vi var på kvällen innan, för att ta någon drink men vi alla var för trötta så vi gick bara hem.
Idag på morgonen gick vi upp tidigt för att köpa frukost och äta tillsammans för att sen ta bussen från oss som gick 12. Vi var framme i Cobano vid 13 och bussen mot San José gick vid 15. Vårt wifi har verkligen varit dåligt den här helgen så jag har haft problem med att kunna uppdatera och vi har även haft problem med att skicka bilder till varandra, men som tur är har bussen wifi och jag har fått dom flesta bilderna jag vill ha. Så jag kan göra mitt inlägg nu. Jag är inte så taggad på att åka tillbaka till San Jose för staden är rätt tråkig och jag föredrar stranden men ser ändå fram emot att träffa barnen igen. Nu börjar jag bli åksjuk av att skriva i mobilen och åka i bussen på dom här ojämna vägarna så jag tänker avsluta här och så hörs vi i San José.

Likes

Comments

Imorse hämtade vi upp Sarah på vägen och sen mötte vi upp Marc vid busstationen. Den första bussresan gick snabbt men jag lyckades somna djupt precis innan vi skulle gå av så det var lite segt. I Puntarenas gick vi av och tog färjan därifrån. Väl framme fick vi ta buss igen och åka till Cabano och där fick vi byta till en buss som tog oss till Santa Teresa. Resan var så lång, längre än vad vi trodde att den skulle vara. Hostlet vi bor på heter Cuesta Arriba och jag och Sarah sover i ett rum med en kille vi inte känner så vi är lite obekväma men det ska nog gå bra.

Väl i Cuesta Arriba bytte vi om till bikini och så mötte Elise oss här och vi gick alla 4 och åt lunch. Det var ett trevligt och annorlunda cafe, med en ateljé inne i caféet och jättefina tavlor som dom sålde.

När vi väl var klara gick vi till Elise boende och på vägen dit såg vi en liten hundvalp som ägaren lyfte upp honom och bara gav till mig. Så gosig och söt, tror jag kommer ta med mig honom hem.

Elise visade oss runt och hon bor verkligen jättefint, med en sjukt fin utsikt. Men vi kunde inte stanna så länge för vi alla ville hinna till stranden innan det blev mörkt. Vågorna var enorma och jag hamnade under en och efter det ville jag inte bada mer så vi tog bara en massa bilder istället. Solnedgången var underbar och vi stannade tills det blev mörkt och så gick vi sen upp för att fixa oss för att gå ut och äta.

För att äta middag gick vi till en restaurang som heter Banana beach, som ligger på stranden så vi kunde höra vågorna. Jag tog en pasta med skaldjur, har länge velat äta det här i Costa Rica men inte vågat beställa det men det var värt att vänta med det tills jag kom hit.

Kvällen blev inte så lång för ingen av oss hade direkt sovit något och det var skönt att kunna sova.

Så nu sitter jag nere vid poolen, där mitt wifi funkar bäst, och väntar på Sarah för vi ska gå och äta frukost och under tiden försöker jag ladda upp det här inlägget. Vi får hålla tummarna att det går. Jag ser så fram emot den här dagen, berättar om den när jag kommer tillbaka. 

Likes

Comments