Under mitt liv har jag haft förmånen att hjälpa människor både genom mitt fackliga och politiska engagemang. Fackligt lokalt när det gäller löner och sociala frågor. centralt när det gäller lagstiftning i många viktiga frågor. Sällan har jag ensam klarat lösningarna utan som en del av ett viktigt kollektiv både partipolitiskt  och fackligt. 

Men ändå känns de insatser som små och betydelselösa när man läser om de som med ett ständigt dödshot och med livet som insats, kämpade för att rädda utsatta grupper framför allt barn från död och förintelse under andra världskriget.

En sådan hjältinna var Irena Sendler som räddade åtskilliga judiska barn ur Warszawas getto. Hennes viktiga insatser beskrivs i en artikel av Ulrika Linden i tidskriften EXPOs senaste nummer.

Irena var medlem i den polska motståndsrörelsen och hade tillstånd att frakta in förnödenheter in och ur gettot. Med hennes kontakter och medhjälpare smugglades flera hundra barn ur  gettot via soptunnor, liksäckar, kistor till och med fraktades ett nyfött barn  ut i en verktygsväska. Till slut avslöjades hennes verksamhet av Gestapo och hon greps, hon misshandlades svårt bland annat bröts hennes ben och en arm av. Men trots tortyren vägrade hon att avslöja identiteterna på de utsmugglade barnen och deras nya identiteter. Hon dömdes till döden men räddades genom att motståndsrörelsen mutade en fängelsevakt så hon kunde rymma.  

I artikeln beskrivs hur hon långt upp i åren (hon dog 2008) hade mardrömmar där hon inte kunde övertala föräldrarna till  många barn om vikten av att smuggla ut dem. De oroliga föräldrarna ville ha garantier för att lämna sina barn. Men den enda garanti hon kunde ge var att alternativen var döden för barnen.

Det fanns många hjältar under andra världskriget Irena var en av dem, när man läser om deras insatser och öden bleknar det vi åstadkommer på hemmaplan. Samtidigt ska vi påminnas om demokratin är något vi får kämpa för att bevara. I synnerhet när vi får bevittna nazisternas stöveltramp på våra svenska gator. Den växande extremhögern flyttar fram sina positioner nu senast genom sin närvaro på bokmässan i Göteborg med högertidningen Nya Tider. Tidningen som påstod sig vara oberoende, men nu allt mer går extremhögerns ärenden.

CITATAT:  Det är en skam när Sverige ska styras av de som är minst lämpade för det.

                    (Högerns partiledare vid genomförandet av rösträtt för kvinnor)​

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Nu är den ofrånkomligt här hösten alltså med alla skarpa färgväxlingar i naturen, men också med regn och stormar. Här i norr är naturväxlingarna skarpare än söderut det är därför jag trivs så bra här och inte kan tänka mig att flytta. För att inte tala om ljuset. Nu går vi mot den mörka årstiden när det bara är ljust några timmar om dagen, men det kompenseras på sommaren då vi har ljust dygnet runt. Säsongsväxlingar som det ibland tar tid för inflyttade att vänja sig med.

I dag strilar regnet ned när Klara och jag drar igång vår morgonpromenad det är stilla och folktomt efter vägen vi vandrar fram, vart har alla hundar och deras ägare tagit vägen? nu kommer den tid då alla tycks försvinna. Under sommarmånaderna möter vi ständigt glada hundar och deras ägare på våra promenader men nu syns de inte mer, har de gått i vinteride eller har inte hundarna samma behov av motion och uteliv längre.

Dessvärre finns det många hundägare som inte borde ha hund, de hinner inte med helt enkelt, många lever i en stressad tillvaro och faller kanske för barnens önskan att skaffa hund, den får ofta minimalt med motion och rastning helt beroende på årstiden och hur vädret är. Ibland enbart några snabbturer runt kvarteret. I de TV program som tar upp hund hanteringen av våra husdjur läggs oftast tyngdpunkten på hur dessa ska dresseras. Där missar man ofta att den viktiga delen att en ordentlig daglig motion är en förutsättning för en lyckad dressyr. En glad och lycklig hund lyssnar lättare på sin matten eller husses kommando

Varje dag möter vi en verklig hundvän en liten dam som har en vacker Karelare hon håller en hög fart på sina promenader och vi möter dem i alla väder såväl i regn som i snöstorm. Vi har noterat att hennes morgontur är ungefär lika lång som vår 45-50 minuter. Tänk om alla större hundar fick en sådan start på dagen.

Citatet:

Utan min hund skulle plånboken vara full, mitt hus vara rent mitt hjärta vara tomt

Likes

Comments

Klara blir sittande och stirrar anklagande på mig. Det gör hon när hon är missnöjd med något så kan hon bli sittande länge. Orsaken är den korta morgonpromenaden bara ca 20 min jämfört med den vanliga på ca 60 min det beror helt enkelt på att vi firade vår bröllopsdag i går och det blev lite sent, eller rättare sagt djävligt sent. Därför tar det lite tid att dra igång lekamen i dag. Med det är lite svårt att förklara för Klara så det krävs därför en längre promenad på eftermiddagen som kompensation.

Gårdagen började vi med en frukost på det anrika Statt hotellet som det hette förr på den gamla tiden. Den intogs i festivetssalen som det hette även då, maten och servicen var bra. Men det var lokalen, högt till tak fylld med stuckaturer och pampiga kristallkronor från förr som skapade en historisk Flashback. Den var här vi som unga ibland trädde in till danskvällar med stora förhoppningar. Då var oron främst vilken musik som skulle spelas, jazz var helt uteslutet då blev kvällen kortvarig. Det var bara skumma figurer som gnuggade runt på golvet till ett skräpigt saxofonljud, däremot långsam pianomusik var gångbar för tryckare

Danskunskapen var självlärd det gällde därför att spana in någon som verkade osäker och blyg och som kunde ta några felsteg på tårna med jämnmod. Det gick ju alltid att skylla på det halkiga golvet efter några felsteg. Även om dessa kvällar hade sina poänger börjar man fundera över vart tog alla kompisar och vänner från den tiden vägen, vad hände med dem?

Vart tog alla vägen? Några har dykt upp i tidningens dödsrunor andra träffar man på stan ibland. Gemensamt med dem alla att de sedan inte hittade sina livspartners på dansgolvet utan i andra sammanhang.

Var det då bättre förr? Nä det var det inte numera finns det gått om möjligheter att kommunicera träffa partners på andra sätt utan att larva omkring på något dansgolv och försöka ge intryck av färdigheter som inte finns. Den stora skillnaden nu är att alla kan resa obehindrat träffa människor i andra kulturer och miljöer. Kontakterna skapas inte i några rökiga danslokaler där gymnastiska färdigheter kan vara avgörande för långsiktiga förhållanden.

Med det förflutna har jag inget att göra, ej heller med framtiden. Jag lever nu.
(Ralph Waldo Emerson)

Likes

Comments

Klockan har passerat tio denna vackra förmiddag i början på September. Jag sitter på en stubbe och tittar ut över hygget där lingon lyser rött överallt. Det är ett märkligt bärår! Ovanligt gott om hjortron, blåbär och nu även lingon i massor.

Solen värmer den bärrika marken och växtlighetens dofter slår emot mig efter nattens duggregn. De första gulröda löven på björkarna omkring börjar visa sig, hösten har markerat sitt intåg. Det det kommer bara att ta mig ett par timmar att fylla hinkarna med vårt årsbehov. Synd att inte fler tar chansen att nyttja de naturliga råvaror som finns i våra skogar.

Huvuddelen av bären kommer säkert inte att bli upplockade. Allt färre ungdomar plockar bär vilket kan det vara av bekvämlighets skäl? eller för att det inte ger samma status att vandra i skogen jämfört med att sitta bakom datorn? Kanske beror det på rädsla för de vilda djuren eller att gå vilse?

Trots allt tal om ekologiskt, miljömässigt och närproducerat föredrar allt fler att köpa sin sylt. En sylt som ofta består av 50 gram bär, 45 gram socker och resterande vatten och konserveringsmedel, ibland utblandad med äppelmos.

Vår hemkokade sylt består av 80 gram bär, 17 gram socker och resten vatten. Naturligtvis inga konserveringsmedel eller andra konstigheter. Jag föredrar också att plocka lingon tidigt och inte vänta till de blir alltför vattniga vilket resulterar i att man får man mindre gelatin vid kokningen. Fördelarna med gelatin är många, förutom protein och mineraler som är viktiga för ben och leder innehåller gelatin även kollagen som hjälper dig att bibehålla en fastare hud.

Många bärplockare har liksom mig vuxit upp med en bärtradition, det var viktigt inte bara för bidrag till hushållet utan också för att lära oss att uppskatta naturens och dess växlingar. Vi fick som barn alltid vara med och lära oss det mesta om skogens rikedomar. Huvudregeln var att aldrig plocka bär vid vägkanterna ” för där kan gamla gubbar spotta snus och pinka ” varnade mor.

I dag är det naturligtvis bilismen som står för föroreningarna. Jag har också sett utländska plockare plocka bär vid E 4. Jag kan därför inte frigöra mig från tanken vart dessa bär hamnade när jag passerar sylthyllan i livsmedelbutiken. Kan de innehålla mer än konserveringsmedel och socker? Eller är de importerade från norra Ryssland? De mest av industrier nedsmutsade områdena i norra Europa.

Det är ytterligare en viktig anledning att vistas i den vackra skogsmiljön denna härliga septemberdag.

Citatet: Joy in looking and comprehendling is nature`smost beautiful gift.

(Albert Einstein)

Likes

Comments

Nu är det allvar Råttorna invaderar vår lilla by RUTVIK . Rubriken i lokaltidningen är skrämmande, en gigantisk råtta har blivit skjuten , Rutviksborna beväpnar sig och tar upp kampen mot råttinvasionen kan man läsa. Bilden visar en riktig karl med gevär och en besegrad råtta. Låt vara ett luftgevär men ändå.

Nu gäller det att ställa upp i gemensam kamp mot inkräktarna. Chefen tittar nyvaket upp över morgon kaffet . ”vad talar du om vilken kamp , vilka inkräktare”. Jätteråttorna så klart de är på väg, det står det i Norrbottenskuriren då är det väl sant. ” sluta skoja den enda råtta jag sett på år och dag var den lilla skogsmus som grannens katt ville förära oss” . Det förstår du väl att lokaltidningen kämpar för sin existens med sviktande upplaga . Dessutom vet du väl att det inte är så kul för en moderat tidning att skriva om Anna Kinberg Batra nu , de behöver därför lite råttdramatik i spalterna”.

Föresten säger hon det där är säkert en förstorad bild av en åkersork, och om det skulle vara en råtta , så vadå vi bor ju på landet. Här finns andra djur än hästar och katter. Till och med råttor.

Hur kan hon vara så lugn när en allvarlig invasion av dessa gigantiska odjur hotar oss. Det står ju faktiskt att den skjutna råttan var gigantisk .Herre Gud hur stor kan den då bli ? undrar om vår Amerikan Staffordshire terrier Klara kan skydda oss. Visserligen är terrier i begynnelsen effektiva råttjägare. Men om dessa odjur är gigantiska hur går det då.

Jag har svårt att slita mig från tidningsartikeln Gigantiska betyder ju kolossal , ofantlig eller jättestor. Herre min skapare hur stora blir de då som pudlar, rottweiler eller som varghundar ?

När jag delger chefen min oro tittar hon lugnande på mej, och jag kan i hennes röst spåra en viss grad av ironi när hon säger ” ta det nu bara lugnt om du inte har något annat att fundera på kan du gå ut och dammsuga husbilen så den är klar till helgen”. Om något gigantiskt odjur skulle komma rusande nerför vår gata så lovar jag att ropa på dig”. Du har ju rengjort gevären inför fågeljakten så du kan säkert gripa in snabbt om det behövs.

När jag traskar ut med dammsugaren under armen hälsar grannen glatt på mig. Han såg förvånansvärt lugn ut kanske han inte hunnit läsa tidningen , han var förmodligen helt ovetande om den annalkande katastrofen. Men med tanke på att varannan granne är jägare både för små och högvilt borde vi kunna klara av ett eventuellt anfall från de gigantiska inkräktarna.

Med de tankegångarna känner jag lugnet återvända i mittinre , för trots allt brukar Chefen ha rätt , det finns inget som pekar på att hon inte har det även denna gång.

Citatet: Även stora handlingar börjar med små rörelser ( John Persson)

Likes

Comments

Så har det då hänt det som inte för hända. Jag har fått problem med min gamla skrivare min Canon 650, den kompis som troget tjänat mig i många år och alltid fungerat som kopiator, fotoutskrift mm. Vad gör jag nu, min tekniska rådgivare (sonen) befinner sig över hundra mil bort. Han som brukar vara mitt viktiga stöd vid inhandling av diverse elektroniska produkter.

Nåväl bra karl reder sig själv, en skrivare måste jag ha därför ställs min färd till en av de största elektronik kedjorna. Efter att vi på webben hittat en Canon skrivare som verkar fylla våra behov. Väl på plats möts vi av en blekfet försäljare med bakåtkammat hår (inga fördomar här inte).

I varje fall uppfyller han mina förväntningar över hur de ska se ut och uppträda. När jag beskriver mina önskemål strömmar en rad tekniska och obegripliga termer ur hans mun. Jag tittar vädjande på chefen som har följt med mig men hon rycker bara på axlarna, inget stöd där inte.

Vi låter den bleke rabbla på en stund och låtsas nicka förstående åt hans tekniska beskrivningar därefter dristar jag mig att fråga hur man kopplar upp den till datorn. Nu stirrar han på mig överlägset och utbrister ” kopplar upp det gör den självt via Wi- Fi ,det följer med en sladd men den behöver du inte”.Min följdfråga blir ”kopplar den in elen automatiskt också” nä det måste du göra själv ”säjer den bleke. Synd tänker jag då kunde den kanske ha snott lite el av grannen.

Väl hemma ställer jag upp den plastiga tingesten Canon TS 6000 fyller pappersmagasinet helt enligt instruktionen och stoppar in el-sladden. Först händer ingenting det flimrar bara en massa konstiga tecken på displayen. Sen händer inget heller, men sen skriver den ut min text med en rasande effektivitet, det bara sprutar ut papper helt enligt min önskan perfekt text och bild. Otroligt, nu kallar jag på chefen ”kolla vilken effektivitet utan sladd” men då händer något obegripligt den vägrar att fullgöra mitt kommando att skriva ut. Den är bara tyst trots otaliga tryckningar på knappen ”skriv ut”. I stället uppenbarar sig texten ”ingen signal” va fan då signal, den dög ju alldeles nyss?

Efter otaliga försök att skriva ut via det sladdlösa exemplaret tvingas jag ta till plan 2 dvs. ta fram den medföljande sladden och på gammalt beprövat sätt ansluta min TS 6000 till datorn nu fungerar den perfekt igen med sladd. Naturligtvis borde jag ha förstått att om något fungerar som det ska till 100 procent sladdlöst behöver man inte sända med någon

sladd, eller ?

"Alla såg äpplena falla, men det var bara Newton som frågade sig varför."
(Okänd)

Likes

Comments

I kväll föredrar vi en lugn Tv kväll. Chefen kollar den senaste trenden i rutan där fyra personer tävlar om vem som lagar den bästa maten. Maten i sig intresserar mig inte utan de sociala konflikter som uppstår när man bussat ihop olika människor från vitt skilda miljöer och bakgrund.

Det där med matkultur kan vara väldigt spännande det har vi upplevt under våra utlandsresor särskilt i länder där det engelska språket är nästan obefintligt.

Efter flera resor i Asien bland andra Japan och Taiwan hade så chefen bestämt sig att nu skulle vi besöka Kina det här var året 2004 alltså några år före olympiaden2008 . Det engelska språket var nästan obefintligt bland vanligt folk , regeringen hade visserligen satsat stort för att lära taxichaufförerna i Bejing lite engelska. Men i övrigt var det till att teckna och vifta med både armar och ben för att göra sig förstådd. Det var ovanligt med västerländska besökare vi blev ofta uttittade på landsbygden ,vid ett besök i Xian stannade en buss medskolbarn som samlades vid fönstren och skrattande pekade på oss. Västerlänningar kallades allmänt för långnäsor. Vid ett besök på landets första Mc Donalds i Bejing rusade några barn in före föräldrarna och fick något av en chock när de såg oss , de pekande på oss och retirerade skrämda bakom sina föräldrar.

Det var en trevlig resa där vi fick besöka alla kända kulturobjekt som den förbjudna staden ,muren, terrakotta armen mm. Studiegruppen vi reste med var liten eftersom det rådde fågelinfluensa i landet. Den allmänna oron att bli smittad hade därför begränsat deltagarantalet. Vi fick därför en jättefin service bl.a. med en svensktalande guide som rekvirerades från Vietnam bara för vår del.

En kväll i Bejing möjliggjorde programmet tid för egna utflykter och restaurangbesök . Första aktiviteten var att hitta en uttagsautomat förlokal valuta. Flera av våra resekompisar hade misslyckas med uttagen och tappat sina kort trots att de automater de funnit hade engelsk text. Efter idogt letande fann vi bara en med kinesisk information och chefen tryckte in sitt kort och simsala bim hon fick ut både pengar och sitt visakort. ”Va hur bar du dig åt ”undrade jag du kan ju inte språket ? ” nä men jag tryckte på texten som såg vacker ut ”utbrast hon !.

Nästa steg var att hitta en bra restaurang där var chefens strategi 1. välj alltid en med många gäster 2.studera gästernas ålder gärna yngre besökare. För övrigt är det ovanligt med dåligt käk i Kina dvs. risken att råka ut för magsjuka är nästan obefintlig eftersom de alltid kokar nästan all mat.

Efter en stunds letande hittar vi den ,ett stort matställe med massor med gäster. Vi tränger oss fram till ett bord och vinkar efter servicen. En liten servitris två äpplen hög träder fram men kan ingen engelska. Hon hämtar en äldre kollega som efter en stunds lyssnande skakar på huvudet och hämtar en karl som ser ut att vara någon form av chef. Tyvärr demonstrerar han samma obefintliga kunskap om det engelska språket och försvinner ut till köksregionen.

Nu börjar jag bli orolig hur ska detta sluta får jag inte min anka och chefen sin biff. Efter ytterligare en stunds väntan kommer en stor kines med stora hornbågade glasögon från köksregionen och tar bestämda steg med sikte på oss.

Äntligen en engelsktalande tror vi men icke , den store pekar på menyn och rabblar några obegripliga kinesiska fraser. Nu exploderar den annars så lugna chefen hon stirrar på mannen höjer kraftfullt rösten och med ett obegripligt tungomål pekar hon ömsom på menyn och på mannens mage. Nu händer det märkliga i takt med den häftiga kvinnliga attacken ser han ut att krympa i sin kostym, bockar artigt och försvinner bakom köksdraperiet.

Nu kan vi bara förvänta oss två aktiviteter ,att vi blir utkastade eller att vi äntligen får någon form av mat. Efter ytterligare en stund kommer två servitriser bärande på en hel anka och den största biff jag någonsin sett. Till detta fick vi in varsin jätteöl förmodligen en halvliters var. Det var en minnesvärd måltid vi orkade naturligtvis inte äta upp hälften av våra rätter med de smakade jättegott.

På hemvägen berömde jag naturligtvis min äkta hälft över tekniken att beställa maten. ” Men vilket språk använde du , du kan ju ingen kinesiska ?”nä men jag tog till något som lät bra och det fungerade ju ”

Citatet:

"Närma dig köket och kärleken med djärvhet"
(Indiskt ordspråk)

Likes

Comments

Den gångna veckan har media gottat sig i förre finanspolitikerns sk fylleskandal. Detaljer om hur han uppträtt på skärgårdsfesten har exploateras främst i kvällspressen. Vad är då sant eller inte kan vi lita på tidningarnas braskande rubrikereller är de bara spetsade för att öka upplagan ?

Jag har lärt mig av egen erfarenhet att vara ytterst försiktig när det gäller att lita på sanningshalten i många artiklar. Några exempel:

Under min riksdagsperiod i mitten på 80- talet kunde en dag läsas i kvällspressen att en riksdagsman blivit anklagad av en kvinnlig kollega för samröre med prostituerade. Naturligtvis blev uppståndelsen stor i synnerhet i vår läns riksstadsgrupp som utpekades ,den bestod då av fem män och två kvinnor. Det fanns därför inte så många att välja på , dessutom bodde 4 av oss män i riksdagshuset det var därför inte möjligt att umgås med utsatta kvinnor utan att det märktes.

Vem var då denna skummis , varför trädde han inte fram. Jag är var säker på att kvällspressen visste det men föredrog att spekulera för att sälja extra lösnummer. De skulle säkert publicera sanningen snart men det gjorde man inte .I stället växte historien och dagen efter kunde Expressen ien löpsedel med svarta rubriker publicera ”RIKSDAGSMÄN UTPEKAS AV SIN KOLLEGA, SÅGS MED GATFLICKA”. Under texten publicerades bilder på mig ochtre kollegor.

Chocken blev inte mindre eftersom vi såg löpsedeln utanför en kiosk vid ett konferenscentrum, där jag och min fru befann oss på en konferens för familjer med handikappade barn. Tankarna virvlade vad skulle vänner och bekanta tro ? , hur skulle jag uppfattas i de frågor som vi behandlade på konferensen . Vilken trovärdighet hade en politiker i handikappfrågor som hade umgicks med prostituerade ?

Under några dagar spekulerades det villt i media där vi var utpekade offer. Mycket därför att den kvinnliga kollegan vägrade att säga vem den utpekade var. Så småningom kröp sanningen fram det visade sig vara den äldre riksdagsman som bodde utanför riksdagshuset som varje dag passerade en prostituerad och en regnig kväll tyckte synd om henne och bjöd på mat. Naturligtvis hade denna historia inte blivit en bästsäljare om sanningen hade kommit fram ,men det fanns ett intresse att dölja den.

Även lokalpressen gör sina klavertramp men där kan man till skillnad från de stora kvällsdrakarna få dementi på felaktigheter. Ett sådant exempel producerade Norrbottenskuriren -88 där det påstods att jag ”riksdagsmannen” förlorat ett mål i kammarrätten där jag försökt dra av resor till arbetet mellan Töre och Luleå på 18.000 kr. Naturligtvis var det förbannad lögn och dikt. För det första har jag aldrig bott i Töre och därför inte dragit av arbetsresor dessutom kände de flesta till att riksdagsmän jobbar under veckorna i huvudkommunen och inte kan dra av resor dit och därifrån. Det som hedrade tidningen var att de dagen efter presenterade en ordentlig dementi.

Även myndigheter kan göra märkliga klavertramp. En dag fick jag ett brev från skattemyndigheten . Med en hotfylld attityd Jag skulle snarast betala arbetsgivaravgift för mitt nyuppförda fritidshus i Råneå ? Jag som inte ägde något hus där. Det var en period i mitt liv som var hårt arbetsbelastadjag hade helt enkelt inte tid att svamla med korkade handläggare på myndigheten. Jag skrev ett kryddat brev där jag i klartext tala de om vad jag tyckte om kvalitén på dess handläggare. Samt slutade med orden : Om myndigheten fortfarande anser att jag äger en fritidsfastighet i Råneå ska jag gärna betala avgiften under förutsättning att jag får reda på vart den ligger och får tillgång till nyckeln. Jag hörde aldrig av dem igen.

Citatet:Pressen är samhällets spegel en smaklös blandning av idealismen och prostitution. ( Erik Skinhoj)

Likes

Comments

Det är minst 25 grader varmt när jag följer i chefens spår i den blöta myren. Vad får denna lilla späda varelse all energi ifrån ? hon far fram som en stridsvagn i myrlandskapet. Kan det vara därför att hon slutade röka för två månader sedan, eller prestigen att finna de största hjortronen. Det märkliga är att hon gillar inte att gå ut med hunden eller plocka tomater i växthuset det är jobbigt. Men ute på myrarna i det blötaste eländet då går det undan.

Visserligen älskar jag den Norrbottniska naturen som jägare och fiskare. Men det betyder inte att plocka hjortron tillhör mina favoritnöjen. Jag hade gärna betalat marknadspriset de 200 kr kilot för att slippa denna blöta vandring. Men det är uteslutet efter chefen läst att huvuddelen av de hjortron som importeras kommer från norra Ryssland, som är ett av de mest förorenade områdena i Europa. Att köpa lingon är också uteslutet sedan vi sett de utländska bärplockarna plocka efter en av våra mest trafikerade riksvägar. Nåja lingon går ju lätt att plocka , även om våra bästa plockarkompisar övergett oss och flyttat söderut. Hur kunde de föresten svika oss och flytta till landsdelen där de inte har varken riktiga hjortron eller lingon , otroligt.

Jag avbryts i mina tankar av en bestämd röst ” strå inte där och fundera plocka det finns ju bär överallt” ja men hälften är ju omogna påpekar jag försiktigt. ”Det gör inget vi kommer tillbaka om en vecka replikerar hon”. Det här är ju ett toppenläge varmt och skönt och inga mygg alls sluta klaga och njut av stunden .Se på de stackars Västerbottningarna där snöade det i dag. Var glad för att du bor i landets vackraste och största län. Visst är jag glad för det men det underlättare ju inte jobbet med bärplockningen. Efter en stunds kollar jag försiktigt i hennes hink vad tusan hur hon kan hon plocka så fort, det måste bero på att hon har mindre hink än min.

Sedan kommer det förlösande ordern jag väntat på ,”du kan gå tillbaka till bilen ta fram fikat och släpp uthunden”. Skönt , aldrig har väl kaffet smakat så gott som vid hjortronmyren. Men det där att släppa ut hunden är inte lika lätt som det låter. Klara inbillar sig att alla renar hon ser är hennes lekkamrater och om någon renägare skulle observera det kan det sluta illa. Jag kan riktigt ser rubriken i lokaltidningen där renägaren interljuvas ” jag trodde det var en vit varg och sköt”. Därför begränsas Klaras utelekar och hon får tillbringa resten av tiden i den trygga bilen.

Efter någon timme börjar de mogna bären ta slut vilket är det enda avslut som chefen accepterar och vi är överens om att återkomma om någon vecka och ta upp resterade. Förr om åren kunde jag påskynda bär aktiviteten genom att försiktigt antyda att jag lokaliserat färsk björnbajs . För björnar gillar hon inte , men nu går hon inte på den bluffen längre så nu gäller det bara att kämpa till the bitter end.

På vägen hem upptäcker vi en nybruten väg förmodligen avsedd för skogsavverkning. Kanske vi testar den nästa gång den kanske leder till nya bärmarker eller bara till en återvändsplats. Ett citat fastnar i plötsligt mitt huvud ur”Alice i under landet”

Citatet:” Kan du tala om vilken väg jag ska ta?”

” Det beror på vart du ska”.

” Det vet jag inte”.

” Då spelar det ingen roll vilken väg du tar”.

Likes

Comments

Nu närmar sig de mörka höstnätterna, den tid då bostadsinbrotten ökar. Det är nu inbrottsligorna från Baltikum invaderar Sverige. Tidningarna producerar mängder med tips hur vi ska skydda oss. Försäljning av inbrottslarm uppnår toppnivåer.

Visserligen har vi bara haft ett inbrottsförsök när vi bodde centralt i stan för många år sedan men ändå. Jag har tagit intryck av reklamen om tjuvlarms fördelar och börjat larma upp huset. Det är inte lätt att hitta det tekniskt bästa till ett rimligt pris. Samt framför allt kunna hantera dem när de är monterade.

Efter larmen var monterade och testade slog jag av alla, trodde jag. Kvällen förflöt lugnt och stilla, Klara gick som vanligt och lade sig i sin säng på golvet i sängkammaren, även chefen äntrade sin säng och gled in i John Blunds värld.

Själv kämpade jag med en kriminalhistoria på en av TV kanalerna som aldrig verkade ta slut. När den äntligen gjorde det vid 12 tiden upptäckte jag att det börjat regna och blåsa hårt ute, och jag som inte stängt dörr eller ventilationen i växthuset och skyndade mig ut för att göra det.

Tyvärr använde jag en genväg till uteplatsen via en balkongdörr, det sker inte ostraffat om man glömt att stänga av larmet. Jag hann inte öppna dörren mer än några centimeter då gick larmet. Det blev ett våldsamt oväsen, Klara kom rusande jag hörde henne sladda bland mattorna i hallen för att snabbt gripa tjuven. Samtidigt vaknade chefen och kom springande med mord i blick. Själv blev jag något chockad av det våldsamma tjutandet och kom inte ihåg hur avstängningen gick till. Jag kan fortfarande höra hennes röst ” vad väntar du på, stäng av eländet för tusan” . Bara att hon svor var skrämmande nog det brukade hon inte göra mer än 2- 3 ggr per år, nu avverkade hon hela årskvoten på en gång. Vilken tur att det ännu var ljust så Klara upptäckte att det bara var husse annars vet vi inte hur det hade slutat. En vrålande 30 kilos amstaff stoppas inte så lätt.

Hur reagerar grannarna var min nästa fundering .Sedan chefen och Klara lugnat ner sig och återvänt till drömmarnas värld, gjorde jag några rundor på balkongen för att visa eventuellt nyväcktaatt husfar hade läget under kontroll.

Citatet: En dam kom fram till mig på gatan, pekade på min mockajacka och sa: 'Vet du att en ko mördades för att du skulle få den där jackan?' Jag svarade henne med ett psykotisk tonfall: 'Jag visste inte om att det fanns några vittnen i närheten. Nu måste jag döda dig med.'
(
Jake Johansen)

Likes

Comments