View tracker

Dagvårdstorsdagen bestod av dietistgrupp. Dietisten hade satt upp massor sv bilder av olika livsmedel på whiteboarden och sedan fick vi sortera de under rubrikerna "förbjudet" = man får ångest av maten, "neutralt" = man tänker inte så mycket på det, och "tillåtet" = man kan äta det utan att fundera på det t.ex. ta extra av den maten om man är hungrig. Eftersom vi gjorde det i grupp så var det ju olika för olika personer vad som var förbjudet/neutral/tillåtet, men med det mesta var vi ändå överens. Närbilder var klara sen så kunde man tydligt se ett mönster; kebab, vitt bröd, läsk och godis hamnade under förbjudet, medan gurka, vatten, tomat hamnade under tillåtet. Man kan ju inte leva på vatten, som det mestadels bestod av under tillåtet, så därför är det ju inte konstigt om kroppen säger ifrån, blir hungrig, stänger sv logiska tankar, hetsätermm om man inte tillåter sig att äta annan mat. Tanken är ju att all mat ska vara tillåten, man ska inte behöva tänka alls över ångest, kcal, triggande mat, utan kunna äta allt i måttlig mängd om man är hungrig eller sugen. Så det blev en liten tankeställare. 

Nästa uppgift: var och fick ett eget papper i form av en tom pyramid. Längst ner skulle man skriva det man ofta äter, i mitten det man äter ibland, och högst upp det man sällan/aldrig äter. Här skulle man alltså bortse från ångest och tillåtet/förbjudet, utan bara skriva så som man faktiskt äter. När man var klar fick man tillsammans reflektera över hur ens matvanor ser ut och vad man satte för läxa till sig själv att ändra på. T.ex. äter jag äpplen ofta, men aldrig annan frukt, så jag vill ha mer olika frukter på "ofta". I hetsätningsperioder har kladdkaka stått på "ofta", men nu står det på "aldrig", det vill jag istället flytta till "ibland". Men det handlade ju som sagt om alla livsmedel, och allt ska man inte äta ofta, lika väl som allt inte ska ätas aldrig. Men man kan ju tänka på att det är en pyramid, det man äter sällan ska ha mindre plats och det man äter ofta störst plats. Heltenkelt variera mellan fler olika livsmedel.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ingen dagvård idag och fick lite panik när hetsätningstankarna tryggades igång på förmiddagen. Fast besluten att inte hetsäta, men jätterädd för att inte kunna kontrollera mina handlingar i köket, så hoppade jag snabbt som tusan ner i ett varmt bad med några tidningar. Där låg jag i säkerhet och stannade ända till lunch då jag fick sällskap av pappa. Sen kom mamma hem och vi hämtade ut näringsdrycker. Tusan vad less jag blev när receptet hade blivit fel och jag får stå ut med fel smaker i 3 månader! Tur jag har mamma, hon lugnade ner mig och muntrade upp mig med secondhandaffärer. De hade börjat med julsaker och oj vilken julkänsla jag fick! Sen var vi lite i klädaffärer. Längtar på riktigt efter när jag fått tillbaka benmuskler så jag kan köpa byxor som inte hänger som mjukisar, för det är fasen inte kul att se ut som en pinne! Så mot en ny kropp och ny garderob! :D

Likes

Comments

View tracker

​Ny vecka och ny dagvårdsdag. Dagens samtalstema var stress och det jag tar med mig från det är att "stressvågen" och "stresskuben". 

Stressvågen består av en vågskål med "krav" och en "min stresströskelnivå". Dessa två måste vara i balans för att livet ska fungera på ett bra sätt. Sin stresströskelnivå, alltså hur mycket stress man klarar av, är olika för olika personer och olika perioder i livet. Nu när jag är sjukskriven t.ex. så kan jag bli jättestressad av bara några småsaker, medan jag i vanliga fall älskar att ha mycket på gång samtidigt. Sin stresströskelnivå måste man alltså ha i åtanke när det gäller den andra skålen, krav. Kraven kan vara yttre krav från omgivningen, och ens egna krav, t.ex. handla, diska, städa, promenera, högprestera... Här gäller det att prioritera, delegera och godta att "okej duger bra", när man inser att kraven är för många/höga. 

Stresskuben består av sidorna "krav", "kontroll" och "stöd" som går från "låg" till "hög" nivå. Lättast har man av kombinationen låga krav + hög kontroll + högt stöd, men det är också då man blir som minst utmanad och livet blir för lätt och meningslöst. Svårast är när kombinationen är höga krav + låg kontroll + lågt stöd. Som vanligt är alltså lagom bäst, och vill man lära sig som mest och få t.ex. en förändring i sitt liv (typ lära sig flyga eller bli fri från en ätstörning), så jobbar de allra flesta bäst under sån press att man är precis vid stressnivåtröskeln, utan att gå igenom den. T.ex. ha ett så bra matschema som man precis klarar följa, utan att det blir så svårt att det inte går alls, om ni förstår? Stress i lagom dos är alltså postitivt! (Tycker man "stressa" låter negativt kan man prova ordet "jäkta", det kanske låter mer positivt för vissa). 

Så fick vi fundera lite över vad som stressar en själv, hur man reagerar och vad man kan göra åt det. Som övning fick vi massera varandra och testa på thai shi, väldigt avstressande :)

I övrigt har jag ökat mitt matschema idag, så nu mera full frukost och lunch. Snacka om mätt i magen, vilket var triggande för hetsätningstankarna. Men som tur var berättade jag det på gruppen inna vi slutade och jag fick fint stöd och tips, så resten hel dagen lyckades jag följa matschemat till punkt och pricka. Så himla stolt om man får säga det själv! Tilläggas ska att jag även fick världens bästa stöd från föräldrarna till kvällsfikat, så det gick hela vägen in i mål. 

Så nu ska jag somna som en vinnare!

God natt

Likes

Comments

För att slippa va själv så många dagar nu när dagvården skulle ha stängt, så tog jag mitt puck och pack till farmor. Det blev en historia för sig må jag säga! 45 min till godo lämnade pappa mig vid bussen. När jag såg honom åka iväg insåg jag att jag glömt telefonen, med biljetten i! Tårarna var nära och hopplösheten i halsgropen. Men måste säga att jag blev imponerad av mig själv när jag tog mig samman, skyndade på bussen hem, hämtade telefonen och fick ilcykla tillbaka eftersom jag inte skulle hinna ta bussen till stationen. Och blev till på köpet 10 min tidig! Jäklar vilken pers! Melliset intogs på bussen och sen sov jag typ hela vägen.

Hos farmor har vi rått om varandra, spelat kort och ätit mat, och vilat en hel del. Jag har varit så trött och kroppen har verkligen passat på nu när det inte fanns så mycket annat att göra. Jag har varit väldigt noga med att få in alla måltider, men det är kämpigt, känns onödigt att äta när man inte är hungrig. Men jag vet att det är viktigt att komma in i regelbundenheten, så kroppen vänjer sig vid att den får mat och inte behöver gå på sparlåga och inte behöver hetsäta för att få energi. Redan på de här få dagarna har jag slutat frysa som en istapp och hjärtat bultar inte lika frustrerat när jag ska ta mig från soffan till toan. Så har det varit väldigt bra att vara hos farmor också, för suget efter hets har stillats av allt kortspelande ;)

Nu sitter jag på bussen hem igen. Har en hel del att ta tag i hemma, bl.a. städa så jag slipper ha kaos i omgivningen, det räcker ju med kaoset i hjärnan.

Likes

Comments

Massor utmaningar, framsteg, tårar och bra samtal i dagens dagvård. Började dagen med min första vägning, så nu finns det något att utgå ifrån. Gillar verkligen inte hur sliten jag ser ut i spegeln nu, så kroppen behöver verkligen tas om hand, repareras och byggas upp. Så var det frukost. 

Frukost: Vaniljyoughurt, müsli, smörgås, juice och underbart blåbärste. 

Fick välja om jag ville ha vaniljyoughurt eller fil, men tänkte att det är lika bra att ta tjuren vid hornen från början. Fast varför skulle det egentligen va nåt konstigt med att välja vanilj, det är ju faktiskt supergott! 

Så var det gruppsamtal "vad vi sitter med just nu". Kort sammanfattat: Känslosamma samtal.

Under melliset fick vi sen veta vad det skulle bli för takeaway: pizza! Vi fick en stund att välja vad vi ville ha. Jag valde mellan ett tryggare kort, Hawaii, och en riktig tabupizza för mig med oxfilé och beasås på. Jag har länge riktigt längtat efter en sån där oxfilé-bea-pizza, men oj vad förbjudet det känts. Varit så oerhört rädd för att hetsäta en sån i min ensamhet, och alla känslor det väcker... Efter att en annan i gruppen valt en pizza med bea på, så bestämde jag mig för att åter igen välja tabumaten. När min pizzaportion med pizzasallad väl var på tallriken, i gott sällskap, i lugn och ro, tuggandes och pratandes, så var det inte alls hemskt med bea-pizzan och alla kom vi överens om att det var riktigt trevligt och gott. Jag blev förvånad över att jag inte hade nån ångest alls och inte heller nåt sug efter mer. Gissar att det har att göra med hur pizzasituationen såg ut, det här var helt enkelt som vilken annan måltid som helst, ingen måltid som jag satt och isolerad och gömde att jag åt. Jag kan definitivt tänka mig att äta pizza fler gånger, men inte i smyg. Och hädan efter ska jag alltid välja den pizza jag helst vill ha, för gissar att jag faktiskt hade blivit avis om jag inte valt bea-pizzan och såg de andra smaska på sina goda!

Så var det bollmassage följt av långhelgsplanering (dagvården har stängt tor-fre den här veckan). Då brast det för mig, men jag fick jättefin stöttning av gruppen, trots att jag bara varit med två dagar. Så underbara människor det finns!

Efter mitt kp-samtal drog jag en sväng på stan innan jag mötte mamma hemma. Var riktigt trött efter dagens alla intryck, så blev en lugn kväll och tidig säng. 


Likes

Comments

Tjo!

Kämpig dag, är ju inte lätt när man varit i dagvården 1/2 dag och sen ska klara det galant själv nästa dag, men dagen har flutit på ändå. Gick på en inspiartionsföreläsning från tetrapak som var väldigt givande. Sen råkade jag gå förbi ett tomt rum med ett piano, fick ett infall och började spela. Så rogivande det var! Hade glömt hur härligt det är att höra tonerna. Tyvärr hade jag ju inga noter med mig och pianot hemma är, hm aningen ostämt... Men att bara få låta fingrarna göra ljud var väldigt avslappnande.  

Skickade ett mail till min läkare ang lite oklarheter i min behandling, så hoppas få svar på det snart, för tiden i dagvården är knapp och dyrbar. Vill ju att det ska bli 100% rätt från första början :)

Imorgon är min första hela dagvårdsdag, 8-14 och sen första samtalet med min kontaktperson (kp) 14-15. Hoppas vi kommer komma bra överens, en bra vårdkontakt är ju värt så mycket.

Ska komma ihåg att packa med en gosig pläd till dagvården, blir ju så mycket mysigare på avslappningen då! :)

Nattinatti!

Likes

Comments

Jaha, så var första dagvårdsdagen avklarad. Usch det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag hade ju föreställt mig att det skulle kunna bli jobbigt, men trodde att det skulle gå plättlätt ändå. Fick börja med stt fylla i lite formulär, som sen ska jämföras med när jag slutar om 12 veckor. Redan där kom första tårarna, hade sovit så dåligt på grund av nervositet för dagen, så jag var superkänslig bara pga sömnbrist också. Sen mötte jag grupppen och alla verkar väldigt väldigt snälla. Däremot hade jag föreställt mig att det skulle varaågra fler i min ålder, men jag är näst yngst. Men ålder spelar ju faktiskt ingen roll, vi sitter alla i samma båt!

Förmiddagen bestod av frågestund med läkaren. Jag har ju turen och träffar den läkaren regelbundet, så jag får svar på mina frågor regelbundet, men det var bra att få höra andras frågor också och vissa kunde tom jag svara på, så nått har jag lärt mig under de tidigare dagvårdsbehandlingarna iaf! :) Sen det där med att följa det man vet att men ska göra, det är det som är kruxet för mig...

Förmiddagsmelliset bestod av banan till alla och näringsdryck för de som behövde. Där brände tårarna igen, men alla andra klarade det galant, så det var bara att tuta och köra!

Lunch var fisk, äggsås, potatis och ärtor, smakade ganska gott. Efter det var det avslappning med sjukgymnasten. Alla fick ligga ner på madrass, medan han konstruerade hur vi skulle tänka på andning och tankar, till lugn musik. Det var riktigt skönt och mycket spänning släppte, så några tårar fick sippra ut.

Avslutningsvis gick vi gruppen runt och planerade allas tid till nästa dagvårdsdagen som är på onsdag. Att pang på klara mitt matschema kommer bli skittufft, men jag vill ju till ett bättre liv! Planeringen var bra iaf.

Sen tog jag mig till plugget och träffade lite kompisar. Kändes skönt att ha något "vanligt" att gå till efter en jobbig dag, men så trött jag var av alla intryck från dagvården. Av andra i gruppen fick jag rådet att inte planera in så mycket under dagvårdstiden, för man blir så trött, det kan jag verkligen förstå och ska starkt tänka på det.

Kom hem sent, mamma mötte mig och då sprutade tårarna, så mycket spänning under dagen. Så glad att jag har min trygghet hos mina föräldrar. Jag brukar vara väldigt sparsam med tårar, men hela den här dagen har verkligen varit skittuff, vilket märkts på nederbörden från ögonen. Antar att enda rätta vägen är att ta sig igenom det svåra. 

Så efter dagens enorma steg rakt in i dagvårdsgruppen kan jag säga att jag somnade som en stock!


Likes

Comments

Imorgon börjar jag dagvården. Ska bli så himla skönt att äntligen få den där nystarten jag behöver, få ta klivet rätt ut i kvicksanden, rulla mig i massa jobbiga saker, för att sedan ta mig igenom träsket en gång för alla och komma ut som en vinnare. För det är så det kommer bli, vägen till friskheten och friheten kommer inte vara en dans på rosor, jag kommer få utsätta mig för många ångestpåfrestande moment, men enda sättet att bli av med ångest är att leva igenom den.

Ska bli väldigt spännande att träffa dagvårdsgruppen också, som kommer bli min nya klass kommande 12 veckor. Hoppas de är peppande och inställda på ett friskt mål så vi kan jobba ihop på ett bra sätt. Oavsett så kommer jag stålsätta mig till att hålla fokus på mina mål och göra allt jag kan för att vara ärlig och hålla min bana mot friskheten och friheten.

Så, nu ligger jag nybadad i en nybäddad säng och är lite smånervös och väldigt förväntansfull. Imorgon börjar äventyret!

Likes

Comments

​En dag fylld av ångest, men nu ligger jag nyduschad i sängen och ser positivt på framtiden. Slutar alltså som en riktigt bra dag trots allt. :)

Funderar på saker som är viktigt i livet, t.ex. att man trivs i sin vardag. Därför har jag påbörjat en lista med saker som sätter guldkant på vardagen, vardagslyx helt enkelt. Den listan kommer säkert upp här strax också.. ;) 

Vad gör din vardag lyxig?

Likes

Comments

Jag velar fram och tillbaka. Har fått erbjudande att börja dagvård och jag tror verkligen att det skulle kunna hjälpa mig, men jag vill så gärna gå i skolan och fortsätta mina studier som vanligt. Gång på gång gör jag plus- och minuslistor ochkommer fram till olika beslut flera gånger om dagen. Men allt oftare blir beslutet att börja dagvård och jag tror jag börjar närma mig ett slutligt beslut. På måndag ska jag på edömningssamtal och hoppas innerligt att det ger mig ytterligare kött på benen i beslutstagandet. En kortfattad del av mina tankar just nu:

Att börja dagvård

+ Får mer stöd att våga ta stegen fullt ut

- Längre tid innan jag kan ta examen

Men vem tusan bryr sig om jag tar examen våren eller hösten 2019 eller 2020?! Ska jag leva tills jag blir över 100 år så spelar det ingen roll när jag tar examen. Det som spelar roll är om jag lever mina år isolerad, ensam, benig och orkeslös, eller sprudlande glad, social och stark. Eller ska man va riktigt krass så är frågan i slutänden en fråga om liv och död. Jag har bestämt mig: jag vill leva mitt liv fullt ut! För att göra det så snart som möjligt väljer jag därför att ta den chans jag nu får och jag ska utmana alla mina spöken i dagvården några veckor framöver. Så är beslutet just nu iallafall...

/Velpelle

Likes

Comments