Hej! Idag har jag haft en händelserik dag. Det började med ett läkarbesök, där allt gick bra, och fortsatte med en lunch ute på stan tillsammans med mamma. När jag får välja mat blir det alltid sushi eftersom det är så fantastiskt gott! Sedan tog vi en sväng till godisaffären och en shoppingrunda på stan. Jag köpte en ljusrosa bomberjacka, matchande solglasögon och en blommig scarf. Efter det promenerade vi till arbetsförmedlingen och sökte ett sommarjobb till mig. Någonting måste jag ju göra i sommar😉 Jag sökte inom äldrevården, hoppas verkligen jag får det! Imorgon fyller min mamma år så jag har svept in lite presenter till henne också. Nu är det dags för mig att sova. Godnatt💓

Min nya outfit😎

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hejsan! Nu ligger jag i sängen, magen är mätt och nöjd efter kvällens tacomys och huvudet är stolt eftersom jag åt en massa tacochips med ostdipp på. Jag älskar kombon saltade tacochips och ostdipp!

Idag har jag för första gången på flera månader fått lov att knyta på mig gympaskorna och ta en 20-minuters promenad i långsamt tempo tillsammans med mamma. Jag träffade min behandlare imorse och hon sa att jag får börja "gå små turer i den friska vårluften", som hon så fint uttryckte det. Efter att jag inte har fått röra på mig någonting alls de senaste månaderna var det så otroligt skönt att få komma ut på en liten promenad. Det känns väldigt bra att jag har kommit så pass långt i mitt tillfrisknande att jag får gå långsamma promenader i alla fall. Kan knappt vänta på den dagen när jag får köra ett lätt träningspass igen. Längtar så!
Hoppas alla har haft en bra dag! Godnatt!

Likes

Comments

Hej! Hoppas allt är bra med alla. Idag har jag haft en mycket bra dag! Jag har för första gången sen i höstas ätit en måltid utan att mina föräldrar är med. Det kanske låter töntigt men för mig är det en känsla av ren lycka.

Jag och mina bästa vänner hade brunch med en massa gottis för att planera vår resa. Vi är sex tjejer som om exakt 108 dagar ska åka till Rhodos i Grekland!!! Denna resa har varit bokat sedan i höstas och mitt mål är att vara tillräckligt frisk så att jag får åka på den och leva livet med mina fina vänner. Vi ska bo på hotell med All Inclusive, äta och dricka gott, sola, bada och självklart festa🎉🎉

4 av 6 medlemmar i Rhodosgänget❤️

Likes

Comments

En av mina största önskningar är att få komma till Coachella någon gång. Tänk att få gå runt där i somriga kläder och lyssna på massa bra musik😍 Här är ett litet collage som jag nyss gjorde.

Likes

Comments

Heej! Idag fyller en av mina absolut bästa vänner 18 år!! Jag var hos henne en stund i eftermiddags för att ge henne en liten present. Av mig fick hon två stycken Friendship Vinglas. Man fyller ju bara 18 en gång😉, och av min mamma fick hon en ask med apelsinpraliner. Vi tog varsin och de var supergoda!

När jag kom hem tog jag ett bad och åt tacos och nu har jag och min familj precis sett klart "Collateral Beauty". En mycket bra och tänkvärd film som jag verkligen rekommenderar! Självklart plockades godiset från påskägget fram igen. Så mumsigt!👅

Friendship Vinglas, 149kr styck, från Kosta Boda. Finns att köpa på Cervera.
Vinglas är en kul 18-årspresent som uppskattas av de flesta. Vill man inte använda de direkt kan man alltid spara dem. Ett plus är att dessa heter just "friendship"

Likes

Comments

Hej! Här kommer Min historia, del 3. Återigen är jag 100% ärlig och skriver precis vad jag känner och tänker. Läs gärna Min historia, del 1 och Min historia, del 2 först. Kram på er!


Jag hade under flera veckor gått och haft känslorna inom mig men förnekade att jag mådde dåligt. Gömde ångesten. De mörka tankarna. Rädslan och oron. Förvirringen och hopplösheten. Byggde upp ett slags fejkat glädjeskal för att jag inte orkade möta känslorna. Men fasaden jag hade byggt upp kraschade en söndag för någon vecka sedan.

Jag orkade inte göra någonting. Orkade inte ens sitta upp och äta i köket, så mina föräldrar fick komma upp med maten till mitt rum. Kunde inte somna på nätterna fastän jag var så trött att jag knappt hängde ihop. Att duscha eller borsta tänderna fanns inte ens på kartan. Det enda jag kunde göra var att ligga i min säng med nerdragna rullgardiner och bara stirra in i väggen. Jag klarade inte av att se ljus eftersom det värkte så i mina ögon. Allt kändes så meningslöst att jag varken orkade eller ville leva längre.

Den söndagen för några veckor sen började med en fruktansvärd panikångestattack och slutade på psykakuten. Dagen efter fick jag träffa en läkare som sa att jag var djupt deprimerad och led av en svår depression. Det var en jobbig diagnos att få men samtidigt var det en lättnad eftersom det förklarade varför jag mådde som jag gjorde. Jag fick en ny sorts antidepressiv medicin, eftersom den jag tog innan inte gav önskat resultat, samt ångestdämpande tabletter. Läkaren skrev in mig på Kastanjevillan igen och jag spenderade några dygn där.


Just nu sitter jag hemma i min favvofåtölj framför "brasan" med en skål nötter och hallon och lite levande ljus och jag kan helt ärligt säga att jag idag mår bättre än vad jag har gjort på flera månader! Jag är så oerhört glad att sjukvården och min familj finns och att jag känner hoppfullhet igen. Man märker verkligen att medicinen har börjat verka. Jag är utskriven från Kastanjevillan men kommer fortfarande att vara dagpatient och spendera några halvdagar i veckan där. Det känns som att detta kommer att lösa sig och bli bra till slut! Jag har också vågat börja tänka lite på framtiden och hoppas att det kommer en tid när jag kan lägga sjukdomarna bakom mig och leva mitt liv som jag själv väljer att leva det. Jag är starkare än du tror!

Likes

Comments

För första gången på flera år har jag valt att ha godis i mitt påskägg. Det känns bra att jag äntligen har börjat unna mig lite godsaker.

Jag har fått permission under påskhelgen så påsken firas hemma med min familj och en massa godis. Igår åt vi påskbrunch på Landbron och idag är vi hemma och slappar. Glad påsk!🐣

Likes

Comments

Hej. Ledsen att jag inte har skrivit på ett tag men jag har mått väldigt dåligt den senaste tiden. Jag är nu inlagd på Kastanjevillan, igen... Denna gång är det inte på grund av anorexin utan min läkare sa att jag lider av svår depression.

Jag orkar inte berätta mer just nu men jag äter en ny sorts antidepressiva samt ångestdämpande tabletter, och lovar att skriva igen när jag mår bättre.

Hejdå så länge.

Likes

Comments

Jag och min familj har precis haft picknick i solen på altanen. Här är strålande sol men blåser lite. Jag fikade på Kajsas underbara kanelbullar och massvis med jordgubbar🍓. Det fanns också donuts, kladdkakemuffins, vindruvor och kex. Så gott!

Jag ser mycket fram emot kvällen eftersom jag och mamma har köpt en stor skål med mitt favvogodis, chips, popcorn och nötter. Bästa snacken ever!

Vi planerar också att grilla fläskfilé och äta klyftpotatis, vilken perfekt kväll! Jag har saknat grillmat så mycket👅 Kram på er!

Likes

Comments

Idag tog läkarna beslutet om att skriva ut mig från Kastanjevillan. Detta känns otroligt skönt men också lite läskigt. Jag kommer fortfarande att vara dagpatient och kanske äta vissa måltider här men mestadels av tiden ska spenderas hemma. Det är ju ändå hemma som det ska fungera att äta och leva normalt i framtiden.

Beskedet firas med att ge bort ett stort påskägg fullt med godis till personalen på villan. De förtjänar verkligen allt gott!

Likes

Comments

Godmiddag! Idag vaknade jag på betydligt bättre humör och med ny energi. Ännu bättre blev det vid lunch eftersom mamma hade lagat en av mina favoriträtter - laxfilé, hemgjorda pommes, lök, ärtor och hennes goda créme fraichesås. Det är väldigt enkelt att göra och blir så gott! Hoppas alla andra har en bra dag. Kram!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej! Förlåt för att denna text är väldigt ledsam och negativ. Jag mådde inte så bra när jag skrev den men jag försöker att vara ärlig även när jag mår som sämst. Läs inte den om du behöver något hoppfullt och uppmuntrande!


För bara några veckor sedan hade jag blivit överlycklig när jag såg resultatet som vågen visade imorse. Idag blev jag allt annat än glad. Trots att det bara var några hundra gram ner så växte oron och rädslan inuti mig. Jag blev nästan lite panikslagen av att stå där och titta på siffrorna som visade nedgång. Jag vill verkligen inte gå ner mer i vikt!

Min behandlare sa något hastigt om att "nu är säkert din sjukdom nöjd" och det enda jag kunde tänka var nej. Nej, nej, nej. Jag tänker inte ner i skiten ingen. Jag vägrar tillbaka dit. Jag vill inte bli sondmatad och få åka rullstol igen. Nej, nej och nej! Jag bestämde mig därför för att försöka ännu mer. Att kämpa ännu hårdare. Men så kom mellanmålet och jag kunde inte ens äta en extra clementin. Det gick bara inte. Jag och mamma hade en lång diskussion och ibland känns det som att hon tror att jag inte vill bli frisk. Men det vill jag, mer än någonting annat! Jag är medveten om att det inte räcker med att bara vilja, man måste göra också. Men det är som ett skal som jag själv inte kan ta mig igenom. Som en vägg jag inte kan riva. Jag är livrädd för att gå upp i vikt! Fast samtidigt så vet jag att det är det som krävs och att jag behöver det. Nu när jag sitter här och skriver kan jag helt ärligt säga att jag vill gå upp. Att jag ska gå upp! Jag köper kläder som är lite för stora för att de ska passa om några månader. Samtidigt så vill jag inte äta mer. Jag kan inte äta mer. Detta är så krångligt. Jag fattar verkligen att andra människor inte förstår sig på min sjukdom. Oftast förstår jag inte den själv heller och det är så frustrerande!

När jag inte sitter där med måltiden är det så lätt att säga att jag kan äta den där extra clementinen men när det väl kommer till kritan och jag ska äta den så fungerar det inte alltid. Jag kan inte lova att jag ska äta mer. Jag kan inte lova att jag ska äta en extra pannkaka. Oftast går det bra men ibland tar det bara stopp och då vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Om jag inte äter det där lilla extra så går jag ner i vikt och då blir både jag och min omgivning besvikna på mig. Om jag äter det där lilla extra blir sjukdomen, äthäxan och mina tankar besvikna på mig, sätter stopp för det och skapar ångest. Jag vet inte vilket som är värst just nu...

För övrigt har jag varit på dåligt humör idag. Jag har både varit irriterad och arg, förmodligen på grund av morgonens resultat. Jag försöker att inte visa det men mina känslor lyser ofta igenom ändå. Just nu känner jag mig inte så stark som alla tror...


Likes

Comments

Hej! Här kommer fortsättningen på 'Min historia'. Läs gärna Min historia, del 1 först om du inte har gjort det .


Just nu sitter jag nerbäddad i soffan på Kastanjevillan. Jag har varit inlagd här sen jag kom ut från barnkliniken för några veckor sedan och trivs mycket bra! Kastanjevillan är ett behandlingshem för barn och ungdomar med kunnig och vänlig personal. Jag får en del permissioner där jag får göra lugna saker som att gå på bio eller sova vissa nätter hemma. Det är så skönt att få sova i sin egen säng ibland! Mina föräldrar är inlagda med mig här på villan och vi spenderar mestadels av tiden tillsammans. Mina systrar kommer på besök ibland och vi brukar pyssla eller spela spel. Jag har blivit mästare på Yatzy under min period här😉

Jag har under de senaste veckorna gjort många olika tester för att kolla så att mitt hjärta fungerar bättre än det gjorde innan och alla testerna visar bra resultat. Jag har gjort EKG en massa gånger, sömnEEG, arbetsEKG och 24-timmarsEKG. Både mitt hjärta, min hjärna och hela jag mår bättre!

Efter att jag fick min sond bestämde jag mig för att jag skulle lära mig att äta på nytt, att få en nystart. Jag äter nu sex mål mat per dag, varav tre är huvudmål och tre är mellanmål. Målen går oftast bra men ibland är det väldigt jobbigt, vilket kanske inte är så konstigt. För några dagar sedan fick jag besked om att jag slipper åka rullstol överallt och har nu fått börja lite med skolarbete. Jag är fortfarande sjukskriven så jag gör mina uppgifter med hjälp av datorn här på villan. Trots att jag fortfarande får panik- och ångestattacker så har de inte varit så starka att jag svimmar, vilket är framsteg bara det.

Vad gäller mina tankar så känns det redan mycket bättre! Jag har återhämtat mig bra och äthäxan kommer inte fram lika ofta som innan. Jag kan äta det mesta. Dock finns det fortfarande mat som jag har svårt för, till exempel tycker jag att det är extra jobbigt att dricka mjölk, äta mat som innehåller grädde och äta vissa såser. Men jag har utmanat mig själv mycket och lärt mig äta saker som jag aldrig trodde att jag skulle kunna äta igen. Jag har även lyckats äta en del sötsaker och faktiskt njutit av dem.

Dessutom har jag universums bästa vänner och familj som alltid finns där och stöttar mig i allt. Det betyder så obeskrivligt mycket och tack vare dem så vet jag att jag kommer att klara detta. Jag är starkare än du tror!

En gammal bild på mig och mina närmaste vänner💗

Likes

Comments

Hej! Idag tog jag, mamma och mina systrar en shoppingtur till Kalmar. Det blev lite bråk imorse eftersom mina föräldrar hade bestämt sig för att jag inte var tillräckligt frisk för att gå i affärer en hel dag men jag hade bättre argument och lyckades övertala dem om att jag visst var pigg. Så det blev en utflykt till Kalmar i alla fall.

Vi stannade på vägen för att äta köttbullar, pastasallad och tacosås. Väl i Kalmar gick jag och min syster, Kajsa, som vanligt raka vägen till New Yorker och spenderade nästan 2 timmar där. De hade fått in massor med nya, fina vår- och sommarkläder. Sedan strosade vi en stund inne i stan och fotograferade lite. Kajsa är väldigt kreativ och tog många fina bilder.

När vi kom hem hade pappa lagat middag och bordet stod dukat. Han hade gjort klyftpotatis, kycklingfiléer, morötter i ugn, en fräsch sallad och hemlagad rödvinsås - min favorit mat!

Kvällen avslutades vid tv:n med en stor popcorn-, chips- och chillinötskål och allt gick bra att äta. Jag älskar salta snacks! Vi tittade på "Tror du jag ljuger?" och det bästa från "Time Out". Vi skrattade såå mycket och hade en härlig kväll.

Mamma, Kajsa & Emma på en rastplats i solen samt en bild på min middag😍


1. Kamoflagefärgad t-shirt från New Yorker

2. Ljusrosa spetsklänning från New Yorker

3. Glittersvart topp från Bikbok

4. Svart jumpsuit från New Yorker

5. Pösig blus från Cubus

6. Svart, tight klänning från New Yorker

Jag köpte också ett par svarta vida finbyxor från Cubus

Likes

Comments

Hejsan! Idag har jag haft en jättebra dag som avslutades med en tvårätters måltid. Till huvudrätt blev det hemlagad pizza med köttfärs, ananas, kastanj, pengarmorötter, minimajs, broccoli, tomat, lök och ost på toppen. Till efterrätt blev det en skål med Ben & Jerry-glass med browniesmak samt några hallon. Allt var riktigt smaskigt och gick bra att äta. Jag klarar detta! Jag är starkare än du tror!

Hoppas alla andra ute i världen har haft en lika bra dag som jag har. Kram❤️

Likes

Comments

Att det kommer bakslag i mitt tillfrisknande, det vet jag säkert. Men när, hur, var eller varför bakslagen kommer är omöjligt att säga. Jag har under loppet av mindre än en vecka gått och sett världens bästa biofilm - tre gånger! Nämligen Disneys nya "Beauty and the Beast". Den har varit lika underbar varje gång! Första gången gick jag med världens bästa tjejkompisar, andra gången med min bästa killkompis och tredje gången med mina fina systrar. De älskade alla filmen lika mycket som jag gjorde! Under tredje biobesöket blev det lite mer popcorn och Pringles än vad jag klarade av, visade det sig sedan. Jag mumsade på, det var supergott och gick jättebra ända tills jag kom hem. Då kom bakslaget. Äthäxan kom som en oinbjuden gäst och ställde till med rabalder. Jag fick inte i mig något mer den kvällen men tog nya tag dagen efter istället. Som tur är har jag mina fantastiska föräldrar som stöttar mig i sådana lägen. Nu är humöret på topp igen och jag har lagt bakslaget bakom mig. Jag tar nya tag och ska vinna över äthäxan! Jag är starkare än du tror!


Jag och min lillasyster innan bion


Om du inte har sett "Beauty and the Beast" så skulle jag verkligen rekommendera den. Köp dig också lite snacks, och njut av det! Kram!


Likes

Comments

Hej! Jag hade tänkt att mitt första blogginlägg skulle innehålla min historia och beskriva min resa under min sjukdomsperiod. Denna text skrev jag för några veckor sedan när jag var inlagd på barnkliniken. Den är väldigt ärlig och uppriktig och jag har försökt att berätta precis hur jag känner. Hoppas du kan ha nytta av den eller förstå hur anorexi kan påverka ens liv.


Jag trodde helt ärligt aldrig att jag, lite småknubbiga och matglada Hanna, skulle ligga här, inlagd på barnkliniken med en sond genom näsan ner till magen och diagnosen Anorexia Nervosa. Inte en chans att jag hade föreställt mig detta för några år sedan. Men nu är det så, och just nu kan jag inte gör något annat än låta sjuksköterskorna "mata" mig med noga uppmätt sondnäring sex gånger om dagen.

Hur kunde det bli såhär? Hur kan det gå så långt? Hur kan man hata sig själv så mycket och hur kan en så stark kraft ta över hjärnan att man INTE KAN göra något så naturligt som att äta? Det undrar jag fortfarande!

Under hela min uppväxt har jag känt mig stor. Jag växte fort, var längst i klassen och hatade att se på min egen kropp. För många år sedan slutade jag äta sötsaker och började träna. Allt var misslyckade försök att gå ner i vikt och jag bestämde mig ofta för att vid ett visst datum skulle jag vara smal och nöjd med min kropp. Men så kom det datumet och jag var varken smalare eller nöjdare. Jag tränar friidrott, väldigt mycket friidrott till och med, och älskar verkligen allt som har med träning att göra! Jag är diskuskastare men gillar också att gå på gymping och träna på gymmet. Jag började träna delvis för att gå ner i vikt men mest för att jag tyckte det var otroligt roligt och avkopplande. Åren gick och jag fortsatte med mina småförsök men misslyckades gång på gång med att gå ner i vikt - ända tills anorexin en dag tog över mitt liv.

Jag brukar kalla min sjukdom för en oinbjuden gäst, en äthäxa. En äthäxa som säger till mig att jag får äta så och så mycket, eller snarare så och så lite. Som säger till mig att jag absolut inte får äta vissa saker, så kallad "förbjuden mat" och att jag måste träna för att bränna så många kalorier som möjligt. För några månader sedan var det enda som var viktigt för mig att jag gjorde av med mycket mer kalorier än vad jag stoppade i mig. Det styrde hela mitt liv. Jag struntade fullständigt i allt annat runt omkring mig, skippade måltider, ljög om att jag hade ätit, gömde mat så att folk i min närhet trodde att jag åt, ljög om min vikt, hetsåt och kräktes upp maten, tränade på nätterna, tränade när jag borde varit i skolan osv. Det blev ett tvång, ett beroende som jag inte kunde få stopp på. Samtidigt plågade jag mig själv när jag var som hungrigast genom att titta på matvideos och läsa en massa recept på mat som jag brukade gilla att äta. Jag grät mig själv till sömns varje natt och orkade inte längre med livet.

En kväll bestämde jag mig för att berätta om mina problem (som jag då inte såg som problem, jag levde ju ett normalt liv, eller hur?) för mina föräldrar. Jag gick in till deras sovrum och när mamma såg mig stå där med tårar längs kinderna så sa hon bara "Jag vet, Hanna, min lilla älskling, jag vet." Då förstod jag ingenting, hur tusan kunde hon veta? Jag hade ju gömt mig bakom lager av kläder och dolt mitt sjuka beteende så mycket som möjligt.

Mamma ringde BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) och jag fick en tid bara någon vecka senare. Jag hatade att gå dit. Jag hatade att de satte upp matplaner med sex måltider per dag som mina föräldrar skulle se till att jag åt. Jag hatade mat. Jag hatade mina föräldrar för att de sa att jag skulle äta. Då skulle jag ju gå upp i vikt, och det var det absolut sista jag ville. Min sjukdom sa till mig att jag skulle bli tjock av att äta, vilket jag idag vet verkligen inte stämmer!

Jag fortsatte att rasa i vikt, flera kilo i veckan, men dolde min kropp och sa att jag mådde bra. En dag berättade jag för min bästa vän. Hon tog det förvånansvärt bra och har varit mycket stöttande. Trots allt som hänt har hon alltid varit där för mig. Jag berättade också för mina två småsystrar, som även de tog det mycket bra. Jag hade inte varit där jag är idag om det inte hade varit för dem. De är fantastiska människor som jag älskar över allt annat.

Tillbaka till min historia. Jag fick diagnosen Anorexia Nervosa och trots att jag hade börjat förstå att jag hade problem så kom det beskedet som en chock. Jag var ju inte sjuk, eller? Jag fick träningsförbud men fortsatte att träna i smyg ett bra tag till. Vikten fortsatte att rasa men jag var jätteglad över det, nu skulle jag äntligen bli smal. Jag tappade ännu mer i vikt och till slut sjukskrevs jag helt från skolan och mina föräldrar skulle vara med mig 100%, så att jag inte gjorde nått dumt, åt det jag skulle och inte tränande. De sov i mitt rum, följde med mig på toa och var med mig konstant. De höll verkligen på att gå mig på nerverna ibland. Trots att mina föräldrar vakade över mig som två hökar så vägrade eller kunde jag inte äta upp all mat som serverades. Äthäxan ville ju att jag skulle gå ner ännu mer. Hon blir aldrig nöjd, den där äthäxan.

Jag blev dagvårdspatient på barn- och ungdomspsyk och åt lunch, mellis och middag där men det fungerade halvbra. Så kom en dag när jag var så trött på allt. Jag orkade inte mer. Jag orkade inte äta. Jag orkade inte brottas med kriget som fanns i mitt huvud varje gång jag stoppade något i munnen. Jag orkade inte tjatet från mina föräldrar om jag inte åt. Allt var kaos. Jag brottades med ångest- och panikattacker jämnt och ständigt och jag svimmade ofta i samband med mat och ångest. Jag åt antidepressiva tabletter men jag tyckte bara att jag mådde sämre av dem. Till sist tog anorexin över mitt huvud så mycket att jag varken kunde äta eller dricka. Jag kunde inte ens borta tänderna eftersom jag inte ville ha något i munnen. Det var då jag blev inlagd på barnkliniken och fick en sond genom näsan och ner i magen. Precis innan jag fick sonden kunde jag varken känna eller röra min kropp. Det var som att den tillhörde en annan människa och jag kunde inte styra över armar och ben. Mina föräldrar fick nästintill bära mig till toaletten eftersom jag inte orkade någonting. Dåliga värden på EKG:et visade att mitt hjärta hade börjat ta stryk och min plus var väldigt låg.


Nu har jag sondmatas i några dagar och mina värden är mycket bättre. Det här är vändningen för mig. Jag känner nu att jag ska göra allt som jag bara kan för att bli frisk. Jag är trött på att vara sjuk. Trött på att anorexin ska bestämma över mitt liv och trött på att äthäxan ska ta över mina tankar. Jag ska bli frisk. Jag ska bli fri. Jag är starkare än du tror!


Här är jag några dagar efter jag fick min sond. Jag mådde redan mycket bättre! Pappa och jag var på promenad i solen. Det var lite bökigt att få upp rullstolen på berget men den vackra utsikten gjorde det värt allt krångel ;)



Inlagd på barnkliniken



Fyra femtedelar av min fina lilla familj💗

Likes

Comments