Träning är något som väldigt många tycker är roligt.
Känna den där första svettdroppen.
Känna att musklerna arbetar.
Känna hur hjärtat slår fortare.
Åh vad jag saknar den känslan!

Men till vilken gräns? Till vilket pris? Är det värt det om man mår dåligt under tiden? Om man känner sig tvingad? Om kroppen inte orkar? Nej! Det är det inte! Träning ska ske på kroppens villkor och man ska få energi av att träna.

Jag har alltid älskat att träna! Men när jag blev sjuk var träning det enda jag ville göra och efter det att jag fick träningsförbud för några månader sen har jag inte hittat motivationen igen. Nu får jag självklart träna men det är något inom mig som tar emot. Kanske är det att jag är rädd för att falla tillbaka i det sjuka tränandet. Eller är det att jag inte vill se hur mycket jag har försämrats av att vara sjuk. Eller för att jag är rädd för att andra ska döma mig? Eller kanske för att jag vet att gymmet har många speglar och jag har svårt att se på min egen spegelbild. Eller är det på grund av att jag tycker det är jobbigt att visa mig i tajta kläder? Visst, klart man inte måste ha tajta kläder när man tränar men jag brukade tycka om det.

Hur som helst, nu har jag tänkt att försöka komma igång med träningen igen. Jag kan ju så mycket om träning (jag har läst NIU, en idrottsutbildning på elitnivå) och jag tycker att det är så så roligt! För att få tillbaka min motivation ska jag träna tillsammans med min pojkvän. Han gymmar tre gånger i veckan och det, plus min simning, kan vara en lagom start.

Ja, jag är livrädd för att misslyckas.
Jag är livrädd för vad andra ska tycka om mig i träningskläder.
Jag är livrädd för att se min egen spegelbild överallt.
Jag är livrädd för att känna mig dålig.
Men vet ni vad? Jag måste ju testa för att veta hur det går! "Du måste våga falla innan du kan flyga". Det är knappast så att jag vaknar upp en dag och allt jag är orolig för bara är borta. Jag måste börja jobba med det någonstans. Och att börja tillsammans med min pojkvän känns bra. Små steg framåt. Förhoppningsvis kommer jag över min spärr snart och kan njuta av träningen på riktigt!💪🏼


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Lax med tomat- och pestoöverdrag, Pauluns supermix och färsk sparris är vad jag och Oliver lagade igår, 10/10!👏🏼😍

Likes

Comments

Jag tror till viss del på skrock, speciellt en skrockfylld sak: A-brunnar betyder otur, K-brunnar betyder kärlek och V-brunnar betyder vänskap, någon som känner igen det?

Såklart så undviker jag till högsta grad att gå på A-brunnar. K- och- V-brunnar är däremot något jag gärna letar efter. När jag går på en K- eller- V-brunn brukar jag säga en persons för- och efternamn. Det är nästan alltid olika namn. Det kan vara någon som jag vill bli vän med, någon som jag älskar, en kille som jag är intresserad av eller en vän som har det svårt, men oftast är det någon som jag vet behöver lite extra kärlek. Någon som kanske har problem med att älska sig själv och som behöver en extra tanke.

Idag när jag var ute och gick slog en viktig sak mig: varför önskar jag att andra personer ska älska sig själva mer när inte ens jag kan älska mig själv? Varför säger jag andra personers namn och aldrig mitt eget? Jag behöver ju lika mycket kärlek och vänskap som någon annan! Och kärlek och vänskap från mig, till mig är jag den person som behöver allra mest.

Jag bestämde mig alltså idag för att säga mitt eget namn varje gång jag gick på en K- eller- V-brunn. Jag behöver älska mig själv. Jag behöver bli mig egen vän och vara vänlig mot mig. Det kändes bra. Det var roligt att ut och gå och leta efter brunnar för att visa mig själv hur värdefull jag är.

Du borde testa! Klä på dig skorna, gå ut och leta efter brunnar, och släng en tanke på dig själv vid varje brunn för att du förtjänar all kärlek och vänskap i hela världen!❤️❤️ Du är så otroligt värdefull!

Bara några av de brunnar jag sa mitt eget namn på. Och jäklar vad det kändes bra!

Likes

Comments


"Be stupid, be dumb, be funny, if that's who you are. Don't try to be someone that society wants you to be; that's stupid. So be yourself."
- Christina Grimmie


"Always be yourself, express yourself, have faith in yourself, do not go out and look for a successful personality and duplicate it." - Bruce Lee


"To be yourself in a world that is constantly trying to make you something else is the greatest accomplishment."
- Ralph Waldo Emerson


"I just want to say to women, 'Be yourself - it's the inner beauty that counts. You are your own best friend, the key to your own happiness, and as soon as you understand that - and it takes a few heartbreaks - you can be happy.'"
- Cherie Lunghi



"To be beautiful means to be yourself. You don't need to be accepted by others. You need to accept yourself."
- Bindi Irwin

Likes

Comments

Känslor. Starka känslor.
Minnen. Hemska minnen.
Tankar. Mörka tankar.

Dessa ord beskriver min eftermiddag ganska bra. Mycket känslor idag. Många minnen och tankar som jag har försökt jobba bort kom plötsligt tillbaka. Ångesten som på senare tid har varit mildare träffade mig som ett slag i bakhuvudet. Ett slag som har orsakat en väldig huvudvärk. Och varför? Varför alla dessa känslor? Varför alla minnen och tankar? Jag vet inte riktigt men det började med att vi hade en gästföreläsare från Frisk och Fri - Riksföreningen mot ätstörningar, på besök på Intensivveckan idag. Hon var duktig och pratade om självkänsla och självförtroende. Intressant och lärorik föreläsning, men det var något annat som väckte mina känslor; hon berättade att hennes lillasyster gick bort i anorexi för några år sen. Hon dog av svält. Anorexin hade tagit död på henne. Självklart visste jag att man kan dö av ätstörningar men jag har aldrig hört någon berätta om det "in real life".

Det gjorde så ont i hela kroppen. La sig som ett tryck över bröstet. Jag började skaka. Tankarna började mala. Minnena från när jag själv var mycket sjuk spelades upp framför mig. Minnena från när jag hade bestämt mig för att jag inte ville leva längre. Det gjorde ont. Alla mina hemska tankar dök plötsligt upp igen. Och mest synd tyckte jag om familj och vänner. Tänk att förlora sin dotter/syster/vän/partner/etc till en ätstörningen. Tänk att se dem tvina bort i över 10 år och inte kunna göra något åt saken. Det väcktes så mycket känslor. En sorts ilska på ätstörningar. En ilska på alla dagens skönhetsideal. En ilska på att anorexins enda mål är att få dig död. Anorexin vill att du ska svälta ihjäl. Det låter hårt, men så är det. Och så var det för föreläsarens syster.

Jag tänker på mina egna systrar. Jag tänker på när jag hörde dem gråta från sina rum för att de var så oroliga för mig. De var oroliga för att de inte visste om jag skulle komma upp ur sängen eller inte. De visste inte om jag en dag hade bestämt mig för att sluta andas. Jag tänker på när jag låg inlagd, hade sondmatas några gånger och mina systrar kom in i mitt rum. Gråt blandat med lättnad, en form av skratt, en form av hoppfullhet. Jag hoppas ändå att de aldrig fattade hur illa det egentligen var. Jag vet faktiskt inte om någon fattade hur illa det egentligen var. Allra minst fattade nog jag. Men nu fattar jag. Jag fattar hur äckligt vidrig anorexi är. Hur dess mål är att ta död på mig. Hur den vill att jag ska plågas. Att jag ska svälta ihjäl.

Det bästa jag har gjort är att välja livet! Det bästa jag har gjort är att välja att fortsätta kämpa. Att döda anorexin, inte tvärt om. Att fortsätta när jag egentligen ville ge upp.

Jag valde livet. Och det är jag evigt tacksam för.

Anorexia, no thank you.
I choose life!

Likes

Comments

Bild från förra årets semester i Turkiet☀️

Igår fyllde min älskade lillasyster 14 år. Detta firades med chokladbiskvier till frukost, discobowling och restaurangbesök. Tyvärr förlorade jag bowlingen överlägset, men som jag brukar säga: ska man förlora ska man göra det stort och med stolthet. Efter bowlingen åt vi på Toscana i stan, mycket gott. Och för att avsluta kvällen satte vi oss hemma i soffan och kollade på familjevideos och åt tårta. Vi hittade ett band där Emma var 2 år (jag var 6) och det var så himla roligt!! Skrattade så jag fick ont i magen😂

Emma bowlar

Min pizza: kycklingfilé, gorgonzola och färska tomater🍕

Födelsedagstårta á la Kajsa och Hanna. Kärleksmumsbotten, oreokräm, hemmagjord chokladsås och olika chokladgodis på toppen. Amazing!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Sa Ta Na Ma. Sätt dig i skräddarsits, rak i ryggen och lägg ovansidan av händerna på knäna. Denna meditation går ut på att du säga Sa Ta Na Ma samtidigt som du nuddar dina olika fingrar mot tummen. På Sa nuddar pekfingret tummen. På Ta nuddat långfingret tummen. På Na nuddar ringfingret tummen. Och på Ma nuddar du lillfingret. Hänger du med? Du sätter på musiken som jag har länkat och när rösten säger Sa Ta Na Ma så sjunger du med i 2 minuter. Sen börjar rösten viska och då gör du likaså. Efter det är det ingen röst i 4 minuter och då ska du tänka Sa Ta Na Ma i huvudet och fortsätta att nudda fingrarna. Sen blir det viska och sen sjunga igen. Tar sammanlagt 10 minuter och är riktigt avkopplande!

Likes

Comments

Goooood kväll mina fina! Hoppas att ni har haft en grym fredag! Måste säga att min fredag har varit toppen. Dock är det helt sjukt att första delen av Intensivveckan redan är slut. Tiden har gått läskigt fort!

Idag började vi med Medicinsk Yoga, något som jag kände verkligen passade mig. Vi fick göra olika andnings- och avslappningsövningar som bland annat ska minska stress. Jag länkar och förklarar en övning i ett annat inlägg. Min plan är att fortsätta med det några gånger i veckan eftersom det var så skönt att bara koppla bort allt. Efter yogan pratade vi träningsfysiologi. Vi pratade om det träningstvång som många med ätstörningar har och hur farligt det är att träna när kroppen egentligen inte vill, been there, done that. Vi pratade om olika kroppsformer och vad som påverkar din kroppsform. Framför allt är det genetiskt men även kost och träning påverkar såklart. Vi slog också hål på några myter som ätstörningen för med sig. "Om jag inte svettas så räknas träningen inte" "Det är bäst att träna innan frukost" "Om jag börjar gå upp i vikt kommer jag bara att fortsätta gå upp mer och mer" "smal=lycklig". Detta är alltså bara MYTER som jag är övertygad att ätstörningen har lurat i många, inte minst mig. Med tanke på att jag har gått en Elitidrottsutbildning hade jag ändå ganska bra koll på hur kroppen är uppbyggd, även om jag ibland har svårt att förstå att min egen kropp funkar på samma sätt.

Dagens sista föreläsning kallades Affektskola. Vi fick helt enkelt lära oss mer om affekter (affekter = känslor, ish). Varför är det bra att vi har känslor och hur ska vi hantera dem? Spännande diskussionsämnen!

Likes

Comments

Helt ärligt så har jag länge varit skeptiskt till pumpapaj, passa verkligen pumpa och paj tillsammans..? Svar JA! Det gör det! Bakade denna halloweeniga paj igår och den blev mycket bättre än förväntat! Här kommer receptet.

Receptet gäller för 10 bitar

Ingredienser:

3 dl vetemjöl
2 msk strösocker
125 g smör
1 äggula

4 dl grovhackad pumpa
2 ägg
2 dl strösocker
1 tsk malen kanel
1 tsk malen ingefära
1 krm salt
2 msk vetemjöl
2 dl vispgrädde

Gör så här:

Hacka ihop mjöl, socker och smör till en grynig massa.
Tillsätt äggulan och arbeta ihop till en deg.
Tryck ut i en ugnssäker form, ca 24 cm i diameter.
Låt vila i kyl ca 30 min.
Sätt ugnen på 200°.
Koka pumpan i lättsaltat vatten 5-8 min.
Häll av vattnet i en sil, pumpan ska vara väl avrunnen.
Mixa pumpan till puré och låt den svalna något.
Tillsätt äggen ett i taget.
Blanda ner resten av ingredienserna till fyllningen och häll i pajformen.
Grädda i nedre delen av ugnen 40-50 min.
Låt kallna.
Sikta över lite florsocker och servera med vispad grädde.
Ät och njut!


https://www.arla.se/recept/amerikansk-pumpapaj/

Likes

Comments

Dag två av Intensivveckan avklarad! Dagen har bestått av väldigt mycket känslor, inte minst från min sida. Vi har pratat om medveten närvaro: När man äter ska man äta. När man går ska man gå. När man badar ska man bada, osv. Fokusera på en sak i taget. Vi har lärt oss att tugga maten ordentligt, att vara närvarande i situationer. Vad gör du när du borstar tänderna? Jag brukar göra miljoner andra saker när jag borstar mina tänder men då är tydligen ett bra tillfälle för att träna på att bli mer närvarande. Detta ska jag öva på ikväll!

Efter denna föreläsning pratade vi om ett intressant ämne, nämligen Media och Reklam. Hur mycket påverkar media oss egentligen? Vi kom fram till att det var väldigt mycket!! Hur sjukt är det inte att alla bilder du ser av modeller i tidningar är redigerade och retuscherade? Det är egentligen inte konstigt att många tror att man ska se ut så, vi matas ju med bilder av tjejer eller killar som är ändrade, som är falska. En av behandlarna berättade att det till och med är fysiskt omöjligt att se ut som tjejerna på bilderna eftersom de har för lång och smal hals i förhållande till det stora huvudet. Det är alltså inte ens möjligt, varför visar media oss något som är totalt ergonomiskt omöjligt? Titta till exempel på denna bild av Britney Spears, inte lite skillnad?! Jag tycker personligen att hon är så mycket finare och naturligare före retuscheringen!



Efter Media och Reklam pratade vi om det som jag har mest problem med; kroppskännedom och kroppskomplex. Vi fick göra en intressant övning som gick ut på att man skulle uppskatta omkretsen på sina olika kroppsdelar. Man uppskattade omkretsen på tex sin midja med ett hopprep, la det på golvet och sen mätte en kompis med ett annat hopprep och la det på mitt hopprep. Jag märkte att de delar som jag har mest komplex över också var de som jag trodde var väldigt mycket större än de faktiskt var - ätstörd tanke, jag vet. Våra ätstörningar får oss att tro att våra kroppar är betydligt större än vad de egentligen är. Vi har så skeva kroppsbilder. Sorgligt men sant! Och jag tror att även de som inte lider av ätstörningar har problem med att veta hur de egentligen ser ut. Vi fick se en spännande video om just detta. Jag lägger upp den i slutet av detta inlägg.

Mycket känslor, en del tårar och jobbiga ämnen har diskuterats idag. Men oj så mycket nytt jag har lärt mig!

Likes

Comments

Min blogg har fått äran att bli recenserad av den fantastiska, starka och otroliga @mittlivsomsofiaOm du inte redan följer henne borde du göra det med en gång! Hon skriver öppet om ätstörningar och om sexuella övergrepp. Texter som kan lära alla något. Dessutom bör du kolla in hennes video "Gestaltar mitt liv" som jag lägger upp i slutet av detta inlägg. Så jäklar stark och inspirerande video! Tack för att du har tyckt till om min blogg, Sofia!❤️

1. Vad gillar du mest med min blogg?

- Det jag gillar med din blogg är att du skriver om ett ämne som även jag skriver om, anorexi. Jag gillar din öppenhet och du är verkligen sååå otroligt stark! Jag älskar din blogg och du är en förebild för många! <3

2. Skulle du rekommendera min blogg till någon annan?

- Absolut att jag skulle! :)

3. Vad för sorts inlägg gillar du mest i min blogg?

- Dina personliga inlägg gillar jag mest, gillar att man kan få en inblick i ditt liv o så. :)

4. Finns det något som jag skulle kunna göra för att förbättra bloggen?

- Ingenting som jag kan komma på faktiskt. Jag tycker att din blogg är bra precis som den är, och jag älskar din ärlighet. :)

5. Hur länge har du läst min blogg?

- Oj, jag minns inte riktigt. Men flera månader iallafall. :)

6. Hur ofta besöker du min blogg?

- Jag besöker din blogg så fort som du har gjort ett nytt inlägg. Jag får ju upp det i mitt flöde, så jag besöker din blogg väldigt ofta. :)

7. Här kan du skriva vad du vill om min blogg.

- Först och främst: din blogg är såååå otroligt bra! Jag bokstavligt talat älskar den och jag älskar även din ärlighet. Du är en så otroligt stark tjej som förtjänar all uppmärksamhet, så fortsätt med det du gör - för du kommer garanterat att komma riktigt långt. Du är grym och bra precis som du är, glöm aldrig av det fina du. <3

Likes

Comments

Hejsansvejsan! Ligger just nu i soffan efter en lång dag på ätstörningsenheten. Det är nämligen så att jag går en utbildning, som kallas Intensivveckan, där jag och några andra tjejer med olika ätstöringsproblematik får träffas tillsammans med fem behandlare/sjuksköterska/träningrådgivare/kurator. Vi kommer att gå 9-16 varje dag denna vecka och två dagar nästa vecka.

Idag började vi med en introduktion. Helt ärligt så var det lite stelt i början eftersom ingen kände någon, men det blev så mycket bättre under dagen! Sedan fick vi testa NADA. NADA är en öronakupunktur där man sätter sex stycken små nålar i olika delar av örat (jag vet, när jag hörde detta första gången trodde jag det var ett skämt!) men det var faktiskt ganska häftigt att få testa. Det ska tex hjälpa till vid sömnproblem, lindra ångest och hjälpa till att komma ur olika missbruk.
På mig var det bara en punkt som gjorde ont, den så kallade "må bra-punken". Att det gjorde ont betydde tydligen att min kropp var i obalans när det gäller just det.

Inte mina bilder men här ser ni var man sätter nålarna och hur det ser ut.

Nästa sak på schemat var Positivt/Negativt med ätstörningar och Fysiska/Psykiska symtom. Om du är intresserad av vad som händer i kroppen vid en ätstörning får du gärna läsa bilden nedan. Har du frågor är det bara att skriva!

Imorgon väntar ännu en spännande dag av Intensivveckan!

Likes

Comments

Hej Hanna, snälla du, gråt inte. Torka bort tårarna. Du har gråtit så länge att det räcker nu. Snyt dig. Sätt dig upp. Klappa dig snällt på axeln. Lägg armarna om dig själv. Krama dig själv. Krama din kropp. För du är fin. Du är värdefull. Du är du. Du är bra. Du förtjänar så mycket bättre än det här. Du förtjänar kärlek. Du förtjänar kärlek från dig själv. Mot dig själv. Älska dig själv. Älska din kropp. Älska din personlighet. För du är bra. Du är stark. Du borde inte se ner på dig själv. Du klarar så mycket mer än du tror. Jag älskar dig. Du är så jäkla bra. Sluta hata dig själv. Försök att se alla positiva saker med dig. Försök att se dig själv från någon annans perspektiv. Från andras perspektiv är du vacker. Du är fin. Du är snäll. Du är bra. Så varför kan du inte vara det från ditt eget perspektiv också? Du förtjänar bara det bästa. Inget annat. Jag hatar att se dig må så dåligt. Det gör ont i mig. Le. Ditt leende är så vackert. Det kan lysa upp en hel värld. Le. Hanna, le. Torka tårarna. Klä på dig kläder och le. Le framför spegeln för att du är fin. Uppskatta det du ser. Du kanske inte ser ut som du önskar men det är okej. Du måste lära dig acceptera att just nu ser du ut så här. Sen kan man arbeta utifrån det. Vägen är lång och krokig. Men kan du inte se hur långt du har vandrat? Kan du inte se hur stark du är? Säg detta högt: "Jag är bra. Jag är fin. Jag är starkare än jag tror!"

Likes

Comments