View tracker

Hej!

Woop Woop! Äntligen så är det Fredag! Den här veckan så har jag gjort ganska mycket, i Tisdags så hade jag ett möte med en väldigt bra Psykolog, i Onsdag så hade jag mitt första muntliga Nationella prov i matte. På samma dag så hade jag också mitt första möte om gymnasium valet med min SYV och det gick jättebra!

Jag fick massor av information om linjen som jag ska söka till och har till och med fått chansen att få vara med 1:orna och 2:orna hela dagen nästa Måndag på den skolan som jag ska söka till.

Och för mig så är det ganska speciellt. Och nu idag på Fredag så har jag fått lära känna 2 utav mina klasskompisar lite bättre genom att ha en debatt om varför glass inte är gott. De tycker jag är konstig för att jag inte gillar glass :´(

Jag har också berättat för en kille att jag gillar honom, och jag har ångest just nu för att jag kanske inte skulle ha sagt något och jag känner mig riktigt stel och ja allmänt konstig. Men han tog det ganska bra men det känns skitkonstigt och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jo jag ska sätta på det 20 avsnittet av Ncis den här veckan,dricka te och äta ostbågar :)

Ha det gött så länge. Bye. Ps. Äntligen så är det fredag

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag och min lilla syster bestämde att vi skulle gå till kyrkan idag för att dels lyssna på våra 2 kusiner som skulle sjunga och för att vi ville lyssna på vad gud hade att säga till oss idag. När vi kom in i kyrkan så hälsade vi som vanligt på alla människor, slog upp alla låtar som vi skulle sjunga i psalmen och satte oss. 3 minuter innan gudstjänsten började så kom prästen fram till oss och frågade om jag och min syster ville gå fram och be en bön. Och jag blev förstås glad och ville säga ja direkt när hon frågade. Men jag blev så nervös av tanken så att jag tackade först nej, och ångrade mitt nej nästan direkt för att prästen sa att jag är väldigt duktig på att prata inför folk och att det skulle göra henne glad. Så jag tackade ja till slut.

Eftersom att det här var oförberett och jag inte kunde texten som jag hade fått utan till så blev alla sekunder och minuter svårare för mig att hantera. Jag blev jättenervös. Och när det äntligen var min och lill syrrans tur så lättades allt helt plötsligt ifrån mig och jag kände mig lätt som en fjäder nästan. Tills jag såg prästen. Ni förstår... Jag gillar den här prästen väldigt mycket, hon är som en förebild nästan och hon är sjukt snäll. Så jag ville inte göra henne besviken och förstöra allt genom att fega ur eller tappa bort mig i texten som jag gjorde på min konfirmation. När jag stod framför alla, så kände jag mig nästan speciell för att det är inte många som inte är med i kyrkförbundet som får be bönen. Att läsa bönen gick förvånansvärt bra för båda, vilket kändes jättebra. Efter gudstjänsten så var det faktiskt flera människor som sa till oss att vi var jätteduktiga.

Och det gjorde min dag.

Likes

Comments

View tracker