Jag bor i lilla Malung som konstig nog är mycket mindre än vad man räknar med, med tanke på att det ska vara en av Sverige största kommuner till ytan. Men trots detta så är detta ställe helt dött det finns ingenting att göra alls här och mina vänner är alltid upptagna med annat så finns inga möjligheter till att ut och umgås med någon heller. Denna kommun som faktiskt är inräknat med sälen så alltså Malung-Sälens Kommun... Det finns absolut INGENTING alls att göra här tro det eller ej men jag saknat faktiskt Stockholm på något sätt där fanns det alltid någonting att göra under dagen och där fanns det i alla fall barer som hade öppet oftare och längre. Det är hopplöst att ens försöka att hitta den så kallade sanna kärleken här och det är brist på LIV här. Och i stort sätt allting med Malung ger mig ångest, min största fiender finns här.

Som ni kanske förstår på texten ovan så har jag tankar på att flytta från denna världelösa kommun och ni kanske undrar vart jag skulle flytta och jag har faktiskt tänkt ut några städer. En av dem är Oslo i Norge för att jag alltid har varit glad när jag varit i Norge och en annan är Stockholm. Men kommer du inte att sakna någonting i Malung typ vänner och familj och det är väl så klart jag kommer men det blir varken bra för dem eller mig om jag stannar heller jag måste komma bort eftersom att jag mår extremt dåligt här och kan se folk falla efter när jag är i närheten. Och dessutom så har jag absolut ingen att umgås med här heller det är liksom helt dött vart jag än vänder mig här om kring och jag känner att det verkligen är någonting som saknas, någonting som jag inte kan hitta här.

Likes

Comments

I det förra inlägget så berättade jag att jag nyss hade blivit klar med centrallåset till bilen och bara hade en sak kvar att göra vilket ändrades ganska snabbt, så jag är bara klar med en av tre saker nu och det som började att krångla var ju så klart tändningen och rattlåset! Och bilbatteriet sluckas jätte fort när bilen är avstängd!

Jag tror att vi har hittat vad felet till hydraliken är och om vi har riktigt tur så är det bara en slang som var trasig för en sladd med ett hål i hittade vi när vi kollade lite nogranare på bilen så när jag får pengar så ska jag köpa en ny slang. Vi upptäckte också att bilbatteriet sluckas upp jätte fort när bilen är avstängd men av vilken anledning vet vi inte ännu utan vi ska kolla in det lite mer. När jag skulle starta bilen så kunde jag inte vrida om nyckeln och rattlåset var igen och gick absolut inte att avaktivera så helt plötsligt så fick vi någonting mer att göra innan jag kan besikta den! Jag har två saker som jag tror kan vara felet och det ena är att låskolven rostat ihop eller att den på någon sätt har gått sönder, och det andra alternativet som jag tror kan ha hänt så kan det också vara så att nycklarna är alldeles för utnötta för att användas!

Hittills så har vi i alla fall inte hittat några mer liksom akuta saker som verkligen måste åtgärdas för att bilen ska gå igenom besiktningen. Utan att det jag ska göra senare är något som jag själv har lust med att göra för att kunna göra den snyggare och förbättrad! Förutom att vi har tänkt att följa efter alla kablar som är kopplade till larmet och sedan sätta tillbaka det fast på rätt sätt som förra ägaren uppenbarligen inte kunde göra själv!

Likes

Comments

Jag har märkt att jag faktiskt är en del paronoid om hjälpen jag får och min tillitsbrist hjälper inte till heller precis. Jag har en daglig rädsla att vuxen psykiatrin eller någon psykolog ska skriva in mig på psyk som faktiskt är stängd alltså en sån där jag inte får bestämma alls. Varje gång när jag har gått mot psykologen eller psykiatrin så har jag varit stridsberedd alltså varit beredd att slåss för att kunna ta mig därifrån om det skulle hända att dem fått för sig att jag skulle läggas in. Det är en sak jag absolut inte skulle klara av och därför har jag liksom psykist skapat en "arme" som är redo att slåss för det jag vill och vet att jag behöver.

Jag kanske inte är så psykist stabil men en inläggning skulle bara göra det värre och det är jag helt säker på om dem skulle göra en inläggning så riskerar dem mitt och andras liv. För om jag känner mig hotad på någonting och jag gör mig stridsberedd så förlorar jag kontrollen över mig själv och det som jag får för mig att göra så händer det. Och för några dagar sen så fick jag en kallelse till psykiatrin i Mora och jag känner att jag redan har gjort mig stridsbered men jag får inte låta känslorna ta över min bedömningsförmåga.

En rädsla som jag ofta får är att dem ska få för sig att sätta mig på en stängd psyk-klinik liksom det skulle nog vara det absolut sista som hände i mitt liv och jag lovar att jag skulle hämnas efter det mot den som placera mig och även så klart socialtjänsten. Ingen i min familj tycker att det inte ens finns någon anledning till en sådan placering eftersom att jag fortfarande kan kontrollera mina tankar och det jag gör liksom även om jag har självmord i tankarna så betyder det inte att jag kommer att göra det.

Likes

Comments

Jag har tänkt igenom mitt mående och har kommit på ett beslut och eftersom att jag anser att psykolgen inte hjälper mig så tänker jag avsluta kontakten med henne och jag har tänkt att berätta det för psykiatrin när jag ska på nästa möte vilket inte är så lång tid tills nästa.

Har jag tänkt igenom mitt beslut ordentligt och ja det tycker jag eftersom att jag har tänkt igenom det ganska länge nu och haft det i tankarna i några månader. Som sagt va så känns det inte som dem kan hjälpa mig utan att jag istället ser dem som ett hinder framför mig, det dem gör just nu är att dra ut gamla minnen som jag lyckats glömma bort. Jag läser ju själv psykologi så jag vet hur det hela går till och kanske också kan vara en anledning till att det inte fungerar för mig själv.

Men jag har tänkt igenom på det hela lite och har märkt att när jag skriver musik och faktiskt publicerar dem och bloggar eller håller på med någon av mina officiella medier så lättar det faktiskt mer på smärtan än vad den gör när jag går hos en psykolog. Visst jag kan erkänna att jag absolut inte är fullärd men det är väl ingen och kan också säga att det även finns positiva saker utav att gå hos en riktigt psykolog men finns också i mitt fall i alla fall nackdelar med det.

Håller jag på att göra ett misstag och det vågar jag inte svara på ännu men jag är ju medveten om risken att det kan vara ett misstag men jag måste ju lära mig själv och inte gömma mig bakom andra det är så det fungerar ALLA gör något sorts fel ibland som kan klassas som ett misstag. Jag måste få göra misstag det måste alla annars lär mig sig inte det är så människan är skapad.

Men i alla fall nu så har jag tänkt igenom det men tar gärna in tips från andra om vad dem tycker även om det kommer vara mitt beslut i slutet av det hela. Så den dagen jag åker ner till psykiatrin så kommer jag att ta upp det men samtidigt vara beredd på kritik och deras råd och förslag för att försöka göra det bästa för mig själv eftersom att jag måste få ta in allt som hänt.

Ibland så tycker jag att det är för jobbigt att göra egna beslut eftersom att jag oftast får beslutsångest över vad jag ska välja av olika sammanhang. Men denna gång så måste jag verkligen se till så att jag väljer rätt dels för att jag är arton men också för att jag under många år har bott på behandlingshem och min åsikt inte räknats så måste lära mig att ta i tur med mitt egna liv.

Likes

Comments

Jag har tänkt att gå in på ett väldigt konstigt diskussion om mitt sex liv och allt det där som igentligen ska vara privat men varför inte liksom, denna blogg använder jag mycket för att själv psykolisera så nu har jag tänkt att diskutera lite av mitt sex liv och berätta lite om hur det är just för mig!

Jag har tänkt på en sak ganska länge nu och funderar fortfarande på det är jag sex beroende alltså har jag någon slags sex-missbruk? Ni som vet när killar blir slaka efter att dem har kommit och inte orkar mer, jag är en av dem som orkar mycket längre och även om jag skulle komma så kan jag fortfarande få stånd igen! När jag tänker efter på hur ofta jag igentligen har suget för sex så blir jag nästan förvånad över min egna sexuella lust som verkar helt obegränsat också. Vilket leder till något problematiskt JAG HAR ALDRIG HAFT EN PARTNER SOM HAR LIKA STOR ORK SOM JAG HAR vilket får mig att oftast "gå back" som en kompis brukar beskriva det. Jag vet inte alltså jag är inte så aktiv med saker här i livet men när det gäller sex så liksom finns det inget stopp och jag har bokstavligen inget slut och ingen ork när det väl gäller sex. Det finns ingen som någonsin har lyckats att tillfredställa mig helt till hundra procent jag tror inte ens att en "normal" människa skulle kunna ha så stora begär efter sex och dessutom kunna hålla i gång i stort sätt hur länge som helst och min kropp skricker bara efter mer och mer efter varje gång. En vän sa för någon dag sedan att om jag hittar en partner som verkligen kan tillfredställa mig på alla sätt och det gäller inte bara sex så är hen en keeper!

Likes

Comments

Det blev lite oplanerat att helt plötsligt åka ner till Avesta av en slump eftersom att en vän skulle åka ditt så tänkte jag hänga med eftersom att jag ändå så inte har någonting att göra. Jag åkte ifrån Malung runt fem på morgonen / natten för att min vän skulle vara där ganska tidigt utav någon anledning och vi kom fram runt 07.30 till Alvesta och resan gick ganska bra och flöt på rätt bra fast än det var en bit att åka vi pratade mycket under resans gång om allt och ingenting.

Eftersom att vi hade åkt väldigt tidigt ifrån Malung eftersom att min vän skulle på sjukhuset där och medans han gjorde sitt så skulle jag vänta i väntrummet och för att jag inte hade sovit den natten så lyckades jag att somna och vakna upp igen gång på gång eftersom att jag hela tiden hörde dörrar som stängdes och folk som gick fram och tillbaka men fick mig en liten powernapp där. Under tiden då jag halvt sov så laddade jag min telefon eftersom att vi inte visste hur länge vi skulle varit i Avesta. Min vän blev klar mycket fortare än vad vi båda hade väntat på så vi fick en liten tid boost där.

Vi bestämde oss för att det inte fanns så mycket i Avesta att göra eftersom att mina vänner som jag hade tänkt att träffa där nere in var vakna då så började vi röra oss tillbaka hem mot Malung men vi bestämde oss för att göra ett stopp i Borlänge eftersom vi skulle kolla efter lite saker eller rättare sagt min vän. Så vi stannade först på en Pizzeria där han var schysst och bjöd på mat, sen åkte vi till Jula eftersom att han skulle ha lite saker där så som eluttag för bil eftersom att hans hade gått sönder, jag kan säga att jag även hittade lite saker som jag skulle vilja ha där. Efter att vi kände att vi var klara på Jula så gick vi in på en annan liknande affär och han kollade efter samma där eftersom att han inte tyckte om den versionen som Jula hade.

Och om jag kom ihåg rätt så gillade han heller inte deras version heller utan vad jag vet så skippade han att köpa den men fick tag på andra saker han också behövde. Jag där i mot hittade faktiskt en sak som jag funderar på att montera fast i mercan nämligen en Sirén på Jula för cirka 300 spänn som jag dock inte köpte eftersom att jag inte har några pengar för tillfället! http://www.jula.se/catalog/bil-och-garage/biltillbehor/bilelektronik/signalhorn/siren-619339/​

Likes

Comments

Sen jag kom tillbaka till Malung så har jag märkt en sak och det är inte så lätt att ta in ingen i min omgivning mår bra av att ha mig i närheten. "Stefan sluta att överdriva" men det lustiga är att det någon är motsatsen till det jag underdriver nästan jag har försökt att ignorera det i åtta månader men det fungerar inte längre som i detta tillfället det bara väller över, liksom just nu när jag skriver det här så rinner tårarna bara över och jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag känner liksom hur paniken stiger i kroppen och jag vet inte vart jag ska ta vägen allting är bara fucked up och jag vet bokstavligt talat inte vart jag ska ta vägen här om dagen så stod jag på en bro och tänkte ska jag hoppa? Ska jag avsluta mitt liv här och nu? Helt ärligt så tror jag att det hade varit det bästa för alla eftersom jag bara tynger ner alla runt om mig så jag funderar på att dra till något litet ställe och bara var inomhus och bara försvinna bort. Jag har märkt att ALLA i min närhet mår skit av att ha mig där mitt liv blir för svårt för dem och det kan jag faktiskt förstå för jag orkar inte ens med mig själv. Jag känner mig helt jävla död inombords och vill bara försvinna bilder i mitt huvud snurrar runt om hur jag på lättaste sätt jag kan DÖ. Jag vet inte längre hur jag ska göra och säga för varje dag LJUGER jag om hur jag mår "-Stefan, hur mår du?" "-I´m Fine". Jag börjar få slut på utvägar för mitt psykiska mående liksom vad finns det ens att göra åt det hela? Jag mår alltid lika dåligt det finns inte ens några uppgångar och inte ens mediciner fungerar för mig det finns ingenting som kan dämpa min smärta. Jag har slutat med mina mediciner helt (utan avtrappning) och tänker avsluta kontakted med psykologen och bara skita i allt och bara se vad tiden gör med mig. Alla ska bara vet hur ofta jag bara vill avsluta det hela och bara försvinna för gott ifrån livet men det lustiga jag har inte ens råd att dö för det kostar för mycket... Och den enda jag faktiskt kunde prata med försvann också från livet vilket får mig att fundera var det mitt fel, pressade jag henne för mycket? Jag saknar henne så jävla mycket det känns bokstavligen som det fattas någonting!!! Jag har pressat ur mig själv massa text i detta inlägg hade helt ärligt bara lust att skriva med stora bokstäver "jag vill bara dö". Alla tankar bara snurrar runt hela tiden i mitt huvud hela jävla tiden och det faktiskt inte går att ta bort dessa tankar är nog för att jag har stängt in mig själv på något sätt och nyckeln försvann någonstans i mitt liv för att jag inte orkade längre. Det är så mycket jag vill skriva ut men kan inte förmulera det på ett bra sätt så jag tror jag avslutar här och försöker istället göra en del två senare framöver.

Likes

Comments

Jag har snart snusat i nio år alltså sedan jag var tio år gammal och säkert rökt lika länge och nu när jag snart ska ta ett lån så har jag räknat ut att jag kommer att vara tobaksfri i minst ett år och tänkte då samtidigt att försöka bli av med sugen efter nikotinet och generellt tobaken som bara förstör kroppen. Och under denna tiden jag håller på att försöka att sluta så tänkte jag göra en "serie" om det och på så sätt så får ni se hur det går för mig och hur svårt det faktiskt är att bli av med ett beroende.

Jag har räknat med att jag kommer att må lite dåligare än vanligt men experter säger att man ska göra någonting under tiden man försöker bli av med någon sorts beroende och jag kommer ju ha fullt upp efter låntet jag har tänkt att ta så vi får se vad som kommer att hända den tiden. Jag har sedan jag fick dessa planer redan räknat ut att min humör kommer att skifta ganska mycket och ofta under tiden eftersom att i detta fall så kommer jag inte ha någonting som jag kommer att byta ut tobaken med.

Jag kan säga att jag har försökt att sluta med tobaksvaror förut men inte lyckats men denna gång så har jag nästan inget val än att lyckas eftersom att jag inte kommer ha pengar till någon sorts tobaksvara så alltså varken snus eller ciggaretter. Och detta kommer själv klart också påverka alkoholintaget jag har också eftersom att sprit drycker är mycket dyrare än vad tobak är så kommer jag inte heller dricka så mycket kanske någon gång då jag har pengar till det eftersom att jag inte anser mitt alkoholintag lika allvarligt som mitt tobaksintag även om psykologen tyckte annat.

Om detta skulle vara intressant att läsa så skulle jag kunna börja efter den 22:a Augusti eftersom att det är då jag kommer att försöka ta lånet men det mest spännande är om jag ens blir accepted för lånet vilket kommer avgöra ganska mycket. Personligen så kommer jag att tycka detta kommer bli ganska intressant att göra eftersom att jag i detta tillfälle inte har någon valmöjlighet eftersom att det inte handlar om att jag vill utan att jag faktiskt blir tvingad på detta eftersom att det handlar om budget lyckas jag ta lånet så kommer återbetalningen suga upp pengerna jag använt på tobak tidigare.

Likes

Comments

Om ni kommer ihåg vad jag berättade i "är jag en hybrid" så kanske det blir lite lättare att förstå eller nått har själv väldigt svårt att förstå det hela om jag ska erkänna det själv. Sen några månader senare så har jag liksom förlorat kontrollen över mig själv helt både mentalt och fysiskt eller hur man ska beskriva det. Jag vet inte vad det är som händer men det blir bara värre och värre för varje dag som går och hatet eller ilskan blir bara kraftigare och kraftigare för varje dag som går. Mina pyskologen igenom åren har alltid sagt samma sak "Stefan stäng inte av dina känslor och tankar för någon dag så kommer det svämma över" och jag lyssnade aldrig på vad dem sa men snart lär det väl märkas i värsta fall.

Känner mig som en TICKANDE BOMB

Jag känner ett stort hat inom mig liksom någonting ont som inte ens går att jämföra med djävulen, något som bara vill förstöra och skada någonting som i vissa fall skulle kunna förklaras som psykopatiskt. Jag får ibland jätte konstiga och verkliga flashes eller bilder i huvudet där jag ibland dödar någon på väldigt märkliga sätt. Och ibland så försöker min kropp att liksom gå framåt samtidigt typ som den skulle vilja försöka göra det också men hittills så händer det bara när jag ser någon jag hatar eller stör mig allmänt mycket på. När dessa flashar kommer så liksom försvinner jag ett tag och blir bara tom och helt borta. Jag har hört förut att jag har haft typ "dödens blick" och dem som sätt det beskriver det som att någon/något tar över mig. Det blir typ en flash helt plötsligt och sen så försvinner jag och får massa konstiga flashes om hur jag skulle kunna döda den på rimligaste sätt. Jag kan känna allt hat inom mig liksom blandas ihop med adrenalin, rädsla och tomhet som liksom blir en bomb som bara väntar på att explodera. Denna bomb är det många psykologer, doktorer och läkare som har försökt att desarmera men ingen har lyckats med det utan den bara växer och växer Jag har nästan aldrig riktigt brytt mig om mig själv när det gäller mitt mående och har på så sätt aldrig liksom fått ur mig hur jag verkligen kände och vad som finns i mitt huvud i tankeform jag har alltid tagit hand om andra innan jag ens tänkte på mig själv och nu snart så kommer det säkert att slå tillbaka med all kraft den får tag på.. Det jag känner är ren ondska som bara rinner i mina blodådror och det liksom bara blir starkare och starkare för varje dag som går och blir bara mer aggressivt och känslan som att det finns någonting inom en som snart kommer behöva få explodera. Det hela kan liksom triggas i gång..

Det är inte schizofreni!

För er som tror att jag lider av schizofreni har fel jag har tagit såna utredningar och jag var väldigt långt ifrån för att dem ens kunde tänka på att jag hade schizofreni. För er som inte vet vad schizofreni är kan kolla upp det här: https://www.1177.se/Ostergotland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Schizofreni/?ar=True jag funderar dock på om jag ska prova att göra en ny sån här utredning.

Likes

Comments