Du som får sitta med henne kan skratta dig lycklig för av henne får du makten över hela världen. Du som kan sitta alldeles intill och höra hennes älskvärda stämma.

För hennes skratt får mitt hjärta att näst intill explodera, jag blir som stum av bara en hastig skymt av henne. En outhärdlig hetta sprider sig i min kropp och jag ser ingen, bara henne. Jag hör inget, bara ekot av hennes skratt.

Jag blir kallsvettig och mina andetag oregelbundna. Rysningarna far genom mig som elektriska stötar. Allt blod rinner ur mig, lämnar mig lealös och blek. Jag börjar ana att detta blir min död.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag kommer aldrig att glömma den kvällen. På något sätt har den blivit vacker. Det finns inga ord som kan beskriva den med rättvisa och om jag hade försökt beskriva hade det vackra försvunnit.

Allt var verkligen vackert, varför romantiserar jag det här? Varför romantiserar jag blodet? Det fanns ju inget blod, eller, jag såg det i alla fall inte.

Och det finns fler saker jag inte kan skriva om. Vissa saker kan man bara skriva om när det inte är på riktigt. Man kan försköna verkligheten i en text men en redan vacker verklighet kan aldrig bli lika vacker i skrift. Och det finns saker jag inte kan skriva om, för man lär av sina misstag.

Likes

Comments

Han får inte veta att han har övertaget.

Likes

Comments

​Du är som de andra men upp och ner. Det är såhär det ska kännas, eller inte som jag känner såklart, men den som får mig ska vara som du. Jag är rädd att det här ska ta slut innan det ens har börjat. När börjar det? Vadå det? Vad är det? Vad vill jag att det ska vara? Du och jag. Men jag är rädd att jag kommer göra dig besviken. Rädd att du kommer inse att jag bara är ansiktet du valde att fästa din fantasi. 

Vi har ingenting att förlora, jo, två dagar och en natt har vi att förlora. Inte ens en historia värd att berätta än. Om det nu kommer att bli ett "än". Jag kan inte ens njuta av det, så vad har jag ens att vinna? Jag är ju bara rädd. I samma stund som jag insåg vad du kunde komma att betyda så sjönk mitt självförtroende. Det gick på väldigt få timmar. 

Jag förlorar mig själv alldeles för ofta. På så få timmar förlorade jag mig själv, borde jag hålla i mig hårdare? Bygga murar? Jag vet att det här kommer hända mig igen men just nu ser jag ju bara dig. I mindre än ett dygn har jag sett bara dig. Så snabbt har jag förlorat. 

Jag hoppas att det är en mellantid i förlust, för den förlusten kan innebära en vinst i slutändan och det är allt jag velat det senaste knappa dygnet. Jag faller snabbt och hårt och tar god tid på mig att läka. 

Likes

Comments

Han tänker väl på mig idag? Visst måste han det. Det har aldrig gått mer än fem minuter utan att jag tänker på honom, så en liten tanke kan han väl tänka om mig?

Vidriga dag, som aldrig varit såhär vidrig förut. Jag saknar inte honom. Det var inte tanken för två veckor sedan men nu är det tanken jag är så vidrigt, vidrigt kär i.

Likes

Comments

Lovisa gick precis och allt känns tungt igen. Varför påverkar det här mig så mycket? Hur kär var jag egentligen?

Han kommer inte skriva va?

Jag ångrade att jag frågade för hennes svar kommer vara den exakta sanningen och den vill jag inte veta av.

Nej, han kommer inte göra det.

Det var så rakt, så hårt, inte ens ett ”nog” liksom ”Nej, han kommer nog inte göra det”.

Åh, så mycket hopp som ligger i det ordet. Nog. Men det fanns alltså inget hopp. Han kommer inte skriva.

Det var okej att höra när hon satt där bredvid, men nu när jag är ensam igen så gör det så fruktansvärt ont. Det är lustigt att man glömmer hur ont det gör för det finns ju ingen värre smärta. Tänk att jag trodde att jag aldrig skulle ha såhär ont igen efter L, att det var för att det vi hade var så speciellt som det gjorde sådär ont. Jag har inte ens känt M i tre veckor och smärtan är jämförbar med den jag kände när det tog slut med L. Inte för att M betyder mer, tvärtom, för att det inte är någon jävla skillnad. Det var inget speciellt. Det kommer göra ont och det kommer gå över och det kommer komma en ny och det kommer också ta slut. Det kommer alltid att göra ont. Men det kommer aldrig vara speciellt.

Jag önskar att jag hade sagt att det är värt det för mig, men det hade varit att skuffa undan mitt eget värde. Vi kan inte ha något halvt, något på hans villkor. Jag är glad att jag kunde stå upp för mig själv där och då. Jag kunde säga det rakt ut till honom, för nånstans vet jag att om jag har såhär ont nu, hur ont hade jag inte haft om vi fortsatt längre? Jag är stolt för att jag sa det, men jag ångrar mig så bittert nu. Jag vill inget annat än att ha honom, eller nej, fel. Jag vill inget hellre än att vara hans.

Hans, och ingen annans.

Den tryggheten går inte att byta ut mot någonting i hela världen. Jag saknar den tryggheten och jag saknade den redan när jag hade den med L, det var därför det tog slut ju. Men med M tänker jag nu att den hade funnits om vi bara fortsatt. Det är klart jag tänker så nu. Man vill alltid ha det man inte kan få. Om jag verkligen hade velat vara med honom så mycket som jag tror nu, då hade jag aldrig kunnat säga de där orden till honom. Att det är sista gången vi ses och att han inte får säga att han kommer sakna mig. Jag är rädd att slitas ifrån en potentiell trygghet utan att ha en, ja, trygghet att falla tillbaka till. Eller en backup.

Lovisa sa att det nog är bra att ha någon sorts mur. NOG. För att ingen ens ska kunna göra en så ledsen, men om man har murar kan ju ingen heller göra en så glad. Gjorde han mig ens så glad? Är det inte bara så jag tänker nu för att jag saknar min potentiella trygghet? Jo, det är nog så. Nog! Det finns en chans, ett hopp, om att han faktiskt var den rätta.

Likes

Comments

Jag kan inte skilja kärlek från självskada.

Men samtidigt är detta kanske bra för mig? En trygghet på distans och tid för mig själv. Det kommer visa sig antar jag men just nu är han det finaste. Han är allt jag önskade att L var, hur ofta stöter man på en sån?

Gud jag vet att det här är fel fokus, det handlar nog inte ens om honom(?), det handlar om att jag alltid måste vara kär för att det är lättast att lägga tyngden där. Hellre ett hjärtekross än tusen saker att vara ledsen för.

Han kan få vara min sorg. Verkligen. Jag vet ju redan att han kommer såra mig, men det är okej för han kan få vara min själskada också. För det är väl kanske inte så stor skillnad mellan kärlek och självskada...

Likes

Comments

Du sa att det såg ut som att jag skulle börja gråta men jag försäkrade om att jag inte gråter över sånt här.

Jag vill att du ska veta att jag visst grät.

Jag vill att du ska veta att jag grät så mycket att det skvätte på kinderna när jag blinkade.

Jag vill att du ska veta att jag inte klarade av att duscha, jag kunde inte låta dig försvinna riktigt än.

Jag vill inte att du ska veta hur illa jag luktade när jag väl bestämde mig för att skölja bort din doft från min kropp.

Jag vill att du ska veta att jag ångrar den, duschen.

Likes

Comments