View tracker

Jag får stress, jag klarar inte av att bo med mamma för hon är sjukt otrevlig och dampar på mig hela tiden och åh jag vet inte ens, hon drar ner mig så sjukt. Men liksom jag får inte bo hos pappa som det är nu med Mia men det är ju hon som FUCKING håller på?? Hon snackar om mig med Liv och Liv försvarar inte ens mig... Det är helt och hållet min familjs fel att jag mår som jag mår och INGEN tar ansvar? De kan skylla på att jag snart är arton men de har ju aldrig tagit ansvar?? Jag gör inte ens något mot Mia?? Det är hon som har problem ju? Jag har hormoner, ångest och depression. Vad fuck har hon att skylla på?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag blir så glad, jag kommer klara mig genom det här, det vet jag och jag vet att mina vänner finns här, det vet jag. Jag vet inte om min sida skulle tas men det handlar kanske inte om sidor? Jag vet att om bara några dagar är jag stark NOG, nog att kunna ta tag i lärarna, nog att kunna söka jobb. Bra nog att få ett jobb, en lägenhet. Bra nog. Det är faktiskt ett jävligt bra ord. Jag är bra nog. Och jag kommer lyckas i livet för livet handlar väl inte om målet utan om vägen dit, eller nån annanstans eller vad de nu säger. Just i denna sekund är jag tacksam över att jag känner den där lilla känslan av glädje och hopp i kroppen. Jag är tacksam att den är här nu oavsätt hur jag känner om två minuter.
För jag vet någorlunda hur jag ska ta mig fram, inte hur jag ska nå DIT, men hur jag ska ta mig fram i livet. Där tvivlar jag inte på mig själv. Jag vet att pengar kommer finnas för att jag jobbar HÅRT. Jag vet att jag inte tänker låta mig leva ett odugligt liv när jag har medlen för att leva hur bra som helst. Och jag vet att jag tar mig ur det här. Jag vet det men jag måste ge det tid. För det kommer inte lösa sig innan jag är fri och det är jag inte än på ett tag. Jag är fortfarande lycklig.

Likes

Comments

View tracker

Det kaosar, det är det. Mamma kaosar, pappa och Mia, Liv och skolan. Det är kaos och jag kan inte ta mer kaos. Det var därför jag gick. För du kaosade, ni kaosade. Inte jag. För jag är inte en del av den där sikten.

Jag tänker inte be om ursäkt för jag är besviken på dig, säg inte att du ska finnas här för mig igen. Aldrig mer för du kan inte leva upp till det. Du orkar inte med mig men något gör att du inte kan släppa. Du vill inte men nånting får dig att stanna. Att du älskar mig? vet inte.... Jag tror att du är rädd för det här är det enda du vet, det enda vi vet och hur jäkla dåligt skulle det inte bli utan våra finaste stunder? Det är vad jag tror, men jag är, tyvärr, mer än mina fina sidor

.Men jag sitter och ler även fast vi bråkat igen, du får mig att le ändå. För jag vet ju att det inte hade gjort lika ont med någon annan, det hade inte krossat mig som det här gör.

Likes

Comments


Jag hatar M för att hon vill må sämst. Jag hatar N för att hon verkar må bra.

Vad tänkte jag på? jag kan inte göra några skoluppgifter? Jag sover, bara sover. Jag hatar alla som känner såhär för det är MIN känsla.

Likes

Comments

Alltså det här är nästan overkligt, jag är glad? Alltså bara typ normal antar jag.... Trodde detta skulle bli piss eftersom jag trappat ned på medicinen pga att jag är så trött. Men jag mår så så bra, är typ taggad på livet, eller nej det var en överdrift, jag är taggad på min närmsta vardag typ... Mitt mål är att göra alla skoluppgifter nu innan jul. Det är ett rimligt mål, verkligen rimligt. iiiiiiihhhhh.


Likes

Comments

Jag vet inte vad självskadebeteendet är, men jag vet att det är här. Är det att jag är med L eller är det att jag tänker på M?

Jag stöter bort er nu, för jag ser mig själv genom era ögon och GRATTIS, ni slipper mig. Det gör inte jag.

Jag är så trött på att kämpa, jag kämpar för att komma upp på morgonen, kämpar för att ta mig iväg, kämpar för att hålla tårarna inne, kämpar för att inte skratta... Jag måste kämpa för att Karin ska se mig, måste kämpa för att rollen jag fått ska bli något, det känns verkligen som att hon gör det här med mening. Jag orkar inte.

Jag tror att folk ser mig som stark, eller nej, förut gjorde folk det. Folk ser mig som utåt och glad och svag, för jag lyckas med fasaden men har dörren på vid gavel ändå.

Jag vill att ni ska sluta läsa, bara sluta prata med mig, sluta existera i min verklighet, i mitt huvud är ni inte heller välkomna. Men samtidigt hade det inte varit detsamma utan er.... Jag låtsas inte den här gången, men ni ser ändå inte. Jag vill inte bli sedd. Jag vill tona ned och låta er tysta mig. Jag vill tystas.

Likes

Comments

Jag är så inkonsekvent, jag leker med känslor, både andras och mina. Jag vill bara ta ett djupt andetag och ta tag i skit men det går inte. 

Jag gillar sättet min kropp hanterar ångesten, jag sover sover sover. Jag får vara i drömmarna istället, där är min verklighet just nu. 

Jag ska ta bort negativitet som påverkar mest just nu, känner mig som största tönten när "negativitet" är en kille haha, jag är fan sjuk i huvudet. 


Likes

Comments

Det är så jäkla orättvist att jag ska känna såhär nu. Mitt liv har inte ens börjat och jag har redan velat avsluta det. Det är så sjukt att jag ens skriver så. Jag minns hur jag såg världen när jag var liten, och jag tänker på det ofta, vad hände med den lilla tjejen? Det är för mycket av henne kvar och för mycket som är borta.

När det sviktar såhär är allt jag vill att skriva till honom, eller nej, det är väl en gammal vana och inte alls det jag vill. För det vi har/hade är destruktivt. Det kan inte vara kärlek, det kan det bara inte. Det fanns en stor tomhet hos oss båda som vi försökte fylla med varandra men nu måste vi istället fylla tomheten efter de andra. Vi var insnöade.

Han sa att jag skulle varit död utan honom. Jag tror inte på det. Helt ärligt kan det inte vara så för vad jag vill är ju att leva. Om det vore sant så måste jag bort från honom, om han tror att det är sant. Jag kan inte vara beroende av honom så. JAG, mitt liv, kan inte bero på honom och han får inte tro det heller.

Jag tror att han också känner trycket över bröstet nu. Det är nu det dör, det vi hade. Vi båda känner nog nu att det är över. Men jag måste fortfarande skriva NOG. fan

Likes

Comments

Jag tar det för långt hela tiden. Varför blir det såhär? Det kan aldrig stanna vid det roliga? Varför kan jag inte få dem att förstå? Det är ju dem det är fel på men ge men en jävla chans.

Bara sätt dig ned och se på mig. Det är allt jag ber dig om. Bara lägg dig bredvid mig och känn. Det är allt jag ber dig om. Bara säg vad du behöver för jag ger dig det, jag lovar. Ge mig en chans så lovar jag dig att du inte kommer att ångra dig. Snälla ge mig bara en chans.


Likes

Comments