Ovädret började redan igår så under gårdagen blev bara Cimara riden... Idag vet jag inte hur det blir med ridningen heller. Åker på årets första träning med Cimara ikväll men Smulan vet jag inte om det går att rida henne eller om jag ska låta henne vila en dag till. Blir dock tre dagar vila för henne då så helst skulle jag vilja rida henne en sväng idag...

Morgonfodrade i morse, släppte ut två av fyra hästar någon timme senare men mina två hästar fick faktiskt stå inne till kl 12 och även äta lunch inne innan dom fick gå ut i stormen. Så blir några timmar ute idag men dom såg inte jätte missnöjda ut över att stå inne utan tvärt om så såg dom inte nöjda ut när dom fick komma ut i hagen. Fick bli inne täckena på under utetäckena. Så dubbla täcken med dubbla halsar haha så fryser dom garanterat inte! Sprungit lite fram och tillbaka till stallet hela dagen känns det som. Har mockningen kvar, försöka rida Smulan en sväng om det går annars får hon bli ompysslad bara. Sedan göra klart för insläpp och ta in dom runt 4. Efter det packa och göra klart för att åka på träning med Cimara. Ska bli så skönt att komma igång med träning igen! Kör som alltid fast plats varje vecka så hästarna kommer få turas om att åka på träning. Sen kommer Svante Johansson regelbundet till samma ställe så blir gott om träning för båda hästarna. Ska försöka få lite film från träningen ikväll!

Hästarna klara för hagen idag.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Något jag tycker är otroligt viktigt om man vill utvecklas och komma längre i ridningen är att ha mål och delmål. Även fast man tävlar eller inte tävlar så kan man sätta upp mål för sin ridning eller aktivitet med hästarna.

Just i detta inlägg har jag valt att dela med mig av just tävlingsmål och lite delmål som jag har just nu. Kommer skriva för båda hästarna lite tankar och funderingar samt vad målen är med dom.

Målet för hela året tänkte jag börja med. Cimaras mål för detta år är att rida 1.30/1.35 stabilt samt debutera 1.40. Är det ett tufft mål? Absolut men jag är övertygad om att målet är uppnått innan årets slut om inget kommer i vägen såklart. Målet för Smulan för detta år är att rida 1.10/1.15 stabilt och felfritt. Lite lättare mål för hennes del eftersom hon aldrig är tävlad innan så sätter jag det så att jag vet att vi klarar av det. Når vi mer än så är det toppen!

Delmålet för februari, Cimara - Rida första tävlingen 1.20 med bra känsla och debutera 1.25. Smulan - Tävlingsdebutera med bra och godkänt resultat.

Delmålet för Mars, Cimara - Rida stabila 1.20 och 1.25. Rida för felfria rundor och göra henne klar för 1.30. Smulan - Rida stabila rundor tom 1 m. Fokusera på felfritt och bra känsla.

Delmålet för April, Cimara - Debutera 1.30 Sundbyholm. Smulan - Debutera 1.10 Sundbyholm.

Delmålet för Maj, Cimara - Genomföra Norrköping Horse Show och International Horse show tom 1.30. Smulan - Här är tanken att hon ska börja gå avd A klass.

Så långt har jag satt delmål. Efter vägen sen kommer jag sätta lite mer mål och lite nya mål med detta tycker jag är en bra och rimlig början som jag ska jobba efter. Vad är dina mål för året och vad gör du för att uppnå dom? Tell me.

Cimara Kumla sommaren 2017


Likes

Comments

Efter Chatta var inte direkt tanken att börja leta häst på ett tag först jag kände mig mogen till det. Ändå var det ett par hästar som dök upp framför mig och några blev provridna redan under december. Och det blev just Smulan som hamnade hos oss den 28 December.

Var jag redo för ny häst? Nej... Dock kändes det som att jag inte kunde tacka nej till denna häst. Både mamma och jag sat att detta är en Sanna häst. Att vi sedan la ett bud på henne som var ganska mycket mindre än vad dom begärde och vi fick ett väldigt bra pris gjorde att hon fick flytta hem till oss snabbt efter Chatta.

Smulan är ett sto f. 2011 och heter egentligen Crecora Lass. Hon är import från Irland med okänd stam. Då kanske ni undrar varför jag köper en irländare med okänd stam? När jag letar häst eller kollar på hästar så letar jag trevliga individer som jag tror har ett bra tävlingspsyke och kapacitet att kunna tävla lite högre. Jag tittar inte mycket på stam eller vart den kommer ifrån. Sedan är det klart att det är supertrevligt med en bra stam och även svenskfödda hästar. Trots det så har det varit importer hos mig senaste 5 åren.

Men mer om Smulan så är hon stor, 170 + i mankhöjd. Ganska kort och kompakt och känns absolut inte tung att rida. Mer studsig och framåt. Hon är väldigt pigg och framåt. Har en otroligt bra inställning till hinder och totalt otittig. Väldigt, väldigt grön. Har inte gjort alls mycket i sitt liv utan man får se henne lite mer som en 4 åring. Har svårt för att slappna av och jobba korrekt i ridningen så det är något vi jobbar mycket på. Hon gör otroliga framsteg dagligen skulle jag säga och är en väldigt trevlig häst i både ridning och hantering.

Man skulle kunna säga att hon är ganska lik Chatta i ridningen på vissa sätt. Hon är lik i steget, mycket framåt och studsig fast mycket större. Dock var Chatta hetare och vassare i humöret vilket Smulan inte verkar vara. Man fick jobba mycket för att få Chatta avslappnad och det får man göra här också. Skulle säga lite att jag passar som handen i handsken på Smulan bara att vi behöver rida ihop oss lite mer såklart. Väldigt kul att få rida en häst som behöver ridas på liknande sätt som Chatta så att jag ändå kan få känslan lite av henne. Dock kommer såklart ingen häst någonsin kunna ersätta Chatta på något sätt. Chatta var väldigt speciell.

Så vad tror jag om Smulan och vad är planen för henne? Hon är en oslipad diamant. Hon behöver få tiden att stärka sig och utvecklas i sin takt så tror jag att det kommer bli jätte bra. Kommer ta iväg henne på lite träning inom kort. En pay and jump är planerad och även tävlingsdebuten är planerad och inom räckhåll. Lite mer om mål osv tänkte jag ta i ett eget inlägg som jag redan planerat att skriva om. Både Smulan och Cimara så det kommer komma upp! Några frågor om nya tillskottet i stallet så är det bara att fråga på 😃


Likes

Comments

Inlägg på instagram den 4e December och någon dag, dagar därefter la jag upp nästa inlägg offentligt på facebook...


"Idag tog livet en total tvärvändning på några få sekunder. Idag har himlen fått en ny lysande stjärna. Den starkaste någonsin. Efter idag kommer jag inte vara hel igen. Snart skulle vi haft 4 år tillsammans. Ingen någonsin kommer kunna ersätta min älskade Chattanooga. Ingen annan är som du. Sov gott 💕"

" Jag vet att många är chockade över det som har hänt. Det är vi också. Ena dagen var hon helt frisk och fräsch och andra dagen är Chatta borta. Då jag tycker att det är otroligt jobbigt att prata om det och det är många som frågar och undrar så skriver jag ut ett inlägg här så hoppas jag på att era frågor blir besvarade. Undrar ni något får ni gärna fråga här eller privat meddelande då det är lättare så än om jag träffar er.

Som alla nog redan vet så bröt Chatta hovbenet i mars i år. Prognosen var dålig och hon fick stå på boxvila i hela 7 månader utan att få gå ut. Efter mycket om och men så blev hon friskförklarad trots att veterinären tyckte tidigare att det var dags att ge upp så kämpade vi på och fick henne frisk! I två månader hann jag sätta igång henne mycket försiktigt och nu på slutet hade vi fått galoppera lite och vi var inne och nosade på att få komma igång och rida som vanligt inom kort. Tävligscomeback var planerad i slutet av februari och 2018 skulle vara vårat år. Hon kändes så otroligt fräsch och det var ingen som kunde tro att hon varit skadad så länge!
I lördags red jag ut henne i skogen, kort bit. Var ute bara ca 15 minuter. Tog någon galopp och hon var så pigg och glad. Hoppade och skuttade, stod på bakbenen som hon alltid gör ute. Vid ett tillfälle på en stig på ett kalhygge så hoppade hon in i några pinnar och grenar som låg från ett nerhugget träd. Inget mer mer det så fortsatte vi den sista lilla biten hem utan att känna något lustigt. Vad jag inte kände då men som vi såg när vi kom tillbaka till stallet var att hon blödde jätte mycket runt ena bakbenet och hoven. Vi tvättade av det jätte noga, lindade om det men kunde inte riktigt lokalisera vart blodet kom ifrån. Vi och en till i stallet trodde att det kom från hoven och att hon trampat på något så vi la ett omslag runt hoven.
Dagen efter var hon helt fri från hälta, inte heller varm eller svullen... Hon fick gå ut i hagen men fick en vilodag från ridning. När jag tog in henne söndag eftermiddag så var det fortfarande ingen hälta, svullnad eller värme...
På kvällen sen var hon jätte svullen, superhalt och varm. Vi trodde starkt på att det blivit en hovböld då det kom så plötsligt och symtomen var det samma. Samt eftersom vi trodde att hon hade trampat på något. Ringde därför kliniken på morgonen efter då igår måndag och fick tid direkt.
Sagt och gjort åkte vi dit för att få det vi trodde var en hovböld fixad så att vi kunde åka hem igen. Men inget hittades på hoven... Utan efter att ha rakat hela nedre delen av benet kunde vi hitta ett sår (notera att såret var knappt 1cm i diametern stort...) Tvättade såret, kollade över henne och tillslut tog prover på ledvätskan och det var då de upptäckte att kotleden var mycket skadad...
Efter även ultraljud kunde man se att en artär även hade skadats och därav att det blödde så otroligt mycket från det lilla såret som inte ens gick att se till en början. Det såg riktigt illa ut.
Vi fick två alternativ, åka direkt till skara eller Strömsholm och operera minst två operationer. Hon skulle då bli inskriven där ett tag med max 70 % chans att bli bra. Efter detta väntade månader av boxvila igen.... Eller också så skulle hon få avsluta livet där och då.
Detta var det svåraste beslutet vi någonsin tagit. hur tar man ett sånt beslut om någon man älskar? Det tog oss minst en timme att komma fram till ett beslut. Vi hade sedan tidigare lovat att om hon skulle skada sig illa igen så skulle vi inte låta henne genomgå något så svårt igen som vid hovbensfrakturen och 7 månader boxvila. Det var även i detta läge bara knappt två månader efter att hon fått komma ut... Hon mår inte bra av att stå inne... Vi VILLE operera henne. Men för HENNES skull valde vi att hon inte skulle behöva genomlida något sånt här igen... Speciellt inte när det var så osäkert att hon skulle bli återställd. Så hon fick somna in.
Jag känner skuld. Jag känner att jag gav upp och svek henne, Att jag inte borde ha ridit henne där i skogen blad alla dessa pinnar. Jag känner att det är mitt fel och att det är otroligt tragiskt allt. Vi alla mår otroligt dåligt och det kommer ta tid att må bra igen. Ingen kommer någonsin att kunna ersätta min älskade Chatta... Nästan 4 år tillsammans och hon har satt sig så varmt om hjärtat.
Nu har ni fått mer om vad som har hänt och jag hoppas ni förstår att jag gärna inte pratar om det när ni träffar mig."

Vart ska jag börja... Att läsa mitt eget inlägg får mig direkt i tårar. Det känns som att jag fick låna henne på bestämd tid. Efter allt kämpande med hovbensfrakturen där hon blev bra trots alla odds mot oss. Att jag fick sätta igång henne och rida henne igen. Hon fick gå ute i hage igen efter 7 månader på box... Hon kändes så fräsch, oförskämt fräsch för att stått inne så länge. Vi kunde börja nosa på ett nytt år där vi skulle komma tillbaka som vanligt. Så tas hon ifrån mig men en hemsk skada direkt igen. Båda dessa fall bara ren olycka... Det rörde väldigt många hjärtan när jag gav beskedet att hon inte finns mer. Otroligt många ledsna och otroligt många stöttande ord, meddelanden, kommentarer osv. Alla tycker att vi gjorde rätt beslut att låta henne få vandra vidare. Ändå känns det så fel. Funderar varje dag på om vi skulle ha opererat. Men då hade jag varit självisk för att jag inte klarar av att förlora henne. Det kanske jag hade gjort i alla fall efter operationer, bara dragit ut på det onödigt mycket... Varje dag är fortfarande svårt. Mycket tårar, tankar och saknad så det gör ont. Min älskade Chattanooga. Den starkaste lysande stjärnan på himmelen. 🌟❤

Jag hoppas att detta gör klarhet för er och nu vet ni som inte sett det tidigare att Chatta kommer ni inte få följa här längre tyvärr. Skulle det vara några frågor kring det hela är det bara att höra av sig så ska jag svara så gott jag kan.


Likes

Comments

Just nu är det verkligen fruset överallt. Vägar, ridbanan, skogsvägar, skogen och tillomed de flesta fält är dåligt underlag på. Det regnade på tok för mycket innan det frös på och nu har det varit fruset i över en vecka... Gör det jag kan för att hålla igång hästarna så gott som det går. Har åkt varsin gång till ridhus. Vissa dagar blir det bara skritt ut på vägarna men nu har jag hittat ett hyfsat bra fält att kunna jobba dom på inte allt för långt bort från stallet men ändå kanske 15-20 min skritt dit och den tillbaka. Så tar mycket onödig tid att skritta totalt mellan 30 och 40 min för att jobba dom på fältet.

Cimara reds andra dagen på det fältet då jag lät henne busa av sig där igår också. Smulan blev dock första dagen på fältet idag då jag ville ha med sällskap första gången jag tog ut henne på ett fält så mamma följde med. Hon skötte sig dock otroligt bra så nu vet jag det! Cimara skötte sig som vanligt också på topp och båda hästarna kändes fräscha och fina. Väldigt pigga båda två men det är inte så konstigt eftersom dom inte går jätte hårt just nu. Dom fick jobba lite på volt i trav och galopp. Mycket nyttigt för båda, speciellt för Smulan att få jobba på volt utan väggar eller staket att "luta" sig mot utan måste vara helt inramad och jobba på sin egen balans. Dessutom lutar fältet en del vilket även är bra att få jobba i nedför och uppför backe. Cimara sköter det där jätte lätt då hon är otroligt balanserad och inramad mellan mina hjälper men även Smulan gjorde det mycket bra! De fick även sträcka ut uppför backen ett par gånger och Cimara fick även jobba samlad galopp nedför.

Nu undrar ni säkert vem Smulan är som följt mig sedan innan. Det ska jag ta i ett eget inlägg som kommer upp inom kort! Nu blir det dock sova eftersom jag jobbat min andra jobbnatt av 4. Slutade 07 i morse och har varit i stallet sedan jag kom hem så riktigt trött nu. Kommer sova tills det är dags för tredje natten så det är hur resten av lördagen ska spenderas för att orka två till!

Smul på fältet idag. Hon var wow! (Tyvärr dålig kvalité på bilderna)


Likes

Comments

För ett tag sedan skapade jag denna blogg igen utan att publicera eller lägga fram att jag funderade på att börja igen. Efter lite fundering så tänkte jag ge detta ett försök igen. Jag skulle satsa helhjärtat på blogg igen under 2017 men efter otroligt mycket motgångar under året så las det åt sidan. Det fanns inte glöden till att dela med mig av min vardag hos hästarna efter smäll på smäll som blev motgång på motgång. Trots det så hade jag ändå ett väldigt bra år tillsammans med Cimara.

Nu är det nytt år vilket såklart även betyder nya möjligheter och detta år kommer verkligen bli nytt för mig. Mycket har förändrats och kommer inte att bli det samma igen. Kommer dela med mig av det i ett eget inlägg inom kort. Men nu tänkte jag försöka dra igång en blogg igen för att se om glöden kan finnas här igen. Året kommer bli helsatsat på hästarna och tävlingar som jag ser fram emot väldigt mycket och varför inte dela med mig av året och mina dagar här. Under 2015 och 2016 var då jag bloggade som mest och det blev väldigt lyckat. Om det blir lika lyckat denna gång återstår att se. Om inte annat kul för dom som vill följa min vardag även om det inte blir jätte många. Så tanken är att jag kommer dela med mig av hästarna, träningar, tävlingar, lite av min vardag och annat runt omkring allt. Sedan får vi se vart det leder med denna sida. 😊

Cimara Superhelgen Ridklubben Udden 2017 1.20


Likes

Comments