Januari och nytt år. Nya tider nya

Januari, den månad då klockorna stannar! Ja, i mitt tycke den månad som känns svårast att hantera. I år har det antingen varit grått o regnat eller svinkallt o snöat. Däremellan har det varit snorhalt och oridbart.

Filippas har promenerat och promenerat. Mighten har skrittat och skrittat i ultrarapid i det hala väglaget och Spider som är oskodd har bara gått i hagen.

Själva har vi burit vatten i kubikmeter. Dels har vi inget rinnande vatten utomhus vintertid och sen är det en bit till ena hagen där våra hästar går varannan vecka under byggnationen av ny hage. 4 hästar dricker ju en del och vissa dagar är vi där och fyller på 2 gånger för att de alltid skall ha tillgång till rent vatten.

Filippas har ju fått magsår och till följd av detta tappat massor i vikt och nästan alla muskler. Provsvaren kom tillbaka med bra resultat tack o lov så inget annat som ligger o stör. Vi har fått mycket goda råd av både veterinär och tränare och har tänkt om en del med kosten. Byte av kraftfoder och lite tillskott och lite fler utfodringstillfällen samt alltid lite lucern i magen innan arbete. Sakta ger det resultat. Lite mer kött på benen är det allt även om det är långt kvar.

I fredags tog Evelina första ridturen på en månad. Både ponny och ryttare var så nöjda! Filippas lyckades tippa ur Evelina ur sadeln, och när de kom hem så sa Evelina att hon var säker på att Filippas skrattade åt henne. ❤🐴

Eftersom Johanna har jobbat en del denna veckan så har Evelina även motionerat Herr Tapir. Äntligen blev det OK underlag och äntligen gick det att rida alla gångarter. Lycklig Herr Tapir som kom hem från ridturerna .

Spider, ja han har roat sig med att plocka av Porthus grimman...och Porthus har återgäldat vänligheten. Minst och störst i stallet har verkligen roligt tillsammans.

// Den ömma modern som har lite väl mycket i huvudet just nu.


Översta bilden är på Evelina och Filippas på väg ut. Lika lyckliga båda två.

Sen är det Evelina och Mighten och sist och minst samt störst...nöjda killar som hjälpt varandra av med grimmorna.

Likes

Comments

Stallet skall få nya fina hagar. Under tiden hagarna dräneras och fylls med nytt material är det bara en stor plätt med lera. Mycket djup lera!
När fyllplatsen varit frusen en stund så går det utmärkt att ta genvägen över där för att komma till en av hagarna. När det inte är fruset.....well då är det bottenlöst.

Lördag morgon var det visserligen frostgrader och när Johanna skulle släppa ut hästarna gick det bra att gena på rätt ställen. På väg tillbaka genade hon på fel ställe....och fastnade!
Hon sjönk och sjönk...och inga stövlar hade hon på sig utan jodphurs. Jepp...mysigt!

När hon kom tillbaka till stallet efter en bra stund hade hon lera upp på halva vaderna och ner i skorna. "Jag fastnade" fick vi höra!
Hon berättade att  hon satt fast rejält och inte kom loss.  Men så hade hon en lösning...Hon valde att lägga sig ner på marken och på magen dra sig fram med händerna tills hon var loss och kom upp på fast mark.  😨👍😨
Jag kan riktigt se det framför mig.  Tänk er grannarna om de kikade ut ur fönstret denna arla morgon och såg henne kräla fram i den härliga sörjan.  😂
Johanna berättade att många tankar gick genom huvudet innan hon kom loss. En av dem var att ringa brandkåren så de fick gräva upp henne 😆
Nu löste hon ju det galant ändå men jag önskar ändå att hon kunde ringt mig så jag fick komma och filma. 😉😆
Så kom ihåg...fastnar ni i lera så lägg er ner och fördela vikten och kravla för livet!

//Den ömma modern som funderar på om flytväst och isdubbar skulle behövas till den älskade dottern?

Fyllplatsen strax före jul. Nu är det ännu mer jord och lera på plats. Inte ett ställe man vill fastna på.

Likes

Comments

Ja, så heter han vår Mighten eller Herr Tapir som vi kallar honom.
Den ståtliga svartskäcken som den ömma modern såg på FB första gången. 5 dagar efter den händelsen flyttade han hem till oss. Ett beslut vi aldrig ångrat!

Han är inte alltid så lätt att tampas med. En fast hand med fingertoppskänsla är det som behövs. Herr Tapir är absolut inte elak men han är retsam och envis.
Något vi tyvärr märker av i lastningen. Han har gjort enorma framsteg men än är han inte riktigt klar. Mitt i vintern har vi inte riktigt tålamod att hantera detta så det få vänta just nu.

Herr Tapir blir 10 i år men han har mognat sent. 😆 Som en liten buspojk beter han sig för det mesta. I boxen försöker han se grym och farlig ut men kommer av sig när man frågar vad han gör. Dock lyckades han tugga lite på Evelinas kompis häromdagen. Mest av misstag skulle jag tro. 😉

Det är ingen häst med fantastiska rörelser utan tvärtom är han ganska markbunden och lite tung. Men galoppen är helt OK och han hoppar förvånande bra.

Mighten ägs av Jeanette som även har fött upp honom. Hon bor i Halmstad men har gett oss förtroendet att förvalta denna goa häst. Vi är så tacksamma för varje dag med honom. Det är verkligen inget vi tar för givet då vi förra året höll på att mista honom. Ryggen och bakknäna krånglade och initialt fick vi beskedet att det var bättre att ta bort honom.. Men efter en heroisk insats av vår fina veterinär Cecilia Grahn så fick hon honom frisk igen. ❤

Vi är så tacksamma för detta!

Johanna rider mest ut i skogen med honom men Evelina vill försöka tävla lite, men där är det svårt att få ihop tiden. Oavsett så verkar han ganska nöjd och tillfreds där han går i hagen tillsammans med våra andra hästar samt med bästa kompisen Porthus.

// Modern som tror att Mighten trivs rätt bra i vår familj.




På bilden ovanför ser ni verkligen likheten med en Tapir.😂

Likes

Comments

Filippas har under de senaste 7-8 veckorna inte varit bra.  Det började med att hon tunnade ut en del. Ingen panik ,vi ökade maten och tog träckprover. Inga parasiter att oroa sig för. Vi gjorde lite fler justeringar med maten och ett tag tyckte vi att det gick åt rätt håll. 
Sen gick det fort åt fel håll. På bara några veckor blev hon ännu mattare i pälsen och tappade lixom  gnistan. Muskeltapp noterades och veterinär kontaktades.

Idag var det så dags för besök på kliniken. I senaste laget gled vi in hos veterinären.  Den ömma modern hade tagit fel på tiden såklart men efter samtal från personalen lyckades vi vara på plats bara 30 minuter försenade.

Blodprover i massor tog direkt och sen var det ut till hältgången. Inte det primära men nog så viktigt i sammanhanget.  Noggranna böjprov och koll både på rakt och böjt spår samt på olika underlag.  Ingen hälta men stel i höger bakkärra och öm i vänster framkota. Ingen panik här men det läggs till noteringar för ev utredning när hon är i bättre form.

Tänderna gicks igenom, men inget oroväckande där heller. Det visste vi väl egentligen men bra att utesluta.

Diagnos går inte att ställa nu, men gissning är parasiter och magsår, eller det ena eller det andra. Åka till Helsingborg eller prova att behandla först? Jeez...för att inte  stressa Flippelina mer än nödvändigt så provar vi att behandla först. Hjälper inte det får vi åka till Helsingborg eller om vi möjligtvis hittar annan expert på magar närmare. Fick ett tips om Lotta på Ale kliniken så ska absolut höra oss för.

Vi ville ha en Quick fix men innerst inne visste vi nog att det inte skulle ske. Filippas har lång väg att gå som det är nu.
Skönt att höra ändå av veterinären att vi gjort alla rätt på vägen, även om det inte hjälpt så mycket. 

Rutiner är viktigt och det har vi verkligen kring allt med hästarna. Maten är viktig och alla tre hästarna får mat anpassat för sig och vid fasta tider. Färskt vatten är viktigt och det kämpar vi med varje dag. Tillräcklig mängd vatten kämpar vi med det oxå.

Ordination nu förutom mediciner och avmaskning är täcke på, mat i massor samt motion i små doser. Klättrande i backarna och tömkörning och promenera för hand.

Att ha hästar är otroligt roligt och givande, men i stunder när de är sjuka eller skadar sig blir orosnivån oerhört hög och det skulle vi gärna vara utan.

//Den idag lite oroliga modern med familj. 

Likes

Comments

Jag är ju inte bara en fantastisk hoppare och gallopör samt ovanligt stilig och ödmjuk. (hehe) Min historia börjar ju i Danmark där jag föddes och levde mina första sisådär 5 år. Där jobbade jag som utställningshäst med stor framgång faktiskt. Det står Champion i passet. 🐴

Mina fina utställnings resultat innebar att jag även blev efterfrågad som hingst och jag har såvitt jag vet 6 fina barn efter mig. Jag har hört att det kallas att så sin vildhavre, men tro mig här sås ingen havre den skulle jag äta direkt om jag hittade någon. 😉

Jag var en gång i tiden även en mycket väluppfostrad häst. (säger mina förra ägare)
Det har jag definitivt gått ifrån nu. 😈
Även om matte har blivit hårdare så är det jag som har övertaget för det mesta. Nåja, hon lurade mig lite i höstas när MD Kleen var ute och satte lite nålar mot min bångstyrighet.  Vem trodde att det skulle funka liksom? Inte jag i allafall.

Hursomhelst så tänkte jag visa spridda delar av min familj idag. Bilderna är inte tagna av någon i min familj utan dem har jag fått från Danmark. All Credit till dessa fotografer.

Ovanstående bild är på min stilige farfar.

Här är min mycket stiliga pappa.

Här jag i sommarrondör bara för att ni ska se likheten.

Två av mina fina barn. ❤🐴❤

Slutligen bara för att jag är jag och en stor diva så får ni några bilder till på den store Spidermann. 

//Love to U All från Spider

Likes

Comments

View tracker


Det är vinter, det är krispigt, näsan fryser och vattenbaljorna likaså.  Rensa is, huttra , förfrysa fingrarna och rensa lite till. Trots isolerade baljor bildas det is likväl. Vi borde inte ens tala om broddningen! Förra året införskaffades nedsänkta blindbrodd för att underlätta. Bra förra Året, inte lika bra i år. Gängorna ger sig nästan direkt. Efter mycket möda och stort besvär går vi tillbaka till  bomull i broddhålen. 

Vi har fått vinter på riktigt här på Västkusten.  Efter en grå o trist höst och vinter med runt 7-8 plusgrader så slog kylan plötsligt till. 8 plus ena dagen och 8 minus andra dagen. I natt hade vi 16 minus!! 😨
Spider är ju nyklippt och trots tjockfodrat täcke stod han o frös när Johanna kom  till stallet igår fm. Ingen vanlig syn!
Efter lite värme och mat inne i stallet och med extra fleecetäcke under så blev det behaglig temperatur för lilleman igen.

Mighten måste ha shettisgener för han har lång och tjock päls. Honom klippte vi bara lite på halsen för att se om han skulle bli piggare. Och se på  sjutton...det blev han. Nåja nu är det bara skrittväder ändå men skönt att kunna ventilera. 

Som hästmänniska är det ju bara att åka till stallet oavsett väder och så även när det är svinkallt. På med massa kläder bara.

För att göra pinan lite kortare idag passade Johanna på att motionera två hästar på samma gång. Inte helt lätt men finns viljan så hittar man en lösning.  Tur våra hästar är så snälla. Tänk Mighten som knappt gick att rida ut när vi fick honom och nu ut med handhäst.  Han är en pärla vår ståtliga svartskäck!

//Den ömma modern som vill gå i ide vintertid.

Nykissad och fastfrusen vid fönstret. Vad sker på andra sidan glaset egentligen?

På väg ut. Tog en stund för något var mycket farligt på stallplan idag.

Godingarna ut på tur. Skulle Johanna ramla av så faller hon mjukt med alla de kläderna.

Lunchdags och Filippas  och Spider äter som vanligt tillsammans.

Likes

Comments

Den ömma modern är inte förtjust i nyår med allt vad det innebär med smällare och raketer och korkade människor. Speciellt många föräldrar tappar förståndet i dessa tider och släpper ut sina barn med smällare. Mycket knepigt resonerat.

Vår förra hund fick en markgående raket rätt upp i rumpan ett år och var sen rädd återstoden av sitt liv för både ljus och ljud. Vi lyckades träna bort det värsta men helt trygg blev hon aldrig igen. Johanna har varit rädd för raketer i hela sitt liv och önskar sig mest bort i dessa dagar.

Vi bor nu mer på landet och är ganska förskonade från okynnessmällandet före och efter nyår. Klart det förekommer men inte alls som inne i stan där vi bodde förut. Vi är tacksamma för detta!

Men nu har det börjat ställas i närheten av hästarnas hagar. Hur smart är det? Tror nämligen att samma människor som smäller skulle bli väldigt förargade om våra hästar gick igenom hagen och började trampa runt i deras trädgårdar! Men det är säkert skillnad för de är kanske rädda för hästar och hästarna förstör?

Smällandet har medfört att våra hästar periodvis sprungit runt helt hysteriskt och plötsligt förstår jag hur Mighten kunde trampa av sig en sko häromdagen. Skor som sitter så tajt runt om och med skyddande boots över just för att hans fötter inte skall trasas sönder.

Något annat jag för övrigt funderar över är hur många av de raketköpande människorna som under resten av året tänker miljöinriktat? Hur många köper ekologiskt, närodlat osv för att sen på nyår skjuta raketer som inte drivs av ekologiskt uppvuxna smultron? 😉 Men det är klart det är kanske skillnad? Eller så tänks det inte på det viset alls i detta sammanhang?

I morgon är det alltså nyårsafton och våra hästar får gå in vid 17 tiden. Alldeles för tidigt för både deras och vårt tycke! Vi kommer att få linda benen på Mighten så han inte svullnar av sin lymfangit som ständigt ligger och lurpassar. Filippas får vi linda så hon inte trampar sönder sig när hon far runt i boxen. För det kommer hon att göra. Trots att vi lägger in extra strö den här natten kommer boxen se ut som ett slagfält. Filippas är en trygg häst men just Smällandet klarar hon inte av. Bomull i öronen och mängder av mat kommer läggas in.

Själva kommer jag och Johanna att bege oss till jobbet och vaka in det nya året och hoppas att inga telefonsamtal kommer om lösa hästar eller skador på dessa. Fadern han vakar hemma med Evelina och övriga djur vid sin sida.

Gott nytt år på er alla!

// Den ömma modern som för övrigt tror på karma!

Likes

Comments

Våra hästar brukar få massage då och då av   bästa Titte som driver Hand om häst. Vi är supernöjda med henne, men ibland provar vi nytt.
Igår var ett sådant tillfälle då vi fick besök av en elev från Axelssons massage skola för hästar. Ja det brukar stå så flashigt på engelska  men jag tar det på svenska. 😁

Annika som tjejen heter har gått de två första stegen i sin utbildning och  behöver nu ut och öva på olika hästar. Perfekt för oss alla!
Det var spännande att följa henne och konstatera att hon hittade samma "problem "punkter som Titte. Överlag såg det väldigt bra ut på alla tre odjuren och de skötte sig finfint. Mighten är väl den överlag som njuter mest av de tre skulle jag tro.

// Nöjd moder...nöjda hästar.

Tre mycket nöjda hästar! ❤

Familjen fick fina mössor av vår hovslagare Joakim Törnkvist samt hans bättre halva Sandra Björneland.  Vi tackar ödmjukast för detta och här demonstrerar den hårt prövade gammelssmurfen...nej fadern hur snygga och funktionella mössorna är. Ett stort plus är att vi fick två var i olika färger. 😁

Likes

Comments

Annandag jul och jag och min kärlek Filippas åkte på äventyr till Alingsås och Sjöviks gård hos Sandra Björneland och bästa Joakim Törnkvist. Sistnämnde är vår utvalda hov manikyrist.

Löshoppning på schemat vilket jag tycker är himla kul. Dagen innan passade jag dessutom på att boosta med extra mat. Japp....jag fick extra och jag är ju inte den som tackar nej till mat. Mighten däremot var lite förtvivlad för han fick tydligen min blygsamma ranson med lite flingor på botten och ett par morötter. Hehe! 😈

Så med lite extra kraftfoder plus ren havre var min energi på topp idag. Jag flög fram i manegen...ja lite överallt faktiskt innan de fick lite ordning och styrde mig på hindrena.

Enligt Sandra var jag dagens bästa hoppare oavsett vilka andra som skulle hoppa senare. "Tack o bock".

Sen hade de en spegel i manegen som jag inte noterat tidigare och i den stod det en sån snygg vit häst. Ganska lik mig faktiskt. Jag kunde inte låta bli att titta på snyggingen. 😉

Filippas hoppade även hon men hon är inte helt i form just nu och hoppade ganska blygsamma höjder. Huvudsaken är att hon tyckte det var kul.

Jag är även nyklippt och fin och slipper björnpälsen. Himla skönt!

//Spiderman

Likes

Comments

Evelinas julklapp till pappsing var en ridlektion av henne. Jag hade jju liksom ställt in mig att uporepa förra årets bedrift och ruda ut på en julaftons tur med henne och Filippas.
Men NEEEEJ då.

Jag är jelt säker på att Evelina och Maya smitt illvilliga planer på att försöka få ut livförsäkringen.
När vi väl släppt ut alla hästar så blev det så dags att göra iordning det potentiella mordvapnet.

Han såg lite fundersam ut men jag är helt säker på att han visste vad som
väntade. Småjävlarna sprang i skytteltrafik mellan öronen på honom och jag tittade in i de kalla beräknande ögonen och blev om möjligt ännu mer nervös.
All utrustning på plats och hjälm på huvudet, det gick inte att dra ut på det oundvikliga längre. På utsidan så besteg jag monstret med samma vighet som en bronsstaty och riktigt kände hur Mighten riste till.
I sakta mak och med Evelinas hjälp tog vi oss till slut mot sommarhagen. ( På ryggen så insåg jag att min fru och dotter plannerat detta minutiöst så till den milda grad att man nog skulle lyckas få det att se ut som en olyckshändelse )

Väl i sommarhagen så började vi så skritta runt i en asymetrisk cirkelformad oval runt vår instruktör som med militärisk precision skrek ut sina kommandon (jag är helt säker på att hon skrattade så hon nästan kissade ner sig) och jag försökte hjälplöst likt en sprattelgubbe göra som hon ville. Och när det började kännas som att jag började få ordning på mina lemmar så kom det som en blixt från klarblå himmel.
-Så kommer du upp i trav!

Där å då visste jag, nu kommer dödsstöten som kommer att skicka mig till de sälla jakmarkerna. Jag smackade och skänklade samtidigt som jag såg mitt liv passera i revy framför mina ögon.
Två steg....jag lovar...jag lyckades hålla rytmen i två travsteg innan jag hamnade i total osynk. Jag kände hur hela Mighten spände hela sin kropp och hann tänka "nu dör jag"......innan han tvärstannade.
Han vänte lite på huvudet och kikade på mig och släppte ifrån sig en lång suck och såg ut att tänka " inte ens småbarnen som aldrig suttit på en häst rider sämre än dig) å sen började han sakta skritta framåt igen.

Jag valde att fortsätta resten av lektionen i skritt som jag åtminstone behärskade hjälpligt.
Mest glad var jag över att ha lyckats lura döden och han var långt snällare än jag trott.
En bit morot blev det innan han släpptes ut i hagen som tack för att han lät mig njuta av julmaten även i år.

God Jul allesammans!

Likes

Comments