Vi bjuder på lite bilder och filmer från dagens övningar på banan i Säve. Det är mest bilder på Flippelina idag för den minsta avkomman plockade av den ömma modern hennes telefon för lite nödvändigt användande av snapchat.

Filippas bråkade en hel del med Michelle idag med och sprätte iväg i en del skolor över mark. Arg som ett bi tog sig Michelle samman och red superbra. 👏 När hon väl springer den lilla röda så är hon supersnabb. Så varför krångla så innan?! 😨

Spider hade tagit på sig vuxenrollen idag och skötte sig galant. Han fick till och med kvalat. Nu skall han och Joanna bara synka tillsammans, men det löser de på nästa träning.

Allt som allt en härligt solig men vindig dag med fantastiska tränare ryttare och ponnysar!

Vi vill gärna se fler ponnyryttare i galoppen och speciellt på vår trevliga bana i Säve så hör av er och kom och prova?

// Den ömma modern som är rödmosig i ansiktet av all sol.

Andra uppvärmningsvarvet och Filippas såg ut som en rund miljon.

Tredje varvet och Michelle gasar på lite.

Startträning stod sedan på schemat. Filippas var inte speciellt samarbetsvillig, men till slut verkade Michelle hittat en lösning som fungerade bra.

Här får Michelle iväg Filippas utan allt för mycket hjälp. Filippas är ingen lätt häst att rida.

Spiderman skötte sig exemplariskt på dagens träning och bästa Wilma fick bra fart på hans hovar.

Spider jagar täten.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

I veckan fyller sonen år....25 år närmare bestämt. Japp....här finns ännu en avkomma i familjen men i hästvärlden är han anonym. Denna soliga söndag får han dock plats i Stallhörnan oavsett vad han tycker om det.

Gårdagen ägnades nämligen åt att fira hans 25 år. Lastade med massa godsaker gled de in på vår gata igår, han och flickvännen. Grillat stod på menyn och massa annat gott att äta och dricka.

Vi träffas inte jätteofta då vi ju alla har fullt upp med jobb och vi går om varandra i tider. Den ömma modern samt de två äldsta avkommorna och även flickvännen är Nattarbetare.   Då tror jag de flesta fattar hur svårt det kan vara.

Nåja igår var det dags att glida i nåt annat än stall eller jobbkläder samt att skvätta lite färg i ansiktet. Make Up heter det visst? Och jo tjena...vem är det i spegeln där? Jopp det var ju Jag! 😂

Den närmsta familjen skulle komma och vi blir ju några stycken. Alltid roligt att träffa alla. Nu skulle man ju kunna tro att vi bor långt ifrån men nej..vi bor alla i samma lilla samhälle förutom sonen då som bor i storstaden.  Min bror med familj bor tom i samma hus för vi delar på ett parhus. 
Vi är ett glatt gäng och somliga var gladare än andra då de var på Vin och Deli mässan innan. 😎

Sonen med flickvän stod för ett trevligt kalas med smarrig mat och allt som allt blev det en trevlig kväll. Tack för det och återigen ett Stort Grattis! ❤❤❤

Idag var det tillbaka till hästskiten rakt av! Vårt utsläpp av hästarna den här helgen så bara att lasta in sig och åka och fixa. Härligt att stå med båda fötterna på gödselstaden igen! 💪

I skrivande stund är  vi på väg till banan för ett snabbjobb med Flippelina och lite fostran av Spider. Idag rider Wilma nämligen för Joanna är på semester.

Vi återkommer säkert med bilder och filmer från dagens träning.
Och kom ihåg....finns det nån ponnyryttare här som är intresserade av att prova på galopp så hör av er! ☺

// Den ömma modern som trivs bäst i sina skitiga stall skor men som älskar alla arvingarna hejdlöst mycket!

Grattis Johan 25 år! ❤

Tack för ett härligt kalas!

Mighten på semester från sjukhagen får demonstrera skiten för jösses som vi såg ut efter att ha gjort iordning honom!

Likes

Comments

Måndag annandag påsk innebar Kickoff för ponnygaloppgänget. Tävlas skulle det, men inte på hästryggen utan i väl utvalda grenar på Gökboet här i Göteborg.  Korv skulle ätas och priser från 2016 skulle delas ut till de 4 tjejer som av Svensk Galopp utsetts till pristagare av: Årets kämpe, Årets bästa gjorda ponny, Årets nykomling samt Årets goda gärning. Fler priser har delats ut tidigare till både Jägersro och Bro Park ryttarna.
Taggade till tusen anlände vi dagens destination.  Den ömma modern med infektion i kroppen med tillhörande temperatur stegring och Evelina med skadat knä. Fadern däremot var hel o fin och fick representera familjen. 

Bowling med mänskligt bowlingklot, sumobrottning, tjurridning och toalettrace avverkades en efter en under vilda skratt hysteriska hejjarop och kommandon av olika slag. Några fuskade visst....och somliga har mer vinnarskalle än andra.😘 En sak hade vi alla gemensamt...vi hade galet roligt tillsammans!

Dagen avslutades med en hinderbana som krävde sin mjölksyra. Ljudnivån gick i taket och vinnarinstinkten slog till på allvar.  Snabbast runt var nog de allra minsta!

Efter tävlingarna var det korvätning och prisutdelning. Egentligen är Alla ponnyryttarna vinnare!  Alla har utvecklats massor och är ödmjuka trevliga individer med god kompisanda som kämpar hårt med sina ponnysar. 

Evelina fick i allafall pris för Årets goda gärning och det är vi mycket stolta över. 😊 Detta pga att hon tog initiativet till att rida för MS i förra årets sista tävling i Göteborg. Svensk galopp hakade på och vad jag förstår skall det ridas ett sådant lopp igen. Men mitt i vår stolthet över initiativet Evelina tog så vill vi belysa att det var tränarna som gjorde det möjligt genom att haka på och dra igång det hela stora. Även övriga ponnyekipage gjorde att detta blev så lyckat och att det faktiskt samlades in pengar till de olika organisationer som ryttarna valde att stötta.

Även några stora hästägare gick in och sponsrade de här loppen för välgörenhet och det är vi så tacksamma för.

Allt som allt blev Kickoffen väldigt lyckad och planer smids redan för nästa aktivitet.

// Den ömma modern som är så tacksam över att ha lärt känna alla dessa barn och vuxna i Göteborgs ponnygalopp. ❤❤❤

Några bilder från den lyckade dagen.  Evelina fick ju inte vara med och tävla men det såg hyfsat säkert ut att använda henne som bowlingklot.  😏

Evelina till vänster.  Bredvid henne Världens bästa kvinnliga jockey Anna Pilroth som poserar med medaljen för årets kämpe. Wilma kunde tyvärr inte vara med. Sen kommer Cornelia som var årets nykomling och på högra kanten står Michelle som verkligen vet hur man gör ponnyn extra snygg inför tävling. Om jag fattat det rätt vann hon förra årets alla pris i bäst gjorda för sin kategori?

Likes

Comments

För ganska exakt 2 år sedan såg den ömma modern en annons om en häst som skulle lånas ut på foder. Det var en ståtlig svartskäck med lång lista på fel och brister, men det avskräckte inte oss. Några dagar senare kopplade vi på transporten och styrde mot Halmstad.  Med oss hem hade vi en svartskäck med namnet Try Me If You Dare och kärleken var total.

Vägen fram till idag har varit krokig och många tårar har fällts då han i perioder mått riktigt dåligt. Med stort tålamod har vi tagit oss genom den här tiden. Den långa listan på fel och brister är nästan helt borta. Tillsammans har vi jobbat mot ett tydligt mål även om vi blivit hindrade på vägen.

Mightens ägare har hela vägen stöttat oss och idag reste hon hit från Halmstad och skrev under papprena som gjorde oss till rättmätiga ägare till  Herr Tapir. Vi är så innerligt tacksamma för Jeanettes stöttning under de här två åren samt till hennes storsinthet att nu lämna över honom i vår ägo. ❤🤗❤

Vägen tillbaka är fortfarande lång, men tillsammans är vi starka och framtiden ser ljus ut  enligt veterinären som opererade. Vi har tålamod, vi vet vad vi vill och vi har massor av  god hjälp på vägen. Vi är helt enkelt lyckligt lottade!

Dagen till ära firade vi genom en kort promenad med Herr Tapir på rakt spår och sen utsläpp i sjukhagen. Nästa mål är utsläpp i lite större hage vilket vi tror kan ske om 2 veckor.

// Den ömma modern som verkligen fått bekräftat att med tålamod kommer man långt.

Tack Jeanette för att du överlåtit din guldklimp till oss!

Likes

Comments

Nu var det ett tag sedan ni hörde av mig. Jag har helt enkelt haft huvudet fullt med bus och planeringen av just detta.

Våren är här på riktigt och därmed vaknar min kreativitet på ett helt annat sätt. Matte blir helt galen på mig och hon är så söt så söt där hon springer runt och muttrar och sätter upp extra tråd.

Någon måste kolla av staketets svaga punkter och jag är helt enkelt den som är mest erfaren på området. Men så igår tröttnade hon på mig totalt och antennerna åkte på igen. Herregud, jag ser ju inte klok ut med dem på! Nåja antenner eller inte....jag kan hitta på massor av bus ändå. Som att slänga av Joanna på träningen femhundrasjuttioelva gånger, eller smita från henne när hon gör mig iordning innan det är dags att åka till träningen. Min lilla matte smiter jag från så fort hon öppnar box dörren. Hehehe!

Men så i Söndags tröttnade tränarna på mig och vips så slängde de upp Wilma på ryggen. 😨 Typ 10 kg tyngre och med ben som hon kan linda runt mig. 😨 I två varv bockade jag och skuttade men hon satt kvar och bara log. Joannaaaaa kom tillbaka! Jag ska försöka sköta mig. 🐴

Igår var jag med Filippas en tur till galoppbanan i Säve. Hon tycker ju det är lite trist att åka ensam.

I Härryda regnade det men i Säve lös solen. Det blåste halv storm, men det är solen som räknas.

Filippas gick tre varv på banan med ny ryttare och det gick strålande. Hon var supernöjd med det passet och på Söndag väntar snabbjobb med samma ryttare. Jag ska försöka hålla mig i skinnet....men..hmmm...jag vågar inte lova helt. Det är kul men ännu roligare om jag får göra på mitt sätt. 😇

Likes

Comments

Äntligen är den lilla röda tillbaka!
Inte riktigt samma muskelmassa som innan sin sjukdom, men stark och snygg. Som hon såg ut i Januari så trodde vi på väldigt lång återuppbyggnadstid.
Något gör vi uppenbarligen rätt trots att hon inte har ridits särskilt mycket.
Massor av promenader för hand har det blivit i varierande terräng.  Lite ridning under mars och fram till nu samt en del turer då hon och Evelina joggat grusvägarna fram sida vid sida.

En gång i månaden får hon djupvågsbehandling och det gör underverk med henne. Jag tror det har hjälpt till att bygga upp henne så snabbt igen.

Idag var det träning på banan igen och eftersom Evelina hoppar runt på kryckor så red bästa tränaren, Lotta idag och det såg finfint ut!

Några av träningskompisarna var och tävlade på Bro Park  idag men vi valde att ge Flippelina lite extra tid och hon kommer starta den 30 april istället och då bär det av till Jägersro.  😁

// Den ömma modern som redan nu vet hur Filippas ska stylas den 30 mars. 

xx

Bästa Lotta gasar på med Filippas

Likes

Comments

Idag är det 7 dagar sedan Mighten opererades av Palle på Jägersro Hästklinik. 

Han har boxvila i 14 dagar och har alltså 7 dagar kvar att stå inne.
Hitintills har allt gått som på räls. Ingen feber, stygnen ser fina ut och han har inte särskilt ont. Benen har hållt sig fina och inga svullnader där. Nu får han ju butta 2 gånger om dagen så säkert därför benen håller sig fina.

Han är verkligen världens snällaste häst att ha på boxvila. Han står stilla och fint och tittar ut genom sitt fönster hela dagarna. När någon av oss kommer blir han såklart jätteglad om hon gnäggar.

Vi har hittat in i en gemytlig rutin. Morgon och kväll får han sin medicin i lite mash. Vi tempar honom och ser till att han blir ordentligt borstad och fixad. Pälsen släpper ju som värst nu så skönt att bli av med den och skönt att få massage för stela muskler. En sak är säker....han kommer vara REN när den här perioden är slut. 😁
Lite stretching med morot då och då är bra  aktivitet för kropp och knopp. 

Evelina gjorde ju illa sitt knä i söndags och tyvärr var det allvarligare än vi trodde. Totalt ridförbud och kryckor i minst 4 veckor är det som gäller. Täta besök hos sjukgymnasten och sen kan vi bara hoppas att knät läker. Tävlingssäsongen tickar iväg och Evelina vill så gärna få ihop poäng nog för att kunna starta i SM den 17 juni.

Förtvivlan är stor men skadan är skedd så bara att se framåt.  Under tiden rider bästa Michelle, Flippelina för Evelina och håller igång henne.  Tack och lov för goda vänner!

// Den ömma modern som vill vrida tillbaka klockan lite.

Finaste Herr Tapir som står så snällt i både boxen och gången. Han bantar så högivorna är väl blandade med halm. Inte det bästa han vet men han har nåt att pilla med hela tiden.

Idag fick Filippas och Spider gå utan täcken.  Himla skönt med varmt väder!

Likes

Comments

Igår var det så dags för galopp träning igen.
Alla såg väl mer eller mindre fram emot träningen och mest jag tror jag. Gillar att se när Evelina och Filippas svävar fram längs banan som ett "team" för här bråkar inte Filippas allt för mycket trots allt. Vädret såg siså där ut, men allt eftersom dagen gick så blev vädret bättre. Solen sken, det var hyfsat varmt i luften. Kunde helt enkelt inte bli bättre

På plats så gick vi upp med Filippas och beundrade storhästarna vid stallarna då dom mer eller mindre precis avslutat sina träningsrundor. Blev en hel del prat med några av ägarna till hästarna och ett par hade den mest bedårande schäfer jag sett på länge. Man kunde knappt motstå känslan av att vilja kasta sig ner på marken och bete sig som en idiot.
Dom tittade lite på Filippas som gick runt och mös med Evelina en stund och tyckte hon var himla fin.

. Några nya ansikten hälsades välkomna i samma veva. Alltid kul när nya "jockeys" kommer och provar på. Sen var det dags att göra i ordning Filippas för dagens träning. Som sagt hon brukar inte stöka allt för mycket på galopp banan. En del stök innan alla är samlade är vanligt, har Evelina otur så flätter Filippas runt tills hon har henne ur balans och då passar hon på att bocka eller knixa till så att Evelina mer eller mindre grasiöst kommer ur sadeln och landar på backen i stilar som gjort simhoppare gröna av avund. Men sen brukar det vara lugnt.

Igår var inget undantag. När nästan alla var samlade i volterna uppe vid stallarna så provar Filippas en ny manöver. Först skjuter hon, följer upp med ett ganska grasiöst skutt, för att avsluta med en resning i den högre skolan samtidigt som hon vrider sig nästan som att hon ska gå runt.
Även om Evelina är van Filippas ryttare var hon lite oförberedd, på den sista manövern men klarar på något oförklarligt sätt av konststycket att landa på fötterna. Det stannar inte här, utan Filippas vrider sig åt ena hållet och Evelina känner och ser hur knäskålen ploppar ur läge då hon inte flyttade på fötterna. Filippas vrider sig åt motsatt håll och knäskålen ploppar tillbaka igen. Vana ponny föräldrar som vi är funderar vi på något att lägga som stödförband, den ömma modern skickar mig att leta i transporten....kan vi ha nån Vetrap där kanske och nog hade vi det. Den ömma modern lägger ett stadigt stödförband runt knät och frågar Evelina hur det känns, och hon svarar ont. Vi frågar om hon tror att hon kan hoppa upp igen och hon ställer sig resolut i läge för att bli upphystad igen. ( Så här i efterhand hade vi önskat att hon på ett tydligare sätt beskrivit HUR ont hon hade)

På väg ut ut mot banan fick hon stränga förhållningsorder av tränarna att minsta tvekan om hon kan fortsätta för att det gör för ont så ska hon inte fortsätta utan avbryta träningen.
Varven i skritt och trav gick bra, första varvet när dom cantrade såg också bra ut i hyfsat lugnt tempo, men vi såg att Evelina bröt av rätt tidigtl och när hon kom bort till oss så frågade tränare hur det gick och då hoppade Evelina av och sa att det inte fungerade. Det gjorde för ont helt enkelt.

Jag tog hand om Filippas och såg till att hon fick skritta av innan hon och jag gick bort mot stallen för att svampa av henne och lägga på täcke. När sedan träningen av slut, och alla gjort iordning sina hästar för hemfärden droppade vi av hemåt.
På vägen hem så sa den ömma modern att vi nog fick fundera på att åka in och kolla upp knät.
Stallet avverkades så snabbt det tilläts då vi hade insläpp och fodring av alla hästarna, å sen så skjutsade vi hem Johanna innan vi begav oss mot Sjukhuset. Jag sa att det nog kommer att bli en lång kväll då det var söndag. Och jag visste inte hur rätt jag hade. Antalet patienter som väntade på akutmottagningen överträffade t o m mina värsta farhågor när jag anslöt Evelina och den ömma modern, efter att ha parkerat bilen.

Efter ca 1 1/2 timme fick vi så flytta över till ett annat väntrum, å där stöter jag på en arbetskompis som satt där med sin son. Han hade spelat innebandy och råkat ut för exakt samma sak som Evelina. Jag menar vad är oddsen för att det?!
Evelina var inte så deprimerad, för i väntrummet visades Världscupen i hoppning så hon var helt okej med att kika på det medan vi väntade. Det oddset är nog ännu sämre än det förra att man visar hästsport i väntrummet på sjukhuset. :)

Evelina och den ömma modern satt och diskuterade och refererade de olika ekipagen och tiden gick. Rätt vad det var så var så ropade dom upp Evelina och vi fick följa med till ett rum där vi fick sitta (ligga i Evelinas fall) i väntan på läkaren.

När Läkaren väl kom så berättade Evelina vad som hänt, och läkaren var lika imponerad som smått förskräckt över att Evelina ändå bestämt sig för att fortsätta efter att vi lagt stödförbandet. Efter lite klämmande och övrig undersökning så tyckte hon dock att en röntgen skulle ge mer svar. Knät var svullet och Evelina hade begränsad rörlighet i knät. Knäskålen glappade dock lite och det knastrade lite när hon tryckte runt knäskålen. Dock såg det ut som att den låg i rätt läge.

Så ytterligare väntan tills en sköterska kom och skulle ledsaga oss till röntgen.
Evelina stapplade in själv på röntgen och väl inne var samtalet snabbt inne på hästar där inne och det diskuterades om allt. Denna gång gick det snabbt och dom fick alla bilder dom ville ha för stunden, så det var bara att halta iväg tillbaka till rummet så att läkaren skulle kunna kika på bilderna.

Nu var klockan framemot midnatt, och vi hade varit igång sedan halv 8, de flesta av oss. Och vi var huuuuur hungriga som helst.. När läkaren kom tillbaka så sa hon att hon inte hittat några konstigheter på dem, men däremot oroade hon sig för den begränsade rörligheten. Så hon hade överlagt med en kollega som tyckte vi skulle komma tillbaka (idag) för ett återbesök så skulle experterna titta närmare på bilderna.

Vi var inte sena att lämna sjukhuset då vi var mer än lovligt less på att vänta.
Efter en lång dag och lite mat i magen somnade sedan vår trio helt utmattade någon gång efter kl 02:00.

Jag bestämde mig snabbt för att jobba hemifrån. En ynnest jag är evigt tacksam över att ha förmånen att utnyttja.
Den ömma modern tog sent om sider och packade in Evelina och kryckor för att sedan åka tillbaka till sjukhuset och återbesöket. Dagens väntan vart inte kortare direkt. från kl 13-17 satt dom, innan dom fick träffa en ny läkare.
Vi hade ju beställt en kraftig stukning i knät på sin höjd, så domen blev en hård smocka i ansiktet. Minst 6 veckor i avhållsamhet från all ridning. Lite pyssel i stallet på sin höjd. Återbesök om 2-3 veckor där man då hoppas att svullnaden gått ned så pass så att man skulle kunna göra den Magnet röntgen man inte kunde göra idag då knät var så svullet. Det glappade och knastrade betänkligt vid dagens undersökning och rörligheten var helt klart under vad man ville se.
Dessutom måste hon nu gå med en ortros under hela konvalescensen (vilket man inte hade någon att ge henne idag, så den ska jag och Evelina hämta någon gång under morgondagen).

Så, nu får vi än en gång ändra på den plan vi lagt upp efter Filippas magsår under senhösten och vintern som hon nu börjar hämta sig ifrån allt mer.
Evelina var jätteledsen efter läkarbesöket. Hon hade sååå sett fram emot att få börja galopp säsongen på allvar. Men den premiären får vänta. Som jag nämnde i början, så här i efterhand så kanske vi skulle stoppat henne. Hennes smärt tolerans p g a hennes reumatiska sjukdom är inte allt igenom bra. Den gör ibland att hon inte säger ifrån i tid.

För att Filippas inte ska bli stående så frågade Evelina sin bästa tränings kompis Michelle som normalt rider D-ponny klassen om hon ville rida Filippas för Evelina de kommande tävlingarna. Och det ville Michelle jättegärna göra för hennes skull. (Tack Michelle för att du ställer upp för dina kompisar!!) Så något positivt tar vi med oss idag mitt i all deppighet.

Men, nu är det som det är. Det hade kunnat vara mycket värre. Hon kunde ha fått Filippas över sig om dom gått runt helt.
Nu är det bara att bita i det sura äpplet. Fokusera på rehab träningen och målmedvetet jobba på med det hon kan.

Det var allt för denna gången.


Var rädd om er där ute

//Christoffer








En Evelina vid gott mod inför nattens hemfärd.

Likes

Comments

Med tårarna rinnande kramar tjejerna om sin älskade Herr Tapir. Själv är han mest intresserad av att gå ut till transporten för att åka hem. Sådär kan vi ju inte bara lämna honom hos främmande människor!

I morse operererades alltså Mighten som första patient för dagen. Det såg bättre ut på insidan än förväntat vilket gjorde den goda prognosen bättre. 🖒

Cystan i HB var mindre än förväntat och det fanns ingen alls i VB. Däremot var det mycket löst ledbrosk i båda knäna och detta är nu bortrensat. På ett ställe låg benet helt blottat så inte konstigt att han haft ont.

I övrigt såg knäna mycket bra ut. Både hårda och mjuka delar vilket är mycket positivt. Nu börjar en lång rehab med minst 3 återbesök för behandling men prognosen är att han bör bli helt bra! Förmodligen kommer han att må bättre än någonsin. Han har ju alltid haft mer eller mindre ont innan.

Vi är idag en mycket glad familj som känner att vår älskade häst har fått den chans han verkligen förtjänar.

Nu har vi några långa timmar kvar i bilen innan vi är hemma, men våra hjärtan är fyllda med glädje så resan bör gå bra.

// Den ömma modern som är så tacksam för duktiga veterinärer!

3 hål i varje ben blev det. Han är fint ihoplappad men ser ganska nöjd ut. ❤

Likes

Comments

Så, i onsdags var det äntligen dags att träffa Evelinas ordinarie läkare. För ca 6 veckor sedan så bad vi om en akuttid då Evelina åter igen började få ont i handlederna.
Ni såg att jag sa akuttid va?

Nåväl, besöket blev av denna åtminstone. Blev lite prat som vanligt om hur det var och så vidare, och sedan var det dags att undersöka Evelina. Klämma, känna, olika övningar och läkaren var positiv över hur hon rörde sig.
Konstigt var väl annars, hon fick ju bra behandling dagen innan där hon blev justerad och masserad.

När det rör Evelinas plötsliga synnedsättning och resultatet av den förra synundersökningen var han bekymrad.
Han hade inte pratat med ögonläkaren som gjort undersökningen då hon åkt på semester och inte skulle vara tillbaka förrän nästa vecka. Han sa väl att mycket pekade på MS och ställde lite standard frågor runt andra möjliga symptom som är vanliga vid MS, men Evelina kunde svara nej på allihopa. Den ömma modern hade ett helt batteri med frågor om just inflammationen, kunde den komma från hennes reumatiska sjukdom kanske, men läkaren hade inga svar alls.
Han var tvungen att vänta så han kunde prata med ögonläkaren, och sedan skulle han konsultera sina övriga kollegor. Så mycket pekar på att en ytterligare kortison behandling som är starkare och under längre tid ter sig mer och mer oundviklig. Men vi fick som sagt var inte några svar. Han skulle återkomma så snart han pratat med de andra.

När det kom till handlederna ville han göra ett ultraljud innan han beslutade sig. Ultraljudet gav inte så mycket utan det såg ganska bra ut. Höger visade på något inflammerad men som sagt, ganska bra. Dock valde läkaren att lyssna på Evelina och sa att man skulle nog ta och spruta ändå, så Evelina fick lite goa piller och den ömma modern och hon fick sedan ta en prommenad, fika eller äta lite under tiden mirakelpillren skulle börja verka.

När det så var dags att spruta handlederna var Evelina minst sagt mosig, och läkaren förklarade att han hade konsulterat några kollegor. Dom ville göra ett experiment, vilket innebar att höger handled skulle sprutas med kortison och lokalbedövning, vänster hand enbart med lokalbedövning. När man konsulterade så blev man osäker på bästa behandlingen, vad som faktiskt skulle hjälpa Evelina mest. Där av det nya upplägget. Han påpekade också att Evelina fick räkna med att komma tillbaka och spruta samma blandning även i vänster hand, om hon inte kände någon bättring.

Så nu är det bara att avvakta några dagar och se hur det utvecklar sig.
Att det blev spruta så här var lite av en överraskning, eftersom vi räknat med att vänta en dag eller två efter mötet med läkaren. Men egentligen blev det ju bäst så här.
Behandlingen innebar ju även viss omjustering i schemat för dagen, jag blev tillfrågad om jag kunde ta Filippas efter som Evelina hade några dagars hästförbud.
Sagt och gjort så var det bara att bli upphämtad på jobbet för att sedan åka hem och byta om och sen direkt till stallet med Johanna.

Tog en stund att göra bort att i stallet, innan vi kunde hämta in Filippas och Spider, för vi kom överens om att promenera ut med hästarna tillsammans.
Filippas såg fortfarande fin ut efter söndags träningen och var ganska lugn där i stallgången innan vi var redo. Hon kan stöka en del när man ställer henne i stallgången, för är det ljust ute så är det ute som gäller för henne.

Jag introducerade Johanna och Spider för min och Filippas skogsrunda. Filippas älskar den och den kommer att vara hur cool som helst när solen börjar titta fram och vi bara kan kliva runt i den oändliga gröna mattan som mossan utgör.
Så fort vi kommer in i skogen spetsas öronen och hon bara kliver på. Ligger det trädstammar på marken kliver vi över dessa så hon får jobba lite extra och jag letar konstant efter bra uppförsbackar. Promenaden gav mig även tid att filtrera alla tankar efter Evelinas läkarbesök, för många tankar blev det. eftersom läkaren nu sa sig bekymrad över inflammationen på synnerven. Jag menar, räcker det inte nu? Vi har ju precis hämtat ny kraft för att tackla Mightens problem och Evelina har det jobbigt med sin sjukdom nog som det är. Nu behöver vi nog allihop få en liten break och kunna andas, hämta energi. Sen får vi ta problemen ett i taget. 

När skogspromenaden var avklarad så tog vi en runda på travslingan också som avslutning. Här var inte Filippas lika imponerad, Spider däremot taggade upp ordentligt och han struttade fram med spetsade öron och god fart runt hela slingan. Han såg nästan ut att vilja galoppera men tror inte Johanna hade överlevt det :)

Vi gjorde klart i stallet och pussade alla hästar gonatt innan vi åkte hemåt efter en för mig ganska lång dag.


Allt för denna gången

Var rädd om varandra där ute.


//Christoffer

Likes

Comments