Förra veckan när vi gick igenom Mighten inför kvällen upptäckte jag att han var lite varmare än vanligt över ena hasen.
Inte jättemycket, men tillräckligt för att jag skulle reagera i vilket fall. Vi lät det bero lite men efter att vi pratat med Evelinas galopptränare och eqiterapeuten som gick igenom Filippas innan hon också fick åka hem från spat hon också så bestämdes att vi nog skulle kolla upp honom.

Som vanligt när Herr Tapir ska ut och resa någonstans mobiliseras hela familjen. Herr Tapir, hur snäll och go han än verkar är full av egenheter (och jag är helt säker på att listan på hans beteende som hans ägare skickade den ömma modern när hon hittat annonsen om fodervärd var det som tilltalade henne).
Dock har vi märkt av väldigt få av dessa egenheter, faktiskt. Och just lastningen brukar vara den begivenhet som för oss aldrig ter sig likadant från gång till annan. Därav den totala mobiliseringen av samtliga tillgängliga resurser.
Nej då, han är inte dum på något sätt. Han tar bara fram sin mycket bestämda sida ibland.

Någonstans hoppas jag att vi snart börjar närma oss slutet av hans register på konstigheter han hittar på.
Senast vi var hos veterinären och behandlade honom tog lastningen hemma mindre än 30 min, vilket gjorde att vi blev väldigt tidiga. Lastningen efter behandlingen tog 4 1/2 timme!. Trots att han var rätt groggy av sedering och smärtstillande.
Sen gav vi upp, han gavs mer lugnande och sedan lyckades familjen med gemensamma krafter "lyfta" på honom på transporten.

Idag visade han en helt ny sida. Han gick på direkt, backade ur p g a att vi var halvsekunden för långsam och gick sedan på transporten igen och stod kvar. tills han var bakom "lås o bom". Ingen fattade någonting.
På plats höll han sig hyfsat lugn och fick då stå kvar på transporten medan Johanna och Evelina gick bort och anmälde oss. Visst, han gnäggade lite, men han stod inte och hoppade i transporten som han ibland kan göra så det ser ut som "hela havet stormar"

Väl inne på kliniken stod han snällt i sin box och tittade på kamraterna i de övriga boxarna, kikade lugnt ut genom fönstret. Men han var riktigt städad. Senast blev vi ombedda och gå ut för han stod och gnäggade så högt att han störde alla andra. Men idag var han lugnet själv. När jag tog en tur med hundarna och sedan kom in igen gnäggade han glatt åt mig och jag blev så förvånad så jag kom mig inte ens för att gå bort och prata med honom först och han blev nästan förolämpad. Men, lite kliande på de rätta ställena som kompensation så var han nöjd igen. Inte ens när de andra hästarna kom och gick blev han speciellt störd. Han hälsade lite försiktigt på nykomlingarna utan att få något svar.

Inne hos veterinären gjordes en snabb undersökning och han markerade ingenting nästan. Lite kantig och galoppen var mer uppåt än framåt. Lite typiskt hans trippande innan han är uppvärmd ordentligt. Och för ovanlighetens skull fick jag rät när jag berättade att han känts varm höger has höger fram (familjen var inte helt överrens med mig) men t o m veterinären såg att han markerade svagt höger fram vid böjprovet. och såg just då ut att vara lite knaggligare höger bak.
Det bestämdes dock att man skulle lägga bedövning på knälederna för att se om det förändrades. Höger bakknä gick bra, men när det sedan skulle bedövas i vänster bakknä såg jag på hela hästen att det här har jag inte tänkt gå med på. Så vi nöjde oss med bedövningen på höger bak. När det en av djurvårdarna skulle spraya "snabbplåster" där man lagt bedövningen höger bak, insåg jag att jag fick flytta på hennes kollega. Och tur var väl det för så fort han hörde ljudet från sprayflaskan kom höger bakben med en hastighet som hade fått Lucky Luke att verka vara lika snabb som en vandrande pinne när han drar sin revolver. Och Herr Tapir var ändå ko lugn. Lite longering i ridhuset som ligger vägg i vägg visade tydligt att galoppen blev mycket sämre, så veterinären rekommendera att spruta honom i båda knän. Vi hade ingenting att invända då vi såg samma sak som veterinären. Hon sa dock att hon trodde att problemen sitter i ländryggen, precis som förra gången. Men hon ville ändå börja behandla knäna.

Herr Tapir funderade nog fortfarande vad han gjorde där, och när han var sederad så ville veterinären även ta lite röntgenbilder bara för att utesluta andra problem, då det inte togs några bilder senast. Mighten var bra yr i kanelen när dom skulle gå in till röntgen, och det var nästan så vi fick vara 4 personer som lotsade honom in.
Röntgen bilderna visade tack o lov inget anmärkningsvärt men hon ville ändå att en kollega skulle kika på dem så hon inte missat något.. Sen var det dags att gå tillbaka in i behandlingsrummet. Och här slår Herr Tapirs elefant hjärna till. Den hästen har ett långtidsminne som inte är av denna värld. Trots att han knappt var kontaktbar tvärstannar han vid dörröppningen och ska bara inte gå in (samma rum där han senast fick sprutor i ryggen). När Johanna smackade så backade (eller raglade är nog mer rätt ord faktiskt) han bakåt och skulle under inga som helst omständigheter in i det rummet.
Men, med lite övertalning och knuffhjälp gick han till slut in.

Sedan positionerades hela familjen ut på hästen, med olika uppgifter för att han säkert skulle stå kvar när veterinären sprutade knäna, och en av djurvårdarna höll upp frambenet. Men bortsett från när vänster knä då han stökade lite extra så var han otroligt lugn och sansad när sprutorna gavs. Veterinären sa även det när allt var klart "-Ja, det här är ju helt klart familjens häst, för han är som lugnast när alla står runt honom" och skrattade.

Vi tog tillfället i akt och gjort klart så snabbt det gick. Bäst att passa på att försöka lasta honom medan han fortfarande var lagom groggy. Man ska smida medan järnet är varmt säger dom juh.
Men, bara den kort sträckan fram till transporten gjorde Johanna nervös, för hon tyckte att han piggnade till alldeles för fort. Men ja sa att vi provar så ser vi. I värsta fall kan vi få lite till så vi får lyfta på honom igen.

Men Herr Tapir hade andra planer.
Han gick på med en gång, dock var jag denna gång halvsekunden för långsam, så han hann backa ut igen. Vi testade några gånger till och vips så bestämde han sig för att gå på igen och denna gången stod han kvar.
Hemresan var tämligen okomplicerad och han var rätt nöjd över att kliva av transporten där hemma.

Hur irriterad man än kan bli på den här hästen, kan man inte låta bli att älska honom. Alla hans egenheter gör ju att det är just Herr Tapir, och trots allt bråkar han inte så ofta. Han bestämmer sig bara för att "nepp du kan fetglömma att jag gör det här. Dream on baby!". Ser man då honom i ögonen alla dessa gånger, så ser du inget annat än totalt lugn, bara en bestämdhet som är långt mycket starkare än min tjurskalle, eller den ömma moderns tålamod.
Han gör aldrig något av elakhet, han gör det för att driva oss till vansinne. Älskar att retas. Speciellt med Evelina och Johanna. Han är världens underbaraste häst och vi älskar honom av hela vårt gemensamma familjehjärta. Var o en på sitt eget vis.

Nu väntar 4 dagars boxvila, sedan lugn igång sättning. Återbesök om ca 4 veckor för att se om vi går vidare med att behandla ländryggen också.

Även om vi ser dagens utflykt som en vinst för oss, så slår det mig att vi förlorade även denna gång.

Det var Herr Tapir som avgick med segern idag också, för han gjorde det vi minst av allt förväntade oss. Han uppförde sig som en exemplarisk häst.

Det var allt för denna gång och Herr Tapir låter hälsa att han har nya upptåg på lut.

Så missa inte fortsättningen.

//Christoffer


Herr Tapir fick "havsutsikt" :)

"Inget är som väntas tider, men varför måste matte envisas med att stoppa i det där vita luddet i öronen. Jag hör ju inte lika bra då"

"Sa ju det. Utan ludd hör jag mycket bättre. Åsså blir jag snyggare då"

"Feeeeemmmton gaaaaaschtaar pååååå döööööhd maaansch kiiiiiisssschtaa, joooooohoooow eeeeen flaaaaschka meee roooom"

​Röntgen bakom lyckta dörrar.

Likes

Comments

Senast Evelina träffade sin läkare så fick hon frågan om hon kunde tänka sig träffa en läkare som jobbade på smärtcentrum. Anledningen till frågan var att även om hennes läkare nu börjar hitta rätt mediciner och rätt doser så kvarstod faktum, Evelina hade fortfarande ont. Senaste tiden innan den träffen hade kantats av Evelina hela tiden mötts av skeptiska människor som ansåg att hon omöjligen kunde ha ont nu då sjukdomen var rätt behandlad, att Psykologen avslutat sina möten med henne med hänvisningen till att alla hennes problem nu berodde på att Evelina hade det stökigt i skolan.
Visst har det varit turbulent i skolan, men det var ju historia nu och vid de senaste träffarna hade psykologen själv valt att styra in samtalsämnet på just skolan, istället för att prata om smärtorna som Evelina upplevde. Vår slutsats var att inte ens hon trodde på Evelina längre.
Hennes läkare tyckte det var märkligt att hon hade ont fortfarande även om han lyckats hitta rätt blandning av mediciner och nu också rätt doser. Men han insåg också sin egen begränsning, och förslaget kom mest på grund av att han inte är någon expert på just smärtorna. Evelina svarade "okej" med viss tvivel i rösten, för är det något hon har lite svårt för så är det att träffa nya människor. Speciellt om dom har "vita rockar" för hitills har ingen förutom hennes läkare lyckats hålla vad man lovat, och när deras idéer inte fungerat så har man istället börjat ifråga sätta henne.

Idag var det så dags. Evelina hade varit lite nervös inför mötet. Hon tycker verkligen inte det är roligt att träffa nya läkare eftersom hon har svårt att släppa in dem. Och jag förstår henne, för hitills så har hon bemötts av ifrågasättande bara för att hon inte följer deras uppsatta patientmall.

Vi sitter där och väntar på vår tur när dörren plötsligt öppnas och en gigantisk kille i gröna kläder slänger upp dörren och försynt, med tysk brytning säger Evelinas namn.Vi går fram och hälsar och jag förvånas över den handfasta handskakningen till skillnad för de normala "döda sillens handslag" som annars är utmärkande för läkarkåren.

Väl inne på rummet och vi alla satt oss ner så kikar jag på skylten han har på sin skjorta..."Narkosläkare" läste jag och hann väl precis tänka "vad i helv...." Sedan tog han kommandot.
Istället för att be Evelina berätta om sin livs historia för 3 563 489:e gången i sitt snart 14 åriga liv öppnar han med repliken "-Jag tänker inte börja med att be dig berätta om dig Evelina, utan jag tänkte berätta lite om mig istället. Är det okej?".

Jag vart helt stum, men Evelina fann sig snabbt och sa att det var helt okej.
Jag kan garantera att hans presentation fångade hennes uppmärksamhet (den fångade min, och gav även förklaringen till varför det stod narkosläkare på hans skylt). Den gav också en förklaring till varför just han satt där, och varför han intresserat sig för just människor med smärtproblem.
Vet inte om ni andra tänkt på det, men narkosläkare är faktiskt rätt duktiga på att ta bort just smärta, med bl a morfin. Hjälper det inte med lite morfin, så får dom mer morfin, hjälper inte heller det får dom lite till, dom slutar andas. Dom får andra mediciner, dom börjar andas igen. Tror ingen av oss kunde hålla sig för skratt när han drog det exemplet.

Efter sin presentation så fick Evelina kort berätta lite om sina problem som hon upplevde och tala om för henne vad hon hade för förväntningar och det gjorde faktiskt riktigt ont i mig när Evelina förklarade att hon inte hade några förväntningar alls, för ingen annan har hitills kunnat hjälpa henne med att bli av med smärtorna.
Han var nöjd med det svaret. Dom pratade lite om vad Evelina hade för intressen och hon berättade naturligtvis att hästar var en stor del av hennes liv vad hon hade för mål när hon blev äldre.

Sakta började jag inse att den här killen som satt mitt emot Evelina och nu började rita en förenklad bild av hjärnan, ryggmärgen och nervbanor på ett papper, han hade läst på om Evelina. Han var inte den här dussinläkaren som lite nonchalant kom svassande och skulle tala om att de här smärtorna finns inte egentligen utan det är bara något som du inbillar dig. Sedan började han med hjälp av bilden förklara på ett pedagogiskt sätt hur det här med smärta hänger ihop och att det inte hade så mycket med de mediciner hon idag tar både för att hålla sjukdomen i schack. För de har enbart funktionen att hantera just sjukdomen. Sen förklarade han även att om man som i hennes fall haft ont så pass längre
p g a att läkarna inte hittat rätt kombination och dos och sjukdomen har fått härja fritt, så spelade det ingen roll att orsaken till smärtan nu är under kontroll, celler som sitter på de centrala delarna i kroppen har vid det laget lärt sig att Evelina brukar ha ont.
Därför fortsätter dessa att skicka signaler till huvudet och säger "Aj aj, hallå hon har ont!" Även fast den signalen inte kommer från de områden där problemen brukar vara.
Sedan berättade han även att det hon gör redan när hon har så ont som hon brukar, att slänga på sig träningskläderna och gå ut och springa är helt rätt. Dels för att det frigör endorfiner, men också för att det får kroppen att fokusera på andra saker istället för att skicka smärtsignaler i "förebyggande" syfte.
Sedan förklarade han vad han kunde erbjuda för hjälp och stöd för att hitta andra vägar som i slutänden ska hjälpa henne till ett så smärtfritt liv det går.
Evelina fick med sig lite att tänka på hemma, där en sak rör en ny medicin som skall fungera som ett komplement till de hon redan tar.
Men sen tyckte han även att hon ska fundera om hon vill träffa smärtteamet som behandlar vuxna, för som han uttryckte det "Du är ju ganska snart vuxen" sneglade på mig och sa med ett leende "Även om inte du vill höra det från mig nu".
Sen påpekade han också att det kanske skulle kännas bättre att inte behandlas som barn utan mer vuxen. Jag förstod direkt hans tankegång.
Och hon har gått hos smärtteamet förut, men där bara träffat de som specialiserat sig på just barn. Och det kanske var det hon behövde då i början av sin sjukdom. Men nu är hon äldre, hormonerna börjar sätta in och vi föräldrar är mest bara jobbiga gissar jag :)

Men, nu får Evelina fundera lite över förslagen han fått. Vi bestämde att vi skulle ha ett uppföljningsmöte senare i höst.

Det som gjorde mig mest glad efter besöket var leendet på Evelinas läppar, hon har aldrig lett eller visat att hon varit glad efter ett läkarbesök på det här sättet tidigare.
Och läkaren har heller inte lovat några underverk. Medicinen som han föreslog har en 50% chans att fungera efter att hon tagit en tablett om dagen i en månad, och den tar bort ungefär 50% av smärtorna.
Däremot tror jag att hon skulle få mycket större nytta av att träffa smärtteamet som jobbar med vuxna istället, men, det är ett beslut hon själv måste ta. VI kommer inte att bestämma det åt henne..

Sen har hennes handleder börjat göra ont igen, så jag kontaktade IMRA mottagningen och bad dem se om vi kan få en tid så att hennes läkare kan titta på henne, och ev se om vi kan spruta dem innan galopp säsongen börjar.
Ytterligare ett besök som Evelina ska oroa sig för, det är ju alltid ett vågspel det här och chansen finns ju alltid att hennes läkare vill avvakta lite.
Det i sin tur gör ju att sprutorna kanske hamnar mitt under brinnande säsong och då ställer det till det både för Evelinas och våran planering.
Men, vi ska inte måla fan på väggen. Vi ska njuta av dagens positiva energi från det här mötet.

Men jag kan inte sluta att beundra den här starka tjejen som trots sin sjukdom och sina smärtor får dagarna att gå ihop. Ja hon har dagar hon inte orkar och då kroppen bara säger stopp. Hon har dagar då hon helst av allt bara vill att livet ska ta slut för att hon inte orkar och livet känns meningslöst. Det gör så ont både hos mig och den ömma modern såna dagar, ända in i själen.

Tur är väl att hon har höstarna i stallet, dom ger henne enormt mycket energi även om dom vissa dagar gör allt i sin makt för att göra det surt för Evelina.
Men samtidigt vet jag det att hon skulle inte för en sekund vilja vara utan "den lilla röda faran" och Filippas vet vilka dagar det absolut inte är läge att hitta på dumheter. Då gör hon i princip vad som helst för Evelina, även om Evelina inte gör helt rätt.

.Men, nu kanske vi kommer ett steg i rätt riktning mot ett drägligare liv i alla fall. Om än inte helt smärtfritt men förhoppningsvis mer hanterbart.

Var rädda om er där ute.

//Christoffer


Likes

Comments

Igår var det så dags att äntligen börja plocka hem tjejerna som varit borta en vecka.

Det har varit grymt tomt utan både Evelina och Filippas, men samtidigt har dom vuxit ihop ytterligare lite till och lärt sig nya erfarenheter.
Visst, Evelina och Filippas har varit iväg på läger förut, men då har det varit ganska okomplicerat. Denna gången har det varit annorlunda. Evelina har ju kunnat umgås med sin träningskompis Michelle, och Filippas har fått bo mitt emot träningskompisen Shakira, och dessutom haft utsikt ut ur stallet.
Filippas har ätit lite sämre, men i vilket fall ätit de viktigaste. Inte helt ovanligt för hästar som reser.

När övriga stallsysslor var avklarade så styrde vi kosan mot Ale hästspa (har själv aldrig varit inne i anläggningen tidigare även om vi hälsat på i stallet som ligger vägg i vägg.. Denna resa skulle inbringa 50% av ekipaget som varit borta denna vecka, Evelina, medan Filippas fick stanna tills idag för att få träffa Eqiterapeuten som inte hann komma förbi i helgen.

Jag har nog längtat efter dem bägge mest tror jag, men även om vi fick med oss Evelina hem så kändes det inte helt okej att åka hem utan Filippas. Men, efter lite gos när Filippas var klar med gårdagens träning i bassängen var den värsta längtan stillad. Tror Filippas hade saknat oss också, för hon såg allt lite lycklig ut över att se oss.

Medan Filippas stod och torkade upp lite under solariet, pratade jag och den ömma modern med Susanne och Lotta. Det diskuterades kommande galoppsäsongen och massa andra saker. Och förresten kan jag hälsa Susanne att Evelina nog skulle kunna tänka sig att göra praktik i hästspa't om möjligheten finns framöver (hint hint).

På vägen hem och inför årmötet i klubben som Evelina tävlar för, blev det lite prat om hur veckan hade varit och hur hon mådde. Hon var jättenöjd med veckan men var lite sliten och ont i ryggen. Helt okej med tanke på att Evelina och Michelle även hjälpt till i stallet med alla andra hästar. Hon nämnde dock att handlederna började göra ont igen, ungefär som förra våren och funderade på om det kanske var dags för nya kortison sprutor.
Jag fick som dagens uppgift att kontakta IMRA mottagninen för att föra vidare informationen, så får vi se när dom hör av sig. Både vi och Evelina ser ju helst att sprutorna ges innan galopp säsongen sätter igång, då det innebär avhållsamhet från hästar de första dagarna och inga tyngre aktiviteter under någon vecka.
Så vi hoppas att dom tar hänsyn till det också.

När jag kom hem från jobbet fick jag senaste rapporten efter Filippas möte med Eqiterapeuten och hemkomsten till stallet och alla kompisar i hagen.
FIlippas hade njutit i fulla drag under behandlingen med djupvågsmaskinen. Dock fick vi rådet att avvakta lite till med ridningen för att Flilppas skulle hinna ikapp med muskelsättningen lite. Så nu får vi lägga om planen ytterligare lite och lägga in lite andra aktiviteter för henne.

Väl hemma i stallet så ställde hon sig direkt och mumsade på maten som låg förberedd i krubban, men när hon ätit upp ville hon ut till sina kompisar, trots att det regnade. Dom å sin sida ville nog helst inne, men de fick stanna ute en stund till innan det var dags att komma in för kvällen.

Borta bra men hemma bäst säger dom juh :)

Känns skönt att ha båda tjejerna hemma igen.

Vill även passa på och tacka Michelle, Susanne, Lotta och övriga som tagit så bra hand om tjejerna.
Ni är guld värda!


Ta hand om varandra där ute, morgondagen är inte en självklarhet.


//Christoffer

Filippas gör sitt sista bassängpass för denna gången, även pappa gick hjälpa till

Solarium uppskattas även av hästar.

Har man den gosigaste hästen i världen måste man bara våldpussa på mulen.

Världens bästa Filippas!

Likes

Comments

Abstinensen kryper sakta fram på den ömma modern. Den har dock varit framme hos den hårt prövade fadern länge och vi vet att det ser ut ungefär likadant hos en hel hög med andra föräldrar. Jaja...barnen längtar säkert oxå. 😘 Det är ju ändå dom som står för ridandet. Vi föräldrar minglar mest och är närvarande hejja klack. Hmm...en av mammorna stöttar mer än gärna på ponnyryggen och önskar att hon var tonåring igen. 🏇 Jaa Sophia det är dig jag pratar om. 😘

Jag pratar om Ponnygalopp såklart! Av alla de träningar och tävlingar vi har varit på genom åren, ( och det är mååånga ), så är galoppen det som är det roligaste. Ungarna har helt fantastiska tränare så fina ponnysar och galet trevliga föräldrar och andra medföljande såklart och inte minst Kaisela med barn och ponnysar från sin ridskola.

Ibland har vi härlig sol och varmt och andra dagar hällande ösregn, halv storm och jag svär på att jag såg en isbjörn en gång. 😄
Men trevligt har vi alltid!
Tränare Susanne och Lotta är alltid lika engagerade och stöttande. Med mycket skratt och humor guidar de oss alla genom träning och tävlingar. Tävlingsdagarna ska vi inte prata om. Då har de först ponnyryttarna att tänka på och sen brukar det finnas några starthästar till de vanliga löpen och ibland skall Lotta tävla själv. Men aldrig att de försummar sina ponnyryttare.

Guld....hör ni det..ni är GULD! 🏆🏅

I år har vi bestämt att första halvåret ska Evelina bara tävla galopp. Vi vill inte att det ska bli för intensivt så att Filippas får magsår igen. Evelina brinner för galoppen på ett annat sätt än vi sett tidigare med hoppning och dressyr. (Evelina fick naturligtvis själv välja en gren att tävla i)

Spider satsar ju mot Kentucky Derby och tänkte mjukstarta med lite ponnygalopp. Vi hoppas att bästa Joanna är med på detta!

Om några veckor åker utrustningen fram och vi vänder bilen mot Galoppbanan i Säve. Den 2 april är första tävling på Jägersro.

Allt kommer dokumenteras här så häng med! 🏇🏇

Har DU en ponny som gillar att springa fort? Gillar DU när det går fort? Kom och va med i vårt glada gäng! All info finner Du på Göteborg galopp. Bor du inte i Göteborgs regionen så kolla på Bro Park och Jägersro.
🏇

Michelle och Evelina cantrar tillsammans

Evelina och Filippas gasar på! Michelle och Shakira skyndar på i maklig takt.

Joanna och Spiderman kämpar på bra i sällskap med Novalie på lånad ponny.

Evelinas och Filippas första besök på Jägersro Galoppbana slutade med seger efter en tuff upplopps fight

Nöjd jockey och nöjd ponny pustar ut i boxen efter loppet.

Radarparet Michelle och Evelina inväntar vidare instruktioner

Likes

Comments

Så har halva tiden på Ale Häst Spa gått för den lilla röda ponnyn och hennes ryttare.

För ponnyn är det bad, sol och vistelse i hagen som gäller.  Massor av mat såklart och goa kompisar. Kärlek och pyssel från matte ingår såklart och om några veckor är det tänkt att  boka nytt veterinärbesök för att kolla om bakkärran fortfarande är stel. Såg ju fint ut när Mia tittade på henne sist men lika bra att vara säker.

Evelina hänger i stallet med bästisen Michelle och tillsammans hjälper tjejerna till i stallet och har ett härligt sportlov.  Underbart att tillsammans ha hästar på agendan hela dagarna!

Spider saknar nog sin Filippas och i tisdags när vi lastade kom han springande i hagen som för att tala om att vi hade glömt honom.

För den ömma modern  och den hårt prövade fadern är längtan stor och vi tar tacksamt emot de rapporter vi får från tjejerna.

// Den  längtande modern och fadern.

Bästa Michelle har skickat bilder på Filippas. Och Evelina skickade en film från bassängen. Första dagen och lite läskigt men hon var duktig och jobbade på ändå.

Likes

Comments

Vild galen och vacker, det är jag det. Så här på Alla  ❤ dag vill jag bjuda på lite bilder av mitt favoritmotiv Dvs...mig själv.. 

Så håll till godo!

Bilden ovanför beskriver dagens humör ganska väl. Busig!

Ibland  mumsar jag på min matte.

Transport åker jag på mitt eget vis!

Snygg frisyr....och mindre snygg frisyr. Matte tror att jag ska hålla mig i hagen med foliehatten. 😂😂😂

På denna lite suddiga bild går bästa Mia Kleen igenom för att konstatera det jag redan visste...jag är perfekt. 😉😙 Jag älskar Mia!

Filmen är från i höstas när jag var på Spa. Vilket lyxliv!

Kom ihåg alla.....älska varandra och ta hand om varandra Alla årets dagar!// Spider, sprängfylld av kärlek.

Likes

Comments

Tisdag morgon och alla  hjärtans dag.  Då bjöd jag våffelfrukost för Evelina och Michelle innan de packade ihop sina saker för att åka hem till Michelle.  Det innebär även att det är Spadags för Filippas.  Under några dagar ska hon få träna i bassäng sola solarium och ridas på tur.

När tjejerna var klara med packandet var det dags att koppla  på transporten och bege sig mot stallet...trodde vi! 😯
Men neee vår transport rullade inte en meter trots 30 minuters bankade, svärande, vaggande och puttande.  Ena bakhjulet satt stenhårt fast! Den ömma modern som innehar väldigt lite tålamod ringde till sin hårt prövade make och sa några väl valda ord men inte heller det gjorde så att hjulet rörde sig. Herregud! Blodtrycket gick upp till oanade höjder och ett blodkärl bankade oroväckande i tinningen när Evelina lite tyst viskade; kan vi inte ringa Kaisela o fråga om vi får låna hennes transport?

Strålande idé! Självklart ringde vi och kollade och självklart fick vi låna. Kaisela du är en Pärla!

Iväg till stallet för att packa Filippas ägodelar i form av täcken, sadel, mat och så vidare.  När det var dags att lasta Filippas så ställde hon sig väldigt frågande till varför hon skulle åka i fel fordon? Det tog några minuter att övertala henne...eller egentligen vänta ut henne för hon krånglar aldrig bara hon får tänka lite.

Äntligen rullar vi allihopa mot Ale Häst Spa. Michelle lite längtig  efter ponny och föräldrar.  Evelina glad över vistelsen hemma hos Michelle och Filippas helt säkert undrande över vad som ska ske härnäst.

Väl framme möts vi av trevliga Malin som jobbar i stallet och av henne får vi veta vart vi ska göra av ponny och tillbehör.  Filippas som normalt avskyr att stå i stallet  själv finner sig väl tillrätta och står lugnt i sin box tills de andra hästarna kommer in.

Ha nu en härlig vistelse älskade unge och ponny! Jag ser fram emot bilder och filmer från er vistelse. 
// Den ömma modern som kommer känna sig sysslolös.

Filippas på plats i Spastallet och även Evve ser nöjd ut.

Likes

Comments

Liten och smidig som en panter. Smart med ett IQ som borde ge mig plats i Mensa. Söt som socker och listig som en räv. Utbrytarkung värdig namnet Houdini....det är jag det.

Tyvärr uppskattas inte alltid dessa egenskaper av min matte och efter sista utbrytningsförsök från hagen i tisdags så har jag fått stå o skämshagen uppe vid stallet.

Matte i sin tur har varit i affären och köpte ytterligare eltråd och massa "grisknorrar " och skall nu sätta en fjärde tråd i hagen. Petra, vår stallägare säger "vad var det jag sade om små ponnysar", och matte har dåligt samvete åt alla håll. De förstår inte mig helt enkelt! Jag trivs inte i den hagen....jag vill vara i den andra hagen...eller allra helst gå fritt som jag vill. Härmed erbjuder jag mig att bli stallchef med övergripande ansvar över gården, hästarna och människorna. Allting hade blivit så mycket bättre då!

// Spider den eldiga springaren.

PS. Matten här som funderar på om det finns några bra knep därute för att hålla en liten vit buse kvar innanför staketet?

Idag erbjuds ni alla rörliga bilder på min ståtliga uppenbarelse.

Likes

Comments

Måndagen 30 januari kom Kungen till Göteborg för att berätta om bl.a hållbar hästhållning.
Döttrarna fick tag på biljetter för detta och under några timmar fick de berättat för sig hur vardag och helg ser ut för RGB. Väldigt intressant och två glada tjejer kom hem med massor att berätta och superladdade inför Clinic med Kungen dagen därpå.

Ungefär 800 personer satt på läktaren under den clinicen.  Den ena fina hästen efter den andra kom in och reds under instruktioner av RGB och det var två nöjda tjejer hem även den kvällen.

I övrigt har vi själva haft besök av hästtränare Jonas Sjöström och det blev två intressanta timmar med Filippas och Spider och hur vi bör tänka runt hanteringen av dessa men även runt andra hästar såklart. Jonas konstaterade snabbt att Spider var ungefär 10 minuter före Johanna i planering och att han visste exakt hur han skulle göra för att lura henne. 😂😂😂

Förra veckan kom Mia Kleen till stallet och  gick igenom Filippas och Spider. 
Flippelina kändes fin. Ingen ömhet i kotan längre och inte särskilt sned i kroppen.  Massor av nålar sattes och detta uppskattades av den lilla röda. Vi fick även örter för att hålla hennes mage under kontroll fortsättningsvis.

Spider var stel i nacken och hade en låsning i käken som åtgärdades.  Sen fick även han lite nålar.  Bl. a för sitt lite väl hingstiga beteende.

Nästa vecka skickar vi Filippas på Spa i 5 dagar. Där skall hon få vattenträning och sola solarium. Hon mår bra nu efter sitt magsår och har gått upp en del i vikt, men musklerna behöver byggas upp igen och detta blir en fin mjukstart.

// Den ömma modern som nu väntar ivrigt på vårens plusgrader och  ljumma vindar.

Evelina tillsammans med RGB.  Tyvärr väldigt  dålig bildkvalitet men ändå.

Akupunktur är himla skönt.

Mia visar Johanna lösningen i Spiders käke.  Jag hade sett att han tuggade lite konstigt redan en vecka innan och där hade vi alltså orsaken.

Likes

Comments

Den ömma modern stod och mockade när ett skrik ljöd över landskapet och in i stallet. Miiiggghhteeen!!
Modern lyfter blicken och ser vår ståtliga springare galoppera i full fart med Johanna efter ,desperat hållande i Grimskaftet som  sakteliga gled ur händerna på henne.
Mighten satte av i full galopp på den nylagda vägen mellan hagarna och likaså gjorde Johanna.
Hmmm....bäst att gå ut o följa efter för att se vad som komma skall. Medans Johanna galopperar efter Herr Tapir skyndar jag mig alltså för att få grepp på läget.
Även Annelie har hört förtvivlans och vredens rop och skyndar efter hon med.
Som tur är blir flykten från Johanna inte så lång.  Han kommer tillbaka och låter sig föras till stallet. Ridpasset uteblir dock till förmån för longering. Johanna var tydligen rädd om livhanken eller nåt. 🐴

Jag svär för övrigt på att Spider skrattade där han stod o spanade i hagen. Helt säkert kom utbrytningsordern från honom.
// Den ömma modern

Likes

Comments