Stressens mamma. Känner ni någonsin att vi inte har koll på livet? Att ni är lite splittrade typ? Så har jag känner under en lång tid just nu och det gör mig något otroligt stressad. Kontrollfreaket inside of me är inte så nöjd just nu och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har två jobb och det här veckan hade jag ett extra jobb som jag stressat över något otroligt. Stressen har visat sig i min panna. Och i min energi, som inte existerar.

Jag är stressad över att jag fortfarande jobbar på det vidrigaste stället som finns. Inte Starbucks i sig, förstås. Utan köpcentret det ligger i. Avskyr det stället så mycket. Människorna som kommer dit och stället i sig, vägen dit och doften när man kliver in genom dörren.

Jag är stressad över mitt nya jobb. Det känns bättre nu. Älskar det och känner att jag har lite koll i alla fall, men fortfarande känner jag inte att jag har lika mycket koll som jag skulle vilja, och det stressar mig förstås. Att inte veta, att inte ha kontroll.

Det stressar mig att inte veta när jag kan och när jag vill resa. Hur mycket pengar jag sparat ihop. Hur mycket pengar jag spenderar. Vart jag ska resa. När jag ska plugga och vart jag ska plugga. VAD jag ska plugga. Är jag redo att plugga? Jag vill inte bo hemma. Jag vet att jag är så redo som en kan bli för att flytta hemifrån, det enda är ju att mitt bankkonto inte är redo än. Blir stressad av tanken att behöva jobba för resten av livet? Blir stressad av killar jag dejtar och inte dejtar och vänner jag inte träffar. Blir stressad av att jag inte tränar och att jag inte har råd att träna på det viset jag vill. Blir stressad av att jag inte har någon motivation till att träna eller till att ta tag i sången. Jag vill ju sjunga. Jag vill fota. Jag vill vara redaktör för en tidning. Jag vill på i New York under en tid. Jag avskyr Trump. Och män i grupp. Me too, eller? Räknas jag? Jag blir stressad över ifall chefen gillar mig och vad kollegorna tycker om mig. Om jag bryr mig tillräckligt om mina vänner, borde jag höra av mig oftare? Jag vill bli skådespelare och dubba en disney prinsessa. Jag vill dra ner på min konsumtion av kaffe och äta mer spenat men nu har jag ätit mackor i flera dagar pga har ingen fantasi på vad jag vill laga för mat. Fingrarna i halsen igen kanske? Det var ett tag sen nu, och kan är stolt över det. Jag vill ta en paus från alla sociala medier någonsin men jag kommer explodera om mina känslor inte får skrivas ner på något vis. Oavsett om det är på bloggen, på twitter, på instagram eller i ett jäkla dokument någonstans. Jag blir stressad av att se tonåringar. Jag vill vara femton igen. Eller vill jag det? Vill jag vara femton igen, avsky mig själv, min kropp och inte kunna stå upp för mig själv som jag ändå inte riktigt kan än heller. Vill jag vara liten igen och inte kunna någonting. Nej det vill jag ju inte egentligen. Jag är gammal, eller är jag det? Jag är ju ung, och jag ska ha roligt. Bästa tiden i livet. Men jag vågar inte ens gå på gatan på kvälla för att jag är rädd. Tänk om jag egentligen inte kan någonting. Ingenting vettigt. Jag kan bli hemlös. Vem som helst kan bli hemlös. Stress. Allt det här och lite till pågår i mitt huvud. Jag behöver tre veckors konstant sömn och en semester långt bort. Jag är så stressad. Skulle inte bli förvånad om jag gick in i väggen av näst intill ingeting alls, och allting samtidigt.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag är en drömmare. Det finaste jag har är mitt hopp och min naivitet. För det mesta ser jag saker från den ljusa sidan, tänker att det löser sig och tror att alla mina drömmar kommer inträffa vilken sekund som helst. Det är fint på något vis, att tro. På mig, på livet. Hopp är det finaste jag har. Ibland kommer det dagar då jag känner motsatsen, som idag. Känslan som gnager i bakhuvudet. Fotograf? Hur hade du tänkt att det skulle hända? Kommer någon någonsin älska dig, du har ju aldrig ens haft ett förhållande?
Jag har ett nytt jobb. Ett jobb som jag velat vara en del av mycket länge. Ändå blir det alltid värre på nya jobb, som för många andra. Jag känner mig så otroligt värdelös, dålig och inte självständig alls. Vilket jag vet inte är konstigt att känna på ett nytt jobb, men nu kommer alla känslor samtidigt.
På senare tid har det slagit mig, det här med förhållanden. Jag är en drömmare, som sagt, hopp är det finaste jag har. Jag tror på den där situationen på film när en viker runt hörnet mitt på stan med en kaffe i handen och går rätt in i "the one" och spiller ut allt kaffe över dennes skjorta. Jag väntar på min scen. Jag är så klyschig tyvärr. Tillbaka till poängen; jag vet hur man är ensam. För det är jag, mycket. Jag känner mig själv, nästan lite för väl. Hur in i helvete ska jag kunna dela med mig av mitt liv till någon annan? Alltså spendera tid åt en partner? Hur gör man? Hur är man med en annan person? Jag vet bara hur man är ensam, hur jag är ensam. Även om jag inom en tid hittar någon så känns det som jag kommer förstöra det genom att inte veta. Att inte veta hur man är tillsammans.
Jag tycker inte om att inte veta. Jag tror det är därför jag får extra mycket ångest på nya jobb. Jag har för höga krav på mig själv, jag vill bara veta allt på en gång, jag tycker inte om vägen dit. Jag har inget tålamod och alldeles för mycket kontrollbehov för att inte veta.
Idag är en sån dag jag hellre skulle somna på två sekunder, vakna imorgon och må bra. Jag avskyr dessa dagar.

Likes

Comments

Jag har varit något otroligt ledig den senaste tiden och det är både skönt och frustrerande, för egentligen har jag inget bättre för mig än att jobba och eventuellt kolla ikapp några serier. Men i nästa vecka börjar jag på ett nytt jobb. Jag kommer växla mellan två jobb och det känns både spännande och ångestfyllt. Men mest spännande ändå, det är nämligen ett jobb jag velat ha i mer än ett år. Det lär bli fantastiskt.

En kopp kaffe och en krispig höstlördag. Ska snart ta en dusch och sminka mig lite, eventuellt ta och städa också. Senare ska jag träffa Frida som är uppe från Malmö och mot kvällen träffa en kollega på ett glas vin. Det blir mysigt. Hoppas ni mår bra.

Likes

Comments

Har något otroligt många saker som jag vill göra/införskaffa. Helst så snart som möjligt, löning på måndag ändå ju. Har dock spenderat 650 kr jag inte har på Thomas Stenström biljetter (fullkomligt värt det) och ska betala SL-kortet samt betala tillbaka mina föräldrar för lite pengar jag lånat, så vi får la se hur mycket jag kommer ha kvar för listan här nedanför.

Jag vill börja simma. Jag tror att jag sagt det i ungefär ett halvår men ändå har jag inte gjort något åt det än. Det finns en simhall ca fem minuter från mig så det borde ju inte vara så svårt att fixa kan en ju tänka. Jag måste bara...göra det helt enkelt. Bara dra dit och köra.

- boka klipptid

- foundation l concealer l mascara l liquid eyeliner l eyebrow gel l too faced lipgloss

- svarta kostymbyxor (Mango)

- Olivia Hagéus bok "Bli kvar"

- over the knee boots

- fransar/naglar

- svarta stay-ups

Likes

Comments

Säsongen av oändliga bad, litervis av te, mörker som suger livet ur en och grå, deprimerande dagar har börjat.

Likes

Comments

Varför har jag så dålig fantasi på senaste tiden? Jag har ingen ork att laga mat eller frukost ens som är det bästa jag vet. Åt nyss fryst sojafärs med sked till lunch. I'm at that point. Har mindre aptit och känner mig aldrig riktigt sugen på något. Hur ändrar jag på det? Någon med tips? Tänker mig att jag måste gå och handla, läsa lite matbloggar och bläddra igenom mina kokböcker. Kanske faktiskt laga något efter recept, som jag aldrig gör.

TW.

Har haft det svårt med mat på senaste tiden. Det har varit alldeles för ångestfyllt och mina gamla ätstörnings-tankar har krupit in i min hjärna igen. Sparar alldeles för mycket pengar i månaden för att ha råd med gymmet och det tär på självförtroendet och den mentala hälsan. Är konstant trött och min hy börjar bli sämre igen.

Jag måste hitta tillbaka. Tillbaka till träningen, motivationen, självförtroendet och passionen för matlagning. Passionen för hälsa.

Likes

Comments

I fredags träffade jag min fina Elin och vi vandrade Götgatsbacken ner mot Skrapan och gick i affärer. Vi avslutade med en lunch och kaffe på The Bagel på Västgötagatan. Therese Lindgren gjorde en video för nån vecka sen bara där hon provade de veganska bagels därifrån och då kände jag att jag var tvungen att gå dit! Sjukt mysigt ställe och blir så fascinerad av hur lugn en parallellgata till Götgatan kan vara. Rekommenderar verkligen att gå dit!

Har jobbat i helgen och det var sjukt hetsigt så jag är död i hela kroppen, men som tur är så har jag känt mig rätt utvilad och klar i huvudet så jag var på glatt humör i alla fall, och det gör dagarna så mycket enklare att ta sig igenom. Är i alla fall ledig idag och ikväll blir det aw med hela jobbet, sjukt mys blir det! Hoppas ni mår bra, puss.

Likes

Comments