View tracker

Jag saknar att klä på mig en väluttänkt outfit och att sminka mig för att det är roligt. Jag saknar att vara snygg helt enkelt. Minns ni när en gick i skolan och kunde glida in och ut från de lektioner en ville typ? Så var det ju inte men det är i alla fall en helt annan grej när en jobbar. Jag har jobbar 4/8 dagar. Ganska skönt ändå, halva tiden redan färdig och sen är jag ledig. Något otroligt tacksam blir jag över mina lediga dagar vilket är en väldigt skön känsla men jobbveckorna känns verkligen helt, totalt meningslösa. Jag känner mig alltid för trött, omotiverad och ful för att träffa någon innan/efter jobbet. Jag klagar något otroligt mycket för att inte ha jobbat heltid så länge. Jag är en bortskämd, lat skitunge verkligen. Orkar inte ens skriva färdigt inlägget.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ni vet livet, det där som en oftast bara ligger och väntar på men som händer medan en ligger i sängen och kollar på senaste säsongen av the walking dead? Människor säger lev nu, gör vad du vill, res osv. Absolut men ni vet pengar. Pengar är kanske inte vägen till lycka men jag måste medge att det kan hjälpa i vissa fall. Glömmer så lätt bort hur bra jag har det och vilken fruktansvärt bra uppväxt jag har haft. Mina föräldrar. Mina fina, fina föräldrar som bara ger och ger och ger medan jag har pengar att köpa dem ungefär tre/fyra julklappar var fastän jag skulle vilja ge dem allt. Allt förtjänar de från mig. Ger dem så mycket kärlek det bara går eftersom det är så lätt att glömma. Hur bra dem är och hur lyckligt lottad jag är. Vad de har gjort för mig och, om jag får säga det själv, hur bra dem uppfostrat mig och min syster. Vi är verkligen bra människor. Inte perfekt men vem är det.

Jag känner att jag är i den där jobbiga perioden i livet. Som också ska vara den bästa. På ett vis önskar jag att jag var femton igen och kunde springa omkring med vänner och ta vara på livet som setvar då. Utan ansvar, för det mesta, och fyra år av tonår kvar. Men nu är jag tjugo. Jag har tagit studenten och jag jobbar heltid, och för det mesta är det ganska hemskt. Hemskt att tänka på livet och framtiden. Känner mig i inte så fruktansvärt orolig för mitt liv om tio år men utan snarare de tre kommande. När man "på nytt" måste växa upp och lära känna sig själv på ett helt nytt sätt än man behövde i gymnasiet. Nu måste man hitta sitt "vuxna jag" och ta hand om sig själv och lära sig allt om livet känns det som. Den enda anledningen att jag bor hemma är ju för att jag inte har pengar till att flytta hemifrån än. Men jag är klar, om ni förstår. Jag är ju vuxen nu? Typ. Jag bor liksom inte hemma fortfarande för att jag uppfostras och tas and om, vilken jag gör lite ändå förstår, utan jag bor hemma av den enkla anledningen att jag inte har pengar för att flytta hemifrån. Det är lite läskigt. Räkningar, lån, lägenheter, resa, jobb, utbildningar, livspartners osv. Livet börjar på riktigt nu, men ändå känner jag mig så fruktansvärt liten och svag.

Jag är väldigt taggad på livet i övrigt. Men jag har ju en tendens, som många ändra, av att överanalysera det mesta i livet och bara se det dåliga som kanske möjligtvis skulle kunna hända. Jag har alltid trott att jag är söker på va drag vill jobbsmed men helt plötsligt så tar den sämre delen av hjärnan över och börjar tänka saker som tänk om jag inte klarar det. Tänk om jag aldrig någonsin får mina drömmar uppfyllda. Jag är vanligtvis en väldigt hoppfull och positiv person, speciellt när det gäller framtiden, men vissa dagar blir jag verkligen rädd. Rädd för att misslyckas. För det mesta tror jag dock att det kommer ordna sig. Har en massa olika alternativ så jag tror verkligen att det blir bra men vägen dit känns bara så krånglig. Det där med att studera till vad man vill bli och så ska man ha koll på sin ekonomi och ta lån osv. Jag hatar att ha icke-färdiga saker omkring mig. Jag vill ha allt klart innan jag kan ta det lugnt, jag kände precis så med läxor också. Behövde ha allt klart för att kunna ta en paus. Hatade pluggpauser. Det atarju bara längre tid då. Anyway, min poäng är att det är det som skrämmer mig med lån. Jag kommer vara skyldig en bank för resten av mitt liv och jag kommer alltid ha den där lilla delen att betala in varje månad, och det är det som känns så jobbigt.

Ni vet det där med pojkvänner. Flickvänner också förstås och något där emellan och inte alls. Men för min del blir det pojkvän. Jag har aldrig haft någon. Inget seriöst och efter ålder elva i alla fall. Det är väl egentligen inte så konstigt för jag vet att det är så för många men när jag ser människor som hoppar mellan partner till partner blir jag så himla, chockad? Eller nja, inte chockad direkt. Jag har inget ord för det men jag blir nästian fascinerad av det. Jag har alltid varit en så kallad "sucker for love". Jag älskar en riktigt bra kärleksfilm eller kärlekshistoria och önskar för det mesta att min första kärlek ska vara som på "the movie screens". Jag blir dock så himla fascinerad av att människor hittar varandra när dom är så unga. Snackar alltså om folk i min egen ålder. Har börjat tänka på det en del eftersom jag sett på sociala medier hur många av de jag kände på mitt utbytesår har gift sig samt fått barn? Tycker det känns så otroligt tidigt och kan inte riktigt förstå det. Även de i Sverige som jag tidigare sa, som haft fler partners på några år bara. Hur hittar dem varandra? Båda tycker om varandra? Och det bara liksom blir så. Blir så fascinerad. Har verkligen aldrig känns någon hets med att jag måste ha en pojkvän eller någon som älskar mig. En väldigt skön känsla är det. Eftersom jag som sagt vill att min kärlek ska vara som på film så är jag villig att vänta och jag tar det som det kommer. Jag är helt övertygad om att det kommer vara storslaget. Jag är en drömmare, alltså på riktigt. Jag vill inte säga att jag avskyr realister men jag har svårt att förstå dem. Jag ser verkligen inget fel med att drömma och försöka se det bästa som livet har att erbjuda. Det känns som många realister är väldigt negativa. Det behöver förstås inte vara så men det är en känsla som jag fått bara.

Angående mig själv. Bara jag, som person. Jag känner mig nöjd med den jag är och vad jag står för. Jag vet för det mesta vad jag vill och vet vad jag är värd och inte, i de flesta situationer i alla fall. Jag vet vad jag tycker är okej och inte och jag vet vilka slags personer jag vill ha i min omgivning. För det mesta, vet jag vem jag är. För bara tre år sedan ungefär så visste jag inte det, alls. Sara i ettan på gymnasiet och året i staterna var de värsta "sara-åren" om jag får säga det själv. Jag trivdes hemskt illa med mig själv och min kropp och jag var en väldigt svag individ till personligheten. Inget gjorde mig gladare än att få höra "du verkar mer självsäker" när jag kom hem från staterna. För jag hade vuxit, på alla sätt och vis. På bredden också tack vare pop tarts och bagels med jordgubbs cream cheese. Jag är starkare nu. Jag vet vem jag är. Jag kan inte fullkomligt säga att jag älskar min kropp men jag jobbar på det, och jag hatar den definitivt inte, men vi har våra komplikationer ibland. För tillfället mår jag inte så bra i min kropp och hälsa i allmänhet. Jag ska fixa det. Jag måste ta hand om mig precis som vi måste ta hand om varandra.

Nu har jag skrivit något otroligt mycket och känner att jag inte riktigt orkar mer, men det var väldigt skönt att få skriva en någorlunda strukturerad text om livet. Tankarna kring det, och mig och framtiden.

Likes

Comments

View tracker

I torsdags var jag och min kompis från starran och såg Fantastic beasts and where to find them, och det var helt amazing. Rekommenderas till alla men främst om du har sett Harry Potter filmerna. Tror dock att en kan förstå det mesta om en inte sett dom heller. Den var i alla fall helt amazing på alla sätt och jag längtar tills jag kan få se den igen!!

Likes

Comments

Hej fina fina vänner. Hur mår ni? Jag mår bra idag. Väldigt bra. Jag har jobbat åtta dagar i rad och igår var jag ledig och även idag. Något otroligt skönt måste jag säga. Snart är november över och då har jag klarat av min första månad som heltidsanställd. Det kräver något otroligt mycket energi för att jobba heltid hörna. Förstår inte hur mina föräldrar klarat det så länge. Det är helt sjukt. Anyway så är det nog en vanesak, som dom sagt själva. Är redan van men det betyder inte att jag inte blir helt slut.

Hur som helst, jag sitter med en kopp te i soffan och tänker att jag nog vill spela lite sims faktiskt. Bara ta det lugnt. Igår träffade jag en ny kompis på stan och vi hade det helt sjukt roligt faktiskt. Gick i klädaffärer och hängde på lush i typ en timme och även sephora. Något otroligt mysigt var det i alla fall och på kvällen var jag ensam hemma och kollade på ensam hemma ironiskt nog och såg sedan en till film när föräldrarna kom hem. Köpte i alla fall en tröja från favoritaffären Brandy Melville, en läppskrubb och återfuktande kräm från lush. Underbart.

Likes

Comments

Sitter och kollar på bilder från i år och två år bakåt. Planen var att bli glad eftersom jag kände mig lite deppig nu på kvällen. Blev istället mer deppig. Över allt. Annat än att Trump blev president så tänker jag tillbaka på året och blir ledsen? Saknar skolan och alla vänner som skolan automatiskt medförde, även om alla relationer inte var helt genuina. Saknar starbucks som fan, och känner iag typ utanför som inte får umgås med dem på jobbet på samma vis. Saknar framför allt människorna då. Ångrar nästan att jag sa upp mig men samtidigt vill jag blicka framåt. Jag trivs helt ok med mitt jobb just nu, kollegorna är trevliga men ändå känns det som något saknas. Jag saknar att ha långt friskt hår. Jag saknarSammy och Logan något otroligt. Jasmine också men tiden i hennes familj medför någon slags ångest när jag tänker på dem. Vill bara att Sammy och Logan ska bo i Stockholm hos mig så kan vi hitta på saker varje dag och bara umgås och vara bästa vänner. Dom är så fina. Saknar Frida varje dag även om det inte var längesen vi sågs. Saknar nian och hela högstadiet när vi umgicks varje dag. Det gör ont i hjärtat att tänka på att hon inte gillar storstaden och det är det enda stället jag vill leva på. För även om hon kommer hem från Piteå till sommaren, förhoppningsvis, så är inte Stockholm en plats hon vill stanna på och det känns jobbigt för hon är en utav mina finaste vänner. Jag saknar Emy också, min syster, så mycket. Det är bara på senare tid som vi faktiskt har börjat bli riktigt bra vänner men jag har alltid känna att jag kan prata om i princip allt med henne och nu är hon i Göteborg. Saknar henne bara.

Jag tappar fotfästet helt enkelt. Mina närmas vänner kommer alltid ha annat att göra och det kommer jag också. Det gör ont i hjärtat att tänka att vi aldrig riktigt kommer vara på samma plats igen, inte på ett tag i alla fall eftersom vi är i den åldern. Det känns bara så jobbigt just nu. Det värsta är att jag faktiskt har haft en helt otrolig dag som har varit jättehärlig och lugn utan någon ångest alls. Förstår inte varför det måste komma nu. Kände mig bara hel plötsligt lite vilse. Känner mig något otroligt ensam. Dock har jag alltid varit lite av den som håller sig för sig själv så jag är van och är något otroligt bekväm med att vara bara jag och med mig själv. Men det är ju skillnad på att ha vänner och bara vara ensam en kvälla och att helt plötsligt känna att alla försvinner och att en är ensam på riktigt.

Imorgon ska det vara bättre. Har ju haft en bra dag, men ni förstår, tankarna ska vara borta imorgon. Jag har en otroligt bra liv. Helt fantastiskt. Nu ska jag se på How to be single.

Likes

Comments

Hur tänker ni angående att 2017 är knappt två månader bort? En reagerar ju på samma vis varje år verkligen? Typ o vad fort tiden går det här året var konstigt. Lika chockad blir en varje år också. Men känner inte så i år. Tänker typ att det går normalfort, vilket det gör men alltså jag har slutat blivit förvånad. Ja, 2016 har gått så fort att jag får lite ont i magen av livet men jag accepterar det. Dessutom känns 2017 som en nice siffra. Vet inte varför men har en grej för ojämna nummer och 17 känns så snyggt liksom? Ska skriva massa, massa listor om 2016 och 2017.

En tjockt lager snö, för november, ligger på terassen och det snöar även ute fortfarande. Känner att det är mysigt. Det var längesen vi hade första snön såhär tidigt och jag gillar det. Dricker kanel/kardemumma kaffe och kollar på gossip girl. Har ett otroligt sug för att julshoppa men måste dessvärre vänta på nästa lön för att kunna ta tag i det på riktigt. Ska beställa hem en bok dock i alla fall som jag vill läsa innan nästa vecka, lär inte hinna med det är värt ett försök. Jobbar stängning ikväll och är sen ledig i två dagar vilket ska bli skönt och lär behövas eftersom jag sen ska jobba i åtta dagar varav två heldagar. Ska passa på att tvätta imorgon och andas lite och torsdag ska jag träffa en vän från jobbet.

Likes

Comments

Har en otroligt bra morgon faktiskt. Vaknade tidigt av hungriga katter men kände mig ändå något otroligt utvilad. Såg första lagret av snö på terassen och satte på jul-avsnittet av gossop girl och gjorde frukost. Ett tips till er; när ni brygger kaffe, ta kanel, kardemumma och nejlika tillsammans med kaffet innan ny brygger det. Smakar som julafton! Bästa som finns! Har skrivit en lång lista på vad jag ska göra idag! Ska börja med att pallra mig iväg till systemet för att köpa vin till ikväll samt ska också gå till ica och köpa lite annat. Sen ska jag hem och städa! Mycket på agendan idag. Anyway, hoppas ni får en fantastisk lördag!

Likes

Comments

Påbörjar snart min sjätte jobbdag i veckan och är helt snurrig av trötthet. Det är alltså min första vecka av heltidsjobb någonsin och det har gått något otroligt bra men är som sagt väääldigt trött. Är i alla fall ledig i två dagar nu så det blir skönt. Eftermiddagar på mitt jobb brukar också vara helt ok lugnt, dock är det fredag så vi får se. Ikväll ska jag verkligen bara dö i soffan framför idol och sen somna i mammas säng eftersom föräldrarna åker till landet och mamsi har jättemjuk säng hihi.

Imorgon ska jag sova ut, dra en sväng till systemet och umgås med lite vänner på kvällen! Ska bli så skönt. Min hud är otroligt ledsen just nu och vet inte vad jag ska ta mig till. Förstår mig verkligen inte på min hud så vet aldrig vad jag ska göra. Växlar mellan att återfukta och ha kokosolja och ha geraniumvatten som inte återfuktar alls. Fattar ingenting annat än att ena månaden är det bättre och andra sämre. Oh well. Det är inte hela världen.

Ni vet dess blå gummi björnarna jag har ätit för mitt hår? Tycker att det har funkat något otroligt bra! Har inte kunnat köpa nya för november eftersom jag knappt jobbade i september men i slutet av november ska jag köpa nya för jag känner mig otroligt nöjd och mitt hår är så mjukt och växer väldigt snabbt känns det som! Älskar dem verkligen!!

Anyway, ska dra mig iväg till jobbet nu. Hoppas ni mår bra!

Likes

Comments