Header
View tracker

​Hej! 

Har nu varit på tågluff och bott ett år i Paris sedan sist... Det var najs! 

Det mest centrala i mitt liv just nu är dock att jag börjat plugga! Ekosystemteknik! Har världens mysigaste klass (och sektion) vilket har gjort nolletiden (tiden med konstant lek och fest innan man blir etta) till en av de intensivaste, roligaste och gladaste i livet! Har varit lite svårt att komma in i studierna, har med nöd och näppe legat i fas, men nu känns det som att allt trappas ner så att man kan landa och börja sätta sig in i matten ordentligt och försöka få koll. Ser så mycket fram emot studietiden som ligger i den närmaste framtiden, att kämpa med att förstå och lära sig, att skoja med alla ekosar och att skaffa nya vänner, hobbys och erfarenheter. TAGGATAGGATAGGA! 

Äsh, nu måste jag dra, det är myskwäll! 

Puss och kram!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu med all tid jag har som arbetslös gäller det att hitta på saker för att hålla tristessen borta (och söka jobb och bostad så klart). Så idag har jag lagat minipizzor till matsäck, sen kom Maddi ett tag och vi pratade lite mest. Sen tog vi och hämtade Lisa för att köra till Ågelsjön. Vi badade, hoppade från klipporna, försökte ta den perfekta insta-bilden och åt. Villen sommarkväll!

Likes

Comments

View tracker

Hej!
Nu har det snart gått två veckor sedan jag kom hem från tågluffen. Två veckor?! Två veckor är ett halvt liv räknat i tågluffstid! Nu har jag bara legat i sängen (läst, skrivit CV på franska, försökt söka jobb, lyssnat på musik, osv ni vet) för att försöka bli frisk från körtelfebern. Tre veckor av feber. Ni kan förresten läsa mer om tågluffen på vår tågluffsblogg: http://nouw.com/hibye

Igår var jag dock äntligen tillräckligt frisk för att dra till stan och träffa Helena. Vi letade upp ett perfekt puder och en bra borste till mig (har tidigare delat med Malin, men det kommer ju inte gå längre när jag drar till Paris), hittat en fotsalva till Helena (hon tar hand om sina fötter den kvinnan), och när vi klarat alla ärenden tog vi en välförtjänt kaffe, med påtår, på ett utefik. Efter det hann vi också med att dra en second hand-sväng och Helena hittade en jättesöt, vit klänning medan jag hittade världens coolaste jeansjacka! Vi avslutade allt med en glass i gräset i Vasaparken. Malin dök upp sen också till och med och tog lite sol med oss.

På kvällen efter middagen undrade pappa om vi ville med på kvällsdopp, och tja, jag var varm och mysig och var nästan beredd att lägga mig, men sen kom jag på att jag gillar ju att bada, så jag följde med. Hela familjen följde med, plus Elma, Malins kompis. Jag fick köra. Vi badade och badade, och Malin och jag var i vattnet typ en halvtimme för Malin hade med sin undervattenskamera och vi ville få den perfekta bilden. Dock var det kanske inte supersmart att bli nedkyld med körtelfeber... Men jaja! Elma skadade sig också, det var tråkigt, men hon överlevde i alla fall. När vi kom hem sen på kvällen satt vi hela familjen i köket och drack te och åt rostat lchf-bröd. Det är så jag gillar mina kvällar: mysiga med familjen. Eller festliga. Eller sovandes. Eller promenerandes i solnedgången. Det spelar ingen roll egentligen, när jag tänker efter, men det var en bra kväll.
Puss och kram!

Likes

Comments

SVERIGEEEEEE! <3

Måns ägde så feeett mycket! Det var andra som också var bra, så här är mina favoriter (+Måns såklart)!

Enjoy!

Likes

Comments

Idag var det tisdag, och jag hade svenskatal, skaffade baldejt och åt glass i solen med maddi och så kom Malin och Emilia sen också. Det blev alltså en mycket bra dag till slut, och i kväll är det jobbmöte eftersom jag utöver lite annat smått och gott har blivit vikarie för jordgubbsförsäljning. Det ska bli spännande!
Hoppas solen skiner i erat liv också, puss och kram!

Likes

Comments

Det var en gång en krigardrottning som hette Nora och bodde i ett slott tillsammans med sin tjänsteflicka som fick sitta med vid middagsbordet och som flätade hennes långa, röda hår om morgnarna. På åkern bredvid slottet bodde också Noras grisar. Nora brukade med jämna mellanrum ha med sina grisar i skönhetstävlingar, och hon älskade dem mycket. Just den här dagen höll Nora på att städa slottet, eftersom hennes mamma skulle komma dagen därpå, och om inte allt var perfekt visste Nora att hennes mamma Petra skulle klaga under hela tiden hon var där. Hon hade också bett sin goda vän Simon att vakta grisarna med sitt svärd, eftersom Noras mamma hatade grisar och hennes favoritmat var skinka.
När Nora vaknade på morgonen flätade tjänsteflickan hennes hår extra noga för att Noras manma skulle låta bli att klaga. När Noras mamma Petra kom till slottet i sin stora vagn dragen av sju gråa grisar med kusken som piskade den för att deras korta ben skulle springa snabbare, åt de lunch tillsammans och hade en ganska trevlig stund tillsammans. Men plötsligt såg Nora hur Petra tog upp något ur sin väska. På bordet la Petra sedan en stor skinka! Nora blev totalt galen och sa till sin mamma "Du kan ju inte lägga upp en skinka på mitt bord, din huligan!". "Du måste inse att grisar inte har några känslor, barn.", svarade hennes mamma Petra. De gick båda surt åt varsitt håll.
Petra och Nora satte sig båda till att tänka. Petra blev mest surare för att hon inte fick äta sin favoritmat, men Nora kom på att hon kunde ta med sin mamma till åkern där grisarna var. Eftersom Simon var där med sitt svärd trodde Nora att de var utom fara. Hon ville visa sin mamma att grisar visst hade känslor.
När de var på väg till grisarna frågade Petra vart de var på väg, men Nora sa bara att det var en överraskning. Då hörde Petra ett grymtande, och genast trevade hon efter sin grisslaktarkniv i fickan. När det kom fram gick hon med kniven i högsta hugg fram till grisen Klas och Nora skrek till och blev stel av skräck, för trots hur modig hon var i krig kunde inget mäta sig med hennes grisar hon hade ansträngt sig så mycket för. Simon var långt bort i skogsdungen för att uträtta sina behov, men så fort han såg mamman började han springa. Men då hände något underligt. Petra stannade till framför Klas och stirrade in i grisens blanka ögon. Petra påverkades starkt av sorgen i Klas blick, slängde kniven ifrån sig och slog armarna om grisen i en varm kram. Precis då kom Simon fram och han trodde att Petra höll på att strypa grisen, så han högg av hennes huvud med svärdet. "Neeeeeeej!" hörde han då från Nora och såg henne springa iväg in i slottet. När han kom efter henne märkte han att dörrarna var låsta. I tre långa år stannade Nora och grät i slottet, för trots hennes egna och Petras olika åsikter älskade hon sin mamma. På dagen efter tre år tog Nora ändå tag i sitt liv och gick ut till Simon. Hon förlät honom och de levde lyckliga i alla sina dagar tillsammans med Petras porträtt ovanför spiselkransen för att påminne dem om att alla kan bli goda i slutändan.

Författarinnor: Lillebbs och Sara

Likes

Comments

Idag var elskåpet i Blackas simhall låst när vi kom, så vi kunde inte tända. Duschrummet var lika mörkt som en grav. Meeen så hade vi ju mobilficklampor, tänka sig! Så vi löste problemet.

Likes

Comments

Idag pluggade jag hos en kompis och sen blev det snabbt hem och äta innan jag skulle iväg och jobba som läxhjälp, så då satte stressen fart på mig. Två ägg, fett med smör i stekpannan, typ två kryddmått grädde hehe så det blev matigare men inte brändes, tjofs det blev asfult i stekpannan, salt peppar + skinka ost, KLART! Lite creme fraishe på sidan för att bli mycket-mätt. Klart på fem minuter. Gick att äta på fem minuter också! Toptop säger jag bara. Det kommer nog funka att flytta hemifrån i alla fall...
Ha bra dagar!

Likes

Comments

Hej allihopa som läser min blogg! 

Idag är sista dagen på påsklovet, det har gått riktigt fort, samtidigt som det känns som en evighet sen vi gick i skolan. Tid asså, det är så svårt att greppa den. Samma sak är det med gymnasiet, det känns extremt avlägset att jag ens har gått på Eber ett år, och allt har gått så snabbt samtidigt som det känns som att ett helt liv har ägt rum under gymnasietiden, fast det är väl bara ett livskapitel. Tiden kommer gå vidare, och vi kommer stå inför nya upplevelser och måste på samma gång lämna de gamla bakom oss. Det enda med tiden som jag förstår, det är att den hela tiden går framåt. Man kan inte backa, så det är lika bra att gå vidare. ​

Likes

Comments

Liten bild på min balklänning, den glittrar i solljus!


Likes

Comments