View tracker

Nu så börjar jag komma tillbaka till livet igen efter sjukdomen. Var hemma från jobbet torsdag, fredag, men igår var jag tillbaka!

Sista lektionen jag har på måndagar är bara med en elev, och han frågade om vi kunde börja lite tidigare. Självklart sa jag, och kunde därmed komma hem klockan halv tre istället för halv fem, tjoho! Däremot blir jag ju kvar på jobbet till sex-tiden idag istället, men det är det värt när man kan ta sig hem lite tidigare en annan dag.

Hade tänkt ta en ridtur, men det bestämde sig för att forsa ner snöblandat regn, så när jag kom ut till stallet stod Gullan i hagen och var riktigt grinig och genomblöt. Tog in henne och slängde till henne massa hö så att hon skulle torka i alla fall. Hon får så väldigt ont i ryggen när hon blir kall och blöt, så ville definitivt inte slänga på henne någon sadel idag. Blev en liten promenad med lilla Sessan bara istället, sen blev det en promenad på ca 3 kilometer med mamma och hundarna istället.

Överlag en mycket trevlig dag, trots att jag kände lite såhär:

Nu tycker jag att det kan få bli vår och lite ljusare igen så man får tillbaka lite energi!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Att vara sjuk är inte riktigt min grej... Hade en heldag i sängen igår och ser ut att bli det imorgon också. Tur att man har katterna som tar hand om en!

Var dock ute och släppte ut hästarna igår (med hjälp av mamma) och senare följde jag med ut som sällskap när mamma hjälpte mig att göra iordning. Ibland känns det som om man mår bättre bara av att klappa lite häst!

Idag får jag nog dra med mig Mattias ut istället, så vi får passa på på den timmen vi ses idag.

Likes

Comments

View tracker

Idag blev det en tur upp till mammas och pappas hundar direkt efter jobbet, och efter det åkte jag och mamma till stallet.

Idag hade vi planerat in att mamma skulle få en liten tömkörningslektion med shettisen, Lovis, och sedan skulle vi ta in de stora hästarna. Och vilken succé det blev! Det var en nöjd Lovis vi lämnade i boxen, men jag satte mig nog i bilen med en ännu nöjdare mamma! Det gick riktigt bra och det är så roligt att se deras relation och hur de växer tillsammans.

De stora hästarna fick dock vila från mig idag, och det fick räcka med lite vardagslydnad för bebisen Sessan när vi gick in från hagen. Hon har vuxit så mycket och bara grejen att kunna gå ut i hagen, sätta på henne en grimma, sedan öppna och stänga grinden utan några problem alls är ju guld värt!

Underbara hästar!

Nu på kvällen har jag och Mattias, min sambo, tittat på Pretty Little Liars och ätit hamburgare. Är det lill-lördag så är det!

Nattinatti!

Likes

Comments

Jaha, då har jag gått och blivit med blogg också!

Tanken med bloggen är att jag ska göra så gott om dagliga uppdateringar kring vad jag gör om dagarna, men främst inrikta det på hästarna och hur jag tränar dem.

I nuläget har jag 2,5 hästar (jag delar en med min mor) som behöver stimulans och motion. Jag sysslar främst med frihetsdressyr och tror starkt på att en god relation mellan häst och människa ökar förståelsen för vad den andra känner och menar, och därmed även underlättar samarbetet både i den dagliga hanteringen, men även när man stöter på problem.

När jag var 18 år gammal köpte jag min första egna häst. Jag hade innan det ridit på ridskola sen jag var 4 år och sedan haft diverse sköthästar samt en hyrhäst. Jag skulle då absolut inte ha någon unghäst, utan letade efter en läromästare som jag kunde ha lite roligt med. Sen såg jag henne. Min älskade Gullviva. Dotter till min dåvarande absoluta kärlek Vivvi x. Hon var bara tre år, men vad gör det när man är kär? Den hästen och jag har sedan dess gått igenom mycket tillsammans och jag har definitivt lärt mig av mina misstag. Som ny hästägare är det lätt att lyssna på vad alla andra säger och glömma bort sig själv. Jag började tidigt leka mycket med henne lös och tränade oerhört mycket följsamhet. Men det gills ju inte riktigt. Då har du ju inte tränat på riktigt. Det är ju den klassiska ridningen som är värd någonting, och det är därför den man måste hålla på med. Därför försvann lite av den frihetsdressyr jag faktiskt höll på med, även om jag inte själv hade koll på att det var det det var, till förmån för hoppningen.

Jag och Gullan flängde runt på träningar och det var väl roligt. Jag själv gillar att hoppa också. Men jag tyckte hela tiden att det var något som fattades.

Efter ungefär fyra år träffade jag däremot Roya. En tjej som jag läste psykologi med som började prata om hur hon var frihetsdressyrsinstruktör. Jag tyckte självklart att det lät intressant och frågade om jag kunde få ta några kurser, och det fick jag! Hon introducerade mig för en helt ny värld och främst genom tränaren Rebecca Dahlgren. Det är också Rebecca som håller i instruktörsutbildningen där jag har gått första steget av totalt fyra.

Senare köpte jag och min mamma gemensamt en shettis som i nuläget är den som kan mest frihetsdressyr och hon är en underbart trevlig och lyhörd liten ponny. Och i somras vågade jag ta steget jag drömt om hela mitt liv. Jag välkomnade en liten bebis in i vår flock. Princess, som är hälften frieser, var inte ens fyllda ett när jag hämtade hem henne och helt ohanterad. Det ska bli spännande att se vad det blir av henne!

Likes

Comments