Likes

Comments


Illamående, magont och till slut även spya! BLÄÄÄ!

Ingen riktig ork då jag mår riktigt illa men när jag är tillbaka ska jag kommentera. Hoppas ni har en bättre onsdag än vad jag har!



Likes

Comments


Lyssnat väldigt mycket på hans musik sedan han gick bort. Hans tidiga musik är verkligen så ljuvlig, lidelsefull och passionerad på något sätt. Jag blir så lugn och rofylld. Sedan är det rätt skön musik att lipa till om man behöver gråta en skvätt :) Blir ju lite sorgligt att lyssna när man vet att han inte finns längre. Min äldre syster avgudade hans musik så jag fick lyssna rätt mycket på det hon lyssnade på eftersom man som lillasyster inte har så stort val :P Det smittade av sig. Jag gillar hans musik också! Överhuvudtaget gillar jag både gammalt som nytt. Men ingen musik får mig att koppla av som hans musik. Jag minns inte så mycket förutom att jag tyckte att han var jättesöt artist. Ha ha.. ja men jag var ju liten. Det är så här jag alltid kommer att minnas honom som även om han bytte stilar och utseenden många gånger.

Likes

Comments


Jag har inte varit sprudlande glad på länge. Jag mår bra och jag är glad mellan varven men så där sprudlande har jag inte varit på väldigt länge. Det har hört ihop med att jag hela tiden längtat efter mitt ex. Jag tillät livet att stå still i väntan på kärleken igen. För jag trodde att det skulle bli vi. Jag trodde verkligen att det skulle bli vi. Jag tror inte att han inser att sista gången jag frågade verkligen var sista gången jag frågade honom om vi skulle försöka igen. Jag har uppriktigt sagt varit fruktansvärt ledsen över att han inte bryr sig, eller så som jag uppfattar att han inte bryr sig.

Det känns så här när jag kollar i backspegeln att jag förnedrade mig själv när jag gjorde så. Jag hade förlorat min självrespekt. Att jag var villig att göra mig till ingenting för att han skulle vilja ha mig tillbaka. Jag kan ibland bli arg på mig själv på grund av det men mest på grund av honom som lät mig hållas så länge. Det gör rätt ont faktiskt.

Jag förstår ju att det inte ska vara vi och det har jag förstått länge. Men känna mig älskad till vilket pris som helst? NEJ TACK! Jag kom rätt nyligen till insikt att jag har mitt eget liv att leva. Jag har MITT EGET LIV ATT LEVA! Inget mer trycka på paus. Inget mer vänta och se. Inget mer att det kanske blir kärlek. NEJ!

Jag har bestämt som ni som läst min blogg länge att om det inte blev han så blir det ingen. Nu när jag vet att jag inte vill ha en relation med honom så kommer det i framtiden bli ingen. Jag kommer inte tillåta mig att att sjunka till den graden att jag förödmjukar mig själv på grund av en man. Jag har lärt mig en livsläxa. Jag är redo att fortsätta med mitt liv, ett steg i taget, ensam.

Och bara det att fatta det här beslutet har fått mig att må väldigt mycket bättre. Att verkligen ha bestämt att jag kör på med mitt liv och dem som hänger med mig längs vägen är välkomna att göra det. Men att offra mitt liv för en man på det sättet jag har gjort de sista två åren kommer aldrig att hända igen. Det är bara så.


Förändringen är precis som det står i hjärtat här uppe.
"JAG BESTÄMDE MIG HELT ENKELT FÖR ATT VARA GLAD IGEN"


Det är en stor befrielse med insikten och att jag nu är redo för livet, vad som än kommer!
LÅT DET KOMMA!


Likes

Comments


Vill ni se en feel good film så måste ni se Trolls. Jag såg den igår och blev bara lycklig 😍😍😍😍 Rekommenderas varmt!


Likes

Comments


Livet kan vara svårt som det är och ibland extra svårt för tjejer/kvinnor som ska leva upp till all världens ideal. Du ska vara smal, sexig, ha plut mun, senaste outfitten, senaste nagel och sminktrenderna, du ska ha A i alla ämnen, du ska vara en jävel i sängen och din karriärstege ska vara upp till himlen och tillbaka! Ibland känner jag bara STOOOOOOOPPPP!!! Vad fan håller världen på med? Är det så här vi bygger starka, smarta och självgående tjejer och kvinnor? Är det så här vi vill att våra barn och barnbarn ska växa upp?

Jag blir så frustrerad rent ut sagt många gånger när man ser på utan att göra något, utan att hjälpa eller stötta. För det första, jag har inget emot vare sig mode, trender eller karriärer! Go for it om du klarar att hantera detta utan att må dåligt. Det finns så många människor runt om vår jord och särskilt här som blir knäckta av dagens ideal. Att vara the IT girl är viktigare än att ha en hjärna. Självmedvetenhet är fult och ytlighet är the THANG! Men kom igen! Ja jag vet att jag kanske överdriver lite här men min fråga är varför människor blir chockade när man försöker inspirera, stötta, pusha och peppa tjejer? Betyder det att man är intresserad av dem då? Betyder det att man är förälskad i en tjej/kvinna för att man vill att hon ska lyckas med det hon gör? eller att hon ska må bra i sitt liv och sträva efter det som är gott för henne?

Ibland kan jag verkligen bli frustrerad på andra kvinnor och ofta män som tror att det är något för att man försöker hjälpa en annan människa. Vad är det för fel på folk? Att vara tjej/kvinna och visa vänlighet och respekt gentemot en annan tjej/kvinna är inte att vara homosexuell! Det är en av de viktigaste uppgifterna som finns. Istället för mobba, frysa ut, kasta sneda blickar på en annan av det kvinnliga släktet så undrar jag: Vart finns systrar-skapet? Vart finns vänligheten och stöttningen för att bygga upp någon annan hellre än att krossa? Jag blir bara förbannad!

Vill tillägga att jag inte har något emot sexuell läggning överhuvudtaget. Så länge du är en schysst människa så är vi okej med varandra. Okej? Bra!


Likes

Comments


Jag har tänkt mycket på ensamhet. Olika sorters ensamhet men främst har jag tänkt på min egen ensamhet. Vill bara göra en sak klar, jag är inte alltid ensam även om det i detta inlägget kommer verka så.

Den första ensamhets känslan jag haft var som barn. Inte för att jag var utan vänner eller andra sociala sammanhang utan pga att ingen förstod hur det var att vara jag. Jag har upplevt så mycket våld och hot. Jag har fått så mycket stryk när jag växt upp. Det var inget som jag kunde berätta för mina kompisar. Den känslan av värdelös går inte att beskriva och jag fatta inte än i dag vad som kan ha gjort att en vuxen besinningslöst slår och slår ett litet barn. Det skapade ett hål för att jag inte kände mig älskad. Otrygg. Den ensamheten kan jag nästan känna med fingertopparna och genast är jag tillbaka till 9 års ålder då jag gråter i min kudde för att jag är så jävla värdelös.

Att ständigt vara kontrollerad, vart jag gick, med vem jag gick, när jag skulle vara hemma, vissa perioder fick jag knappt gå utanför dörren om det inte var till och från skolan. Det skapade en otrygghet så stor för att mig gick det minsann inte att lita på. Allt jag gjorde var fel. Hur jag gick, hur jag åt, hur jag andades. Allt brände hål i mig. Att vara oönskad gjorde mig övertygad om att jag inte gick att älskas. Jag kände mig konstig och annorlunda under hela min uppväxt. Aldrig förtjänade jag beröm om det inte var för hur söt jag var. Allt annat var fel.

Jag kan inte i ord beskriva vad det har gjort med mig som människa alltid udda, aldrig bra och alltid ensam. Att inte ha någon att dela det svåra med har lett till oändligt mycket ensamhet. Även mina syskon minns hur mycket slag jag fått. Alla skrik. Min syster har som vuxen pratat med mig om det och sagt att hon inte förstod varför jag fick stryk för ingenting. Ofta har tankar kommit om varför ingen försvarat mig. Varför kom ingen till min hjälp? Så jävla ensam! Den sorgen gör mig så ont. Den sorgen straffade jag mig med när ensamheten kom. Jag var ingen. Jag var en nolla. Vem kunde lita på mig. Jag var värdelös och så vidare.

Att vara ensam i sina tankar om sina tankar är en annan typ av ensamhet. Den är oerhört plågsam. När det aldrig tar slut.

En av de största ensamheten jag upplever nu är singel livet. Att inte ha någon att komma hem till. Ingen att dela min vardag med. Ingen som kramar mig när jag känner mig nere eller upplever konflikter. Ingen som frågar efter mig Att ta alla fajter ensam. Att ja.. uppleva allt ensam. Det gör mig fruktansvärt ledsen. Att längta så förfärligt efter någon som inte ens vill ha mig. Att längta så mycket efter något livstecken gör mig ensam, ensam, ensam... Liksom åter igen inte vara värd att älskas. Det sitter så djupt, liksom i benmärgen. Denna ensamhet är som ett gift. Förgiftar hjärna och hjärta och sprider sig till själen.

Jag är van vid ensam, det har blivit mitt signum. Jag hämtade mina flyttlådor ensam. Jag bar allt ensam. Ingen hjälpte mig. Gissa om jag kände mig... just ensam!

Ja ja jag lipar lagom. Jag brukar inte tänka så här särskilt ofta. Jag blir bara medveten om hur brutalt livet kan upplevas. Jag är inte ledsen särskilt ofta. Jag tänker inte på det särskilt ofta heller. Men jag blir så medveten om varför jag har blivit som jag har blivit. Ensamhet förgör människor i för stora doser. I dag är jag så tacksam för hur mycket gott jag har i livet som skingrar min ensamhet. Människor som bryr sig om mig för den jag är och som inte tycker jag är konstig överhuvudtaget. Ensamhet går över tydligen även om man blir påmind ibland 💖




Likes

Comments


Stress, oro och för mycket jobb det summerar min situation just nu. Saker jag inte kan påverka men ändå vill lösa jagar mig. Jag tror att det är därför jag är så trött. Att det är därför jag inte kan koppla av riktigt. Det är ingen katastrof men jag vill inte vara så trött att jag inte orkar vara vaken och inte orkar äta.

Jag vet att det är tillfälligt så jag är inte orolig men dåligt samvete kommer när jag vet att jag inte tagit hand om mig själv bättre. Jag tänkte här om dagen på livskvalitet och hur jag ska få in det i mitt liv. Det jag kom på är att jag nu behöver omge mig med människor som ger mig energi snarare än dem som tar energi. Jag har likt en mussla stängt mig. För alla i min omgivning och så ska det inte vara, så får det INTE vara. Jag ska inte skapa problem som inte finns.

Tillbaka till livskvalitet! Jag behöver tänka på att införa saker som berikar mitt liv. Vad gör mig glad? Vad tycker jag om? Vad vill jag smaka, se och uppleva? Vad får mig att längta?

Det är frågor och svar som jag måste komma underfund med. Länge sedan jag funderade på hur man stoppar en dåligt nedåtgående spiral. Jag har ju möjlighet att välja. Jag glömde bara bort det för en stund 💖


Likes

Comments


Sov oroligt och drömde åter igen om samma skidbacke som jag drömt om i flera år. Jag vet inte om jag någonsin har varit där eller om den ens finns. Det enda jag vet är att det är magiskt vackert där. Det är snö som glittrar och det är vacker skog som jag pulsar runt i. Solen lyser igenom träden där jag går. Det är bara en bra plats helt enkelt. Jag längtar dit om det är på riktigt. Konstigt att några drömmar återkommer år efter år även om det inte är regelbundet. Denna dröm får mig varje gång att undra, har jag varit där? Och på ett sätt så har jag ju det, när jag drömmer om det när jag sover...

Nästan så att jag får lust att leta på riktigt. Vissa saker är svåra att släppa.

Vaknade i ett ryck en halvtimme innan alarmet. Gillar aldrig att vakna så men nu är det bara att gå upp och sätta igång. Jag önskar er en fin lördag!


Likes

Comments


Fick hjälp av Nouw! Jag fick bloggen tillbaka :D


Likes

Comments