Ser mig själv sakna.
Ser dig förstå.

Vill bara ha dig nära mig igen..
Nära i vår egen komplicerade tystnad.
Bara du och jag. 


Ser dig sakna
Ser mig själv inte förstå.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Så satt vi där.
Hans bitande på naglarna och ett dovt brus från kylskåpet var det enda som hördes.
I just den stunden kändes det som att jag älskade, mer än någonsin, samtidigt som avståndet mellan oss växte snabbare än den allra vidrigaste tumör.

Vi satt alldeles stilla och bevakade hur kärleken åt oss levande. Tuggade sig igenom allt det vi varit.

Med en liter tårar brinnandes bakom ögonlocken rörde vi oss mot ytterdörren.
Det salta jävla vattnet, det avskyvärda som bar på allt det vi haft, rann som kraftiga strömmar ner för kinderna.
Okontrollerat. Vårdslöst. Kvävande.
Och jag förstod för en sekund hur det kändes att drunkna.

Mina händer i hans, min själ, som alldeles snart skulle knytas loss från hans. Och en värk i hjärtat så stark att det borde ha slutat att slå där och då.
Jag svär på att jag kände det brista.
Artär för artär.

Vi såg på varandra, djupt bortom den glansiga fasaden och insåg vad vi gjort med varandra.
Hur fel det vi var på väg att göra var.

Ändå fortsatte vi hulkandes att se.


Som om det var den allra sista gång, och också var, såg jag varje detalj.
La varenda rynka i hans bekymrade panna på minnet och noterade var de där smilegroparna, som nu var så långt borta, brukade ta plats.

Jag klarade inte att bli ensam en gång till.

”Jag går bara nu. Jag bara går” kippade jag fram mellan de få andetag jag fick ur mig.

Så gick jag.
Och han stod kvar med allt det jag trodde var livet.

11/11 singles day - fy fan vad löjligt

Likes

Comments

Det finns en oersättligt befrielse i att få upp ögonen för någon ny.

Ett vilset pirr i magen och läppar som aldrig vek undan.
En ny kombination av hud mot hud.
Inlindade i ljudvågor han nyss skapat och en bas som tog fäste i ryggraden.


Kanske betydde det något, kanske inte, men

G gav hjärtat rytmen den julen






Likes

Comments

Och åter igen ligger jag bredvid honom i sängen och gråter.
Tänk om han skulle veta vad som försiggick inom mig, att jag åter igen tvättat hans kudde med mina känslor.
Ensamhet
Jag känner mig så fasansfullt ensam i det som försegår inuti. Demoner som krigar med mitt psyke, mitt självförtroende, mitt självvärde.

Och när mörkret faller in, har jag inte styrka nog att göra motstånd.


Likes

Comments


”Hur känns det när du tänker på honom nu?”
”Som att vara magsjuk på ett X2000.”


Likes

Comments

02.49 en måndag och hjärtat skavde till Sias ”Breath me”.
Bekräftelsen på det jag länge sökt kom och satte sig bredvid mig, vinglaset och de 10 fimpade cigaretterna.

Otrohet.
Vilket kasst ord. Svinit, äckligt, kasst ord som inte har rätten att beskriva känslan i bröstet på den som får revbenen knäckta av förnedring.


Likes

Comments

14 November

Jag minns inte sista gången vi kysstes. För man tror aldrig att den sista gången är den sista - man tror att det blir fler. Men så en dag, blir det inte det och man kan hata sig själv fördärvad för att inte minnas hur hans läppar kändes.



Skrivet innan eftersmaken kom ikapp och jag insåg att minnet låg ganska bra där det låg - bland grovsopor


Likes

Comments

Så gjorde december sig påmint och hon bar sin halsduk för att värma det bultande lilla hjärta som frös av adventsvädret och honom.


Likes

Comments

Och tanken slår mig, om du möter läppar med någon annan nu.
När klubben stängt och du stoppat allt vad vi var mellan ark av redan betalda räkningar.


Likes

Comments

”Herregud, jag kan inte gå ut så här”

”Du, vad spelar lite tårar på gatan för roll efter ett sånt här jävla hjärtekross?”

Hon hade rätt. Jag hade en tendens att göra stora saker av små problem, när de stora gjorde för ont att benämna.



Likes

Comments