Samtidigt som trädet utanför lät vårens första knoppar göra sig påminda förgiftade han hennes vener. Hon la sig med sminket på efter en ursäkt hon allt för enkelt tagit emot. Redo att springa ut i nattens minusgrader för hans skull.
Om detta var något ens i närheten av kärlek eller ren besatthet av bara tanken, var ännu ouppklarat. Men när solen tackade för sig var han den enda värmen hon drömde om.
Det fanns mängder av killar enklare att få. Som ansträngde sig för hennes uppmärksamhet och drömde om henne tillbaka.
Men han väckte något i henne - en tävlingsinstinkt om att visa vad hon var värd. Honom.

Kanske var det därför hon ställde alarmet varje timme den natten för att kunna svara på ett sms som aldrig kom.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Det är märkligt, det där med ord. Hur enkla de är att yttra ovetandes om dess innebörd. Eller kanske medveten men hänsynslöst borttappad i mottagarens kontenta.

Jag har alltid varit en handlingens människa. Efter att ha avverkat milslånga rader av hjärtekrossare blir man sådan.
Ord förlorar mening.
Att lita ligger undanstoppat i den nedersta byrålådan bland fulkläder man glömt att man hade.

Så käre kille som tror att jag smälter för dina uttryck. 
Droppa inte ett,

"Du är den enda jag har längtar efter"

Bara för att småtimmarna faller sig in och min säng känns några grader varmare än din.

Ge mig inte ett,

"Jag tycker verkligen om dig"

Innan du vet att jag äter min glass med gaffel och kniv och måste ha volymen på ojämna nummer.

Och säg för Guds skull inte att jag är det finaste du sett när du inte ens törs stanna kvar till dess att solen sipprar in genom de nerdragna persiennerna.

Det krävs ingen speciell expertis för att genomskåda den krassa realitet som gömmer sig under dina oklara konklusioner.

Du är inte kär i mig.
Då hade du svarat snabbare än stjärnor faller och väntat uppe till klockan 04 som jag.

Likes

Comments

De senaste tjugo meterna kan blicken varit fäst i marken och tankarna bland allt annat som hör livet till.
Nya avsnittet av Narcos, sommarplaner, vilket godis jag ska plocka upp på hemvägen - saker som inte längre förmås kopplas till honom.

Upp med blicken.
Två snabba sekunder och andetaget tappas så snart synfältet nås av en marinblå jacka.

Som matteboken en krossad tonårspojke ger igen på efter ett kuggat nationella, kastas jag mot den våta asfalten.
Varje millimeter av tarm vrider sig i buken och tiden stannar ihop med det utarbetade hjärta som borde släppt allt vad vi var för längesen.

Jag hinner överväga alla lindrigare sätt att dö på än att möta den blicken, innan jag ser de okända ansiktsdragen passera på andra sidan Larmgatan.


Jag hoppas att hans kropp ger upp på samma sätt som min när han tror sig se mig.
För jag ser honom i alla.

Likes

Comments

Den rena vodkan smakar som allt det du gav bort.    Fumlar ut på den festbeklädda verandan som vimlar av allt du inte är. Springer fram till nykteristen, frågar om han vill dela ett nästan tomt glas av din bekräftelse. 

Med ett leende som kan lura en världsledande lögndetektor men få din bästa vän att rista på huvudet.

Med förhoppningen om att slippa känna något upptryckt i halsgropen och i ljugfalsett ett 

"Hej, hur är läget?" 

låter du ångesten komma ikapp först med soluppgången.






Likes

Comments

Snön föll snabbare än någonsin förr, vi som var halvvägs in i våren.
"Slå på helljuset!!"
Det fanns ingen mer drömmig känsla. Än att i den mörka natten köra alldeles för fort genom en tunnel av yrande snö, med henne. Knappt en meter såg man framför sig. Jag älskade det. Om hela livet kunde vara så upptaget i nuet som vi var då, så hade ordet ångest aldrig varit påtänkt.

Medan radion tillsammans med oss vrålade ut "I Follow You" tog den snötäckta asfalten grepp om saaben från 93.
Hon rattade om. Kanske åt rätt håll, kanske åt fel. Vi hade ingen jävla aning. I slowmotion för mig och i upspeed för henne for vi varv efter varv runt på den ödelagda landsvägen. Siktet var inställt på diket. Bilen var säker men inte vi. Shit vilket pådrag det skulle bli.
I sista sekund lyckades hon lägga om.

Världen stannade och vi mötte varandras blickar med den märkligaste blandning känslor jag någonsin upplevt. Var det rädsla för döden? Var det njutning?!
Innan vi krossade mitträcket.

Ett par sekunder stod vi där. Tvärs över Kalmarvägen och undrade vad i hela friden som hände. Innan vi såg på varandra och skrattet inte gick att trycka ner längre. Startade bilen och drog upp volymen till max. Körde därifrån i ett adrenalinproppat glädjerus och parkerarde den totalkvaddade metallhögen utanför föräldrarnas hus.

Inte för en stund insåg vi allvaret - vi var odödliga den natten.

Likes

Comments

Ibland behöver man bara en äcklig smak i munnen för att släta över en ännu värre från någon som inte ens borde fått lämna den där.

Likes

Comments

Jag ber hela tiden om om en ny hjärtattack. Ett nytt slag i magen.
För innerst inne vet jag, när jag ber honom att träffa mig, att han aldrig kommer att ge mig något med ens en uns sanning i.

Men jag undrar om det varit vi ikväll, om jag inte gjort vad jag gjort. Om vi träffats först när dammet av anarki lagt sig. När jag lärt mig leva utan ständigt sökande efter bekräftelse hos andra.
Hade han varit med mig då?

Eller ligger jag här med ett tryck tyngre än en flygels över bröstet och låter ångern förgöra mig för 193:e natten i rad,
helt i onödan?

Likes

Comments

Mobilen lös upp i ögonvrån. Nu! Nu var det säkert han. Mamma hade redan skrivit godnatt och bästa vännen stod fastlås med hörselkåpor på jobbet. Hon rann ut på alternativ - det måste vara han!
"Sov gott bebo" stod det säkert. Det pirrade av tanken.
Med ett djupt andetag och tummen hårt i handen sträckte hon sig mot förväntan.


MyFitnessPal
- Kom ihåg: ställ dig på vågen och uppdatera din vikt idag.



Jahopp

Likes

Comments

Ringde skyddsängeln den natten
- jag har gjort det igen..
- Nej HAN HAR GJORT DET Igen. Han, inte du.


Har du också legat tyst, men velat skrika.
Hjälp mig
Har du också velat fly,springa, försvinna.
Men stannat kvar
Har du som jag inte kommit därifrån.
Trots att han ännu inte håller dig med sitt aggressiva grepp runt halsen.
Har du också letat efter syre, men inte funnit något.

Handlingsförlamad

Har du också låtit honom göra sitt. Väntat tills han är klar och har somnat, innan du och din nakna kropp, dina tårar och din panik smugit sig därifrån.

Har du också stått timmar i duschen i ett desperat försök att skrubba bort all smuts, skrubba bort honom, om inte också helt försökt skrubba bort din egen existens.
Men inte lyckats.

Har du också legat i fosterställning ensam mitt på vardagsrumsgolvet och bara stirrat tomt in i väggen.
Hållt inne varenda tår, varenda känsla, varenda skrik.

Har du som jag undrat om någon någonsin kommer att få se, röra, vara nära dig igen.

Är du som jag, som vänder ryggen och går så fort någon försöker.






Likes

Comments

Här, klä på dig så åker vi.
Vart?, snyftade jag.
Det vet jag inte. Vi måste bara vara på väg någonstans och kunna se den här jävla staden i backspegeln.

Ingen kunde trösta som hon.
Jag var säker när vi i 110km/h inte längre kunde urskilja gatlyktor från stjärnor över Ölandsbron.

Hon var mitt helium.

Likes

Comments