Efterdyningar

Så i min sorgeprocess, ramlar jag in på hans Youtube konto, en av de få saker som ligger kvar på internet om honom.
I hans gamla favoriter-lista hittar jag denna.
En låt skriven om Sociopater.

Jekyll and Hyde var en gammal (Antik) bok som återspeglade vissa människors förmåga att växla mellan god och ond. Ofta tätt förknippad kan man hitta en av systrarna bronté's böcker, som handlar om en kvinna vilken blir ilag med en man som minst sagt har två olika sidor, där hon far vådligt illa...

Jekyll and Hyde är en referens man ofta använder i samband med Antisociala
personlighetsstörningar, som Psykopater, Sociopater, Narcissister.

Om du någonsin läser det här (Den goda samariten),
Skall du veta att jag genomskådat varje liten detalj, och jag förstår nu vilken falsk och skrämmande person du egentligen var.

Du visste hela tiden.
Allt det där gråtandet över vad som var fel på dig, varför du blev så som du blev när
det spårade ur, du visste hela tiden. Det var bara ett spel för att föra mig bakom ljuset.
Förlåt, men kan man bli mer ondskefull än så?

Jag antar att anledningen till din drastiska förvärring på slutet kom från insikten att jag var dig på spåren, när jag pratade om att testa dig för personlighetsstörningar. Föraktet jag känner har inte ord...

I know it's just the human condition
Older than the oldest tradition

One side of me says 'stop so you don't blow'
The other side says 'what would I stop for'

Opposite as the day and night
As different as the sun and moon is
This is the reality of my duality
This we needs to become a me

Because I'm a fraud,
I'm an imposter

I'm a fraud, I'm an imposter
I'm a fraud, I'm an imposter
I'm a fraud 'cause you see there's two of me, two of me;
Jekyll, Jekyll, Jekyll, Jekyll and Hyde
Jekyll, Jekyll, Jekyll, Jekyll and Hyde
That's what my name is
Jekyll, Jekyll, Jekyll, Jekyll and Hyde
That's what my name is
Jekyll, Jekyll, Jekyll, Jekyll and Hyde
That's what my name is

I am conflicted can't let this fate rule
I'm doing stupid things like a fool
All this time I have wasted
It's time for me to face all my faces

So many voices inside of my head
And they're telling me to go
Some are saying take it fast
Some are saying take it slow

Drivin' a windy road
Bipolar as I can go

I tried to keep it straight
But ended up into a hole
All I ever wanted to be was me
Now I know not who I am;
One day I'm Lex Luthor
The next I think I'm Superman

I was walkin' on the water
Now I'm sinkin' in the sand
Dang, I thought I was innocent
But there is blood all on my hands

This we needs to become a me

I Chock lyssnar jag på låten om och om igen.
Ilskan bubblar, när jag inser att han såg mig kämpa för att hjälpa honom hitta hans problem, när han visste hela tiden. Och därmed visste vad han i längden skulle utsätta mig
för.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Efterdyningar

I chockfasen misstror vi informationen vi får eller det våra sinnen registrerar.
Vi stänger av
.

”Det här händer inte mig!”

Vi befinner oss i en bubbla dit inga starka känslor når.
Psyket skyddar sig, avvaktar och rustar sig inför smärtan som kommer.

Den här fasen varar hos de flesta en kort stund i upp till några dagar, medan somliga kan uppleva en längre period av avstängdhet. Efter ett dödsfall kan den till exempel sträcka sig fram till begravningen.

I detta fall, finns inget dödsfall.

Ingen kropp att sörja. Det finns ingen gravsten att gå till.
Ingen dödsförklaring som gör att vi får chansen att undermedvetet förstå.

Vi lämnar inte, när vi är i det.
Där och då ser vi inte situationen rationellt utifrån, som utomstående gör.
Vi står mitt i ett virrvarr av känslor, och är så traumatiserade att alla funktioner
bara valt att stänga av, inte fungera själv längre.

Något som blir en chock dagen vi lämnar, och allting börjar rulla igen...

Likes

Comments

Den hårda sanningen, Inquiry

- Senaste inlägget, som låg under kategorin inquiry, kändes kanske litet förvirrande?

Det skall det kännas som. Det fattas nämligen två sidor innan det...

Sidor som beskrev hur han hade varit våldsam.
Hur han hade tappat kontrollen, igen.

- Varför gjorde du såhär igår hos dina föräldrar? (Han)
- Det är så det funkar på jordbruk, det blev lite
olyckligt men det var jätte viktigt... (Jag)

- Du skulle inte ha gjort så. (Han)
- Jag hade ju inget val?! (Jag, förtvivlat)

Sekunden senare flyger han upp från stolen, sliter tag i mina armar, slänger mig över sängen så att jag studsar på den. Innan jag hinner resa mig eller förstå vad som händer sätter han sig på knä uppepå mig, och håller ett stadigt tag om mitt hår.

- Du ska sluta med din jävla dubbelmoral NU! (Han)
- Va, hur menar du?! Vad har jag ens gjort?! (Jag)

Som om han nyss fått hjärnblödning trycker han med greppet i mitt hår ned mitt huvud i madrassen så hårt att det gör ont och jag inte kan andas längre. Han sitter dessutom på mig så att lungorna tömmer sig på luft helt. Skrikande så att spottet flyger över min kind, försöker han få mig att be om ursäkt för något jag redan bett om ursäkt för.

- (Namn), du måste släppa mig nu... Jag vet att du är arg,
men jag kan inte andas... (Jag)

- HÅLL KÄFTEN! JAG BESTÄMMER NÄR JAG SLÄPPER DIG! (Han)

Den här episoden tog tid innan den gick över, och jag måste ha varit extremt chockad, för jag minns inte hur vi redde ut situationen, eller vad jag tänkte efteråt. Det var ju det mina anteckningar var till för, Som han valt att slita ut  .

Jag hade blåmärken kvar från hans knäskålar
och ont i hårbotten i två veckor efteråt
Mitt hjärta kändes splittrat i en miljon små skärvor.

Det som dock gör mig mest illa är hur han kunde manipulera mig så
fruktansvärt långt att jag trodde att detta var något han inte kontrollerade.
Att detta inte var avsiktligt, och att han "ångrade" det...

Att det var mitt fel, för att jag inte var självständig, vuxen, och sa ifrån hemma hos föräldrarna.

Likes

Comments

Inquiry

Förlåt för att jag inte kan vara till bättre hjälp.
Slå av alla känslor och objektivt sitta oberörd,
som en klippa, till stöd för dig.

Istället känner jag varenda liten känsla du själv
valt att stänga ute
, åt dig, låter känslorna påverka
mig, gråter för dig, tvivlar på om det jag gör
påverkar eller inte, tvivlar på om jag ens har någon
betydelse alls, som din flickvän, och i din process.

Jag vacklar ynkligt, ser din smärta, sväljer den
och försöker vara den jag kan, så trasig och
svag när du behöver någon stark.

Förlåt (den goda samariten), jag var nog fel person.
Du behövde en tuff person som reser sig oavsett,
vid din sida stark och lysande, med bra svar på
dina frågor.

Utan sina egna problem att tampas med, som
stjäl energi från dina egna problem.
Förlåt för att jag släppte in dig (den goda samariten),
Jag ville ge dig mitt liv, mina egna lösningar, värmen
från min familj, min hjälp och mitt stöd.

Det finns minuter jag undrar om du mått bättre i Norge,
ensam, utan mina krav. Det är inte självföraktet som då
talar, utan den logiska aspekten av mig;

Vem trodde jag att jag var...

Likes

Comments

Efterdyningar

Det är vinter, svinkallt, och den goda samariten är åter borta.
Jag måste få tag på honom igen, hela mitt liv hänger på det.

Så jag åker bussar, tåg, springer längs gatorna i staden där jag träffade honom första gången. Hans mor vet inte vart han är, och medan jag gråtande springer och letar dör batteriet i mobiltelefonen.

Hela tiden ligger det som en notis i bakhuvudet på mig, att även om jag skulle finna honom, kan jag inget säga eller göra. Vi har ju kontaktförbud. Ändå hänger ALLT just där och då på att hitta honom. Paniken är enorm, stressen hjärtgripande och jag kan känna en skarp molande känsla i magen genom hela drömmen.

Sekunden jag vaknar är jag svettig, fryser så jag skakar och kan inte andas normalt.

Då jag lyckas kliva upp och ställa
mig i duschen kommer tårarna.
Jag vet inte ens varför jag gråter.
Det känns tommare än tomt inombords.

Likes

Comments