Lite goda nyheter mitt i allt detta är att jag för ett par veckor sedan plötsligt blev erbjuden en ny tjänst. Mer ansvar = högre lön. Ca 3500:- mer/månad gör att min månadsbudget nu precis går ihop, även om det verkligen är precis. Ca 23 000 in, ca 23 000:- ut. Inget rum för sjukdagar etc. Nackdelen med nya tjänsten är att jag inte kan få ut pengar för de extratimmar jag jobbar utan får ta detta i tid istället. Så blir till att fundera på om jag ska jobba några dagar extra per månad någon annan stans. Just nu är jag väldigt trött av att ständigt ligga på gränsen, även om det har funkat än så länge. Men jag har ju inte råd med några lyxaktiviteter. Cyklar fram och tillbaka dit jag ska, har inte klippt mig sen början av sommaren etc. Men äter i alla fall ordentligt och försöker tänka att det ständiga cyklande är viktigt för välmåendet.

Andra nyheter: Har fått tid på KBT-behandling. 10 ggr från November och framåt. Fortsätter gå på spelberoendemöten, vilket alltid känns skönt. Jag både påminner mig själv om mitt missbruk (även om det är svårt att glömma det just nu när jag har stora skulder som tar nästan allt av månadsinkomsten). Men skönt att prata med andra som är i samma situation. Rekommenderar alla i denna situation att söka upp spelberoendeföreningar och gå på deras möte. Viktigt att få prata om de känslor och problem som finns kvar när man har tagit tag i det aktiva missbrukandet.

Har nu inte spelat något sen 3 augusti. Inte ens varit inne på en spelsida vilket känns enormt bra faktiskt. Har inte direkt känns någon abstinens. Det jag märker däremot är att jag inte kan undgå ångestkänslor med spelande längre. Vilket såklart gör att jag måste ta tag i ångesten på ett annat sätt. Lite jobbigt när den plötsligt sköljer över mig utan förvarning. Hände på jobbet för några veckor sen när jag stod och hjälpte en kund. Var tvungen att be en kollega ta över och skyllde på att jag behövde gå på toaletten.

Det som gör mig trött just nu:

Alla jävla räntor som ska betalas varje månad. Av ca 15 000:-/månaden är det väl 9000:- räntor, vilket gör att avbetalningarna känns enormt sega. Men har ju hört om många värre situationer där lånet bara växer pga inkassoräntor och dylikt så försöker tänka positivt. Men oerhört lång tid kommer det ta att betala tillbaka det här. Så otroligt onödigt bortslösande av en annars bra tid i mitt liv.

Det som gör mig glad just nu:

När jag gullar med min 3-månaders dotter och hon skrattar. Obetalbart och underbart!

To be continued....


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

ångest, anhörig, tillit, slutaspela, ekonomi, hjälp

Det jobbigaste med att vara en missbrukare är att jobba tillbaka tilliten. Man ljuger ju så förbannat när ett missbruk är aktivt. Även om jag själv känner en skillnad i mitt beslut nu att aldrig mer spela, hur ska jag förklara att det är på riktigt för mina närmaste? Att lita på en missbrukare som säger att "den här gången är det på riktigt" är ju a big no no.
Jag blir ibland rädd för hur starkt mitt missbruk kan vara. Även om jag känner så här nu, kommer det komma något tillfälle där jag liksom utan att riktigt fatta det börjar glida in i missbrukandet igen? Om jag får någon trisslott av företaget tex (som tydligen verkar vara en vanlig företagsgåva där jag jobbar), kommer jag tänka att det är löjligt att jag inte kan skrapa den? Om jag skrapar den, finns det risk då att min missbrukarhjärna börjar smida spelarplaner igen utan att jag riktigt är medveten om det?
Har varit flertalet gånger förut då jag har tillåtit mig själv att spela på något sätt och sen tappat kontrollen. En obehaglig känsla där något jag har tänkt inte blir något jag sedan håller mig till. Alla gränser som jag satt i huvudet försvinner så fort jag kommer in i spelandet. Är det skillnad nu när jag känner att jag verkligen inte vill spela igen? Men känner en stark känsla av att jag inte vill spela igen, så kommer göra allt för att fortsätta känna detta och hålla mig spelfri.

Hurusom; En fråga som ofta diskuteras i olika sammanhang där jag numera ägnar en del tid bl.a., på lånforum.se (som är en sida för skuldsatta med tips från andra skuldsatta i princip), spelberoendeträffar etc, är huruvida man som närstående till en missbrukare ska låna ut pengar?

Den självklara känslan är ju nej. En missbrukare som får hjälp att ta sig ur den ekonomiska situation den har satt sig i kan ju då fortsätta med sitt missbruk. Ofta har man ju tidigare haft flera chanser att "lösa" situationen men gång på gång "misslyckats" med detta. Jag tycker man ska följa sin magkänsla här, så gott det nu går när man har en närstående som lider av ett missbruk och magkänslan kanske ofta säger att man i alla lägen vill hjälpa till. Man avgör själv såklart hur man vill göra i sin situation. Är man villig att lita på en person som kanske har sviken en flera gånger förut? Ska man göra det eller förvärrar man situationen?


Det första, som jag själv är övertygad om; är inte personen själv redo att sluta med sitt missbruk/ har motivation att sluta kommer det aldrig gå. Därav måste mer eller mindre personen med missbruket visa att det är värt att jobba för detta. Ex gå på möten med andra spelberoende, jobba extra etc. Visa att den vill stänga alla vägar för spel. Att man inte lämnar några "dörrar" öppna för att kunna återgå till missbruket senare. Där får man som missbrukare offra en del för att visa att man vill komma till bukt med missbruket. Som anhörig behövs man oftast för att stötta och ha förståelse för att det är en tuff situation. Detta behöver och bör ibland inte vara ett ekonomiskt stöttande. Det beror helt på hur mycket den med missbruksproblemet vill ta tag i situationen. Tycker oftast att man här möter en svart eller vitt-attityd. Dvs, man ska aldrig hjälpa en missbrukare ekonomiskt. Det kan aldrig sluta bra. Här tycker jag det beror på vad man menar med den ekonomiska hjälpen.


För egen del så fick jag hjälp att ta mig ur den mest akuta skuldsituationen (sms-lån som gjorde min månadskostnad orimligt hög) av mina föräldrar och min sambo. Jag har fortfarande en lång tid framför mig med avbetalningar på lån och extrajobbande, vilket gör att de inte har löst hela situationen åt mig. Jag måste alltså jobba hårt för att lösa den situation jag har försatt mig i. Min sambo och mina föräldrar krävde att jag skulle börja gå på behandling för att dom skulle hjälpa mig med detta (vilket jag själv också ville då jag kände att jag ville ta tag i min situation på riktigt).
​MEN deras hjälp har gjort så att jag klarar av mina månadsbetalningar, även om det är nätt och jämt. Jag kommer (om inget inträffar så att jag blir sjukskriven eller liknande) kunna betala av på alla mina lån varje månad och kunna betala min del av hyra och mat. Hade jag hamnat hos inkasso och kronofogden hade räntor och min belåningsgrad gjort att det enda som fanns kvar att hoppas på var skuldsanering. Även om det verkar ha blivit lite lättare att få igenom en skuldsanering nu så är det fortfarande ingen självklarhet. Jag hade troligtvis fått leva med löneutmätning i några år (alla skatteåterbäringar hade gått direkt till kronofogden). Mitt och min sambos förhållande hade blivit väldigt ansträngt tror jag då det hade varit tufft att med säkerhet se en ljus framtid. Alltså har deras direkta ekonomiska hjälp gjort att jag har fått en annan motivation att jobba med mitt spelberoende och min skuldsituation. Men den hade ju också kunnat göra att jag bara kunde skuldsätta mig ytterligare om jag inte varit ärlig med mina tankar kring att ta tag i mitt missbruk en gång för alla och varit motiverad (att man PÅ RIKTIGT själv har en motivation till varför man vill sluta spela). Jag känner att detta var rätt i min situation för att orka ta mig ur mitt missbruk. Däremot kan det så klart i en annan situation vara rätt att låta allt gå till inkasso och kronofogden för att få slut på lånekarusellen etc. Som sagt; varje situation är nog unik. Motivation och beslutsamhet avgör. Tror och hoppas att jag har den denna gång!


Så "svaret" (till ev. anhöriga till en spelmissbrukare) på min egen fråga; kan man lita på en missbrukare och ska man hjälpa till ekonomiskt?
Inte rakt av och lösa hela situationen innan man känner att personen i fråga är motiverad och vill ta tag i sitt missbruk. Men om man ser att någon typ av ekonomisk hjälp kan göra att situationen blir mänsklig och går att lösa, börja med att ställa några krav:

1. Ta över personens ekonomi. Få lön/bidrag etc insatt på ditt konto och portionera ut som typ "veckopeng". Ta bank-iddosa, avinstallera bank-id på personens mobil/dator och ev. installera blockeringsprogram för mobil och dator (K9 webprotection: ett gratisprogram som funkar helt ok, annars betfilter, gamblock som är blockeringsprogram som funkar bra men som kostar ca 500:-/år)

2.Tillsammans med personen kan ni maila:

- Självklart så många casinon som möjligt, men det finns tusentals så man måste hitta andra lösningar som funkar också då det dessutom ploppar upp nya hela tiden.
- alla låneföretag (sms-lån,krediter etc) och spärra.
Spärra även insättningsalternativ som:

- Trustly (snabb banköverföring på casinon),
- kreditalternativ på casinosidor så som Puggle pay, Paylevo, Kriita, Siru mobile, Boku, Sms-bill, Zimpler m.fl.
- Spärra internetplånböcker som Skrill, Neteller etc.
Man kan också betala 39:-/månad på minuc.se för att få se sin egen kreditupplysning där man kan se aktuell skuldsättning, skuldhistorik etc. Detta kan vara bra för se att personen inte drar på sig nya blancolån (OBS alla lån syns inte eftersom alla lånföretag inte tar UC, därav måste man också blockera sms-låneföretag såklart).

3. Kräv att ni ska gå på spelberoendemöten tillsammans. Lär dig allt kring hur ett spelmissbruk fungerar. Ställ "obekväma" frågor hur det går med att vara spelfri, om personen känner något spelsug etc. Kolla upp möjlighet till psykologtid för att den som har missbruket (och kanske du själv) behöver få prata om situationen. Hur känner ni kring detta? Kan det finnas en bakomliggande orsak till missbruksspelandet?

4. Kanske behövs några riktigt tuffa åtgärder som att skippa internet till mobilen och i hemmet ett tag? Jag har själv ett mobilabonnemang nu som jag kan surfa i ca 5 min från mobilen/månad. Inte så kul, men funkar. Finns också många som köper ny mobil av gamla modellen där man inte an gå in på internet.

5. Tänk på att en missbrukare är specialist på att ljuga men att det är kring spelandet/ekonomin som lögnerna för det mesta har skapats. Men att personen har ljugit förut behöver inte betyda att den kommer fortsätta göra det när den inte har ett aktivt spelmissbruk, särskillt inte när det kommer till saker som inte handlar om pengar eller spelande. Dock tycker jag att när det gäller ekonomin så får nog vi spelmissbrukare vara beredda på att mötas med viss skepsis vid ekonomiska frågor. Det är där jag som missbrukare har gjort att tilliten är borta eller skadad. Men jag måste försöka stå ut med detta och fortsätta kämpa för att vinna tillbaka den. Det gör jag bäst genom att varje dag visa att jag aldrig mer vill spela.












Likes

Comments

missbruk

Postade tidigare ett inlägg på Lånforum angående vad jag tycker är bra tips hur man kan gå till väga när man vill ta tag i en missbrukssituation. Det här gäller ju spelmissbruk men kan säkert applicera många punkter på andra missbruk också eftersom det i grunden funkar likadant i hjärnan.

TIPS VID SPELMISSBRUK

1. Be om hjälp/ prata om ditt spelmissbruk

Är möjligt att någon enstaka har klarat att komma ur ett missbruk själv, men näst intill omöjligt. Tyvärr tror jag att man måste ta tjuren vid hornen och berätta om sitt missbruk och be om hjälp. I o m detta kan man också inse att man har ett missbruksproblem och börja ta tag i det på riktigt. För egen del hade jag väldigt svårt att berätta om detta för familj, sambo och vänner. Dels för att jag skämdes väldigt mycket och inte ville blanda in någon annan i situationen jag hade skapat, men också för att jag egentligen inte ville sluta spela. Be även om hjälp från professionellt håll. Kontakta missbruks- och beroende enheten där du bor. Gå till vårdcentralen och försök få psykologremiss (kostar mindre med remiss), sök upp spelberoendemöten. Finns lite överallt. Har du skulder; boka tid med Skuldrådgivare och diskutera hur du kan göra. Gå till botten med varför du spelar. Vilka situationer spelar du i? När började du spela för mer än du hade råd med? Hur känner du dig när du spelar? Hur känner du dig när du inte spelar?

2. Gör det omöjligt för dig att spela

Stäng alla konton, spärra sms-lån, spärra alla insättningsmöjligheter, klipp kort och avsluta krediter, låt någon du litar på ta över ekonomin (bankdosa, för över lönen på dennes konto etc.). Läs på om missbruk och hur det påverkar hjärnan. Inse att du måste göra det så svårt som möjligt för dig själv eftersom hjärnan inte har samma impulskontroll i o m missbruket. Det ska vara näst intill omöjligt att kunna spela så att den tid det tar gör att suget hinner klinga av.

3. Motivation/ Vilja att sluta spela

Man måste verkligen vilja sluta spela och vara beredd att göra en del uppoffringar kring detta. Utan motivation och vilja kommer man lätt falla tillbaka till spel och hålla "dörrar öppna" för att kunna spela igen. För min del blev motivationen att jag inte orkade leva med ett missbruk längre. Jag ville inte spela bort mitt och min familjs liv helt enkelt. Har nyligen fått en dotter som jag vill kunna ta hand om. Men försök hitta din motivation. Vad är det som gör att du sökt dig hit för att få råd om hur man slutar spela? Vad är det negativa med ditt missbruk? Hur vill du må och vad krävs får att du ska må så?

4. Kasta in handduken/ Erkänn förlusten

Ge upp alla tankar om att vinna tillbaka pengar. Du kommer aldrig vinna tillbaka något. Gör du det så kommer du tillslut spela upp dom ändå. Så är det alltid för en spelmissbrukare. Det hör liksom till. Pengar blir bara bränsle till spelandet, vare sig man planerar att använda dom till insats för lägenhet, resa runt jorden etc. Erkänn att du har förlorat och att det är så det är. Börja på ny kula som spelfri.

5. Sluta ljug

Spelmissbruk involverar ju en hel del lögner till höger och vänster. När man inte kan redovisa varför man inte har pengar till saker och inte vågar/vill berätta om sitt missbruksproblem så börjar man komma på ursäkter och förklaringar. Ljugandet blir en del av vardagen. Tillslut börjar man ljuga om helt oväsentliga saker som vad man har ätit till lunch, om man har skickat ett mail eller inte, om man har köpt mjölk etc. Att sluta ljuga är svårt när man har haft det som en del av en missbrukslivsstil. Denna punkt är också omöjlig om man inte först tar tag i punkt 1.

6. Var snäll mot dig själv

Väldigt viktigt att inte hata dig själv för mycket, vilket kan vara lätt att göra när man har gjort som man har gjort. Men för att orka och kunna förändra situationen så måste man inse att det är en beroendesjukdom/missbruk man har. Väldigt få personer gillar att göra saker som sårar dom man älskar. ändå gör man som missbrukare detta, kanske flera gånger fast man har lovat att inte göra om det. Själva handlingen är ju faktiskt något som du gör själv, dvs trycker på knappen och spelar upp pengarna. Men varför man gör det har väl ofta att göra med ett dopaminbehov, tristess, sorg, missbruk i släkten, dålig impulskontroll, ADHD/bipolär, man tycker det är kul i början men sen tappar kontrollen etc. Många grejer som kan leda till ett missbruk som då gör det svårt att tänka rationellt kring pengar. Du behöver inte känna dig som en misslyckad person! Du har många fina egenskaper, men har ett missbruk som du måste ta tag i. Var stolt över att du har insett detta och vill göra något åt det. Det är ett stort steg och visar prov på mod och vilja!

7. Se framåt, tillåt dig själv att tänka positivt

Ofta mår man ju inget vidare när man har ett spelmissbruk. Det är mycket slit med allt spärrande, behandlingar, dålig ekonomi kanske, vissheten om vad man har gjort. Dessutom har man ju inte spelandet kvar som kanske tidigare har använts som ångestreglerare. Så för mig är det viktigt att ta en paus ibland. Att tillåta mig själv att inte tänka på min situation och istället göra något kul, kolla på någon film, känna att livet kan vara härligt. Planera och tänka å vad jag vill göra när jag är skuldfri. Belöna mig själv för att jag faktiskt gör allt som jag gör för att komma tillbaka till livet igen.

8. Äta, Sova, träna, skratta

Samma här. För orka med allt gäller det att kroppen och själen mår bra. Viktigast för mig har varit att inte rucka på sömn (så mycket det nu går med en 3 månaders dotter :)), mat och träning. Håller man detta så ger man sig själv mycket bättre förutsättningar till att klara sin situation. Att må bra i själen är också viktigt så klart. Min bror påminde mig om förra veckan att vi måste kunna skratta och ha kul fortfarande fast allt ser ut som det gör. Det går liksom inte att dra tillbaka tiden och få det ogjort.


Vart mycket det här och kanske kan kännas övermäktigt. Så VIKTIGT att betona att alla typer av livsstilsförändringar kräver tid, tålamod och att man tar ett litet steg i taget. För att det ska kännas ok med förändringar så gäller det ju att det är en förändring som man känner att man kan få in i sin vardag. Typ; kan jag hoppa av två stationer tidigare och promenera sista biten? Perfekt, då blir det första förändringen vad det gäller träningsbiten. Viktigast är ju att man börjar med själva problemet, jag har ett missbruk som jag vill ta tag i. Jag behöver hjälp och stöd i detta.
Så tar man det därifrån och kanske kan hitta någon av punkterna som man kan börja med.

Lycka till och kom ihåg att vi är många som delar detta problem. Det är även många som har fått hjälp att hålla sig spelfria och idag lever ett mycket lyckligare liv än förut. Med andra ord; de finns hopp!



Lägger till en liten peppande höstbild också mitt i allt för att få lite färg i bloggen


Likes

Comments

ångest, framtidstro

Låter lite bipolärt det hela. Men tror mer det handlar om att situationen jag har satt mig i gör livet lite bipolärt för tillfället. Ångest och panikattacker har börjat komma tillbaka lite då och då när jag tänker på situationen och arbetet som ligger framför mig. Fick igår Oxascand (ångestdämpande) utskrivet igen. Har klarat mig utan ett bra tag, men känner att jag ska börja ha med det i väskan igen som en säkerhet. Bara vissheten om detta gör att ångesten brukar utebli.

Hurusom, första delen av veckan var väldigt jobbig. Kände mig helt slut och många "måsten". Min sambo har ju självklart berörts av hela situationen jag har skapat. Hon har varit helt fantastisk i detta, men det blir ju bakslag även för henne. Så kände en känsla av att hon var missnöjd över vår situation och vad jag hade gjort/inte gjort för att förbättra situationen.

Jag var egentligen ganska uppåt i början av veckan efter att jag tillslut (efter 6 månaders ringande varje månad till Ica-banken) lyckades förlänga återbetalningstiden på mitt lån hos dom, vilket resulterar i 2000:- mindre/månad i månadskostnader som jag måste betala in. Detta ger ju lite andningsutrymme och mindre som måste jobbas in med extrajobb. Men min sambo var inte lika exalterad över detta och betonade istället att det inte spelade någon roll eftersom jag ju ändå måste betala tillbaka hela lånet. Dessutom tyckte hon att jag flydde från ansvaret att berätta om mitt missbruk för mina barndomsvänner, vilket hon tyckte var den största anledningen till att jag känner en stress. Det är ju dessutom så att mitt missbruk har skadat förtroendet mellan oss, vilket gör att hon i såna situationer tänker att jag försöker hålla dörrar öppna för spelande. Jag är extremt känslig tyvärr för att känna mig otillräcklig och att uppgifter blir övermäktiga, så då började paniken komma smygande. Så flydde hemmet och gick på en promenad för att lugna ner mig (klassiker att man såklart stöter på människor på varje tänkbar yta när man bara vill komma ifrån allt).

Efter detta så pratade jag och min sambo om hur jag kände kring allt. Att jag vill göra så mycket jag kan men att jag inte orkar med allt samtidigt (jobb, 3 månaders bebis, all ångest över skulder etc) och att jag behöver hennes stöd och förtroende i det här för att orka med.

Igår gick vi tillsammans till spelberoendemötet som är varje vecka. Alltid en enorm lättnad att få prata med folk som förstår och är i liknande situationer. Efter detta vände trötthets- och ångestkänslan. Jag och min sambo cyklade hem tillsammans och pratade om roliga saker och jag kände hur ett lugn spred sig i kroppen.

Nu sitter jag på jobbet och känner mig uppfylld av en glädje över att vi har varandra och en framtidstro över att jag kommer klara detta. Som sagt; upp och ner som en pancake.

SKULDSITUATION

BLANCO ca 565 848:-

KREDITER 98 000:-

Sambo 35 000:-

Föräldrar 30 000:-

Totalt: ca 728 848:-


Skulden verkar sjunka med drygt 7-8000/månad (nu mindre då jag kommer betala mindre till ICA/månad).









Likes

Comments

Snart 25:e och lön. Det mesta går ju som bekant till lån och krediter, men inte en klump i magen över att behöva fixa nya sms-lån etc. för att täcka upp och kunna betala i tid. Har försökt jobba extra en del den här månaden, har blivit några helgpass men har ju också en sambo och en 2 månader gammal bebis som jag vill hinna vara med. Men skönt i alla fall att jag sen jag berättade för henne (inte bebisen då) om mitt missbruk så har jag i alla fall kunnat få förståelse för varför jag vill jobba så mycket extra. Och även förståelse för att jag måste tänka på utgifter. Senaste veckorna har min sambo fått betala all mat vilket känns ganska jobbigt. Jag kan inte bidra till detta i nuläget utan måste vänta någon månad till innan pengarna för extraarbetandet gör det möjligt. Så känner mig lite rutten som går runt och "snyltar" av hennes mat. Men får försöka tänka framåt och jobba vidare.

Har i veckan tänkt på hur sjukt mycket pengar jag har spelat bort. 740 000 bara till spel/täcka utgifter efter spel. Kommer ta en evighet att betala tillbaka. Men första delmålet är att orka jobba 100% plus extrajobb fram till jul, sen därifrån är nästa delmål till April/Maj när skatteåterbäringen kommer. Får se hur jag ska göra med den. Håller på och försöka lära mig så mycket som möjligt om UC-score, samlingslån etc. Några grejer som kan sätta käppar i hjulen (som jag har förstått det):

- Bankerna gillar inte för stor belåningsgrad. Dvs min årsinkomst kanske landar på runt 370 000:- med extrajobb inräknat. Mina synliga skulder i UC (blancolån + kreditkort) runt 640 000:-. Trots att jag visar för banken att samlingslån som jag vill ta är till för att samla redan befintliga lån/ delar av befintliga lån, är det inte säkert att de tycker att det är en bra idé att låna pengar till någon som redan har runt 180% skulder i förhållande till årsinkomst. Banker känner ingen empati utan gör det som är mest ekonomiskt lönsamt/minst risk.

- En annan sak är det underskott av kapital som kommer uppstå när min deklaration är godkänd. Som jag har fattat det så uppstår ett underskott då man har betalat in (förlorat) ränta på ex. banklån alt. sålt aktier med förlust.

Ett citat från lånforum.se tycker jag beskriver detta bra:

"Alla räntor du betalar (= underskott av kapital )är avdragsgilla mot inkomst.

Du får tillbaka 30% av det du betalat in upp till 100.000 kr, över det får du tillbaka ca 22 %.
Om du tex har ett huslån på 2 miljoner med 4 % ränta betalar du in 80.000 kr i ränta på ett år.
Detta kan du dra av mot det du tjänar, 30 % blir 24.000 kr som du får tillbaka på skatten.

Så att ha ett stort underskott om du har huslån är inget ovanligt."

När detta redovisas i deklarationen kommer det i mitt UC alltså synas ett underskott av kapital/ den ränta jag har betalat in under 2017. Eftersom jag har en massa blancolån och har haft en massa sms-lån så kommer mitt underskott troligtvis bli väldigt stort. Säkert runt 60-70 000.
I deklarationen har jag rätt att få tillbaka 30 % av mina betalda räntekostnader under 2017 (upp till 100 000 kr sen 22% på allt över 100 000), vilket skulle vara otroligt nödvändiga pengar. Dock tycker bankerna att någon som har mer än kanske 10-15% av sin årsinkomst i underskott av kapital känns som en osäker låntagare. Här tycker jag att bankerna missar helhetssituationen lite eftersom jag ju vill samla redan befintliga lån. Om jag har klarat att betala dom månadskostnader jag har i dagsläget utan anmärkningar, så bör jag väl helt klart kunna betala månadskostnaderna till dom när jag bakar ihop flera lån och minskar utgifterna? Men dom verkar se det så att jag har försatt mig i en väldigt riskabel situation, att jag är en risktagande människa. Då vill dom inte vara med i den båten oavsett om jag har ändrat inställning, behandlar det missbruk som har lett till mitt risktagande. Å det kan man ju i o f s förstå om man går efter devisen som jag tidigare nämnt; bankerna känner ingen empati utan utgår från vad som är mest lönsamt med minst risk.

Det går att justera sitt underskott av kapital i deklarationen innan man godkänner den. Man tar helt enkelt bort/överklagar en del/ alla räntor man har betalat in från den förtryckta deklarationen. Detta innebär att man avsäger sig de 30% i "ränterabatt" som man har rätt till. Man får då ut mindre eller ingen skatteåterbäring men får ett finare/mindre underskott redovisat i UC, vilket kan vara av största vikt om man vill söka ett samlingslån. Har läst mig till att det sedan (när man har fått samlingslånet) går att överklaga sin egna nedskrivning av räntor och få skatteåterbäringen utbetald i efterhand. Då måste man dock vara medveten om att det krävs bevis på att dessa räntor har betalats, t.e.x i form av årsbesked från banker som du har lån på.

Detta har jag läst mig till men är fortfarande fundersam över hur jag ska göra eftersom jag inte vet om jag får ett samlingslån med den belåningsgrad som jag har. Vore surt att förlänga skatteåterbäringsbetalningen om jag ändå inte kan samla lånen.
Har något halvår på mig att luska ut detta, så får återkomma i ärendet.

Återkommer också i ärendet att skriva blogg då jag måste färdigställa mitt CV. Ska försöka söka extrajobb i matbutik under veckan då helg-OBt inom handelsavtalet lockar. Till dess får ev. läsare (tror inte det är några ännu) ha en trevlig vecka!








Likes

Comments

Det kommer

vara lite fram och tillbaka med sinnesstämningen i den här bloggen tror jag. Ungefär som det är i situationer som min antar jag. Ena dagen taggad, glad, fokus på framtiden. Nästa dag ledsen, arg över hur jag kunde låta det gå så långt. Det knepiga är att samtidigt som jag inte får glömma bort mitt beroende i framtiden (lätt hänt att det känns som något jag har HAFT problem med men nu hanterar) så orkar jag inte helt snöa in på att jag är en spelmissbrukare. Känns ibland som att det är det enda jag är. En spelmissbrukare som har nått botten. Lätt att bli deppig då och inte orka kämpa.

Hur som helst så tänkte jag skriva lite om senaste veckorna. Det har verkligen varit jobbiga veckor med mycket insikter och saker att bearbeta. Även mycket praktiskt fixande med skuldrådgivning, lägga upp någon rimlig budget, skriva på CV för att skaffa extrajobb. Men det är nästan samtidigt lite skönt då energin att jobba mot en bättre framtid växer av såna saker.

Det känslomässiga har varit svårare. Varför stannade jag inte när det fortfarande var överkomliga skulder? Varför bad jag inte om hjälp? Detta är också det min sambo har varit ledsen över. Även så klart att hon har fått reda på att hon lever och har barn med en missbrukare. Oron över att inte själv kunna styra hur det ska gå med mitt missbruk tror jag är jobbigast för henne. Tilliten till sin partner som är en väldigt viktig ingrediens i ett förhållande har också blivit ordentligt stukad.
Hela situationen blir väldigt jobbig egentligen sen jag berättade allt för min sambo. Jag ångrar verkligen inte att jag gjorde det. Det hade varit omöjligt att leva vidare som att inget hade hänt, dels för att jag inom snar framtid hade hamnat hos inkasso och kronofogden, men också allt döljande kring ekonomin. Ett ständigt pusslande.

"Nu vill hon att jag ska gå och handla. Räcker 300:-? Måste gå innan hon kommer på något mer att köpa. Fan nu vill hon att jag ska köpa dyra räkor! Hur ska jag göra nu? Måste säga att jag inte är sugen på räkor?"

Ett exempel på en vanlig situation som blev så otroligt krånglig för att jag dolde allt om min ekonomi. Hela förhållandet blir egentligen konstigt eftersom jag framstod som snål, någon som inte hade några intressen eller ambitioner etc.
Så berättandet ångrar jag inte.

Det jobbiga är mer det som jag har insett, egentligen första gången på riktigt sen jag började spela. Jag har insett hur djupt inne i beroendet jag har varit i perioder. Jag har insett hur otroligt mycket pengar jag har spelat bort och hur sjukt det egentligen är. Jag har insett att det inte alls bara påverkar mig utan alla i min omgivning mer eller mindre.

Detta är jobbiga insikter men nödvändiga. För första gången känner jag mig riktigt redo att sluta spela. Men det kommer vara en enormt jobbig och lång resa tillbaka.

HUR BERÄTTADE JAG DET?

Det satt väldigt långt inne. Har försökt trixa med lån för att betala andra lån under en längre tid sen det inte gick ihop längre, dvs utgifterna blev större än vad min lön klarade av. Så själva processen mot berättandet började nog för en tid sen. Men nu för snart 2 veckor sen så bestämde jag mig för att jag inte skulle ta ett enda sms-lån till och blockera alla spelsidor jag känner till, alla insättningsmöjligheter m.m. Jag skrev ett sms till min sambo att jag hade något väldigt jobbigt att berätta för henne och att jag hade skickat ett mail som hon fick läsa i lugn och ro. Cykelturen hem var fruktansvärd. Allt kändes surrealistiskt och jag ville egentligen inte komma hem och möta verkligheten. När jag gick upp för trappan mot vår lägenhet kändes benen darriga. Jag var helt säker på att hon aldrig skulle förlåta mig och avsluta förhållandet direkt. Men när jag kom in så satt hon i soffan och väntade. När vi såg på varandra sa hon "Nu har jag läst allt", med en lugn röst. Då brast allt för mig. Vi satt sen uppe halva natten och pratade om allt. Jag berättade hela min missbrukshistoria. Allt från hur jag börjat spela lite smått för ca 13 år sen till det att det senast tog fart igen och spårade ur. Det var många blandade känslor som kom upp från båda oss. Ilska över situationen. Sorg över hur mitt liv sett ut på riktigt. Glädje över att vi kände oss nära varandra. Oro över hur allvarligt mitt spelmissbruk hade blivit.

Sen den söndagen har livet varit upp och ner och kommer nog att vara det en lång tid framöver. Jag har ännu inte berättat om mina senaste år av spelande och skulder för mina föräldrar. Jag vet att dom kommer bli helt knäckta och har egentligen inte allt lust att berätta det. Jag står på mina egna ben (åtminstone försöker göra det) och behöver egentligen inte blanda in dom i detta. Men det är ett av "kraven" från min flickvän. Hon, som inte har en skadad missbrukshjärna, hatar att ljuga. Hon vill inte behöva göra det inför mina föräldrar när vi träffar dom. En viktig del i den här processen, som jag insåg efter några dagars pratande med min sambo, är att jag slutar ljuga helt. Inga fler lögner för att skydda någon från verkligheten. Att ljuga är så starkt förknippat med ett spelberoende så att komma bort från beteendet är en stor del i att bli "normal" igen. Så fortfarande finns det väldigt jobbiga moment kvar i detta som jag måste ta tag i. Tror ändå någonstans att det i någon framtid kommer utveckla mig och göra mig stark. Och att mitt och min sambos liv tillsammans kommer bli bättre om vi klarar att gå igenom en sån här kris som jag har skapat med mitt spelande.

En dag i taget kryper jag sakta men säkert mot en ljusare framtid.


Nuvarande skuldsituation:

Blanco
568500:-

Krediter
113 000:-

SMS-lån
0:- (min flickvän lånade ut pengar till mig för att lösa dessa för att klara månadskostnaderna)

Privata skulder 65 000:- (till min flickvän)

Totala skulder:
746500:-

LÖN (efter skatt)

ca 22000:-

TOTAL MÅNADSKOSTNAD (skulder, hyra, mobil, a-kassa, försäkring etc)

ca 22 000:-


KORTSIKTIGT MÅL:
- ​Hitta extrajobb. Försöka få in ca 3000 extra/månad för att betala min del av matkostnaderna.
- Börja gå på spelberoendemöten 1 gång/vecka.
LÅNGSIKTIGT MÅL:
- ​Vänta ner UC-förfrågningar för möjlighet att samla några av blancolånen till ett större för att sänka månadskostnaderna.
- Betala av krediterna för att sänka månadskostnaderna

























Likes

Comments

spelmissbruk, skulder

​Några dagar har gått...

​...sen jag på för fjärde (eller femte, har tappat räkningen) erkände att jag tappat kontrollen över mitt spelmissbruk. Det är ju det som är en del av grejen med ett missbruk, återfallen. Nya misstag, nytt erkännande, energin kommer tillbaka till kroppen och framtidstron hälsar på, om än för en kort stund.
​Jag har sorgligt nog använt ca 13 år av mitt liv till spelande på onlinecasinon. I o f s till och från. Vissa perioder har varit bättre och själen och kroppen har fått vila. Men annars har hela mitt vuxna liv präglats av konsekvenserna av ett aktivt spelmissbruk som tagit all tid och kraft. Jag är idag 33 år, har spelat sen jag var ungefär 20 år. Jag har klarat mig har jag inbillat mig. Jag har inte behövt några materiella saker, har inte haft några karriäristiska ambitioner. Att bo i en liten 25 kvadrats hyresetta i en förort har funkat. Nästan aldrig (med något enstaka undantag) kunnat spara några pengar. Men har försökt klara av livet och hitta mening med det trots mitt missbruk.

Nu orkar jag inte längre. Jag har sen mitt senaste "bekännande" för ca 2,5 år sen varit ifrån spelande en kortare stund. Kanske några månader, ev ett halvår. Sen började allt igen. I början sakta men definitivt säkert. En kredit som jag tog. En möjlighet till spel som öppnades. Allt av en slump tänkte jag. Men det var den spelberoende hjärnan som försökte fixa en väg tillbaka till att få känna den efterlängtade kicken igen. Krediten försvann till något Maltabaserat nyöppnat casino. Där skulle jag stoppat. Bett om hjälp och erkänt mig besegrad på nytt. Men en beroendes tankesätt funkar inte så. I alla fall inte när det gäller ett spelberoende. Man kan alltid reparera misstagen till den dagen då allt är kört. Innan dess har man bara förlorat tillfälligt i väntan på vinsten som kommer fixa allt. Nu har jag kommit till den dagen då allt är kört. 

Lån: 560 000:- Blanco (uppfelat på 6 olika banker)
Krediter: 120 000:- (3 st kortkrediter maxade, 4 kontokrediter maxade)
Sms-lån: ca 60 000:-

Totalt: ca 740 000:- i skulder

Inkomst: runt 22 000:- efter skatt.

Att betala återkommande per månad: ca 28 000:- + några av smslånen som ska in i klumpsummor.

Jag kommer i den här bloggen skriva om mitt spelmissbruk. Om hur det har påverkat mig psykiskt, fysiskt och ekonomiskt. Hur det har påverkat mina relationer.
Jag kommer också skriva om vägen tillbaka. För den finns, men den kommer bli lång, jobbig och troligtvis bland det jobbigaste jag kommer gå igenom känslomässigt. Men jag kommer klara det. Jag har bestämt mig på riktigt (tror man kan göra det även som spelberoende). Jag känner i hela kroppen att jag inte vill det här längre. Jag vill leva ett vanligt liv igen. Med vanliga räkningar och en lön som inte försvinner så fort den har kommit in på kontot.

Jag kommer aldrig spela igen. Gör jag det så försvinner nog min sista chans till allt det jag drömmer om. 













Likes

Comments