Psykisk (o)hälsa

Vissa dagar förtjänar man om man har någon typ av psykisk ohälsa fan att få en medalj. Idag är en sådan dag för mig.

Efter en dålig natt tog det mig ungefär 20 minuter att motivera mig själv till att åka till skolan idag. Jag bara satt i min fåtölj och tänkte. Orkar jag, orkar jag inte? Är det värt det? Kommer jag bara få ge upp och gå hem? Kommer jag ens ta mig till skolan innan ångesten slår till? Vi ska ha grupparbete idag, orkar jag? Tänk om vi måste redovisa. Efter 20 minuter vann mitt rationella tänkande och jag åkte. Då har jag i alla fall försökt.

Och! Jag var i skolan hela dagen och det blev nästan okej. Det hjälpte att vara runt människor och vara sysselsatt. Även om jag ofta kan sakna att kunna gå och ge någon en kram och gråta lite för att allt är så jobbigt, så som det var i Uppsala. Men jag kan inte kräva den typen av vänskap än och det vet jag. Men det gick nästan helt utan ångest idag och jag stannade hela dagen. Det i sig självt är en stor vinst för mig.

Jag har varit en ångestpöl sedan dess, hela vägen hem och också hemma. Jag har försökt att distrahera bort det, men det går inte. Jag har ätit mat och tagit en lång varm dusch. Inget hjälper mot den tunga ledsamheten och självföraktet som frodas på insidan. Det är det här som får mig att undra hur värt det egentligen är. Hur värt är det att pressa sig till att prestera när man ändå inte känner det som en vinst? Jag vet inte om det skulle blivit bättre av att stanna hemma heller, men jag funderar ofta över det här. Vad är värt och vad är inte värt?

Oavsett så valde jag att försöka leva idag och jag överlevde ju. Och det är fan värt en medalj.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Psykisk (o)hälsa

Jag har svårt med mig själv idag. Jag vill bara vara elak med mig själv, dricka cola och bara åka hem och lägga mig under täcket. Jag vet att det inte hjälper egentligen och att jag bara behöver försöka ta mig vidare med dagen och ta mig igenom den, men det är svårt.

Det är andra dagen utan cola idag. Jag vill bara gå och köpa en flaska, men jag vet att det inte gör nånting bättre.

Jag får kämpa idag.

Jag är rädd igen. Rädd för så mycket. Rädd för diagnoser, känslor, att orka med skolan och orka med idag. Tänk om jag inte gör det? Eller - hur ska jag göra det?

Det är kämpigt idag. Men jag får åka på yoga sen. Bara jag tar mig igenom dagen får jag åka ner på stan och sedan åka på yinyoga. Det är min belöning.

Likes

Comments

Psykisk (o)hälsa, Hälsa

Jag skriver mycket nu. Bearbetar, tänker, känner, funderar.

Det är mycket som sker på insidan. Men jag vet ärligt inte alltid hur bra det är. Hur mycket som bara är ältande och ångest och hur mycket som egentligen är konstruktivt.

Jag har påbörjat en utredning om eventuella diagnoser. Det tog en vändning som jag inte väntade mig och det har skapat helt nya tankar. Det kan komma att krävas en otrolig massa självacceptans från mig i framtiden. Men det är fortfarande en väldigt lång väg att gå.

Och jag behöver hjälp nu. Det har jag insett och det är också en tuff sak att svälja. Att inte klara allt själv, att belasta vården, att säga att man är sårbar och inte klarar saker på egen hand.

Jag har sträck-kollat serien Addicted to Food på netflix de senaste dagarna. Det mer än någonsin har fått mig att inse vikten av att hantera mina känslor. Mina dåliga beteenden kring mat har eskalerat snabbt sedan jag flyttade till Stockholm, och det är också en av de sakerna jag sökt hjälp för. Jag överäter nästan vid varje måltid och ibland gränsar det till hetsätning. Jag börjar få ångest inför att äta tillsammans med andra människor. Det är ett problem. Det börjar bli ett otroligt stort problem i min vardag, speciellt med tanke på att det spär på mitt förakt för min egen kropp och mitt självhat. Det blir en ond cirkel jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Det tär på mig varje dag. Skammen är närvarande i mitt huvud hela tiden, jag kommer inte ens undan den när jag yogar. Jag vill bli kvitt den, den där jävla skammen för allt.

Livet är svårt ibland. Det är tufft att vara vuxen. Det kommer mycket frihet med det, men det är ofta tufft att vara vuxen. Att tvingas ta vuxna beslut och prioritera och bestämma vad som är värt mest. Om man ska skada sig själv eller inte. Om man ständigt ska jobba på sina problem eller inte.

Varje dag är en ny chans. Och jag börjar med att sluta dricka cola. Det är slut nu. Jag kunde sluta en gång, så det går att göra igen. Det är bara ett sätt att straffa mig själv, inget annat.

Likes

Comments

Psykisk (o)hälsa

Det finns dagar och tillfällen då vänner frågar mig om jag är okej. Vissa av de gångerna svarar jag att jag är det fast det inte riktigt är sant. Det är inte en lögn, för jag är nästan okej. Just nu är jag dock långt ifrån okej i mitt generella mående.

Grejen är den att det inte finns något de kan göra ändå. Det är ångest som måste få komma ut, en massa känslor jag måste hantera.

Jag önskar att de kunde göra nåt, men jag vet inte vad jag ska be dem om. De kan krama, men ångesten är fortfarande min. Det är fortfarande min hjärna som hatar sig själv. Det är fortfarande mina problem att lösa.

Flytten till Stockholm har i vissa aspekter skickat in mig i en nedåtgående spiral som jag inte vet hur jag ska bryta.

Likes

Comments

Psykisk (o)hälsa

Ibland, när man suttit sedan klockan 19:30 och funderat över om det är okej att gå och lägga sig för att man bara vill att dagen ska ta slut, så är det okej att bara gå och lägga sig.

Känner du att du behöver vila så behöver du antagligen det.

Likes

Comments

Foto, Yoga

En skoluppgift den här veckan är att ta ett porträtt. Jag valde att göra ett självporträtt och det här är resultatet. Vad tycker du?

Likes

Comments

Psykisk (o)hälsa

Idag har varit en genomdålig dag, redan från början.

Hur vänder man sådana dagar?
Jag vet inte det längre.

Jag sov väldigt dåligt och vaknade med ångesten i kroppen och en irritation och ilska som inte försvunnit.

Jag är så jävla arg på mig själv. Riktigt förbannad. På allt jag inte är, att jag låtit saker gå så långt som de har, att jag låtit mitt självhat förvandlas till förakt, att jag inte klarar saker bättre.

Utifrån kanske det ser ut som att jag håller saker samman och tar mig framåt, men det känns fan inte så.

Idag är en dag som jag bara väntat på att ska gå över. Jag vet inte hur man hanterar såna här dagar nu. Det enda jag kommer på är självskadebeteenden, det ena värre än det andra, i olika grader. Det enda de egentligen uppnår är ännu mer självhat när de sätter käppar i hjulet för det jag egentligen vill uppnå och det jobbigaste är att någonstans veta det - men ändå vältra sig i dem.

Jag gör ett sista försök nu och åker till ett badhus med min pojkvän. Motion, umgänge och andra intryck än de från min egen hjärna. Det kan hjälpa, ibland.

Likes

Comments

Psykisk (o)hälsa

Det går att ha bra dagar också. Idag har varit en bra dag.


Jag var less, måndagsångestig och lite småbitter på allt när jag vaknade. Det som räddade mig idag var umgänge.

Vissa av mina klasskompisar är nu mina vänner även utanför skolan och det är en underbar sak att ha vänner att prata med i samma stad. Det är de där små sakerna under hela dagen som gjort det; skämt mellan presentationer och i gruppsamtal, en kram när man ses eller säger hej då, någon som vill sitta med en på lunchen, samtal på rasterna, en vän som hör av sig och vill prata av sig efter skoltid, en gruppchatt med planering för återseende och fest i helgen. Det är alla de små sakerna som tillsammans gav mig en bra dag idag. En dag då jag känner att jag är betydelsefull och att människor omkring mig uppskattar mitt sällskap.

Det sociala är så himla viktigt, och ofta så kan det faktiskt hjälpa en att må bättre, bara man tar sig iväg.

Likes

Comments