Header

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Social träning råkade det bli idag. Finally. Det behövs verkligen även om man måste ta det i sakta mak, liksom. För både han och mig haha! Vi åkte till Arken Zoo, as bra ställe att öva på för där kan han gå och lukta på godsaker. Öva på att åka bil är också en grej, men det går super mycket bättre än förut. Man behöver liksom inte kämpa särskilt för att få in han! Nu mer studsar han självmant in, om än väldigt motvilligt.

Att traska runt i affären var no probs också. Visst var han stressad och nervös sådär, men han skötte sig ändå hur bra som helst. Trots alla lustiga ljud, människor, en främmande hund som var energisk, och alla dofter, bilar, ja... ni fattar. Han höll sig chill i kopplet med mig, men nervig. Så lite mer träning behövs såklart! Men. I sakta mak. Små doser då och då.

Och väl hemma pallade jag inte med intervaller, utan vi tränade bara lite inomhus först med det nya godiset! Och sedan ute på gården i spårlinan. Strålande gick allting, så jag längtar faktiskt tills imorgon då vi ska träna igen!

Likes

Comments

Ja, en sådan dag. Han var som vanligt inte alls pepp på att bege sig ut i kylan. Men finsk uppfostran! Vi körde på. Och studsade genom leran, svettades och höll på.
Kan säga att det känns faktiskt bra att få flåsa och svettas som en apa. Speciellt i hösten, med alla dofter, ridstigar, och att Mateo beter sig som ett nervigt fullblod. Får mycket flashbacks såklart då jag ridit där med mina hästar som jag hade! Så det är nostalgiskt och mysigt.

Men särskilt peppade idag var vi väl ändå inte. Fast vi kämpade oss ut ändå!

Och hemma så självklart, träning! Det ser kanske super wierd ut för det är ju en "enkel" grej att göra. Men inte för Mateo. Det är lite som en tillits övning som jag kämpat med ett tag. Och det går rätt bra. Men Mateo är ju inte korkad, så han försökte luras där. Som ni ser i videon nedan. 

Likes

Comments

Lekfull och skojig på morgonkvisten <3

Likes

Comments

Ah som rubriken säger så... en fett bra dag. Igår kväll låg jag uppe en stund och gjorde impulsivt ett schema. Först och främst var det tänkt till mig, hålla mattider och sådär, men det blev massa Mateo i det hela. Det hjälper grymt mycket, eftersom jag lätt kan glömma bort grejer och speciellt tiden - om jag blir helt inne i något random "projekt" så försvinner jag ju. Så ett schema där mobilen skriker till med vad man ska göra är kanon bra.

För nu ska jag satsa på ett hälsosammare liv. Vegansk mat blev det ju naturligt då jag är allergisk emot laktos och mjölkproteiner, och har velat bli vegetarian i ååår. Alltså, sedan jag brukade käka hemma hos min mormor som körde på vegetarisk mat pga hennes mage inte pallade kött. Då var jag 13-14. Så nu när jag snart är 30 (host ålderskris inför att fylla 27 om ett par dagar), så fick jag tummen ur arslet. Så vegansk mat blev det då.
Och fysisk motion, ska jag lägga till. Mateo får såklart motvilligt följa med mig på denna resa, förutom kosten då.
Dessutom har jag införskaffat matchande outfit inför hösten. Mössa och vantar. Man måste ju se sassy ut även om man går runt i en skog helt ensam, eller hur?
Nåväl. Eftersom det börjar bli kallt nu, så är grejen att jag ska ta flera korta kissrundor med honom. För att han ska vänja sig, och för att hans päls ska fatta vad som händer - för det är ju grymt varmt inomhus! Den här grejen gillar inte Mateo i alla fall. Han föredrar att ligga i soffan och chilla, helt utsträckt och mysig. Och ska man lägga sig där bredvid så knuffas man successivt ut. Han tar plats! Men det är bara mysigt haha.
I alla fall skulle vi gå en halvlång runda i lite powerwalk tempo varvat med att jogga. Det är sjukt bra för att jag ska hålla fokusen på vad jag gör (aktivt promenera med Mateo och smeta in mental träning alltså, jag har lätt att försvinna i tankarna), jag tycker det är roligare och ett plus är ju att det är svin bra för min kondis. Som jag ska satsa på att få upp nu, både min och Mateos.

Dessutom så går vi på en liten ridstig ett tag, där man får studsa framåt eftersom det är så pass lerigt. Det är sjukt kul.
Men idag, eller denna vecka inte vet jag, så har militären fått för sig att skjuta blankt någonstans långt borta. Det hörs ju, och Mateo blev såklart väldigt osäker och ville bara hem.
Han stannade. Sånt brukar han göra när han fått nog av promenaden eller om han märker att man svänger åt ett håll längre bort från huset. Då blir han "Nope, det där går inte jag med på." Men denna gång var det ju annorlunda då han stannade för att han blev rädd och osäker över smällandet.
Jag funderade på att vända och gå hem men så tänkte jag, "fast det är ju som med nerviga hästar, inte vänder man för att dom blir rädda för en blå tunna, man går framåt". Blå tunna var ju lite dålig jämförelse, men ni fattar grejen.
Såå jag fortsatte framåt, använde sånt där liknande smack-ljud (vet inte vad det heter, men är ett lättare ljud än smacka), och det funkade!
Alltså han började galoppera med mig och när smällarna hördes så spetsade han bara ören tillsist och sneglade bakåt, men han höll sig att galoppera bredvid mig.

Så det blev en fördel för mig att militären skulle träna! Jag fick ju Mateo att utmana sig själv och lita mer på mig i ett sådant läge. Och dessutom fick jag känslan av att träna häst och blev super glad. Saknar ju att ha egen häst.
Så det ska vi fortsätta med, i alla väder. Intervaller och sådär. Till Mateos stora förskräckelse.

När vi kom hem lite innan ett på dagen, så låg han utslagen vid mina fötter tills jag gick från datan/köksbordet. Då small han ner i sin älskade soffa och när jag senare kom vankandes med kopplet blev han inte glad.
Snacka om lik han är mig... tåls att påpeka.

Men nu är påminnelse på, blogg om detta startad, så... vi ska fortsätta med intervaller! Så det så.
Och jag kommer fortsätta med videos. För det gör allting mycket roligare!
Speciellt med tanke på hur mysig han blev efteråt! <3

Utslagen och mysig var han! Älskade lillgrabb.

Likes

Comments

Ja. För att göra en liten recap så tar jag en text som jag skrivit om Mateo som publicerades på en annan blogg, https://alskadespanienhundar.wordpress.com. Bloggen som jag fann Mateo på! Jag planerade ju liksom inte att skaffa hund på så vis, men när jag hittade den bloggen och läste om Mateo samt såg bilder på honom så kände jag bara "det där är min hund". På något vis som är svårt att förklara. Hans blick på bilderna och presentationen av honom fick mig att känna så. Och jo, här kommer en recap då på tiden sedan jag fick hem honom som min lilla buddie:

"Nu har jag haft Mateo i 4 månader. Han är ju en känslig, avvaktande kille, så jag fattade direkt att jag måste ta allting i hans takt, och absolut ingen stress. Dom första veckorna var han tillbakadragen och misstänksam mot allt nytt. Men han skulle trots det vara med hela tiden då man höll på med diskmaskinen eller tömma sopor, hans nos var alltid mitt i smeten så att säga!

Tog 2-3 veckor innan han började blomma ut. Och vilken fantastisk hund! Hans busiga sida kom fram. Att springa runt ute på gården som en kapplöpningshäst, leka med hundleksaker och leka följa John.
Jag vet att princip alla säger om sin hund ”han eller hon är inte som alla andra hundar”, och det är sant för alla är olika. Men Mateo är så olik de svenska raserna också! Och det är så spännande, härligt, intressant och kul!
Att träna kommandon är något man får ta i korta pass märkte jag snabbt. Han tröttnade efter bara 5 minuter, då han tyckte han lärt sig kommandot (om man inte tränade inkallning, då sprang han som en tok efter en), och satte sig ned med ett nonchalant ansiskuttryck. Jag försökte testa att få hans uppmärksmahet på olika sätt, som att ställa mig åt det håll han tittade. Men det hjälpte inte. Såklart inte. Han tittade bara åt ett annat håll. En del kanske hade blivit frustrerade eller bara gått in, men jag blev helt varm på insidan och började att skratta lite och avslutade det hela med lek. För detta var ännu ett drag som var helt mig! Tänka sig att den lilla krabaten kunde vara så lik mig på så många olika sätt. Till och med på bilder har jag fått höra av andra hur lik han är mig, med sin blick givetvis, inte utseende! Hoppas jag.

Och han har ett otroligt uttrycksfullt ansikte. Nu efter 4 månader har jag lärt mig hans kroppspråk och ansiksuttryck bättre. Man kan direkt se på hans ansikte när han är på ett visst humör, speciellt hans blick. Och vilken extrem nonchalant blick han kan få när han vill. Precis som mig! Jag blir bara mer och mer förälskad i Mateo! Han är liksom en del av mig, en del av familjen, min bästa vän, och jag förstår inte hur jag klarade mig utan honom tidigare.
Han har lärt sig ”grund kommandona” men vi har stannat där för att öva det då och då så de verkligen sitter, och att träna uppmärksamhet är där fokusen ligger mest just nu då det är svårast. Beröring är inga problem för mig personligen, jag kan gosa och mysa med honom hur mycket som helst men just nu har han satt en gräns på max 3-4 pussar. I början fick jag bara klappa hans rygg samtidigt som såg lite misstänksam ut, men nu mer så slänger han sig på rygg och sprattlar med sina tassar i luften, och trycker sig emot mig. Slutar jag klia så säger han till genom att gnugga huvudet emot mig än mer.
Målet är att kunna ”puss” på kommando, att han ska våga få pussar i ansiktet. Nu får jag ha ansiktet som närmast mot hans nacke, då han trycker huvudet emot min bröstkorg och vill gosa. Vilket är sådana enorma framsteg för honom på bara 4 månader! Jag är så nyfiken på hans framtida framsteg! Dessa små framsteg han gör med gosandet gör att man varje gång blir alldeles varm på insidan, och det sprudlar av lycka i hjärtat!
Han är dessutom en stjärna att gå ut och gå med. Han drar inte i kopplet, han skäller inte på andra hundar och han kan gå fint när man säger till. Han är min lilla stjärna! Som jag älskar något så otroligt. Jag ångrar absolut inte att jag adopterade honom. Han är som en pusselbit som saknades i mitt hjärta, och föll rakt på plats där. Är så glad och tacksam över att jag fann honom via denna blogg och att jag mailade! Annars hade jag aldrig fått träffa denna underbara, vackra hund. Och jag kan inte ens föreställa mig att vara utan honom!"

Likes

Comments