Helt slut. Har suttit och gäspat sen jag kom hem för någon timme sedan.
Knappt många timmar sömn inatt och sen upp relativt tidigt. Iväg in till stan för en massa ärenden som vi samlat på oss tills idag.
Fick avsluta med en lunch/middag på vårat stammishak i stan och det ställe vi nästan bara ätit ute i månader haha. Sushi. Obsessed.

Kom hem och slänger mig i soffan för att vila upp min arma kropp.
Fick dock rycket och började fixa och dona på övervåningen medans maken gick ut till sitt lilla krypin och fixade ihop en vrålsnygg hängande hylla!! Alltså han slutar ju inte förvåna mig. Vill bara ha upp den direkt. Men den vägde tydligen en hel del och vi hade inga såna krokar hemma.

Nu är det soffmys med mannen i mitt liv. Blir en tidig kväll idag känner jag.
Hoppas alla haft en bra helg.
Vi har haft det fantastiskt!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Våra lördagar består alltid av egentid med varandra. Det är dagarna vi alltid har tillsammans. Och söndagarna. Dem uppskattas alltid! Tycker det är skönt att veta att vi alltid har varandra under helgerna. Även att man får jobba vissa nätter men då har man ändå haft dagen på sig.

Min man är nog världsbäst på att visa uppskattning. Alltid alltid de små grejerna jämt och ständigt.
Och det är ju det enda som behövs.

-Att veta att du finns i tankarna i allt som görs. Behöver inte alltid handla om de dyra sakerna. Som att bli bjuden på middag var och varannan dag, dyra presenter, dyra hotellövernattningar, spahelger, semestrar etc etc. Det handlar om tanken!

Det behöver egentligen inte kosta något alls. Det är tanken som räknas. Att du kanske gör den där jobbiga grejen du vet att hon/han inte orkar med idag. Som middagen eller ta dammsugningen. Ge en spontan massage. 

Men kan även vara att tex köpa hem din favoritdricka eller den där snickersen du vet att han brukar bli sugen på. 

Göra frukost. Sätta på kaffet. Köpa hans favorittidning. 

Elda på i vedspisen tills du ska stiga upp för att man inte ska frysa. 

Köpa en blombukett på Ica påvägen hem efter jobbet. Eller plocka en egen!

Tappa upp ett bad, laga middagen, städet, soppåsen etc etc

Ja. Alltså det krävs inte mycket, Inte för mig iallafall, för att bli skitglad!
Sånthär skämmer han bort mig med- nästan dagligen!

Igår kom han till soffan med en balja med vatten i och badsalt och bad mig stoppa ner fötterna där i. Efter det frågade han om vi hade en fotfil vilket vi hade och då ville han ge mig ett fotspa med mjukgörande och filning. Och avslutade med en fotmassage! Jag smälte lite inombords.  Det har aldrig någon gjort något sådan för mig!


Ikväll kom han in med en kopp varm choklad, vispad grädde och marshmellos i. Bara det får mig att smälta. 

Det är kärlek det!

Likes

Comments

Dagens middag. Den knåpade min vackra make ihop medans jag låg och spa:ade innan. Älskar när han gör dessa små grejerna för mig. Det är uppskattning på hög nivå. Annars är det ju jag som brukar sköta maten här hemma :)

Jag hade ju förslag på ytterfilégryta och hasselbackspotatis av sötpotatis. Och han hörde min önskan och fixade ihop det. Och herregud vad gott det blev!

Morot
Champinjoner
Sparris
Lök
Oxbuljong
Mat & vispgrädde
Maizena
Fläskytterfilé
Kryddor efter egen smak.
Kinesisk soya

Likes

Comments

Efter att ha tagit en lång sovmorgon idag då man lyckats att vända på dygnet (jobbar natt) så blev jag sugen att hoppa ner i vårat lilla bubbelbadkar med tända ljus och egentid för mig själv.

Ligger här och funderar på mat idag. Är så sjukt sugen på Pinchos men tror vi stannar hemma idag faktiskt. Känner väl lite att jag behöver avkoppling att bara vara. Är så lätt att annars måste göra tusen saker bara för att man är ledig och ska 'passa på'
Försöker undvika det.
Ledighet innebär ledighet. Punkt. Haha

Så idag blir det nog en fläskytterfilégryta med något gott till. Jag som älskar sötpotatis ska nog Föröska komma på något gott. Kanske göra hasselbackspotatis av dem? Aldrig testat. Borde ju bli gott känner jag lite sådär spontant.

Ha en underbar Lördag. För det ska jag ha <3

Likes

Comments

Idag slängde vi ihop en enkel middag.
Kycklingen i ugnen med massa goda kryddor, sparris och en touch soya.
Till det körde vi hemmagjord sötpotatisstrips och brunsås såklart. Snabbt enkelt och magert. 

Kan inte bli bättre än så :)

I air fryer:n behövs ingen olja eller ens vatten. Räcker med att använda en msk olja och blanda runt stripsen i, innan användning. Låt droppa av.

Maken fixade även efterrätt.

Pannacotta med bärsås


Likes

Comments

Denna räcker till ca 3-4 personer.
Superenkel, snabb och jättegod Carbonara!

1 paket tärnad bacon
1 paket strimlad skinka
1 lök
3-4 champinjoner
ev sparris
Creme Fraiche
Matlagningsgrädde
Kryddor




Lök, färsk champinjon (ev sparris) ej ett måste men idag blev det det.
Använd endast en liten "skvätt" olja/smör.Som en pekfingernagel.
Fräs till lite.

Häll i den tärnade baconen.

I med strimlad rökt skinka

Krydda efter egen smak. Det blir ändå en hel del kryddor mängdmässigt då såsen tar överhand annars.
Jag har i färsk vitlök pressad, svartpeppar, vitpeppar, salt (inte för mycket, bacon är salt i sig) och lökpulver.

Häll i en liten burk Creme Fraiche eller mer (beroende på hur mycket sås du ska göra)

Låt puttra till sig så den blir tjock.

Och sen häller du i matlagningsgrädde. Samma där, smaksak beroende på hur mycket sås/mat du gör.

Koka upp tills det tjocknar, till sist häller du på riven ost så blir denna helt gudomlig både i konsistens och smak

Likes

Comments

Idag har varit en riktigt slappdag. Gick upp relativt tidigt för första gången på länge.
Trodde jag skulle slippa förkylningen men det tog kanske en 20 minuter efter jag gått upp innan den gjorde sig påmind. Fick tacka nej till ett jobbpass inatt vilket suger ganska hårt.

Städat och fixat i huset i den mån det går.
Även fått tag på skrot till maken som håller på med egentillverkad heminredning (hobby)

Åkte över till en vän lite längre bort och hittade massa roliga grejer vi får hämta med släp med. Så nu sitter man här med tusen idéer men inga grejer än haha.
Får snart börja skriva upp allt för börjar bli en hel del och allting kommer slutföras. Förr eller senare. Känns skönt att alltid ha saker att göra. Hatar att vara lat.



Likes

Comments

1. Har du ett par rosa string?
Ja

2. Vem var den senaste du pussade? 
Min make

3. Gillar du någon nu?
Ja

4.Vad gjorde du inatt?
Inatt ligger jag på soffan med maken och kollar locked up på Netflix

5. Hade du berättat för dina föräldrar om du blivit gravid? 
Inte i första hand. Mamma hade nog fått vetat sista veckan eller något.

6. Hade du blivit glad om din kille friat till dig?
Jag blev jätteglad!!

7. Klackskor eller sneakers? 
Sneakers alla dagar i veckan.

8. Kjol/klänning eller jeans?
Jeans

9. Äkta hårfärg?
Efter många års färgande så har den gått över från mörkbrun till råttfärgad

10. Nuvarande hårfärg? 
Ombre I svart/grå

11. Frisyr?
Helst uppsatt

12. Skostorlek?
39 oftast

13. Civilstatus?
Gift

14. Har du någonsin vart kär?
Ja

15. Tror du på kärleken?
Absolut. Tar man hand om den så dör den aldrig.

16. Har du någonsin fått ditt hjärta krossat?
Nja. Kan jag inte påstå. Isåfall har det varit ömsesidigt beslut.

17. Har du någonsin krossat någon annans hjärta?
Det har jag

18. Har du någonsin blivit kär i din bästa vän?
Nej

19. Är du rädd för att starta ett förhållande med någon?
Nej jag är jätteglad att Jocke kom in i mitt liv.

20. One night stand eller förhållande?
Aldrig varit ett fan av one night stands. Kan räkna på en hand så många gånger faktiskt. Jag är en förhållandemänniska

21. Vild fest eller romantisk hemmakväll?
Romantiskt hemmakväll i spabadkaret, kex, tilltugg och några glas vin

22. Telefonkontakt eller face to face?
Face to face

23. Har du någonsin velat ta livet av dig?
Nej

24. Har du någonsin gått på bio ensam? 
Nej. Går knappt på bio överhuvudtaget

25. Saknar du någon just nu?
Mina barn

26. Är du glad? 
Ja. Har ingenting att klaga på faktiskt.

27. Gillar du någon just nu?
Ja min man såklart men denna frågan är ju detsamma som fråga 3.....

28. Har du någonsin blivit jagad av polisen? 
Haha ett X antal gånger

29. Har du hund? 
Nej! Jag är kattmänniska

30. Tror du på spöken? 
Nja skulle jag nog svara

31. Skulle du vilja väga mer?
Haha nej

32. Skulle du vilja dricka dig full nu?
Nej inte alls sugen på det

33. Kan du låta bli att prata i fyra timmar?
Haha ja absolut. Är inte den som pratar mest. Snarare tvärtom. Håller mig gärna i bakgrunden

34. Kan du vara på en fest utan att dricka?
Ja det skulle jah nog kunna, Fast vad finns det för anledning.

Likes

Comments

Vi börjar lite ingående vad psykologi egentligen är;

Psykologi är läran om människans beteende, tankar, känslor och samspel med andra människor. En psykologs arbete kan röra sig inom vitt skilda områden, från forskning och undervisning till rådgivning och psykoterapi.

Ordet psykologi betyder läran om själen. Ordet kommer av grekiskans psyché som betyder "sinne", och lógos som betyder "kunskap, samtal". och Psykologin använder dock sällan det svenska ordet själ, utan föredrar lånordet psyke.

Inom biologiskt inriktad psykologisk vetenskap utgår man från människan som biologisk varelser. Olika aspekter av människans psyke kopplas till kroppen på olika sätt, t.ex. genom genetik, hormonsystem och hjärnan


-wikipedia-

Tema Relationer

Vi har alla relationer. En del har få, en del har många - somliga relationer känns livsviktiga, medan andra kanske rentav känns tärande. Bra relationer är viktiga för vårt välbefinnande.

För en del människor är det relativt lätt att skapa bra relationer till sin omgivning, medan andra ständigt verkar få problem. Att relatera är något man lär sig hela livet – det är aldrig för sent.

När våra viktiga relationer fungerar bra behöver vi inte så mycket hjälp, men de flesta upplever någon gång att de har relationsproblem som är svåra att lösa.

Det kan vara svårt att veta vad som är rimligt, om vi ställer för stora krav i en relation eller egentligen borde sätta ner foten mer. Vad kan man begära av varandra? Då kan det behövas mer kunskap och stöd från någon utomstående.


Det är viktigt med bra relationer för att vi ska må bra – och därmed att ta reda på hur vi själva kan skapa förutsättningar som bidrar till det. Därför får ni en del avsnitt nedan att läsa och förhoppningsvis hjälper er i en hjälpande bana.


Anknytning

En del människor har lätt att leva i nära relationer, andra har det inte. Anknytningsmönster kan vara en stor del av förklaringen: Hur vi lärde oss att relatera till vår närmaste omgivning från födseln har en tendens att bli det mönster vi följer resten av livet. Om vi inte gör någonting åt det.

Vi lär oss att skapa relationer genom erfarenhet. Den eller de personer som tar hand om oss när vi föds är livsviktiga för oss eftersom vi är helt hjälplösa utan dem. Det har en tendens att prägla vårt sätt att relatera till andra människor för resten av livet. Vi utvecklar ett anknytningsmönster, ett karaktäristiskt sätt att relatera till andra människor, som kännetecknar hur vi formar relationer även i vuxen ålder. Tydligast blir detta i de relationer som är viktigast för oss.

Detta anknytningsmönster utvecklas särskilt under de första två levnadsåren, men befästs eller förändras av erfarenheter under hela uppväxten. Även om detta mönster har blivit relativt beständigt i vuxen ålder är det fortfarande möjligt att förändra.

De flesta har tillägnat sig ett anknytningsmönster som tillhör en av dessa kategorier:

1. Trygg anknytning
2. Otrygg-undvikande anknytning
3. Otrygg-ambivalent anknytning

Trygg

Trygga barn litar på att föräldern (eller den som huvudsakligen tar hand om barnet) finns där och försöker hjälpa barnet i svåra eller skrämmande situationer.

Som vuxna har de lätt att komma nära andra människor, men trivs också bra i eget sällskap. De har lätt att fungera i långvariga relationer.

Otrygg - undvikande

Barn med otrygg-undvikande anknytning förväntar sig att bli avvisade och bortstötta när de behöver hjälp. Därför lär de sig tidigt att inte söka närhet och stöd, utan att klara sig själva. De tänker sig fram till svar snarare än känner efter.

Som vuxna är de ofta omtyckta och fungerar bra i mer ytliga relationer. I nära relationer håller de distans – de kan vara svåra att komma inpå livet, och drar sig ofta undan när de upplever krav på närhet.

Otrygg - ambivalent

Barn med otrygg-ambivalent anknytning bär med sig en erfarenhet av att ibland bli omhändertagna, ibland avvisade när de söker hjälp och tröst. Osäkerheten gör att de känner separationsångest och rädsla. De är i stor utsträckning känslostyrda.

Som vuxna uppfattas de ofta som kreativa personer som har nära till sina känslor. I nära relationer skrämmer de ibland iväg människor med sin starka önskan om närhet. En del är så rädda att bli övergivna att de istället undviker nära relationer.

Otrygg - desorganiserad

Det finns också en fjärde, mer ovanlig kategori, som kallas otrygg-desorganiserad. Detta anknytningsmönster utvecklas ofta hos barn som växer upp med fysisk eller psykisk misshandel, eller har föräldrar med svåra upplevelser från sin barndom och som därför inte kan tolka sitt barns signaler på rätt sätt. De kanske bli arga eller rädda när barnet gråter, så att barnet upplever föräldern som skrämmande – ändå behöver barnet knyta an.

Detta leder till särskilt svåra relationsstörningar även i vuxen ålder. Behovet av professionell hjälp för att kunna bryta detta mönster är störst i den här gruppen.

Hur du kan förändra ditt anknytningsmönster

- Lägg märke till hur du relaterar till andra människor, särskilt i nära relationer. Sluta fokusera på hur den andra personen agerar - inse att du kan behöva förändras om du vill skapa bättre relationer.

- Fråga din partner och vänner eller familj om hur de uppfattar dig. Beroende på vilket anknytningsmönster du har kan detta vara svårt! Men gör det du kan, inte det du inte kan. Kanske finns det åtminstone någon person i din närhet som du kan prata med om ditt sätt att relatera till dem. Upplever de dig som distanserad, klängig, svartsjuk? Svara inte emot, utan tacka för att de vill hjälpa dig genom att ge dig feedback.

- Sätt upp små delmål som du tror att du kan uppnå. Om du håller andra människor på avstånd - bestäm dig för att berätta något personligt för någon. Om du skrämmer bort andra med ditt närhetsbehov – se när du ställer krav och försök att låta bli.

- Bli medveten om dina känsloreaktioner när du försöker göra något annorlunda. Det kommer att väcka upp den rädsla som en gång gjort att du lärt dig detta anknytningsmönster. I vissa fall är rädslan så stark att det är omöjligt att stå emot. Anklaga dig inte för det – försök bara att sträcka dig lite längre.

- Möt den känsla som väcks till liv genom att du utmanar ditt anknytningsmönster. Sitt bara stilla (åtminstone i början) och andas lugnt. Känn efter hur känslan fysiskt uttrycker sig i din kropp. Var nyfiken och öppen. Gör detta aktivt en stund varje dag så hjälper du till att lösa upp känslor som har lagrats i din kropp i många, många år.

- Sök professionell hjälp. Samtal med en psykolog eller psykoterapeut kan hjälpa dig att bryta dessa mönster.

Ensamhet

Frivillig ensamhet kan vara bra på många sätt. Ofrivillig ensamhet däremot kan påverka stressystemet i kroppen och leda till både fysisk och psykisk ohälsa. Vissa känner sig ensamma fastän de är omgivna av människor, men saknar de djupare kontakterna. Andra kan ha en överdriven rädsla att vara ensamma.

Alla människor har behov av ensamhet ibland. Att vara ensam kan vara väldigt återhämtande. Många upplever att man i ensamheten ges tid att reflektera och få spretiga tankar på plats. Andra uppger att de känner ro. Ytterligare andra beskriver frihetskänslan i att inte behöva ta hänsyn till någon annans behov, utan ha möjligheten att göra precis vad man vill med sin tid. Hur mycket ensam tid olika individer mår bra av varierar mycket. Det finns ett brett spektrum som alltsammans rymmer inom en normalvariation.

Men ensamhet kan också vara skrämmande och väcka känslor av övergivenhet, otrygghet och skapa ångest och nedstämdhet. Många trivs allra bäst när de har andra människor omkring sig. Ensamhet som inte känns bra kan se ut på lite olika sätt. Här beskrivs exempel på det.

Ofrivillig ensamhet

Det som kanske ställer till det allra mest är den ofrivilliga ensamheten, att inte ha möjlighet att välja. Vi människor är flockdjur och skapta för att befinna oss i någon form av gemenskap med andra. Vi har biologiska system som är utvecklade för att vi ska överleva och som reagerar på hotsituationer. Förr i tiden, när vi levde bland fler fysiska hot, var det ju förenat med fara att vara ensam. Att mista flocken innebar inte sällan en säker död. Vi fungerar likadant idag, hotsystemet reagerar på ensamhet, vi klarar oss inte så bra utan en flock. Flocken behöver inte vara stor, men det behöver finnas någon. Ensamhet är alltså ett hot som alarmsystemet reagerar på.

När vi upplever ofrivillig ensamhet och isolering riskerar vi att ha ett lågintensivt, kroniskt påslag av stressystemet i kroppen. Det ger till slut en hel del symtom. Ensamma människor har högre risk att utveckla hjärt- kärlsjukdomar, stroke, tidigare utveckling av demens och ökad smärtproblematik. Därtill kommer ofta psykologiska svårigheter som depression, starka känslor av skam, missbruk av alkohol och andra substanser och ökat aggressivt beteende.

Var 6:e person i Sverige rapporterar att de inte har någon riktigt nära vän och uppåt 4% av populationen uppger att de är socialt isolerade. Många som blivit äldre känner stor ensamhet i sina egna boenden runt om i landet. Kanske har man förlorat både partner och vänner, har barn som bor en bit bort och har nog med sina egna liv. Det skapar ofta en stor reell ensamhet bland våra gamla.


Vad kan man göra?
  • Ibland behöver man professionell hjälp. Det kan då handla om att först ta itu med svårigheter man hamnat i som är kopplade till ensamheten, t ex depression, social fobi, eller svårigheter att veta hur man etablerar och vidmakthåller relationer till andra.
  • Öka de sociala kontaktytorna. Det kan vara att anmäla sig till någon aktivitet, skaffa hund och gå dressyrkurser eller efterfråga sällskap vid hundpromenader, volontärarbeta (där man både kan hjälpa andra och träffa nya människor)
  • Träna sig på att uppmärksamma skamkänslor och rädslor när det kommer till kontakt med andra, och utmana dem i små steg: våga fråga t ex en kollega om en kopp kaffe eller en granne om en promenad.
  • Leta på internet efter sajter som handlar om att träffas, hitta nya vänner, göra aktiviteter med andra singlar osv. Dessa sajter har ökat de senaste åren, det finns även människor som anordnar nyårsfester och midsommarfiranden för ensamma personer.

Emotionell ensamhet

Vissa kan vara omgivna av människor, familj, vänner, bekanta, men saknar de djupare kontakterna. Det kan bero på att man själv har svårt att vara öppen med sig själv och har behov av att hålla en fasad utåt. Det kan också bero på att människorna man lever med inte visar så mycket intresse, eller inte kan ge bekräftelse på att man duger eller är älskad som man är.

Att känna sig annorlunda, inte sedd eller inte förstådd kan skapa stor känsla av utanförskap. Inte sällan skapar det starka känslor av ensamhet.

Vad kan man göra?

Många gånger har man hjälp av psykologisk behandling när det kommer till den här typen av ensamhet. Att förstå vad det är som triggar känslorna, hur jag kan hantera dem och hur jag kan göra för att få till en förändring är svårt att göra på egen hand.

Överdriven rädsla för att vara ensam

En del personer tycker det känns så skrämmande att vara ensamma att de gör allt för att inte vara det. I ensamheten kommer kanske tankar man inte vill tänka på eller känslor man inte orkar känna, till exempel starka känslor av övergivenhet. Det skapar ångest fastän man egentligen vet att man inte är övergiven.

Det här brukar leda till att man gör allt för att undvika ensamhet. Man bokar upp för många aktiviteter och försöker se till att ha saker att göra tillsammans med andra så ofta det går. Även då man egentligen skulle behöva en lugn kväll för återhämtning så väcker det så mycket obehag att man ger sig ut bland folk ändå. Andra gånger stannar man i relationer som inte är så givande, eller i värsta fall destruktiva, för att tanken på att bli ensam känns värre.

Att inte kunna lämna en dålig relation, eller att ständigt se till att vara aktiv bland andra människor kan leda till stress- och utmattningsproblematik eller andra typer av problem, t ex sämre sömn och nedstämdhet.

Vad kan man göra?

Ofta handlar det om att försöka utmana rädslan. Det kan man göra i flera, mindre steg. Att kasta sig iväg till en liten isolerad stuga i skogen och hålla sig där under lång tid är inget man måste utsätta sig för, det känns ofta alldeles för svårt. Däremot kan man träna sig på att vara ensam hemma, först kortare stunder och sedan öka på tiden.

När ångesten parkerar sig i tystnaden kan man försöka stanna kvar i den, utforska den. Hur känns den i kroppen? Vilka tankar har man? Observera hur känslan också varierar i styrka över tid. När man orkar möta de tankar och känslor man har utan att försöka fly undan dem, kommer man upptäcka att de efter en tid minskar i styrka. Det kan ta lite tid och krävas upprepning men efter ett tag får man ofta lite bättre kontroll på rädslorna.

Att tänka på som medmänniska

Några tips till dig som finns i närheten av någon som är ensam.

  • Att ta kontakt och fråga hur någon mår innebär inte att du plötslig bär ansvaret för den som är ensam. Sina gränser kan man bestämma själv.
  • Det räcker ibland med att bara stanna och byta några ord.
  • Ring ett samtal till någon som du tror skulle bli glad, lägg en kvart i veckan. Alla har en kvart i veckan.
  • Om du ser att en kollega verkar vara ensam, fråga om hen vill gå med på lunchen.
  • Var inte rädd att säga/göra något klumpigt, det är ofta bättre att säga något icke genomtänkt än ingenting alls.
  • Ensamheten kan vara självvald och välbehövd, ställ frågan om du undrar.
  • Visa på olika typer av hjälporganisationer, hjälp till med länkar eller kontakt.

Ensam jul

Att inte ha någon att vara med på julen kan inte bara upplevas som sorgligt. Det kan också upplevas som så skamfyllt att man inte vågar berätta om det. Även om man i vanliga fall trivs ganska bra i sitt eget sällskap, kan julensamhet bli som ett kvitto på att man inte duger i andras ögon.

Att man är ensam kan bero på ett så enkelt faktum som att man bor långt ifrån sina anhöriga. Men det kan också bero på att man förlorat sin partner, eller sina föräldrar, genom dödsfall eller genom att man blivit osams. Då blir ensamheten en påminnelse om sorgen eller konflikten och om den samvaro man en gång hade, men som man förlorat.

Några råd på vägen
  • Berätta om din ensamhet och hur du upplever den – chansen är stor att du upptäcker att du inte alls är ensam, utan att flera har det som du.
  • Bjud in dig själv till vänner. Se det som att du gör dem en tjänst – människor blir lyckliga av att få dela med sig och göra gott för andra.
  • Leta upp ett arrangemang för ensamstående och anmäl dig på vinst och förlust.
  • Om din oro handlar mer om andras normer än om dina egna känslor – köp en helt egen Alladin-ask och besluta dig för att njuta av din ensamhet.

Förälskelse

Förälskelse är en stark kraft förknippad med lycka och njutning, energi och närhet. Förälskelsen förbereder oss för kärlek, men där kärleken kan vara livet ut varar förälskelsen vanligen bara några veckor eller månader.

Förälskelsens psykologi

I förälskelsen luckras gränserna mellan det egna jaget och den andra upp. Man blir mottaglig för en annan människas väsen, ofta rent av uppslukad. Den andra personen upptar plötsligt alla ens tankar och allt annat blir mindre viktigt. Hunger- och trötthetskänslor minskar, sexlust och behovet av närhet ökar.

Detta totala uppgående i en annan människa kan liknas vid det som sker mellan nyblivna föräldrar och deras nyfödda barn. Under spädbarnsperioden hjälper denna upptagenhet föräldrar och barn att knyta an till varandra.

Även under förälskelsen är det starka band som knyts, som en förberedelse för den mer varaktiga kärleken.

Förälskelsen är en underbar kraft som även kan vara en dörr till förändring, en möjlighet att utveckla nya sidor hos sig själv och förändra riktning i sitt liv.

Förälskelsens biologi

Det är inte bara utseende, personlighet eller sociala egenskaper som påverkar vårt val, utan också den andres dofttyp. För att påverka den andre skickas kemiska signaler, så kallade feromoner, ut till den man är förälskad i.

Förälskelsen är styrd av känslor inte förnuft; det sker genom att kemiska ämnen frigörs som har en stark påverkan på oss. Signalämnen som är förknippat med känslor av lycka och njutning strömmar till, bland annat dopamin och fenyletylamin. Kortisol och adrenalin ger energi, oxytocin befrämjar nära förbindelser och testosteron stimulerar sexlusten hos människor, oavsett kön.

Förälskelsefasen varar ofta några veckor eller månader, men knappast längre än ett och ett halvt år – kroppen säger ifrån, det tar så mycket energi.

Individuella olikheter

Även om det finns generella likheter i förälskelsefasen så finns det också individuella olikheter. Under förälskelsen har vi en benägenhet att se det vi vill se hos den andre, och vi blir sämre på att uppmärksamma egenskaper som vi tycker mindre bra om.

De flesta av oss bär i större eller mindre utsträckning på en ouppfylld längtan efter att känna oss fullkomligt älskade och trygga tillsammans med en annan person, vilket är en stark drivkraft till att bli förälskad. Förälskelsen kan därför ibland fungera som ett försvar mot egna olösta problem.

I tonåren går förälskelsen hand i hand med den egna identitetsutvecklingen; den andre personen används som spegel för att förstå vem man själv är. När den andre inte längre ”behövs” i den utvecklingsfas man befinner sig i är det lätt att känslorna svalnar.

Under livet sker en naturlig mognad genom erfarenhet; ju mer vi mognar, desto mer kommer vi också att kunna se den verkliga personen även under förälskelsen, istället för en fantiserad drömbild av den andre.

De som har känt sig älskade och trygga som barn kommer inte att ha samma behov av att idealisera den andra personen under förälskelsen, eller förställa sig själv för att bli älskad. Men har man känt sig otrygg och har en dålig självkänsla så förväntar man sig (oftast omedvetet) att den andra personen ska tillgodose de ouppfyllda behov man har. Kärleken kan då lätt bli till en dragkamp.

Hur detta mönster ser ut beror mycket på hur anknytningsmönstret till föräldrarna (eller vårdnadshavarna) har sett ut under uppväxten, särskilt under tidig barndom.

Samtidigt är förälskelsen en tid när man är öppen och mottaglig för att förändras och där kärleksrelationen kan vara en hjälp för att utvecklas i sitt sätt att relatera till andra – att mogna och växa tillsammans genom relationen.

När förälskelsen blir ett problem

Ställ frågor till dig själv och skriv ner

Fundera igenom hur ditt ”förälskelsemönster” ser ut. Vilken typ av personer faller du för – är det personer som du ”vill” falla för eller dras du till personer som är destruktiva för dig?

Blir du blixtförälskad eller tar det lång tid? Finns det ett mönster i vad som brukar göra dig besviken? Känner du igen något från hur din relation till föräldrar och syskon har sett ut? Finns det några särskilda händelser som du tror kan ha påverkat dig?

Skriv gärna ner vad du kommer på utan att tänka alltför mycket – när inte ”censuren” är påslagen kan man få nya värdefulla insikter.

Prata med närstående

Prata med vänner och (om du är i en relation) med din partner om dina förväntningar, dina besvikelser och ta hjälp av dem för att förstå dig själv bättre.

Vänner ser ofta det vi är blinda för i oss själva. Om du öppnar upp frågan; ta tacksamt emot svaret även om det kan vara smärtsamt till en början.

Förändra lite i taget

Kommer du fram till att det är saker du vill ändra på: Ta ett steg i taget för att göra det.

Om du ser ett mönster i att du blir förälskad i personer som inte visar dig respekt och kärlek så måste du öka din självrespekt för att komma tillrätta med detta.

Om du lämnar relation efter relation – fundera på varför du är så rädd för att binda dig vid en person.

Försök att utmana dig själv och förändra lite i taget.

Sexualitet

Sexualiteten är en stark drivkraft. Denna kraftfulla energi som är livsnödvändig för vårt fortbestånd är också ett grundläggande behov. Den driver oss att söka kärlek och närhet, påverkar hur vi tänker och känner och har stor betydelse för vår psykiska och fysiska hälsa.

Sexualiteten omfattar så mycket mer än samlag. Den sexuella energin uttrycks i och är en del av vår personlighet; hur vi söker kärlek, värme och kontakt, hur vi tar i varandra och inte minst genom våra känslor och handlingar. Det är ett finstämt samspel med kroppens biologi och våra samlade ackumulerade erfarenheter genom uppfostran och social påverkan.

Sexualitetens biologi

Biologiskt aktiveras det autonoma nervsystemet vid sexuell stimulans så att andning, puls och blodtryck ökar, även muskelspänningen ökar.

Ett ökat blodflöde till underlivet ger erektion hos mannen och lubrikation hos kvinnan.

Könshormoner påverkar bland annat hypotalamus och talamus i hjärnan, där hormonkänsliga neuroner finns, vilket i sin tur stimulerar sexuellt beteende.

Hos kvinnan spelar oxytocin en stor roll, det samverkar med kvinnligt könshormon – österogen - och påverkar romantiska känslor och sexualiteten hos kvinnor.

Hos mannen är det underliggande hormonet inte oxytocin utan det manliga könshormonet testosteron, som är förknippat med aggressivt beteende. Studier har visat att hjärnbasen (hypotalamus och talamus) är mer aktivt hos män vid sexuell stimulans, medan hjärnbarken är mer aktivt hos kvinnor. Det kan tolkas som att kvinnors upplevelser är mer förknippat med helhet och sammanhang medan det för män är mer av en direkt, inre upplevelse.

Sexualitetens psykologi

Men även om den biologiska grunden är densamma och sexualiteten är ett naturligt behov, så är sexualitetens uttryck något som har stark kulturell prägling. Sexualitetens tillåtna uttryck har tämjts och dirigerats på olika sätt.

Även om vi i vår tid och i vår del av världen har en relativt öppen syn på sexualitet finns det stora variationer, inte minst beroende av religiös tillhörighet. Det är exempelvis relativt vanligt att samlag före äktenskap inte är accepterat inom vissa religioner. Och bakom det frivilliga valet att leva i celibat – utan sex – ligger ofta (men inte alltid) religiösa motiv.

Grunden till de laddningar sexualiteten kommer att få för oss grundläggs tidigt i barndomen; det är exempelvis samma hormon, oxytocin, som utsöndras vid amning som vid sexuell stimulans för kvinnan. Om kramar och kroppskontakt har varit något naturligt och kärleksfullt (utan incestuösa övertoner) under uppväxten, grundläggs förutsättningarna för att sexualiteten får en positiv laddning senare i livet.

Och omvänt; har man som barn varit utsatt för sexuella övergrepp, eller att kontakten med någon vuxen i barnets närhet har haft incestuös laddning även om inget konkret har hänt, så kommer det att hämma barnets utveckling och kan innebära att det blir svårare som vuxen att njuta av sex.

Vad du kan göra för att utveckla din sexualitet

Var lyhörd för dig själv och vad du verkligen önskar

Låt dig inte dras med av andra; vad du tror att du ”borde” vilja eller inte. Lyssna på din egen inre röst.

Många är fixerade vid orgasm och utlösning, och ser kramar, närhet, smek och beröring och själva penetrationen fram till orgasm bara som ett medel att nå dit. Det blir oerhört fattigt.

Andra fastnar i tekniken, och tror att svaren ligger i diverse hjälpmedel eller ställningar. Naturligtvis kan det ha betydelse; det är exempelvis ofta lättare (i en heterosexuell relation) för kvinnan att få orgasm om hon ligger ovanpå mannen. Men om du tillhör dem som ser samlaget som ett medel för att nå någonstans har du mycket att vinna på att stanna upp och försöka bli mer närvarande i nuet. Låt det innevarande ögonblicket bli allt. Du kan läsa mer om Mindfulness.

Om du inte är nöjd med hur det fungerar för dig, försök avtäcka var problemet verkligen ligger, t ex:
  • Har du tabun och hämningar som stör dig?
  • Har du svårt att tala om hur du vill ha det – eller vet du inte hur du vill ha det?
  • Blir du inte bemött på ett kärleksfullt sätt av din partner?
  • Kan du njuta av sex på egen hand – om inte – varför?
  • Blir sex en prestation?
  • Har du svårt att känna lust?
  • Är sex som en drog – något du använder för att täcka över ångest eller oro?

Stanna inte vid att känna missnöje. Kartlägg problemet och försök att göra något åt det. Lägg inte ansvaret på någon annan för något så viktigt!

Oavsett vad du kommer fram till att problemet är, om det känns överväldigande eller inte så svårt att lösa - eller om du inte förstår vad problemet egentligen handlar om: Försök lyssna på dig själv och identifiera någonting som du kan börja med. Fastna inte på det som känns omöjligt, utan bryt ner det till någonting som du känner att du kan göra.

Det viktigaste är att börja någonstans, sen kan det ena ge det andra. För någon kanske det handlar om att läsa sig till mer kunskap, för en annan att våga öppna sig och prata om sex med vänner och partners. För andra kan det handla om att söka professionell hjälp. Men för alla handlar det om att lyssna till sin egen inre röst.


Växa tillsammans

Längtan efter kärlek är en oerhört stark drivkraft och de flesta längtar efter att förälskelsen ska övergå i en varaktig kärleksrelation. Ändå följs förälskelsefasen hos många av en besvikelse. Den andre personen motsvarar inte längre förväntningarna och tvivel uppstår - är det här rätt person för mig? Ibland är svaret nej – men det finns en enorm potential att växa tillsammans om ni tar vara på möjligheten.

Hur vi väljer partner och vad vi förväntar oss av en partner beror i stor utsträckning på erfarenheter och föreställningar från barndomen, och mycket av detta är omedvetet. Det visar sig bland annat genom det anknytningsmönster vi har utvecklat i barndomen och som påverkar hur vi relaterar till andra även som vuxna.

Vi har en tendens att välja en partner som vi känner igen oss i, som under uppväxten har formats av positiva erfarenheter som liknar våra egna, men som också bär på ouppfyllda behov som liknar de vi själva bär med oss. Men vår partner kan ha en helt annan strategi för att hantera det än vad vi själva har.

T.ex. kan en person som är rädd för att bli avvisad ha som strategi att inte visa ilska medan en annan gör tvärtom och genom provokation försöker tvinga till sig det hen behöver.

Efter den första förälskelsen

Under förälskelsen upplever vi de goda sidorna, svårigheterna kommer oftast sen, när förälskelsen istället kan omvandlas till en maktkamp. Förväntningar och försvarsstrategier kolliderar och båda känner sig svikna av den andre, eftersom ingen får sina behov uppfyllda.

Det här är en fas som de flesta par behöver anstränga sig för att komma igenom, men hur svårt det är beror till stor del på i vilken utsträckning individerna i paret bär oläkta känslomässiga sår med sig. Ju större dessa sår är, desto större blir utmaningen - men också möjligheten att växa genom relationen.

För att växa tillsammans behöver viljan finnas. Vi behöver framförallt vilja förstå vår partner och vara villiga att se närmare på oss själva.

Vi behöver också vara beredda att lägga ner tid på relationen och inse att det är ett långsiktigt arbete. Först då kan vi röra oss mot större intimitet, där vi vågar öppna upp till vårt inre och verkligen dela med oss av oss själva utan censur.

Genom att göra det arbetet kan vi successivt utveckla en mogen kärleksrelation där vi verkligen känner varandra, men ändå fullt ut accepterar varandra, med våra olikheter och svagheter. Och även om kärleken känns självklar har vi lärt oss att den behöver vår uppmärksamhet för att inte kvävas …

Vad ni kan göra för att utvecklas tillsammans

- Prioritera relationen. Många glömmer detta när förälskelsefasen är över, men att ge varandra tid och uppmärksamhet är en av de viktigaste förutsättningarna för att kunna växa tillsammans i relationen, och motverka att relationsproblem uppstår.

- Lyssna när du lyssnar! Försök för en stund att helt koncentrera dig på att förstå din partner. Visa att du lyssnar genom förstående kommentarer istället för att avbryta och försöka försvara eller förklara dig. Försök verkligen sätta dig in i hur din partner känner sig. Senare kan ni byta roller – men så länge du är den som lyssnar – lämna dig själv utanför!

- Om du upplever att du har relationsproblem behöver du öppna dig för att se en del av dig själv som du inte är medveten om. Du får se: Dig själv som känner sig sårad, dig själv som inte kan förlåta, dig själv som känner dig övergiven, dig själv som vill ha kärlek ... Det handlar inte om den andra personen, utan om hur du upplever den personen just nu.

Försök att se att det är inom dig själv problemet finns, och att du behöver acceptera det du ser i dig själv - även det motstånd du känner gentemot din partner.

När du ser sanningen om dig själv börjar motståndet lösas upp. (Det kan naturligtvis innebära att konsekvenserna av det är att lämna en relation där du exempelvis inte blir bemött med respekt, men du lämnar i så fall på grund av respekt för dig själv, utan att anklaga den andre personen).

- Medveten närvaro, eller mindfulness, kan hjälpa dig att förstå och uppleva dig själv och din partner utan att döma och fastna i tolkningar om den andra personen som är baserade på rädslor och gamla erfarenheter.

- Ta möjligheterna att lära dig mer om kommunikation genom att läsa böcker, gå en kurs – eller om det känns som att ni har kört fast – sök upp familjerådgivningen eller en psykolog/psykoterapeut som arbetar med parterapi.

Svartsjuka

De flesta människor är någon gång i sitt liv svartsjuka. Svartsjuka är en stark och obehaglig känsloreaktion. Den består i förtvivlan och ilska över att någon annan blir föremål för intresse, omsorg och kärlek från en person vars huvudintresse man själv vill vara föremål för.

Oftast uppstår svartsjuka i parrelationer men den kan färga även andra relationer. Svartsjuka är inte en psykiatrisk diagnos och inte heller föremål för psykiatrisk forskning, därför beskrivs svartsjuka generellt här.

Svartsjukan kan naturligtvis vara befogad, som en reaktion på att man faktiskt blivit bedragen eller bortvald. Men många lider av svartsjuka som inte är befogad och som resulterar i stort lidande, både för den som är svartsjuk och för dennes omgivning.

Hur tar det sig uttryck?

Obefogad svartsjuka bottnar i rädsla för att bli bedragen, lämnad eller åsidosatt. Men många vittnar också om en stark skräck för att bli lurad och förd bakom ljuset. Rädslan föder i sin tur ofta en påtaglig ilska som riktas såväl mot den egna partnern som mot de personer man uppfattar som rivaler.

En person som är svartsjuk är hela tiden på sin vakt och letar efter tecken som tyder på att det hen är rädd för ska inträffa. Den förhöjda misstänksamheten resulterar ofta i att information tolkas på ett överdrivet eller felaktigt sätt. Ett leende, en blick, vanligt konverserande misstolkas ofta som uttryck för attraktion eller särskilt intresse.

Ständiga utfrågningar av partnern är vanligt och den svartsjuke letar intensivt efter motsägelsefulla data i redogörelserna. Det är väldigt vanligt med kontroller av telefonsamtal, sms, mail, det förekommer även att den svartsjuke skuggar sin partner.

Svartsjuka består alltså av stark rädsla och ilska, överdriven misstänksamhet och kontrollbeteende. Detta blir ofta mycket smärtsamt både för den svartsjuke och dennes omgivning.

Orsaker

Svartsjuka är inte något område som man forskat särskilt mycket inom. Men man kan, ur ett allmänpsykologiskt perspektiv, se några relativt uppenbara orsaker till att en person utvecklar svartsjuka.

Svartsjukereaktioner kan läras in tidigt i livet. Om nära och viktiga relationer har varit oförutsägbara och otrygga kan det fylla en funktion att vara misstänksam och på sin vakt. Misstänksamheten riskerar sedan att färga relationer även senare i livet - även då den inte är befogad. I förlängningen kan ett destruktivt svartsjukemönster uppstå.

Ofta upplever den svartsjuke att hen inte är värd att älskas och har av den anledningen svårt att lita på att partnern önskar stanna i förhållandet på sikt. Detta kan resultera i en ständig rädsla för att bli lämnad och därmed överdrivet kontrollerande och starka svartsjukereaktioner.

De kortsiktiga konsekvenserna av svartsjukebeteende är ofta lindrad oro och ångest. Att kontrollera och upptäcka att ens misstankar inte bekräftas eller att få kärleksfulla försäkringar från sin partner är självfallet lugnande och befriande för den svartsjuke. På längre sikt är dock svartsjukemönstret allt som oftast destruktivt, både för personen själv och för relationen.

Hur kan man bli hjälpt?

Det första steget ur destruktiv svartsjuka är att komma till insikt om att problemet ligger hos en själv. Att förstå att svartsjukan är överdriven och ett problem man måste ta itu med. Man bör involvera sin partner, för i de flesta fall kommer man att behöva sin partners hjälp och stöd.

Nästa steg är att kartlägga svartsjukan: I vilka situationer väcks den? Vilka tankar är centrala och vilken känsla dominerar? Hur handlar jag när svartsjukan tar över?

Med ökad kunskap och medvetenhet om svartsjukan är nästa steg att förändra sitt beteende, framför allt att stegvis minska antalet kontrollhandlingar.

Att förändra beteenden är svårt, särskilt om beteendet ger en kortsiktig lindring av obehag. Utmaningen blir därför att hitta alternativ till kontrollerna: Vad kan man göra istället för att agera på känslan?

Ett sätt att angripa problemet är att medvetet utsätta sig för situationer som utlöser svartsjuka och impulser till kontrollbeteende och sedan låta bli att kontrollera. Gör man det kommer obehaget att stiga för att sedan, efter en stund, minska. Målet med en sådan övning är att uppleva att obehaget sjunker utan att man gör kontrollen. Upplevelsen kan bryta kopplingen mellan kontrollbeteendet och ångestlindringen. Man kan på så sätt undvika att styras av oberättigade känslor och kontrollbehov.

Partnern kan hjälpa genom att inte ge försäkringar. Det krävs upprepning, hängivenhet och ibland professionellt stöd för att lyckas.


Separation

I en separation eller skilsmässa kommer du i kontakt med känslor från dina tidigare separationer. Dessa känslor färgar upplevelsen av den nuvarande separationen. Om du som barn kände dig trygg eller otrygg spelar en stor roll i hur du som vuxen klarar av en separation.

Kanske överväger du eller är mitt i en separation (eller någon närstående), eftersom du läser detta. Kanske är det länge sedan du separerade och andra säger till dig att gå vidare men du kommer ingen vart…

Hur just du upplever en separation beror på vad du har för erfarenheter med dig. Om du som liten kände dig älskad och trygg, eller hjälplös och övergiven, spelar en avgörande roll.

Förenklat kan man säga att du, om du kände dig trygg och älskad, har en grundläggande känsla av tillit med dig. Du kan fortfarande känna sorg i en separation, men du har en tillit till att saker och ting ordnar sig.

Om du kände dig otrygg och övergiven som liten drog du förmodligen slutsatsen (som barn ofta gör) att felet låg hos dig. Då spelar det ingen roll att du är vuxen och intellektuellt vet bättre – du känner dig förmodligen övergiven. Och misslyckad och dålig… Du har kommit i kontakt med känslor som du har burit sedan du var barn, men upplever dem nu som om det var något nytt.

Viktigt att läka gamla sår

De flesta inser inte att separationen har fört dem i kontakt med gamla begravda känslor som färgar upplevelsen av den aktuella separationen (ungefär som färgampuller ibland används som stöldskydd och färgar sedlarna om någon försöker stjäla dem).

Om separationen drar upp oläkta sår i ljuset kan det vara svårare att komma vidare. Men vi utvecklas hela livet. En del har lyckats att läka såren i efterhand, exempelvis genom psykoterapi eller goda nära relationer senare i livet. Då behöver inte gamla känslor återkomma i en separation.

Separationen kan också vara en ny möjlighet att i efterhand läka gamla sår. En inkapslad varböld behöver tömmas på var för att kunna läka, det är på samma sätt med inkapslade känslor. De behöver lösas upp (inte täckas över) för att du ska kunna lämna detta bakom dig och gå vidare.

Om du täcker över det du känner, kanske genom att inte tillåta dig att känna utan låtsas att du mår bättre än du gör, då bär du det vidare tills nästa gång känslan återkommer i en liknande situation.

Att tänka på om du är i en separation

Dina upplevelser är färgade av tidigare upplevelser

Inse att det du känner inte behöver bero på den andre personens agerande. Hen kanske bara har tryckt på knappen till allt du har lagrat inom dig som är relaterat till separationer. Allt från en inbillad rädsla att dina föräldrar skulle lämna dig till verkliga upplevelser av separationer (vare sig du medvetet kommer ihåg dem eller inte).

Om det på något sätt var för svårt för ditt psyke att hantera detta så har det lämnat spår i dig och färgar din upplevelse av separationen.

Bearbeta och få perspektiv

Gör det arbete som krävs för att du ska läka dessa sår. (Om någon har kört på dig i en slalombacke och du har brutit benet så frågar inte din kropp efter vems fel det var om den ska läka benbrottet – den gör sitt bästa oavsett.) Det är ditt liv det handlar om!

Sök dig exempelvis till familjerådgivningen om du känner att du behöver hjälp.

Prata med vänner, och skriv gärna dagbok under en tid. Det hjälper dig att bearbeta och få perspektiv.

Använd gärna mindfulness för att komma vidare

Fly inte från det du känner genom att skuldbelägga någon av er, eller använda mat, alkohol eller annat för att döva känslorna. Lös istället upp dem genom att möta dina känslor.

Försök att känna känslan i kroppen rent fysiskt. Hur hjärtat bultar, tårarna bränner bakom ögonlocken eller det bultar i tinningarna. Vad det nu är – välkomna det.

När uppmärksamheten dras bort från upplevelsen här och nu och in i malströmmen av tankar – notera tankarna som strömmar förbi, men fastna inte där.

Återgå till den fysiska upplevelsen i kroppen, tills du känner att det lättar. (Förmodligen behöver du göra detta många gånger för att lyckas.)

Likes

Comments