Instagram@lovisaajregner

Facebook
Blogkeen
Nouw

Moby´s, Mattias, Höstrusk, skola

Oj oj oj vad längesedan!! Jag måste verkligen bli bättre på dethär asså.. 🙄

Men snart har jag nog lite o skriva om igen!

På hypotyrios fronten har allt varit bra! Jag känner mig piggare men kan fortfarande ha dagar när jag helst av allt bara ligger i sängen. Och tyvärr är det snuskigt lätt att göra pluggdagar till slappedagar när man har så mycket självstudier som vi just nu har. Med andra ord har jag börjat i skolan igen.

Jag trodde jag skulle vänja mig vid att bo i Karlskrona i veckorna och träffa Johan hemma i Båstad på helgerna men detta är en utmaning utav dess like.. jag trivs helt enkelt inte i Karlskrona och det är synd för jag trivs som tusan med utbildningen, klasskamrater världens bästa sambo.

Denna veckan hade vi bara en skoldag så jag åkte hem till Båstad igen i tisdes. Hör min lycka!! jag får så mycket mer gjort av allt plugg här hemma än i Karlskrona. Hemma kan jag koppla av på ett annat vis och koncentrera mig lättare eftersom att jag mår bra.

Igår spenderade jag kvällen med min underbara bästa kompis Mattias.

Han är en utav de mest drivande människorna jag känner och har alltid något nytt på gång. Han driver och äger en krog i Torekov och inte vilken som helst! Krogen heter Moby's Schack och är av amerikanskt koncept med rökig mat och lagrade öler. En krog helt i min smak! ALL cred till dig min vän! Gå in och kika på deras webbsida http://mobysshack.com/#ommobys​ 

Åter till gårdagen så lagade Mattias super god mat till oss medan jag sydde fast en knapp i hans skjorta. Jag som absolut inte kan sy!! Mattias hade tydligen ett svampställe precis runt husknuten där VI plockade någon konstig MEN GOD svamp o och jag lever i alla fall. Sen satt vi bara och pratade om livet och våra ambitioner och personligheter i höstrusket. Han är sååå mysig!
En bättre vän får man leta efter!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Levaxin

Hej kära!
Har varit vääääldigt dålig på att uppdatera bloggen på sistone.. men nu kände jag att det var dags!

Känns som att jag bara jobbat och sovit denna sommaren.. vad hände?! För exakt en vecka sedan idag hände dock något helt fantastiskt som jag hade tänkt dela med mig av då detta ändå är en blogg om min "sjukdom" kalla det vad ni vill!

Jag och Johan hade bestämt oss för att ändå göra ett ytterligare försök i primärvården innan vi skulle ta det ett snäpp ännu längre med att uppsöka en specialist om det inte ville sig denna gången heller!

Man ska aldrig ta ut något i förväg men jag var ändå redan innan min bokade tid väldigt negativt inställd! Jag hade tänkt boka av den då det ändå kostar 200kr och jag hade dåligt med pengar för tillfället och jag trodde inte det skulle leda någon vart denna gången heller... (mitt frikort gick ut i juni men jag är väl snart uppe i den summan man ska ha för o få ett nytt snart igen..) 🙄

Inne hos doktorn fick jag beskedet att mina förra prover inte var så bra som min andra läkare ringt upp och sagt. Antikropparna visade en tendens till att utveckla hypotyrios vilket han inte sagt något om! ☠️

Efter nästa 30 minuters diskussion med den underbara läkaren som informerade om massa nya saker och mycket egna värderingar om att hon inte tyckte man skulle ta så mycket prover som vi gör i Sverige idag då dom kan visa att många mår bra trots att personen i fråga inte  upplever hälsa själv!

TACK, TACK OCH ÅTERIGEN TACK!! 🙏🏽
Det är precis det jag har sagt till varje läkare jag pratat med! "Att titta på mig istället för proverna! Ser jag ut att må bra för att bara vara 21 år gamal?! NEJ!!"

Så hon tyckte absolut jag skulle börja äta Levaxin! Bara en liten dos till att börja med för att minska risken för att jag skulle trilla över på andra sidan och utveckla en överproduktion istället! 💃🏼 Hon tyckte absolut man kunde se att jag hade en underproduktion! Älskade läkare!! 👩🏼

Jag kan inte svara på om dom har hjälpt ännu men jag känner mig ändå lite piggare! Kanske sitter det i huvudet, jag vet inte men jag inbillar mig själv att jag är piggare!

Nu hoppas vi att min kropp styr åt rätt håll!

Tillbaka till vårdcentralen igen om 6-8 v för nya prover! Vi får väl se vad som utvisas då! Prover och åter prover.. suck! Och ont gör det också!

Ha en ljuvlig tisdag! Själv ska jag plugga till omtentan jag ska göra om ca en vecka! yeeeey

Efter två försök lyckades hon iaf klämma fram lite blod.. och jag svimmade som vanligt!

Likes

Comments

AW, fredag, Pepes, Utgång

Jag, Johan, min kompis Andrine och Johans kompisar Daniel och Bjorn hade bestämt oss för att gå till Pepes denna underbara fredag!

Redan efter jobbet kände jag att jag var helt slut. Det hade varit en ganska kaotisk dag då vi tyvärr fick skicka in världens gulligast dam med ambulans. Väl hemma efter jobbet däckade jag i sängen och sov i tre timmar för att orka med kvällen.

Vi hade nog alla en riktig bra kväll med roliga diskussioner och vänskapskärleken var på topp!

Framme på Pepes står vi lite vid sidan av eftersom Johan och Daniel pratar med vakterna. Då kommer det ett gäng "Stockholmsbrudar" som om att dom ägde stället och sa till en utav vakterna "vi står på listan" varpå han svarar. - ja då får ni ställa er i kön till listan (som var ganska lång dessutom) samtidigt som han låter oss gå in direkt. Jag riktigt ser deras blickar. Vi såg väl kanske inte så mycket ut för dom som hade pimpat upp sig rejält men i Båstad funkar det inte ALLTID så. ibland ja, men inte alltid.. Som väl är.

Inne på Peps var det inte så överdrivet mycket folk men för mig helt lagom då jag tycker det kan bli lite väl mycket ibland. Nu var det så att man i alla fall kunde röra sig och ta en cigg på terrassen utan att elda upp någons klänning för 28.000

Efter en lyckad kväll är grabbarna på hyfsat i gasen och ska dansa till de sista låtarna. Jag går för att hämta ut min och Andrines jacka då jag vet att kön till garderoben kommer att eskalera snart.

Tränger mig igenom ett nu fullt dansgolv fram till Johan och Daniel. Har väl i nuläget säkert fått 4 dl drinkar över mig men vi ska ju snart gå hem ändå. Johan ser på mig att något inte står rätt till och drar ut mig på terrassen för att jag ska få frisk luft.

På väg ut kommer den där känslan igen som kom på jobbet för en dryg vecka sedan...

Först tårna, sedan fingrarna, fötterna, nacken, armarna, benen och till sist huvudet. Det var som att varje kroppsdel stänges av del efter del och jag kunde inte göra någonting!

Jag ramlade ihop men Johan hann fånga upp mig.. Jag hör alltid allt som händer när detta sker men är o kapabel till att varken göra eller säga något.

Jag hör bara massa folk som försöker hjälpa till, frågar om jag har druckit för mycket vilket jag absolut inte har då jag hade druckit måttligt under hela kvällen för att jag inte kände att jag kom igång. (Frågar ni dom jag gick ut med skulle nog alla svara att jag var nyktrast.)

Jag släpas bort i en soffa och visar hela rumpan på väg bort men kan lixom inte göra något åt det. Hör hur vakterna kommer varav en börjar slå mig i ansiktet hårdare och hårdare och jag känner ju allt men kan inte göra något i gensvar som ett tacken på att jag lever och faktiskt känner varje smäll..!!!

Tillslut lyckas jag slå tillbaka och vaknar till..

Jag blir halvt buren ut från stället då dom inte vill mista sitt alkohol tillstånd om jag förstod det hela rätt men kruxet var ju inte det att jag hade intagit för mycket alkohol. Min kropp sa helt enkelt ifrån att något inte var bra. Så jag blev förbannad något så in i helvete när jag väl kunde prata! Vem fan gör så?

Om någon svimmar inne i en affär eller dylikt, ja se då till att få ut henne ur affären fort som fan för annars kanske vi får lägga ner hela affären?! Jag inser att detta är en väldigt dålig jämförelse men ALLVARLIGT ! Sedan när blev ryktet om ett ställe viktigare än människors hälsa?!?

Jag hade bara behövt ligga kvar i soffan där jag låg och få vakna till liv i lugn och ro och kanske att ambulansen de avbokade skulle behövt komma och ta en titt på mig. Men nejnej! Ut med fyllot fort som fan! Bär henne helst ner från trappan också så hon gör bort sig ännu mer!½ Folket utanför trodde ju säkert att jag var aspackad.. JAg skyller inte dom för dem var förmodligen inte med när det hela hände och kunde inte fråga Johan vad som hade hänt men kan man inte se skillnad på någon som är redlöst berusad eller på någon som inte mår bra trots info från närstående ska man fan inte jobba som vakt heller! Ursäkta men jag blir sjukt förbannad.

Det är just som när jag eller andra bli behandlade så av omgivningen som jag är så jävla glad att jag har valt att utbilda mig till det jag gör. så att just jag har möjlighet att förbättra situationer som dessa. För jag lovar! hade det varit en sjuksköterska på stället som såg allt hade hon inte tillåtit vakten att göra så.

Vakten sa i alla fall tack för smällen så han kanske fick sig en tankeställare trots allt.


Likes

Comments

AW, fredag, Pepes, Utgång

Jag, Johan, min kompis Andrine och Johans kompisar Daniel och Bjorn hade bestämt oss för att gå till Pepes denna underbara fredag!

Redan efter jobbet kände jag att jag var helt slut. Det hade varit en ganska kaotisk dag då vi tyvärr fick skicka in världens gulligast dam med ambulans. Väl hemma efter jobbet däckade jag i sängen och sov i tre timmar för att orka med kvällen.

Vi hade nog alla en riktig bra kväll med roliga diskussioner och vänskapskärleken var på topp!

Framme på Pepes står vi lite vid sidan av eftersom Johan och Daniel pratar med vakterna. Då kommer det ett gäng "Stockholmsbrudar" som om att dom ägde stället och sa till en utav vakterna "vi står på listan" varpå han svarar. - ja då får ni ställa er i kön till listan (som var ganska lång dessutom) samtidigt som han låter oss gå in direkt. Jag riktigt ser deras blickar. Vi såg väl kanske inte så mycket ut för dom som hade pimpat upp sig rejält men i Båstad funkar det inte ALLTID så. ibland ja, men inte alltid.. Som väl är.

Inne på Peps var det inte så överdrivet mycket folk men för mig helt lagom då jag tycker det kan bli lite väl mycket ibland. Nu var det så att man i alla fall kunde röra sig och ta en cigg på terrassen utan att elda upp någons klänning för 28.000

Efter en lyckad kväll är grabbarna på hyfsat i gasen och ska dansa till de sista låtarna. Jag går för att hämta ut min och Andrines jacka då jag vet att kön till garderoben kommer att eskalera snart.

Tränger mig igenom ett nu fullt dansgolv fram till Johan och Daniel. Har väl i nuläget säkert fått 4 dl drinkar över mig men vi ska ju snart gå hem ändå. Johan ser på mig att något inte står rätt till och drar ut mig på terrassen för att jag ska få frisk luft.

På väg ut kommer den där känslan igen som kom på jobbet för en dryg vecka sedan...

Först tårna, sedan fingrarna, fötterna, nacken, armarna, benen och till sist huvudet. Det var som att varje kroppsdel stänges av del efter del och jag kunde inte göra någonting!

Jag ramlade ihop men Johan hann fånga upp mig.. Jag hör alltid allt som händer när detta sker men är o kapabel till att varken göra eller säga något.

Jag hör bara massa folk som försöker hjälpa till, frågar om jag har druckit för mycket vilket jag absolut inte har då jag hade druckit måttligt under hela kvällen för att jag inte kände att jag kom igång. (Frågar ni dom jag gick ut med skulle nog alla svara att jag var nyktrast.)

Jag släpas bort i en soffa och visar hela rumpan på väg bort men kan lixom inte göra något åt det. Hör hur vakterna kommer varav en börjar slå mig i ansiktet hårdare och hårdare och jag känner ju allt men kan inte göra något i gensvar som ett tacken på att jag lever och faktiskt känner varje smäll..!!!

Tillslut lyckas jag slå tillbaka och vaknar till..

Jag blir halvt buren ut från stället då dom inte vill mista sitt alkohol tillstånd om jag förstod det hela rätt men kruxet var ju inte det att jag hade intagit för mycket alkohol. Min kropp sa helt enkelt ifrån att något inte var bra. Så jag blev förbannad något så in i helvete när jag väl kunde prata! Vem fan gör så?

Om någon svimmar inne i en affär eller dylikt, ja se då till att få ut henne ur affären fort som fan för annars kanske vi får lägga ner hela affären?! Jag inser att detta är en väldigt dålig jämförelse men ALLVARLIGT ! Sedan när blev ryktet om ett ställe viktigare än människors hälsa?!?

Jag hade bara behövt ligga kvar i soffan där jag låg och få vakna till liv i lugn och ro och kanske att ambulansen de avbokade skulle behövt komma och ta en titt på mig. Men nejnej! Ut med fyllot fort som fan! Bär henne helst ner från trappan också så hon gör bort sig ännu mer!½ Folket utanför trodde ju säkert att jag var aspackad.. JAg skyller inte dom för dem var förmodligen inte med när det hela hände och kunde inte fråga Johan vad som hade hänt men kan man inte se skillnad på någon som är redlöst berusad eller på någon som inte mår bra trots info från närstående ska man fan inte jobba som vakt heller! Ursäkta men jag blir sjukt förbannad.

Det är just som när jag eller andra bli behandlade så av omgivningen som jag är så jävla glad att jag har valt att utbilda mig till det jag gör. så att just jag har möjlighet att förbättra situationer som dessa. För jag lovar! hade det varit en sjuksköterska på stället som såg allt hade hon inte tillåtit vakten att göra så.

Vakten sa i alla fall tack för smällen så han kanske fick sig en tankeställare trots allt.


Likes

Comments

Så jävla trött

Hej på er!
Står just nu och kokar potatis hemma hos en vårdtagare på jobbet.. finns det något mer sövande?! Skulle kunna somna stående!

Det är ju just det... att jag är så jävla trött!!!! JÄMT

Men tyvärr slutar det inte där... helt plötsligt började jag tappa hår som en person som får strålbehandlingar, har nästan aldrig håret utsläppT längre då jag tycker det ser hemskt ut!! Jag som hade så tjockt och fint hår!!! 😩

Jag fick PMS som aldrig förr.. stackars Johan som får stå ut med mig.. han har dock lärt sig knepet för att slippa konflikter! (Tjafsa inte emot, låt mig få ha rätt även om jag har fel, och ge mig en kram extra när det blir så illa att jag börjar gråta) Du är guld älskling om du läser detta!

Jag började glömma grejer som en dement och i början märkte jag inte ens av det själv. När någon påpekade att jag glömt något skämtade jag bort det och sa "jaja man blir ju som man umgås" eftersom jag jobbade med gamla. Men innerst inne blev jag så fruktansvärt arg på mig själv. (förlåt min systerson Anakin för att jag glömde din present och vände för att hämta den och missade ditt dop i kyrkan)

Värst av allt var nog dock när jag fick diagnosen depression. Som man baserade på min trötthet, orkeslöshet, bristande intresse för att göra saker (för att jag var trött) jag fick panikångestattacker som var ostoppbara och får fortfarande för att jag blir ledsen över saker jag inte kan kontrollera, när jag bråkat med någon jag bryr mig om eller bara för att jag är alldeles för jävla trött för att inte orka hålla tillbaka på något!! Jag tror att alla som har varit extremt trötta vet att man blir känsligare då. Ursäkta det jag nu ska säga men jag tror ju inte ett skvatt på den diagnosen idag. Allt detta med paniken, ångesten och depressionen var ju för att jag var TRÖTT!!! 

Jag började gå KBT som står för kognitiv beteende terapi där man ska ändra på sina beteenden genom att komma på själv att det är bäst så.. eller jag vet inte om det är meningen med all KBT men min terapeut sa så i alla fall. Är väldigt ointresserad av det och tror tyvärr inte så mycket på det heller. Förlåt min älskade underbara bror om du också läser det här. Men jag tror inte på det.. (han läser till socionom och vill nog jobba med något terapeutit när han är färdig till jul)

När jag kuggat min uppkörning första gången tog min UNDERBARA svägerska "Elin" mig till psykakuten i Helsingborg och det var ett besök vi båda skattar åt högt idag! Hur hamnade jag där?! vi där?! sämsta kombon ever på en psykakut!! 

Jaja väl där fick jag utskrivet Theralen 5 mg som är en lugnande medicin och det vet ju VERKLIGEN vad jag behövde!! Jag skulle ta en på morgonen och en på kvällen samt en vid behov. Ni kan ju gissa om jag somnade på jobbet? Jag kunde inte ens ta en halv när det verkligen behövdes utan att däcka och sova 14 timmar i sträck för att sedan vakna upp med den värsta vinbaksmällan ni kan tänka er. Då vare livet riktigt Awesome!!!

52,något kg...!!!!!! o ja jag vet att det kanske inte låter så mycket för er och man ska vara sjukt försiktig om att prata om vikt har jag ju förstått men jag tänker vara 100% ärlig i min blogg så jag måste ändå ta upp det. För mig som alltid har väg ca 47-48 kg var det en ren jävla chock när jag ställde mig på vågen efter att inte ha ägt någon på två månader. (Måste tillägga att jag bara är 159 cm lång/kort. Välj själva. Jag klev av och gick upp igen. Tänkte detta måste ju vara ett stort skämt!! Den måste ju vara trasig!! Men nejnej den visade samma andra gången, tredje gången, fjärde gången och till och med en femte gång. Jag hade ju inte ätit mer än vanligt, eller gjort något speciellt. Den dagen spydde jag i toan. Sen kom jag på mig själv med att inte dra på mig en sjukdomshistoria till. Det räckte lixom nu. Antingen har jag bara blivit vuxen och fått lättare för att lägga på mig eller så är det något annat. Ja gissa vad. Förlåt igen för att jag tog upp min vikt men jag var tvungen. DET ÄR ABSOLUT INGET FEL MED ATT HA NÅGRA KILON EXTRA MEN JAG VILL INTE HA DOM. Ytligt kanske men så äre´ i alla fall.

Idag äter jag antidepressiva och har funderat på om de kanske kan spela en roll över min plötsliga viktuppgång. För den kom ett tag efter att jag hade börjat med dem. Tröttheten, PMS: en, frusenheten, och allt det andra har inte med tabletterna att göra för det har jag haft så pass länge och jag har bara ätit antidepressiva i snart ett år.

Listan under tog jag med mig till min läkare i förrgår för att visa honom vilka symptom jag har. Jag hade nämligen läst på "så får du doktorn att förstå" att man kunde göra så. Han tittade dock inte ens på den utan sa att han ville göra prover innan han kunde uttala sig. Idag fick jag ett samtal av honom att provsvaren kommit tillbaka bra. Inget var avvikande förutom att mitt fastesocker var lågt. (fastesocker=blodsocker innan du ätit något) Han rådde mig att tänka på att äta mera söta saker och ha druvsocker i fickan så skulle jag nog bli pigg snart igen skulle jag se. Såklart fick jag återkomma om det inte blev bättre. DET va ju ändå SKÖNT att jag FICK det.

Det är så roligt för att alla läkare hittar olika fel på mina värden hela tiden men tydligen tycker dom att mitt tsh på 3,1 är bra. Sist låg mitt hemoglobin i underkant (för två månader sedan) men då sa man inget om något jävla blodsocker. Jag fick till och med bifogat alla mina värden jag hade och vad man skulle ligga på fär att vara "FRISK" förra gången och då var mitt blodsocker (fastande) på 6,3 och det är MEGAbra! Gången innan det noterade man att min ferritin (järndepå) halten eller vad man kallar det kunde varit ganska mycket högre.. SUCK!! 

Nu har jag ring till vårdcentralen och bett om listan över alla mina provsvar som togs i tisdes så ska jag sätta mig ner och kolla igenom själv i lugn och ro. Jag tänker inte ge mig även om livet känns piss just nu. Jag ger mig inte fören jag mår BRA! 



Det understrukna är de symptom jag har upplevt som mest påtagande.

Likes

Comments

Vince

Jag har alltid varit en väldigt trött person och att vila middag är för mig ett måste. Jag fixar inte vardagen annars. Detta är nog ingenting jag är ensam om. Men suggestivt blev mina eftermiddagslurer bara blivit längre och längre. På vintern kunde jag vakna upp och inte veta om jag hade sovit i minuter, timmar eller dygn. Jag var fortfarande lika trött. Då var jag mycket ensam hemma och kunde sova utan att bli störd där av att det ibland blev 15 timmara middagslur istället för 1,5 .

Då tänkte jag mitt i allt detta att jag kanske skulle skaffa en hund som fick mig att hålla mig sysselsatt efter (och innan jobbetom jag jobbade kvällar). Min mamma sa nämligen: "man kan bli trött av att inte göra något heller" så jag tänkte hundvalp! skitbra här har vi lösningen!!

Jag köpte min första egna hundvalp och såklart skulle det bli en Parson Russel terrier för min mamma hade en likadan då som var helt underbar och jag älskar verkligen rasen. Dom kanske ser ut som gubbhundar men insidan väger över allt det.❤️

Men som ni säkert redan listat ut blev inte ens min dyrbaraste och bästa vän lösningen. Han fick sina promenader och vi tränade lite med en hundpsykolog när jag hade tid och ork annars blev det mest kel och gos i soffan tills vi båda däckade. Men en sak blev ju i alla fall bättre. Jag sov inga 15 timmar längre utan kanske bara 4 för sen lessnade han på det. Konstigt va?

Eftersom jag nu hade lite otur så träffade jag den mest allergiska människan på denna jord att leva ihop med när Vince bara var året gammal så han fick flytta hem till min mamma efter mycket funderan på hur vi skulle göra. Om jag skulle bo kvar i min lägenhet och ha Vince där och träffa Johan någon timme varje kväll efter jobbet, eller om han (Vince, inte Johan) flytta hem permanent till min mamma som bor fem minuter härifrån där jag vet att han skulle få det mycket bättre i en stor trädgård där han kan gräva ner sina ben och andra hittegods. Så ja så fick det bli. Alla blev glada. (nästan) Mamma över att ha fått en hund som hon dock skulle vänta med tills huset dom renoverar blev klart, Johan över att få träffa mig mer och slippa nysa tills han höll på att dö varje gång han fick en kram, mammas man som är helt totalt förälskad i Vince, min plånbok då jag kunde säga upp lägenheten och flytta in hos Johan och så jag då eftersom jag kunde träffa Johan. Men som vilken djurägare som helst skär det i mig fortfarande att inte få han min keltuss i min säng dagar som nätter...

Jag hälsar ju givetvis på honom hos min mamma men det blir ändå inte riktigt samma sak för då vill han bara leka och har inte tid med gos.

Okej vänner denna bloggen skulle inte handla om min hund utan om mig men han är en väldigt viktig del ändå. Jag tänkte försöka få upp något ikväll som handlar lite mer om mig och lite mindre om Vince. Så hundälskare. Sorry men det blir nog inte så mycket mer om just hundar på ett tag i alla fall.

Må gott, sov gott 💤

Vince 8 veckor

Gos efter bad i havet

Han fick till och med vara med på jobbet ibland när det inte gick ihop

​Måsteju hålla koll så att folk går ordentligt utanför. O nej haj får vanligtvis inte ligga på bordet... 

Likes

Comments

Lystring

Godefterlunch!

Idag har jag utlovat lite fakta om hypotyreos och egentligen lite om hur min kropp sa ifrån men inlägget blev ganska långt med bara faktadelen så det blir att lägga upp om min kropp en annan dag.

Alltså fakta: Tråkigt jag vet men ack så nödvändigt. Jag ska försöka förklara lite enkelt och utan att lägga in mina egna efterenheter och värderingar i denna del för det kommer sen. Jag LOVAR!!

Hypotyreos:

Hypotyreos betyder underfunktion i sköldkörteln som sitter ungefär i struphuvudet. Kroppen går på lågvarv. Över 400 000 svenskar behandlas för hypotyreos, och sannolikt är mörkertalet stort. Hypotyreos kan bero på flera saker som (den vanligaste orsaken) autoimmunitet och det betyder enkelt att kroppen börjar attackera sina organ som om det inte hörde till kroppen. Detta är något som är ärftligt och inget man på något vis kan påverka. Medicinering under en längre tid av olika läkemedel och hormonrubbningar kan också vara orsaken. När hormonsystemet lever lajban är det hypofysen och hypotalamus som spelar huvudrollerna. Antingen kan hypofysen inte skicka ut de hormon (TSH) i kroppen som vi behöver. Eller så skickar inte hypotalamus ut hormonet (TRH) till hypofysen. GUUUD va tråkigt detta blev men hoppa över om ni inte orkar läsa eller redan har kunskap om ämnet. :)

En även känd orsak och ofta ärftlig är att cellerna som tar upp sköldkörtelhormon inte vet var de ska göra av hormonet när det sedan ska vidare ut i kroppen eller så är cellernas receptorer ("kännsellsspröt") inte helt hundra och fattar nada vad det är som kommer och tar inte upp hormonet som de ska.

Hypotyrios är en sjukdom som många bär på utan att veta om det. Men till sist säger kroppen ifrån. Bestämmer man sig då för att gå till doktorn och ta några prover för att man har känt sig lite hängig sista tiden och inte orkat med allt man vill orka med är det i många fall tyvärr så att blodproven inte ger några utslag. Det är nämligen så att man först och främst tittar på ditt TSH värde i blodet och ALLA doktorer säger olika och många kommuner har olika gränser för när man bör behandla. En person med ett TSH på 25 kan må bättre än en person med ett TSH på 5 exempelvis. Doktorer som är specialister på denna sjukdom menar dock på att man absolut ska sätta in en behandling vid 2,5 om patienten mår dåligt medan vissa tycker att man ska vänta tills värdena stiger till 4-7. En läkare skrev: "att mäta TSH i blodet är som att räkna lastbilarna på en väg men inte undersöka om lasten kom fram" tyckte det var ganska tjäckt sagt då det tyvärr stämmer alldeles för bra.

Symptom:

Tyvärr är symptomen många och diffusa men här kommer en lista över de absolut vanligaste:

- Trötthet som inte går att bota med sömn

- Viktuppgång

- Frusenhet

- svårigheter att bli gravid

- Depression och ångest (konstigt att man blir depp när man inte orkar något och får ångest över saker man borde gjort?!)

- Med massa mera!

Om ni vill kika på de andra symptomen så har jag lagt länken här under. Det är för övrigt en väldigt bra sida. Kom dock ihåg att jag pratar om hypotyreos och inte hypertyreos. Det är två olika saker! Den jag pratar om handlar om en underproduktion av hormon och den andra producerar hormon hej vilt utan kontroll. För att komma ihåg tänk att hypertyreos börjar med hyper som i att något är hyperaktivt ;)

http://skoldkortelforbundet.se/sjukdomar/hypotyreos/

För er som har iphone finns det en app som heter podcaster i telefonen (lila ikon) där kan man gå in och lyssna på läkarpodden som har ett avsnitt som jag tror sändes i höstas om just hypotyreos och hypertyreos. (kommer ni ihåg vilket som var vilket nudå?) Dr Mikael förklarar på ett alldeles utomordentligt sätt men har som så många andra doktorer såklart sina erfarenheter av det och sina siffror. Här under hittar ni länken om ni vill gå via internet.

https://www.acast.com/lakarpodden

Ha en härlig tisdag så ses vi någonstans. Mest troligast på sängavdelningen på Ikea eller någon annanstans där man kan sova.

Likes

Comments

pilotinlägg

För ett tag sedan bestämde jag mig för att jag skulle starta en blogg om en av Sveriges vanligaste sjukdomar som även jag med all säkerhet (dock utan diagnos) blivit drabbad av. Hypotyreos.

egentligen vill jag bara kasta in er i mitt liv där jag befinner mig just precis nu men en liten bakgrundsbild måste ni få.

Jag heter alltså Lovisa Alexandra Jamina Regnér och är på mitt 21 år i livet. Jag är uppvuxen i en "by" utanför Kristianstad tillsammans med mina tre stora syskon som ni säkert kommer att få höra om mer fram över. När jag skulle börja gymnasiet bestämde jag mig för att uppfylla min dröm om att bli skådespelare och flyttade därför till Båstad för att börja min musikalutbildning på Apelrydsskolan. Det var tre mycket händelserika år av mitt liv och en rivstart in i vuxenlivet.

Efter gymnasiet började jag jobba i hemtjänsten i Båstad där jag trivdes som fisken i vattnet och fick vänner för livet.

Idag bor jag kvar i Båstad med min pojkvän Johan som driver ett eget företag här. Jag bestämde mig dock för att börja läsa till sjuksköterska (ett yrke jag alltid har varit väldigt fascinerad av) och kom in i "marinstaden" Karlskrona där det blåser 360 dagar om året. Vardagarna spenderar jag i Karlskrona med min sambo Lisa som också läser till sjuksköterska men som har läst ett år mer än mig (väldigt smidigt då hon kan hjälpa till med om inte allt, nästa allt!) för att sedan på helgerna köra dryga 24 mil hem till Båstad där jag andas ny energi och spendera tid med mannen i mitt liv om han inte jobbar ihjäl sig vill säga! -.- (vad är det med karlar och deras arbete?! är det deras fristad på något vis? aja nog om det.

Tanken med denna bloggen var att ni som har nära drabbade, har blivit drabbade själva, tro sig ha drabbats eller också bara är nyfikna ska få lite fakta som jag har tagit del av men också för att ni som fortfarande väntar på en diagnos inte ska känna er ensamma och tillsammans med mig kämpa på för rätt vård. För tro mig det är väldigt svårt att leva ett liv med värdegrund med denna sjukdom.

Detta är en bild på Johan. Nu förstår ni varför jag kör 24 mil hem varje helg trots att han jobbar!

​Flitig Lisa i vår lägenhet i Karlskrona 🤓

Likes

Comments