"Glöm aldrig, det är i motvind och inte medvind som en drake lyfter"

Jag trodde att jag hade accepterat det faktum att mitt liv hade förändrats. Att det för tillfället inte ser ut som jag vill och att de drömmar jag haft om att vara liten kommer få vara just drömmar. Men det var inte riktigt så enkelt. Och det var något jag inte förstöd förrens någon gång i denna veckan när jag kände att allt verkligen gick åt fel håll.

Smärtan ökade, läkemedelsbiverkningarna lika så och dagen bestod allt mer av sängliggande. Efter att träffat min fantastiska läkare och gjort en ny plan för läkemedel, sjukskrivning och framtiden kände jag att det var upp till mig att lösa den sista biten. Biten som faktiskt handlar om acceptans. Och jag tror att jag kan fortsätta frammåt först när det steget är taget. Men jag har kommit en bit på vägen, insikten om att jag inte är där är ett steg åt rätt håll.

Idag kände jag att det lättade lite till, detta efter besök hos min minst lika underbara sjukgymnast. Trots att jag varit sängliggande mycket så har jag inte tappat allt vi arbetat med. Hållningen är förbättrad och jag är starkare i bålen. Men det är viktigt att jag fortsätter gå med mina kryckor. Även där handlar det om acceptans. Mycket genom att folk frågar mig om jag skadat mig i knät eller foten. Istället är det ju faktiskt för att avlasta min rygg. Kryckorna måste också accepteras. Men hur som helst har vi nu tänkt om i sjukgymastiken. Då vi ökade belastningen och sedan försämrades jag är nu planen att jag skall prova på att träna i bassäng med start i nästa vecka.

Återigen acceptans, jag skall prova på att gå ner i en bassäng, gå runt och bara vara. Hur konstigt låter inte det när man tidigare har tävlingssimmat? Jag måste vänja mig vid tanken om att jag för tillfället är sjuk, och att jag inte vet hur framtiden ser ut.

Jag har fått i läxa att börja skriva smärtdagbok, och de är något jag trivs med. Att få tag på tankarna som snurrar i huvudet och sätta ord på dem. För är det något jag alltid haft enkelt för så är det att uttrycka mig i ord. Det är dessutom något jag tycker väldigt mycket om, kanske är det därför jag inte släpper er i första taget.

Likes

Comments

Så var det dags att sammanfatta året som gått och vända blad. Detta år har givit mig både glädje och sorg, hopp och förtvivlan. Det känns lite som "upp som en sol, ned som en pannkaka". Men jag tar sats inför ett nytt år.

Januari
Sotflikka.se startade upp igen med en egen portal efter något års uppehåll. Många längre och faktiskt väldigt bra och tänkvärda inlägg publicerades. Ni fick följa med under renoveringen av vår lägenhet som förlorade taket under stormen Gorm, ni var med nör jag nådde ett av mina mål och hoppade 1 meter för första gången på länge. Ni var även med när Nadya fick en ny liten ryttarinna som gav oss många roliga månader,

Februari
Min första sammarbetspartner anslöt sig till det blivande teamet, Lakka.nu. Med sina lyckoberlocker har de under året givit oss tur. Jag började så smått med dagens outfit vilket blev ett väldigt lyckat koncept som jag fick mycket positiv feedback för. Det blev många långa mysiga stalldagar tillsammans med Elvira och Nadya. Stunder som jag nu verkligen kan glädjas åt. Dessutom blev det en del tävlingar tillsammans med Johanna, tävlingar som bland annat gav vinst efter efter en två kombination med ett galoppsprång istället för två. Till teamet anslöt sig Thermobar vilket gav hästarna isfritt vatten under de kalla månaderna. Som kronan på verket gick jag till final i tävlingen om att designa ett hinder till EM i ridsport i Göteborg i sommar, en tävling som jag senare vann!

Mars
Mars var en månad som visade hur fort saker och ting kan ändras när en av hästarna i stallet gick ner sig i ett kärr. Detta samtidigt som träningen inför att få komma tillbaka till tävlingsbanorna fortsatte och vi tog stora steg i rätt riktning. Nadya bjöd på många härliga turer i skogen och vi satte sikte på en avslutninga av en lång tävlingskarriär med en Pay and cross, detta 26 år gammal.
Resorna tillsammans med familjen Ronander fortsatte med många skratt. Dessutom hade jag glädjen att följa Skedala RKs lag i ponnyeliten som drog igång i mars.
En dag kom det ett paket från Eclipse Biofarmab som ville vara med på resan och bidrog med ett tävlingsschabrak och dessutom inleddes ett sammarbete tillammans med fantastiska Brogaarden. Något som resulterat i att Elviras mage sedan dess hållt sig i skick!

April
En riktigt träningsmånad var vad April var för både Nadya och Elvira. Något som verkade uppskattas av läsarna och resulterade att bloggen gick upp som 4e största hästblogg i Halland på Nouw. Kanske hjälpte det till när jag fortsatte rapportera från elitallsvenskan? De var årets roligaste tävlingsveckor utan tvekan! Lagtävlingar är något speciellt! Tack vare Brogaarden och en ny foderstat började Elvira snabbt ändra sig och blev riktigt fin i kroppen! Och till sist kom då äntligen den efterlängtade terrängen på Nadya. En avslutning av en helt fantastisk karriär.

Maj
Så var det äntligen dags för månaden där jag för första gången på många år tog mig tillbaka till tävlingsbanorna. Och oj vad roligt vi hade både jag och Elvira! En annan rolig sak var semestern till "mitt andra hem" nere i tyskland. En härlig resa med min fantastiska familj! Ett minne från den resan var de sanslösa mängder höpåsar vi förberedde åt de som skulle ta hand om hästarna, helt galet mycket såhär i efterhand! Sommaren kom tidigt vilket gjorde att Nadya fick jobbigt med värmen och fick ta en paus från träningen. Istället övergick vi till mysa skogsturer i lugnare tempo och svalkande bad i sjön. När jag går igenom Mars månads inlägg ser jag så otroligt mycket glädje. Jag blir helt varm inombords över hur bra jag trots allt mådde och hur glad jag var.

Juni
Magiskt! Precis så sammanfattar jag årets bästa månad! Vi fick rutin i att komma ut på banorna igen, träningarna gick jättebra och en helt underbar konsert på Ullevi med Håkan Hellström får bli kronan på verket. Jag kan dock se att ryggen allt mer gör sig påmind närjag går tillbaka och läser inläggen. Men det är helt klart i den mängd att det blir bortglömt i det stora hela. Juni är en månad som gör mig varm i kroppen, en månad som sumerar mitt år på bästa sätt. En stor leverans med foder för hela sommaren från bästa Brogarden gjorde verkligen inte saken sämre.

Juli
För mig var Juli en månad som handlade mer om andras tävlande och prestationer än mina egna. Dels fick jag en dipp i självförtroendet efter en längre tids uppgång. Dels väntade så mycket annat roligt hästrelaterat. Falsterbo Horse Show, Vip på Varberg Horse show och sedan Johannas fantastiska prestation att som första haflingerekipage kvala och delta till ponny SM i dressyr! Nadya och jag hade däremot många roliga rundor till Alpackorna med skräckblandad förtjusning.

Augusti
En månad som ger mig en klump inombords. Samtidigt som det var dags för semester och vi hade en fantastisk resa till Grekland så var det månaden där jag blev dålig i ryggen på riktigt. Aldrig kunde jag tro att det skulle sluta som det gjorde. Augusti var månaden där allt förändrades på bloggen. Hästarna fick en allt mindre plats i takt med att smärtan. Lika så fick bloggen stå tillbaka för det dagliga livet. Den största skillnaden var att jag blev blondin.. Ponny Sm i hoppning via live sändning och OS tog upp den största tiden av mina vakna dagar. Utan hästarna hade jag aldrig orkat igenom denna och kommande period av mitt liv,

September, Oktober, November och December
Jag väljer att publicera dessa månader som en klump, för det precis så det känns. En stor röra av läkarbesök, utredningar, smärtlindring, diagnoser. Att jag dessutom förlorade min bästa vän sedan många år, Nadya, gjorde inte saken lättare. Det har varit en tuff höst både psykiskt och fysiskt. En gång har jag tagit mig upp i sadeln under hösten. Om jag bortser från smärtan var det en av de bästa stunderna under hösten. Elvira har varit min räddning under denna period. En anledning att ta mig upp ur sängen och fortsätta kämpa. Men utan min familj hade det varit omöjligt. Om mamma, pappa eller min älskade sambo läser detta skall ni veta att jag inte med ord kan utrycka den tacksamhet jag för det stöd och den hjälp ni ger mig!

Trots allt det negativa har jag försökt att med jämna mellanrum berätta att jag finns här och kämpar på. Mycket för att det är viktigt för mig när jag ser tillbaka på allt. Under hösten har det ju faktiskt tillkommit två medlemmar till teamet, Fåglasång ridsport och Swedhook. Vi får se vad vintern har att erbjuda helt enkelt. En dag i taget.

Likes

Comments

Jo även om jag är sjukskriven så känner jag glädje inför helgen. Dessutom tycker jag de är viktigt att dagarna inte blir än ända dimma!

Just nu är det horisontal läge som gäller. I förmiddags har jag varit hos sjukgymnasten. Jag kände mig ganska nere och omotiverad när jag gick dit, vaknade med en bra känsla men när jag kom upp och började belasta ryggen så gjorde smärtan sig direkt påmind. Men efter träning, samtal, planering och motivation så är jag back on track. Har fått lite enkla övningar och så skall jag ta tillbaka mina vänner kryckorna. Inte för höftledernas skull utan för att jag får mindre smärta och då kan jobba på att stärka rätt muskulatur, vilket ger mig en bättre hållning. Jag har alltid varit lång vilket gjort att jag krypt ihop och blivit ihopsjunken med åren.

Sedan blev det lunch med pappa innan jag begav mig en sväng till stallet. Blev inget speciellt gjort då kroppen sa ifrån men stallarbetet blev avklarat och jag fick komma ut i friska luften.

Igår däremot var det helt fantastiskt väder när jag var där så tänkte bjuda på de bilderna också! Trevlig fredag på er! Här ska det fixas julgodis inför morgondagens lilla julafton med sambons familj ❤

Älskade Elvira njöt i solen!

Och på kvällen blev det sushi med världens bästa vän!

Likes

Comments

"A year ago I would've never guessed life would be the way it is now.
If you're tired of hearing me talk about my pain, just imagine how tired I am of having it"

Det har gått en vecka sedan jag skrev något sist. De känns mest som en emotionell berg- och dalbana just nu. Ibland vaknar jag och känner mig frisk, smärtfri och kan verkligen se fram emot dagen som ligger framför mig. Andra dagar är det jobbigt att ens lämna sängen.

I fredags gjorde jag och min sjukgymnast upp en plan för den kommande tiden. Hon frågade vad jag hade för mål, och jag sa "jag vill ta mig tillbaka till sadeln". Så det tänker vi arbeta för. Vissa dagar känns det som om jag hade kunnat sitta upp, men samtidigt skall jag inte göra det förrens jag har tränat upp min kropp. Tills dess har jag börjat sätta igång Elvira igen. Hon går dagligen i skrittmaskinen under tiden jag gör klart allt i stallet. Dessutom har jag börjat tömköra lite och planen är att jag i denna veckan skall försöka tömköra. En dag i taget.

Nu har vi dessutom höjt min smärtlindring mot nervsmärta så idag är det huvudvärk och skakningar som är här. Hade räknat med det men det är ändå obehagligt. Dessutom känns de jobbigt när jag inser att jag tar mer mediciner än många av de patienter jag vårdat.

Så nu är planen att komma igång med sjukgymnastik. Först gäller de bara att öka min kroppskännedom för att så småningom börja med träning.

Dessutom har vi beställt en ny säng, en tempur som jag och ryggen verkligen ser fram emot! Den skulle levereras om 6-8 veckor men det ser ut som om den kommer redan i mellandagarna!

Tänk så fin Elvira började bli när jag blev sämre. Det gör ont i mig när jag inser att jag inte kommer tillbaka till hoppbanorna, det vågar jag inte utsätta min rygg för. Men tillbaka till sadeln det skall jag!

Likes

Comments

När jag började skriva här hade jag ett tydligt mål, jag skulle ta mig tillbaka till tävlingsbanorna i hoppning. Det fanns inget annat! Trots att det var motigt var jag säker på min sak, nu ser jag på det väldigt annorlunda. Jag inser att det kommer få vara en dröm. Men trots det är jag otroligt stolt över hur nära jag faktiskt var att ta mig tillbaka. Efter flera år helt ifrån hoppningen vågade jag ta mig an rädslan. Och jag kom till och med ut på ett gäng träningstävlingar under sommaren. Såhär i efterhand kan jag verkligen se hur jag njöt av att vara tillbaka.

Men tyvärr kan vi inte styra över våra liv. Saker sker utan att vi riktigt vet varför och när mitt liv nu förändras så kommer jag låta bloggen göra det med. Det spelar ingen roll om ni som läsare väljer följa med på resan, men jag känner att jag just nu behöver ha bloggen i betydligt större utsträckning än tidigare.

Jag har väntat med att skriva det som jag innerst inne vill få berätta. Men jag har behövt tid att smälta det, få ordning på mina tankar och låta mina anhöriga få reagera. För det påverkar ju inte bara mig. Dessutom behövde jag få koll på situationen med läkare, sjukgymnast och arbetet. Men efter att igår ha åkt iväg på en minittrip till Trollhättan med mamma och bara landat i allt så är jag nu redo. Jag skriver det inte för att få ert medlidande, utan för att förklara varför saker och ting kommer vara annorlunda från och med nu.

Sedan i början på augusti har jag blivit allt sämre i de ryggproblem och smärta som jag fick i samband med min trafikolycka 2010, en olycka som kanske startade den process som nu syns svart på vitt. Jag har nu varit sjukskriven en lång tid för undersökningar, insättning av läkemedel och behandling. Först fick jag beskedet om att min diskbuktning inte läkt. Den är snarare i stadiet att det går att kalla diskbråck. Läkaren sa att det var precis i övergången. Smärtan i sig klassificeras som segmentell rörelsesmärta. Men det som har påverkat mig mest av alla besked är det faktum att jag har kraftiga degenerativa förändringar i en disk med tanke på min ålder. Det går att jämföra med en vindruta som innehåller vatten och därför kan vara stötdämpande, och istället torkar ut allt mer. Ingen kan säga med vilken hastighet detta går, men processen har startat och disken kommer bara att bli sämre. Även om jag är fantastiskt tacksam över att beskeden inte var sämre så måste jag tillåta mig att sörja över det faktum att jag drabbats av ett kroniskt smärttillstånd.

Smärtan i sig kan jag komma att kunna påverka i okänd grad genom höjd smärtlindring och sjukgymnastik. Men vetskapen om att en av mina diskar hela tiden "crashar" allt mer skapar oro för framtiden. I nuläget vill man inte operera då chansen för att operationen lyckas är för liten. Något som jag helt accepterat och inte vill utsätta mig för om jag inte måste, det är mer tillståndet i sig som gör mig ledsen.

Med andra ord kommer denna blogg att förändras. Förutom en förlängd sjukskrivning, och senare någongång förhoppning om en förändrad sjuksköterskekarriär, kommer mina dagar bestå av sjukgymnastik på ruta ett. Ridningen kommer att få fortsätta vara något jag drömmer mig till, istället skall jag försöka att så smått sätta igång Elvira genom longering och tomkörning. Så får vi se när jag är tillbaka på hästryggen igen, för de ger jag inte upp riktigt ännu.

Utan min älskade familj, vänner och Elvira hade jag aldrig orkat lyfta huvudet från kudden! Tack för att ni finns!

Likes

Comments

Tänk att något litet kan bli så stort? Att det jag då ansåg var det värsta beskedet, bara var en del i det? Att min diagnos faktiskt innehöll flera delar?

Jag är rädd för framtiden. Jag är rädd för smärtan. Rädd för sömnlösa nätter. Jag är rädd för hur jag skall orka. Och jag är rädd för rädslan.

Jag vet samtidigt att det finns hopp. Med rätt läkemedel och rätt hjälp kommer jag bli starkare och få mindre smärta. Men samtidigt gnager det inom mig att i samma stund som jag blir starkare, bryts min kropp ner.

Jag är tacksam över att det inte kommer döda mig. Men samtidigt har jag all rätt att vara ledsen. Med tiden kommer göra mig starkare. Men jag behöver få bryta ihop och gå vidare. Samla mina tankar och fundera.

Sedan i torsdags har massor av tankar snurrat i huvudet. Jag har äntligen fått svaren, men samtidigt är det så många nya frågor?

Likes

Comments

Inför jul skall jag nu i presentera lite julklappstips från min kära sammarbetspartner Fåglasång Ridsport. Här kommer det presenttips i olika prisklasser för både ryttare och häst. Flera av produkterna är det just nu extrapris på! Perfekt inför jul! Klicka på bilderna för att komma direkt till respektive produkt!

Likes

Comments

Även om min blogg i stort sett står stilla har en ny sammarbetspartner anslutit sig till teamet! Jag är jätteglad för att få introducera, Swedhook. Det är en svensk innovation med obegränsat användningsområde. Något som jag tänkte visa för er i stallet. Jag snubblade över produkten då jag letade efter en bra förvaring för mina kryckor.

Ska bli jättespännande att se vilka användningsområden jag kan komma på i stallet och hur Swedhook kan förenkla vardagen i stallet. Produkten är verkligen en inonvation! Nedan kan ni se exempel på användningsområden samt en film, men som sagt är det bara fantasin som sätter gränserna! För att komma till sida som säljer produkten är det bara att klicka på bilderna nedan.

Detta inlägg 'är ett sammarbete med Swedhook

Likes

Comments

Julen närmar sig med storsteg och i helgen har vi befunnit oss i Jönköping på en thanksgiving middag hos vänner. Skönt att komma hemifrån och lämna "den sjuka vardagen" bakom sig för en stund och ladda med ny energi. Hade tänkt uppdatera efter besöket hos ortopeden men jag har helt enkelt känt mig för tom, och behövt bearbeta det för mig själv. Diagnosen kring mig rygg är fortfarande ett mysterium och vi vet inte om vi kommer att få någon heller. Lika så är prognos och behandling oklart så därför känns det just nu inte så roligt. Vi gjorde ett försök att spruta kortison i höftleden på höger sida vilket resulterade i smärtor och handlingsförlamning i två dagar efteråt, dessutom blev bilen påkörd i garaget så det var verkligen inte min vecka.

I veckan väntar däremot besök hos specialister på ryggar så får vi se vad de säger. Skall även höra av mig till ortopeden och berätta att jag haft effekt av kortisonet i höftleden, nu kan jag i alla fall sova på den sidan, och att det är aktuellt att prova spruta även andra hälften. Jag känner mig som en häst som blir behandlad i lederna...

Tänkte att jag i alla fall skall uppdatera er med lite julklappstips från mina sammarbetspartners, utvärdering av fodret då det nu används ett halvår och en ny spännande sammarbetspartner som kanske kan komma att slå sig in på ridsportsmarknaden. Ja, lite finns det att se fram emot för er under veckan!

Saknar älskade lilla Nadya för varje dag som går! Dock vet jag att hon har det bättre nu på de evigt gröna ängarna!

Likes

Comments

Sedan den första augusti har jag haft ont. Då var det varmt och sommar, jag såg fram emot träningar o tävlingar, aktiv semester i Grekland och en spännande höst. Men ibland blir saker inte alls som man tänkt sig? Men det är genom att låta sig få tid att acceptera det faktum, och tillåta sig att vara här och nu. Ja, jag är sjukskriven, kan i nuläget inte rida och har stora problem med både sömnen och smärtor. Men jag har accepterat att så är fallet. Nu gäller det att ta siktet framåt.

Tillsammans med min sjukgymnast har jag kommit igång med akupunktur. Med kryckornas hjälp har jag mer möjligheter att komma ut och göra sådant som jag annars undviker på grund av smärtan. Som att i helgen gå på julmarknad, eller enklare vardagligare saker som att kunna ta in min häst från hagen utan att be om hjälp. För jag vill klara mig själv...

Imorgon har jag i alla fall fått en tid till ortopedmottagningen. Jag vet inte alls vad jag förväntar mig. Eller jag tror att det kommer resultera i kortisoninjektion i höftleden men jag vet faktiskt inte. Men jag försöker se det som ett steg framåt. Vi vet varför jag har ont, något som gör de lättare att acceptera att jag faktiskt har det. Att en diskbuktning och inflammation i höftleden faktiskt är en anledning till att jag inte kan fungera som vanligt. Men visst attan längtar jag tillbaka till sadeln? Inte minns efter att ha sett alla ritterna från sm i helgen...

Äger ej rättigheterna till bilden ovan.
https://patient.capio.se/specialist/stockholm/ortopediska-huset/skador-och-diagnoser/diagnoser/trochanterit/

Likes

Comments