View tracker

När jag började skriva här hade jag ett tydligt mål, jag skulle ta mig tillbaka till tävlingsbanorna i hoppning. Det fanns inget annat! Trots att det var motigt var jag säker på min sak, nu ser jag på det väldigt annorlunda. Jag inser att det kommer få vara en dröm. Men trots det är jag otroligt stolt över hur nära jag faktiskt var att ta mig tillbaka. Efter flera år helt ifrån hoppningen vågade jag ta mig an rädslan. Och jag kom till och med ut på ett gäng träningstävlingar under sommaren. Såhär i efterhand kan jag verkligen se hur jag njöt av att vara tillbaka.

Men tyvärr kan vi inte styra över våra liv. Saker sker utan att vi riktigt vet varför och när mitt liv nu förändras så kommer jag låta bloggen göra det med. Det spelar ingen roll om ni som läsare väljer följa med på resan, men jag känner att jag just nu behöver ha bloggen i betydligt större utsträckning än tidigare.

Jag har väntat med att skriva det som jag innerst inne vill få berätta. Men jag har behövt tid att smälta det, få ordning på mina tankar och låta mina anhöriga få reagera. För det påverkar ju inte bara mig. Dessutom behövde jag få koll på situationen med läkare, sjukgymnast och arbetet. Men efter att igår ha åkt iväg på en minittrip till Trollhättan med mamma och bara landat i allt så är jag nu redo. Jag skriver det inte för att få ert medlidande, utan för att förklara varför saker och ting kommer vara annorlunda från och med nu.

Sedan i början på augusti har jag blivit allt sämre i de ryggproblem och smärta som jag fick i samband med min trafikolycka 2010, en olycka som kanske startade den process som nu syns svart på vitt. Jag har nu varit sjukskriven en lång tid för undersökningar, insättning av läkemedel och behandling. Först fick jag beskedet om att min diskbuktning inte läkt. Den är snarare i stadiet att det går att kalla diskbråck. Läkaren sa att det var precis i övergången. Smärtan i sig klassificeras som segmentell rörelsesmärta. Men det som har påverkat mig mest av alla besked är det faktum att jag har kraftiga degenerativa förändringar i en disk med tanke på min ålder. Det går att jämföra med en vindruta som innehåller vatten och därför kan vara stötdämpande, och istället torkar ut allt mer. Ingen kan säga med vilken hastighet detta går, men processen har startat och disken kommer bara att bli sämre. Även om jag är fantastiskt tacksam över att beskeden inte var sämre så måste jag tillåta mig att sörja över det faktum att jag drabbats av ett kroniskt smärttillstånd.

Smärtan i sig kan jag komma att kunna påverka i okänd grad genom höjd smärtlindring och sjukgymnastik. Men vetskapen om att en av mina diskar hela tiden "crashar" allt mer skapar oro för framtiden. I nuläget vill man inte operera då chansen för att operationen lyckas är för liten. Något som jag helt accepterat och inte vill utsätta mig för om jag inte måste, det är mer tillståndet i sig som gör mig ledsen.

Med andra ord kommer denna blogg att förändras. Förutom en förlängd sjukskrivning, och senare någongång förhoppning om en förändrad sjuksköterskekarriär, kommer mina dagar bestå av sjukgymnastik på ruta ett. Ridningen kommer att få fortsätta vara något jag drömmer mig till, istället skall jag försöka att så smått sätta igång Elvira genom longering och tomkörning. Så får vi se när jag är tillbaka på hästryggen igen, för de ger jag inte upp riktigt ännu.

Utan min älskade familj, vänner och Elvira hade jag aldrig orkat lyfta huvudet från kudden! Tack för att ni finns!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tänk att något litet kan bli så stort? Att det jag då ansåg var det värsta beskedet, bara var en del i det? Att min diagnos faktiskt innehöll flera delar?

Jag är rädd för framtiden. Jag är rädd för smärtan. Rädd för sömnlösa nätter. Jag är rädd för hur jag skall orka. Och jag är rädd för rädslan.

Jag vet samtidigt att det finns hopp. Med rätt läkemedel och rätt hjälp kommer jag bli starkare och få mindre smärta. Men samtidigt gnager det inom mig att i samma stund som jag blir starkare, bryts min kropp ner.

Jag är tacksam över att det inte kommer döda mig. Men samtidigt har jag all rätt att vara ledsen. Med tiden kommer göra mig starkare. Men jag behöver få bryta ihop och gå vidare. Samla mina tankar och fundera.

Sedan i torsdags har massor av tankar snurrat i huvudet. Jag har äntligen fått svaren, men samtidigt är det så många nya frågor?

Likes

Comments

View tracker

Inför jul skall jag nu i presentera lite julklappstips från min kära sammarbetspartner Fåglasång Ridsport. Här kommer det presenttips i olika prisklasser för både ryttare och häst. Flera av produkterna är det just nu extrapris på! Perfekt inför jul! Klicka på bilderna för att komma direkt till respektive produkt!

Likes

Comments

Även om min blogg i stort sett står stilla har en ny sammarbetspartner anslutit sig till teamet! Jag är jätteglad för att få introducera, Swedhook. Det är en svensk innovation med obegränsat användningsområde. Något som jag tänkte visa för er i stallet. Jag snubblade över produkten då jag letade efter en bra förvaring för mina kryckor.

Ska bli jättespännande att se vilka användningsområden jag kan komma på i stallet och hur Swedhook kan förenkla vardagen i stallet. Produkten är verkligen en inonvation! Nedan kan ni se exempel på användningsområden samt en film, men som sagt är det bara fantasin som sätter gränserna! För att komma till sida som säljer produkten är det bara att klicka på bilderna nedan.

Detta inlägg 'är ett sammarbete med Swedhook

Likes

Comments

Julen närmar sig med storsteg och i helgen har vi befunnit oss i Jönköping på en thanksgiving middag hos vänner. Skönt att komma hemifrån och lämna "den sjuka vardagen" bakom sig för en stund och ladda med ny energi. Hade tänkt uppdatera efter besöket hos ortopeden men jag har helt enkelt känt mig för tom, och behövt bearbeta det för mig själv. Diagnosen kring mig rygg är fortfarande ett mysterium och vi vet inte om vi kommer att få någon heller. Lika så är prognos och behandling oklart så därför känns det just nu inte så roligt. Vi gjorde ett försök att spruta kortison i höftleden på höger sida vilket resulterade i smärtor och handlingsförlamning i två dagar efteråt, dessutom blev bilen påkörd i garaget så det var verkligen inte min vecka.

I veckan väntar däremot besök hos specialister på ryggar så får vi se vad de säger. Skall även höra av mig till ortopeden och berätta att jag haft effekt av kortisonet i höftleden, nu kan jag i alla fall sova på den sidan, och att det är aktuellt att prova spruta även andra hälften. Jag känner mig som en häst som blir behandlad i lederna...

Tänkte att jag i alla fall skall uppdatera er med lite julklappstips från mina sammarbetspartners, utvärdering av fodret då det nu används ett halvår och en ny spännande sammarbetspartner som kanske kan komma att slå sig in på ridsportsmarknaden. Ja, lite finns det att se fram emot för er under veckan!

Saknar älskade lilla Nadya för varje dag som går! Dock vet jag att hon har det bättre nu på de evigt gröna ängarna!

Likes

Comments

Sedan den första augusti har jag haft ont. Då var det varmt och sommar, jag såg fram emot träningar o tävlingar, aktiv semester i Grekland och en spännande höst. Men ibland blir saker inte alls som man tänkt sig? Men det är genom att låta sig få tid att acceptera det faktum, och tillåta sig att vara här och nu. Ja, jag är sjukskriven, kan i nuläget inte rida och har stora problem med både sömnen och smärtor. Men jag har accepterat att så är fallet. Nu gäller det att ta siktet framåt.

Tillsammans med min sjukgymnast har jag kommit igång med akupunktur. Med kryckornas hjälp har jag mer möjligheter att komma ut och göra sådant som jag annars undviker på grund av smärtan. Som att i helgen gå på julmarknad, eller enklare vardagligare saker som att kunna ta in min häst från hagen utan att be om hjälp. För jag vill klara mig själv...

Imorgon har jag i alla fall fått en tid till ortopedmottagningen. Jag vet inte alls vad jag förväntar mig. Eller jag tror att det kommer resultera i kortisoninjektion i höftleden men jag vet faktiskt inte. Men jag försöker se det som ett steg framåt. Vi vet varför jag har ont, något som gör de lättare att acceptera att jag faktiskt har det. Att en diskbuktning och inflammation i höftleden faktiskt är en anledning till att jag inte kan fungera som vanligt. Men visst attan längtar jag tillbaka till sadeln? Inte minns efter att ha sett alla ritterna från sm i helgen...

Äger ej rättigheterna till bilden ovan.
https://patient.capio.se/specialist/stockholm/ortopediska-huset/skador-och-diagnoser/diagnoser/trochanterit/

Likes

Comments

Då det nu gått många år sedan jag hälsade på Elviras fantastiska uppfödare styrde jag idag bilen till just Oceanhill i Varberg! Med mig hade jag Johanna som fick spendera förmiddagen med mycket gos. Att dessutom få träffa en av de finaste yngre hingstarna just nu (ja, jag är partisk) och att han dessutom är en riktig charmör gör inte saken sämre, pratar naturligtvis om Oceanhill Carlisle -11 (Cardento-Clinton) som gick championatet med mycket bra resultat nu i höst och dessutom kvalade in till Scandinavium. En riktig snygging med enorm teknik och kapacitet.

Är så glad att vi för snart 10 år sedan fann Elvira i Varberg hos just denna familj. Det är inget flådigt utan helt enkelt hårt arbete och en bra grund som ligger bakom deras fina hästar och Hannas resultat!

Bilderna tillhör Hanna Dahl Albertsson och stuteri Oceanhill

Likes

Comments

Jag måste bara få dela med mig av ett stort framsteg! Igår fick jag rekommendationen om att använda kryckor för att avlasta min inflammerade höft. Så idag har jag spenderat några timmar på stan med sambon, och vet ni en sak? Trots detta är jag smärtfri! Och nu ikväll har vi varit iväg och ätit pizza, visst nu är jag trött i rygg och höfterna och de moler lite men de är betydligt bättre! 👍🏻

Likes

Comments

Tänk vad en röntgenundersökning kan göra skillnad, och inte minst ett svar på undersökningen. Jag har ju under hösten upplevt att jag fått allt mer ont, inte bara i ryggen utan även i höft och ner i låren.

Förutom att jag har smärta i min rygg som troligen beror på den diskbuktning som har funnits där sedan trafikolyckan. Men på förra veckans MR-undersökning av bäcken/höft hittade de att jag har inflammation i höftlederna. Tro sig sjutton jag har ont vid belastning. Så nu är remissen skickad till ortopeden så får vi hoppas jag får komma dit snart.

Frågan är ju varför jag fått denna inflammation. Enligt informationen jag funnit verkar de främst drabba kvinnor i övre medelåldern. Exempelvis som en sekundär diagnos till en primär skada/problem i ryggen??? Så frågan är om det är det de är för mig? Nu blir det i veckan nya läkarbesök och sjukgymnastbesök (hoppas jag). Sedan väntar ev kryckor och kortisoninjektioner i leden.

Men nu har vi en anledning till varför jag inte kan sova på grund av smärta på nätterna, ett svar till varför det gör ont att sitta och stå. Och inte minst, en svar på att jag inte inbillar mig..

Åh vad jag saknar hästryggen! Bilden är från enda turen på Elviras rygg sedan i Augusti...

Likes

Comments

Jag måste verkligen tipsa er om världens bästa klippmaskin! Förra säsongen bytte jag från en äldre maskin inköpt på Hööks. En maskin som var tung, högljud och hade en irriterande sladd som gjord för att trassla in både häst och klippare. När jag bytte maskin valde jag istället en lättanvänd maskin som var tyst och sladdlös. Att den är lätt gör att jag trots min rygg klarar av att klippa en hel häst utan att få avbryta på grund av smärta.

Tack vare batteriet som man bär på kroppen så slipper man avbryta klippningen för laddning. Så är det dags för er att byta ut er klippmaskin så kan jag verkligen rekomendera Moser Avalon.

Likes

Comments