Nu börjar jag komma tillbaka känner jag. Jag har kommit igång med plugget och har fått bättre sömn och aptit de senaste dagarna. Det var jobbigt förut då jag bara petade i mig en knäckemacka med pastej på och drack oboy till frukost, då jag vet att min kropp inte kan stå sig på det så länge. Gick runt och var så ofokuserad och trött, och sedan när jag skulle försöka få bort det så var det även svårt att äta något mer än bara knäckemacka, eftersom min kropp hade på ett sätt vant sig vid det. Men det har gått över nu! Har fått i mig de godaste frukostarna de senaste dagarna och gud vad glad jag är över det!! Idag tränade jag lite också, bara styrka men det kändes bra att aktivera kroppen litegrann. Jag vill börja med någon slags utmaning, kanske reps som man ska göra varje dag i en viss period för att sen utmana mig själv ännu mer. Jag ska försöka leta fram något bra "program" jag kan följa! Annars skapar jag nog mitt eget som jag gjort tidigare.

Jag har fortfarande huvudvärk nästan varje dag och imorgon ska jag ringa till vårdcentralen för att kolla upp mig. Jag tror att min huvudvärk främst beror på att jag stressar en del och spänner mig omedvetet, men man vet inte. Jag hoppas att det är något sånt iallafall, för jag är sjukt rädd för att bli dödssjuk eller något sånt. Det är en av mina största rädslor, att få en sjukdom som antingen är förskräcklig att bota eller helt enkelt inte går att bota. Gud hjälpe mig.
Men jag försöker att hitta små sätt i vardagen att lugna mig, till exempel när det gäller plugget - fråga så mycket som möjligt om jag inte förstår och inte orkar plugga. Det kände jag idag när jag pratade med min lärare att det gav mig en liten kick att diskutera, och att molnen liksom öppnade sig. En annan sak jag börjat göra nu är att gå en annan väg hem. Vanligtvis brukar jag gå en riktigt tråkig väg hem, men nu går jag precis bredvid ån och jag som älskar vatten njuter av att promenera där i lugn och ro. Det blir som en minipromenad innan jag kommer hem för att sätta igång med plugget igen.
Jag tror att det är sånt man måste göra om man känner sig så stressad eller så, börja ändra på lite saker, för annars kommer allt vara likadant.

Nu ska jag kika på Idolavsnitten jag missat, dricka te för att sedan läsa lite.
... Imorgon är det fredag ;-)

 ♡ Deuteronomy 31:6  ♡

Likes

Comments

Hej på er,

Är nu hemkommen från en väldigt tröttsam dag. Påbörjade dock skoldagen på ett mycket bra sätt! Började med att laga en god frukost, vilket inte alltid händer och jag stressade inte alls lika mycket denna morgon som jag brukar. Det kändes bra. Påväg till skolan märkte jag dock att jag hade glömt datorn hemma, men jag hade inte tiden att gå tillbaka och hämta den men det gjorde ändå ingenting i slutändan.
På första lektionen traskade jag och L ner till Espresso House för att det är en skönare pluggmiljö där. Jag tog en färskpressad apelsinjuice (kostar typ 27kr? svindyrt men ändå tog jag det) och så satt vi där och läste för våra gymnasiearbeten. Fokusen låg väl inte alltid på topp men det hade den inte gjort i klassrummet heller för den delen. Det var en mysig start på morgonen iallafall!
Efter det var det lunch på Vita Huset, helt okej. Sedan var det filosofi och lite psykologi på eftermiddagen. Mitt huvud är som bortblåst. Är urtrött så ögonen nästan sluter sig, orkar inte tänka på någonting just nu. Måste ändå plugga mer ikväll men ska försöka ta det lite lugnt.
Känner att jag inte har så mycket roligt att berätta just nu, men det kommer så småningom.
Hoppas ni haft en bra dag<3

 ♡ Deuteronomy 31:6  ♡

Likes

Comments

Finare vän får man leta efter. E, mitt hjärta.

 ♡ Deuteronomy 31:6  ♡

Likes

Comments

Satt och skrev en bit på detta inlägg för att sedan radera det. Jag insåg att det inte alls var roligt att läsa. Vet inte varför detta skulle vara roligare heller haha... Men! Tänker bara låta mina tummar springa över mobilens tangentbord nu så får vi se vart vi hamnar.
Dagen har spenderats i lugn och ro. Har ingen skola på måndagar vilket känns fantastiskt. Har försökt vara produktiv genom att städa lite hemma och nu försöker jag plugga, går ju sådär. Försöker ändå men gudars skymning vad svårt jag har just nu för att plugga! Mina tankar vandrar iväg på alla sorters olika saker och helt plötsligt står jag och ska pyssla med min kamera eller lära mig ett nytt trick med min drillstav. Önskar att jag fortfarande gick i det, drillning alltså. Det är en form av cheerleading. Kan också vara marschdrill, det vill säga att man marscherar med en orkester och snurrar på den där staven. Det är inte många som verkar veta vad det är för något, därför känns det speciellt och unikt.

Annars då? Förutom lite brist på motivation som jag nämnt nu i flera inlägg så är saker och ting ändå bättre med mig! Jag känner mig friskare i kroppen och ska nu i veckan börja träna igen. Ska bli asjobbigt(!!!) men efteråt skönt.
Nej, ska sluta undvika plugget nu. Hoppas ni har fått en bra start på veckan!!

Kram

 ♡ Deuteronomy 31:6  ♡

Likes

Comments

Vem är du? Vem ser du när du tittar dig i spegeln? Beskriv dig själv med några ord. Vilka ord kommer till dig först? Varför beskriver dessa orden dig?

”Spegel spegel, på väggen där, säg vem som vackrast i landet är…”. En mening vi alla kan utantill, en mening vi alla vet ursprunget på. Denna meningen har vi alla växt upp med, men kanske inte reflekterat över tillräckligt. Det tillhör ju bara en saga, sagan om Snövit.

Sagan som handlar om en drottning som vill vara den vackraste i landet. Hon är vacker, men hon nöjer sig inte med det. Hon ska vara vackrast av alla. När spegeln säger att Snövit är den vackraste, ger hon en order till en jägare att döda lilla Snövit. Allt för att få titeln som den vackraste i landet. Bekräftelsen från spegeln, från hela hennes land, blev tillslut det som drev henne till vansinne. Drottningen älskade inte sig själv, inte helt. Hennes hjärta var fyllt av vrede, sårbarhet och osäkerhet. Allt som kunde blivit fixat med hjälp utav hennes egna kärlek. Hade hon lärt sig att älska sig själv, hade hon aldrig behövt gå till spegeln för att få sin bekräftelse, och därmed aldrig velat ta Snövits liv.

Detta med bekräftelse är alltså inget nytt. Vi lever i ett samhälle där hur vi ”ska” se ut står som skrivet i sten, men vem var det som bestämde detta? Vem tog sig den rätten? Vem?

Att avsky sig själv är lättare än någonsin i vår värld, för att vi har alla dessa riktlinjer för det ”perfekta” livet. Befinner man sig inte på dessa riktlinjer så är man imperfekt och folk tror att de kan bete sig hur de vill mot en. Raka tänder, magmuskler, smala ben, platt mage, kurvor…

… Och den skiten bara fortsätter. Har man allt detta ytliga så är livet perfekt. Eller? Vad hände med vårt inre, det som styr våra handlingar och gör oss till vilka vi är? I slutet utav dagen spelar det absolut ingen roll hur du är, utan det är vem du är som faktiskt betyder något. Hur du behandlar andra och hur du behandlar dig själv.

Men jag förstår också att det inte är det lättaste att acceptera sig själv. Jag har haft tur, jag ska inte ljuga. Ingen har sagt till mitt ansikte att jag är ful, otillräcklig eller liknande. Jag har varit med om minimala saker. Två gånger, samma två tjejer. De sa att jag hade en grisnäsa och fula naglar. Jag kanske var runt åtta år gammal och när jag blickar tillbaka på den stunden så vill jag verkligen bara ge mig själv en kram och säga till lilla mig att jag är fin som jag är, för jag minns hur jag satt där och var helt tyst. Jag kunde inte försvara mig själv.

Idag är jag arton år och ibland har jag mina stunder då jag gråter i kudden, studerar mitt ansikte och beter mig exakt likadant som dessa två tjejer gjorde, mot mig själv. Jag ger inte mig själv en kram som jag påstår att jag vill, nej. Jag är den värsta mobbaren jag någonsin stött på. Jag skriver inte detta för att jag har lärt mig att älska mig själv, jag är fortfarande på vägen dit. Jag kämpar som många andra en dag i taget för att uppnå det, för tänk hur underbart livet skulle vara om alla älskade sig själva och sedan kunde sprida den kärleken vidare till andra?

Oavsett hur du ser ut, hur din kropp är byggd så spelar inget utav det roll. Du är vacker, du är önskad, du är värdig, du är helt fantastisk. Jag är inte du och jag vet inte vad du går igenom, men jag är en person också. Jag har också gått igenom oerhört tuffa saker och jag förstår. Men jag vill att du ska förstå också att andras bekräftelse betyder ingenting så länge du inte kan bekräfta dig själv. Lär känna dig själv och leta efter dina passioner. Lev för det som gör dig lycklig och sluta klanka ner på dig själv. Försök att älska dig själv, för din egna skull. Du är huvudpersonen i ditt liv, dina tankar styr ditt liv, så varför leva ett liv där du kastar dig själv under bussen hela tiden?
Du måste inte se ut på ett sätt eller vara på ett sätt för att andra ska älska dig. Folk kommer och går, du är den enda som du kommer leva med hela livet ut.

Så fina, fina du.
Fundera på frågorna jag ställde i början av detta. Hur vill du se dig själv? Vem vill du se när du tittar dig i spegeln? Go be it. Gör dig själv stolt. Var glad som du förtjänar att vara!

 ♡ Deuteronomy 31:6  ♡

Likes

Comments

17:52 är klockan nu medan jag skriver. Sitter just nu i soffan med pappa och ska kika på fotbollen. Har inte tittat på fotboll med honom på jättelänge, och det brukar jag ändå tycka är rätt roligt. Kan ingenting, men jag frågar alltid om det är något jag inte förstår - och snäll som pappa är så förklarar han alltid snällt utan att dumförklara mig haha. Vissa får ju krupp så fort man inte kan något. Strax blir det mat också vilket verkligen kan behövas för min del. Idag har inte varit en bra dag, just för mitt mående.
Jag har sovit halva dagen, sett New Girl och ätit godis. Låter ju som en skön lördag, men när jag hade vaknat vilket var vid tre så gick jag upp och värmde på rester sen igår och gjorde en kopp kaffe ur maskinen medan jag pratade med pappa. Han gick sen och jag skulle käka, och helt plötsligt så blir jag yr och tappar synen ungefär. Jag blundade inte men jag kunde ändå inte se. Sedan började jag kallsvettas så in i bomben i ca tre minuter. Blev helt dyngsur. Jag var tvungen att lägga mig ned för att lugna mig, det kändes som att jag skulle kräkas vilken sekund som helst. Men, efter flera djupa andetag så gick det sakta men säkert över. Jag vet inte vad som hände.
Det brukar kunna hända mig när jag ställer mig upp för fort eller när jag duschar i alldeles för hög temperatur, men nu kom det från ingenstans. Jag hade ändå stått upp i kanske tio till femton minuter... Äh jag vet inte. Jag ska inte sitta och tänka för mycket på vad det kan vara för fel på mig, har redan gjort det tillräckligt och mer orolig kan en människa inte bli just nu.

Just nu mår jag bra iallafall, känner lite illamående och lite tryck eller spänningar kring huvudet men har en hel flaska vatten med mig i soffan om det skulle vara vätskebrist allt detta beror på. Jag hoppas ni har en bra helg än så länge, kram på er!

 ♡ Deuteronomy 31:6  ♡

Likes

Comments

Förlååååt!! Har inte bloggat på några dagar, eller jo, men det senaste inlägget jag publicerade tog jag bort igen. Jag gillade det inlägget, men det var så personligt. Kanske återpublicerar det! Vi får se.

De senaste dagarna har jag knappt minne kvar av, vet inte vad som sker med mig just nu. Har nämnt tidigare att motivationen ligger på noll och med det så följer andra delar av mitt liv med och jag har så lätt just nu att fastna i negativitet. Jag glömmer bort saker så himla lätt och stressar en del, men jag försöker verkligen så gott jag kan att planera och strukturera upp saker och ting - när jag ska göra vad, och så vidare. Jag har lite hälsoproblem också, som jag diskuterade idag med pappa. Det är också något jag nämnt här för er men inte så mycket, men det handlar iallafall om att jag känner obehag kring mitt hjärta, och lite annat. Så det blir besök hos skolsyster och läkare. Det är förhoppningsvis ingenting allvarligt, för pappa hade känt samma sak. Han sa att vi kanske har något virus kvar i våra kroppar sedan vi båda var sjuka. Men gäller det hjärtat så ska man alltid kolla upp det sa han. Dessutom behöver det inte vara just hjärtat det är fel på, utan det kan vara lungorna.
Utöver det så slarvar jag med mat och sömn. Det är ingen ordning på mig. Jag måste peppa mig själv mer känner jag och hjälpa mig själv på traven lite. Det är ingen annan som kommer göra det åt mig liksom. Det blir nog bra om ett tag.

Jag försöker distrahera mig själv en hel del när jag befinner mig i en jobbig period, till exempel att umgås med vänner. Gick faktiskt och fikade efter skolan igår med L på Tingsgårdens café, och vi satt där tills det stängde och bara pratade på. Det var verkligen höjdpunkten på veckan!
Vi pratade väldigt mycket om just hur vi mår just nu och vi kände inte helt olika ändå, så det är på gott och ont. Man relaterar ju till varandra, men man önskar ändå att man kände såhär själv för att man inte vill att andra ska må likadant.

Jaja, detta kommer lösa sig! Det vet jag.
Jag hoppas ni har det bra där ni nu är, och förlåt för detta hastiga inlägg,
Kram

 ♡ Deuteronomy 31:6  ♡

Likes

Comments

Nedkrypen i min varma säng. Doftljus i vanilj som släckts och genom röken sprider det sista av dess dofter omkring mitt rum. Jag sluter boken som jag läst den senaste halvtimmen och sträcker mig för att släcka sänglampan. Ögonen kämpar för att hålla sig öppna. Rummet blir mörkt med ett klick. Ljusslingan som är slingrad runt gardinstången ger ifrån sig ett svagt, svagt sken. Jag drar mitt vita duntäcke över mig och upp till hakan. Låter mina händer vila knäppta på magen. Hör ljudet av teven som står på i vardagsrummet. Pappa som byter kanal. Bilar som åker förbi utanför fönstret. Tåget som passerar.
Känner mig fridfull. Hela denna söndag har jag bara känt. Olika känslor. Mest glädje över att jag har så godhjärtade människor omkring mig. Som finns hos mig när jag finner livet svårare än vanligt. När det är lite jobbigare att lyfta på fötterna för att komma framåt. Men här är mina nära och kära, och de håller mig i handen för varje steg. Ni är fina.
Inatt sover jag gott. Mina ögon sluter sig.

Bild från VSCO @ emykomori

 ♡ Deuteronomy 31:6  ♡

Likes

Comments

Hur god ser inte våfflan ut, och kaffet också? Att göra våfflor till frukost kanske man borde försöka göra oftare. Kanske borde börja med våffelsöndag eller liknande. Hursomhelst, godmorgon på er! Medan jag skriver detta hör jag kyrkoklockorna klinga, klockan är ju elva. När jag publicerar detta kommer nog klockan vara mycket senare, men ändå. Jag tycker det känns mysigt, att veta att människor nu har samlats i gemenskap i kyrkan, för att gå på högmässan för att sedan dricka kaffe tillsammans, fylla salen med prat och skratt, samtidigt som rofylld musik spelas i bakgrunden. Det är en sån där liten sak i mitt liv som ger mig glädje. För någon annan är det bara ett par kyrkoklockor som ringer.

Idag fyller min kusin år, men jag vet inte hur det blir med födelsedagsfirandet. Jag hade tänkt att alla kunde mötas upp hos min faster för att fira som vi brukar, men min faster ligger fortfarande kvar på akutvårdsavdelningen. Hon skulle inte få komma hem förrän i mitten av nästa vecka, sa pappa igår. Kanske skjuter vi upp det tills hon kommer hem, så hon kan få vara med. Det skulle kännas lite trist om vi firade utan henne, men man kan ju alltid fira två gånger (få lite extra tårta). Vi får helt enkelt se, vi har inte pratat så mycket om hans födelsedag och om det blir någon middag eller fika, eftersom mycket har kommit emellan nu. Han kanske har helt andra planer.

Jag saknar dock landet just nu. Jag saknar min familj, min släkt, trots att det inte var så längesedan vi sågs. Jag hoppashoppashoppas att vi hittar på något allihopa snart! Annars väntar lite plugg på skrivbordet. Bättre att bara ta tag i det nu, slippa stress sen.​

Bilden ovan kommer från VSCO @ttothen. Där heter jag skoldsophie och ni får mer än gärna kika in där ibland!
Ha en trevlig söndag fina,
Kram

 ♡ Deuteronomy 31:6  ♡

Likes

Comments

Jag känner att jag måste skriva av mig, igen. Ibland får jag dessa ryck då jag bara måste sätta mig ner och skriva. Jag vet att förr eller senare så kommer jag avpublicera inlägget, då jag ser i statistiken att folk faktiskt läser… Och det kan vara lite skrämmande. Jag vet att någon läser, men inte vem. Någon lär känna mig medan jag inte ens ser vem denna människa är. Bara lite skrämmande.

Min blogg har varit så personlig som en blogg kan bli. Jag har skrivit värderingar om hur mina vardagar har varit, men nu i skrivandets stund så kan jag tycka att det måste vara hur tråkigt som helst att läsa. Eller? Jag vet inte. Jag finner det tråkigt i alla fall, när jag läser mina gamla inlägg. Det finns ingenting i det jag skriver som väcker tankar, känslor eller någonting. Man får bara veta om vad jag åt till lunch eller hur det gick att övningsköra.
Jag har kastat ut inlägg om min tro tidigare, men som jag avpublicerat nu då jag inte riktigt vet om jag vill att andra ska läsa just de inläggen. Jag har i de inläggen förklarat varför jag är troende och även svarat på frågor om min tro, men eftersom att jag upptäcker mer om min tro för varje dag som går så känner jag att svaren inte är helt rätt tillslut. Jag älskade dock att skriva om min tro, så inlägg om det kommer nog komma ändå, men jag kanske begränsar mig.


Det jag försöker komma fram till är att jag vill skriva om något annat. Något som andra tar till sig av, inlägg som människor inte kan släppa efter att de läst det en gång. Jag vill lära mig att skriva på ett sätt som får människor att känna, relatera, tycka om och läsa om och om igen.

Jag tycker trots allt om att uttrycka mig i skrift, eftersom jag ändå har haft flera bloggar sedan jag var runt fjorton år. Jag brukade även sitta vid mammas dator när jag var liten och skriva berättelser, som mamma sedan gick in och läste samt rättade till. När svenskaläraren bad oss elever att skriva en berättelse i låg- mellan och högstadiet så tjoade jag, medan resten gav ifrån sig djupa suckar.

…Frågan är bara vad jag ska skriva om. En idé jag har är att börja med en berättelse, som jag publicerar kapitelvis. Varje vecka lägger jag ut ett nytt kapitel från berättelsen. Jag undrar om det skulle kunna vara en bra idé… Då kommer inte min blogg enbart handla om mina tråkiga vardagar, utan det sker någonting annat emellanåt. Men tänk om jag helt plötsligt inte alls vill ha kvar den berättelsen längre? Att sluta skriva är inte optimalt känner jag, då vissa som läser kanske vill ha mer utav berättelsen. Jag får fundera på detta.
Kram på er

 ♡ Deuteronomy 31:6  ♡

Likes

Comments