Life.

Jag läser och hör så mycket om folk som förlorat vänner när dom blivit gravida och fått barn. Att dom känner sig ensammast i världen och jag kan inte annat än önska att alla dessa människor hade lika fina vänner och bekanta som jag.

Jag har fått ett extremt stort stöd och en otroligt massa kärlek från alla håll och kanter. Från familj, vänner till folk jag knappt känner, folk jag en gång i tiden känt samt halv-bekanta. Detta inlägger är till er.

Tack tack tack tack tack. TUSEN gånger tack. Vad hade jag gjort utan er? Ni ger mig sån kraft och styrka som gör att jag kan ta mig igenom de allra smärtsammaste dagarna, dagar då jag bara gräver ner mig i soffan eller sängen, gärna med katten och sambon tätt intill, för att kroppen värker så.

Ni har visat äkta vänskap till mig och otroligt mycket kärlek till mitt ofödda barn. Jag är lyckligast i världen som har er och som vet att mitt barn aldrig kommer behöva känna sig ensam eller oälskad.

Världen hade blivit en sååå mycket vackrare plats om alla hade de vänner som jag har. I love you guys so so so much. Ni är oslagbart bäst!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Life.

Gud, ska vi ha barn?!
Den tanken slår mig som en chock allt oftare nu för tiden.

Vi har varit lite sega med att inhandla massa grejer. Det har ju varit så gott om tid, har vi alltid tänkt. Men nu är vi ju inne i den tredje och sista trimestern. Det är inte jätte lång tid kvar?! (Även on tiden går lite för långsamt.)


Ska verkligen lilla jag bli mamma? Ska jag få barn med min stora kärlek?! Ska han bli pappa åt mitt barn?! Herregud. Jag är lite nervös nu. Men det ska bli så otroligt spännande. Längtar ihjäl mig.


Nu har vi iof köpt de mesta. Tror jag. Eller? Nä nu blir jag osäker. Barnvagnen med tillbehör har iallafall kommit om någon undrat.

Mestadels av tiden spenderar jag liggandes i sängen eller soffan. Livmodern bråkar (övar sig) och de kan göra ganska så ont, dessutom är foglossningarna värre än någonsin. Så just nu vill jag bara att tiden ska gå snabbt så jag kan börja leva igen.

När jag ändå är igång och skriver kan jag ju ta allt på samma gång haha.
Tyvärr blir de ingen flytt till vår drömlägenhet. De va inga problem med själva bytet, utan de uppstod personliga problem från den ena personens sida. Otroligt trist och ledsamt då jag verkligen sett fram emot att få se mitt barn växa upp där. Dessutom har den lägenheten en egen tvättmaskin. Och ett badkar, inte för att det är lika viktigt men alla som känner mig vet hur galen jag är i att bada badkar.
Så vi får bo kvar här. Älskar området vi bor i. Det är riktigt vackert, speciellt under de varmare halvåret. Det är lite trångt här inne dock, men vad ska man göra? Vi har börjat fundera på att köpa något i framtiden istället. Spara ihop en liten summa och ta ett lån och börja vårt nya liv tillsammans någon annan stans. Men de får dröja lite.

~ Bjuder på en bild från vecka 28. Är i vecka 30 nu. Nästan 31!!!

Likes

Comments

Life.

En del har hänt sedan sist. Jag, sambon, hans bror, fästmö med vänner tog Tysklandsbåten till Kiel förra helgen. Under lördagen gick vi runt lite i staden, och sedan handlade vi hem lite trevligheter, blandannat inför min systers student. Men det får vänta lite till för min del 😉

På tala om de, nu är det ny vecka. 25 och imorgon blir de vecka 26. Hjärtat i magen sparkar mer och mer för var dag som går. Den biten är mysig. Allt annat suger så de får gärna bli juli nu haha. Dessutom är fötterna mer svullna nu än någonsin, så jag passade på att fynda två par underbara skor i Tyskland.

När vi ändå är inne på bebissnack så har vi gått och blivit med vagn. Vi har egentligen inte bråttom med bebisprylar än men det var en kanonbra rea så vi passade på.


Söt va? 3i1. Alltså en liggdel, bilbarnstol samt en sittdel för lite större barn.

Vad mer har hänt? Vi har hämtat ut en body som en gåva för att vi blev medlemmar i en föräldragrupp. Känns fortfarande lite overkligt att gå och kolla babygrejer. Nu äger vi tre bodys. Två stycken var så otroligt söta så jag kunde inte låta bli. Köpte dem på affärer där vi antingen inte skulle komma tillbaks till på läänge eller onlinebutiker som vi troligtvis inte kommer hitta igen, så vi (jag) passade på. Hur söt är inte denna då? Åh smälter lite.

Sist men inte minst. Har även haft ett läkarsamtal och som jag sa sist har jag i princip slutat med alla mediciner. Tar inget som kan vara skadligt för bebis, men hon rekommenderade mig ändå att inte amma om jag tar den medicinen jag fortfarande tar. Det väckte många tankar. Jag vill amma, men kan jag verkligen sluta med den medicinen, och om jag kan, vad händer då, är det värt de? Det är helt klart något jag måste fundera på, men inte nu. För nu ska jag avnjuta min nya soffa! 😍
Ha en trevlig helg!

Likes

Comments

Life.

Igår va vi hos barnmorskan och fick lyssna på lillans hjärtljud igen. Hon sprattlar riktigt mycket nu faktiskt. Iallafall, jag har skrivit mycket om min psykiska ohälsa tidigare och får ofta frågor hur de går nu som gravid.

Innan jag blev gravid gick jag i princip på en uppsjö av mediciner. Jag har både borderline och adhd samt depressioner och sömnproblem i ryggsäcken. Jag kände att mitt liv inte gick framåt. Jag ville inte festa, jag ville inte göra de ena eller de andra. Motivationen för allt var som bortblåst för jag tyckte att de sög att vara i 20 års åldern. Jag ville bli äldre så jag kunde få skaffa barn. En egen liten familj.

Jag och Jonatan hade från början sagt att vi skulle vänta något/några år men med tiden "mognade" vi och kände att vi inte behövde vänta. Vi va redo nu.
Planen va att jag skulle börja trappa ut med medicinerna men jag blev gravid snabbare än vi hade räknat med. Det gick sjukt snabbt och därefter blev de lite bråttom att trappa ut.

Det va inte lätt alls. I samband med de började jag även att spy. Mådde illa dygnet runt i princip och när de var som värst spydde jag flera gånger i timmen. Ångesten va skyhög för jag mådde så dåligt. Kunde ju inte göra något, alltså knappt ens röra mig utan att känna att jag behövde spy.
För stunden ville jag ge upp. Jag va uttorkad, gick ner 4 kg på knappt en vecka och såg riktigt jävla risig ut. Fick läggas in på sjukhus ett par omgångar. Sakta men säkert blev allt bättre. Sjukhuset pumpade i mig medicin mot illamåendet samt vätska i droppform.
Kroppen började vänja sig långsamt vid att inte gå på massa mediciner. Det va inte lätt. Hade såna grova utsättnings-symptom men de gick.

Nu går jag endast på medicin för sömnen samt en annan. (Räknade inte med järntillskott och levaxin som är vanligt att man måste ta under graviditeten.)

Dessa mediciner är noga utvalda så de passar graviditeten. Min barnmorska sa även att drygt 30% gravida går på en antidepressiv medicin. Visste ni de?

Pågrund av mina diagnoser och uttrappningen av mediciner får jag träffa barnmorskan mycket oftare än "normalt". Skönt att det finns stöd ifall jag skulle må sämre. Tack och lov mår jag så mycket bättre. Har i princip ingen ångest längre. Jag känner mer livsglädje. Jag har något att jobba och se fram emot. Märker av att jag inte har någon adhdmedicin, för min hjärna är grötig och rörig, men annars flyter de på väldigt fint. Härligt!

Har dock fortfarande lite svårt att kunna föreställa mig att jag kommer sitta med mitt barn i famnen om några få månader. Fler som känner så?

Bjuder på en bild från min instagram. @ehjansson

Likes

Comments

Life.

Att vara gravid är häftigt som fan. Förlåt för svordomen men tänk er själva, en liten människa bildas och växer inuti dig. Så coolt. Jag älskar att känna av mitt barn i magen, det är kul att veta att hon växer lite mer för varje dag. Visste ni att hon är ca 30 cm stor nu?!

Dock är inte alltid en dans på rosor. Jag har alltid varit smal av mig. Det va min grej. Inte helt friskt tänkande, de vet jag. Och jag visste redan innan att man blir större när man är gravid, men de jag inte visste va hur mycket de skulle påverka mig psykiskt. Jag gillar inte att vara såhär "stor". Jag trivs inte. Jag gillar inte de extrafettet som kommit. Jag gillar inte att jag är svullen. Nä usch. Andra tycker de är vackert, och jag tycker andra gravida är supervackra, men jag trivs inte. Jag känner mig som en vandrande badboll, eller en valross. Knubbsäl. Ja ni förstår vad jag menar.

Varför berättar jag detta? Jo för jag har alltid varit öppen kring mina känslor och jag tycker de pratas för lite om dessa typer av känslor under en graviditet. Mycket av snacket är gulligull. Möjligtvis att man mår illa, lite grinig och har ont, men nästan inget om den här typen av känslor.

Och vet ni vad? Det är okej att få känna såhär. Inga känslor är förbjudna. Allt är inte en dans på rosor. Jag är väldigt lycklig över att jag kan bli gravid och allt min kropp klarar av men jag tänker inte dölja de negativa och låtsas som att allt är frid och fröjd. Det är jobbigt att må illa, ha såpass ont som jag har, att hela kroppen drastiskt förändras. Men jag vet också att i slutändan kommer det vara 100% värt de!

Föresten, nu välkomnar vi vecka in vecka 24. 🌸 Bjuder ändå på en bild ifrån förra veckan.

Puss.

Likes

Comments

Life.

När jag besökte läkaren på mvc så fick hon reda på att jag inte hade haft preventivmedel med min sambo. Hennes svar gjorde mig en aningen chockad. Hon sa med världens tråkigaste ton ''Ja såhär går om man inte skyddar sig'', och att jag borde tänkt mig för. Hon drog även slutsatsen att jag fortfarande bodde med mina föräldrar och hade samma tråkiga ton när hon sa de.

Är det så konstigt att man som ung faktiskt PLANERADE att bli gravid? Jag och sambon vet mycket väl vad som kan hända om man inte skyddar sig.
Det är faktiskt många som frågat om det va planerat. Självklart kan man fråga de. Det har jag också gjort någon gång, men att bli förvånad över svaret känns lite mindre trevligt. Direkt efter kommer ofta en följdfråga. Om jag och killen bor hemma hos våra föräldrar fortfarande. Många tar det för givet faktiskt och blir återigen förvånade över svaret.

Så till er som undrar, ja vi hade börjat planera för att skaffa denna lilla grodan. Vi båda är med på de och båda ser fram emot detta. Vi vet vad vi håller på med och att livet inte kommer bli desamma efteråt. Vi vet att de kostar mycket pengar med barn, och jag kan lova dig, våra konton/sparkonton ekar inte tomt trots att han är den enda som jobbar just nu medan jag går hemma och är sjukskriven. Nej jag lever inte på min sambos pengar. Vi har funderat och pratat mycket om detta, vi har en plan. Vi vet vad vi gör. De personer som tycker negativt om barn i denna åldern är oftast människor som tycker att livet tar slut efter barn och att festa är livet. Alla har rätt till sin åsikt, men vi har redan upplevt så mycket av festlivet att vi känner att det inte är så lockande längre. Alkohol och fest är inte "livet" för oss. (Don't get me wrong, jag saknar helt klart att kunna ta ett glas vin med en vän!!!) Dock kommer jag inte bli en person som sitter inne varenda helg. Fyller en bra kompis år exempelvis så har mitt barn en pappa som kan vara hemma medan jag firar och vice versa. Fantastiskt va?

Bra då va de avklarat.


Det ska bli helt fantastiskt att bli föräldrar. Att få barn med personen man älskar mest i världen. Det är en riktigt häftig känsla och jag är otroligt glad över detta.



Likes

Comments

Life.

En presentation på min nya blogg skadar väl inte 😉

Emma heter jag och är utbildad stylist. Jag fyller 21 år i år och bor i en härlig tvåa i Göteborg med min underbara sambo och vår katt som förövrigt verkar tro att hon är en människa/hund. Vi väntar vårt första barn som är beräknat till 29 juli. En pigg liten flicka som tror att det är fest i magen. Gud så hon sparkar. Riktigt roligt faktiskt.

Jag har haft ett flertal bloggar innan men jag känner att den senaste jag hade är i ett helt annat tema än denna så jag vill skilja dem åt lite. Där har jag skrivit mycket om mode och skönhet men även om min psykiska ohälsa, min bröstoperation och mitt liv (innan graviditeten). Mycket av det kommer jag skriva om här, men jag kommer ändå försöka hålla den röda tråden vilket är gravid-livet.

Likes

Comments