Varför inte passa på att uppdatera livet online lite när man ändå är sjuk på sin semester. Det kallas karma har jag har men vet inte riktigt vad jag gjort i mina tidigare liv för att förtjäna detta liksom.

Allt började med en magsjuka som har gått över till en förkylning och nu hosta på det, kunde ju dock varit värre. Annars händer inte så mycket. Arjeplogveckan var kanon, trollingfiskade för första (dock inte sista) gången i mitt liv. Veckan därpå blev det lite lagom party i Hallen och sen jobb på det. I helgen som var hade vi finbesök av Hanna och även Jossan och Vegard var här.

Känns lite som att jag inte har så mycket egentligen att säga. Är ganska slut i huvudet och det enda jag tänker på för tillfället är att jag ska ta på mig att rensa fisk och tvätta innan Elias kommer hem från jobbet. Bra att ha en fiskare
till sambo för om världen skulle drabbas av en zombieapocolyps skulle jag inte svälta i alla fall.

Likes

Comments

Har skrivit ett ynka inlägg så kan vara "duktig" nu och skriva ett till då jag gått igenom facebook och instagram typ 73 gånger, är för lat för att dra up på pokemonjakt och har fastnat på en bana på Candy Crush. Det är mycket nu liksom.

Nej men om jag ska vara ärlig så kan jag bara inte sova, mitt livs största problem just nu. Känner liksom att livet faktiskt går min väg för tillfället.
Semestern är i alla fall ett faktum och jag önskar att jag inte kickstartade den med en bakfylla dock så var lördagen värd det, men och det är ett stort men så var det en bra dag ändå. Hanna var här under midsommarhelgen och umgicks så vi hade en avskedsmiddag för henne på Pinchos innan vi följde henne till tåget tidigare idag. Sen åkte vi till Tandsbyn och hämtade packning för om typ cirkus 5 timmar ska vi åka till Arjeplog. Där har vi det största dilemmat med att jag egentligen borde sova.

Elias och hans familj har ett fiskelag så dom ska delta i Lappland mästerskapen (tror jag, nån tävling är det i alla fall) och jag lovade redan förra året att jag skulle följa med. Vi får se vad det har att erbjuda, nya äventyr är alltid kul!

Likes

Comments

Tom. Det är väl den enda känslan man kan ha just nu. Att starta en ny blogg och sen kickstarta den med ett sånt här inlägg var inte planen direkt men det får gå. Måste få något sorts koll på vad jag känner just nu.

När stickan visade positivt och jag kunde säga till Elias att han skulle bli pappa var ett ögonblick som jag verkligen längtat efter och jag kände bara att "okej, nu har en av mina drömmar gått i uppfyllelse". Att få bli mamma är något som jag bara kunnat drömma om och den dagen var här liksom. Att få kunna säga orden "jag är gravid" var fantastiskt och jag började redan längta efter min lilla böna i magen som skulle bli våran julklapp.

Men så kom i dag. Jag visste på en gång att nåt var fel och jag hoppades över allt annat att jag hade fel. Det hade jag inte. Jag kan inte med ord beskriva hur det känns att få höra orden "det är som du trott, det är ett missfall" av en läkare som skulle bevisa för mig att jag hade fel.
Jag känner mig förtvivlad, apatisk, misslyckad. Jag förlorade mitt barn, något som jag egentligen aldrig haft. Hur återhämtar man sig efter det här?

Vill gräva ner mig, djupt och långt ner. Försvinna från jordens yta just nu. Jag blir hjärtekrossad när jag tänker på att detta skulle bli början till vår lilla familj men istället blev det så här. Jag vet att min och Elias kärlek kommer ta oss igenom det här och att en dag så kommer vi få vårat kärleksbarn men jag har väldigt svårt att se det just nu.

Likes

Comments