View tracker

 
Den tiden i livet när man är ungdom är den svåraste tiden. En av de jobbigaste sakerna är valet till gymnasiet, att välja rätt. Jag är själv ungdom och har just nu den stora pressen att välja min framtid.

Jag tycker att det är otroligt orättvist  när det gäller att komma in på gymnasiet. Man är tvungen att ha bra betyg och vara smart i de flesta ämnena.                                                                                   Det är inte alls många som tänker att just en person kan vara så otroligt duktig på just det linjen går ut på, men kanske inte har betyg så det räcker. Om man tex tar livsmedel som alternativ, på en sån linje måste man i alla fall vara godkänd i matte, man måste kunna matte men om man tar mig som exempel, jag har inte dem bästa betygen, jag är inte behörig till en sådan linje. Jag kan inte matte, jag är urdålig på matte. Men jag vet att jag kan och jag söker till linjen ändå för jag vet att jag klarar av att göra en stor god tårta utan recept, för jag klarar inte av att läsa ett recept fullt ut. Men något sådant står inte med i ett betyg, för det är ingen som märker det!

Jag kommer vara rak på sak.

Mitt liv har en stor begränsning som inte många i min omgivning alltid lägger märke till eller förstår varför jag gör si och så. Men för mig är det otroligt jobbigt.

Jag har en diagnos som kallas Adhd, det flesta tror att Adhd innebär att man är arg och inte kan sitta still. Det är delvis det men inter bara utan en massa mer! Adhd kan vara en stor framgång men också ett stort backslag i livet.       Personer med Adhd är ofta väldigt kreativa och roliga! Men det där med att vara rolig kan gå till överdrift och leda till att man får rollen som klassens clown… man vet inte när det räcker, när man ska sluta, men märker tillslut att alla slutar lyssna.

”Snöa in sig” tror jag många använder för det är just precis det vi med Adhd gör! Vi kan snöa in oss på en viss liten sak och slutar inte babbla om det. En lektion i skolan kan bli kaos, det blir krig i våra huvud! Det blir för mycket intryck och tillslut känns det som hela huvudet ska explodera!

Att vakna varje morgon och veta att jag måste tänka på varenda liten sak jag gör eller säger så det inte blir för mycket och folk ska sluta lyssna och tycka jag är jobbigt, det är en stor press. För man vill verkligen inte höra att man är en damp unge eller att man är jobbig och måste lugna ner sig! Det är lätt att säga men otroligt svårt att göra.. för man vet inte hur man ska lugna ner sig för man förstår inte för ens efter åt att allt blev för mycket.

En person med adhd.. den hjärnan är intressant tycker jag för om man jämför en person med adhd och en utan, så tar personen in dubbelt så mycket än vad en hjärna utan adhd gör. Det blir så otroligt mycket intryck i slutet av dagen och det känns som hjärnan ska gå sönder och det är ingen rolig känsla…

I hela mitt liv har jag känt mig annorlunda. Jag har inte klarat av lika mycket som dem andra i min ålder, jag lyssnade inte lika bra på saker för tålamodet fanns inte där. Jag satt aldrig still, blev argare lättare. Tillslut var det ingen som ville vara min vän för jag var inte som dem. Jag blev till ett lätt offer, ett mobboffer…

Jag märkte att folk tyckte det var kul att göra mig arg för jag inte klarade av att lugna mig och det märker jag fortfarande ibland. Bara för man inte är som alla andra har man inte rätt att trycka ner någon för det.

Hela mitt liv i skolan har jag alltid känt mig misslyckad och aldrig klarat något tillräckligt bra. Alla tårar som fallit ner för min kind, alla pennor jag kasat rakt in i väggen för jag har känt mig totalt misslyckad. På grund av mina Adhd och att jag inte klarat av lika mycket som de andra.

Bara jag hör ordet gymnasiet vattnas mina ögon och tårar börja rinna. Jag vill fly, fly ifrån allt och alla mina problem! Men jag vet att det inte går.

Känns som vad jag än gör, hur mycket jag än försöker så blir det aldrig som jag vill. Allt faller sönder.

Jag vet att jag inte kommer in på det gymnasiet som jag vill och måste kämpa ännu mer. Men jag orkar inte mera, jag orkar inte kämpa mer. Mitt självförtroende har sjunkit till botten på grund av min mobbning i 6 år och att jag alltid fått göra lättare uppgifter än dem andra och misslyckats för många gånger. In alls konstigt att man är rädd inför gymnasiet och hur de 3 åren ska gå.

Jag vill lyckas och bli något bra, vill inte bli klassens clown där med.

Jag vill bevisa att ungdomar med Adhd också klarar av saker och är lika värda. Jag ska bevisa för skolans värld att det inte alltid gäller betygen utan också kunskap som inte går att visa! Det är inte bokstaven som bestämmer hela ens liv och vilken linje man ska gå utan det är inre kunskap och det måste fler börja märka!

Jag vet att det sitter flera ungdomar i skolor som bara vill bara fly där ifrån för dem känner att dem misslyckas med det dem måste klara av att visa, för vi alla har sina olika  begränsningar.

Men vi kan vi med!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

"Man sitter där, ser alla prata & skratta. Själv hör man inte ett ord av vad dom säger. Bara ens egen röst att jag mår inte bra. Jag har ingen ork till att vara me & prata även fast ja vill. Det finns ingen ork till att vara delaktig.
Tårarna bara rinner & rinner, fast varför gråter jag? Har verkligen ingen aning. Det finns inget svar. Iallafall inte än.. Har inte hitta vad de är som tynger mig, varför jag är så deprimerad?
Jag vet att jag har en massa saker att göra, som tex läxor,prov,uppsatser,städa rummet, att ens äta.. Men inget händer, inget alls. Bara ligger där och har ingen ork.
Jag försöker göra allt för att bli den där tjejen som alltid var glad som pratade me alla. Men jag vet inte vart nån stans jag ska börja leta. För allt är bara kaos.
Jag vill kunna förklara för mina vänner/föräldrar/släkt vad de är som händer, men jag vet själv inte vad jag ska börja, för jag har ingen aning varför tårarna bara rinner.
Sen kommer ångesten. Den här jävla ångesten. De är som att få ett slag rakt i magen, det är så otroligt fruktansvärt, man vet inte vart man ska ta vägen. Man vill bara försvinna från allt.
Just nu vill jag bara ha någon som håller om mig och säger att allt kommer att bli bra. Men just i den stunden känns de som man inte har en ända. Men är ensam i hela världen. Men så är de inte.. Men just då går de bara inte att inse de.."

Likes

Comments

View tracker

"Du var den jag älskat mest,du var den som jag kände mig trygg me.
Idag är de 1 år sedan, men nu är du inte min"

Likes

Comments

Ville ifrån allt. In i en annan värld. Där jag slipper allt annat för en stund.

Vi satt där på en bänk under de stora trädet där löven fall. I höst kläder & barn som leker & skrattar i bakgrunden.
Att känna att ingenting går bra & allt är meningslöst. Till att bara få prata me den man ser upp till & litar på kan få en att må bra så snabbt.
Att bara få höra hennes kloka ord.

Att den lilla stunden i veckorna att få prata me en person man ser upp till är de bästa på hela veckan.

Många som kan känna Ibland att man är helt ensam & inte har en ända att prata med. Att ingen i hela världen som förstår. Man har ingen aning vart man ska ta vägen. För just den dagen är kaos,den är hemsk.


Det är så bra att ha en person som man känner att man kan prata allt med. För ibland kan det vara skönt att snacka med någon utanför familj.
Då är det underbart att veta att det finns nån man kan prata allt me.

För man är aldrig helt ensam.

Likes

Comments

.så sitter man där och hjärtat slår så snabbt så man inte ens hinner med. man har svurit hundra gånger men ändå hoppas på att det ska gå bra. så faller pappret på bordet och man läser första frågan och fattar inte ett skit. också blir man ännu nervösare. man vill så gärna klara av dessa prov som ändå känt att man kunnat allt när man pluggat på det innan. man börjar kolla runt och ser att de flesta skriver och skriver, och själv har man inte ens skrivit ett ord mer än sitt namn och vilken klass man går i.

man går och lämnar in provet då man känner att man iallafall svarat på det man kunnat,och går där ifrån med dåligt humör. när man sedan får tillbaka provet efter några veckor och man får det där stora feta F på pappret så sjunker självförtroendet ännu mer och ännu mer...

bry er inte om vilken bokstav ni får på ert prov, egentligen så är betyget hur man klarar av en provsituation.

skolan och dessa jäkla betyg, känns som bara det som styr. 

man kan lyckas och bli något jätte stort även fast man inte har de där jätte bra betygen i allt!
alla är lika värda och alla är lika viktiga i denna värld!

glöm ej de! att alla är lika viktiga.

Likes

Comments

Vad vill du bli när du blir stor?
-att få vara lycklig.

En klok person sa till mig "att om massa frågar dig,vad du vill bli när du blir stor,svara bara att du vill få vara lycklig"
Asså så klokt, alla ska va få vara lyckliga!
Det ställs så mycket krav på en i skolan, och att man måste få bra betyg för att komma in på gymnasiet och lyckas i framtiden. MEN de människor som inte är så bra i skolan och inte har så bra betyg då? Vadå kommer inte dom lyckas då eller?
Jo,det finns en massa människor som lyckats och är LYCKLIGA .

Jag har inte så bra betyg & jag vill inte bli någonting som man ska behöva ha bra betyg till och behöva lyckas i skolan för.
När jag blir vuxen ska jag få vara lycklig & få jobba me det jag vill att få hjälp barn som inte mår så bra,kanske är mobbade och har de svårt .
Det är så många,otroligt många som är sjukt duktiga på någonting som är minst lika viktigt som någonting annat i skolan, men det ser ingen, ingen märker de,för det finns inte me i skolan & betygen.
Tänk va kreativa många är,men inte klarar av att visa det .

Det finns så många ungdomar som är så oroliga hur det ska bli i framtiden & vilket gymnasium man ska välja .
Finns barn/ungdomar som känner sig misslyckade & inte pallar!
Men man ska inte ge upp! Ja jo det är ju lättare sagt än gjort... men NEJ ge inte upp.
❤️❤️

Likes

Comments

Här är klänningen & skorna jag ska ha på skolavslutningen:)
Klänningen är köpt på bikbok
:)

Likes

Comments

Likes

Comments

en väldigt viktig sak att tänka på att VI ALLA ÄR OLIKA! och man ska acceptera det! det är väldigt viktigt, om man inte gillar hur personen är och hur den beter sig, nä säg inget då och va inte med den personen.

jag har blivit mobbad och varit annurlonda. Jag tycker man ska va olika, annars blir det ju tråkigt om alla ser ut likadant, är likadana, m.m.

jag är så jäkla trött på att folk inte accepterar varandra och mobbar folk för de är på ett annat sätt. att de vågar vara sig själv, ha sin stil och vara så som den är.

jag kan beskriva mig själv, så blir det kanske tydligare att förstår vad jag menar med detta inlägg.

jag är en tjej som inte är blyg, står för jag tycker och tänker, rätt så högljudd av mig, sprallig, svårt att lugna ner mig, koncentrationen är inte det bästa heller. rätt mycket svårigheter i visa saker. men JAG vill ändå trivas med mig själv. även att jag vet att folk stör sig på mig för jag är den jag är. Jag bryr mig inte så mycket om det., för dem får tycka så om de vill, deras åsikt! MEN du kan aldrig säga till en människa att ändra sig för att ,du tycker han/hon är jobbig: VI ALLA ÄR OLIKA.

att skämta om saker om en person som man vet en person har svårt med är inte heller kul. och det är inte okej heller för den delen. För man får tänka sig för om skämtet är roligt eller ej, för att tänka sig för innan man säger eller gör saker är väldigt viktigt.

när jag själv vet hur det känns att vara mobbad och inte vara som alla andra och se andra bli utsatta för mobbning. Det gör så ont i min mage att se eller läsa om det.

jag läser många artiklar om mobbning och ungdomar som blir utsatta för det, asså det är helt sjukt. jag tycker verkligen man måste kämpa mer för att motverka mobbning på skolor och jobb och andra ställen.

för mobbningen måste börjas tas mer på allvar, tycker jag.

De som jobbar med det, kärlek till dom. Men det måste bli fler.

hoppas ni förstår budskapet❤

Likes

Comments

jahop då var detta lovet över och skolan börjar igen, känns bra men ändå tråkigt. för det är väldigt skönt att vara ledig😉

i helgen så såg jag en teater som handlade om nätmobbning. Ett väldigt bra budskap när det finns så mycket mobbning på internet idag. som tex på ask, instagram och facebook. ja det finns fler sidor med massa mobbning men här är 3. Jag kan säga att jag har ju själv dessa 3. Och ser väldigt mycket mobbning, hat. det är verkligen inte kul att läsa vad nån person skriver till en annan, massa taskiga saker.

jag har själv blivit mobbad, det har jag skrivit inlägg om.men jag blev aldrig det på internet. utan blev det face to face. Höra eller läser elaka kommenterar. Det tar verkligen hårt på en, man kanske inte visar det men det sitter ändå kvar även om det är tex 2 år sedan.

de folk som mobbar, skriver hat m.m. snälla tänk hur det hade varit om det hade varit ni som blivit utsatt för sånt. hur skulle det kännas? antagligen inte bra. Eller ni kanske är så tuffa och klarar allt? nä egentligen inte. för det är jätte fegt att mobba, skriva hat.

så tänk på vad ni säger, skriver m.m. för det sårar och sitter kvar många år.

om ni ser någon blir utsatt för mobbning tex. i kanske skolan, gå och säg till dem, om ni inte vågar så hämta nån vuxen. För då visar man att man tycker att det INTE är okej.


Likes

Comments