Nu var det faktiskt en hel månad sedan jag skrev ett inlägg. Tänk vad fort tiden går, jag börjar faktiskt bli lite stressad. Om tre dagar är det exakt tre månader kvar tills jag står där på Arlanda. Med näspiercing och franska tankar som snurrar runt i huvudet. Lite ledsen över det jag har lämnat. Men förmodligen ganska glad ändå.

Hur mår jag då? Jo, för det mesta så mår jag rätt så bra faktiskt. Det är klart att det går upp och ner oftare än det gjorde i Stockholm, men eftersom det går ner går det också ofta upp, väldigt högt. Det börjar bli vår här, i söndags blev det så varmt att jag började svettas när jag hade min vårjacka. Idag snöande och var en grad ute. Kul med väder, ger spänning i vardagen.

Jag var ju i Florida, Orlando, Disney World. Vi åkte dit med buss, det tog 29 timmar. Det var kul. Eller alltså, inte såhär SUPER kul men jag menar, jag trodde det skulle vara värre. Tiden passerar ju och nu kan jag säga att jag har sovit på ett bussgolv genom Pennsylvania, Maryland och Virginia. Halvvägs genom North Carolina så väcktes vi av solen.

Det var en kul resa, jag lärde känna mer människor från Quebec, även om jag var där med min italienare och kompis från Argentina. När de ville stå tre timmar i kö till en Snövitsattraktion hängde jag med några andra. Jag tror jag lärde mig mycket franska under den resan på grund av det. Det blev liksom som att jag klev över en tröskel. Oj hoppsan så kunde jag böja alla verb, typ.

Jag åkte också för första gången bergodalbanor - och ÄLSKADE det. Den sista vi åkte var helt otrolig. Den hette Space Mountain och ja, man var i rymden. Det var helt svart, man hade ingen bredvid sig och såg bara stjärnor, ibland någon planet. Fort gick det också, upp och ner. Det var helt magiskt.

Men jag har kommit fram till, efter att ha besökt en annan plats en det storslagna New York, utan istället en bilmack i Maryland och en strandby längs kusten i Florida, att USA inte är så hippt. Ganska konstigt land om jag tänker efter. Men trots detta så var resan otroligt rolig, och jag försöker bli riktig vän med några som jag började lära känna där borta.

Jag sa att franskan har släppt. Den har typ det! Innan jag åkte så sa alla att jag kommer att vara flytande på franska efter jul, vilket inte alls stämde i mitt fall och därför var ganska irriterande. Jag skulle nog inte idag heller säga att jag är helt flytande, men det är nära faktiskt. Jag kan använde mig, i tal, av nästan alla verbformer. Att skriva är såklart svårare men efter att ha skrivit cirka 10 argumenterande texter, så börjar även det lossna i sin takt.

Snart fyller jag år, är ganska stressad även om det nog kommer att bli kul ändå. Det blir ingen resa till Montreal på grund av strul. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Och med vilka. Men ja, det löser sig nog.

Hoppas att ni mår bra i Sverige eller vart ni nu befinner er. Vi ses ju, i vilket fall som helst, väldigt väldigt snart.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Denna vecka har jag läst två böcker på svenska. Jag spontanköpte dem på itunes. Två självbiografier. Thérese Lindgrens bok "Ibland mår jag inte så bra" och Jackie Ferms "Rövardotter". Båda väldigt bra, men jag fastande ändå mer för Rövardotter. Den fick mig att minnas dokumentären jag lyssnade på, "Den fastspända flickan". Hemskt att vården i Sverige ser ut som den gör, och att vi vet så lite om den.

Att jag har läst dessa två böcker har gjort att jag har jag har börjat tänka som att jag skriver en självbiografi. Jätte lusigt men jag märker redan att jag blir bättre på att skriva efter att ha läst böcker. Tänk att vuxna kan ha rätt ibland.

Denna vecka har jag bara varit tre dagar i skolan, en skippade jag för att jag jag var magsjuk och den andra för att det var snöstorm. Det var skönt och veckan har gått fort. Har varit trött mest hela tiden. Är inne i en period där allt känns lite grått och tråkigt. Vet inte riktigt varför men tror att det beror på att jag måste anstränga mig hela tiden, trots att jag har det så bra med vänner och familj. Känns inte som om jag kommer att behöva det på samma sätt i Sverige. Längtar också tills att det blir varmare här och snön försvinner. Nu blir jag bara stressad över att åka in till staden för att jag vet att jag kommer behöva stå och frysa på busshållsplasten när jag åker hem. Stressar upp mig för mycket och det är nog inte heller så bra.

Idag har jag varit ensam hemma, lyssnat på jazz, målat och ätit hallon. Försökte mig på lite läxor också då jag är trött på att inte göra så mycket i skolan. Det får mig att känna mig osmart vilket jag inte alls gillar, men jag är nog som många andra gångar för hård mot mig själv.

Har börjat gilla att spela piano. Jag tycker det är så kul, jag tar ju den kursen i skolan. Jag tror att jag gillar det för att min musiklärare är så underbar. Så fort hon visar hur man ska spela blir det enkelt även om det kändes omöjligt från början. Piano är så vackert också och man har ett eget att spela på varje lektion. Jag har även alltid musik under de dagar då alla andra kurser är svåra, Franska, matte och Kemi. Det är skönt och blir som ett avbrott.

Nästa lördag är det AFS träff och jag är inte taggad. Ja visst det är kul att träffa de andra studenterna men inte så här SUPER kul som jag har med mina kompisar i skolan. Dessutom vill jag inte träffa Kathleen och vara låtsas trevlig med någon som ger mig stress mer än någon annan. Nej, jag är inte bitter.

Imorgon ska jag fortsätta lite med läxor, det är franska och det tar lång tid men jag gillar som skrivet inte att sitta där på lektionen och inte ha gjort någonting. Det verkar störa mig mer än det stör andra personer.

Ska försöka somna tidigt idag då jag inte har sovit så bra under veckan, vet inte riktigt varför. Hoppas ni mår bra.

Likes

Comments

Precis som modet så kommer ledigheten lite efter här i Kanada, men vad gör det. Det är så skönt att vara ledig i en vecka, även om jag gillar att vara i skolan så är den precis som i Stockholm, en skola.

Samtidigt är det läskigt att det nu är lovvecka då det nyss var jul, nyss höst, nyss sommar i Sverige. Lov går fort och efter är det bara tre veckor till resan till Disney, resan det nyss var fyra månader kvar till. Snart är det april, sedan maj och sedan sitter jag där på den röda bussen som jag saknar så mycket och ni kommer inte ens ha märkt att jag har varit borta.

Läskigt också eftersom jag har det så bra här och det som alla sa innan jag åkte stämmer ju. Att allt i Sverige finns kvar med det kommer aldrig bli likadant som just nu igen. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Kommer nog att bli mycket av båda.

På tisdag bär det av till Montreal över dagen för att leta efter en....BALKLÄNNING! Jag vet att jag flera gånger har nämt att balen är så stor är och jag är enligt alla jätte sen med att ha köpt min, trots att balen är i slutet av juni.

Har börjat få bättre kontakt med mina kompisar från SSF, det känns roligt. Jag har vänner lite överallt här i Quebec, utspridda i de olika bostadsområderna. Bra och jobbigt. Jobbigt för att SL inte finns här.

Fick tråkigt i veckan så klippte luggen igen, det ser förfärligt ut, jag gillar det. Antar att jag har blivit en mer avslappnad person sedan ni träffade mig senast. Tycker det är tråkigt att vara sur och här gärna håret i slarviga flätor. Klär mig i broderade skjotor och hängselbyxor. Guldringar som dinglar i öronen. Mediterar varje kväll och skriver långa uppsatser i dagboken. Pratar franska med mörk röst och rullar mina r. Personer här använder adjektiv som "cool", "överasskande" och "självständig" för att beskriva mig.

Ganska najs ändå. Trivs rätt bra, i Quebec och i mig själv.

Likes

Comments

TVÅ inlägg inom en vecka, nu tänker ni kanske "har hon förlorat alla sina vänner och sitter bara framför datorn, vad här hänt??!?!". Nej, kära vänner och familj, mina vänner finns kvar. Ni behöver inte oroa er. Vad kul att ni gillade min video om min vecka i Karibien. Det var skönt att känns solens stråler, nog en av de första gångerna jag faktiskt blivit ledsen på riktigt över att lämna värme och åka tillbaka till snön. På grund av detta har jag bestämt mig att jag måste testa på att bo i ett varmt land för att bestämma mig för vad jag gillar bäst.

Detta gav mig också en livskris som jag redan har pratat med pappa om. Jag vet inte hur jag ska hinna med allt!! Det är så mycket jag vill göra, men det känns som att jag har så lite tid. Vill hinna med allt innan 30 liksom. Och en av dessa saker jag vill göra är att studera alldeles för många år på universitetet och börja jobba. Är så exalterad över det. Men samtidigt vill jag bo minst en månad i varje världsdel, backpacka, lära mig spanska, volontärarbeta, jobba på en juicebar i Australien, bo en sommar i Paris. Jag kan fortsätta hur länge som helst, måste ta mig till att skriva en bucket list med allt.

Prestationsångest har jag också börjat få inför att bli förälder. Mamma och pappa gjorde ju ett så bra jobb med mig att jag inte kommer kunna nå upp till den nivån. Det kanske låter lite för självälskande men jag kritiserade faktiskt mig själv i samma mening så det är okej. Efter att jag har kollar på x antal avsnitt av Dr. Phil som pratar med massa stökiga tonåringar börjar jag inse att det också går att göra fel.

Annars då, förutom prestationsångest inför föräldralivet och allmän livskris. Ja, jag mår rätt bra men börjar bli lite stressad eftersom mitt liv här borta snart är slut. Cirkus fem månader kvar nu och på måndag den tjugonde februari har jag varit här i sex stycken. Jag älskar nästan allt här och även om jag ser fram emot att komma hem vill jag inte lämna mina vänner och familj här. Skolan är okej, det är skola liksom. Men mina vänner är ju så otroliga. Och min familj. Idag var det alla hjärtans dag och jag fick min väldigt försenade julklapp av Isadora. Det var så fint, det var massa småsaker och så hade hon skrivit lapp till varje. Pulver till varmchoklad och en lapp där det stod "så du kan värma dig en dag när skolan är inställd på grund av snöstorm och jag inte är där för att ge dig en kram", och ett par örhängen som var citroner med en lapp "så att du ska komma ihåg att åka till Brasilien och äta frukt med mig". Så fint.

Fattar ingenting på mattelektionen, alltså inte ens kul. Jag fattar ingenting. Engelska läraren blev arg på mig idag för att jag var färdig med uppgiften innan hon hann prata färdigt. Antingen fattar jag ingenting eller så fattar jag alldeles för mycket helt enkelt. Men under franska lektionen försöker jag i alla fall. :)

Planerar födelsedagsresa till Montreal med mina vänner!! Det ska bli så roligt. Min första resa med vänner typ. Ja, tänk dig mamma, det kommer vara precis som dina när du var ung. Se upp! Jag kommer ta hand om mig själv, oroa dig inte. ;)

Någon gång ska jag skriva ett inlägg utan att stava om orden som jag stavar fel. Jag blandar ihop "e" och "ä" hela tiden, samma med "å" och "o", vet inte hur många gånger jag skrev om ordet förälder till exempel.

Likes

Comments

Hej.

Tråkigt att ni behöver höra från mig en dag som denna, då jag är arg som ett bi. Trött på världen är jag också.

Ni har säkert hört om attacken som skedde under söndagskvällen i moskén. Jag vet inte vad jag ska säga så jag tänker skylla på USA som valde en rasist som president och visade att hatet mot vissa folkgrupper plötsligt blev okej. Men samtidigt så är det ju några från Quebec som genomförde det och att skylla ifrån sig har ju aldrig hjälpt.

Sedan har vi ju också denna fantastiskt otroliga president, som inte ens är president över AFS utan bara över Quebec city. Kan ärligt säga att hon förstör mitt år. Inte för att jag, som enligt henne, är en envis tonåring som inte lyssnar på vuxna, utan för att hon har ett stort kontrollbehov.

Föreställ er att ni är i en stor bur. Alltså, jätte jättestor, ni kan inte se var den börjar eller slutar. Det bor en massa människor i den här buren. Du bor hos en familj som du tycker om hur mycket som helst, du har vänner. Du har ett rätt så bra liv i den här buren. Men det är inte alla som får chansen att leva i den, därför har du ett papper som visar att du har tillåtelse att vistas där inne. Staten säger att du har rätten att stanna tills slutet av augusti, inga problem. Men sedan finns det en person i denna buren som ogillar dig och säger att du måste lämna tidigare och när nu frågar varför säger personen "för att jag säger så".

Så har jag det!!!!!! Jag blir så arg!!!!! Och nej, jag skäller inte på henne. Jag har slutat prata med henne hon blir ändå bara sur på allt jag gör. Så det jag tänker göra är att ringa till svenska ambassaden i Kanada och fråga så de kan ge mig en riktig förklaring till varför det inte går eller säga att det inte är några problem över huvud taget att stanna här i 10 dagar till.

Jag hatar att personen som ska hjälpa mig här borta är den jag känner mig minst bekväm att prata med. Och det handlar inte längre om kulturkrocken att jag inte är van vid att behandlas som ett barn när jag snart ska fylla 18. Nu handlar det bara om att hon är trött på mig och inte vill tappa kontrollen.

Så ja, tråkigt att presidenten över AFS Kanada gör min vistelse här jobbigare och några dagar om månaden förstörda.

Men jag är glad över allt annat. Min familj, mina vänner. Allt faktiskt. Allt går riktigt bra. Franskan rullar långsamt men jag tror att det beror på att jag har så höga förväntningar på mig själv.

Imorgon ska jag till skolan och berätta för mina kompisar varför jag hatar Kathleen. Det ska bli skönt.

Detta blev inget poetiskt inlägg med beskrivande historier. Men jag är så arg!

Likes

Comments

Gott nytt år!

Klockan är sent här (01.47) men jag har börjat komma in i en tonårings sovmönster, för första gången i mitt liv. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men tårarna kommer nog att komma om en vecka när klockan ringer och skolbussen står där och väntar på mig alldeles för tidigt. (skrev om ordet "alldeles" tre gånger innan jag vände mig till google för att söka svar om stavningen.)

Jag tänkte berätta om min jul och mitt nyår. Två högtider som firas på många ställen i världen, men på olika sett. Nu har jag upplevt två av dem.

Julen spenderades i Matane, en liten stad på 15 000 invånare norrut längs floden. Där bor Maries moster, Helene. Julafton tillpringades i hennes vardagsrum tillsammans med Nancy, Nancys två barn Carole-Anne, Alexandre och deras partners. Det var en trevlig kväll, om en annorlunda. Hade ingen julkänsla över huvudtaget men den kändes inte heller nödvändig. Jag satt där i soffan och förundrades över hur enkelt de var för dem att ta in en ny person som jag i familjen. Som om jag alltid hade varit där.

Vi stannade en nätter till i Matane, men dagarna spenderades mest på hotellet, vilket var skönt. Väldigt inte juligt, men Sverige finns ju kvar med alla dess traditioner.

I veckan så har jag umgåtts med vänner och har för första gången börjat inse hur svårt det kommer bli att lämna detta ställa. Jag har ju nu börjat binda band med personer som jag snart kommer att lämna. Fått vänner som jag pratar med om mina problem. Personer som hjälper mig och lyssnar. Ingen av de relationer som jag har skapat här liknar någon av de som jag har i Sverige. Kanske för att jag har byggt upp dem på knacklig franska, kanske för att vi inte delar en bakgrund som är lik över huvudtaget. Men vad gör det? Jag åkte ju inte hit för att bygga upp en mini Sverige i den kanadensiska skogen.

Nyår, oj, det var så roligt! Jag åkte in till staden med vänner. Det var ett stort firande där inne. Med pariserhjul och fritt fall. Samt en stor sen där personer spelade fiol och sjöng sånger, québécois style. Det var väldigt fantastiskt. Vid 11 började en DJ spela och jag och mina kompisar stod precis vid scenkanten och sjöng med.

Jag åkte också fritt fall och bergodalbana, Jag vet inte. Det var nog första gången jag insåg att jag hade förändras lite här borta. Kanske fånigt. Men jag har aldrig velat åka sådant innan, på grund av rädsla. Men det var jag som tog initiativet och drog med mig kompisarna upp. Tänkte inte så mycket liksom. Det såg ju kul ut. Sedan satt jag där fastspänd och insåg att jag nog skulle dö. Det gjorde jag också, dog, hamna i himlen och ville göra allt en gång till.

Dagen efter nyårsafton var det middag ute på farmen som Max mamma Lily växte upp på. Nyårsdagen här är mycket viktigare än i Sverige. Hela släkten var där, 40 personer. Vi åt, spelade spel och pratade. Frågan "Pis, aimez vous Québec?" ställdes nästan lika många gånger som jag svarade "oui, vraiment, il fait froid mais ça va bien!".

Kvällen började med vous och slutade med toi.

Annars är jag trött på allt klagande. Så trött att det gör mig nästintill provocerad, och det vill vi ju inte. Klagandet kommer inte inifrån Kanadas gränser utan restan av världens, och Sveriges. Förlåt, men varför tillbringa sista dagen på året med att klaga så mycket över allt hemskt som har hänt under 2016. Jag vet att det hände mycket jobbigt, jag grät ju till och med över Brexit. Det gör jag fortfarande när jag tänker på det. Men, det blev lite för mycket negativitet.

Annat jag har tänkt på är hur mycket språket påverkar en kultur. Jag har aldrig riktigt kunnat pussla ihop pusselbitarna men nu när jag snart pratar tre språk flytande och har träffat människor från hela världen börjar det falla på plats, låt mig förklara.

Ska jag börja med franska kanske. Det franska språket gör samhället artigare och mindre jämställt. Med Monsieur och Madame som tilltalsnamn till okända personer och i återberättande av händelser där man ej känner till huvudpersonernas namn. Med olika sätt att böja ordet "ursäkta" beroende på hur mycket respekt eller okunnighet man vill visa eller har till personen man ber om ursäkt till. Med hela språket uppbyggt på att det endast finns två kön, kvinnor och män. Med objekt och händelser som blir könsindelade.

Svenska. Svenska språket är det enda (inte ända) språket i världen med ordet lagom, vilket jag tycker återspeglar den svenska kulturen rätt så perfekt. Vi är ganska lagom.

Min italienska vän pratar ofta om hur mycket man använder händerna när man pratar i Italien, man är expressiva, vilket har gett en expressiv kultur med massa färger och känslor. Rom är ju en av världens mest romantiska städer.

Där har ni, om än kortfattat, mina tankar om hur viktiga språk är i världen. De bygger upp samhället det lever i.

Nu ska jag sova. Godnatt.

Likes

Comments

Älska är ett ord som svenskar helst inte använder i vardagen. Man använder gilla, ni vet, det är mer lagom för att uttrycka ens känslor. Men på franska finns bara ordet älska. Och jag älskar utbytesstudenter.

Jag tror och hoppas att jag kommer få bra vänner här med quebekanskt blod. Men jag är nästan helt säker på att de som jag kommer hålla kontakten med efter detta år är de studenter som tagit ett flyg hit från världens alla hörn.

Tack vare mitt skolbyte har jag lärt känna Lucia och Isadora, som jag har skrivit om tidigare. Idag hade de en träff med sin organisation Rotary, och frågade om jag ville följa med. Varför inte tänkte jag.

Idag umgicks jag med så underbara människor. Människor från Argentina, Colombia, Mexico, Brasilien, Kroatien, Slovenien, Norge, Finland, Danmark, Schweiz, Italien, Thailand och Belgien. Alltså, jag förstår själv knappt hur fantastiskt det är.

Grejen med utbytesstudenter är att vi alla är så otroligt likadana, men på helt olika sätt. Från ögonblicket då man hälsar på varandra är man nära vänner. Man ljuger aldrig för en annan utbytesstudent. När frågan om hur man mår ställs är den genuin, personen undrar verkligen, för den mår heller inte alltid så bra. Det är svårt här borta men vi klarar oss rätt bra ändå.

Man skrattar tillsammans. Pratar med förfärlig grammatik. Det sker krockar i kulturen så ofta som efter varannan mening. Man sjunger. Spelar instrument. Svär på sitt modersmål. Skrattar. Kramas. Förstår varandra.

Förra veckan var jag med en person när den för första gången kände kyla. Har ni någonsin varit med om det? Det var det underbaraste jag någonsin upplevt. Tänk er en person som har varit döv i hela sitt liv och sedan hör musik. Lyckan, förvirringen, glädjen. Varför sticker det om mina öron? Varför blir mina kinder röda? Varför har jag is i näsan?

Jag delar historier med personer från Argentina som fick körkort när den var 12 för att polisen tyckte att den var mogen nog. Pratar med norrmän om alla känslor kring SKAM och lär mig vicka på höfterna av mexikaner. Sjunger högt på svenska medans en från Colombien spelar piano och delar pizza med klagande italienare. Jag hamnar i ett dreamteam med en dansk och en norsk, vi enas om att Island är Scandinaviens halvbror och Finland är plastsystern. Disktuerar könsroller med en från Brasilien och lär mig det korrekta thailendska namnet på Bangkok av thailändare.

Jag lever i världens alla kulturer här borta och jag ser redan fram emot att, efter detta år, hälsa på dem alla, en efter en.

Likes

Comments