Hej hopp!

Jag åker hem om två veckor och det känns inte jätte bra för att mycket är så bra här. Tänk att ett år kan gå snabbt och att jag nu skriver ett inlägg om balen. Den som alllllaaaa har pratat om hela året, äntligen var dagen kommen.

Om jag ska vara helt ärlig så var balen ganska tråkig. Det var så kul att träffa alla och se deras klänningar, alla var så vackra. Men sedan var det middag liksom och det var typ mindre kul, en middag liksom. Sedan efter så dansade man, det var kul det med förutom att jag fick så ont i fötterna,

Dagen efter så var det efterbalen, det var jätte kul. Mycket mer avslappnat än balen. Alla var på gott humör helaa kvällen. Men sedan dess har mitt dygn typ vänts om, för seriöst första gången i mitt liv.

Annars så ar det så tråkigt att jag lämnar allt och alla här snart, typ nu som allt är som bäst och jag har så mycket vänner. Men men, ser fram emot att komma till Stockholm också. Får väl skapa ett litet miniquebec där borta.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vi är redan inne i juni. Det är väl ändå ganska helt otroligt sjukt. Tänk att jag snart har varit borta i 10 månader, och att ni under all denna tid bara har levt på era vanliga liv i Sverige. Det tycker jag nog är konstigast av allt, att ni liksom har levt på utan mig. Medan jag har varit med om så mycket, på andra sidan atlanten.

Jag tänkte berätta om la graduation, studenten? Jag försöker hitta ett passande ord på svenska men det går liksom inte, studenten känns inte helt rätt.

Det var igår, onsdagen den 7 juni. Det var väldigt roligt. Hela dagen var för oss, la journée des finissants. Det började med en frukost som vi blev serverad av våra lärare. Sedan började "Le Bye Bye", en stor föreställning där flera elever uppträder och det visades även filmer gjort av lärare och elever. "13 anledningar till varför jag klarade av mina fem år i secondaire". Faktiskt väldigt roligt, snyggt och fint gjort.

Föreställningen forstatte efter lunch och avslutas med att två sorliga låtar spelades samtidigt som det visades bilder på massa kompisgrupper. Det var sorligt men som sagt så var allt väldigt fint ihopsatt. Alla var liksom där tillsammans.

Sedan fick vi våra kläder, och hattar. Med dessa på oss så tog vi en tur genom hela skolan. Resten av eleverna i de lägre årskureserna stod utanför sina klassrum och apploderade. Det var väldigt coolt.

Vädret var fint, så efter paraden genom skolan så gick vi ut till fotbollsplanen där en massa vita stolar stod utplacerade och familjerna väntade. Sedan satt vi där i två timmar medan en efter en gick upp på scenen och fick ta emot ett diplom. Det är dock inget riktigt diplom eftersom vi ännu inte har skrivit alla examens. Mer en "reconnaissance" över att man har gått hela sitt secondaire. Det riktiga dimplmet får man i höst.

Det var en väldigt, väldigt rolig dag som avlutades med att alla hattar flög uppe i luften.

Likes

Comments

En av ekorrarna har du dött, den kolsvarta. Det var rätt så sorgligt. Jag har även blivit "hon som känner till ekorrar" som jag beskrev det för min vän Mya. Jag fick nämligen ett SMS klockan nio på kvällen från en vän som hade hittat fyra ekorre ungar ensamma i skogen och undrade vad hon skulle göra med dem. Som den professionella jag uppenbarligen är så skrev jag "hör av dit till écureuil land på facebook, de tar hand om ekorrar i Québec.". Allt löste sig.

Det börjar närma sig slutet. Om två månader så har jag varit i Sverige i över 48 timmar. Det är ganska konstigt. Samtidigt så är två månader ganska lång tid, och jag har mycket roligt kvar. Det är "la graduation", "le bal" , "l'après bal", "festival d'été". Ja, en massa saker. Så även om det nog kommer att gå fort så har jag mycket kul framför mig. Tycker det är lite jobbigt att jag redan har börjat tänka att det är slutet, redan. Samt att alla här har börjat prata om det. Vet inte, bara konstigt att tänka på det. Blandade känslor.

Jag skrev i typ september eller något liknande att jag någon gång skulle skriva ett inlägg om "le québécois", men det hände aldrig. Så jag tänkte att nu ska jag skriva det! För jag skulle faktiskt kunna kalla mig nästan flytande, det som är kvar är väl att lära mig vilka ord som är i feminin och maskulin form. Men det lär väl komma ju mer jag pratar franska.

ALORS,

jag tänkte börja med att presentera ordförrådet, och sedan jämföra det med liknande franska ord.

När jag kom hit var det två ord som jag hörde HELA tiden, men jag fattade inte vad de betydde.

  • Pis = och, sedan
Det är i grunden ordet "Puis", som betyder just sedan, men här använder man det mycket mer än i Frankrike då det också har bytt ut ordet "et" som betyder och.
  • Là = där
Det här ordet är lite svårare att förklara. Det betyder "där", och används på samma sätt i franskan. Men här i Québec säger man det HELA tiden. Gärna efter varje mening. Uttalet är också annorlunda än i Frankrike. Istället för att A:et låter rent och klart så placerar man det nära gommen, om man har en stark dialekt kan man säga att det låter som "Lö".

En klassisk mening skulle nu kunna vara såhär: "là là, j'ai travaillé toute la journée pis je suis fatiguée", vilket översätts till "jag har jobbat hela dagen och jag är trött", kan inte översätta "là là" i början, de bara är där. Att notera kan vara att om "là" är i början av en mening så är man oftast lite arg/trött/sur, medan om det är i slutet så bara är det det eftersom vi använder det hela tiden!

Le québécois är väldigt ihopsatt i tal. Vi skriver precis som fransmännen men förutom dialekten så sätter vi ihop ord när vi talar.

  • "Je suis" blir "chui"
  • "Il est content" blir "y'est content"
  • "Elle veut manger" blir "e veut manger"
  • "Tu sais" blir "tsé"

Ja, det var därför det var lite extra svårt att hänga med i början.

Annars har vi också helt enkelt bara andra ord, men som betyder precis samma sak, några exempel:

  • voiture = auto eller char (bil)
  • petite amie = blonde (flickvän)
  • petit ami = chum (pojkvän, chum kan dock också betyda "kompis")
  • au revoir = Ba bye (hejdå, även om au revoir också används och "ba bye" är mindre formellt)
  • week-end = fin de semanie (helg)
  • parking = stationnement (parkering)

Sedan finns det ju såklart alla svordomar också, för de svär ändå relativt mycket. Men jag hade inte tänkt dela med mig av dem. Men alla denna information tänker jag nu ge er den mest QUEBEKANSKA meningen ni någonsin kommer att stöta på: "Ouais pis après j'irai manger la poutine avec mon chum là, tsé ça fait long temps que j'ai mangé la poutine là, j'ai HÂTE là".

Nu, den stora frågan, pratar jag såhär konstigt? Nja, även om jag nog har dialkten i många lägen så har jag inte börjat sätta ihop orden lika mycket som man kanske trodde. Jag använder inte heller bara deras vokabulär. Men det var nog ett tag sedan jag använde "et" istället för "pis" och "là" kommer natuligt. Så ja, en liten québecoise har jag nog blivit ändå.


Likes

Comments

Jag fyllde år i torsdags om ni missade det. 18 år! Jag kände mig jättegammal tills jag satt vid matbordet och Marie pratade med Nancy och hennes dotter som är 21 om hur många gånger de åker till mataffären varje vecka. Tjugoettåringen var såååå inne i konversationen, det fick mig att känna mig ung igen.

Min födelsedag var trevlig, resten av helgen också, även om jag kände att jag var väldigt trött hela tiden. Var liksom inte redo att fylla år. Är nog fortfarande trött. Men men, det var kul. Jag träffade vänner från min gamla skola, kom på att det var tråkigt att vi inte träffas oftare då jag faktiskt har mindre än tre månader kvar här. Helt sjukt.

Min familj har adopterat två ekorrar. Ja. De är små bebisar som blev lämnade i skogen och måste tas hand om innan de kan släppas. De är faktiskt väldigt gulliga. En är kolsvart och den andra mörkbrun. Vi matar dem med mjölk och de sover i en rund bur på bäddar gjorde av skinn.

Det bara regnar och regnar här, det står att det ska regna i två veckor. Sedan måste det bli sol!! Annars vet jag inte vad jag gör.

Det var nog bara det, en liten snabb uppdatering såhär i början av maj.

Kram

Likes

Comments

Nu var det faktiskt en hel månad sedan jag skrev ett inlägg. Tänk vad fort tiden går, jag börjar faktiskt bli lite stressad. Om tre dagar är det exakt tre månader kvar tills jag står där på Arlanda. Med näspiercing och franska tankar som snurrar runt i huvudet. Lite ledsen över det jag har lämnat. Men förmodligen ganska glad ändå.

Hur mår jag då? Jo, för det mesta så mår jag rätt så bra faktiskt. Det är klart att det går upp och ner oftare än det gjorde i Stockholm, men eftersom det går ner går det också ofta upp, väldigt högt. Det börjar bli vår här, i söndags blev det så varmt att jag började svettas när jag hade min vårjacka. Idag snöande och var en grad ute. Kul med väder, ger spänning i vardagen.

Jag var ju i Florida, Orlando, Disney World. Vi åkte dit med buss, det tog 29 timmar. Det var kul. Eller alltså, inte såhär SUPER kul men jag menar, jag trodde det skulle vara värre. Tiden passerar ju och nu kan jag säga att jag har sovit på ett bussgolv genom Pennsylvania, Maryland och Virginia. Halvvägs genom North Carolina så väcktes vi av solen.

Det var en kul resa, jag lärde känna mer människor från Quebec, även om jag var där med min italienare och kompis från Argentina. När de ville stå tre timmar i kö till en Snövitsattraktion hängde jag med några andra. Jag tror jag lärde mig mycket franska under den resan på grund av det. Det blev liksom som att jag klev över en tröskel. Oj hoppsan så kunde jag böja alla verb, typ.

Jag åkte också för första gången bergodalbanor - och ÄLSKADE det. Den sista vi åkte var helt otrolig. Den hette Space Mountain och ja, man var i rymden. Det var helt svart, man hade ingen bredvid sig och såg bara stjärnor, ibland någon planet. Fort gick det också, upp och ner. Det var helt magiskt.

Men jag har kommit fram till, efter att ha besökt en annan plats en det storslagna New York, utan istället en bilmack i Maryland och en strandby längs kusten i Florida, att USA inte är så hippt. Ganska konstigt land om jag tänker efter. Men trots detta så var resan otroligt rolig, och jag försöker bli riktig vän med några som jag började lära känna där borta.

Jag sa att franskan har släppt. Den har typ det! Innan jag åkte så sa alla att jag kommer att vara flytande på franska efter jul, vilket inte alls stämde i mitt fall och därför var ganska irriterande. Jag skulle nog inte idag heller säga att jag är helt flytande, men det är nära faktiskt. Jag kan använde mig, i tal, av nästan alla verbformer. Att skriva är såklart svårare men efter att ha skrivit cirka 10 argumenterande texter, så börjar även det lossna i sin takt.

Snart fyller jag år, är ganska stressad även om det nog kommer att bli kul ändå. Det blir ingen resa till Montreal på grund av strul. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Och med vilka. Men ja, det löser sig nog.

Hoppas att ni mår bra i Sverige eller vart ni nu befinner er. Vi ses ju, i vilket fall som helst, väldigt väldigt snart.

Likes

Comments

Denna vecka har jag läst två böcker på svenska. Jag spontanköpte dem på itunes. Två självbiografier. Thérese Lindgrens bok "Ibland mår jag inte så bra" och Jackie Ferms "Rövardotter". Båda väldigt bra, men jag fastande ändå mer för Rövardotter. Den fick mig att minnas dokumentären jag lyssnade på, "Den fastspända flickan". Hemskt att vården i Sverige ser ut som den gör, och att vi vet så lite om den.

Att jag har läst dessa två böcker har gjort att jag har jag har börjat tänka som att jag skriver en självbiografi. Jätte lusigt men jag märker redan att jag blir bättre på att skriva efter att ha läst böcker. Tänk att vuxna kan ha rätt ibland.

Denna vecka har jag bara varit tre dagar i skolan, en skippade jag för att jag jag var magsjuk och den andra för att det var snöstorm. Det var skönt och veckan har gått fort. Har varit trött mest hela tiden. Är inne i en period där allt känns lite grått och tråkigt. Vet inte riktigt varför men tror att det beror på att jag måste anstränga mig hela tiden, trots att jag har det så bra med vänner och familj. Känns inte som om jag kommer att behöva det på samma sätt i Sverige. Längtar också tills att det blir varmare här och snön försvinner. Nu blir jag bara stressad över att åka in till staden för att jag vet att jag kommer behöva stå och frysa på busshållsplasten när jag åker hem. Stressar upp mig för mycket och det är nog inte heller så bra.

Idag har jag varit ensam hemma, lyssnat på jazz, målat och ätit hallon. Försökte mig på lite läxor också då jag är trött på att inte göra så mycket i skolan. Det får mig att känna mig osmart vilket jag inte alls gillar, men jag är nog som många andra gångar för hård mot mig själv.

Har börjat gilla att spela piano. Jag tycker det är så kul, jag tar ju den kursen i skolan. Jag tror att jag gillar det för att min musiklärare är så underbar. Så fort hon visar hur man ska spela blir det enkelt även om det kändes omöjligt från början. Piano är så vackert också och man har ett eget att spela på varje lektion. Jag har även alltid musik under de dagar då alla andra kurser är svåra, Franska, matte och Kemi. Det är skönt och blir som ett avbrott.

Nästa lördag är det AFS träff och jag är inte taggad. Ja visst det är kul att träffa de andra studenterna men inte så här SUPER kul som jag har med mina kompisar i skolan. Dessutom vill jag inte träffa Kathleen och vara låtsas trevlig med någon som ger mig stress mer än någon annan. Nej, jag är inte bitter.

Imorgon ska jag fortsätta lite med läxor, det är franska och det tar lång tid men jag gillar som skrivet inte att sitta där på lektionen och inte ha gjort någonting. Det verkar störa mig mer än det stör andra personer.

Ska försöka somna tidigt idag då jag inte har sovit så bra under veckan, vet inte riktigt varför. Hoppas ni mår bra.

Likes

Comments

Precis som modet så kommer ledigheten lite efter här i Kanada, men vad gör det. Det är så skönt att vara ledig i en vecka, även om jag gillar att vara i skolan så är den precis som i Stockholm, en skola.

Samtidigt är det läskigt att det nu är lovvecka då det nyss var jul, nyss höst, nyss sommar i Sverige. Lov går fort och efter är det bara tre veckor till resan till Disney, resan det nyss var fyra månader kvar till. Snart är det april, sedan maj och sedan sitter jag där på den röda bussen som jag saknar så mycket och ni kommer inte ens ha märkt att jag har varit borta.

Läskigt också eftersom jag har det så bra här och det som alla sa innan jag åkte stämmer ju. Att allt i Sverige finns kvar med det kommer aldrig bli likadant som just nu igen. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Kommer nog att bli mycket av båda.

På tisdag bär det av till Montreal över dagen för att leta efter en....BALKLÄNNING! Jag vet att jag flera gånger har nämt att balen är så stor är och jag är enligt alla jätte sen med att ha köpt min, trots att balen är i slutet av juni.

Har börjat få bättre kontakt med mina kompisar från SSF, det känns roligt. Jag har vänner lite överallt här i Quebec, utspridda i de olika bostadsområderna. Bra och jobbigt. Jobbigt för att SL inte finns här.

Fick tråkigt i veckan så klippte luggen igen, det ser förfärligt ut, jag gillar det. Antar att jag har blivit en mer avslappnad person sedan ni träffade mig senast. Tycker det är tråkigt att vara sur och här gärna håret i slarviga flätor. Klär mig i broderade skjotor och hängselbyxor. Guldringar som dinglar i öronen. Mediterar varje kväll och skriver långa uppsatser i dagboken. Pratar franska med mörk röst och rullar mina r. Personer här använder adjektiv som "cool", "överasskande" och "självständig" för att beskriva mig.

Ganska najs ändå. Trivs rätt bra, i Quebec och i mig själv.

Likes

Comments

TVÅ inlägg inom en vecka, nu tänker ni kanske "har hon förlorat alla sina vänner och sitter bara framför datorn, vad här hänt??!?!". Nej, kära vänner och familj, mina vänner finns kvar. Ni behöver inte oroa er. Vad kul att ni gillade min video om min vecka i Karibien. Det var skönt att känns solens stråler, nog en av de första gångerna jag faktiskt blivit ledsen på riktigt över att lämna värme och åka tillbaka till snön. På grund av detta har jag bestämt mig att jag måste testa på att bo i ett varmt land för att bestämma mig för vad jag gillar bäst.

Detta gav mig också en livskris som jag redan har pratat med pappa om. Jag vet inte hur jag ska hinna med allt!! Det är så mycket jag vill göra, men det känns som att jag har så lite tid. Vill hinna med allt innan 30 liksom. Och en av dessa saker jag vill göra är att studera alldeles för många år på universitetet och börja jobba. Är så exalterad över det. Men samtidigt vill jag bo minst en månad i varje världsdel, backpacka, lära mig spanska, volontärarbeta, jobba på en juicebar i Australien, bo en sommar i Paris. Jag kan fortsätta hur länge som helst, måste ta mig till att skriva en bucket list med allt.

Prestationsångest har jag också börjat få inför att bli förälder. Mamma och pappa gjorde ju ett så bra jobb med mig att jag inte kommer kunna nå upp till den nivån. Det kanske låter lite för självälskande men jag kritiserade faktiskt mig själv i samma mening så det är okej. Efter att jag har kollar på x antal avsnitt av Dr. Phil som pratar med massa stökiga tonåringar börjar jag inse att det också går att göra fel.

Annars då, förutom prestationsångest inför föräldralivet och allmän livskris. Ja, jag mår rätt bra men börjar bli lite stressad eftersom mitt liv här borta snart är slut. Cirkus fem månader kvar nu och på måndag den tjugonde februari har jag varit här i sex stycken. Jag älskar nästan allt här och även om jag ser fram emot att komma hem vill jag inte lämna mina vänner och familj här. Skolan är okej, det är skola liksom. Men mina vänner är ju så otroliga. Och min familj. Idag var det alla hjärtans dag och jag fick min väldigt försenade julklapp av Isadora. Det var så fint, det var massa småsaker och så hade hon skrivit lapp till varje. Pulver till varmchoklad och en lapp där det stod "så du kan värma dig en dag när skolan är inställd på grund av snöstorm och jag inte är där för att ge dig en kram", och ett par örhängen som var citroner med en lapp "så att du ska komma ihåg att åka till Brasilien och äta frukt med mig". Så fint.

Fattar ingenting på mattelektionen, alltså inte ens kul. Jag fattar ingenting. Engelska läraren blev arg på mig idag för att jag var färdig med uppgiften innan hon hann prata färdigt. Antingen fattar jag ingenting eller så fattar jag alldeles för mycket helt enkelt. Men under franska lektionen försöker jag i alla fall. :)

Planerar födelsedagsresa till Montreal med mina vänner!! Det ska bli så roligt. Min första resa med vänner typ. Ja, tänk dig mamma, det kommer vara precis som dina när du var ung. Se upp! Jag kommer ta hand om mig själv, oroa dig inte. ;)

Någon gång ska jag skriva ett inlägg utan att stava om orden som jag stavar fel. Jag blandar ihop "e" och "ä" hela tiden, samma med "å" och "o", vet inte hur många gånger jag skrev om ordet förälder till exempel.

Likes

Comments