I dag har jag en sån dag där huvudet känns tungt och tankar som bara flyter över allt. Dagen har varit extremt lång och innehållsrik. C är ju ute i pappa perm nu. Men i dag var han på kurs. Vilket gjorde att jag var tvungen och ha med Leah. Jo da, det ska ju gå bra. Men kroppen orkar inte lika mycket nu som förr.

Jag hade 2 personliga ärenden i dag. Dem bokade jag in länge för jag blev uppdaterad på kurs. Super mom som jag är, tar ju med Leah på vax + spray tan. Hon sov faktiskt igenom mina behandlingar så jag ska inte klaga. Det var ju bara och få tajmat det rätt liksom. Risken om att hon inte skulle sova var där då hon inte sover den tiden. Men man måste bara ge sig ut på det i hopp om att hon somnar. Och det gjorde hon. Behandlingarna tog inte längre en 20 min. Jag blev lika chockad över att vi varit så effektiva. När man har så små barn blir man nog automatiskt effektiv. Man värde sätter tiden på ett annat sätt. Tanken om att Leah sov, och att hon kunde vakna stressade mig. Vilket gjorde att vi bara körde på.

Jag har aldrig provat spray tan förr. Jag vet om många som sagt att det är mycket lättare en solarium. Något jag inte har tid till i dag. Där med kan jag inte bara sluta för att tiden är knappt. Utan vi måste hitta andra lösningar som är mindre tids krävande och lika effektiva. Jo spray tan på 5 min. PERFEKT !! . . . Efter den behandlingen kände jag mig fräsch och fin till trotts att jag bara hade på mig lösa kläder och ingen smink alls. Jag såg glöden och färgen ta sig fram sakta men säkert. Nu ser det ut som om jag precis kommit hem från Dubai. Med den känslan gick jag in i mitt första möte. . . och nästa och nästa. Med ungen hängandes över vänster höft ben och leksaker som flyger. Blöjor som ska bytas och flaskor som ska fyllas med mjölk, så måste jag vara koncentrerad och ha fokus på det jag faktiskt säger. Höra på informationen jag får. Reflektera lite, tänka i nya banor, hitta lösningar och vara på 2 ställen samtidigt. Jo da, jag kände mig inte lika fräsch när jag satt på bussen på väg hem. Då ville jag bara hem och ta en dusch. En dusch jag inte kan ta på 24 timmar pga spray tan !!!

Väl hemma, har jag bara lust och slänga benen på bordet och hämta andan. En tanke som slagit mig i månader. En tanken som inte existerar i verkligheten. Jag tar fram pcn och ser igenom mail boxen, när C ringer mig och säger att han inte hinner hämta Alvira. Då var det bara och sätta på sig kläderna igen. Samtidigt som jag har fullt seriösa telefon samtal och en mage som bara vill ha mat. Så sätter vi kurs mot dagis. . . .

Väl hemma igen, har jag åter igen bara lust och slänga benen på bordet och hämta andan. Det går ju inte. Nu ska det plockas upp och saker ska läggas på plats. Middagen ska egentligen planeras även om jag vet att det slutar i take away igen. Och den middagen äter jag med både smser och pcn som står framför mig för jag måste hinna med och svara på mail samtidigt. För Leah har precis lagt sig för en liten power nap. Och C ska ut dörren snart igen. Så jag måste multitaska liksom ! . . . Och kvällen fortsätter i samma rättning. Runt 8 ger jag upp. Nu klara jag inte mer för dagen. Vi får fortsätta i morgon helt enkelt. Då jag tror på en god start med tanken på att jag kan ta den förbaskade duschen jag så sjukt bara vill ta nu för och bara få slappnat av.

// S

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag hade en fantastiskt 30 års dag. Det är en dag jag aldrig kommer och glömma. Inte bara för att jag blev 30, men för att jag fick så många överraskningar. Och då pratar vi om det jag upplevde.

C hade fyllt dagen med massa överraskningar. Och jag hatar när jag inte har kontroll. Jag blir nervös och stressad. Jag visste att vi skulle ha nanny kl 18.00. Men inte vad kvällen väntade. Och ju närmare vi gick mot tiden, ju mer stressad blev jag ! Så ja tankarna går ju i ett på vad kvällen har och erbjuda. Och vi sätter oss i bilen och jag känner att jag har en puls på 200. För jag har inte kontroll på situationen. Det hatar jag !

Vi närmar oss och C säger till mig att jag måste se ner. Jag får inte se vart vi är på väg. Så jag ser rätt ner på mobilen. Egentligen kliar det bara i fingrarna till och söka upp adressen som står på GPSén. Det hade inte varit snällt även om tanken slog mig flera gånger. Han stoppar bilen och jag får fortfarande inte se upp. Så går han runt bilen och öppnar dörren för mig. Jag kliver ut och han vänder mig sakta men säkert. Och där stod jag och stirrade rätt upp på skylten " OSLO SKYTESENTER " !!! OKEJ VAD ÄR DETTA ?? VAD SKA VI GÖRA? Jag tror nog att det stoppade lite där för mig. För jag hade aldrig trott att han skulle överraska mig med detta. Det fanns ALDRIG i min vildaste fantasi ens en gång. Men jo vi skulle på skjut dejt . . .


Här står jag. Sjukt nervös. Jag vet seriöst inte ens om jag vågar hålla i vapnet. Det känns konstigt. Tanken över vad ett vapen egentligen kan göra skrämde mig. Och jag som aldrig sett ett vapen förr !!

Tanken till C var god. Han menade att jag skulle släppa det negativa. Bara skjuta det i från mig. Få det till och försvinna. En befrielse på ett sätt. Säga hejdå till allt som jag bara vill säga hejdå till och så starta på nytt på ett sätt. Men det var lättare sagt en gjort. Dem ordern gjorde mig ännu mer nervös. För jag började och tänka mer. Och det gjorde att jag blev stressad och nervös. Detta var extrem sport på HÖG nivå för mig. Fysiskt och psykiskt !

Vi skulle skjuta 5 skott åt gången. Och jag vill nog säga att jag klarade det ganska så fint första gången. Med tanken på att jag var små nervös i tillägg. Vi startade med 6 mm. Och det gick faktiskt fint. Vi körde 2 rundor där jag tog lång tid på mig på varje skott. Så kom 9mm. Då pratar vi en annan fysik. Jag kände verkligen att jag behövde hämta andan för varje skott. Jag tror nog att jag väntade 20-30 sek per skott. Det var hårt. Och ljudet extremt. Känslan över att polisen och försvaret går runt med den i tillägg gjorde inte tanken lättare. Men som C sa, skjut i från dig ditt lass. Se det försvinna och så är det borta. Och med den tanken kom jag mig igenom detta.

Jag vill nog säga att jag är extremt glad för att jag fick uppleva detta. Även om jag var nervös. Så var känslan efteråt skön. En lättnad som C sa. Jag fick liksom av 10 kg från axlarna. Jag fick utmana mig själv. Jag gjorde något jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag klarade det. Och var extremt stolt över mig. Precis som jag ska vara över allt jag har gått igenom och klarat i livet. Utmanat mig själv genom för och göra mig starkare. Och stolt över mig själv.

Efter detta kom fler överraskningar. Det blev middag med vin och vänner. Och dagen var bara så perfekt. Jag har världens bästa som vet hur han ska få mig till och ha det bra. MEN jag fick bara en liten smak prov på min 30 års dag. På lördag smäller det med vänner och familj. Då ska jag fira dagen ordentligt. Det gläder jag mig till massa :)

// S

Likes

Comments

Vardag

DÅ VAR MAN 30 ÅR !!

Det har inte helt gått upp för mig. Men ja, nu är jag vuxen. Nu är jag hela 30 år gammal. En ny start på livet väntar. En ny start jag ser starkt fram emot.

Känner jag någon skillnad? Jo jag gör det. När jag kämpar för och hålla mig vaken fram till kl 00.00 en söndag, då märker jag att jag blivit gammal haha.

Jag känner mig så lyckligt lottad som har en så fin och omtänksam man. Jag blev överraskad med 30 vita rosor. Rose vin, kort, och fina presenter.

Min kära vet exakt hur han ska överraska mig. Och det föll absolut några tårar när jag fick dem fina presenterna. Jag hade sagt i från att jag egentligen inte önskade mig något speciellt. Det enda jag ville var och få fira dagen med nära och kära. Men han klarade och överraska mig stort den här gången. Långt över allt jag någonsin förväntat mig. Han vet vad jag älskar. Och i dag fick han mig till och känna mig speciell och uppskattad. Men det tar inte slut här. Han har andra överraskningar som väntar mig i kväll <3

I tillägg det till blev jag överraskad utav Natalie & Camilla som stod på dörren kl 10.00 !! Där kom dem med ett stort smile, en stor kram och så fina presenter. Jag blev så rörd och jag känner mig verkligen så lyckligt lottad som är omgiven utav så fina och fantastiska vänner runt mig. Jag älskar er verkligen <3

Det var allt för mycket tjejer. Och kortet var bara så fantastiskt. Jag slet verkligen med och läsa det. Tårarna rann och jag fick starta om flera gånger. Det värmde så enormt att jag hittar inga ord. Allt jag vet är att presenten var och är perfekt. Och nu ska jag starta med träningen och ha 100% fokus på hälsa och kost. Jag är trotts allt 30 år nu haha :)

Dagen ska njutas i dag. Jag vet att vi har nanny från kl 18.00 i kväll. Vad kvällen bjuder på, det vet jag inte. Det jag vet nu är att jag ska hoppa in i duschen och ordna mig. Så att jag kan få en fin dag med C & min lilla Leah.

// S

Likes

Comments

INSPIRATION

Hej på er :)

Det känns som hundra år sedan fingrarna stötte tangentbordet med och skriva på bloggen. Ja det var några månader sedan. . .

Tanken om och sluta existerade och den tanken gjorde att jag också slutade.Varför? Jo enkelt svar för mig: - att en blogg ska inspirera. Och den inspirationen måste man hitta själv för och kunna inspirera andra. För och vara ärlig har jag inte inspirerats utav en vanlig dag i en mamma blogg. Och min blogg hade inte handlat om MIG. Utan mina barn. Då mina 8 månader i mamma perm bestod utav en vardag med Leah. Det som inspirerar mig är framgång. Och inte vilken framgång som helst. Utan en kvinnas framgång. Även om en vardag som mamma är lycka och framgång, så är det inte helt det jag är ute efter. Så varför nu? Det kom faktiskt helt spontant. Det lovar jag.

Alvira är på bio. C är ute. Leah sover. Lägenheten är ren. C dammsög första rundan kl 08.00 i morse. Han dammsuger i snitt 5 gånger om dagen. Där dammsugaren blivit en del utav dekorationen här hemma. Han har i tillägg tvättat golven 3 gånger efter att han dammsugit igen 3 gånger efter kl 08.00 !! . . . Äntligen ensam tid tänkte jag. Det är söndag. Och hur ofta får jag den ensam tiden? Kanske första gången sedan Leah föddes. Utan att jag känner att något måste göras. Så jag tänkte att jag tar mig en dusch. En lång varm dusch. Och där stod jag på badet och såg mig själv i spegeln. " Ja Sonena, sista dagen i dina 20 år. Om några timmar blir du 30 " . . . Och jag kände en klump i halsen. Som förde till några tårar i duschen.

Jag är inte ledsen över och bli 30. Jag ska vara ärlig att ångesten har jagat mig i veckor nu. Till jag insåg att det inte är ångest. Jag är stolt över mig själv. Jag är så sjukt förbannat stolt över mig själv. Och varför kan jag inte bara få säga det? Varför kan jag inte få vara stolt över och vara 2 barns mamma och karriärs kvinna samtidigt? Varför är jag rädd för och säga det egentligen? Nu blir jag 30. Nu är det på tiden och växa upp. Nu är det på tiden och stå för att jag är en god mamma till trotts för att jag är en karriärs kvinna. Nu är det på tiden och vara stolt. Nu är det på tiden och skrika det ut " att jag är en god mamma för att jag är en förbannat god karriärs kvinna " !! Nu är jag ingen tjej längre. Strax är jag en kvinna.

Väl ut av duschen ringer jag Natalie. För jag behövde säga det till någon. Och jag vet att Natalie alltid svarar eller ringer upp. För hon tror jag ska terrorisera henne med massa jobb haha. Men nej. Jag behövde bara säga att nu är det stop. Nu ska allt ske på mina premisser. Och dina premisser. Nu börjar en ny start. Ny måndag, ny vecka men nytt decennium för mig. Jag startar veckan med nya möjligheter som 30 år !!!

Leah sover. Jag känner en liten frihet. Där jag kan leka med mina egna tankar. Jag har fått mod. Jag har fått styrka. Nu ska jag pusha mig själv. Så jag öppnar en flaska rose och fyller upp glaset. Sätter på musik och ser mig själv i spegeln. SHIT nu ska du bli 30 år tänker jag. Söndag? Och ? Vill jag ta mig ett glas så gör jag det. Nu ska tankarna få leka sin egen lek. Samtidigt som jag fönar håret och njuter ett glas rose på en söndags eftermiddag !!!

Så vad är det du vill? Vilken start på veckan önskar du och få? Jag känner en stolthet över så mycket. Jag vill göra en skillnad. Och i den stunden slog tanken mig " det finns allt för få kvinnor där ute som faktiskt vågar och visa fram sin succé " Jag insåg i den stunden att jag måste börja blogga igen.

Jag läser inte bloggar. Bortsett från 3 stycken. Jag går inte in dagligen. Utan jag går in på dem bloggarna när jag behöver motivation och styrka. Och känslan av att jag inte är ensam. Att det finns andra kvinnor där ute som ger F i vad andra säger. Och kör sitt eget löp. En bloggare som verkligen inspirerar är " Blondinbellas blogg " Hon är en så sjukt god motivator. 2 barns mamma, karriärs kvinna, gift och BARA 26 år gammal !! Jag bugar !

Tyvärr finns det för få utav dem. Kanske letar jag på fel ställen. Fel sidor. Men jag tycker fortfarande att det finns för få utav dem. Så jag tänkte " okej, det finns säkert många som dig Sonena, som söker efter motivation och inspiration på den fronten, du kan göra skillnad precis som dem, kom igen nu " . . . Så ja då sitter jag här och skriver. Utan att jag läser igenom raderna. Tankarna slår ut mot fingrarna som bara skriver. Och jag kunde nog skriva ännu mer. För jag har en hel del i tankarna nu.

Och vara en karriärs kvinna handlar INTE om och vara en entreprenör. Det hanlar INTE om och ha egna bolag. En karriärs kvinna i min syn handlar om en kvinna som vågar och jobba. En kvinna som vågar och drömma. En kvinna som klarar och kombinera sitt yrke med sin mamma roll. En kvinna som skapar sin egen framtid och vågar ge sig ut på nya äventyr varje dag. En som vågar konkurrera med dem andra. En som ser sig själv som en person och prioriterar sina behov. Och en som njuter varje dag och älskar den till trotts för motgång och kritik. Jag hejar på er !

Så är detta bara ett inlägg som kommer från ingenstans? Så kommer det inte mer . . . NEJ !!! Nu är jag också klar för nya äventyr. Ny vecka, ny måndag, nya möjligheter. NU NU NU blir jag 30 år. Med mål och drömmar som jag önskar och inspirera med. Som jag önskar och dela med mig utav. Som jag önskar och visa fram.

Nu ska jag fylla på glaset igen för det är tomt. Så ska jag sätta mig på min terrass och njuta mina sista timmar som 29 år med en god inspirations bok . . .

// Sonena

Likes

Comments

VARDAG , BARNEN

Hej på er :)

Då var Leah snart 2 veckor gammal. Dagarna har gått i ett och vi försöker komma oss in i normala rutiner. Samtidigt som vi njuter tiden med vår lilla docka som bara är så fantastisk fin och snäll. Jag tänkte dela med mig utav förlossningen, då det hela startade för 2 veckor sedan.

Natten till måndagen den 4e hade jag en del värkar. Jag har haft falska värkar sedan innan, men dem här värkarna var inte som dem brukade. Jag sov inte bra den natten. Och Alvira hade små hosta så kl 04.00 gick jag upp för och ge henne vatten. Hon vaknade och ville ju självklart in i vår säng. Något hon vanligt aldrig gör. Jag tog in henne till oss och hon somnade om med en gång. Men där låg jag vaken med Leah som sparkade upp mot revenen, värkar som kom varje 15-20 min och Alvira som tagit över hela sängen !!

Larmet gick 07.30 och Alvira skulle väckas och göras klar för dagis. Jag var extremt trött, men jag stod upp och tänkte att jag faktiskt för första gången kanske skulle försöka somna om igen sen. Då jag borde vila upp mig med tanken på att jag kan föda snart och behöver all vila jag bara kan få. C och Alvira drog kl 08.00 och jag lägger mig. Där ligger jag och värkarna är där. Samtidigt som jag ligger och tänker på 1000 saker samtidigt, får jag en känsla av att nu är det här igång. Jag tar fram mobilen och börjar söka på om det här är en start. Jag klarar inte och sova. Kl 10.00 skriver jag ett sms till C om att jag är 100% säker på att något är på gång. Och att han måste vara tillgänglig på mobilen. Jag skrev att Leah kommer nu. I dag vill det ske något. Samtidigt skriver jag ett sms till min vännina Shelly som är läkare. Och frågar henne om mina värkar. För jag trodde att den här gången skulle det hela starta med värkar och inte vattnet som skulle gå. Hon sa till mig att jag bara skulle ta det lugnt och inte stressa. Och försöka ta dagen som den kom. Så jag tog en dusch och ordnade mig. Satte mig på pcn och gick igenom lite mail osv.

Natalie hade i sin tur fött om lördagen. Så det frestade verkligen och föda nu. Och bara bli färdig. Så jag skulle besöka henne tillsammans med Mariel & Marina på sjukhuset. Vi möttes upp, tog en lunch och så tog vi turen inom Natalie. Jag hade fortfarande dem där värkarna, men jag försökte bara ta livet med ro. Väl på sjukhuset satt jag med mina smärtor. Jag var inte där länge innan jag sa att jag måste på toaletten. Som sagt man är hög gravid och måste på toaletten hela tiden. Kl var 15.30 och jag gick i väg. Jag blev länge på toaletten för där gick det. Slim proppen gick och jag stod där chockad som bara den. NU NU NU är vi igång. Jag var där för och besöka Natalie och lilla Oliver. Men det gick inte helt som planerat. Jag kommer tillbaka och står där som ett spöke och säger " Jag måste hem, jag tror mitt vatten gått " . . . Vi stressade hem och så gick jag på toaletten igen. YES det bara rann och rann. Vattnet hade gått. Nu var vi igång. Magkänslan hade rätt. Nu sker det !!

kl var 16.30 och jag ringer sjukhuset. Dem ber mig komma in kl 21.00. Nu skulle jag vila upp mig, få i mig mat och göra mig klar. Tror ni det gick? Nej. Jag var nervös. Jag var stressad över att jag inte var utvilad. Och jag gick och väntade på värkarna. Allt gick bara i ett. Jag tog fram väskan, gick igenom den. Ordnade och styrde. Satt med Alvira och ja jag var inte mig själv. Värkarna var igång och dem kom varje 5 minut. Jag tänkte bara att det bästa vore om det här gick snabbt. Jag hoppades på att hon bara skulle komma om måndagen. Jag har ju läst och hört att 2a gångs födande föder snabbare. Så det fanns ett hopp i mig om att hon kanske kom om måndagen. Kl var 20.30 och vi körde mot sjukhuset.

Jag kom in där och blev undersökt med en gång. Vi tog ett U.L och urin prov. För och sedan kolla värkarna och öppningen. Värkarna kom varje 4e minut och jag var lite över 4cm. Så jag blev skickad till förlossnings avdelningen. Jag var 2a gångs födande så då ville dem inte vänta. Kl 22.00 var jag 5 cm. Och nu skulle det här gå fort. . . . TRODDE vi !!

Jag andades fint igenom värkarna. Jag stod, gick runt. Drack massa saft och försökte få i mig kex och mackor. Jag behövde energi till kvällen. Jag kände att jag började och bli trött i tillägg. För jag hade sovit så dåligt natten innan. Och runt den här tiden brukade jag lägga mig. Värkarna blev mer och mer intensiva och kom varje 3e minut. Jag kände att kroppen började bli svagare. Men ju starkare värkar, ju effektivare skulle det vara. Så jag andades igenom dem och försökte och hålla mig igång med annat. Mobilen och sms och ja snap !! Allt för och inte tänka på smärtan. Kl 24.00 var jag fortfarande 5 cm.

Klockan 01.00 var jag fortfarande 5 cm. Och jag kämpade igenom värkarna. Samtidigt som jag blev tröttare och tröttare. Och smärtorna blev mer och mer intensiva. Kl 02.00 låg jag och skakade. Jag kastade upp och kände att snart orkar jag inte mer. Nu hade jag gått med värkar så länge utan att något hände. Och värkarna började och sakta ner. Även om dem var sjukt intensiva så kom dem varje 6-7 minut istället. " FUCK hur ska jag klara det här " tänker jag. Nu hade jag så ont. Jag var helt förstörd. Och jag började och tappa förståndet. Jag förlorade den positiva inställningen. Sjuksköterskan frågade om jag ville ha smärt stillande. Jag sa nej. Jag ville föda naturligt. Jag ville verkligen det. kl 05.00 var jag fortfarande 5 cm. Och nu var dem tvungna och göra något. Jag skulle få dropp som skulle göra värkarna mer intensiva. Jag hade samma problem med Alvira. Värkarna hjälpte inte. Och jag var tvungen till och ta smärtstillande annars fick jag inte dem droppen. C satt vid min sida och bönfall mig till och ta smärtstillande. Annars hade jag kanske blivit tvungen och ta kejsarsnitt. Och det ville jag absolut INTE! OK sa jag. Kör på. Jag har så ont. Få bort smärtan. Få bara bort den. Jag skakade och var helt förstörd. Jag klarade inte och hålla ögonen öppna. Det gjorde så ont. Och jag var så sliten. Ge mig den jävla epiduralen. Få bara bort smärtan.

Kl 06.00 var jag 10 cm !! YES !!!! NU KOMMER HON. NU ÄR HON HÄR, tänkte jag igen. Leah fastnade i mitt bäcken precis som Alvira. Från kl 06.00 till 07.00 pressade jag och pressade. Hon satt fast där. Och hennes puls började och gå upp. Det här var inte bra. Läkaren ber sjuksköterskan om och förbereda vakuum. Sug koppen. NEJ NEJ NEJ tänker jag . Inte igen. Men jag hade inget annat val.

Till er som inte vet vad en sug kopp är, så ska jag säga att det vet jag inte heller. För jag ville inte se något. Även om Alvira kom ut med sug kopp så ville jag inte se apparaten. Jag har hört många säga att man hellre vill ta kejsarsnitt en sug kopp. Så jag ville inte se något med Alvira, och jag ville inte se något nu heller. Jag var så stilla och skrek inte genom värkarna. Jag hade hållit på i timmar utan att jag skrek. Men när den sug koppen sattes in tror jag nog hela sjukhuset hörde mig. Allt var svart. Jag skrek och det gjorde ont. Och på 3 sög dem ut henne. Och sedan hon satt gott fast i bäcken kom bara huvudet först. Jag fick vänta på nästa värk för och få ut henne helt. Och när hon väl kom kl 07.15, hörde jag inte henne. Jag hade panik. Jag såg på C och frågade varför jag inte hörde henne. Jag var helt i min egen värld. Och så plötsligt hörde jag henne. Hon lades på mitt bröst. Och jag knack ihop. Jag knack fullständigt ihop av glädje och lycka. Nu var hon här. Hon var hos mig. Och det var det enda jag brydde mig om. Äntligen var det över. . . trodde jag IGEN !!

C klippte navel strängen. Så tog dem henne i från mig och gav henne till C. bad han sätta sig åt sidan med henne. Det kom in fler och fler sjuksköterskor. Det var 7 kvinnor där inne som plötsligt började ordna och styra. Jag började tappa förståndet. Jag började och tuppa av. Det var sprutor, slangar och blöta handdukar på huvudet. jag kände mig törstig. Extremt törstig. samtidigt så illamående. Och i det jag säger att jag måste kasta upp, kastar jag upp på hela sjuksköterskan. Och det kommer mer sprutor och så blev det svart. Jg var utmattad. Dem sa inget. Men jag förstod att allt inte var bra. Dem höll på i ca 1 timme. Den timmen kändes som 1 minut. Jag var inte mig själv. Jag förstod inte helt vad som hänt. Där efter är det svart i mitt huvud. Jag minns att jag låg med en blöt handduk över huvudet. Jag var så törstig. Och jag vaknade utav att Leah grät. C satt där med henne och frågade om jag kunde amma. Leah var hungrig. Han var chockad. Han var rädd. Och visste inte helt vem han skulle ta hand om. Mig eller Leah. Han la henne på mig, och jag började och amma. Tårarna började och rinna igen. Jag grät och jag grät. Och ja där efter var hon i min famn. Och jag tog tiden som den kom.

Det var en del komplikationer. Jag hade förlorat 2,2 liter blod. Jag var helt förstörd. Jag var så svag. Jag klarade inte och stå på benen ordentligt. Jag klarade inte och bära Leah ordentligt. Kroppen hade åkt på en rejäl smäll. Efter 2 dagar på sjukhuset återhämtade kroppen sig och vi fick komma hem. Men jag klarade inte och stå mer en 5 min utan att världen snurrade. Så första veckan var jag inlåst här hemma. Och det var först efter den veckan jag kom mig ut.

Leah är här nu. I morgon blir hon 2 veckor gammal. Förlossningen vill jag bara glömma. 11 timmars aktiv födsel. Något jag aldrig trodde. Men igen man kan aldrig planera en förlossning. Denna vill jag bara glömma. Och det vet jag att jag kommer och göra. Min lilla docka är här nu och inget annat betyder något för mig. Jag hade gjort det 1000 gånger om igen för henne. I dag känner jag bara ren lycka. Jag är 2 barns mamma och mitt liv känns bara så komplett. Mina dockor betyder allt för mig. Mina vackra fina barn Alvira & Leah. Mina dockor som är meningen med livet.

//S

Likes

Comments

BARNEN, VARDAG

Vår efterlängtade docka och lilla syster Leah kom till världen tisdagen 05.07 kl 07.14 om morgonen. Hon vägde 3164g och var hela 50cm lång.



Födseln tog otrolig lång tid. Den aktiva födseln varade i 11 timmar. Det är ganska så länge med tanken på att jag är 2a gångs födande. Tänkte skriva lite om självaste födseln i ett inlägg i morgon istället :)

Efter 2 dagar på sjukhuset fick vi äntligen komma hem. Den känslan var otrolig speciell. Men inget slår det ögonblicket Alvira mötte Leah. Jag knack fullständigt ihop utav lycka. Jag kunde inte sluta och gråta. Alvira har sett fram emot det här så länge och är en super fin stora syster. Hon är så stolt. Hon sjunger för Leah dagligen och försöker hjälpa mig så mycket hon bara kan med henne. Hon älskar rollen som stora syster. Dagarna här hemma har gått lite i ett. Det är något annat med 2 st. Jag tycker att det har gått otroligt bra så långt då Avira snart är 4 år. Hon är ganska så själv gående. Och så fort Leah kom blev hon plötsligt så stor. Jag har ju helt glömt hur liten Alvira varit. Leah var större en Alvira vid födseln. Men Alvira har alltid varit min lilla bebis. Nu känns det så konstigt och hålla om Alvira efter jag haft Leah i min famn. Alvira har blivit så stor !! Och jag märker det speciellt när jag pussar på Alvira efter jag pussat på Leah. Och det går helt fint för Alvira har kommit i den åldern där hon inte orkar med 1000 pussar på samma gång. Jag älskar och pussa på Alvira. Hon är ett barn som kanske fått 100 pussar om dagen utav mig haha. Nu har jag fått Leah och pussa ihjäl istället haha. Något jag tror Alvira tycker är skönt.


I morgon blir Leah 1 vecka gammal. Den här veckan har gått sjukt fort. Och nu handlar det bara om och komma in i nya rutiner. Leah är super snäll och sover en massa hela tiden. Hon vaknar när hon ska ha mat eller när blöjan ska bytas.

Det sjuka är att hon är KOPIA på Alvira när Alvira föddes. Jag visste nästan att Leah skulle vara lik Alvira, då jag såg det på 3D ultra bilderna. Jag ser så fram emot och se Leahs utveckling nu. Äntligen har jag mina 2 dockor. Meningen med allt. Jag är en otroligt stolt mamma och jag kunde inte vara mer lyckligare just nu.

Likes

Comments

VARDAG

Jag har använt produkter i från MAC sedan jag var runt 16 år. Genom mina yrkes år på Kicks har jag provat en massa olika produkter i från olika smink märken. Men inget har fallit i smak. När det kommer till kvalité och pris inte minst. Vi är olika och söker efter olika resultat. Jag började och sminka mig i en ganska så ung ålder och jag har alltid varit smink intresserad. Genom mina år jag jobbat på Kicks lärde jag mig olika metoder och olika stilar på dag och kvälls make up. I tillägg till det har vi ju trenderna som kommer efter säsong och säsong. Men min bas har alltid varit i från MAC och jag älskar den. Många tycker att MAC produkterna kan ge en " mask " effekt. Personligen tror jag nog det handlar om hur man applicerar dem olika produkterna. Samtidigt som man har fokus på och framhäva och inte täcka över.


Basen är alltid densamma men om somrarna har går jag upp 1 nr på samtliga produkter. Jag har solat en del och har en brunare ton nu vilket gör att jag sommar sminket kommer fram. Som sagt är basen alltid den samma. Jag har i tillägg till det alltid använt ögonbryns färg i från MAC fram till Anastasia kom på marknaden. Jag provade den och jag fastnade självklart för den. Mascara har jag alltid köpt separat då jag inte hittat min favorit i från MAC.



- Studio fix liquid foundation NC43 - Pro longwear concealer NC42 - Studio finish concealer NC42-

Efter att jag rensat ansiktet och satt på en fuktig dagkräm startar jag alltid med och ögonen. Jag applicerar ett tunt lager runt ögonen med studio finish concealer för och få jämna ut bas färgen. Jag tar ett tunt lager på ögonlocket, under ögonen och runt ögon brynen. Där efter startar jag med ögon sminket efter anledning. Ska jag ut blir det gärna mörka bruna troner på skuggan. Annars är det bara ljusa neutrala färger med en eye liner. När jag är färdig med basen runt ögonen tar jag pro longwear concealer under ögonen och ner mot kindbenen. Den är ganska så täckande och otrolig dryg. Så man behöver inte mycket utav den. Men den jämnar ut mörka ringar under ögonen och den sitter verkligen hela dagen! Där efter använder jag ett tunt tunt lager med studio fix liquid foundation runt ansiktet. Den är otroligt täckande och dryg. Så jag är försiktig med den. Tar man för mycket utav just den foundation kan man få en mask effekt. Så jag applicerar den försiktigt runt ansiktet


- Pro concealer & correct palette / medium deep -

Den paletten använder jag bara tills kvälls smink. Det blir lite mycket annars tycker jag. Det finns massa olika videon på Youtube där man kan se olika metoder på hur man korrigerar med paletten.

- Miniral foundation powder medium dark - Studio fix powder NC43 - Skin finish sunpowder tan -

Efter jag applicerat foundation, tar jag ett tunt lager utav mineral foundation över. Igen jag är väldigt försiktig för annars kan det bli lite mycket. Grunden till att jag använder den är för att jag vill kombinera dem 2 typerna utav foundation. Jag vill framhäva min egen färg och jämna ut den. Kombinerar inte jag dem 2, får jag en allt för matt känsla. Inte en levande känsla. Där efter använder jag studio fix powder på pannan, näsbenet och kindbenen. Igen ett väldigt tunt lager. Jag vill framhäva inte täcka. Där efter använder jag skin finish sunpowder på kindbenen som en lätt rouge bara. Ska jag ut tar jag även rouge men inget jag använder till dagtid.

Jag använder en del olika produkter till basen. Men jag använder dem på olika sätt och jag tar väldigt lite utav varje produkt. Basen tar mig ca 10 minuter och applicera ( ska jag ut tar det lite längre tid ) Fördelen med det är att det håller jätte länge och jag behöver inte köpa nytt varje månad. Produkterna är dryga i tillägg. Och priset är super i förhållande till allt annat där ute tycker jag.


- Grand entrance mascara från Elizabeth Arden - Brow wiz medium brown Anastasia -

Jag fixar alltid brynen till sist och så tar jag alltid mascara som det sista. Vi alla har våra smink vanor så det finns ju inget facit på vad man ska starta med först eller vad man ska avsluta med. Det är upp till var och en. Jag älskar och prova på nya mascaror och just nu är jag helt förälskad i denna från Elizabeth Arden. Jag har aldrig provat en mascara från dem. Detta är den 3e jag köpt och jag älskar den. Jag vill ha separerade fransar med volym. Den här mascaran ger verkligen en dramatisk look och många tror jag har lösvippar på mig.

Jag markerar bara brynen runt om med pennan i från Anastatisa. Och fyller ut dem yttre kanterna. Så borstar jag in färgen med denna penseln i från Anastasia för och få en mer naturlig effekt. Jag gillar inte när brynen är allt för markerade och hårda. Den hr pensel är verkligen super fin och enkel och använda. Jag älskar den.

. . . ja det är vad man hittar i min smink väska. Många utav dem här produkterna har jag använt sedan jag var 16 år och jag kan inte byta ut dem. Det är bara så synd att det inte är så lätt och få tag i MAC. Dem har ju bara sina egna butiker. Men som tur är produkterna så dryga att man behöver inte fylle på så ofta :)

Likes

Comments

KOUTURE


. . . shoppings spree har startat. Och den här gången kör vi på med -30% på ALLA varor som är online. Vanligtvis brukar vi ha det i 24 timmar. Men den här gången varar det till och med fredag kl 12.00.

Klicka in på www.kouture.no och få tillgång till massa fina härliga härliga sommar varor från märken som J.Lindeberg, French Connection, Met, Kouture Oslo, Primeboots, Steve Madden, Duva Stockholm, 2nd One, Dry Lake m.m . . . Ja listan är lång och utvalet ännu större.

Annars så har vi även tjuvstartat en del på sommar rean i butikerna. Ta även turen inom för och se utvalet i våra butiker :)

Let the shopping begin :)


Likes

Comments

BARNEN, VARDAG

Nu går vi bara i väntans tider. Jag kan inte sluta och tänka på att snart är hon här. Snart är vår lilla docka här. Vår lilla Leah <3

Födseln kan sättas igång när som helst. Jag går bara och tänker på det hela tiden. Jag har små rier som kommer allt oftare genom dagen. Om kvällarna är det mer. Varje kväll tänker jag " okej är det nu det händer " ??!! Jag är så klar för och föda. Jag är så klar för och möta henne. Den här förlossningen kommer och bli annorlunda. Jag vet det. Jag kommer inte och hålla på i 3 dagar som jag gjorde med Alvira. Jag har en känsla utav att den här förlossningen kommer och gå fort. Jag vet inte om det är för att jag önskar att det ska gå fortare. Det kommer och gå sjukt fort jag vet det! Jag ska inte ta smärtstillande som jag gjorde med Alvira. Det var pga den som förlossningen tog mycket längre tid. För rierna stoppades. Och så skulle det bli akut kejsarsnitt. Och det var inte aktuellt !! Så jag hoppade och hoppade ut Alvira istället haha :)

Allt är färdigt här hemma nu. Vi är klara för och möta vår lilla docka och lilla syster. Jag trodde att jag skulle vara mer stressad mot slutet. Men det är jag inte. Jag trodde att jag skulle ha en lista fullt utav saker som fattades och saker som jag skulle behöva köpa in i sista minuten. Men det har jag inte. Jag har till och med hunnit packa väskan som står klar på rummet. Det enda som vi ska köpa är blöjor. Men det gör jag på vägen. Eller på sjukhuset. Nu går vi bara och väntar och förbereder oss inför förlossningen. Jag är spänd och nervös. Men snart håller jag i henne. Jag känner hur hon sparkar och sparkar där inne. Mina revben är så ömma och sönder sparkade. Jag ser hennes små fötter på magen och varje gång tänker jag på att snart ser jag inte hennes fötter från utsidan. Snart håller jag hennes små små fötter i mina händer.

Likes

Comments

VARDAG , BARNEN


I tisdags fick jag ett mail utav min revisor som sa att han var i Oslo till helgen och ville mötas om söndagen för och gå igenom dem 6 månaderna som gått, samt dem 6 månaderna som kommer framöver sedan jag och Natalie gått ut i permission. Så jag svarar att vi kan ses hemma hos Natalie då jag har fullt hus hemma. Och sedan allt annat är stängt i det här landet om söndagarna !! Så ja då hade vi en date med käraste Tom hemma hos Natalie kl 14.30. Så jag satt i ca 1,5 timme om lördagen för och klargöra några frågor och så en liten överblick på hur det gått och hur jag tänker framöver. Jag säger till Natalie att vi borde träffas kl 14.00 så att vi kan gå igenom allt ifht Tom. För och vara ärlig var jag sjukt nervös. Och när jag fick den mailen i från Tom, BLEV JAG STRESSAD !!! (tack Henriksen men den tisdagen gick ut över dig själv haha)

. . . jag hade bett C om och köra mig ner till Natalie sedan jag vaggar. Så han skulle plötsligt ordna och styra han också innan. Och jag var ju stressad som det var. Så jag blev ännu mer stressad när han inte var hemma i tid till och köra mig och så blev jag sjukt irriterad för jag hatar och bli försenad. Han skylde på det ena och det andra bara. Väl hemma bad jag han om och skynda sig ner så att jag hann gå igenom det jag skulle med Natalie. Jag ville ju få några ord med Natalie innan Tom kom så att jag inte satt där helt oförberedd. Väl framme kommer jag in, genom dörren och så dyker den gängen upp från köket och skriker SURPRISE !!!!! . . . Jag visste inte om jag fick tårar i ögonen utav att ingen Tom satt där eller över hela överraskningen. Jag var i alla fall chockad

Natalie, Marina & Mariel hade suttit i timmar med diaper caken som jag bara ÄLSKADE. Natalie hade stått på hela lördags kvällen med och tvätta lägenheten och dekorera. Dem andra tjejerna kom tidigt om söndagen och hjälpte till. Söndagen var bara helt perfekt. Allt var så genomfört och lilla Leah fick så många fina presenter. Vill tacka alla mina nära och kära som stått på och ställt upp med en super fin välkomst för min lilla docka. Känner att mamma tårarna kommer nu igen haha.


Preggo 1,2,3 bilder är ju bara ett måste nu innan vi alla föder. Nu är jag i v.38, Natalie ,39 och Marina v.32. Snart är det här våra små troll ungar :)

Likes

Comments