Header

Adrian skolas in på förskolan, många kanske tycker att det är tidigt att börja förskola när han precis har fyllt ett. Vi har inte heller tyckt har känts helt 100. Fast vi har av olika skäl, främst ekonomiskt blivit tvungna att göra det. Jag har lämnat kvar honom där de två sista dagarna. Det har varit jobbigt och vemodigt. Igår kröp han efter mig när jag skulle gå. Jag gick fram, klappade honom på kinden och sa att jag snart är tillbaka. När jag kom tillbaka efter två timmar för att hämta honom så får jag höra att det har gått jättebra. Han har lekt med de andra barnen vid lekplatsen, åkt rutschkana, krupit i rör och till och med blivit lite firad eftersom han fyllde ett i lördags. När jag kom in så satt Adrian och dom andra barnen och åt. Han var jätteduktig och hade ätit två portioner. Sken upp som en sol när han fick se mig. Satt stolt och visade hur man borstade tänderna, gjorde precis som dom andra barnen. Hur bra mår man inte när man ser det där?

Adrian firar sin födrlsedag med massa presenter. (från i lördags) 👆🏻

Idag när jag kom dit så tittade jag in genom fönstret som sitter på dörren in till myggan grön. Där sitter min stora kille och leker med en leksaksbil, lugnt och stilla. Eftersom barnen har gått och lagt sig efter maten så smyger jag in på myggan grön och ser Adrian återigen skina upp när han får syn på mig och sträcker upp armarna för att få komma upp i min famn. Får återigen höra att det har gått jättebra även idag. Lättnaden och lyckan man känner är obeskrivlig. Jag är så stolt. Hur mycket kan man älska någon?


Tror det finns stora fördelar med att låta sitt barn börja tidigt på förskola också. Få vänja sig tidigt med förändring, för det kommer det ske i livet. Även lära sig det sociala tidigt, även om både jag och Caroline, (främst C) är bra på att bjuda in och hälsa på andra barn och vuxna. Vi tror det är viktigt och nyttigt. Jag tror det blir tuffare ju längre man väntar. Så var inte rädda för det.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Skillnaden mellan dröm och verklighet kan ibland vara hårfin. Inatt hände det en grej i mitt huvud som kan ge exempel på det. Eller så är det galenskap. Någon får gärna tillrättavisa eller ge mig en logisk förklaring.

Vaknade mitt på natten, behövde springa in på toaletten för att kissa. Det var mörkt i hela lägenheten, fast på ren rutin så lyfte jag ner Adrian på golvet så han kunde roa sig med något under tiden. När jag 30 sekunder senare kom ut från toaletten hittade jag inte Adrian, tände upp i köket men där var han inte. Jag "viskade" högt för att inte väcka Caroline. Det var knäpptyst. Gick tillbaka till sängen och började fundera. Det är mitt i natten? Släppte jag inte ner Adrian precis? Varför skulle jag göra det om han ligger och sover? Gick in till Adrians rum och betraktade hans säng en stund, visst låg han där. Sov väldigt djupt dessutom. Vad händer? Vad gör jag? Jag är vaken men ändå inte vaken.

För några veckorsen hände det en till konstig grej. Jag såg Adrian stå och luta sig mot en tavla med en ram och en tunn duk/poster utan någonting bakom. Där även ett långt stup fanns bakom tavlan. Sprang upp i panik för att stoppa honom från att luta sig mot tavlan. Vill ju knappast låta honom falla igenom. Caroline vaknar av att hon hör "Neeeej! Adrian!" och ser mig stå sökande framför sängen. Jag fattar ganska omgående att jag hade drömt. Så jag gick och la mig, ville inte bli dumförklarad men jag förstår att Caroline undrar vad jag håller på med.

När man ser det utifrån kan det nog se ganska roligt ut, men det är fruktansvärt stt vara inne i det. Hade sånna här "anfall" när jag var liten. Det är någon sömnsjukdom eller tillstånd jag läste om för längesen i psykologin på gymnasiet. Minns inte vad det heter, men om jag minns rätt så är det inte många som drabbas av det. Vad är det och varför kommer det tillbaka nu? När jag var liten satt jag på ett rullband som åkte runt i cirklar och jag kunde inte hoppa av det. Minns att jag sprang runt i lägenheten och grät och kunde inte vakna upp från drömmen. Mamma stod och höll om mig och sa "Men Kristian!" efter en stund vaknade jag ur det, drack något och la mig igen. Sen efter ett tag kom det tillbaka igen, men inte under samma natt vad jag kan minnas. Fast det var återkommande drömmar, det handlade alltid om det där rullbandet som gick runt i cirklar.

Väldigt konstigt.

Likes

Comments

Jag fick feeling under högsommaren och skrapade fram lite sköna sommartips. Tänkte därför skrapa fram lite hösttips, mest för att peppa mig själv, kanske får någon inspiration. Jag får ångest och blir deprimerad när jag tänker på hösten.. Nu kör vi:

Sport på tvn

Det är hur mycket bra sport som helst som drar igång. Jag som håller på Everton kommer sitta och svettas under alla matcherna i ligan, fa-cupen och europaleague spelet. Det går skit än så länge, ett tufft spelschema direkt och det lär hålla i sig. Ser inte särskilt bra ut. Nog om det.

• Mys med familj/vänner

Min kära son börjar förskola snart, man får ta vara på den tiden. Det har gått för fort redan. Det gäller även resten av familj och vänner. Försök ha roligt, det är grått och trist ute så lär dig en rolig fräckis eller historia. Vet att jag är dålig på att höra av mig. Ska försöka bli bättre på det. Det är lite rörigt i skallen.

Stouts

Det blir bara kallare och kallare. Man behöver värma upp sig med lite stouts, smakar som bäst under tipslördagarna. Finns ju en uppsjö av fina stouts, går ju även beställa på bolagets sida. Kan komma med endel bra tips om någon vill ha det. Tyvärr så kan de bli gamska dyrt, ska man ha det riktigt gott så kostar det.

• Ta inte mörkret på för stort allvar

Återigen så tar jag upp det där med vädret. Många (inklusive mig själv) kan gå ner i total depression om inte ALLT klaffar. Vilket det oftast inte gör, antingen är det en tand som går av eller så förlorar på travet. You name it. Försök skratta bort det. "This is a dark fucking period" som Dewey Cox säger i filmen Walk Hard. Det känns bättre när man har fått det sagt. Faktiskt

• Se ljuset i tunneln. (tipstorka)

"Theres a crack in everything, thats how the light gets in" som Leonard Cohen skrev. Snart är ljuset tillbaka, eller om du kollar noga så finns det där. Klyschigt va? Var positiva, vi är alltid en dag närmare våren mot var vi var igår. Det går jäkligt segt bara. Finns inte mycket positivt. Fast det här fixar vi!


Min son Adrian har lärt sig snabbaste vägen att ta sig igenom hösten är att sova bort den.

Likes

Comments

Satt i bilen påväg hem från pizzerian tidigare ikväll. Hade på min spotifylista Rock N' Roll som jag återkommer till med jämna mellanrum. Aerosmiths låt 'Back in the saddle' (en klassisk dänga) gick igång och från ingenstans började jag tänka "Varför drar jag inte ut på turné? Folk borde ju köpa biljetter när jag lirar den." Jag tror alltså på riktigt att det är JAG som har skrivit låten. Vad händer i skallen på mig? Håller jag på att bli galen? "Resten är inga större hits, men Back in the saddle är fortfarande grym. Den håller fortfarande, folk kan nog tänka sig resa långt för att se mig lira den." Hör ni hur sjukt det låter? Så går tankarna och jag vet inte vart det kommer ifrån. Eller kan ni se det framför er? Att jag framför allt, sång, gitarr, bas och trummor samtidigt. Låten följs upp av The Darkness låt 'Love is only a feeling', också en bra låt. Fast den har jag definitivt inte skrivit, det är väldigt påtagligt. Såg förresten att Joe Perry hade lagt upp nått klipp på Aerosmiths sida, före stormen irma eller var det efter? Han har kanske nått hus där, han gick där på gatan. Minns inte ens vad han sa. Har Aerosmith lagt ner nu eller? Tror dom gjorde sin sista turné. Synd att jag inte hann se dom. Grymt band. Nog om det, jag vet ju inte ett skit. Mer än stt jag nånstans bär på en skopa hybris.

Likes

Comments

Idag har svärfar Stellan varit här och installerat nygamla högtalare i vardagsrummet. Det kan man ju inte tacka nej till, trots att Adrian har en dålig dag. Vägrar sova trots att han är hur övertrött som helst.

Hur som helst, jag har en hobby. Tyvärr är den väldigt dyr och inte optimal för småbarnsföräldrar med höga utgifter. Utöver stt jag samlar på typ all möjlig skit, så tar vinylintresset över allt just nu. Kikar ständigt runt på tradera och alla vinyl/lp grupper som finns på facebook. Letar efter alla fynd, för att känna av tillfredställelsen när jag lyssnar igenom skivan samtidigt som jag läser och scannar av konvoluten/texterna. Älskar känslan. Just därför kändes det extra spännande med nya högtalare och lite "ommöblering". Fick så mycket mer plats för skivor nu! Bättre ordning på allt kan jag inte ha heller. Unnade mig en Innis & Gunn session ipa till denna fantastiska syn. En arbetar-bira från Skottland. Klart man ska ha det klockan 15 en tisdag. Good times.

Blir lite ensamt om dagarna, även fast jag har haft lite besök också. Det är underbart att vara med Adrian och det är klart jag inte är själv. Fast det är lite svårt att sammsnställa vad vi egentligen pratar om de 8 timmarna varje dag vi är själva. Denna "ensamhet" blir extra påtaglig för Caroline eftersom jag tjötar hål i huvudet på henne när hon kommer hem, häromnatten drömde jag att skulle iväg på någon aktivitet. Minns inte vad, men jag vaknade med kläder på och Caroline var ganska fundersam.  Jag frågade även vid nått tillfälle om vi inte känner någon som ligger inne på sjukhus som vi kan hälsa på? Tycker inte ens om sjukhus, men man skulle ju uppskatta att få besök.

Förresten, ni har inga tips eller idéer på ställen man kan få tag i vinyl? Gärna runt Skaraborgstrakten. Kan tänka mig att åka ett par mil, fast då vill jag bara veta att det är öppet. Häromkvällen letade jag på google maps efter ett ställe som ska finnas i Falköping men hittade det inte. Så desperat är jag. Gillar det mesta, utom klassiskt, dansband. Loppisarna här i stan börjar ledsna på mig nu och det är ömsesidigt. Har gått igenom rubbet.

Hoppas ni har en bra vecka!


Det är klart Adrian ska vara med och riva ner allt. (Bob är med på ett hörn också)

Likes

Comments

Nu kommer jag vara hemma med Adrian hela september. Känns riktigt bra och roligt. Han utvecklas väldigt mycket nu och det dröjer nog inte jättelänge innan han lär sig gå tror jag. Han fyller ju redan 1 år den 30:e. Vi har redan hunnit busa en heldel eftersom mamma Caroline har varit på kurs i helgen. Vi ska bara försöka ha roligt och gött nu den här månaden innan dagis börjar. JA, det heter dagis. Det låter klyschigt, men tiden går verkligen för fort. På både gott och ont. Det är en rolig tid 💙


Likes

Comments

För ungefär ett och ett halvt årsen så hade jag efter ett par träffar med min doktor på vuxenpsykiatriska fått domen. Det var med skräckblandad förtjusning jag fick det uppslängt i ansiktet. "Kristian, du har något som heter Cyklotymi." Det kallas även bipolär 2.5. Det innebär att jag har humörsvängningar, som pendlar upp och ner. Ständigt, när det egentligen borde vara stabilt. Jag blir från ingenstans ledsen, arg, glad, till och med lycklig utan att det behöver hända någonting. Skillnaden mot vanlig bipolär sjukdom är att det svänger väldigt mycket snabbare/oftare. Jag hinner bocka av alla sinnestämningar varje dag.

Vad jag vet, så började allt under mina tonår. Jag kunde vissa dagar bara känna mig helt oförmögen att träffa folk. Inte ens dom närmsta vännerna/familjen. Alla trevliga ord och gärningar gick totalt emot mig själv, det kändes fruktansvärt jobbigt att överhuvudtaget säga hej till någon. Som att någon höll för munnen på mig och samtidigt tryckte mig neråt. Jag kunde verkligen inte förstå vad som egentligen hände med mig. Varför mår jag så här dåligt? Det har ju absolut inte hänt någonting. Jag tänkte ofta för mig själv att jag hade slut på energi bara och när mina vänner hörde av sig på helgerna och ville hitta på saker. Så behövde jag alltid lägga ner en massa energi och tankar på vad jag skulle hitta på för ursäkt. "För jag är ju inte sjuk? Jag måste vara trött bara." Jag fick även improvisera, när vi hade slutat skolan. "Ska du hänga med hem till mig och kolla film?" - Jag kan tyvärr inte. Kom aldrig på ursäkter. Fick konstiga blickar, det var hemskt. Det var fruktansvärt jobbigt, för egentligen ville jag följa med. Fast jag kände mig bara helt oförmögen till det. Kan omöjligt se framför mig att jag ska klara av det. Det går inte. Jag har gått misste om mycket.

Sen har åren gått och mina vänner, som trots allt har funnits kvar har helt enkelt accepterat att jag inte går att nå fram vissa perioder. Som en av mina barndomsvänner har sagt "Man måste alltid sälja in vad vi ska hitta på för att få med Kristian." Självklart hände det att jag gjorde det emellanåt. Så fort jag prickade in något lyckorus från ingenstans. Det är ju inte särskilt svårt när man ändå sitter och känner lycka. 'Okej, nu kör vi. Nu ringer jag!' Tänkte jag för mig själv. När jag väl mådde bra så mådde jag fruktansvärt bra. Tacksamt. Fast oftast var det inte så, utan det motsatta. Jag låg i sängen och stirrade rakt in i väggen oftast, det kunde pågå i dagar ibland om jag hade otur, kanske högst en vecka. Man ligger och känner sig fullständigt värdelös, ser ingen poäng i något och förstår inte syftet med att jag existerar överhuvudtaget. Sen kom lyckan tillbaka igen.

Mitt absolut svåraste test för min diagnos har varit när Caroline rusade in i mitt liv. Det dröjde inte länge innan vi flyttade ihop. Då kunde jag inte längre gömma mig eller komma undan med mina humörsvängningar. Hon har fått se mig från alla håll och kanter, bara mina föräldrar har gjort det, få jag bodde "hemma" fortfarande. Trots min sjukdom så står hon ut och det är jag evigt tacksam för. För jag älskar henne så, hon tillåter mig inte att stanna upp när det är jobbigt. Hon tvingar med mig och jag älskar henne för det. Det är något jag alltid har saknat stt ingen tidigare har gjort. För oftast blir det väldigt bra tillslut ändå och jag behöver bli pushad. Även om det känns fruktansvärt. Har absolut ingenting kvar att dölja. Det finns ingen sida av mig hon inte sett. Det känns fantastiskt, även fast hon får utstå mycket emellanåt. Jag antar att jag är väldigt bra när jag mår bra. Hur skulle hon annars stå ut?

I början av 2016 fick jag prova lite mediciner när min doktor ville komma fram till vart felet låg. Tillslut hittade vi rätt medicin och dos. Alla bitar föll på plats. Nu påverkas mitt humör efter händelser och min omgivning, som det ska och det ändras inte för att jag bara är som jag är. Är det krångligt? Det är hur som helst väldigt skönt och jag känner en stor skillnad nu när jag får medicinen. Så nu kommer jag få äta medicin varje dag för resten av livet och jag står fortfarande i kö för att få samtalsterapi. Det är värt det, kampen. Nu har jag dessutom Caroline och Adrian. Min fina familj.


Likes

Comments

Sitter i soffan med Caroline. Hon frågade mig; är du sugen på nått hjärtat? Min lilla gubbe, bästa pappa. Då svävade mina tankar iväg och jag hör mig själv tänka högt.

Tänk om vi bara skulle skita i allt nu. Går in och hämtar Adrian, för han vaknar tre ggr i timmen ändå. Fullständigt chocka honom med att ta på oss, hoppa in i bilen och styra mot Burger King. Få säga till Caroline och Adrian. Ta allt ni någonsin har önskat härifrån, gör en lista så kan vi få fram allt på ett stort runt bord. Sitta och skratta, njuta av alla burgare, pomfritt, milkshakes och oseriösa tillbehör. Adrian får leka med ballonger och få massa leksaker att ta med sig hem, kungakronan på huvudet. Mätt och lycklig, resten av familjen också. "Vi har hela natten på oss."

Är jag ensam om sånna här drömmar? Jag kanske inte har så höga tankar om livet. Jag förväntar mig inte så mycket, jag är oftast nöjd med tillvaron så länge alla mår bra. Familj och vänner. Eller så kanske det är mycket begärt. Simma med delfiner liksom.. varför? Det räcker väl med att titta. Det mesta finns ju på tv ändå, sen är jag lite bekväm av mig. Ijenkligjen

Likes

Comments

Äntligen inflyttade i nya lägenheten. Börjar få ordning på allt. Sakta men säkert. Trivs jättebra än så länge. Även om vi flyttade in så sent som i måndags. Har haft lite dåligt med tid till att skriva. Det kommer allt eftersom vi har landat lite. Har börjat jobba den här veckan också, så jag är allt lite sliten. Ser fram emot att få utnyttja varje kvadratmeter här hemma. Har inte hunnit koppla av så mycket än, men jag längtar efter att få nåla igång första vinylskivan, kasta boll med Adrian över hela lägenheten, få jobba i trädgården, lägga mig i gräset och sjunga på 'Blue skies" med Tom Waits, spela första ackorden med gitarren, äta goda middagar med Caroline etc.

Det är nått speciellt med att flytta, hela livet, vardagsrutinerna, allt förändras. Den här flytten låg väldigt rätt i tiden och är framförallt ett steg i rätt riktning. Det känns oerhört konstigt att inte bo på Stenportsgatan längre. Ni får hjälpa mig att hitta rätt ord men ett bra trauma skulle jag beskriva det som. Man får ställa om hjärnan totalt. Ungefär som när man formaterade om datorn när man var mindre. Man har inte koll på allt som har försvunnit. Fast jag är övertygad om att jag kommer det. Har alltid haft lite svårt med förändringar, behöver få lite tid.

Kommer aldrig glömma när vi flyttade från mitt barndomshem till ett lite sjaskigare område, bort från vännerna och tryggheten. Det var fruktansvärt. Var 10 år ungefär, grät mig själv till sömns de första nätterna. Såg skolan från mitt fönster, ja. Det var hemskt.

Nu ska jag lägga mig för att göra veckans sista arbetsdag. Ska bli skönt med helg.


Ser ut över mitt land. (Från hallen)


Förmodligen lägenhetens mysigaste del. Kommer läsa böcker, lyssna/spela musik och filosofiera här.

Likes

Comments

Det här inlägget kommer handla om fotboll. Ur Everton synvinkel. Mitt kära Everton som ligger mig så varmt om hjärtat.

Everton inledde sin säsong redan i torsdags när dom tog emot slovakiska laget Ruzomberok i europa league-kvalets tredje omgång. De vann med 1-0. Fast vad jag har hört, utan att ha sett matchen så hörde jag att spelet såg lite sådär ut. Så jag hoppas dom rycker upp sig inför borta mötet. Ruzomberok har hemmaplan och ingenting att förlora, så jag kan inte tänka mig något annat än att dom kommer att utmana om kvalificering. Vore förbannat tråkigt om Everton missade Europa league den här säsongen med.

Att säsongen redan har börjat tror jag kan vara till fördel för Everton. Säsongsinledningen kommer vara tuff, man möter Manchester City, Chelsea, Tottenham och Manchester U på rad, direkt efter premiären mot Stoke. Så länge jag har följt Everton har det oftast gått knackigt på hösten och bättre på våren. De har gått misste om många Champions league och europa league placeringar pga det. Hoppas det blir ändring på det inför kommande säsong.

Förutsättningarna inför ser sisådär ut tycker jag. Moshiri har satsat rejält på att få in bra och rätt spelare. Det har han lyckats bra mef. Keane från Burnley, Klaassen från Ajax, Rooney från United och Sandro från Malaga kommer nog samtliga att bidra med en hel del. Pickford från Sunderland har jag inte sett mycket av, men att han spelar för Englands U21-landslag borde ju betyda något.

Jag tror det kommer dröja något år innan Koeman har fått ordning på laget helt. Det är många nya ansikten och jag tror det kommer ta lite tid att hitta sin plats i laget och anpassa sig efter Koemans system. Det är ju ett helt nytt anfall det här året som ska byggas upp. Rooney, Sandro, Lookman, någon mer på ingång? Hur ska han få ihop det? Tro mig, ingen hade varit lyckligare än mig om de gick för ligatiteln, EL-titeln, FA-cup titel osv. Fast om man ska försöka vara lite realistisk så tror jag att man kniper samma gamla 7:e plats och förhoppningsvis någon trofé. Vi har ju ändå Wayne Rooney tillbaka! Hade även Lukaku varit kvar tror jag att allt hade varit möjligt. Men så är inte fallet och jag kommer sakna honom. Kommer även sakna Barkley som ser ut att lämna, vart han än hamnar har jag dock svårt att se att han kommer att slå igenom. Även i Everton, tyvärr. Man vet aldrig, allt kan ju hända. Ni såg ju hur det gick för Leicester förr förra säsongen. Fast länge vi hamnar före Liverpool så är jag nöjd.

Finns mycket intressant att se fram emot den här säsongen. MINST två nya derbyn, kommer Rooney sätta United på plats? Hur kommer resten av spelarna i laget prestera? Vilka lag kommer hänga med i toppen? Kommer Lukaku lyckas i United eller kommer han tillbaka när han inser att gräset inte är grönare på andra sidan? Vem har skönast frisyr? Ja, det finns hur mycket som helst.

Enjoy!

Likes

Comments